Vård & Vin 2.0

2007 Zonnebloem Pinotage

2012-02-11T23:10:00.001+01:00

Jour. Igen. Ruskigt vinsugen.

Drack ovanstående vin igår. Full med mogen frukt, främst björnbär och blåbär. Vanilj och lite kaffe men föredömligt nog ingen rök. Baksidestexten tipsade om kokosnöt, vilket vi inte hittade. Däremot lite hasselnöt. Hygglig syra och något sträva tanniner

Helt ok efter två år i källaren, men inget som vi kommer låta stjäla mer hyllplats. 85-86p

Återhämtning

2012-02-08T19:41:00.003+01:00

En veckas kurs på Teneriffa blev ett utmärkt tillfälle för lite återhämtning. Egen säng, inga barn och fritt för reflektion mellan 12-16 varje dag var som balsam för själen.

Inga stora mängder vin.Provade en dag att festa till det lite, men blev lite för bakis för att det skulle kännas värt det. Drack i alla fall tillräckligt för att inse att jag faktiskt kan tycka Rioja är riktigt trevligt. I alla fall så länge de inte är tok-ekade eller packade med dill. Försökte se om jag kunde hitta något roligt vin att ta med hem, men det var svårt. En liter av studentklassikern Señorìo de los Llanos Reserva gick lös på 23 kronor, så kanske skulle man bunkrat lite för att sälja till kandidaterna som just börjat på sjukhuset här hemma ;)

Uppvaknandet och återkomsten till vardagen blev brysk. Slutkörd sambo och sjövilda barn i kombination med riktigt dålig sömn har gjort reserverna snart är förbrukade. Får vila upp mig på lördagens jour. Det kan med andra ord dröja någon vecka till innan det blir dags för nåt nytt på vinfronten...

PS. För er jantelagare som förfäras över att vi läkare får åka ända till Tenreiffa på kurs kan jag berätta att kostnaden för en lågsäsongskurs på kanareiholmarna inte skiljer sig särskilt mycket från en inhemsk kurs med inrikesflyg och inkvartering på svenskt hotell. DS

2007 Castellani Chianti Classico

2012-01-28T09:21:00.001+01:00

Börjar morgonen med att (återigen) konstatera att klinkergolv och vinglas är en ganska dålig kombination. Konstaterar även att gårdagens flarra glömdes bort med halva innehållet kvar och nu står och surnar till på köksbänken. Knappast ett bra betyg.

Vinet var inte heller någon höjdare. Lite tunnt och inte helt harmoniskt. Sista klunken var dock den godaste, så antagligen var det den godaste halvan som är kvar och snart ska få stifta bekantskap med vasken ;)

Skapat på Blogger's iPhone-app.

2002 Il Pozzo Barolo

2012-01-22T15:46:00.005+01:00

I dessa dagar är det ett gott betyg på ett vin när hela flaskan har gått åt innan vi ens hunnit börja med barnens läggningsrutiner. Il Pozzo var ett sådant vin.

Det är alltid angenämt att titta på ett Nebbiolo-vin med några år på nacken. Den tegelröda färgen gör att man redan innan första sniffen känner hur det vattnas i munnen. 2002 Il Pozzo gör oss inte heller besviken när vi stoppar ner näsan. Mogna portvinslika toner av russin och katrinplommon, med en svag underton av viol och körsbär. Begynnande drag av rosor blandas med lakrits. Vinet är, sin ålder till trots, ganska strävt. Medelfylligt. Initialt med drag av julmust, som sedemera övergår alltmer i portvin. Hygglig längd. M ger stora tummen upp. Alltid vanskligt när man bara har en flaska (som bilden skvallrar om fick jag det på min förra födelsedag), men jag tror att vi korkade upp precis i rättan tid. Det ska nog i alla fall inte ligga längre. 90-91

Har även hunnit med att återuppta bekantskapen med Luigi Righetti's Campolieti (2009 tror jag). Något år sen sist, men även om cedertonerna lugnat sig lite känner man klart igen det. Jag gillar det här viner skarpt. En av mina absoluta favoriter i <100 kronorsklassen. Äveb Barone Ricasoli Rocca Guicciarda Riserva har vi fått i oss. Snäppet bättre och även det en av favoriterna just nu. Känner att suget efter italienskt kommer allt mer efter senaste tidens dragning åt Pinot Noir.

PS. Snart dags för ny födelsedag. Den förra firades in som jour och i år blir det på planet till Teneriffa. MR-kurs. Om någon som har några måsten att tipsa om på Teneriffa, så tas det tacksamt emot...

PS 2. När vi som bäst satt och njöt av vår Barolo, fick jag ett MMS av Dr Milf som satt och njöt av en 1992 Mouton Rothschild. Lite olika prisklass, men just den dagen tror jag vi njöt av våra flaskor lika mycket båda två.

2006 Château Gratien Saumur-Champigny

2012-01-17T23:10:00.004+01:00

Randning på klinisk fysiologi ingår numera för alla som utbildar sig till radiologer (eller eg Bild- och funktionsmedicinare), vilket innebär att jag återigen måste lära mig tolka EKG eftersom min huvuduppgift just nu är att köra arbetsprov. Inte helt lätt för en gammal hund som jag som dessutom mer eller mindre aktivt försökt glömma allt sånt eftersom jag var helt övertygad om att jag aldrig skulle ha någon större nytta av det igen. Hittills har jag i alla fall inte tagit livet av någon och nu börjar jag bli lite varm i kläderna...

Château Gratien (och egentligen hela distriktet) är en ny bekantskap. Legat några år i källaren, kanske mest för att jag inte riktigt vetat vad jag skulle äta till. Nu fick den sätta livet till, till en kycklingsoppa. Kanske inte en klockren kombination. Vinet har en ganska diskret, om än tilltalande, doft av blåbär, hallon vanilj och kryddor. Kanske kan man ana lite vegetala drag, men absolut inget som stör. I munnen anans en viss mognad, tanninerna är förvånansvärt sträva och även om det inte är något fylligt vin så är det relativt komplext. Riktigt trevligt för pengen, men samtidigt så blir det nog inte fler flaskor när den kvarvarande flaskan konsumerats.

Rättsstaten Sverige

2011-12-23T16:01:00.002+01:00

Läkartidningen.

Provar att blogga via iPhone-appen Blogger, så det kanske ser lite lustigt ut.

För er som inte läst ovanstående artikel eller DN:s ledare kan jag verkligen rekommendera att ni lägger några minuter av er tid till det. Ett helt bisarrt exempel på en inkompetent organisation från början till slut. Nästan 1000 dagar gick från att "barnläkaren" (som eg är narkosläkare) hämtas mitt i ronden av fyra poliser till att dom faller. 2 år och 9 månader av mediadrev och anklagelser som sedan mynnar ut i en rättsprocess där det framträder en bild av ett åtal som grundar sig på medicinska experter som uttalat sig om saker utanför sin expertis i kombination med någon slags personlig prestige hos åklagaren.

Tyvärr pågår det ett drev där man verkar vilja smutskasta läkare och samtidigt vården bantas. 500 personer ska t.ex. bort från SUS i Skåne och politikerna lovar att vårdtagarna inte ska få sämre vård. Ja, tjena! Med de förutsättningarna lär det här inte vara det sista exemplet på läkare som åtalas. Någon som har ett bra jobb att erbjuda utanför vårdsektorn?

Vin någon? Det har blivit lite av den varan här

2006 Capitel d'Roari var en liten besvikelse. Har gillat de tidigare årgångarna skarpt, men den här hade inte samma kraft. Bara drygt medelfylligt utan riktig stund i frukten. Runda tanniner, en del ek och lite tobak. Bör nog inte ligga mkt längre.

2007 allesverloren fine old vintage var däremot riktigt bra. Ingen eldighet. Bra tryck i frukten med rikligt med katrinplommon. En julfavorit!

Vet ni förresten hur man enkelt skulle kunna spara miljoner inom vården? Porta alla 80-talister! Skämt å sido, men om vi hade fått de mellan 20-29 att se akuten som något annat än vårdens McDonald's så hade mycket varit vunnet (sparat). Bilden visar de som hänvisats från akuten på "mitt" sjukhus till primärvården. 80-talist? Javisst!

Battle of Nygårda...och en slurk La Clape

2011-12-04T23:30:00.001+01:00

M's syster med ingift italienare på besök. Har alltid lite svårt att ställa till med större vinspektakel när någon är gravid och inte riktigt kan vara med. Försöker utmana smak- och luktsinnet genom att istället greppa en flaska fatlagrad Nygårda julmust på systemet, en 33:a "standard" Nygårda på Willys och en äldre variant av densamma ur källaren. De två 33:orna har bäst-före datum 11 Feb 2010 respektive 11 jan 2013. Cirka tre år mellan tappnigsdatum alltså. Kanske lite oansvarigt att bjuda en gravid på något som gått ut för snart två år sedan, men alla lever i alla fall och har hälsan idag. Förra året provade vi två flaskor med cirka två års skillnad i bäst-före datum och då gick den yngsta flaskan segrande. Förväntningarna är alltså att den yngre av de två 33:orna ska vara att föredra. Den ekftslagrade julmusten, eller som det också står: Vintage oak 2011, är lagrad 6 månader på bourbonfat.

Musten serveras halvblint till de övriga. Vi plockar ganska snabbt ut vilken respektive flaska är. Flaska 1 är den yngre standardvarianten, men kryddor och lite skarpa syror. Flaska 2 är den utgångna standardflaskan. Ur det glaset stiger en ganska funky doft som för tankarna till laktobaciller och sur mjölk. Smaken är rundare med dragning åt kola och möjligen är den något mindre söt. Flaska 3 har utan tvivel lagrats på bourbonfat. Tydlig whiskydoft med klara inslag av karamell. Mer skum än i de föregående. Även smaken bjuder på karamell, tillsammans med kaffe och choklad. I kombination med en lägre sötma är denna betydligt vuxnare i sin smak (och barnen tycker inte om den).

Alla tyckte vi väl att den gamla hederliga musten var bäst, men vill man ha lite mindre sötma och mer vuxentouch funkar den fatlagrade utmärkt.

Lite vin har vi naturligtvis även fått i oss denna helgen. Föräldrarna var snälla och köpte med sig tre flaskor 2009 Château L'Hospitalet La Clape på deras senaste Frankrikeresa och i går fick första flaskan sätta livet till. Allt skvallrar om ett ungt vin. Blårödfärg, ung doft med massor av syrliga bär och en härlig friskhet i munnen. Lägg till detta även lite fat och något sträva tanniner. Gott, men kanske inte riktigt harmoniskt ännu. Har nog en del att vinna på att ligga lite och hitta harmonin helt, men jag tvivlar på att den klarar de 10-12 år som baksidan vill göra gällande. Vi tittar väl till flaska nummer två om 2-3 år. Bör poängteras att noteringarna är från dag två. Första dagen åkte det fram lite sent och det enda jag la på minnet var att vinet kändes väldigt varmt när det serverades rumstempererat.

2009 Selma har också slunkit ner. Var bara tvungen att testa ett vin som har samma namn som dottern. Sydafrikan gjord på 90% Shiraz och 10% Cabernet Sauvignon. Ingen rök var väl det mest positiva. Solmogen frukt med kryddor, fat, choklad, kaffe och peppar. Relativt runt. De 14,5% lyste tyvärr igenom ganska tydligt. Inget jag rekommenderar och absolut inte värt 149:-.

En natt som röntgenjour

2011-11-26T02:33:00.003+01:00

02:34, lönehelg.

Listan är tom, men det är ingen idé att gå och lägga sig. Beläggaren på akuten visar 14 patienter på akuten, och flertalet har kommit den senaste halvtimmen. Hittills har 12 CT Skalle passerat skärmarna under kvällen/natten och fler lär det bli. Blöt julfest, trillat. Svimmat på färjan, luktar alkohol. Svår att bedöma. Druckit 14 öl, hamnat i slagsmål och blåser nu 3,79 promille...ja, you get the picture.

Alkohol som kan vara så kul att skriva om när man druckit något trevligt är inte så kul att skriva om när det gäller gjorda röntgenundersökningar. Har röntgat en stackars yngling på mindre 30 år med självskadebeteende som gjort 12 CT Skalle där inremitterande tvunget skulle ha undersökningen trots att hon är på god väg att stråla sig till en cancer.

Hittills har jag inte hittat ett enda akut fynd, men det lär fortsätta såhär hela natten. Tonvis med CT Skalle för att folk är fulla och vi alltmer går mot en vårdkultur där man, likt USA, måste fria allt och alla by all means possible och inte vågar förlita sig på kliniska färdigheter och ha lite is i magen.

Nu vill de till exempel ha en CT Skalle på en ung man som haft domningar i fingrarna under 30-60 minuter tidigare idag.

SUCK!!!

Nackspärr

2011-11-22T20:58:00.000+01:00

Ni som tror att ni någon gång haft nackspärr. Till er kan jag säga, att det har ni inte.

Har man haft nackspärr så VET man om det. Fick för en gångs skull tillfälle att gå ut i helgen. Sov över i föräldrarnas lägenhet i Malmö och vaknade med hyggligt ont i nacken. Inte värre än att det värsta var över till dagen efter och jag kunde ta mig till jobbet utan problem. På kvällen hade jag simträning och jag har tidigare haft lite olika krämpor som nästan alltid känts bättre efter simningen. Det tricket funkade dock inte vid nackspärr. Helt tvärtom faktiskt. Kan lugnt säga att jag aldrig i mitt liv haft så ont. Sjukligt ont i nacken och när jag vaknade tre i natt tog det mig en styv halvtimme att bara komma ur sängen. Nu har jag för första gången provat på Citodon (toppat med lite Naproxen), så förhoppningsvis ska det väl gå att sova lite i natt. Hade vi bara haft lite Stesolid hemma så hade nog saken varit biff...

Så, nu har jag fått gnälla av mig lite. ;-)

Har inte hunnit dricka så mycket kul. En flaska 2006 Produttori del Barbaresco. Italienska Viner drack det samma dag och diskussionen satte igång om ev tunnel. Vet inte om det är en tunnel eller om det här inte är min grej, men jag har aldrig riktigt gått igång på 2006 PdB. 2003 Château de Fontenille har också fått sätta livet till. Gammal trotjänare, och nu gick sista flaskan. Riktigt trevlig doft, men tyvärr levde inte smaken upp till förväntningarna. Kunde man väl i och för sig inte gärna förvänta sig av ett så pass enkelt vin efter 8 år.

2007 Alain Graillot Crozes-Hermitage

2011-11-02T17:06:00.007+01:00

För första gången någonsin stod jag och köade utanför systembolaget igår tillsammans med en hygglig skara människor. Var där 20 minuter innan och var då 11:e man i kön, så någon riktig hysteri var det inte. Hörde att kön i Stockholm ringlade sig långt förbi NK.

Plånboken tillät tyvärr inga mängder av något, så det blev lite blandade skurar från släppet. Idag tillämpar principen två in en ut, en 2007 Graillot ut, två 2009 in.

Ur flaskan stiger en inbjudande doft av vitpeppar, kryddor, björnbär och tobak. M tycker det hela drar lite åt sherry tillsammans med oljat trä. Kan skriva under på det senare. Efter hand dyker det även upp lite parfymerade toner av viol, nästan lite tvålkänsla. Även lite nypon. I munnen känns vinet fortfarande väldigt ungt. Syran är hög och tanninerna fortfarande rätt sträva. Relativt mycket peppar i smaken. Lite vattnigt mellanparti. Efteråt dröjer sig den sträva känslan kvar tillsammans med syrliga, munvattnande (mouth watering?) bär.

Inte alls fel! Varit inte särskilt imponerad sist, men nu tycker jag att det visar mer potential. Hittar inget av den stjälkighet jag klagade över då. Fortsatt väldigt ungt och jag väntar nog minst två år till innan jag drar nästa kork.

PS. Fler har provat Guigal genom åren.

PS II. Såhär dag två och tre tycker jag stjälkigheten är påtaglig. Undrar om den inte fanns där även dag 1, men att jag tolkade det som något annat. Underligt. Känner mig alltmer tudelad...

2008 Babylon's Peak

2011-10-31T09:50:00.002+01:00

Blev inspirerad av Konjären när jag läste att han(?) gav tummen upp till en sydafrikanskt vin gjort på Shiraz, Mourvèdre och Grenache som dessutom saknade den klassiska sydafrikanska rökigheten. Helgen spenderades i Linköping och vi tog med oss vårt ex av 2008 Babylon's Peak upp till schlätta.

Ett fylligt vin med rostade fat och mogna bär och frukt i frontlinjen, uppblandat med en rejäl dos kryddor. På baksidan står att det ska dofta av fynbos (vad det nu är) och kanel. Fynbos vet jag inte vad det är, så det var svårt att hitta och inte heller kanelen lyckas jag identifiera. Lite chark och choklad bjuds vi också på, men ingen rök! Riktigt bra smak, men tyvärr dras vinet av en viss grönska. Gräs tycker vår värdinna och det är bara att hålla med.

Gott och trevligt, och utan rök. Hade det inte varit för det gröna inslaget hade det varit riktigt bra. Kommer nog återkomma till senare årgångar för att se om den delen försvunnit...fast då har säkert rökigheten dykt upp istället :/

2006 Les Verrières

2011-10-26T21:23:00.002+02:00

Man blir ju lite konfunderad när det står 2007 på korken och 2006 på etiketten.Förmodar att det beror på att den buteljerades 2007.

Blev faktiskt lite besviken på det här vinet. Inga direkta fel , men hade nog förväntat mig lite mer. Första gången Bristly inte levde upp till förväntningarna. Har en eller två flaskor kvar, så Gabriel ska få en chans till att göra rätt ;) Fler har provat.

Bloggtoppen

2011-10-25T20:36:00.002+02:00

En liten blänkare för er, som jag, som är registrerade på bloggtoppen.se. Lösenorden ligger alltså ute på nätet och har man det minsta lilla hum om hur man kodar om md5 hash så går det på ett nafs att få fram rätt lösen. Jag kan inget alls om det och lyckades ändå avkoda lösenordet på personen under mig i listan på 1 minut (men inte mitt eget).

Se med andra ord till att ändra lösenord på er mail om det är samma som på bloggtoppen!

2007 La Spinetta Ca' di Pian

2011-10-13T22:32:00.002+02:00

Försökte vara duktig och blogga om det här vinet via mobilen när det begav sig förra helgen. Gick sådär.

Hur som så får vi en nästan barnfri helg (2/3) i Malmö, dit vi var bjudna på inflyttningsfest. Lagar en enkel måltid innan vi traskar iväg och till detta inhandlades en Ca' di Pian på halvflaska. Utbudet av halvflaskor här hemma är magert, så det var nästan en fröjd att kolla igenom de typ två hyllmeter det fanns på Hansa Compagniet.

Anteckningarna i mobilen talar om ett strävt vin med relativt bra syra. Smak av fat med vanilj uppblandat med mogna, röda bär. Blanda detta med lite kryddor,choklad och viol så är i alla fall jag hemma. Bra längd.

Det finns visst några halvflaskor kvar av detta vin som släpptes i juni. Enstaka helflaskor också om man ska tro systembolagets saldo, men jag tvivlar på att det stämmer. Skulle gärna köpt på mig några till. 90p.

Är det lättja eller lätt panik som är uppfinningarnas moder?

2005 Armand Dartois Chateauneuf du Pape

2011-10-05T20:44:00.001+02:00

Minns inte riktigt när jag köpte detta vin, men vill minnas att det var cirka 3-4 år sedan på andra sidan sundet. Skulle tippa på ett pris då runt cirka hundra kungen av Danmark. Har länge sneglat på denna när jag varit nere i källaren för något spontant, men det är alltid svårt när man bara har en flaska.

Vi håller upp vinet och förväntar oss en ganska lågpresterande Ch9dP. Faktum är att vi blir riktigt positivt överraskade! Riktigt inbjudande doft. Skön frukt med begynnande mognad, uppblandat med lite vaniljig kakao. Bra balans, med hygglig längd.

Skrivet några dagar efter inmundigande kan jag bara konstatera att minnesanteckningarna blev något knapphändiga, men inte desto mindre positiva. Alltid svårt när man bara har en flaska, men den här tog vi i ett bra fönster. Klarar säkert ett tag till i källaren, men ack så trevlig idag.

PS. Har äve druckit en flaska 1999 Künstler Reichstal Pinot Noir, men hänvisar helt fräckt till Finare Vinares inlägg. Lite kul att känna en otroligt tydlig doft av något man inte känner igen, för att sedan läsa i "facit" att det är malört. Fortsatt ett fräscht och trevligt vin. Hade gärna haft lite mer muskler. Nu blev det mer som mina biceps, slanka och fina. ;)

2007 Lauze

2011-09-19T22:08:00.002+02:00

Söndagsmiddag med föräldrarna. Tillfälligt släpp i mitten av maj. Är väl på väg bort från hyllorna. Gjord på 80% Cabernet Sauvignon, 15% Syrah och 5% Mourvèdre.

Stor doft av mörk, ung frukt uppblandat med choklad. Tydlig doft av björnklister tycker föräldrarna. Jag som inte vet hur det doftar nöjer mig med att det doftar ordentligt med mandel. I munnen återkommer mandeln nästan ännu tydligare, tillsammans med frukten och en del fat. Drygt medelfylligt, men med lite för lite strävhet för min smak. Det känns som det saknas något, och systembolagets "nia" på strävhet känns lite off.

Sammantaget ett riktigt gott vin för den som vill ha ett von med stor doft utan alltför mycket motstånd. Skulle inte ha något emot ytterligare några flaskor, men det är tveksamt om vi köper fler ( i alla fall till det priset).

Middag med Phylloxera

2011-09-18T11:07:00.003+02:00

2009 Delinea 300

2011-09-16T20:28:00.004+02:00

Släpptes 1:a september. Vet bestämt att jag läste några positiva ord om den, men minns inte om det var i tidningen Gourmet eller i munskänken. Kollar lite på nätet och Livets Goda ger 78p, tasteline 1/5, Allt om Mat - prisvärt,

Druvtypsik doft med skogshallon och jordgubbar, uppblandat med en rostade fat. Lite toner av lakrits, coca cola och kryddor. Dofterna går till stor del igen i smaken och den lätt syrliga eftersmaken övergår efterhand i en mer eldig dito. 14% alkohol gömmer man inte så lätt. Medelfylligt.

Sitter som bäst och funderar på hur den skulle stå sig mot Sokol Blosser's Dundee Hill eftersom de känns ganska lika, när jag upptäcker att även det här vinet är Sokols Blosser's produkt. Känns ganska lika, men detta har mindre finess. Nja, inget vi lägger på minnet någon längre tid.

MASI besöker munskänkarna

2011-09-14T23:00:00.003+02:00

Vinprovning mitt i veckan sitter perfekt när man ändå har en (omotiverad) ledig vecka.

Vår sektion får besök av Carina Kurtilla som är MASIs exportansvarige för Norden. Vi får inte så mycket bakgrund om Carina, men hon är i alla fall svensk. :)

Provningen inleds med lite fakta om MASI. Man har i dagsläget 35 etiketter, varav 5 amarone, och är Valpolicellas största producent. Sandro Boscaini är 6:e generationens Boscaini som driver MASI och sonen Raffaele, som nu jobbar med den tekniska gruppen (gruppo tecnico), blir altså 7:e generationen. Det hela började redan 1772 när första vinodlingarna köptes.

Under sin föreläsning passar Carina på att ondgöra sig lite över de bliiliga amarone som massproduceras av kooperativ och säljs för orimligt låga priser. Tydligtvis får man bidrag när man gör dessa viner så kooperativen behöver, eller ska inte ens gå med vinst och på så sätt kan priset dumpas till nivåer som ligger under inköpspris. Hon berättar vidare att inga av dessa "amarone" kommer från Classico-området. Får ju mig att undra över de Luigi Righetti-amarone som jag köpt i Danmark för typ 100DKK, som i alla fall enligt etiketten, kommer från Classico-området.

Samtliga amarone görs på torkade druvor (appassimento) som fått ligga minst 100 dagar. Druvorna heter corvina, molinara och rondinella. Molinara har många gått i från mer och mer, men Boscaini änvänder fortfarande denna för att ge vinerna en välbehövlig syra. Druvorna tappar 35-40% av sin vikt när de får torka och smakämnen etc koncentreras. Tydligen har man även visat att det händer något "genetiskt" i druvorna när klassarna klipps ner, så det sker inte bara en koncentration. Som gammal molekylärbiolog blir man ju lite nyfiken på vad det sker för något genetiskt, men man får väl förutsätta att det sker en modifiering i genuttryck som påverkar på något sätt. Man tillåter att upp till 20% av Corvina angrips av ädelröta för att dessa ska kunna producera glycerin för att på så sätt ge "en illusion av sötma".

Vi bjuds idag på 6 viner:

2010 MASI Masianco, finns i systembolagets ordinarie sortiment och har provats tidigare. Vinet är till största delen gjort på pinot gris, men har blandats med 25% Verduzzo som först fått torka i 3 veckor. Vi bjuds på en oväntat stor doft med en bra friskhet med tropisk frukt, päron, mandel och lite rostat bröd. Smaken är inte lika stor som doften, men fräsch och syrlig. Hygglig längd. Ett bra och friskt allroundvin till lättare rätter. 85p

2008 MASI Brolo di Campofiorin vet jag inte om vi druckit tidigare. Lillebror är däremot välkänd hemma hos oss. Vinet är gjort på 80% Corvina och 20% Rondinella, varav 30% är Corvina som fått torka i 6 veckor. Vinet har därefter spenderat 2 år på fat, 1/3 nya dito. Även är är doften relativt stor med ek och massor av rökt chark i fronten. Lite körsbär och torkad frukt på det så är jag hemma. Även i smaken dominerar charken. Smaken är lite fet, syrlig och relativt sträv med diskreta toner av choklad. Mycket kaffe i eftersmaken. Doften forsätter att växa under kvällen. Gott. 88p

2007 MASI Rondinella Appassimento har fått göra sällskap hem från systemet tidigare. 75 % Refosco och 25% Carmenère, samtliga druvor har fått torka runt 50 dagar. Dagens enda vin som inte kommer från Venetien, utan Friuli. Stor doft återigen. Mycket choklad och ek, men även toner av peppar, ceder och lakrits. I munnen gör sig framför allt lakritsen påmind uppblandat med torkade bär. Relativt strävt. Bra längd. Det här gillar jag. 90p

2007 MASI Amarone Costasera. MASIs standardamarone, som åtminstone druckits vid ett tidigare tillfälle. Tror jag druckit det ytterligare någon gång, utan att bli sådär jätteupphetsad. Vinet är gjort på 70% Corvina, 25% Rondinella och 5% Molinara och har fått spendera 2 år på fat. 25-30 år ska det kunna klara i horisontalläge under bra årgångar. Tycker faktiskt att dpften är oväntat anonym. Körsbär, kaffe och kryddor. I munnen är tanninerna finkorniga, men ändå påtaliga. Inte lika hög syra som det förra vinet. Kanske är vinet för ungt, men det här hittar inte hem hos mig. 86p

2005 Serego Alighieri Vaio Armaron. 65% Corina, 25% Rondinella och 15% Molinara (i alla fall enligt Carina). Anor från den store Dante och även stockarna har anor. Tydligen ska det finnas ett gäng rankor (Molinara) som planterades redan 1875 som ligger central på gården och som klarat sig undan Phylloxera. Dessa har man sedan klonat och använder sig av vid tillverkningen. Vinet har spenderat 3 år på fat, varav de sista 4 månaderna på körsbärsfat. Lite dyrare än de tidigare med sina 379 kronor. Doften har klara inslag av gröna örter (lite åt salviahållet), tillsammans med fat och körsbär. Strävt med ekkaraktär och återigen den lite grönanyansen som inte faller väl ut i min mun. En besvikelse med tanke på priset. 86p

2003 MASI Campolongo di Torbe. Dagens enda vin utanför ordinarie sortiment och kvällens dyrgrip. 689 kronor. I medeltal 50 år gamla stockar med Corvina, Rondinella och Molinara med okänd fördelning, odlade på vulkanjordar cirka 450 meter över havet. Vinet görs enbart stora årgångar och då med en produktino på cirka 15 000 flaskor. Det här vinet var ritkigt trevligt med en mognad med torkad frukt, stall och chark. Rundare, men rätt ordentligt sträva tanniner. Bra längd. Bravo. 93p

Lite förvånande föll mig vin 2,3 och 6 (i omvänd ordning) mig bäst på läppen. Grannarna mitt emot mig var inte alls förtjusta i 2 och 3, så smaken kan nog variera. Hur som helst en trevlig stund och det blir nog inte så mycket MASI-producerade amarone för mig framöver. Kanske något ur det billigare sortimentet.

Duktig sambo som jag är fraktade jag hem de sista centilitrarna till M som gav följande korta omdömen (helt blint):

1. Masianco. Gott, klassiskt fräscht vitt.

2. Campofiorin. Gott. Mycket rök. Chark. Ordentligt med kaffe i eftersmaken. Bra köttvin, grillvin.

3. Grandarella. Gott. Choklad, kaffe. Lite smörigt.

4. Costasera. Mint. Kryddigt. kött. Julkrydda (kanel?). Lite surt.

5. Vaio Armaron. Liten doft. Också mint. Kryddigt. Peppar. Lite surt.

6. Campolongo. Hö, källare, animaliskt. Ladugård/stall. Rundare. Fylligare. Bärigt.

Gissa vilka viner som föll henne i smaken? 3, 6 och 2 (i den ordningen). Så, även om vår smak kanske kan ifrågasättas, så är vi i alla fall synkade :) Kan kanske bero på att jag valt vin de senaste 4 åren.

2009 Château Tanunda Barossa Tower

2011-09-05T23:25:00.002+02:00

Man kan inte alltid träffa rätt. Vin-rookies över på middag och jag inbillade att detta skulle kunna tillfredsställa både Ms smaklökar och vännernas. När jag själv provat så vågade jag faktiskt inte fråga vad de tyckte...

Barossa Tower är gjort på en Rhôneblanding med Grenache, Shiraz och Mourvèdre. Alkoholstarkt och sticksigt. Relativt fruktigt, men det klarar inte av hettan. Choklad och lite eukalyptus hittar jag också. Vet att munskänken gav den ett minus (-) i betyg, men minns inte vad de skrev. Är det inte lite märkligt att man inte hittar munskänken på munskänkarnas hemsida? 83-84p

2010 Gurra Gurra Creek som våra gäster hade med sig med anledning av mitt smeknamn (gissa vilket) var i så fall snäppet bättre. Gjort på 90% Shiraz och 10% Cabernet. Lite samma tongångar, men mer balanserat.

Ingen vidare vinhelg alltså...

2010 Tscheppe Weissburgunder

2011-08-24T23:21:00.005+02:00

När vi i våras bytte köksluckor satt vi lite plikttroget in en annons på blocket på de gamla. Intresset var, föga förvånade ljummet. Vem vill egentligen ha solblekta gamla IKEA-luckor i björk? En av de som dock hörde av sig var en svensk boende i Österrike som undrade om vi hade möjlighet att lägga undan några luckor till sommaren. Jag tog för givet att luckorna skulle användas till det svenska sommarstället, men icke. Han hade letat runt i Europa på allt från österrikiska motsvarigheten till blocket till tyska Ebay utan att hitta luckorna som tydligen utgått ur IKEAs sortiment. Som tack för att vi la undan sakerna fick vi denna flaska.

Min tyska är lite knagglig (läs obefintlig) så vad som står på Tscheppe's hemsida har jag inte en aning om. Vinet är i alla fall en weissburgunder, alltså pinot blanc, och vi korkar upp utan att riktigt veta vad vi skulle vänta oss. Vi möts av ett ett kryddigt vin med en viss fetma i doften uppblandat med honung. I munnen är vinet härligt friskt och (tack och lov) torrt med toner av citrus och honung. Bra längd. Ett väldigt doft och smakrikt vin. Vinet förtjänar egentligen en utförligare beskrivning, men såhär fem dagar senare så tillåter inte mina anteckningar så mycket mer.

Stor tumme upp från både mig och M. Inte utan att man blir lite nyfiken på vad det kan ha kostat. Nu är flaskan uppdrucken och skulle det visa sig att det är ett 60 kronorsvin så tror jag inte att det skulle rubba vårt positiva minne, utan då är det bara att gratulera österrikarna till deras fina viner. För mig som mest druckit österrikiska grüner veltliner var detta klart intressant och gav definitivt mersmak. 90p och ett stort tack!

PS. Vi har även hunnit dricka en 2006 MASI Campofiorin. Viss ålder på detta vin alltså som de på etiketten hävdar ska kunna ligga 10-15 år. En initialt blygsam doft öppnar sedemera upp sig med mörka frukter, hänförda av katrinplommon. Ingen alkoholstickighet att tala om. Smaken är fruktig med något sträva tanniner och en begynnande mognad. Ok längd. Helt ok, men trots allt en besvikelse. Har säkert några år kvar, men 15 år tvivlar jag starkt på. Ska på MASI-provning i september, får se om det bjuds på något mer spännande då...

Sommaren är kort...

2011-08-17T23:00:00.001+02:00

Har precis bytt 29°C soligt Provence mot 18°C regnigt Skåne. Känns som ett ordentligt nedköp. Sommaren har annars passerat med mycket fokus på att vara trebarnsförälder och husägare. Vin har det också konsumerats en del och min ovana trogen har jag slarvat med anteckningarna. Ur minnet kan dock konstateras att:

2008 Sokol Blosser Dundee Hill Pinot Noir initialt inte levde upp till minnet av föregående årgång. Efter några timmar öppnar den dock upp sig och jag känner att jag hittat hem. Kryddigt med tydliga drag av jordgubbar och hallon uppblandat med ordentligt rostade fat. Bra längd. Känns väldigt amerikansk. Tummen upp med betyg runt 90 p. Köpte tre flaskor totalt och nöjer mig så, så länge de sista flaskorna inte reas ut...

2008 Domaine de l'Hortus Grande Cuvée. Har 2003 och 2005 liggande in källaren, men fortfarande inte kommit mig för att dra upp korken. Hittade denna årgång på Carrefour i Antibes och köpet kändes givet. 20 € var säkerligen inget fyndpris, men det kunde kvitta. Ungt och fruktigt uppblandat med en rejäl örtighet. Föräldrarnas hus är omgivet av rosmarin, så först trodde jag att det var omgivningen som letat sig ner i glaset, men även vinet bjöd alltså på en bra dos av den förnäma örten. Bra finish och sällskapet ger tummen uppp. Kan säkert ligga, men det vore lite synd på fräschören. Gömde en flaska o föräldrarnas vinställ till nästa gång. Även här landar vi nog på 89-90 p.

It's all downhill from here

2011-07-27T22:00:00.000+02:00

Dr Milf är på besök och då vill man gärna gräva lite djupare i källaren. Lyckats faktiskt gräva så djupt att jag hittar två flaskor som jag trodde att jag druckit upp för länge sedan. 2002 Luigi Righetti Capitel de Roari var antingen en julklapp eller examenspresent från Ms föräldrar. Hur som helst legat i källaren ungefär sedan årskiftet 06/07. Fick två flaskor, den första dracks i oktober 2008. Flaska nummer två är 1999 Soria Barolo. Köpt i Danmark för 120 DKK sommaren 2008. Köpte då även några Fontanafredda Barolo 2001:or som druckits med välbehag. Trodde att även denna var från Fontanafredda, men så var det visst inte. Förstår faktiskt inte hur den lyckats undvika att korkas upp...

1999 Soria Barolo var inte bara oxiderad till färgen, utan även till smaken. Sur och ogin. Doftade hyggligt, men gick inte att dricka. Too bad...

2002 Luigi Righetti Capitel d'Roari var trevligare med sina lager av torkad frukt, framför allt russin, men även plommon. Lite ceder uppblandat med en skön pepprighet. Både smak och doft kändes ordentligt mogen, definitivt för mogen. Ingen vidare längd. Drygt medelfylligt. Milfen, som serveras flaskan blint, är först ute och vandrar i Rhône, men bestämmer sig sen för att all den torkade frukten nog snarare tillhör en amarone. Årgången hamnar på 2003, med gissning och det lägre prissegmentet av amarone på grund av den blygsamma fylligheten. Bara till att lyfta på hatten. 2002 var en riktigt dålig årgång och den uteblivna fylligheten får väl i alla fall delvis skyllas på det. Capitel de' Roari får väl räknas till bugdetamarone, men jag brukar tycka den är riktigt fin. 84p

Till efterrätten korkade vi upp en flaska 2010 Bricco Quaglia. Moscato d'Asti från La spinetta som lanserades i maj. Vår lokale vinskribent haussade det och vips så var det slut på hyllorna här. Nu hade en ny laddning kommit in och om man, som jag, har en svaghet för söta viner kändes det givet att prova. Vi häller upp det svagt, svag gräna vinet som pärlar sig med en fin mousse. Ur glasen sprider sig en blommig doft med massor av fläder och lychee. Eftersmaken är lång och frisk. Gott, men jag tror att jag uppskattat det ännu mer om alkoholhalten hade varit lite högre än de blygsamma 4,5% som det presterar. Rekommenderades till jordgubbar och det kan jag tänka är en riktigt bra kombination.

Summa sumarum två flaskor som passerat zenit och en flaska som inte riktigt nådde ända fram...

2004 Luigi Righetti Amarone della Valpolicella Classico

2011-07-15T23:47:00.004+02:00

Jour. Suck! Har precis fått reda på att jag inte kommer vara ledig på tisdag, vilket vi brukar vara när vi varit jour fredag och sändag. Semestertider och bemanningen är för låg för att det ska funka. Hade hoppats på att kunna åka hem till föräldrarna med lillkillen och plocka fram mina Star Wars-gubbar. Får bli någon annan gång helt enkelt...

För något år sedan dök det upp lite artiklar på danska Vinavisen om förfalskade flaskor som sålts i Danmark som sålts som amarone för 80 DKK . Diskussionen cirkulerade lite kring rimligheten i att tro att man kunde göra amarone så billigt att det gick att sälja för 80 DKK. Det tycktes inte rimligt då druvorna till amarone ska torkas och helt enkelt kräver lite mer än vanliga viner.

Ovanstående vin är dock köpt för just 80 DKK på danska Netto. Har svårt att att de skulle vara förfalskade. Flaskorna fått följa med ett tag, utan att någonsin imponera. Är annars riktigt förtjust i deras Capitel de' Roari.

Vinet bjuder på en lite stickig alkoholdoft blandat med russin, plommon och körsbär. Det hela blandas av en begynnande doft av rosvatten och ceder. Lite sunkig sommarstuga. Doften är bättre än smaken som känns mogen med mjuka tanniner, mörk frukt och lite alkoholhetta.

Har för mig att det var Finare Vinare som någon gång skrev att en amarones första plikt var att vara tio år gammal. Tror inte att de syfta på 80-kronorsvarianten... 84p

2010 Esprit du Silène Rosé

2011-07-04T23:57:00.003+02:00

Gårdagens tropiska hetta krävde något svalt. Hade fakitskt nästan bara denna att välja på visade det sig. Gjord på Grenache och Syrah.

Rosa, saftfärgad. Doften är frisk och bärig, med mycket jordgubb, persikor och hallon. Möjligen anas även lite gräs. När temperaturen stiger är det inte bara färgen som påminner om saft, utan även doften bjuder på klockren hallonsaft. Smaken är torr och frisk med hallon, persikor och blodapelsin.

Gott och svalkande i hettan.

Värdefull blogg?

2011-06-27T00:08:00.005+02:00

Gav mig hän till min narcisistiska sida idag och googlade på Vård & Vin. Hamnade då på bloggvarde.se och fick reda på att bloggen är värd 8475 kr. Har ingen aning om hur man har räknat och jag tvivlar på att det stämmer. Det som dock var lite intressant var att den tyckte att Billigt Vin var värt ungefär dubbelt så mycket som Frankofilen (24 000 mot 12 000). Hade varit intressant att se hur de gjort beräkningen (det står säkert, jag har inte orkat kolla). Finare vinare tog, inte oväntat, täten med sina 58 000. Alla verkar inte vara indexerade, hittade exempelvis inte Svenssonssmakaren...

Så, nu vet ni som funderar på att pensionera er hur mycket ni ska sälja er för (eller i alla fall var ni ska leta om ni vill sälja er)...

Nya tillskott till familjen, firad med skrattande skata

2011-06-24T23:25:00.004+02:00

Ja, då var man trebarnsfar. Helt galet. 15 minuter på förlossningen, så var saken biff. Gjorde misstaget att säga till en av mammorna på dagis att det gick smidigt och möttes av ett "ja, så kan bara en man kunna säga" ;) Säkert helt sant. Vi satt förresten och funderade på namn till vår lille krabat och jag la in det som anteckningar i min iPhone, den korrigerade då Elvin till El vin. Kanske ett framtida omen om blivande connaisseur. ;) Men det blir ingen Elvin...

Har ens bättre hälft inte fått dricka vin ordentligt på 9 månader får man se till att smeka medhårs när det äntligen är dags. Det säkraste kortet då brukar vara Syrah/Shiraz och idag föll valet på 2006 d'Arenberg Laughing Magpie. Har en liten förkärlek till d'Arenberg. Gillar de mesta jag smakat från de goda australiensarna och är även lite förtjust i deras finurliga vinnamn. Det har vinet är visst uppkallat efter två sympatiska fåglar som i själva verket inte alls var magpie's. Midsommar spenderar vi hemma, bara familjen, idag ackompanjerade av en rejäl grillbricka.

Detta är inte ett Rhônevin på något sätt, men blandingen med 94% Shiraz och 6% Viognier får väl sägas ha hämtat sin inspiration därifrån. 92 poäng tilldelade R Parker det 2007.

Det första som slår en när man stoppar näsan i Laughing Magpie är rejält med sylt, främst gjord på björnbär och plommon. Ingen stärande syltighet märk väl. Inte heller de stadiga 15% alkohol stör, utan är snyggt integrerade i paketet som även bjuder på läder, lakrits, choklad och eukalyptus. Lite fat på det så är vi hemma. Även i munnen är sytligheten påtaglig. Vinet känns väldigt lättillgängligt med mjuka tanniner och en inbjudande eftersmak. En finkorning fällning bildas i glaset, då viner inte är filtrerat.

M ger stora tummen upp och även om jag fick hälla ut sista glaset (pga av några oaptitliga bananflugor som också vill festa till det), så njuter även jag i stora drag. Jag skulle nästan vara beredd att hålla med Robert Parkers poäng, något snäpp under. Fin, fint om man gillar den typiska lite (alkohol-)tunga autraliensiska stilen. Tror inte vinet har så där mycket mer att ge i källaren, men sparar sista flaskan till nästa år för att ändå testa. 2007:an får nog följa med hem nästa gång jag är på systemet.

2007 Cuvée du Vatican Côtes du Rhône VIllages

2011-06-20T22:09:00.003+02:00

Det känns alltid farligt för plånboken när det dyker upp nyhetsmail från Gabriel på Bristly Wine. Vet inte om det är sättet som vinerna presenteras på, producenturvalet, priset eller det faktum att man alltsom oftast använder vinbloggare som referens när vinerna presenteras (sannolikt en kombination av alla ovanstående), men det är sällan som jag inte känner ett köpsug när det dyker ner tips på nya viner. Har två beställningar som ligger och väntar på systemet nu till exempel...

2007 CdR Villages från Cuvée du Vatican är sannolikt ett av Sveriges mest bloggade viner. Idel lovord.

Faktum är att jag inte var sådär jättebegistrad när jag korkade upp första flaskan för ungefär ett år sedan. Det blir dock bättre och bättre för var gång jag smakar det. Möjligen att den höga alkoholhalten skiner igenom lite nu, men annars är det riktigt trevligt. Rikligt med frukt i form av framför allt hallon och jordgubbar möter näsan, uppblandat med lite örter, lakrits och körsbär. Smaken är läskande fruktig med bra syror och en touch av lakrits. Övervikten av Grenache märks tydligt.

Riktigt trevligt och höggravida M suktar efter att få i sig ytterligare en klunk. För första gången sedan inköp önskar jag att hade fler kvar. Hur står sig 2009:an mot denna?

Väntans tider...

2011-06-14T22:54:00.002+02:00

Fullgången och mycket stön och stånk. Så kan man nog sammanfatta sambon M just nu. Själv har jag idag bekräftat mitt faderskap hos familjerätten idag genom att skriva på ett papper. Känns inte helt 2010-tal att man ska behöva ta ledig flr att gå ner och skriva på för att intyga att man är far till familjens tredje barn. Däremot går det bra att intyga att man är far redan innan barnet är fött. Byråkrati i dess ädlaste form?

Det blir inte så seriöst vindrickande nu, men vi hoppas på snar bot och bättring.

Slunkit ner har dock 2008 Mullineux. Sydafrikansk Syrah. Gamla världen-känsla, med mycket frukt och fat. Ok, men en besvikelse med tanke på priset (189:-). 2007 Beni Duilio Castellani Riserva. Trevlig basChianti, som kändes rätt så ursprungstypisk. Italien samt Pinot Noir är det som just nu känns mest lockande på rödvinsfronten.

Ser fram emot lite mer seriöst vindrickande...any day now....

2011-05-29T23:00:00.002+02:00

9 dagar i Frankrike, varav halva tiden i stora släktens sällskap. Alltid kul att botanisera i det vinställ i källaren som "ärvdes" vid köpet. Man vet aldrig vad man ska hitta. Har tidigare konstaterat att det bland annat finns en Black Tower från 1985. Mailade faktiskt den svenska importören, Tegnér Hermansson, för att se om de hade något intresse av att flaskan. Fick inget svar...

I år provade vi i alla fall:

1997 Maître d'Estournel. Vet inte riktigt vad det här vinet har för koppling till Cos d'Estournel, men elefanten på etiketten skvallrar om att det i alla fall borde finnas någon. Vit Bordeaux hör hur som helst inte till vanligheterna hos oss. Vinet har alltså lagrats under okända förhållanden, men nivån ser i alla fall lovande ut.

Vinet har en gyllene färg som skvallrar om dess ålder. Doften är förvånansvärt stor och domineras initialt av våt ylle. Efter ett tag dyker det upp mogna äpplen, kalk och mineral. Smaken lever tyvärr inte riktigt upp till doften. Framför allt mineral och riktigt frisk syra. Helt ok, men mer en kul raritet än en stor vinupplevelse.

M är ju gravid (typ 5 veckor kvar bara) och det blev inte så mycket annat vin. Fick i alla fall chansen att smaka Schweizisk Merlot för första gången. Ska ta reda på vad det var, men det var faktiskt riktigt gott! Tänkte fira min "löneförhöjning" med en flaska Hermitage från 2004. Tyvärr var den dock korkad, men det fanns en inbjudande fruktighet bakom trikloranisolet som skvallrade om ett riktigt bra vin. Hade tänkt försöka ta med det tillbaka till Auchan för att se om man kunde returnera det. Glömde tyvärr flaskan när jag skulle dit och handla nästa gång och sen var vinet uthällt. Någon som provat lämna tillbakka vin i Frakrike? Bouchonné heter det visst korkskadat...

2009 McManis Petite Sirah

2011-05-17T20:28:00.005+02:00

Borde väl egentligen fira idag när jag fått reda på att årets löneförhöjning blir hela 300:-. Hurra!!!

Det vankas 9 dagars semester i Frankrike på fredag, så jag får väl lägga de på en fin flaska där. Har naturligtvis dragit på mig en förkylning lagom till ledigheten.

Det blir inte så mycket vin nu när sambon är stor om magen och mest går och stönar. Drygt 1½ månad kvar, så förhoppningsvis får vi snart dra upp konsumtionstakten lite. Helgen bjöd i alla fall på en ny årgång av ett av fjolårets riktiga grillviner.

2009 McManis Petite Sirah liknar (minnet av) föregående årgång. Mycket av det mesta. Rejäla doser mogna frukter och bär med plommon och björnbär i frontlinjen. Det hela blandas upp med rikligt med med kryddor, kakao, lakrits och ordentligt med fat och vanilj. Dofterna går igen i smaken och blandas upp med lena, drickfärdiga tanniner.

Ett tämligen publikt vin som säkert kommer att gå hem hos mången grillfantast under sommar. Den som avskräcks av mycket fat ska dock inte göra sig besväret att inhandla.

PS: Flera har provat.

Bortbjuden på midsommar?

2011-05-09T18:54:00.004+02:00

Nej, jag har inte fått betalt för det här inlägget...Nej, det handlar inte om vin.

Däremot starksprit. Eller närmare bestämt en back snaps. 12 x 50 ml snaps i sex olika smaker. Midsommars mest klockrena gå-bort-present för er som tänker fira lite mer traditionellt? Jag tyckte i alla fall att det var helt lysande! "Fixar ni maten, så tar jag med en back snaps." ;)Ny leverans inne nu. Finns att beställa här.

Kan för övrigt kort konstatera att Zeta's mozzarella inte smakar någonting. Här hemma håller faktiskt Euroshoppers en tätposition bland ful-mozzarellorna. Marabou Mango smakar penicillin...och 2007 Château Pesquié Quintessence har lugnat ner sig och fungerar fint till grillat. Lite eldig precis som sist.

2008 Gérard Bertrand Domaine des Garennes

2011-05-01T22:56:00.009+02:00

Funderar lite på vad kvällens grillade fläksfilé med färkspotatis ska få för sällskap...och valet faller på ovanstående flaska som inhandlades på LeClerc i september förra året. Kommer inte ihåg vad det kostade, men är ganska säker på att det i alla fall inte var mer än 12€ (7.75€ var det visst).

M ger direkt det här vinet tummen upp, och jag också för den delen.

Färgen är mörk, med blålila kant. Doften är stor med massor av frukt. Vi hittar Körsbär, björnbär, plommon och lite åt syltade jordgubbar. Det finns även en del toner av kakao och lakrits uppblandat med en rejäl dos garrigue. I munnen känns fruktigheten påtaglig och tillsammans med ett rätt bra bett i tanninerna tippar jag på ett vin som med bravur klarar att ligga ner i några år. Hygglig längd.

Har svårt att hitta vilka druvor vinet är gjort på (svårt att hitta mycket info om vinet alls faktiskt), men jag skulle tippa på en rejäl dos Grenache. Sannolikt även lite Syrah.

Bara att ge stora tummen upp för Mr Bertrand som klarar av att leverera ett stort vin till ett litet pris. Det här var ritkigt gott! Årets köp? Hur som helst 90 enkla pinnar och en liten tår för att vi inte köpte mer än två flaskor...

Inte ofta man dricker numrerade flaskor för 7.75€

Dags att deklarera!

2011-04-26T21:47:00.003+02:00

Deklaration och internet fungerar faktiskt klockrent tillsammans! Det som förut var minst en helkvälls arbete sköts nu snabbt och lätt med några enkla musklick...och har man glömt några uppgifter är det oftast bara att logga in på sin bank/depå/förvaltare's hemsida och leta rätt på rätt nuffra.

Nu var det inte enkelheten med att deklarera som jag tänkte skriva om utan snarare ett litet tips. Om ni, som jag, inte tror så värst mycket på gud eller andra högre väsen och dessutom passat på att gå ur svenska kyrkan, så blir det ju oftast en liten slant tillbaka på deklarationen. Jag var innan med i svenska kyrkan för att stödja deras verksamhet, inte för att jag delade deras tro. Nu har jag istället valt att använda de pengarna till nåt jag tror på (inte vin). Så mitt enkla tips för den som vill känna att man bidrar med något är att ta summan motsvarande kyrkoavgiften och skänk till något som känns bra. För egen del blir det något som har med den marina miljön att göra. Kanske Sea Shepherd. En piss i havet, I know, men om alla pissar så kanske...

Nyligen hemkommen från Egypten. Litet reseinlägg på G. Inte druckit så mycket vin. 1994 Château Laroque smakade rosenvatten och jag mäktade med ett halvt glas. 2004 Brolio var däremot riktigt trevlig. Önskar jag hade fler flaskor.

4 x 2003 Guigal Côtes-du-Rhône

2011-04-04T20:52:00.007+02:00

Undrande och nyfikna? Eller undrar ni varför idioten druckit fyra flaskor av samma medelmåttiga vin och tillråga på allt samma (för-)gamla årgång?

Jag och min vänner Dr Milf och Don bestämde oss för drygt tre år sedan för att kolla om våra olika förutsättningar för att lagra vin skulle ge något utslag efter trå års lagring i olika miljöer. Vi hade då inte så mycket pengar att spendera, så vi bestämde oss för att köpa ett vin runt hundralappen.

Jag mailade systemets kundtjänst och bad de föreslå ett vin som skulle kunna passa våra förutsättningar. Dessa var alltså lagring i tre år i min (något svala) källare, Milfens (rumstempererade) byrå och Dons (strax under rumtempererade) garderob. De förslog alltså Guigals basvin.Nu 3½ år senare var det alltså upp till bevis...

Vi serverar givetvis vinerna blint. Ganska snabbt kan vi konstatera att detta inte är ett vin för lagring i tre år. Inte särskilt mycket frukt och begynnande rosenvatten. Lite lakrits och en hel del fat. Don proklamerar ganska snart att han inte tycker att det är någon skillnad. Jag och Milfen sträcker oss till att det trots allt är ett vin som är lite tristare än de övriga, lite mer platt helt enkelt...vill ni gissa vilket vin det var? Mitt naturligtvis.:)

Don som är värd är inte sämre än att han har ett litet ess i rockärmen. Vi får oss serverade ytterligare tre glas blint. Ska vi gå på mitt initiala intryck tyckte jag då att två av glasen var kompisar med varandra och att det tredje glaset var kompis med 03:orna. Det visar sig att det tredje glaset var ytterligare en 03:a, men inköpt nästan ett år före de andra, dvs för fyra år sedan. Lite annorlunda etikett samt rejält mycket mer fällning. De två andra glasen visade sig innehålla 07:an från samma flaska. Inte helt fel på det alltså. Men det är svårt att vara så kaxig att man säger att två glas innehåller exakt samma vin. Framför allt när man redan hunnit med några andra viner.

Sammanfattningsvis tycker jag ändå att man kan konstatera att för ett såpass enkelt vin som Guigals CdR så spelar några graders skillnad i temperatur ingen större roll. Sen ska man kanske inte tolka in för mycket i ett vin som släpptes på 2 700 000 flaskor. Det måste finnas en del variationer och vi köpte inte heller in vinerna från samma bolag. Borde finnas en hel del viner (även i den prisklassen) som skulle klarat uppgiften bättre.

På lördag bär det av ner till Egypten för en veckas dykning. Blir nog inte mycket vin och förhoppningsvis inte så mycket oroligheter heller....

PS. Har även hunnit dricka 1999 Louis Jadot Beaune Premier Cru. Hann inte med i huggsexan, utan fick nöja mig med en flaska. Gott, men inget wow-liksom. Ni som fick flaskorna kan vara nöjda, men jag kommer inte att gräma mig. Då gillade jag 2006 Sokol Blosser Dundee Hill Pinot Noir, som dracks på 19 Glas, bättre. Skönt, men riktigt bra längd. 2008 Dandelion Vineyards Lionheart of the Barossa Shiraz slank ner ikväll. Håller med Frankofilen i hans beskrivning. Doften lovade mer än vad smaken höll.

Vinbloggarna vinner mark

2011-03-18T21:09:00.001+01:00

Det är roligt att se hur vinbloggarna verkar få en allt större roll som inspirationskällor och opinionsbildare i vinsverige. Bristly har länge citerat vinbloggarna i sina mail. Anders Enquist i Livets Goda känner sig så hotad att han måste skriva en patetisk ledare om vinbloggarnas tillkortakommande...och nu, på andra sidan i dagsfärska Munskänken, är Finare Vinare citerade tillsammans med Allt om Mat i vinunics helsidesannons för Jadots viner.

Kul!

PS. Dagens 2008 Brolio på halvflaska var faktiskt oväntat trevlig. Fat, och örter med bra drag i frukten. Mycket körsbär.

Vi samlar ihop oss lite...

2011-03-16T20:15:00.003+01:00

Precis som nyhetsuppläsarna här ska jag försöka samla ihop mig lite. Började skriva detta inlägg 27:e feb, men kom aldirg till skott.

Jour, bihåleinflammation och havererad mage...så stavas vår vardag just nu. Har ytterligare en liten godsak just nu, men det är lite för otrevlig för att blogga om (så ni som ev. känner mig slipper titta snett på mig). Kan bara konstatera att alkohol faktiskt funkar förvånansvärt bra som smärtstillande när man har lite mer ont på riktigt.

Vi försöker dränka våra sorger och besvär i vin, men är dåliga på att ta anteckningar. (och nej, så himla synd är det inte om oss).

Den gångn helgen har Dr Milf varit på besök med familj. Milf:en var en av de som introducerade mig till vin på lite mer allvar, så det är klart att man funderar lite extra innan man går ner i källaren...

2006 Produttori del Barbaresco. En kassiker i svenska bloggkretsar vid det här laget. Har fortfarande aldrig tänt på alla cylindrar när jag druckit det och inte heller denna gången. Relativt ljus färg med dragning åt tegel. Vinet är lite i kallaste laget initialt och den blygsamma doften skylls på det. Efterhand som timmarna går och temperaturen stiger händer det dock inte så värst mycket mer. Vi hittar lite ceder, viol och cassis. I munnen bjuds vi på ett bra hugg i tanninerna.

2001 Barolo Fontanafredda. Sista flaskan av tre inköpt hos danskarna på andra sidan sundet för 125 DKK. Ställdes mot ovanstående vin och vi var båda överens om att det hör drog det längsta strået. Klart mer framträdande tegel. Lite våt källardoft initialt som sedermera ersätts av ceder, viol, lakrits, timjan och en parfymerad rosendoft. Den högre åldern märks tydligt även i munnen med sin rundare munkänsla. Ska inte ligga längre.

2003 Finca el Puig. Även detta sista flaskan. Liksom sist, bjuds vi på ett moget vin med stor dos av torkad frukt, framför allt katrinplommon. Mycket mörka bär. Undervegetation och vått ylle blandar sig med örter och lite elidga toner (15%). Mogen munkänsla, men fortsatt relativt strävt. Tror inte heller detta hade passat oss bättre om det fått ligga längre. Det här är gott! Milfen gissar på en sydfransk Carignan-blanding.

1999 Mater Matuta. Mig veterligen den första gången jag dricker vin från Lazio. Gjort på 85% Syrah och 15% Petit Verdot. En av de olika flaskorna jag fick av min far när jag fyllde år. Det här vinet har passerat zenit och initialt är det oerhört svårt att komma förbi doften av champinjoner. Till slut hittar vi en rund doft som skvallrar om lite tid på ekfat. Även lite salami, rök och jord. lite söt, rund och övermogen smak med viss kvarvarande strävhet. Ingen höjdare, men kul udda fågel.

2004 Tamellini Vigna Marogne Recioto di Soave. Ska detta bli det godaste söta jag druckit för fjärde året i rad? Mycket talar för det. Precis som alla gånger förut bjuds vi på ordentligt med mango och aprikoser. Fantsatisk bränstensfärg och ett oändligt långt avslut. Var lite orolig att även detta vin skulle börja tappa, men icke. Jag älskar verligen det här. Två flaskor kvar nu... Får kanske ge mig på någon gammal Moulin Touchais bara för att få lite utmaning.

2009 Wishbone har också slunkit ner. Pinot Noir från Nya Zealand. Slunkit ner och slunkit ner. 2/3 åkte ut i vasken. Läste om ett nytt Pinot Noirvin som skulle kosta runt hundralappen och var ungt med bra lagringspotential. Har inte så mycket Pinot i källaren, så det vore trevligt att att ha ett ingångsvin att lagra. Kommer inte ihåg vad vinet jag läste om hette (eller var jag läste det), men jag är rätt övertygad om att det inte var Wishbone... Wish for something else.

Vårkänslor

2011-02-06T14:10:00.007+01:00

+ 7 °C. Svårt att tro att det är bärjan av februari nu. Full aktivitet i trädgårdar och på soptippar. Vår helg har varit lugn. Har druckit lite vin, men inte tagit ngra anteckningar. 2004 Domaine de Villemajou, gjort av geniförklarade Gérard Bertrand. Ett av få Carignandominerade viner jag druckit. Rustika toner och riktigt trevligt. Har även hunnit med en flaska 2007 Tendral. Stort och kraftigt vin från Priorat. Nästan bäst dag 2.

Visste ni förresten att det idag är 100 år sedan Champagne fick skyddad ursprungbeteckning? Inte jag heller...men det stod i dagens tidning.

Boxar att lagra...

2011-01-31T21:40:00.007+01:00

...and now for something completely different. Nu har jag fått skriva av mig lite. Senast numret av Allt om Vin har jag liggande som toalettlektyr. Inte direkt ofta jag köper något utifrån deras rekommendation, men ibland snappar man upp något vin som verkar spännande. Idag bläddrade jag igenom deras "Röda Strama Fruktiga"-sektion och blir lite förvånad när Barone Ricasoli's Formulae, på Bag in Box, inte bara fått utmärkelsen bästa köp utan även belönats med ett "kan lagras"-omdöme. Njae, jag ställer mig avvaktande skeptisk ;) Sen är ju Allt om Vins betygssystem helt fantastiskt. Fem stjärnor som både kan vara ifyllda och ihåliga och kommer man så långt kan man även föräras med upp till tre utropstecken (!!!). Formulae fick för övrigt en ifylld stjärna och en ihålig.

Döden

2011-01-31T21:39:00.000+01:00

Känner mig låg idag, inte bara för att det är dagen efter jour. När jag föddes så fick två av mammas bästa vänninor också varsin son med bara några månaders mellanrum. Tre söner med nära realtioner föräldrarna emellan alltså. Det blev lite som att vi utgjorde måttstock åt varandra och man fick jämt höra att ditten gjort datten osv. Åren går och livet drar åt olika håll. Man flyttar till olika orter och barnen bryter sig så småningom loss och flyttar. Jämförelserna återkom dock så fort det blev ett återseende, vankades större fester eller liknande.

För 2-3 år sedan tog den ena i trion livet av sig och idag fick jag läsa att nummer två avlidit. 35 år gammal är jag alltså den enda av oss som är kvar. Känns helt att absurt att man ska behöva sitta och tänka på livet som flyktigt när man 35, och då har jag nog varit mer förskonad från döden än de flesta. Nu hade jag varken träffat C eller J på säkert 17-18 år, men det kändes som vi hade en liten unik koppling och jag har svårt att inte gripas av deras öden. Speciellt J som hade små barn. Var inte riktigt beredd att vara jag skulle bli så berörd av det här, men det blir väl lite extra när det är små barn inblandade. Tror världen gått misste om två riktigt sköna grabbar, som jag verkligen önskar att jag haft en chans att lära känna igen.

Farväl Jon. Vila i frid. Mina tankar går till din familj.

Kort om 2004 Finca el Puig

2011-01-30T22:41:00.004+01:00

Jaha, då var man 35. Inte längre så speciellt att fylla år, men när man väl har födelsedag på en lördag (och det dessutom dröjer 11 år till man fyller på en lördag nästa gång), så känns det lite surt att få inleda den som röntgenjour. Får väl i och för sig skylla mig själv som inte lagt mina schemaönskemål bättre. Nu var det tack och lov lugnaste jouren på mannaminne och jag fick lägga mig redan 01:30...måste varit handbollen som fick folk att hålla sig inne. Kände mig i alla fall hyggligt som en människa när det väl vankades kväll.

Efter diverse bortfall så slutar kvällen med en parmiddag hemma hos oss, med ungarna hos mina föräldrar. Inspirerade av Rhônarna får jag äntligen tillfälle att inhandla senaste årgången av Finca el Puig. Sora tummen upp sist och jag har varit sugen på att prova nya årgången ett tag nu. Kvällen blev inga anteckningar om vinet (vi hade helt enkelt för trevligt), men det var bara att konstatera att det är vinet kändes bra mycket yngre än vad 03:an gjorde för 1½ år sedan. Vi körde det genom aeratorn och i karaffen 3 timmar inna middagen, men det fortsatte att utveckals hela kvällen. Gott, men jag tyckte nog att det var lite väl i tuffaste laget som det var nu. Inte alls samma portvinsmognad som föregångaren. Ska nog köpa några flaskor och gömma unndan några år.

Gjorde förresten världens godaste marinad till oxfilén. Whiskeymarinad. Hämtad från Allt om mats senaste kokbok. Given favoritmarinad till sommmarens grill. Bidrar gärna med receptet om någon vill ha det, annars kan jag rekommendera kokboken! (är jour även nu så jag kan inte delge det just nu ;)

Sammanfattning av de senaste tio dagarnas inmundigande...

2011-01-26T18:46:00.001+01:00

Lugn helg. Ordspråket "det som göms i snö kommer fram i tö" har sällan känns mer sant (bokstavligt talat) . Töväder i helgen och resterna av höstens fönsterrenvovering tittar fram i trädgården. Fågelkvitter har präglat morgnarna och det har känts som rena rama våren.

Vi försöker hålla kvar vintern genom att laga gryta, eller närmare bestämt boeuf bourguignon. Gryta med ursprung från Bourgogne alltså, men det har alltid känts som Pinot skulle vara ett rätt underligt sällskap... Nästa gång har jag lovar mig själv att prova. Nu blev det istället alltså ett av Doimaine de la Janasses budgetviner, 2007 Terre de Bussière. Har inte tidigare uppmärksammat detta vin, utan det var när Gabriel i Bristly Wine skickade nyhetsmail att ytterligare en sändning inkommit som jag fick nys om det. Rhônarna bloggade nyligen om det och jag tar helt enkelt och hänvisar till det inlägget. En härlig bärighet, men jag märkte inget av det gröna de nämner. Gott!...och även gästerna gav tummen upp.

Vi har även provat 2006 Gini Cal Foscarin recioto di Soave. Prissänkt från 149:- till 119:-, och det verkar finnas en hel del flaskor kvar. Koncentrerad äppeljuice blandat med citrusmarmelad och lite honung. Sött, men med en frisk syra. Hyggligt fylligt, men inte med npgon större komplexitet. Bra bruks Recioto di Soave , som missar de högre höjderna...

2007 Château La Tour de By, gammal bekantskap i ny årgång. Sannolikt en av Sveriges mest bloggade budget-Bordeaux:er. Färgen var förvånandsvärt blek. I munnen möts vi (lite oväntat) mest av en rejäl dos kaffe, ackompanjerat med lite choklad, ceder, svarta vinbär och paprika (inte grön sådan). Systembolaget har angivit en "nia" i fyllighet och det håller jag väl inte riktigt med om. Tyckte snarast att det var lite tunnt i mellanregistret. Hygglig längd, med lätt sträva tanniner. 60% Cabernet Sauvignon, 36% Merlot och 4% Cabernet Franc. Bra budget-Bordeaux, men inget jag gick igång så värst mycket på idag. Kan säkert utvecklas lite de närmaste åren, men ingen långliggare.

2004 Château Marquis de Terme Les Gondats

2011-01-06T18:46:00.003+01:00

Snett på det?

Egentligen borde man dricka mer vin när sambon jourar. Har känts lite bortkastat att pimpla vin när man är ensam hemma. Men nu dricker M inte mer än någon klunk i alla fall, så då kan man ju lika gärna passa på. Den här gången hann hon i och för sig ta sig en klunk innan det var dags att cykla bort till lasarettet. (och hon gav tummen upp). Häller omedelbart upp halva vinet på halvflaska, för framtida bruk, enligt alla tips från förra inlägget. Får se när det blir läge att dricka resten, middag ute imorgon och sen är det jourdags på lördag...

Château Marquis de Terme har faktiskt svenska anor. Slottet ägdes nämligen av den svenska négocianten Halvarous Sollberg 1809-1834. Därefter fick Sollberg fly landet efter att ha dragit på sig för mycket skulder. Det var dock inte värre än att Sollbergs 1845 åter återfick ägorna. 1886 såldes dock slottet vidare igen. Slottet är klassificerat som 4e Cru enligt 1855s klassifikation.

Har inga större förväntningar på det här vinet. Andraviner från Bordeaux och jag har hittills inte varit någon lyckad kombination. Nu får jag dock anledning att revidera mina åsikter. Les Gondats bjuder helt klart upp till dans. Doften är lite sötmogen med initialt enbart lite cedertoner. Cedertonerna blir dock mer och mer påtagliga eftesom kvällen går. Lite mörk frukt och stall anas i bakgrunden. I munnen gör den dominerande Cabernet:en sig påmind med en rejäl skvätt svarta vinbär. Tanninerna känns helt integrerade med en len, enbart lite smästräv, känsla i gommen. Möjligen något tunnt mittenparti, men det vägs upp av en riktigt bra längd.

Bra start på nya året!

Nu blir det nog mest halvflaskor framöver...

2011-01-02T23:01:00.000+01:00

Sitter som bäst och dräglar över vinbloggarnas nyårskrönikor och best of 2010-listor. Det är bara att konstatera att det för egen del var ett bedrövligt vin-år och att det kommer bli en lika bedrövlig vin-vår. Dags nämligen för kotte #3 i juli (antagligen snarare juni), så det blir till att pimpla halvflaskor, alternativt se till att ha mycket folk på besök på helgerna. Drack 2008 Brolio nyligen i jakten på hyggliga halvflaskor, men tyckte inte det nådde några större höjder. Lite rostat och lite körsbär, men ganska opersonligt. Sortimentet på vårt system är som sagt uselt vad gäller halvpavor, som om någon har bra tips på halvflaskor i beställningssortimentet så tas det tacksamt emot...

Det kalla vädret gör även avtryck nere i källaren. 4,9°C är det kallaste noteringen sedan inflyttningen sommaren -07. Kanske lite i kallaste laget, men det mest oroande är nog att temperaturen ibland skiftar upp till 4-5°C på ett par dygn. Min gamle vinmentor på Medborgarskolan sa att han en gång ringt upp Vin & Sprits chefkemist för att fråga om lägsta temp att lagra vin i och denne ska visst ha sagt att det var ok ner till 4°C. Farligt nära alltså.

Nyår bjöd inte heller på några direkt minnsvärda viner. Ombads vara resurs när det gällde vinval till knytkalaset vi var på, men fegade ur och hänvisade till systemets personal. Man ville nämligen ha tips på ett rött vin som skulle passa till någon av endera lax eller falafel. Valet föll på Duboeuf's Morgon efter systemets tips. Ingen personlig favorit. Vi bjöds dessutom på piroger med vitkålsfyllning istället (ingen personlig favorit det heller). Vi stod för huvudrätt och gjorde en en kräftartar upplagt på hembakt surdegsbröd, samt pilgrimsmusslor med gremolata, äppelsalsa på bädd av machésallad. Hade föreslagit Chablis, men det passade även fint med den Petit Chablis vi bjöds på.

PS. Ber om ursäkt till de av er som jag känner personligen och som får reda på graviditeten på detta sättet. Opersonligt, men kanske i tidens anda ;)

Petrus, Yquem och skållad tunga

2011-01-01T14:20:00.003+01:00

Ibland är man mer än lovligt dum. Inledde nyårsaftonens middagsförberedelser med att stoppa in en liten kopp kallnad glögg i micron, och tog därefter en stor klunk av den kokande vätskan. Skållar således munnen, vilket kan vara nog så irriterande, men att lyckas göra detta inför nyårsmiddag med Chateau d´Yquem -83 och Chateau Petrus -82 borde vara förenat med spöstraff. Smaklökarna var dock inte helt utslagna, då jag utan större problem kunde känna beska...

Yquemen var bärnstensfärgad och något simmig i viskositeten, med en initial ljuvlig mogen doft av honungsmelon och ett stråk av dillchips(!). Efter lite luft tillkommer en kolaton till doften, och den blommighet som finns hos en del andra Sauternesviner jag druckit finns ej påtagligt här. Smakmässigt en generös sötma med kolaton och harmonierande lätt syra. Några detaljer utöver det kunde min skadade tunga dock ej leverera.

Petrusen gav ett alltjämt reltivt tungt intryck, med kompakt färg utan direkta mognadstoner. Eken fortfarande tydlig med cigarrlåda och blyerts, och en hint ljuvlig stallbake. Kompakt även i smaken, fruktintensiv, tyngre än någon Bordeaux jag druckit tidigare, och tankarna går nästan till Californien, som ju är en något vanligare referens för undertecknad än det aktuella vinet...

Vi drack också en Cos d´Estournel -88 efter Petrusen, och den stod sig tämligen slätt i jämförelse, med en antydd fadd doft initialt som dock snabbt vädrades ur. Vinet levde dock inte särskilt länge i glaset, tycker att det tappade greppet efter 1-2 timmar. Petrus och Yquem däremot utvecklades positivt under aftonen.

Sammanfattningsvis fantastiska viner, både doft- och smakmässigt, som faktiskt förmådde stimulera de sargade smaklökarna mer än jag vågat hoppas.

Gott nytt år på er!

Nygårda julmust x 2

2010-12-20T17:40:00.001+01:00

Vi ger oss på att prova nästa omgång julmust. Denna gång är det Nygårda julmust som hamnar under lupp. Spendrups julmust alltså. Bäst-före 12 februari 2010 utmanar 12 december 2011. Återigen nästan två år mellan tappningsdatum alltså, och även denna gång är det lätt att hitta den äldre av de två. I den yngre flaskan stiger mer klassiska dofter, blandat med lite fjärt. Den utgångna flaska bjuder på en oerhört tydlig ton av smörkola och knäck. Något rundare i smak, med lite lägre syra. När vi provade Krönleins julmust gick den yngre flaskan klart hem med första priset, men så blev det inte här. Kanske över zenit, men trots att bäst-före-datumet alltså är passerat så tilltalade den äldre flaskan oss mer. Tror att man med fördel kan köpa på sig ett gäng och spara till nästa år. Då tror jag det är perfekt! Någon som provat den ekfatslagrade varianten?

Fick i fredags ynnesten att gå ut utan barn i Malmö. Vi hamnar på Dal Cuore, en spansk-italiensk restaurang runt David Hallstorg. God mat, men lite enkla tapas blandat med mer traditionella sydeuropeiska maträtter. Fördjupar mig inte mer i detta ställe, men ger det tummen upp. Vi passar även på att konstatera att vi i år helt glömt bort Italien och framför allt Chianti. Oh, så gott!

Utbudet av halvflaskor på vårt system är uselt. Så litet att jag nu funderar på att prova igenom de flaskor som i alla fall andas lite kvalitet. En halvflaska som definitivt inte andades kvalitet var 2008 Flat Roof Manor. Sydafrikanskt rö'tjut. "Cat got your tongue" står det på etiketten...och någon tunga vete katten om någon tog, men bedövade den duktigt med ett surt och snipigt vin gjorde de i alla fall. 2/3 åkte ut i vasken.

Three Hearts julmust x 2

2010-11-29T22:51:00.002+01:00

Har ju tidigare funderat kring det här med att lagra julmust. Har några olika märken liggande i källaren för framtida jämförelser och nu när vinupplevelserna tyvärr lyser med sin frånvaro på grund av jourer och så, så passar vi på att jämför Three Heart julmust med bäst-före datum 10408 med 120512. Det borde alltså skilja ungefär två år mellan tappningarna. Det är Krönleins bryggeri som brygger (?) musten och enligt deras hemsida blev julmusten bäst-i-test vid Tastelines provning 2008. Vi provar de halvblint:

Flaska 1 bjuder på en tydlig doftt av kola, knäck och malt. Smaken känns rundare än vanlig julmust med tydliga drag av kola, men även tydliga associationer till mörk, maltig öl. Vi är båda rörande överens om att detta måste handla om det äldre flaskan.

Flaska 2 känns mycket mer "musttypisk" och doftar framför allt mer. Kolan och knäcken har ersatts av en doft som mer går åt brännt socker. Generellt känns både doft och smak fräschar, med touch av citrus. Definitivt den yngre flaskan.

Kul test. Skillnaden var definitivt större än förväntat. Tyckte ändå att flaska 2 drog det längsta strået, men ni som är förtjusta i malt och mörk öl kanske borde prova på att låta några flaskor ligga till nästa eller näst-nästa jul. Även om bäst-före var passerat så flaska 1 på intet sätt dålig.

Egyptiskt vin? Njae...

2010-11-20T22:40:00.002+01:00

i alla fall inte det som serverades på det all inclusive hotell vi bott på senaste veckan. Nu var det ju inte heller därför vi åkte dit, men Pharaos som husets vin (så originellt) hette var ingen höjdare. Nä, Egyptens ska nog njutas av andra anledningar är vin. Två saker är man garanterad, sol och magsjuka. Nu höll sig magsjukan borta i alla fall till sista dagen (säkert eftersom vi inte hanterade särskilt mycket sedlar). Sist jag var där handlade det om sharter, nu klarade vi oss med charter (är kommentarer överflödiga?).

Två dyk blev det också. Tittade i min loggbok och insåg att det var över fyra år sedan sist. Kunde glatt kostatera att de gamla takterna satt i. Såg inget kul, men det var härligt att bara få komma ner under ytan igen. Annars har det mest varit bad i den 31°C poolen tillsammans med barnen.

Usch förresten, vad Egypten är skitigt! Det är inte bara sedlarna som är äckliga, utan över allt ligger det skräp och framför allt plast. Strandkanten översvämmades av plastkaplsyler och korkar och överallt står halvfärdiga hotellbyggen med skräp och avfall i drivor. Jag kan inte låta bli att tycka att resebolagen har ett stort ansvar och även möjlighet att påverka inställningen till återvinning och sätta press på regeringen att ta tag i problemet... Skulle väl kunna bli en riktigt bra reklam för den researrangören som kan skryta om att ha kommit längst i sitt miljöarbete även på de orter de reser till.

Inte mycket vin har det blivit i anlustning till semestern heller. Idag konsumerades dock en halvflaska 2007 Crozes-Hermitage Les Launes. Delas C-H hör väl till ett av Sveriges mest bloggade viner och även vi har druckit det tidigare. Trots att det serverades ur halvflaska känns vinet fortfarande ungt. Mörk, blålila ton. Ung doft med massvis av bär, främst björnbär och blåbär, men även lite jordgubb. Vinet känns både druv- och ursprungstypsikt och M hittar tämligen rätt direkt. Chark, lakrits och bränt gummi ackompanjerar den relativt diskreta fattonen. Även smaken är påtagligt bärig och ung. En av de få vinerna i ordinarie sortiment som finns på halvflaska och även om det kanske inte hör till de allra vassaste C-H:na som finns så skulle jag inte ha något emot att gömma undan några flaskor för att se var det tar vägen med ytterligare ålder. Beror väl lite på om man gillar ung frukt eller mer mogna toner, men det skulle utan tvekan klara några år till i horisontalläge.

Allt om mat vinspecial anno 1996

2010-11-01T20:13:00.003+01:00

Ungefär en gång om året så smals ett gäng grabbar, inklusive undertecknad, för att vända vinylskivor. Reglerna är strikta, men enkla: spela aldrig spelat! Låtlistan är numera uppe i cirka 600 låtar, så det finns fortfarande en hel del kvar att lägga pick-up:en på...

För en som aldrig ägt en skivspelare, så blir det varje år lite pyssel med att hitta lite vax att spela. I år löstes dock problemet föredömligt med hjälp av pingstkyrkan second handbutik. Slapp dessutom ruinera mig då skivorna kostade 5 kronor styck. Kollade lite tidningar när jag var i farten och överst i en av de oändligt många högarna låg alltså allt om mat från 7 oktober 1996. "Finn fynden betyg på 1500 viner" låter rubriken på den årliga stora vinprovningen. Funderar lite på om jag verkligen vill ha det här numret, kommer man bli sned för att man inte upptäckte viner tidigare? 1996 hade jag precis påbörjat min första termin i Lund och hade nog fått spara ett tag för att ha råd med mer än Señorio de los Llanos eller Gredos...men tänk om man hade haft pengar då...

Eller vad sägs om:

En halvflaska 1988 Château Cheval Blanc för 276:-. För billigt? 1985:an tingade hela 423:- för 37 ml. För den som hade gott om pengar fanns även 1981 och 1986 Château Latour för 889:- respektive 849:-. Listan är lång på billiga viner och många av de gamla trotjänarna tycks ha följt inflationen ganska hyggligt. Listan dyraste vin ligger på hela 1316:-. Sjukt mycket pengar för en student på den tiden, men hade jag fått åka tillbaka i tiden hade köpet ändå varit givet. Vinet var nämligen inget mindre än 1992 La Tâche från Domaine de la Romanée Conti. Vet inte vad det gick på när det släptes nyligen, men nog måste det väl i alla fall kosta det tredubbla?

Det roligaste med tidningen måste nog ändå ha varit bilden på en "ung" Kronstam ;) Ska se om jag kan lägga upp den...

2010-10-18T22:25:00.001+02:00

Det är stiltje på vinfronten här hemma. M har hastigt och olustigt fått operera sitt knä på grund av en inslagen menisk och är just nu junkie på Citodon, dessutom har vi varit bortbjudna en del utan att bli bjudna på några viner värda att blogga om. Har till råga på allt nog dragit på mig en lätt bihåleinflammation. Mina bihålor har verkligen insett att de kan leva ett eget liv nu sista året. Nåväl förra helgen gjorde vi dock en liten turné upp till Linköping, där vi efter att ha kryssat bland döda minkar bland anant drack:

1999 Château Haut-Bergeron. En present från far min som fick följa med upp till Östergötland. Blir inte riktigt klok på flaskan, för på etiketten står det Graves Supérieures, medan det överallt när man söker på nätet står Sauternes. Kanske en enklare variant från samma slott? Vinet hade hur som en härlig färg som skvallrade om att den hade några år på nacken. Vi bjöds på botrytis, karlssons klister, saffran, lite vanilj och kanderade apelsiner. Gott, men hade nog förväntat mig mer. Har svårt att se att det skulle ha så mycket mer att vinna på vidare lagring. PS. Vinös har druckit en 95:a (och på den står det också Sauternes).

Andra viner som passerat epiglottis är bland annat 2007 Domaine Pesquier Gigondas, som var riktigt gott. Inte lika kraftfullt som storebror. Bra matvin. Igår ställde vi två av våra mesta viner mot varandra. 2005 Le Bonheur Prima mot 2007 Cuvée du Vatican Côtes du Rhône Villages och ur den striden gick Rhône vinnande.

Nobelpriset i medicin - inte en dag för sent

2010-10-04T21:40:00.004+02:00

Ni (ffa Stockholmare) som har Svenskan fick tidigt i morse "veta" att årets Nobelpris tilldelats Robert Edwards, provrörsbefruktningens fader. Lite av en skandal att någon i Nobelkommittén läckt detta till en dagstidning, men jag hoppas inte det tar glansen från dagens pristagare. Lite kontroversiellt, kanske, att ge det till in vitro fertilisationens pionjär, men det är kul att kommittén ändå känner sig så angelägna att de kan ta den kritiken som har kommit (Vatikanen, vem annars?) och säkerligen kommer.

Eftersom Nobelpriset inte delas ut posumt och Edwards hälsa verkar vara vacklande, så känns det extra kul att man inte väntade med att belöna denna metod. Kanske var det just därför priset gick till Edwards i år. Över 4 miljoner barn ska visst ha kommit till på "konstgjord väg" hittills och drygt 2% av landets barn hjälps fram på det här sättet i Sverige idag...

Själv har jag också lite att tacka Edwards för. Utan att gå närmare in på detaljer, kan jag säga att hade det inte varit för IVF så hade jag inte kunnat läsa färdigt läkarprogrammet...och nej, varesig jag eller mina barn är provrörsbarn.

Så grattis Robert Edwards! Hoppas du har hälsa nog att komma och hämta priset om en månad.

Foire aux Vins revisisted

2010-09-27T20:04:00.000+02:00

Femte gången vi besöker föräldrarnas hus i Provence nu och bästa vädret hittills. Aöötid lite av en chansning i september, men i år var vädergudarna med oss.

Liksom förra gången var det dags för de stora varuhusens Foire aux Vins. Vare sig Auchan eller Carrefour verkade ha gjort någon större grej av det i år (eller så var vi där för sent), istället vände vi oss till LeClerc. Nu blev det i och för sig inte så mycket där heller. Min sweet tooth fick sitt framtida behov tillfredsställt i form av en flaska 1999 Château Suduiraut (Sauternes) för 35€. Tänkte även att jag skulle fördjupa mig lite mer i Languedoc, men det är bara att inse att de finare vinerna därifrån inte hittar till de stora kedjorna. Köpte i alla fall lite viner från Gérard Bertrand, som säkert kan vara värda sitt (gnaska låga) pris. Föräldrarna är fortfarande kvar därnere, så hittar ni något brakfynd som jag missat får ni gärna flagga! Det var förresten lite tragiskt att leta viner på Carrefour. I Antibes har det ett litet hörnrum där de har de finare vinerna. Man hittar inte de allra dyraste röda bordeauxerna, men väl d'Yquem och de 2-5 Cru slotten. Flaskorna ligger delivs inglasade, men saknar temperering och de varmaste rummet i hela affären (med åtminstone 25°C) var just detta rummet. Trist och lockar inte direkt till köp...

Lite viner hann vi med, men anteckningarna stannade i huvudet (och har nu nästan helt lämnat även det). Förre ägaren tillföräldrarnas hus var vänlig att lämna kvar lite flaskor och i år tullade vi 2000 Château la Tour Carnet. Vet inte hur vinet lagrats, men ingen av oss var sådär jätteimponerad. Själv hade jag kanske lite för höga förhoppningar, som då tyvärr då inte riktigt infriades. Har nog någon 2000:a i källaren, så det ska få en andra chans. Kändes definitivt som det inte hade mer att vinna på lagring. Har även druckit min första vita Crozes-Hemitage, i form av Guigal's 09:a. Kul och kryddigt, men inget "wow-liksom". Hann även dricka lite Bandoler och det är bara att konstatera att man sällan blir besviken på rödtjutet därifrån. Hoppas kunna ta en biltur runt det distriktet senare när barnen blivit lite mer tama...

Allt för denna gång. Tillbaka till vardagen och nu när man hunnit få igång semesteralkis-nerven är vin till helgen ett måste.

Fy fan!

2010-09-20T09:44:00.001+02:00

Idag skäms jag över att vara svensk!

Lykkekassen levererar!

2010-09-17T20:30:00.005+02:00

Imorgon bär det av ner till Frankrike och förhoppningsvis en del gott vin. Vädrets makter brukar inte vara på vår sida när vi är där, men vinet ska de högre makterna väl ändå inte rå på...

I packningsyran korkar vi upp ett vin från lykkekassen. 2004 August Kesseler Spätburgunder. Mig veterligen vår första tyska Pinot. Ett vin från Assmannhausen i Rheingau. Som jag konstaterat tidigare kostar nuvarande årgång 200 DKK hos Philipson. Där kan man också läsa att August är världsberömd i Tyskland för sina Pinot ;)
Vinet har en mycket blek färg. Doften känns relativt druvtypisk och bjuder oss på vingummi, ceder, peppar och jord. I munnen är vinet närmast silkeslent med en bra skjuts på eftersmaken. M ger stora tummen upp och det här ger klart en positiv känsla inför stundande ledighet! 91p

Produttori del Barbaresco 2006 och 1997 mfl.

2010-09-11T14:27:00.005+02:00

Har de gångna veckorna varit lite snål på vinet, då vi väntat barn. Nu är detta emellertid med stor framgång levererat, och därmed har det funnits tillfällen att fira! Har ej tagit några noteringar, utan låtit mig hänföras av stunden varför omdömena blir kortfattade:

Produttori del Barbaresco Rio Sordo 1997: Bättre än så här tror jag inte en Barbaresco kan bli. Fantastisk balans och harmoni, tapetklister, körsbär, integrerade tanniner och mild syra. Om de 6 flaskor Ovello 2001 jag köpt på Philipson, men ännu ej smakat kan mäta sig med denna är jag en lycklig man! (96p)

Produttori del Barbaresco 2006: Ung och syrlig med torra tanniner vid öppnandet, tilltagande harmoni efter några timmar. God nu, men ännu bättre om några år! Har ni kollat era lot-nummer på flaskorna? Står på nedre delen av bakre etiketten. Har ni nummer högre än 9100 skall det finnas riserva-juice i dessa, då producenten efter första tappningen på grund av överproduktion av riserva-barbaresco pga fler högpresterande årgångar beslöt att bara släppa "standard"-barbaresco 2006. Så lot-nummer högre än 9100 skall tydligen indikera andra och tredje tappningen, och således riservainnehåll. (91p)

Palazzo della Torre 2006: Från septembersläppet. Stort, körsbär, tydlig sötma. Gott och prisvärt! Om man fördruckit sig på Amarone bör man dock leta vidare... (89p)

Ch. Haut-Maillet 1994: Från lyckekassen. Stendött tyvärr.

Mycket annat just nu...

2010-09-08T21:15:00.002+02:00

Svensexor, bröllop, jourveckor och framtidens specialistläkare. Det är mycket som drar fokus från vinet just nu. Blåmärkena har fortfarande inte lagt sig från paintballen, trots att det snart gått tre veckor. Börjar undra om jag lyckats skjuta mig själv med tanke på hur länge det har tagit. ..

Idag inleddes framtidens specialistläkare. Lite som en klassträff, med en blandning av kollegor, gamla kursare och AT-gänget. Lite trevande inledning uppblandat med bland annat en underhållande stund med "den skånska indiern" David Batra. Han har hunnit bli rätt slipad sedan jag såg honom för typ 10 år sedan på Berns i Stockholm. Idag var det (naturligtvis) en del fokus på valet och sverigedemokraterna. Vad sägs till exempel om följande om SD: "Konstigt nog är de orter som verkar mest emot invandring också de som har störst behov av att utöka sin genpool." :)

Lite vin har också hunnit med:

2004 Louis Bernard Gigondas. Ursprungligen en negociantfirma , startad 1967, som sedemera köpts upp av den stora negociantfirman Boisset. Så vitt jag vet så framställer man viner från alla Rhônes appelationer. Louis Bernard hittar man ofta hos danska Netto, men har även hittat till systembolaget emellanåt. Nu senast var det deras Tavel som fick goda lovord. (kan tipsa räkntrissen och er andra om att priset förresten är sänkt just nu). Flaskan i fråga härstammar från ett av mina tidigare inköp och jag var därför lite rädd att vinet skulle ha hunnit bli för gammalt. Så var dock inte fallet. Ett ganska slankt vin, men med relativt stor doft. Tanninerna har hunnit rundats av en del, men vinet känns fortfarande balanserat. M ger stora tummen upp...87p

2008 Gnarly Head Zinfandel inköptes i början av sommaren för en av de där grillkvällarna när man hunnit få i sig tillräckligt med annat för att inte vilja öppna någon flaska med något större affektionsvärde. Den kvällen kom dock aldrig och vinet har därför få vänta i hyllan...och frågar ni mig hade det lika gärna kunnat ligga kvar där. Inte särskilt kul alls. Tummen ner och 4 dl åkte in i frysen som framtida såsbas. 80p

2006 Le Busche. Umani Ronchi har i min värld hittills mest varit associerat med viner i "upp till 69 kr"-klassen. Men kollar jag på systemet inser jag att jag uppenbarligen inte varit särskilt insatt. 2007 släpptes som tillfällig nyhet nu i september och fick som Billigt Vin konstaterat bra omdömen, men den här flaskan kom i (o)-lykkekassen. Vinet är gjort på lika delar Chardonnay och Verdicchio. Vinet har spenderat 8 månader på ekfat tillsammans med jästfällningen och eken är ganska påtaglig med sin kola och vanilj. Även den gyllene färgen skvallrar om en del ek. Hittar vidare en hel del mango (som blir tydligare efter någon dag i kylen) samt lite nötter. Hygglig syra och ett välbalanserat vin, förutom att alkoholen (14,5%) gör sig lite påmind. Sammantaget en trevlig bekantskap, men samtidigt finns det en hel del vin i samma pris och kvalitetsklass som jag ännu inte provat och som jag nog kommer inhandla innan det blir dags för nästa Le Busche. 85p. PS. Det finns andra som provat andra årgångar.

Sommarviner snabbis

2010-08-24T22:35:00.002+02:00

Lite stiltje på vinfronten för tillfället, med bland annat svensexor och bröllop på programmet. Kan tipsa om att ha en tunn mössa nästa gång ni spelar paintball. Har ett saftigt blåmärke i pannan, vilket naturligtvis var en fröjd att visa upp såhär första dagen på nya arbetsplatsen ;)

Tills det dyker upp lite roliga viner, så får ni hålla tillgodo med några anteckningar från sommaren:

2005 Dutton Goldfield Chardonnay. OMG vad det här fick mina smaklökar i harmonisk svängning! Köptes för ett och ett halv år sedan efter ett inlägg av Frankofilen. Återigen var det snåljåpen i mig som pockade i jakten på fynd. Prissänkt från 284 till 199. Trodde nog på lite mer smör, men eken är samtidig påtaglig med vanilj och kola. Majs. Riktigt harmoniskt och perfekt till laxen! 90p

2004 Luigi Righetti Capitel de'Roari. En gammal favorit som jag alltid gillat. Den här föll mig dock inte helt på läppen. Gott, men utan det lilla extra. Drack en yngre årgång för inte så länge sedan och minnet av den var bättre. Kanske ska det inte ligga så länge... 88p

2004 Guigal Crozes-Hermitage. Rätt intetsägande och utan utmärkande karaktär. En hel del ek. Kommer inte köpa fler. 84-85p

2008 McManis Petite Sirah. Första vinet med denna druva för undertecknad. Ordentligt ekad med mycket vanilj. Ungdomligt med rejält med bär. Ett av sommarens bästa grillviner om man inte är främmande för ek. 86-87p

2004 Bodega del Fin del Mundo Reserva. Första flaskan från lykkekassen. Trist, med väldigt lite frukt kvar. Har en flaska kvar och den ger vi nog bort till någon vi inte tycker om...

Sätter nästan morgonfilen i halsen när jag sitter hemma hos föräldrarna och läser Allt om Mat till frukosten (dagens sydsvenska dök aldrig upp). Där står lite om La Bastide Blanche. Bland annat har Jan Holmström (som tituleras fransk vinexpert) skrivit att Bandol är en del av Rhônedalen. Nu har jag inte jättekoll på Rhônedalens exakta geografiska sträckning, men nog är vi väl lite väl långt söderut? ;)

Lykkekasse, avslut

2010-07-26T13:07:00.001+02:00

Hej Gustav.

Tak for din mail.

Jeg kan godt forstå du føler det ærgerligt din kasse sammenlignet med din ven’s. Men kasserne bliver pakket fuldstændig tilfældigt, så din ven har i dette tilfælde været meget heldig.

Vi har desværre ikke flere lykkekasser tilbage. Det vil fremgå af vores hjemmeside når vi har nogen til salg igen.

God sommer.

Med venlig hilsen/Best Regards

2003 Picàie

2010-07-24T19:50:00.004+02:00

Har nu mailat Philipson för att se om det möjligen kan ha varit så att jag råkat få 300 DKK - lykkekassen istället. Ska bli spännande att se om de vill kännas vid mina spörsmål.

I väntan på svar dricker vi idag ett bekant vin. Dracks senast för drygt ett och ett halvt år sedan. Då gav det bifall och 85-86p. Såvitt jag kan läsa mig till är vinet gjort som en Amarone, med torkade druvor, men på"fel" druvsorter. Det vill säga Corvina, Cabernet Sauvignon och Merlot och är därför IGT-klassat.

Doften är stor och inbjuande. Lätt parfymerad med en viss körsbärsbitterhet med nejlika och viol. Diskret ton av fat och ceder. Inga svarta vinbär eller annat som skvallrar om Cabernet. En lätt stickig eldighet avslöjar den höga alkoholhalten (15%). I munnen finns en relativt bra syra, och tanninerna känns fortfarande sträva. Edigheten äterfinns även i smaken. Hygglig längd på eftersmaken som är mättad med viol.

Landar nog på 85-86p även denna gång, kanske med litet plus. Ska väl snarast jämföras med en ripasso, men en trevlig sådan. Tror inte att den har så mycket mer att ge, för då hade nog alkoholen tagit överhanden. 2006:an finns på systemet nu. Det finns även ett vit variant som är lite annorlunda.

Vinstlott?

2010-07-23T10:02:00.006+02:00

Som V&V skriver i sitt tidigare inlägg gjorde vi en gemensam chansning och slog till på var sin "Lykkekasse" på Philipson i Kokkedal. Lådorna kom hem och obrutna valde vi var sin. Vad V&V:s innehöll vet ni, vilka troféer min innehöll framkommer nedan:

2007 Domaine Weinbach Riesling Clos des Capucins Réserve

Verkar vara en trevlig riesling, finns som 08 hos Philipson till priset av 149 DKR vid köp av 12.

2004 Henri Boillot Puligny-Montrachet 1er Cru Les Caillerets

Finns som 02, 06 och 07 på Philipson för 699 DKR. 04:an finns på Wine-Searcher för 124 USD! Lådans kap således, iaf sett till priset.

2005 Seigneurs de Bligny Nuits St. Georges 1er Cru

Svår att hitta, verkar vara en liten producent som för mig är okänd och någon prisindikation har jag heller inte kunnat finna.
Ombloggat tidigare med goda vitsord:

http://desbonsvins.wordpress.com/2009/02/14/graset-ar-alltid-gronare-pa-andra-sidan/

Verkar finnas för 57 USD på Wine-Searcher.

2008 Wieninger Grüner Veltliner Nußberg

12 USD på W-S

1994 Château Haut-Maillet

Fallande omdömen på Cellartracker, verkar ha toppat. 30 USD på W-S.

2005 Bodegas y Viñedos de Murcia Jumilla Pico Madama

Intressant vin på 80 år gamla monastrell-stockar och unga petit verdot-dito. Lagrad 13 månader på amerikansk respektive frans ek. 21 USD på W-S.

2004 Domaine de Villemajou Corbières Gérard Bertrand

17 USD

2007 First Drop Shiraz Mother's Milk

Barossa-shiraz. Ca 15 USD.

2008 Domaine Weinbach Gewurztraminer Altenbourg Clos des Capucins

Finns liknande på Philipson, dock ej identiska. Priser mellan 179 och 399 DKR.

2008 Mayu Sauvignon Blanc

Chilenare. Ca 10 USD.

2005 Torrione Petrolo Toscana IGT

Sangiovese. 2007 hamnade på 37:e plats på Wine Spectators topp 100-lista. Ca 25-30 USD.

Sett till vad V&V fick får jag nog erkänna att jag drog vinstlotten, med ett par intressanta viner, ffa Lessona, Pico Madama och Les Caillerets.

Jag ä int' bitter

2010-07-22T23:40:00.016+02:00

Eller jo, va fan. Det har jag ju redan konstaterat att jag är...och nu har det ökat på sig ytterligare.

Jag och Phyllot köpte nyligen vars en "Lykkekasse" från Philipson vin i Danmark. För 600 DKK skulle man få 12 viner som antingen bara fanns i mindre partier, hade bytt årgång eller helt enkelt skulle slutas säljas. Ett sätt att bli av med överflödiga flaskor helt enkelt. Priser långt under normalpris utlovas. Här är en liten sammanfattning av vad min kasse innehöll:

2006 Le Busche från Umani Ronchi. Gjord på Verdicchio och Chardonnay. Nuvarande årgång tingar ett pris på ca 80 DKK.

2008 Viu Manent Secreto. Sauvignon Blanc. Nuvarande årgång tingar 70 DKK.

N.V. Ninth Island. Mousserande från Tasmanien, Australien gjord på Chardonnay, Pinot Meunier och Pinot Noir. Finns ej längre på Philipson, men verkar ändå tinga drygt hundralappen internationellt.

2006 Amayna. Chilenskt vin gjort på Chardonnay. 2007:an har visst fått 90p av Parker och kostar nu 130 DKK. 2006:an fick 88 av Wine Spectator.

2004 Domaine de Villemajou. Från Corbières, gjort av Gererard Bertrand. Verkar gå att hitta för 17 USD.

2008 Ried Sandgrube. Österrikiskt Grûner Veltliner. Kostar 60 DKK.

2004 August Kesseler. Spätburgunder, där nuvarande årgång faktiskt kostar hela 199 DKK.

2004 Domaine de Suremain, Mercurey 1er Cru Sazenay. Röd Bourgogne. 2005:an kan du få för 170 DKK. Denna årgången alltså betydligt sämre.

2002 Jorio. Ännu ett vin från Umani Ronchi. Ligger runt 70 DKK.

2005 Ribeauvillé Gewurztraminer. Alsace för ca 90 DKK.

2 x 2004 Bodega del Fin del Mundo Reserva. Malbec från Argentina à 70 DKK.

Det var alles. Ok, inga jätteroliga viner och han tjänade en liten slant jämfört med ordinarie pris tänker du. Varför är jag då bitter? Jo, för att i Phyllots låda fanns ett vin för 700 DKK. Ett som vi hittade för runt 60 USD och ett som placerats som #37 på Wine Spectators topp 100-list 2009. Bordeaux från 1994...osv.

Måste nästan fått en låda av det paket som erbjöds för 300 DKK istället. Ska nog maila Philipson och höra mig för...

Någon annan som provat lyckan, så vi har lite att jämföra med?

Intet drickbart att om läsa nedan...

2010-07-11T07:58:00.004+02:00

Jag undrar om jag börjar bil gammal och bitter. Allt fler saker gör mig irriterad och i närmaste föraktfull. Jag störs av folk på som tycks tro att att stranden är en enda stor askkopp (och havet också för den delen). Jag irriterar mig på folk som sminkar sig och gör i ordning håret, för att sedan gå till ICA och handla i morgonrocken. Människor som sitter och röker på lunchens uteservering, med ätande gäster precis i vindriktningen gör mig vansinnig...

Hur mycket privilegier kan man vänta sig att ha inom vården som läkare eller pensionerad dito? I veckan röntgade vi en läkare jourtid. Undersökningen var elektiv (planerad, icke-akut) och efter undersökningen ville den pensionerade mannen se bilderna direkt tillsammans med en läkare. Sköterskorna kom och frågade min bakjour som fortfarande var kvar och han tyckte att det väl skulle gå bra, men patienten fick vänta till vi hunnit få undan de akuta undersökningarna som fortfarande var odikterade. Det var fullständigt oacceptabelt fick sköterskorna höra av en mycket otrevlig och upprörd man. Det här skitsjukhuset borde läggas ner och han tog namnet på både bakjour och chefen, så att han kunde anmäla oss. Det kommer ju naturligtvis aldrig bli några följder av en eventuell anmälan, men söterskorna var märkbart skakade av händelsen och upplevde mannens aggressivitet som mycket obehaglig. Är glad att det inte var jag som tog emot mannen, för jag hade nog kunna tända till ordentligt på en sådan patient... men ärligt talat, en planerad undersökning, på jourtid och sedan kräva att få titta på bilderna med en läkare direkt. Hur tänker man då?

I World of Wine's senaste nyhetbrev står att läsa att kvinnor av naturen är vassare vinprovare än män, men att männen har bättre självförtroende än kvinnorna och därför gärna hävdar sig mer. Kvinnorna skulle vara överlägsna oss män eftersom de generellt har högre täthet av smakpapiller på tungan och därmed kan skilja på smaker bättre. Vad som dock inte nämns, och som någon mycket riktigt kommenterat, är att vin främst innebär en utmaning för luktsinnet och inte lika mycket beror på förmpga att skilja på grundsmakerna. Så jag fortsätter helt glatt i min övertygelse om att jag är världens bäste vinprovare... ;)

Det bor en snåljåp i mig och varje gång Räknetrissen i Billig Vin är framme så vaknar han till liv. Drn här gången blev det lite amerikansk och tysk Pinot. Hoppas kunna korka upp några flaskor så fort M's oändliga nattjoursvecka tar slut...

Behöver förresten kanske inte väcka snåljåpen till liv lika ofta framöver. Har blivit erbjuden ST inom röntgen (eller bild- och finktionsmedicin som det så fint heter numera) och även om det inte handlar om några jättesummor, så innebär det en liten löneökning (förhoppningsvis +10%).

Snart baddags . Hörs!

Lågsäsong

2010-07-05T21:02:00.003+02:00

Ryktet har spridit sig inom bloggvärlden om att Finare Vinare är och besöker sveriges riviera, Näset. Vård & Vin kan ju inte vara sämre än att vi packar väskorna och tubkikare och beger oss söderut för att försöka få en glimt av landets främsta bloggare.... men trots idogt spanande på såväl nudistbad som Aldo's och golfbana, går vi denna gång bet på att få sätta kryss i bloggmatrikeln. Den enda vi hittills fått bocka för är Ingvar i Billigt vin.

Skämt å sido, så spenderades helgen i Skanör med den mesta tiden på beachen. Bloggen får ligga lite i träda och anteckningarna har antingen lyst med sin frånvaro eller helt sonika glömts under resan till Frankrike för två veckor sedan. Drack i alla fall en 2000 Peter Lehmann Shiraz i helgen och för er som eventuellt har en flaska kvar av denna årgång, så blir nog rekommendationen att dricka omgående. Bäst-före datumet kändes klart passerat och kvar fanns en oerhört tydlig ekstruktur, uppblandat med med lite sherrytoner. Vi sparar minnet från första gången vi drack vinet för två år sedan (också det en sommarkväll i Skanör) och glömmer den här flaskan.

Bloggen får fortsätta i sin sommardvala. Semestern börjar nästa vecka och om det inte blir alltför mycket resande då hoppas jag på lite ny inspiration och goda viner då...

Trevlig sommar!

2007 Château Pesquié Quintessence

2010-06-10T23:06:00.003+02:00

Vad är egentligen mest miljövänligt. Polska grillbriketter gjorda på trä, eller briketter gjorda på kokosnötsskal fraktade från Thailand? Vet ej, men jag skulle nog gissa på de thailändska trots allt. Kan i alla fall konstatera att båda sorter fungerar. Hur som så kan jag, trots att det känns som om sommaren aldrig vill nå oss här nere i söder, redan nu utse sommarens grillvin. Château Pesquié är lite av en favorit bland vinbloggarna. Vi drack 2005:an för två år sedan och då gick mungiporna uppåt.

2007 Château Pesquié Quintessence är riktigt tät, en av de tätare fransoser vi druckit. Redan när vi häller vinet i karaffen märker man att doften är stor, med mycket bär, blåbär. Det msyger sig även in en del ek,vanilj och saltlakrits. Både smak och doft känns rätt så druvtypisk. Vinet är ungt och piggt med en bra syra. Strävheten och den rika (blå-)bärigheten borgar för en trevlig utveckling de närmaste åren. Ska vi klaga på något är det eldigheten, de 15% gör sig trots allt lite påminda. 90p och ett riktigt brakfynd för de 80DKK flaskorna tingade hos Philipson Wine tidigare.

Hade även en trevlig upplevelse den gångna helgen då jag fick prova 2003 och 2005 av Domaine Gilles Robin Crozes-Hermitage Papillon mot varandra bilnt. Initialt väldigt olika doft,där 2003:an snabbt fick smeknamnet pissvinet då det initialt luktade lite åt kattpiss. Inte så mycket tanniner att tala om kvar. Lite åt det syltiga hållet med dominans av körssbär. Lång trevlig eftersmak. 88p.

2005:an var egentligen mer syrah/Rhône-typisk med sin rökta chark. Funderade ett tag på om det smugit sig ner en det brett i faten, för det drog lite åt plasthållet. Oerhört mycket mynta! 89p

Båda vinerna blir efter en del luft mer och mer lika varandra och även 2003:an fick mer drag av mynta.

Provade i samma seans även 2000 La Dame Blanche. Ett vin som kostat runt 100DKK och nu bjöd näsan på en lite grön ton, blandat med ceder och barr. I munnen finns tanninerna kvar, medan frukten övergett skappet för länge sedan. Lite dragning åt rosvatten skvallrar också om ett vin som passerat zenit. Både Don och jag gissar på Bordeaux, jag på Cabernet + Cab Franc, han på Cab + Merlot.Det innehöll naturligtvis alla tre ;) 83p

PS. Gissa vem som hade 13,3/15 på provet till druvkursen ;)

Prov avlagt

2010-05-26T20:39:00.000+02:00

Så, nu var druvkursen avslutad. Hann ju naturligtvis inte läsa sådär jättemycket innan och hann faktiskt jobba upp en del ångest. Även i "provsalen" var det sådär lite tyst och tryckt stämning... minnena som student poppade genast upp. Inget man saknade direkt.

Vi började med det skriftliga provet, vilket faktiskt inte var sådär jättelätt. En fråga hade de formulerat så jag inte ens förstod vad de fråga efter (kommer inte ihåg själva frågan). Frågorna avhandlade bland annat fördelar med maskinell skörd, vilka taktila förnimmelser man kan få av ett vin i munnen (ej smaker) och den viktigaste principiella skillnade mellan pressning av ett vitt och rött vin. Har ännu inte fått svar, men tror att man ska ha typ10 av 15 och det bör jag ha klarat.

Över då till blindprovningen. Utan att gå händelserna alltför mycket i förväg så kunde man redan vid den visuella inspektionen komma ganska långt.

Vitt 1 var nämligen mycket blekare än övriga viner, vilket förde tankarna mot Sauvignon Blanc. Stoppade man sedan näsan i glaset fann man mycket riktigt ordentligt med framför allt fläder, men även svarta vinbärsblad. Även smaken dominerades av fläder. Syrligt. 83p och Stoneleigh Sauvignon Blanc.

Vitt 2 drog något mer åt gult. Doften kändes inte särskilt ekig, utan mer åt mineral. Lite citrus. I munnen kändes vinet ganska runt och int e alls med samma påtaliga syra. Detta i kombination med noteringarna från vitt 3 gav Chardonnay. 82p och Bonterra Chardonnay. Ännu en gång går jag alltså bet på eken. Vet inte om jag kan skylla på tidigare förkylningar, för det brukar i alla fall sällan vara några problem att plocka ut när det gäller röda viner.

Vitt 3 hade ungefär samma färg som 2. Doften skvallrade om päron med lite söt ton. Påtagligt mycket syrligare än 2:an. Sammantaget en riesling, 83p. Facit: GB Riesling Sauvage.

Rött 1's färg svallrade också om dess druva. Tät, med en lite blålia kant. En doft med ganksa lite bär och i så fall mörka dito. I munnen är vinet medelfylligt med viss strävhet. Ganska gott och nästan med lite touch av Pinot. 83 p och tveklöst en Syrah. Gissar på snäppet under en Crozes-Hermitage. Facit: Delas Les Launes Crozes-Hermitage. Lustigt, drack det för två veckor sedan och då luktade det extremt mycket medwurst, och idag endast lite chark. Trodde nog att jag skulle uppskatta det mer.

Rött 2 har tycligt öjusare toner än de två andra och såväl doft och smak känns typsikt pinot med bland annat mycket hallon. Ok, men inget att höja ögonbrynen för, 82p (83p sist). Facit: Couvent des Jacobins.

Rött 3 hade också en mörk färg. Doften avslöjade svarta vinbär och efter ett tag även ceder. Den gröna tonen förde tankarna mot Chile. Relativt syrlig smak. Ok längd, men inte särskilt gott. 81p. Facit: Palandri Estate Cabernet Sauvignon.

Full pott på den delen. Kändes trots allt ganska lätt. Det var några som missade på Syrah och Cabernet, vilket ju kan vara lurigt. Ni får ursökta att jag int elänkar till vinerna till systemet, men landstinget har spärrat systmets hemsida då den klassificeras som alkoholrelaterad (nähä!). Lustigt nog så är även Mise en bouteille's blogg också spärrad som enda vinblogg jag hittat hittills. :)

Efter regn kommer solsken...

2010-05-17T21:32:00.001+02:00

...nåt måste ju bara komma snart. Haparanda 26°C och vi stoltserar med 9,5°. Bitter? Ja!

Måste säga att Spotify är en fantastisk sak. Middag hos oss häromveckan och ortopeden, som bilivt utsedd till musikansvarig, behövde lite tips till festen med 80-talsfesten. Bara att navigera sig fram bland hur mycket godbitar som helst. Lite läskigt bara att inse hur mänga av de låtar man fortfarande tycker är riktigt bra som gjordes på 80-talet. Man borjar bli gammal...

Nåväl, helgen bjöd på lite blandade upplevelser. Lämnade barnen hos föräldrarna på fredagen och åkte till Malmö för lite bowling och shuffle board (hysteriskt kul båda två). Lördagen följdes sedan upp av middag hos föräldrarna, där vi till oxfilén valde att korka uppen flaska 2001 Zenato Amarone della Valpolicella Classico. De årgångar som finns på systemet nu tingar ett rätt bra pris och 2001 var en riktigt trevlig årgång, så jag vågar knappt fundera på vad den gått lös på (födelsedagspresent). Tog inga anteckningar, men den bjld på en stor mognad både gällande färg och doft. Stor doft av russin, fikon och fat. Lite choklad. Den höga alkoholen (15%?) slog tyvärr igenom och gav ett eldigt intryck. Även i munnen var vinet lite väl eldigt, men samtidigt med en trevlig mognad med romrussin i frontlinjen. Med tanke på alkoholhettan tror jag inte att det skulle ha haft något ytterligare att vinna på att ligga. 88p.

Till kvällen grill provade vi 2007 d'Arenberg The Footbolt Shiraz. Testade ju nyligen 2005:an och nu var det alltså dags för 2007:an och samtidigt rök oskulden gällande systemets e-beställning. Fungerade förresten hur bra som helst att beställa, tog cirka 5 dagar att få sina varor. 2007 the Footbolt har en tät, blålila färg. Doften fyller direkt rummet när vi dekanterar den. Björnbär, fat och lite svarta vinbär. Lite läder. I munnen känns vinet betydligt strävare än 2005:an gjorde och detta i kombination med rikligt med frukt borgar för en lovande utveckling. Gott redan idag, men blir nog ännu bättre om det får vila några år. Lite eldigt om man ska klaga på något (14,5%). Utmärkt grillvin! 85p.pH 3,38.

Detta följde vi upp med ytterligare en d'Arenberg:are. Nämligen deras söta vita vin. 2008 The Noble Prankster. Titeln är vald då man anser att vinmakare Osborn har gått utanför ramarna och istället för att göra ett vin på Riesling och Semillon gjort det på Chardonnay och Semillon. Vinet har en härlig gyllengul färg, och för mig är det ofta färgen tillsammans mest eftersmaken som gör det lite extra härligt att dricka söta viner. Doften är stor med lager av kanderade citrusfrukter, honung och lite ananas. Munnen fylls av citrus och exotisk frukt. Lång härlig eftersmak och de 147,5g/l restsocker vägs upp av en ordentlig syra så att vinet inte känns jolmigt. Riktigt trevligt! 88p. pH 3,62.

Generalrepetition

2010-05-12T19:45:00.006+02:00

Om två veckor är det dags för druvkursens slutprov och igår hade vi en liten sista genomgång av druvorna och blindprovning. Dubble vinprovningar till och med. Först en gemensam provning där vi alltså testade de sex olika druvorna blint och resonerades oss fram till vilka viner det var...

Men först en kort repetition av druvorna:

Sauvignon Blanc: Ofta blekt gul, halmfärgad till färgen. Doften är aromatisk med svarta vinbärsblad som främsta karakteristiska, men även krusbär, kattpiss och gräs. Sällan ekad. Syran är ofta hög.

Riesling: Relativt mättad gul färg, ofta något grön. Diften är relativt aromatisk, men päron i frontlinjen. Inte sällan en ganska söt doft, ibland även med inslag av petroleum. Man talar om två varianter beoende på klimatet, där man i kalla klimat ofta får viner med tydlig pärontoner och en sötma. Varmare klimat ger lägre sötma och ofta petroleum (vet inte om denna generalisering är helt gångbar). Syran är hög till mycket hög.

Chardonnay: Har ofta en mättad gul till gyllengul färg. Inte lika aromatisk. Doftspektrat kan variera från äpplen, ananas, honung och smör. Ofta tydliga aromer från ek. Syran är ofta måttlig. Ofta ekad.

Pinot Noir: Ljus färg, med en kryddig doft. Om man hittar bär är det ofta hallon/jordgubb. Syran är ofta hög och tanninerna snälla. Vinerna blir ofta lätta till medelfylliga.

Cabernet Sauvignon: Mörk färg, ibland nästan svart/röd. Doft av framför allt svarta vinbär, cassis och ibland stall, ceder/blyertspenna. Smaken är fyllig med rejäla tanniner och medelhög syra.

Syrah/Shiraz: Mörk ärg, som ung ofta med inslag av lila. Doften är kryddig med charkuterier/rökt kött och mörka bär. Ofta är börigheten mer påtaglig i viner från nya världen, medan charken mer gör sig påmind bland gamla världens viner. Ibland med en stjälkighet. Smaken är fyllig med ordentliga tanniner och medelhög syra.

Dags då för provning:

Vin 1 är blekgult med dragning åt halm. Doften är aromatisk med en omisskännlig ton av svarta vinbärsblad. Även smaken präglas av svarta vinbär. Torrt. Tveklöst en Sauvignon Blanc. 82p. Facit: 2009 Neetlingshof Sauvignon Blanc.

Vin 2 har en gulare, mer mättad ton. Doften är relativt liten med lite ek och mineral. I munnen är syran lägre och smaken fetare med en tydlig ekton. Eftersmaken riktigt ok. 83p och alltså dagens Chardonnay. Facit: 2009 Lindeman's Bin 65.

Vin 3 har inte heller en särskilt stor doft. Päron och nästan lite sötma. Lite pappakrtong. I munnen har vinet en viss sötma, men med en bra syra som väger upp. Lite spritsig. 85 och Riesling. Facit: 2008 Schloss Vollrads Riesling Trocken.

Vin 4 har en ljus färg som genast skvalrar om druvsort. Detta bekräftas av doften som känns väldigt "pinot:ig". Kryddig med en ton av kaffe. I munnen känns vinet runt med en lite bränd underton och en hög syra. Eftersmaken känns ganska sur. Inte ett vin i min smak, men de andra deltagrna uppskattar det. 81-82p. 2008 Stoneleigh Pinot Noir.

Vin 5 har en mörk, blålila ton. Doften är syrlig med rök, peppar, kryddor och björnbär. Kanske lite grönt. I Munnen känns vinet strävt och fylligt med bränd, ekad ton. Otvetydligt Shiraz. 83p Facit 2007 Penfold's Thomas Hyland. Trodde faktiskt jag skulle uppskatta det vinet mer.

Vin 6 doftar av ek och en diskret stallighet (men inte några tydliga svarta vinbär). I Munnen är vinet sträv med en ok syra. Smak av ek och slånbär. 83p. Facit 2005 Torres Gran Cornas. Liten miss av ordföranden att välja ett vin som innehöll 15% Tempranillo.

Till slut ganska enkelt, även om det initialt var lite svårt att vara helt säker på vin 5 och 6. Vi gick sedan över och provade 6 nya viner. Skrev inga notiser, men fick skämmas och hade enormt svårt att skilja mellan GB Sauvage Riesling och Bonterra Chardonnay (rookie, jag vet...men sluta nu inte läsa bloggen bara för det ;) ). Syran var betydligt högre i rieslingen, men doften var obehagligt lika. Får skylla på att jag var otaktiskt och inte spottade första omgången och att jag idag är knallförkyld, så det var nog redan på G igår (så måste det ha varit).

2008 Puech Auger Les Dolomies

2010-05-06T20:49:00.008+02:00

Inte ofta nuförtiden som vardagen bjuder på vin. Man får passa på när man har utbildningsdagar och dessutom lite sovmorgon.

2008 Puech Auger lanserades i måndags. Ett spontanköp när jag var och kollade in nyhetssläppet. Har inte druckit så mycket från Languedoc, men det är ett av de områdena som jag skulle vilja fördjupa mig i och forfarande tror att det är möjligt att göra fynd från.

Vi häller upp utan att veta vilka druvor som ingår. Färgen är djup blålila. Doften är stor, ung, kryddig och bärig med blåbär och björnbär som dominanter. Doften känns väldigt fransk och vi finner utöver ovanstående öven korv och rosépeppar. Vinet har spenderat 1½ år på franska fat och faten finns där, men utan vanilj eller smörkola. Dofterna går igen i smaken, med blåbär, björnbär fat och korv. Vinet är drygt medelfylligt med en ungdomlig känsla och relativt hög syra. Lätt sandiga tanniner. Vinet är gjort på Syrah, mourvèdre, grenache och carignan i okänd proportioner. Tyckte inte primärt att det kändes särskilt syrah-igt, utan lutade lite mer åt en annorlunda grenache.

Har lite svårt att bestämma mig för hur jag ska poängsätta Puech Auger, men landar till slut på 85p. Gott, lite annorlunda men kan säkert bli lite vassare med något år i källaren.

PS. Enligt producentens hemsida var 2003:an gjord på 50% Syrah, 25% Grenache, 20% Mourvèdre och 5% Carignan, så man får väl misstänka något liknande även denna årgång.

2005 d'Arenberg The Footbolt Shiraz

2010-05-02T13:30:00.004+02:00

Som tvåbarnsförälder känns champagnegalopperna på Östgöta Nation i Lund ganska fjärran såhär års. På den tiden var det krypavstånd till lägenheten, hem och duscha av sig det värsta och ut och på det igen. Nu är det parmiddag som gäller och i år blev det inte ens någon brasa eftersom vädret (som vanligt) inte riktigt lockade...

Parmiddagen bestod i middag hos oss, men där gästerna stod för inköp av maten. Alltid lättare att vara hemma med barnen än att åka iväg och låta barnen testa barnsäkerheten samtidigt som man själv inte kan slappna av. Valborgmiddagen bestod i alla fall av grillad oxfilé, hemmagjord béarnaise och en ordentlig sallad. Hann tyvärr inte baka något surdegsbröd, som istället står och jäser nu as I write. Ska prova baka med Manitoba Cream för första gången. Nåja, hade hur som hört att oxilfé inte gjorde sig på grillen eftersom det är för lite insprängt fett. Det kunde vi snabbt konstatera att det inte alls stämde. Kalasgott! Till detta hade våra vänner tagit med 2006 Mont-Redon. Tror inte jag druckit den årgången tidigare, men det var riktigt fint. Tog inga noteringar, men det var betydligt bättre än minnet av förra årgången. Kraftfullt och laddat med bär. Allt om Mat har förresten återigen kommit med sin topp 100-lista och där har Redon tappat från 9 till 12. Ämnar försöka göra ett lite mer helhjärtat försök att komma igenom topp 10 i år, förra året gick det inte så bra...

Gårdagens grillade karré fick göra sällskap med 2005 d'Arenberg The Footbolt Shiraz. Misstänkte att det skulle falla sambon på läppen och ibland får man ju smöra lite ;) Har i och för sig själv ett gott öga till d'Arenberg. De brukar ha lite underhållande namn på sina viner och även om vi blev besvikna på d'Arry's Original, så tycker jag att de andra vinerna från producenten varit bra. The Footbolt är uppkallat after en häst, vars vinstrad hjälpte till att finansiera inköpet av den första vingårdarna 1912. Druvorna har fotpressats och fått jäsa på öppna jästankar. Vinet har inte genomgått filtrering eller klarning och har lagrats 20 månader på nya och gmala fransak och amerikanska ekfat.

Sist vi drack det utnämnde jag det till det tätaste vinet som jag druckit. Vet inte ritkigt när det var, men de uppskattningsvis 1½-2 årens som gått har lugnat färgen lite. Doften känns stor, druvtypisk ochännu förvånande ung. Mycket bär, med björnbär och svarta vinbär i överskott. Lite elidgt (14,5%). En hel del rostade fat med vanilj. Peppar som efter luftning utveckas i lite rökt chark. I munnen känns vinet rundare och mognare än doften avslöjade. Fylligt och lite eligdt med en balanserad syra. Relativt sträva tanniner. Lite alkoholsötma (som inte förtar helhetsintrycket). Ritkigt trevligt faktiskt och vinet fortsätter att utvecklas under kvällen och hade säkert vunnit på att ligga ytterligare några år. M ger definitivt tummen upp. Ett bra grillvin för er som gillar kraftfulla australiensare. Parker gav det 89p. Vill ni prova systemets nya e-beställning, så finns 2007:an för 119:-. Jag har beställt två :) 86-87p

PS.Parker's dom över Bordeaux 2009 har kommit och denär hård...för konsumenterna. Eller vad sägs om den bästa årgången han smakat under de 32 år han provat Bordeauxviner. Poängsättning kommer justeras när vinerna väl tappats på flaska, men vid fatprovningen fick 18 av 450 provade viner 98-100 poäng. Detta tillsammans med tidigare superlativ gällande 2009:orna lär inte direkt göra det lätt för plånboken...

Lektion 4 - Pinot Noir

2010-04-27T22:53:00.001+02:00

Först en stilla undran...

Hur ska man kunna föryngra Munskänkarna? De (få) möten jag varit på hittills så har jag varit yngst med några få år, men framför allt har medelåldern legat åtminstone runt pensionsåldern. Vi är några som är under eller runt förtio, men majoriteten är nog över pensionsåldern. Känns som om man skulle kunna stämma av Rotarys medlemsmatrikel mot Munskänkarnas och få ungefär samma namn. Kan förstå om man som ung inte lockas av munskänkarna. Om man inte är inbiten vinnröd det vill säga...

Druvkursens sista druva är alltså Pinot Noir. Själv måste jag erkänna att min erfarenhet av Pinot, och framför allt lite bättre Pinot-viner är minst sagt begränsad. Lovade mig själv att i år skulle vara det år då jag fördjupade mig lite i dessa viner, men det löftet har jag inte direkt jobbat på att infria hittills.

Pinot Noir (P.N.) är en nobel gammal druva och faktiskt en av de äldsta odlade druvorna och kan ha odlats i 2000 år. Druvan tros härstamma från Bourgogne och redan på 1300-talet kom ett påbud om att Gamaydruvan skulle förbjudas i Côte d'Or till förmån för P.N. På grund av dess höga ålder är P.N. väldigt genetiskt instabil och bara i Bourgogne ska det finnas över 1000 olika kliner. P.N. ska även vara ursprung för ett antal olika druvor som till exempel Chardonnay, Gamay och Muscadet. Tydligtvis (enligt Oz Clarke's Druvan bakom vinet) ska P.N. har samma DNA som Pinot Blanc och Pinot Gris. Som gammal molekylärbiolog har jag svårt att helt få ihop hur samma DNA kan ge upphov till både blåa och gröna druvor.

Att odla P.N. innebär en stor utmaning. Den mognar tidigt och är känslig för röta på grund av dess tunna skal. P.N. gillar att mogna långsamt i ett svalt klimat, men behöver paradoxalt nog en hel del värme för att mogna ordentligt. Stockarna trivs bäst i väldränerad djup mylla. Utöver röta är den även känslig för oidium (mjöldagg). Stockarna dör ofta redan vid 30 års ålder, till skillnad från exempelvis Syrah som börjar producera riktigt bra viner vid den åldern.

Jancis robinson kallar P.N. för "retsamt ogripbar till sin karaktär" och att beskriva P.N.'s karaktär är inte helt lätt. Det tunna skalet gör att vinerna ofta är ganska ljusa och sällan med sådär påfallande mycket tanniner. Unga viner har ofta mycket hallon och jordgubbar. Med ökad mognad infinner sig ofta drag av vilt, läder, ruttna grönsaker(?) och tryffel. Själv tycker jag ofta man hittar en (inte helt lättdefinierad) kryddighet och lite bränt. P.N. är måhända svår att beskriva i ord, men jag tycker oftast att man känner igen den och det är nog den druva som jag har lättast att förnimma smaken efter även nästa dag.

Nämnas bör ju även att man även kan göra vita viner på P.N. och det ingår ju som en av druvorna i Champagne. Blanc de noirs görs ju bara på P.N.. men, det visste ni ju redan ;)

Kvällens fem viner som provades halvblint:

2007 Morgon Duboef. Som många vet när de läser namnet handlar det här inte om Pinot utan om Gamay från Beaujolais. Färgen är oväntat mörk, en av kvällens mörkare. Doften är initialt ganska blygsam och jag vet inte om det var det eller min, ännu ej krya, nos som ställde till det men jag hade svårt att skilja den från storebror Pinot. Efter ett tag blommar den dock ut i en bärig hallonsaft/godis med en ganska varm känsla (rumstempererat). Smaken är ung och bärig med lite sliskig (söt) saftkänsla. Ingen höjdare, men kanske ett bra party/bersåvin. 81p.

2007 Couvent des Jacobins från Jadot. Bourgogne och Pinot alltså. Doften här var ganska tunn. Hittade mest hallon och modellera(!), med lite krydda. Även smaken kändes något tunn med en bra syra. Hade nog hoppats på lite mer, för jag vill minnas att jag varit rätt förtjust i det tidigare. Trtos allt en rätt druvtypisk doft och druvan tog man inte misste på. 83p.

2001 Conde de Valdemar Gran Reserva. Här byter vi plötsligt spå till Rioja och Tempranillo...och det tar man inte misste på. Ekat så det förslår. Lite dill och en hel del torkad/mogen frukt. Har aldrig varit förtjust i Rioja och det här vinet var inget undantag. Lätt att placera dock. 82p.

2007 King's Ridge. Nya världen Pinot, eller närmare bestämt Oregon. Doften är stor och kryddig med en lätt bränd ton. Mycket Pinot-doft med hallon. Även smaken är lite bränd, och samtidigt en eldig kryddighet. Lite mer vulgär än nästa vin med +100% Pinot-karaktär. Gillar man den typen av vin blir man nog itne besviken. 86-87p.

2006 Vosne Romanée. Återigen är det Louis Jadot som står vid spakarna. Med sina 419:- torde det här vara det dyraste Pinot-vinet jag druckit. Doften är initialt ganska blygsam, framför allt i jämförelse med amerikanen. Doften känns äldre, mer utvecklast. De druvtypiska tonerna dyker upp efter en tid i glaset tillsammans med lite sötlakrits. I munnen känns vinet större än doften leder en att tro. Tanninerna är plötsligt betydligt strävare och man upptäcker även lite fat. Eftersmaken är lång och inbjudande. Det här vinet hade säkerligen mått bra av att lagras några och år och framför allt av att ha provats före amerikanen. Kanske inte värt pengarna idag om ni frågar mig, men ändock kvällens höjdare. 88p

Intet nytt

2010-04-25T17:34:00.004+02:00

Inte mycket vin den här helgen. ST-fest ifredags bjöd mer på kvantitet än kvalitet och igår dracks det en Le Boheur Prima. Gårdagens flaska kändes mycket mjäkigare och syrafattig än den förra och de gröna paprikatonerna hade dessutom letat sig fram igen. Kanske var det en lite selektiv nps som gjorde att förra flaskan uppskattades så mycket...eller så var det bara en dålig dag igår?

Sista riktiga druvkursen på tisdag, sen återstår bara repetitionen innan det är dags för prov. Pinot Noir återstår att avhandlas...

Lektion 6 - Syrah/Shiraz

2010-04-20T22:00:00.002+02:00

Mycoplasma pneumoniae, så trodde jag att min "baneman" hette. "Ville" nog gärna att det skulle vara en bakterie som orsakat min pneumoni och min nu drygt 5 veckor långa hosta. Inte helt typiskt förlopp kanske, och allt lutar åt att det istället varit någon typ av extremt seglivat virus...och ska jag vara krass så har jag ju egentligen inte blivit bättre trots två antibiotiakkurer. Expektoratet (upphostningarna) är inte längre lika missfärgat och näsan inte lika täppt. Märkte dock under lektionen att näsan verkligen inte är i närheten av vad den brukar vara.

Har insett att jag nog får ta lektionerna om vinframställning över ett bräde framöver och tills dess koncentrera mig på de olika druvorna:

Syrah eller Shiraz, gamla eller nya världen. Sällan är det så lätt att ana vilken huvudtyp av vin man finner i flaskan som när det gäller Syrah/Shiraz. Står det Syrah på flaskan har producenten satsat på ett vin med karaktär av gamla världen (läs Rhône) och står det istället Shiraz så är det nya världen som är förebild (och då kanske framför allt Penfold's flaggskepp Grange).

Man har länge tvistat om druvans ursprung (härefter Syrah). Är den uppkalla efter den persiska staden Shiraz? Kom den från Egypten till Rhône via Sicilien? Eller härstammar den helt enkelt från Rhône? Teorierna har varit många, men det verkar som den sistnämnda stämmer. Bland annat Syrah's stora genetiska variation stödjer denna teori. DNA analyser tyder på att föräldrarna är den blå Dureza och Mondeuse Blanche. Mer säkert är dock att Syrah introducerades i Australien 1832 av skotten James Busby. I början gjorde man mest starvin och mousserande(!) viner på Syrah i Australien och ett tag fick man till och med statliga bidrag för att dra upp Shirazstockarna. Som tur var det vissa som inte nappade.

Syrahdruvan liknar Cabernet på så sätt att den har ett tjockt skal som borgar för tanninrika viner med mycket färg, den är inte särskilt känslig (undantaget coulure), den går att odla på ett flertal olika platser och är relativt lättodlad. Druvorna knoppas sent och mognar sent, så det är viktigt att det varken blir för mycket eller för lite hetta. Syrahviner har ofta en blåton som är motståndskraftig mot oxidation. Doften domineras i unga år av bränt gummi, rökta charkuterier, svartpeppar, tjära och björnbär. Med stigande ålder utveckals de istället mer åt Bordeauxhållet med peppar, öäder, tobak och choklad.

Vi får under kvällen prova sex viner. Fyra gjorda på Syrah/Shiraz, två från Rhône, ett från Australien och ett sydafrikanskt. Med i leken finns även ett vin gjort på Nebbiolo och ett på Sangiovese. Näsan är alltså fortfarande inte på topp, så jag struntar i noteringar. Det som var lite intressant var att vissa dofter funkade, typ peppar, rosor, choklad och chark. Vi provade vinerna blankt och jag hade rätt på nebbiolon, australiensaren och rhônevinerna. Däremot kunde jag inte skilja Sangiovesen från sydafrikanen, inte ens efter att jag visste svaret (Briolo vs Allesverloren). Enda noteringen jag fick ur mig om Allesverloren var pappkartong. Inte helt frisk i nosen alltså ;)

Årets blåa druva - Grenache!?

2010-04-19T21:09:00.003+02:00

Måste säga att jag blev lite förvånad när årets blåa druva skulle koras här på bloggen. Storslam för Grenache med 45% av rösterna. Hela 22 personer röstade så alla siffror är naturligtvis statistiskt signifikanta ;) God tvåa blev Nebbiolo (22%), tätt följt av Pinot Noir (18%).

Grenache känns ju bara SÅÅÅ 2009. Men det är bara att rätta sig i leden och kora årets kung Ska kanske tilläggas att jag inte röstade själv, men den druva jag tänkt försöka upptäcka lite mer av i år är Pinot Noir. Drottningen känns spontant som Riesling, men invändningar mottages tacksamt.

Några bra tips på trevlig Grenache som inte stavas Chateauneuf förresten? Lite intressant att man bara får 9 träffar om man söker på systemets hemsida efter viner på bara Grenache (el Granacha)

2005 Le Bonheur Prima

2010-04-10T10:15:00.000+02:00

Känns som en gammal trotjänare trots att vi enbart druckit det två gånger tidigare. Hade sist en önskan om att få prova vinet igen efter ett år och nu 1½ år senare när systemet rear ut ett prima vin som Le Bonheur känns ett köp som ett måste.

Blir lite orolig efter att ha läst en förkyld post från Svenssonsmakaren, men inser snabbt att det här faller mig rätt bra på tungan. Även om luktsinnet endast uppskattas vara uppe i 70% av sitt forna jag möts man av en tydligt, nästan lite saftig, svart vinbärston. Mogen doft och rejält mogen frukt uppblandat med kaffe och tobak. M tycker framförallt att det doftar av källare och lite unkenhet, även om hon samtidigt uppskattar det. Sist tyckte jag att doften av paprika var påtaglig, men idag kan jag endast ana den i bakgrunden. Vet inte om det beror på förkylningen, eller om de mer vegetala tonerna dämpas med stigande ålder... I munnen känns vinet runt och moget med massvis med mogen frukt. Tanninerna är mer påtagliga än förväntat, i alla fall när man dricker det utan tillbehör. Man ska nog passa sig för att servera det för varmt, för då kommer syran lite i skymundan och gör att det kan kännas lite jolmigt.

Det här vinet för mindre än hundralappen är ett riktigt trevligt köp just nu. Ska man klaga på nåt är det den lite sytliga tonen, så där får man helt enkelt låta preferenser och känslighet avgöra. 86p

Lektion 5 - Cabernet Sauvignon

2010-04-07T20:54:00.005+02:00

Cabernet sauvignon, druvornas kung? King Cab. Tycker man har hört det rätt många gånger (med Chardonnay som drottning). Måste säga att det vare sig i min vinprovarrepertoar eller i källare döljer sig sådär enorma mängder Cabernet...men oavsett så har det givetvis en plats i druvkursen som en av de tre blåa huvuddruvor som man fokuserar på.

Cabernet Sauvignon (härefter CS) är som namnet antyder en korsning mellan Cabernet Franc och Sauvignon Blanc. Detta verkar man dock inte ha varit medveten om, namnen till trots, förrän man tog DNA-tekniken till hjälp...trots att föräldrarna båda bär med sig många likheter med sin avkomma. Ursprunget sägs, liksom hos föräldrarna, vara Bordeaux.

Varför har då CS blivit så stor? Svaret får kanske sägas vara tudelat. Dels så smakar den väldigt lika var den än odlas (mer om smaken etc nedan). Sätter man CS på etiketten så vet konsumenten vad som bjuds. Namnet säljer helt enkelt. Den andra förklaringen är att den är väldigt tålig och lättodlad, så länge det är tillräckligt varmt. I detta ingår även att den inte heller är särskilt känslig för sjukdomar.

Druvan är liten med ett tjockt skal och många kärnor. Läste att förhållandet kärnor till fruktkött var 1:12 jämfört med 1:25 för Sémillon. Det tjocka skalet ger viner med tät, mörk färg men även tanniner vilket borgar för bra lagringspotential. Smakmässigt stavas ledstjärnan svarta vinbär. I sin ungdom har vinerna ofta smak av körsbär och och plommon, medan de med stigande ålder utvecklar toner av cederträ/blyertpenna/cigarrlåda. Just ceder får ses som CS andra ledstjärna. Vid låga mognadsgrader ger CS en ton av grön paprika i doften, medan mer övermogna druvor ger mer syltiga, kokta toner. Man kan även hitta toner av tobak, björnbär och cassis. Mynta och eukalyptus återfinns ofta i vinerna från Australien. CS går ofta bra ihop med ekens kryddor och vaniljdofter.

Lektionen bjöd även på vinframställning 1, men dagens jour tillåter inte riktigt att jag tar det nu. Hoppar även över vinerna vi gick igenom eftersom luktsinnet var helt förlorat. Vi provade i alla fall 6 olika viner, varav ett Sauvignon Blanc och ett Cabernet Franc för att man skulle få känna chansen att känna släktskapet. När vi provade ett sydafrikanskt vin kommer vi in på den syafrikanska rökigheten. Provningsledaren talar om att man spekulerar i om detta skulle kunna bero på svampen Brettanomyces. Har tidigare hört teorier om att rökigheten kunde bero på ett viru, men att det skulle vara Brett var nytt för mig. Vet inte riktigt om jag tror på det... Trodde Brettanomyces mer gav lite rustika toner och vid högre halter med badboll och annan plast, och inte rökighet. Någon annan som hört talas om detta?

PS. Börjar lite smått få hopp om livet igen. Känner lite dofter, hostar upp lite mindre skit och mår allmänt lite bättre. Det finns kanske hopp om livet trots allt.

Suck och stön

2010-04-01T17:19:00.007+02:00

Någon som vill tolka?

Världens drygaste förkylning fortsätter. Hostar massa gult, biljud på lungorna, nästäppt och utan luktsinne...och lungröntgen får ni tolka själv (svar kommer). Fick feber i natt trots 6 dagar med kåvepenin. Tog ett CRP (snabbsänka i folkmun) i förrgår som då var det 10. Kände mig som värsta gnällspiken. Idag, efter nattens feber, hade CRP sitigt till 40. Fortsatt inte särskilt imponerande, men en indikation på att något är på gång och kanske en liten psykisk upprättelse. Har nu bytt till Doxyferm och hoppas på att det ska göra underverk. Finns det någon läkare eller annan bara allmänt vis därute med förslag på fortsatta åtgärder är jag tacksam... Kanske borde man gå till dokotorn ;)

Druvkurs i tisdags gav inte särskilt mycket. Vinprovningen var naturligtvis helt meningslös och jag vet inte om jag lärde mig så mycket nytt. Inlägg om Cabernet Sauvignon och vinframställning kommer dock.

Stopp i kranen

2010-03-28T22:48:00.002+02:00

Det lär tyvärr dröja ett tag innan det dyker upp några läsvärda vinnotiser på bloggen är jag rädd. Har varit stenförkyld i två veckor nu och de senaste dagarna har luktsinnet lagt av fullständigt...och då menar jag verkligen fullständigt. Tog exempelvis en handfull handsprit idag och luktade på och förutom att det stack lite i ögonen, så kände jag ingenting...och då är det illa. Har lite biljud på lungorna, så sedan i fredags äter jag antibiotika på vinst och förslust. Hittills utan effekt.

Har druvkurs på tisdag, så lite teori ska jag väl kunna bjuda på då, men noteringarna om vinerna skulle nog bli väldigt strömlinjeformade: mörk färg, ingen doft, viss strävhet utan sötma (Cabernet Sauvignon). ;)

Lektion 4 - Chardonnay och vinerna

2010-03-18T22:25:00.002+01:00

Lite mer ork idag, då förkylningen börjar lägga sig och jag bara hostar upp gult sådär var 10:e minut. Även om Lektion 4 alltså bjöd på fel lektion om odling, så hade i alla fall ledaren förberett rätt druva. Chardonnay.

Chardonnay är en korsning av den enormt kända Gouais Blanc och den betydligt mer anonyma Pinot Noir, eller hur var det nu? Gouais Blanc ska visst inte alls vara någon höjdardruva, så det var kanske smart att slå sig ihop med en istället. Druvan knoppar tidigt, vilken gör den känslig för vårfrost. Något som kan vara ett problem i Chablis och Bourgogne. Genom att beskära sent, vilket ger en senare knoppning och blommning kan man dock komma runt det problemet. Chardonnay mognar snabbt,vilket gör att den lätt kan tappa syra på varmare platser. Druvan är oöm, mångsidig, växer i de flesta jordmåner med mera. Den perfekta, lättodlade druvan som ger bra viner helt enkelt. Dess popularitet gör att kvalitetsspannet är stort. Vi talar om tre olika sätt att framställa viner på Chardonnay. Traditionell (Bourgogne) går ut på att druvorna handplockas och mjukpressas för att sedan jäsas på fat, genomgå malolaktisk jäsning och bâtonnage (omrörning av fällningen). Detta ger ett mjukt och smörigt vin. Ny vinframställning (läs nya världen) med viner på druvor som hanterats varsammare, genomgått maceration med skalen, och kalltjäst i en mer hygienskt ren miljö ger istället tropiska, fruktiga viner. En liten avstickare utgör Chablis, som lagrar och jäser vinerna utan ek och använder lite, eller helst ingen alls, malolaktisk jäsning.

Chardonnaydruvan i sig har en ganska neutral smak, och blir istället för "offer" för terroir och vinmakrnas egna knep för att få karaktär. Det blir därför ganska svårt att generallisera om Chardonnay's smak. Knappt mogen Chardonnay har smak av gröna äpplen. Mer mogna viner från svalare klimat (med lång utveckling) ger smak av päron, akacia, citron och grapefrukt, flinta, rök. Chardonnay från varmare klimat får mer tropiska frukt, med mango, banan, melon och persika med gräddkola, smör, honung från faten.... ja, det mesta verkar kunna leta sig fram beroende på växtplats och framställning.

Nu tar jag de viner vi drack. Sätter inga poäng eftersom jag är duktigt förkyld och det inte skulle vara riktigt rättvisande. Näsan fungerade i och för sig rätt bra ändå, men jag tar ändå och skriver de andra deltagarnas fynd inom parentes för att ge en mer nyanserad bild.

2008 Domaine de Boissonneuse, vi startar med en Chablis som doftar friskt av äpple (återhållsam, citron, kiwi, mineral). I munnen är vinet friskt och torrt med tydliga gröna äpplen. Bra längd. Ett friskt vin (och ekologiskt visar det sig nu)!

2008 Louis Jadot Couvent des Jacobins doftar är klart annorlunda jämfört med föregående. Mindre frisk, lite sötare och kanske lite unken. Har gör sig eken också påmind. (smör, honung, blommigt tycker de andra) Även i munnen är vinet mindre friskt, men torrt trots doften. Eken bidrar med smörkola.

2007 Bonterra Chardonnay. Ytterligare ett vin gjort på ekologiska druvor. Doftern här är lite fetare, med nöt, päron och drag av äppelpaj. Hittar även lite kardemumma. (Märker att min nos inte är så mottaglig för ek idag, men de andra hittar smörkola, vanilj och fikon). Gällande smak har jag skrivit syrligt och att jag trodde att det skulle vara mer ektoner (det var innan jag insåg dagens svaga punkt). De andra noterar en viss sötma, lite oljighet och ek.

2008 Penfold's Koonunga Hill Chardonnay. Här blir det genast mer drag av tropiker, med melon och grapfrukt i frontlinjen. Vinet känns nästan lite strävt i munnen och inte lika troiskt. Syrligt, med drag åt det beska hållet. (mineral, melon, tydlig ek, oljigt och lite fadd)

2007 Château Coucheroy. Trots att jag druckit detta vin tidigare tänker jag inte på att det kommer från Bordeaux (där Chardonnay är förbjudet) när jag häller upp det. När jag väl sticker näsan i glaset och hittar tydliga drag av fläder och svarta vinbärsblad tänker jag att detta väl ändå måste vara en Sauvignon Blanc?...och sekunderna efter berättar provningledaren just precis detta. Lovar väl gott inför provet så småningom ;) Hittar även en trevlig friskhet och lite drag av fat. (krusbär, stickig). Smaken är frisk med dominans av svarta vinbärsblad med lite drag av grönt. (balanserat)

1989 Paul Pidant Mersault 1er Cru Les Charmes. Blir lite osäker på om jag skrev ner rätt namn eftersom jag inte får en enda vettig tröff när jag googlar. Uppdaterar när jag fått det bekräftat per mail. De andra vinerna var snarlika i färgen, men det här har,naturligtvis, en mer oxiderad, mörkare färg. Vinet doftar av kola, ylle, bränt socker, nötter och nejlika (mogna äpplen, fikon, bröd, crème brulée, plommon). I munnen är syran fortfarande med i matchen, samtidigt som vinet känns runt i munnen. Bra längd, om än lite bitter. Inköptes av ledare på auktion i Frankrike för runt sisådär 400kr...och det kan jag säga att jag aldrig skulle givit. Tydligtvis inte på sin topp ännu, men jag har svårt att se var det skulle landa med ytterligare lagring. hur som helst kul att ledaren tar med sig något lite speciellt.

Lektion 4 - Odling II

2010-03-17T22:26:00.002+01:00

Ibland ska man ha lite flyt. Missade ju tredje lektionen efter att ha åkt på magsjukan Duga. Som tur var så hade gårdagens "lärare" förberett odling II istället för den tänkta odling III. Så de som var där gången innan fick en repetition och jag fick höra det jag hade missat. Dessutom blev det ett extra tillfälle för att gå igenom odling III :) Drar lite kort det vi fick höra om odlingen. Säkeligen repetition för de flesta, men vi drar det likväl...

Druvorna till dagens viner kommer alla från den europeiska vinrankan, arten Vitis vinifera. Det finns cirka 1000 olika druvsorter inom arten. Av dessa är några hundra lämpade för vinframställning. Det finns även andra vinarter och när vinlusen (tidigare Phylloxera vastatrix, numera Daktulospharia vitifoliae) angrepp de europeiska vinrankorna fick man ta hjälp av amerikanska vinrankor, som inte angreps av lusen. De amerikanska rankornas rotstockar användes för att ympa eurpeiska vinstockar och på så sätt dra nytta av lus-resistensen hos de amerikanska med kvaliteten hos de europeiska...och så ser det idag ut på de allra flesta håll Europa, med undantag av områden med sandiga jordar (där lusen inte trivs) eller områden med begränsad import. Korsar man två arter, får man en hybrid. hybrider är förbjudet i EU från och med i år. Vi diskuterar lite hur det kommer sig och någon tror att det beror på att man vill lägga hinder för/minska behovet av import från USA. Själv tycker jag det känns lite långsökt, rimligtvis måste ju amerikanska vinrankor finnas här redan för att användas till ympning. Någon som vet varför det förblivit förbjudet?

Vi talar lite om odlingstäthet. Detta beror bland annat på faktorer som nederbörd, solexponering, avkastning, makinell skörd med mera. Bordeaux tillämpar traditionellt en hög odlingstäthet, 10 000 rankor/ha (ca 1m emellan) för att varje vinstock bara ska ha ett begränsat antal klasar och på så sätt få mer koncentrerade druvor.

Beskärning blir sista ämnet för dagen innan vi går in på dagens druva. För att förhållandet mellan grenar, blad och frukt ska bli lämpligt behöver man beskära rankorna. Upp till 90% av växtmaterialet kan tas bort. 1-4 klasar blidas sedan per kvarlämnad knopp. De finns ett flertal olika beskärningsmetoder och ibland regleras detta i vinlagstiftningen. Exempelvis Gobelet där rankan beskärs som en fristående buske, som en bägare. Detta lämpar sigväl för mindre vingårdar som skärdar för hand. Guyot är då motsatsen då fruktbärande grenar och skott får stöd avståltråd, vilket lämpar sig väl för maskinell skörd. Grön skörd (vendange verte) innebär att omogna eller halvmogna klasar tas bort för att uppnå optimal mognad eller koncentration. Det kan även vara ett sätt att minska risken för mögel då klasarna sitter mindre tätt...

Det var alles för idag. Återkommer med vinerna och lite om Chardonnay inom en snar framtid...

2006 Château la Tour de By

2010-03-12T21:12:00.004+01:00

M jourar och jag och barnen köper hem en kebabpizza. Till den passar vanlig, hederlig svensk mjölk bäst om ni frågar mig. Till efterföljande tecknad film ochpopcorn däremot kändes ju valet självklart med lite Bordeaux på halvflaska ;) Ett av Sveriges mest hyllade bloggviner, i ny årgång. Har någon flaska av gamla årgången (2004) i källaren, men är osäker på om jag faktiskt druckit det tidigare.

Vinet bjuder nosen på ett riktigt trevligt bemötande. Köttigt, blodigt järn uppblandat med tobak som passerat via rosten. Ganska mogen doft med svarta vinbär och lite plommon. Några nypor kaffe hittar jag också. Dofterna går tillstor deligen i smaken. Tanninerna ärsådär litemåttligt sträva, men inte värre än att det funkar fint på egen hand. Bra längd på eftersmaken.

Detta var en riktigt trevlig bekantskap som jag definitivt kommer att återvända till. Säkerligen ett ypperligt matvin. Fullt njutbart redan nu, men kommer säkert klara ytterligare några år med bravur. Man kan ju inte annat än nyfiket undra hur 2005:an skulle smakat. 89p.

Lektion 2, odling och Riesling - vinerna

2010-03-09T21:30:00.002+01:00

Ni tjejer snackar om att vara gravid. Ni skulle bara veta hur en kille känner sig när han är förkyld... och magsjuk... och jour. Samtidigt. Nåväl, man kan ju alltid glädjas åt att man glömde bort dagens nyhetssläpp eller åt att landstinget envisas med att ha sandpapper istället för Edet Soft på alla toaletter. Bitter? Jag? Nädå, inte så farligt. Vill bara passa på att gnälla och tycka lite synd om mig själv. ;)

Druvkursen fortsätter och nu var det snart två veckor sedan andra lektionen (tredje imorgon). Utförligare inlägg om vad som gicks igenom kommer, men vi har blivit utlovade en pdf och innan den kommer ligger jag lite lågt. Antecknade nämligen inget mer än provningsnoteringarna. Tänkte i alla fall att jag skulle bjuda på dessa så länge...

2008 Erdener Treppchen Riesling Kabinett var blekgul med en lätt grön touch. Doften var relativt stor med gröna äpplen, lite citrus, persika och tutti-frutti. I munnen är syran mycket frisk, närmast lite spritsig. Halvtorrt med inslag av honung, lichee och äpplen med en hygglig längd. Gott! 85p.

2008 Dr Loosen Bernkasteler Kurfürstlay Riesling Spätlese har ungefär samma färg som ovanstående. Näsan drar åt skiffer och mineral med aprikos och svarta vinblad. Anstränger man sig riktigt kan man ana lite petroleum (kan vara önsketänkande). Syran är initialt nästan ännu friskare, men lugnar ner sig efterhand som temperaturen i glaset sitger. Känns inte riktigt lika söt som Erdener Treppchen, även om systemet ger båda sexor i sötma. 85p.

1989 Johannishof Weingut Rheingau hade ropats in av dagens talare på auktion i Frankrike för ca 200:-. Här bjöds man på lite mer mognad i färgen. Doften drar lite åt plast med vag petroleumtouch. Svarta vinbär och mineral. I munnen är vinet torrare än föregångarna, vilket kanske var en liten miss av ledaren eftersom det blir lite svårare att hitta nyanserna efter de sötare föregångarna. Rundare och med lägre syra samtidigt som det även är fylligare och har bättre längd. Det bedöms som en stor riesling på sin topp och utses till kvällens klart bästa vin. Själv tyckte jag nog också att det var bäst för kvällen, men inte någon solklar vinnare. 86p.

2008 Domaine de Villaudière Sancerre gav en liten avstickare till Sauvignon Blanc. Vinet doftade ganska fruktigt och druvtypiskt med fläder, svarta vinbärsblad och sparris. Syran var mindre än vinerna ett och två. Vi hittar svarta vinbärsblad, mineral och lite grönt. Lätt besk eftersmak. 83-84p.

2008 Bellingham The Old Orchards Chenin Blanc. Vissa dagar är det precis som om snoken är inställd på en viss doft och denna dag var det lakrisal som gällde för mig. Hittade det i flera viner, men framför allt i detta. Annars bjöds det på gula frukter och lite vått ylle. Lätt sötma. Alkoholen ligger på hela 14,5% och det känns redan på doften, men framför allt i munnen där den blir lite skarp. Torrare i munnen än doften hintade. Ekfaten gör sig påminda. Lite dragning åt skumbanan. Hygglig längd. Lite för mycket alkohol alltså. 83p.

2008 Gustave Lorentz Riesling Réserve kändes även den lite söt när man doftade på den. Kiwi och päron. Torrt och syrligt i munnen. Lite åt citronsyra. 83p.

Konstaterar återigen att jag har svårt att gå igång på vita viner, så länge de inteär söta. Det är gott, men inte alls med samma spektrum och finess...

Vi har förresten fått en ny vinskribent i vår lokaltidning. Drog inte riktigt jämt med vår gamla, Sune Liljevall. Var kanske lite präglad av att han även skrev för Arbetarbladet och det hela därmed gärna köndes som en jakt på billiga, prisvärda pavor. Kanske lite fördomsfullt, men det enda jag minns av Sunes krönikor var att han lovordade Café Culture som ett roligt vin, vilket jag håller med om (om än nästan lite vulgärt). Satte nästan morgonjuicen i vrångstrupen (trachea på fikomspråk) när första vinspaltens billigaste vin kostade hela 119:-. Dåligt insatt som jag var insåg jag (när jag läste Kronstams lista) att billigaste vinet kostade just 119. Hade hoppats på något nytt, men nu efter att ha läst lite av hans alster får jag tyvärr inse att det är mycket snack om prisvärde och fyndvarning på 89:- flaskor. Vinskribenten har hur som även han startat en blogg och genaste trasslat till det lite för sig genom att, i ett försök att avkoda vinnördarnas vinspråk, referera Rieslings petroleumdoft som del i begreppet mineralitet och hur detta skulle vara en produkt av jordmånen. Blev dock ganska snart tillrättavisad och informerad om att Rieslings petroleumdoft kommer av nedbrytningen av karotenoider, närmare bestämt från den kemiska föreningen 1,1,6-trimethyl- 1,2-dihydronaphthalene. Karotenoiderna kan härledas från ämnen i frukt och bär och har således inte med jordmån att göra...

PS. Magbesvären slutade med att jag fick åka hem från jouren och väl hemma havererade magen fullständigt. Trots 10-talet resor till Asien och Egypten var det här det i särklass värsta jag varit med om. Det hela höll i tyvärr i sig så att jag missade tredje lektionen. Har dock fått en pdf från den föreläsningen, så det blir nog en liten sammanställning ändå vad det lider...

2008 Feudi di San Gregorio Greco di Tufo

2010-03-07T08:26:00.003+01:00

Jour på fredagen ger en kort helg och förkylning och magsjuka gör att suget efter vin är tämligen lågt. Dagens vin är en gåva från vår italienska svåger. Såväl druva som distrikt är nytt för oss.

Druvan heter alltså Greco (Bianco), en druva som odlats i Italien i över 2 500 år. Namnets ursprung innebär tydligen inte nödvändigtvis att druvan har sitt ursprung i Grekland, utan snarare att det ursprungligen var ett vin av grekisk typ...dvs sött. Greco di Tufo är D.O.C.G.-klassat och görs på druvor från Vesuvios sluttningar i Kampanien. Detta ger såväl en vulkanisk jordmån som svalka. Minst 85% av druvorna måste vara Greco, men får även innehålla Coda di Volpe. Samtliga viner inom appelationen är torra, vissa mousserande.

2008 Greco di Tufo har en svagt gyllengul färg. Av första sniffen att döma får vi kategorisera det här vinet som torrt, friskt och lite blommigt och kryddigt. Det finns en annorlunda, nästan lite fet ton över det hela. Citrus och mineral. Päron och en mycket svag antydan av rosmarin. Lite tropisk frukt med ananas anas också (ny favoritkombination av ord). I munnen är vinet härligt frisk, mineraligt.

Feudi di San Gregorio ska tillhöra de bättre producenterna och det här känns som ett väldgjort vin, men det känns lite anonymt. Kul att prova något nytt, men inget jag komer leta efter när vi väl besöker Italien... 84p

PS. Kronstam har i dagens DN lyckats med ett lite roligt feltryck. Veckans vinkrönika handlar om Portugal och alla vi som följt honom ett tag vet ju hur mycket, ofta och haussat han brukar skriva om Vila Sant. Vila Santa finns naturligtvis med bland fynden även idag (dock inte som ett vin som vinner på lagring?). Även dess vita syskon har hittat till listan... Döm min förvåning när det som ursprung står Tyskland, Pfalz! Vad falls?!? Nu drar vär importören in sponsorpengarna... ;)

2005 Château Croizet-Bages

2010-02-13T22:15:00.011+01:00

Årets helvetesvecka börjar lida mot sitt slut. Barnen sjuka, hostar så de kräks och får stanna hemma. M får av någon anledning pyelonefrit (njurbäckeninflammation/infektion) och däckas i feber, frossa och ryggvärk. Själv är man förkyld och lite ynkling. Passade dessutom på att dra tån i en träpall med en mindre avlöst flisa som följd. Bara att bita ihop och tycka lite synd om sig själv (för ingen annan lär göra det). Tur att man jobbar på röntgen så man i alla fall kan konfirmera att det faktiskt var nåt som gick att se.

Vin är inte direkt det första man är sugen på när man är förkyld, men eftersom livsandan sakta börja återkomma känns det ändå rätt att leta lite djupare i källaren idag. Valet faller på 2005 Croizet-Bages. En 5e Cru inte levt upp till sin klassificering på senare år. Inköptes för ganska exakt två år sedan i Danmark för 149 DKK (ca 200 SEK).

Vinet är gjort på 70% Cabernet Sauvignon, 25% Merlot och 5% Cabernet Franc. Efter dekantering återfinns en måttligt med finkornig fällning i flaskan. Färgen har en begynnande mognad, med an sammetsröd touch. Vi möts en relativt stor doft av ceder, tobak och saltlakrits. Cabernet gör sig påmind med svarta vinbär. Lite stjälkigt, grönt följer också med. Längst bak tittar nåt som jag associerar med pälsdjur (typ marsvin) fram. En svårdefinierad doft, men pälsdjur alternativt torrfoder var det närmaste jag kom. Kanske lite åt våt ylle-hållet. Den hänger i alla fall med när vi smakar vinet, som i övrigt känns harmoniskt och medelfylligt. Relativt drickvänliga tanniner. Ok längd på eftersmaken.

Mina förväntingar på det här vinet var inte särskilt högt ställda. Inte ens för ett bra år som 2005. Har läst att Croizet-Bages' viner mognar snabbt och även det här känns på intet sätt som ett barnarov. Har två flaskor till och de lär inte bli sämre de närmaste åren, men samtidigt lär det aldrig bli någt stort vin. Vinet fick 86-88p när grappe testade 2005 Bordeaux:er och det tycker jag var ett ganska passande betyg. Tror även att det fick 86p av Parker. 149DKK kändes som ett ganska rimilgt pris, även om det inte är det jag skulle köpt nästa gång om jag haft pengar över...

Dag 2 har marsvinsburen försvunnit och det gröna istället blivit mer framträdande, likaså de svarta vinbären. Tanninerna gör sig betydligt mer påminda när vinet njuts utan mat. Vinet känns trots allt rätt ungt och det får nog gå två år minst innan nästa flaska korkas upp.

PS. Så här såg det ut vid mina föräldrars hus en mil norr om Cannes för några dagar sedan. De har dessutom inget vatten eftersom det verkar vara en läcka någonstans. Senaste vattenräkningen var på 13 00€, vilket skulle motsvara 25 000 liter/dag. Kul att försöka reda ut nåt sånt i ett främmande land, som dessutom är hur insnöade som helst även när det gäller byråkrati. Pula med det samtidigt som man sitter i ett dåligt isolerat hus, avundas de inte...

Munskänkarnas druvkurs, Lektion 1

2010-02-08T22:00:00.002+01:00

Så var det då dags att göra en mer standardiserad och formell djupdykning i vinets värld, i form av munskänkarnas druvkurs. Kursen är uppdelad i 8 lektioner där vi ska få översiktlig kunskap om vinodling och vinframställning, men även fördjupa oss i några av de populärare druvorna. Vi ska, som det står i läroplanen, ha goda kunskaper om 3 gröna druvor (Chardonnay, Sauvignon Blanc, Riesling) och 3 blåa (Cabernet sauvignon, Syrah/Shiraz och Pinot Noir). Vidare ska man ha översiktliga kunskaper om Chenin Blanc och Gewürtztraminer samt Gamay, Tempranillo, Nebbiolo och Sangioves. Förstår inte riktigt hur Gamay lyckats hamna i detta sällskapet, det hade känts mer motiverat med exemplevis Grenache eller Merlot. Kursen avslutas sedan med ett teoretiskt (skriftligt) prov och ett praktiskt (blindprovning).

Lektion 1 är mer som som en allmänt hållen översikt. Vi får lära oss hur man provar vin, samt lite om vinframställning och de olika druvornas typiska drag. Inte så mycket nytt, men det hade jag inte heller förväntat mig. Tror att jag skulle klara provningsdelen av provet ganska lätt redan nu, men det finns säkert en del att lära vad gäller odling och framställning. Vi får även prova 6 olika viner:

2008 Les Baronnes Sancerre. Gjort på Sauvignon Blanc alltså. Vi går efter munskänkarnas protokoll och då finner man vinet med en grön ton med dragning åt halm. Doften är frisk med de typsiak svarta vinbärsbladen och mineral. Inte särskilt mycket frukt. I munnen känns syran hög, med tydliga toner av svarta vinbär. Bra längd, men med en lite besk ton

2008 Dr Loosen Erdener Treppchen. Dags då för Riesling. Lika blekare, grön ton. Doften är inte heller lika stor som föregående vin. Finner i all fall söta päron, mineral och krydda. Syran känns ännu mer påtaglig, men med en viss sötma. Riktigt bra längd. En trevlig bekantskap. Bra matvin.

2008 Les Sétilles. Bourgogne och Chardonnay kliver in i bilden. Diskret doft, utan påtagligt mycket ek. I munnen är syran lägre än föregångarna med en viss beska. Lite vanilj och en touch smör. Hygglig längd. Sämst av de vita. 82p.

2007 Domaine mouton, Givry. Bourgogne och Pinot Noir. Som sig bör är färgen ganska tunn och med rubinröd färg. Doften är ung och relativt stor med lite rökig chark. Kryddigt. inte så mycket bär. riktigt bra doft. Munnen fylls av en hög syra och lena tanniner. Oväntat bärig smak. Lite ung kanske, men god. 86p.

2007 Domaine des Entrefaux, Crozes-Hermitage. Syrah alltså. Mörkt med blålila purpurton. Shyrah:ig doft med peppar och chark. Tobak, inte så mycket bär. Lite tjälkigt. Syrligt och (naturligtvis) strävare än föregångaren. Precis som på nyår kändes det som om det nog skulle må bra av att ligga lite. 85p.

2006 Alto Cabernet Sauvignon och Sydafrika. Tät, rubinröd färg med lätt dragning åt tegel. Doften skvallrar om fatlagring med vanilj. En diskret ton av svarta vinbär. En ursprungstypisk rökig och även de lite gröna (paprika-)toner som jag allt mer kommit att förknippa med just Sydafrika. 84p.

Lite väl översiktiligt kanske, men jag hoppas kunna fördjupa även inläggen lite när vi går från att vara översiktiliga till att lära oss om odling etc och smatidigt tittar på enskulda druvor. Ska hur som bli kul ändå att gå kursen, även om jag som sagt är lite osäker på hur mycket nytt det faktiskt blir. Även om Oz Clarke's Druvan bakom vinet står som grundlitteratur, rekommenderas man köpa Munskänkarnas Vinbok. Undrar dock om det verkligen är nödvändigt, har så mycket annan vinlitteratur att jag inte har lust att lägga mer just nu. Nu skulle i och för sig svaren på frågorna mer eller mindre vara hämtade från den boken, så man kanske borde ändå...

Helgen bjöd även den på lite vin. Lite svårbedömda på grund av nästäppa och förkylning, så vi skippar poängen...

2000 Bramoss Barbaresco Riserva. En gåva från my old man, köpt i Danmark. Som alltid med Nebbiolo (med någa år i horisontalläge) en trevlig tegelfärgad ton. Cede och choklad och en fläkt tigerbalsam. Hasselnötter och lakritsrot. Sammetslena tanniner och en syrlig (nästan lite kall) munkänsla. M tycker det känns lite väl tunnt, men det är inget som stör mig. Har nog inte mycket att vinna på ytterligare lagring.

2008 Viña Sutil Late Harvest. Chilensare gjord på Sauvignon Blanc. För 80:- var det helt klart en ritkigt trevlig bekantskap. Söt tropisk frukt med lite papaya och citrus. Syran väger upp sötman på ett bra sätt. Den korta eftersmaken skvallrar om att vinet inte hör till plånbokstömmarna. 85p

Fler gråa hår och ett besök i Malmö

2010-01-31T14:43:00.000+01:00

One year older, none the wiser. Ännu en i raden (av ganska många känns det som nu) födelsedagar. Barnen följer med mina föräldrar hem och M och jag lånar fars lägenhet i Malmö och trotsar snö(o)vädret för ett besök på Restaurang Atmosfär. Tror mig ha hört att restaurangen realtivt nyligen bytt ägare och man har därmed infört ett nytt koncept. Alla rätter har ungefär samma storlek och kostar lika mycket, 110:-. Spontant känns det som en rätt så rolig idé, men jag hade samtidigt gärna sett att det fanns lite fler rätter att välja på. Det första man möts av i entrén är ett diplom som förkunnar att man fått omdömet tre klasar av munskänkarna pga deras vinutbud. Vinlistan var på intet sätt jättelång, men icke desto mindre imponerande med en 3 liters Ornellaia som dyraste pjäs (10 000:-). Svårt att jämföra priser, men t.ex. 500:- för en flaska 2005 Roger Perrin Chateauneuf-du-Pape kändes inte som någon stöld. Jag startar hur som upp kalaset med en Foie Gras-terrine och eftersom jag inte provat med dess klassiska följeslagare Sauternes faller valet på 2005 Le Dauphin de Guiraud. En riktigt trevlig kombo, även om vinet inte levde upp till förväntingarna. Hade egentligen det mesta man kan begära av en Sauternes, men i lite för liten dos. Lite i yngsta laget. Har några flaskor själv hemma, så det här var ändå ett bra sätt att prova det utan att känna att man gjort ett barnarov. Härnäst tog båda lamm med rostad vitlökssås och rotfrukter. Himmelskt gott! Varför äter man inte lamm oftare? Hur som så tog M ett glas 2007 Chianti och jag 2005 Gigondas. Kommer tyvärr inte ihåg vilka producenter det var, men Chiantin vann på en större och mer intressant doft. Gigondasen var lite mjäkig. Efterrätten, i form av chokladfondant med tillbehör, fick göra sällskap av...en kopp kaffe!

Dagen efter bjuder föräldrarna på renfilé. Pappa har varit och letat i gömmorna och fiskat upp en 1975 Château de Pez, Saint-Estèphe. Man vet aldrig hur vinerna förvarats och oftast inte heller om de tillhör de finare slotten. Googlar lite och får i alla fall reda på att slottet 2003 klassats som Cru Bourgeois Exceptionell, vilket ju låter lovande. Korken är mer än lovligt indränkt, men utan tecken till läckage och även nivån i flaskan får anses som bra med tanke på åldern. När man väl sticker ner nosen inser vi i alla fall till vår förtjusning att vinet fortfarande lever. Lite rosvatten blandat med Sherry och en gnutta choklad och läder. Absolut inget stort vin och det är lite i tunnaste laget med en viss beska i eftersmaken, men kul ändå!. Tanninerna gör sig fortfarande påminda. 82-83p

Vi ställer vinet mot en flaska 2005 Luigi Righetti Amarone della Valpolicella Classico. Ni som prenumererar på vinavisens veckobrev kommer säkert ihåg diskussionen och misstankarna om man verkligen kan tillverka en amarone som går att sälja för 80DKK eller huruvida de som varit ute till försäljning i Danmark för just det priset i själva verket var oäktingar. Nu köptes visserligen det här vinet för drygt 2 år sedan, men betingade då just 80DKK på Netto. Drack det för drygt ett år sedan och då imponerade det absolut inte. Inte heller denna gång när vi några större höjder. Oväntat mogen doft, med lite körsbär, chark och choklad. Bra syra och ok längd. Den i särklass tunnaste amarone jag druckit. Man undrar nästan om det inte är en vanlig Valpolicella i flaskan... 84p

Hittade även (till min fasa) resterna av 2005 Tamellini Recioto di Soave som dracks för 2 veckor sedan, när jag sist hälsade på. Trodde att den halvfulla flaskan skulle vara mer eller mindre dålig efter så länge i kylskåp, men den visade upp sig i all sin prakt med mango, aprikos, lite mandel och en gnutta citrus. Letar förgäves efter den melon som Sveriges amaronekännare Henrik Ungerth hittade när han provade. 92p

2007 La Bastide Blanche Bandol Rouge. Bandol hör inte till vanligheterna för oss, även om det finns lite i källaren för framtiden. Än så länge har ingen anklagat Vård & Vin för att vara trendsättare när det gäller vinflaskor i ropet...och så inte heller denna gång. La Bastide är onekligen i ropet just nu och det med all rätt. Vinet behöver luftas ordentligt och med lilltjejens simskola mitt i förberedelserna, så hann det inte ritkigt få den tid i karaffen som det behövde. Tog Aeratorn till hjälp, men vinet fortsätter att utvecklas hela kvällen som bevis på luftbehov. Doften är relativt stor redan när den hälls i karaffen. Dova, mörka bär med klara chokladtoner. Bra fatkänsla och en tydlig kryddighet, som efter hand övergår i en mer och mer tydlig rosmarinton. Lite mer tanniner är förväntat efter Finare Vinares inlägg och utan innan maten gör det sällskap känns det ganska strävt. Dofterna går igen i smaken och även om våra gäster inte verkar övertygad, så njuter i alla fall jag. PS. vinet är gjort på 70% Mourvèdre, 25% Grenache, 3 % Cinsault och 2% Carignan och är ekologiskt framställt. 88p

PS. Bilden är hämtad från wikipedia. Fler som haft tillgång till just den årgången ;)

2010-01-17T21:51:00.005+01:00

Efter föregående inlägg känns det närmast fånigt att vinblogga, men man får tacka högre makter att det gick väl. Och varför inte hedra dessa med vin?

Den gångna helgen avnjöts porterälgstek (kan det verkligen heta så?) med kantarellsås och hasselbackspotatis. Underbart! Min lott var att bidra med vin, och tog med SB:s standardbrunello Col d´Orcia 2004 vilken visade sig vara en tämligen slank och tanninrik upplevelse som inte åtnjöt några stående ovationer (87). Möjligen delvis beroende på undermånliga vinglas av V-utseende med grovt glas, effektivt utvädrandes doftupplevelserna. Det fick två timmar på karaff innan servering, kanske för lite? Hur som helst tror jag inte att några direkta underverk kan ske med varken tid eller luft. Flaska två var en Allesverloren Tinta Barocca 2007 (89) som fyllde upp kostymen bättre. Till dessert serverades ostkaka och en Chateau Dereszla 5 putt 2004 (90) som spelade väl ihop med ostkakan.

I övrigt har jag köpt på mig två lådor av den i bloggosfären omtalade Produttori del Barbaresco 2006 från Philipson Wine, vilket får betraktas vara årets kap, trots den tidiga timman. (91)

I julhelgen bjöds på en mogen Bordeaux: Ch. Calon-Ségur 1990 som erbjöd allt man kan förvänta sig av en sådan! (93)

Jag har också lärt mig uppskatta det oerhört söta, russin/knäckkoncentratet Don PX från Toro Albalá som finns på SB. Fungerar som substitut till glassens kolasås om den skulle vara slut. Nöj dig med några centiliter, mättnaden kommer snabbt...

I övrigt väntar dryga året med halvflaskor i vårt hushåll, så guldklimparna får vila ett tag till...

Uppdatering

2010-01-12T21:13:00.012+01:00

Det gångna året höll på att ända med förskräckelse, då lillgrabben blev påkörd av en bil på väg till pulkabacken första dagen med snö. Nu hade han änglavakt och klarade sig, trots att han blev medsläpad 10-15m, utan några större(fysiska) men. Det hela ledde dock till lite andra prioriteringar och den nystart på bloggandet som jag hade tänkt mig kom helt på skam... Har inte skrivit ner en enda anteckning de senaste vekorna, men tänkte ändå skrapa ihop det som fortfarande ryms i minnet.

2006 Produttori di Barbaresco Sveriges mest bloggade fynd just nu? Ja, antagligen. När det säljs till det facila priser av 80 DKK, rinner det i mungiporna på alla stackars Stockholmbloggare (och många andra också för den delen). Bara att lyfta på hatten för min far som var snäll att ta bilen över till dansken och införskaffa en låda. Ungt, fruktigt och strävt. Ritkigt trevligt för den slanten (även om farsgubben inte var så förtjust). 88-89p

1999 Babi Soprani Barolo fick agera motståndare och det hela mynnade ut i ett dött lopp. Fylligare och mer moget (nähä!) med en rejäl dos choklad. Fortsatt något sträva tanniner. 88-89p.

2004 Tamellini Recioto di Soave. Har sagt det förut och säger det gärna igen. det här vinet är fantastiskt. Bärnstensfärgat med ton av mango, aprikoser och fikon. Milslång eftersmak. Bästa söta vin 2008 och 2009. Håller den platsen även i år, men man får ju nästan hoppas på tronskifte snart...frågan är bara vad som ska kunna matcha det. Tyckte i och för sig att det var lite vassare sist, men det kan även vara dagsformen. 93-94p.

2006 Rocca Guicciardia Riserva var en ny (trevlig) bekantskap för undertecknad. En rejäl portion rostade fat, men även mörka, mogna bär blandat med kaffe och choklad. Relativt sträv och kan säkert "ligga till sig" som överläkaren på psyk sa om alla som skrevs in för att hon var för bekväm för att ha någon högre omsättning på sin avdelning... Köper gärna några fler. Provades på halvflaska. 85-86p.

2003 Finca el Puig har däremot druckits och gillats tidigare. Dracks på nyår i sällskap med en ung Crozes och fick dä en väldigt tydlig portvinslik sötma. En av förra årets absoluta favoriter.

2001 Allesverloren Fine Old Vintage har också lyckats slinka ner. Tidigare flaskor av varierande årgångar har alltid fått tummen upp. Tycker att de vinner en hel del på att få ligga något år. Kan var detta dock lite i längsta laget. Kändes ovanligt eldigt, menannars var det fint.

Provade även D'Arenbergs 2006 d'Arry's Original och insåg att det nog inte var någon höjdare. Glömmer mina kvarvarande flaskor ett tag och ser om det kan locka fram lite gillande nästa gång. 78-79p.

Det var allt för den här gången. Börjar druvkurs hon munskänkarna i februari, så om inte annats så hoppas jag det blir lite fortlöpande info från den...

PS. Kör försiktigt i halkan!

Små korta noteringar från gångna veckor

2009-12-05T18:51:00.006+01:00

Har varit lite dåligt med vinnoterandet sista tiden. Har druckit lite som trots allt skulle ha varit värt att notera, men i allt för stor utsträckning förlitat mig på att minnet skulle hålla. Har dock rätt snabbt fått inse att det inte går att skriva så mycket om ett vin ur minnet. Ska försöka ge lite korta kommentarer...

2003 Château de Fontenille. Mitt vinintresse är inte äldre än att detta är det vin som funnits i min källare längst. Kronstam som på den tiden det hela började ofta fick agera utgångspunkt har ofta skrivit upp detta och promotat det ungefär som en smak av Bordeaux till ett vettigt pris. (sök på vinet och du får 10 träffar på DN). Så här stod det i DN 14 oktober 2006, ungefär när jag köpte mina flaskor: Klassiskt är bara förnamnet till 2003 Château de Fontenille från Bdx i Frankrike. Bordeauxviner har, inte utan anledning, rykte om sig att vara dyra. Men smakprovet här är skrattretande, även i detta avseende. Doften är stor, eldig och god i fruktig, massiv stil. Karaktären är tät och föredömligt lång i elegantoch mjuk tillsvansad, komplex stil. 79:- kostade det på den tiden. Titta förresten gärna på Kronstams pdf från den dagen, inte mycket att hänga i granen där. Har hur som druckit säkert 4-5 flaskor tidigare, senast för drygt två år sedan, och alltid reagerat på den obalanserade syran som gav ett surt intryck med bismak. Intryck den här gången var aningen bättre. Var lite orolig att syran nu skulle vara det enda som fanns kvar, men det hade smugit sig in en hel del mognadstoner (vilket jag är svag för, och hade det inte varit för att eftersmaken var lite väl sur/bitter så hade jag varit riktigt nöjd. 83-84 p (78 p förra gången)

2006 Kanonkop Paul Sauer var riktigt inbjudande på munskänkarnas nyhetsprovning, men levde inte riktigt upp till förväntningarna (eller priset). Var 3 veckor sedan jag drack det, så det är sparsamt med detaljer. Lite extra allt, men väldigt gott. Mörka bär, mycket fat och inte så värst mycket rök. Skulle säkert mått bra av ytterligare något år i källaren. Hade tänkt dricka en flaska snabbt för att eventuellt köpa fler, men det glömdes bort och nu verkar de slut...

2006 d'Arry's Original släpptes nu i december och kommer från australiensiska d'Arenberg. d'Arenberg tycks alltid ha lite roliga namn på sina viner. Har till exempel både Footbolt (uppkallad efter en häst) och Laughing Magpie i källaren, sen finns ju även deras flaggskepp Dead Arm Shiraz. Footbolt är för övrigt det tätaste/mörkaste vin jag någonsin druckit. d'Arry är i alla fall uppkallat efter en i familjen och är gjort på lika delar Shiraz och Grenache. Inte jättetätt eller det muskelpaket jag befarat. Grenachen gör sig tydligt påmind och gillar man den här typen av nya världen "Rhônare" så blir nog inte besviken. Möjligen var syran lite för påträngande, men jag tror mig vara lite extra känslig för just det. PS. skalmassan är visst fottrampad om man är sugen på lite down under fotsvett ;)

Ber lite om ursäkt för dåligt recenserade viner sista tiden. Ska bli bättre på att föra anteckningar och blogga om vinerna snabbare...

Ett måndagsexemplar av Ceretto Barolo Zonchera 1997

2009-12-01T17:42:00.006+01:00

Efter en helg fylld av jourarbete infann sig den rätta (om än något trötta; tänk fredagsmys) helgkänslan märkligt nog en helt vanlig måndag, varför undertecknad och fästmö beslöt att fira med en Barolo. Varför inte ackompanjerad av en totalt okreddig men ack så njutbar middag på entrecote med köpebea (blasfemy!) och ICA:s pommes frites?

Som vanligt lite dåligt planerat med initialt källarsval Barolo, men vilken ynnest att ha mogen sådan att ta fram när lusten faller på! Det är den andra av samma år och producent vi dricker på några månader, och nu liksom då bjuds på mogna bär och stallighet med vad jag upplever som välintegrerade tanniner med kanske något mindre strävhet än föregående flaska. Dricks under två timmar efter 30 minuters karaffering och sista glaset är bäst.

För att hålla vinkällaren i balans krävs återinvesteringar, och jag försöker tillämpa "två in - en ut" och försåg mig på dagens nyhetssläpp (vilka beställningsar som gått igenom får vi se...) med bland anat en Ornellaia, en av varje av de av Parker lovprisade Chateauneuf du Pape 2007:or från Clos Saint Jean; Deus ex Machina och La Combe Des Fous. Om de motsvarar pris och förväntningar återstår att se om några år!

Fortfarande tråkigt att man endast får beställa en flaska av varje! Känns som DDR. Lösningen är kanske att man läger in en semesterdag den 1:a varje månad och beger sig till någon av de tre stora för att stå i brödkö?

Placebo och en korkad libanes

2009-11-16T20:19:00.002+01:00

Helg i Stockholm. Flyg upp på fredagen för att se ett av mina gamla husband, Placebo, i Annexet. Ett band som nu snart passerat sin storhetstid med ett decenium, men som fortfarande har en trogen skara fans såväl i Sverige som utomlands...och till den skaran hör definitivt jag. Ena halvan av kvarvarande ursprungsuppsättning är svenske Stefan Olsdal på bas (och gitarr och keybord), vilket kanske bidrar till populariteten på hemmaplan. Öppet homosexuell, med tunga basgångar och skön utstrålning på scen är han en riktig tillgång (...och nej, jag är inte gay men han har en skön stil) . Bandet vann nyligen pris för bästa alternativa band på MTV-galan i Berlin. Har sett bandet en gång tidigare typ '99 på Roskilde och nu var det då alltså äntligen dags igen... Ska inte fördjupa mig närmare i konserten (misstänker att de flesta av er som läser aldrig hört bandet), men efter att ha sett lite konsert-dvd:er inser man att de är rätt måna om att skapa en snygg produkt. Stor, påkostad skärm i bakgrunden och klockrent ljud. Det blev till slut riktigt trevliga 1 timme och 45 minuter. Det mesta de körde kom från de två senaste plattorna, vilket ibland blev lite för homogent. Har man ett eget sound och bara kör nytt så känns det flera gånger som man redan hört låten. Men, det är ändå med ett leende på läpparna man avslutar kvällen.

I Svenskan gick det dagen efter konserten att läsa att det lockats lika många försäljare av öronproppar som konsertdeltagare, men det är bara att (återigen) konstatera att musikrecensenter inte är särskilt objektiva. Ibland känns det som texten nästan är skriven innan konserten ens börjat.

Innan konserten bjöds jag förresten på några glas 2007 Alain Graillot Crozes-Hermitage. Har inte druckit Graillot innan, men prickade in druva och region vid blindprovningen (och då är det nog ganska druv och regionstypiskt). Tyckte dock att framför allt doften vittnade om ett äldre vin. Vinet var bra och vann absolut på luftning men samtidigt hade jag nog, utifrån det smakprovet, inte köpt fyra flaskor om jag smakat det innan släppet. Har för mig att jag läste någon som provat som tyckte att det kändes lite stjälkat och det håller jag med om. Lite tunnt och med en biton av något (stjälk?) gjorde att det inte nådde några höjder. Gömmer och glömmer kvarvarande några år.

Hade även tagit med mig en flaska 2004 Château Ksara som tyvärr var korkad. Hade sett fram emot den ett tag nu, så det är alltid en besvikelse när den enda flaska man har är dålig...

Korkad fransos ersattes av städad amerikan

2009-11-15T21:41:00.003+01:00

Tyvärr visade det sig att lördagkvällens tilltänkta Domaine de Chevalier 1989 var korkad, men raska steg förde mig ner i vinkällaren för att hitta lämpligt sällskap till valnötsgratinerad oxe med hasselbackspotatis och rödvinssås gjord på vin ur fådd fulflaska. Vad hitta på? Övervägde att prova den sista kvarvarande av samma slag, men kände mig sugen på något yngre när den gamle riddaren visat sig vara i sämre skick än en deprimerad Don Quixote med KOL och hjärtsvikt.

Övervägde också någon av de Mollydooker-shirazer jag försett mig med men ännu inte provat, men beslutade mig för att avvakta då dessa har sagts vara något dominanta som matviner. Plockade till sist i alla fall på mig en Seghesio Old Vine Zinfandel från 2006 som visade sig vara en trevlig bekantskap, något mer sofistikerad (eller kanske slätstruken är rätt ord?) än sin kände lillebror. Mörkfruktig doft med toner av choklad, vilket även avspeglade sig i smaken. Gjorde sig hyfsat till maten, men kanske en stramare Barolo hade passat bättre. Till den efterföljande osten (och med stigande temperatur) gjorde den sig dock riktigt bra.

Sammanfattningsvis anser jag "den vanliga" Seghesio-Zinfandeln , i synnerhet årgång 2007 vara ett bättre köp då man nästan får två-för-en och jag faktiskt tycker att Old Vine saknar lite karaktär även om den på något sätt är mer harmonisk.

För övrigt är det mitt-i-novembersläpp bland annat av en del bourgogner i morgon. Kanske ska passa på att beställanågra flaskor? Någon som har några tips?

Nyhetsprovning hos munskänkarna och en besvikelse

2009-11-08T23:55:00.004+01:00

Har bara varit medlem i munskänkarna sedan årskiftet och blev lite besviken när jag insåg att min avdelning inte hade nyhetsprovningar. Intresse har dock uppenbart funnits och i onsdags hade man premiär. Lite i senaste laget kanske, med en provning tre dagar efter släppet, men bätrre än inget. Tyvärr hade jag glömt bort att jag hade simträning (har börjat på vuxencrawl) senare på kvällen, så det blev ganska små klunkar av framför allt de vita vinerna. Undan fick det gå också. Kan säga att simpasset efteråt var rätt så tungt. Det bjöds i alla fall på fem vita och fem röda, anteckningarna är sparsmakade och får ses som en fingervisning:

2008 Neil Ellis Vineyard Selection Sauvignon Blanc bjöd på en rätt så druvtypisk doft med nässlor, fläder och fat. Torrt med påtagligt hög syra. Omdömet blev; nja. Gott om flaskor kvar om någon skulle bli sugen (?!).

2008 Château Gaudrelle från Vouvray bjöd även den på en ordentlig syra. Lite åt syrliga citrongodisar. Snustorrt med en lång syrlig eftersmak som tyvärr gränsade till surt. Ingen favorit.

2008 Alianto Pecorino. Nej, det handlar inte om ost helt plötsligt. Har inte stött på denna druva tidigare och kommer smakar de som denna så klarar jag mig utan. Kändes som ett rätt så enkelt matvin. Fruktigt med mineraler. Inte lika påträngande syror som föregående viner.

2008 Graham Beck Viogner hann jag inte anteckna mer än att doften var stor. Vill minnas att det bjöd på en hel del aromatisk blommighet och en gnutta rök.

2008 Rabl Riesling. Kvällen billigaste vita var även det som föll mig mest på läppen. Gott, friskt med en kittlande syra. Citrus och fläder.

Tände inte riktigt på det vita urvalet. Går ju i och för sig sällan igång på vita (torra) viner, så det var kanske inte någon överraskning. På den röda sidan var det lite mer positiva tongångar:

2007 Artesiá gjord på 50% tempranillo, 30% Cabernet Sauvignon, 20% Merlot kändes nästan sött när jag fick det i munnen. Tror det var övergången mellan vita och röda som spelade ett spratt. De hade tyvärr inget tilltugg att knapra på, så det blev lite hardcore att skifta. Lite köttig smak med en hel del fat och vanilj. Lite åt det rustika hållet. Fick för mig att jag skulle sätta poäng och drog till med en 83:a.

2007 Babylon's Peak gjord på 96% Syrah och 4% Viogner. Kändes ung, rökig och lite grön. Runt i munnen men ändå ganska strävt. Inte direkt druvtypsikt, men Viogners aromatiska inslag märktes.

2007 Geoff Merrill Wickham Park Sangiovese. Australiensisk Sangiovese var en ny bekantskap för mig. Ingen sådan som lockade till ytterligare återträffar. Det var inte mycket som påminde om den Sangiovese man är van vid. Mynta och eukalyptus slapp det inte undan. Varmt och mjukt i munnen.

2007 La Spinetta Langhe Nebbiolo blev något i hästväg när man provat de tidigare vinerna i högt tempo utan något att tugga på mellan. En sträv jävel med andra ord och med en riktigt stor doft. Druvtypsikt blandat med en trevlig kombination av hallon och lakrits. Kändes att doft och smak inte riktigt räckte till, men det fanns helt klart potential.

2006 Kanonkop Paul Sauer bjöd på extra allt. 65% Cabernet Sauvignon's bidrag var inte svårt att pricka in. Mycket frukt blandat med läder och kaffe. Föredömligt lite rök. Kvällens höjdpunkt enligt mig (91p). Åkte och köpte en flaska dagen efter, för att se om sambon också går igång på det. Tyvärr har hon nattjoursvecka så det blev inte läge denna helgen (och nästa ska jag till Stockholm): För er som gillar Bordeauxblandingar i nya världentappning kan denna helt klart rekommenderas (resterande druvor är 20% Cabernet franc och 15% Merlot). God idag och kommer nog bli ännu bättre.

Sammanfattningsvis trevligt att få gå på en släpprovning. Dagens höjdare var tveklöst La Spinnetta och Kanonkop (= kanonkulle :) ). Var lite besviken över att Graillot inte stod uppdukad, men jag har några flaskor själv att ta fram så småningom. Note to self nästa gång. Skippa träning efter och ta med en lite brödbit ;)

Skulle även skriva om en besvikelse och det var i form av 2007 Ètim Negre. Som Billigt Vin konstaterat har det fått fina lovord från flera skribenter och sist det släpptes en Ètim så drack vi den med välbehag. Denna är lite annorlunda och innehåller förutom Grenache även Carignan och Syrah. Orkar inte skriva så mycket om det, men det var riktigt med frukt och fat...men sen var det inte så himla mycket. Kändes lite för endimensionellt. Vi glömmer våra kvarvarande två flaskor och hoppas på nya dimensioner nästa gång.

1997 Domaine des Perdrix Vosne-Romanée

2009-11-06T19:04:00.010+01:00

Efter några veckors vinmässig relativ stiltje har jag nu äntligen avnjutit en Domaine des Perdrix Vosne-Romanée 1997 från en förvånansvärt solid flaska. Flaskan väger nog ensam ett kilo vilket faktiskt ger ett gott intryck, lite som känslan att stänga en Bentleydörr.

Initialt ur vinkällaren något svalt, men ur glaset kommer övertygande pinot-toner av röda bär och stallighet (enl sambo gödsel). Smakmässigt ett relativt slankt vin, tegelrött till färgen med snygga ben. Röda saftiga bär, lite som mammas blandsaft med röda och svarta vinbär samt lite jordgubb men med en lite överraskande spritighet.

Under kvällen utvecklas vinet ytterligare, och utgör för oss en minnesvärd vinupplevelse. Jag satte 91p på Cellartracker, men vill uppgradera den till åtminstonde 92. Grymt vin! Tur att det finns en till i källaren.

En anekdot från den gångna veckan kan jag bjuda på: Det har ju varit nyhetssläpp med en del intressanta viner, vilka provinsialläkaren från Småland naturligtvis glömde beställa till lanthandeln på måndagen. Således stor risk att gå lottlös. Döm om min förvåning när jag på Bolagets hemsida hittar en flaska La Spinetta och fyra Crozes i grannstaden, vilka samtliga skulle vara mer eller mindre slut i hela landet. Sätter mig således efter avslutad nattjour på morgonbussen till staden med järnvägsknut och sociala problem för att hänga på låset tillsammans med ett knappt tiotal av samhällets stöttepelare. Jag var den enda som väntade i porten, resten lurkade runt i grannportar och vid korvkiosken men alldeles tydligt påbörjades D-day 10.00...

Hur som helst får jag berättat för mig att flaskorna naturligtvis är beställda av andra och inte alls är till försäljning trots att de låg kvar på lagersaldot. Kul.

Lyckades få en vän i en större stad att köpa 2 fl Ridge Geyserville 2007 vilket blir min blygsamma skörd av nyheterna i november. Bättre lycka nästa gång får jag hoppas!

2001 Chateau Musar vs. 2004 Domaine du Vieux Lazaret

2009-11-03T23:33:00.002+01:00

Bild kommer.

Helgen bjuder på besök från Linköping. Med sig har min spelpartner på nätet, MB, en gammal bekant, 2001 Chateau Musar. Så här på halloween slänger vi ihop lite oxfilé med sötpotatis och hemmagjord bearnaise. Har även, inspirerad av den utmärkta bloggen Pain de Martin, dagen till ära gjort mitt första surdegsbröd någonsin. Riktigt, riktigt gott blev det (me proud). Bara en vecka efter att jag satte igång min surdeg så var det ett reportage i vår lokaltiding om just Martin Johansson, mannen bakom bloggen, med tillhörande recept...och vips var allt ekologisk rågmjöl slut på ICA Maxi. Det är ju lite trendigt med surdeg nu, skulle vara kul att se statistik på försäljningen av ekologiskt rågmjöl sista tiden...

Nåväl, över till vinet. För att bryta av lite mot Musar:en hämtade jag upp en flaska 2004 Domaine du Vieux Lazaret. Har druckit även det tidigare, men det var innan bloggandet startade.

Det märks direkt när man karaferar (?) Chateau Musar att det skiljer sig från mainstream vinerna. Helt plötsligt känns det som man är på någon bazar i mellanöstern...men jag kommer till det. Vinet har en mogen, blek färg med klar tegelkant. Ofiltrerat som det är så återfinns en del fällning. Nu till doften. Närvaron av Brettanomyces är omedelbart uppenbar med doft av gympasko och nyuppackad badring. Vi försöker reda ut det där med bazaren och hittar, förutom ett helt hopkok av kryddor även lite dragning åt blött djur. M kommer plötsligt på att det hon associerar det med är...kamelbajs. Känner inte direkt att jag har det i mitt doftregister, men hon är nog inte helt ute och cyklar. Faten finns där utan tvekan och en aning mogen frukt. Vi diskuterar kring volatila syror och aceton och M hävdar bestämt att det är mer av kemisk bensin och hämtar en flaska sådant för att övertyga oss andra. Vill väl mer säga att det nog är åt aceton hållet, men det var intressant att känna hur bensinen luktade som det sövningsmedel jag fick inhalera när jag skulle sövas som liten (var öronbarn modell extra plus). Förmodar att det kanske var eter då, annars blir man ju lite orolig ;). Hur som så finns det initialt lite acetondoft, men det stör inte och försvinner rätt snabbt. Smaken stämmer rätt bra överens med doften, med ett runt, kryddigt vin med mellanösternvibbar. Som med så många viner mer spännande doft än smak. Återigen kan jag konstatera att det här är ett rätt roligt och ganska gott vin, men som saknar det lilla extra och med en prislapp som gör att jag inte kommer köpa det igen...men har man inte fått uppleva Brett kan det klart rekommenderas.

2004 Domaine du Vieux Lazaret drack jag förra gången nyår 2006. Då tyckte jag nog att det drog det längsta strået jämfört med 2002:an som den ställdes mot. Men det var i begynnelsen av mitt vinintresse och jag är osäker på om jag tyckt så om jag hade fått göra om provningen. Domänen hälls upp direkt i glasen, utan luftning, vilket vi under kvällens gång inser mer och mer var en miss. Initialt är doften rätt så knuten och bjuder mest på vaniljglass och kola. Efterhand dyker det upp en dov doft av röda bär och kryddor med peppar som sticker ut. Lite åt rökt chark-hållet. M får ytterligare en uppenbarelse när hon glatt konstaterar att det doftar varm rödkål. Hoppar alltid över det på julbordet, men hon är nåt på spåren helt klart min kära sambo. I munnen känns vinet varmt och fylligt, men jag känner inte av den sytlighet som jag vill minnas att jag kände sist. Vinet fortsätter att utvecklas under kvällen och orden besvikelse som jag först skrev får jag stryka över. Eftersmaken var dock oväntat kort.

Summa sumarum två trevliga återvändare, som dock inte når några himmelska höjder.

Vi har även hunnit med att prova Blossas årgångsglögg som i år bär smak av clementin, men av den kände jag ingenting. Smakade precis som vanlig vitvinsglögg. 2007 Tendral från Priorat släpptes som nyhet i oktober, en god sådan. Inga anteckningar, men alla (ffa M) gav tummen upp. 2006 Rosso di Valtellina släpptes också i oktober. Inte heller här några anteckningar, men minns att det var gott och strävt. Kräver nog helst lite feta rätter à la sånt som de goda norditalienarna äter när vinter gör sig påmind.

Imorgon bär det av till en (sen) släpprovning med munskänkarna innan det är dags för crawl. Blir till och spotta i glaset.

PS. Även de inom spritbranschen har dåliga dagar :)

2000 Peter Lehmann Stonewell Shiraz

2009-10-18T20:49:00.005+02:00

Ett kärt återseende. Provades förra sommaren hos förädrarna i Skanör och då gick vi igång på alla cylindrar. Då var det sommar, varmt och allmänt njutbart. Frågan är om det klarar att leverera på samma strålande sätt nu ett drygt år senare, hemma i den grå vardagen (fast det är i alla fall lördag)...

Far min fick alltså en låda i samband med 60-års dagen för drygt tre år sedan och förra helgen fick vi hans sista flaska som han hade glömt bort. Var lite orolig att flaskan förvarats stående och denna blir väl mer eller mindre bekräftad när jag ser att korken knappt har någon färg alls på sidorna. När vi korkade upp vinet trodde jag initialt att den hade hunnit bli defekt, för vinet var lite snipet och surt...efter ett tag inser vi dock att det snarast beror på att vinet var för kallt när det togs rakt från källaren (som nu håller ca 13ºC). Borde ha misstänkt det, men vinet kändes inte alls för kallt i munnen. Snacka om vinamatör! ;)

Vinet hämtar sig ganska snabbt och näsan möts av en dov doft av sötmogna bär, salmiak, choklad och lite chark. Faten finns där, men sticker inte ut. Efterhand tillkommer även tobak. Har svårt att hitta den mint/eukalyptus som vi hittade förra gången. Vinet har lämnat relativt mycket, finkornig fällning. I munnen möts man av ett runt , moget vin, med mjuka tanniner. Drygt medelfylligt. Dofterna går igen i smaken och vinet har en bra längd, med mycket vanilj.

div>Det här är fortfarande ett riktigt bra vin, även om det inte lyckas leva upp till sitt minne. Möjligen solkas intrycken något av att sonen timmarna innan lyckats slå en klädnypa i ögat på mig så jag fick en rift på hornhinnan precis över pupillen, så allt blir dimmigt och lite dubbelt. Vin är helt enkelt inte lika njutbart med ett rinnande öga och en lätt spänningshuvudvärk. Hur som helst så tror jag inte vinet har sådär himla mycket att hämta på vidare lagring, även om det nog klarar flera år till utan problem. Idag hade jag inte betalt 399 kronor för en flaska.

Fredagen bjöd för övrigt på en flaska 2006 Cuttaway Hill Estate Pinot Noir, tre flaskor inköpta på inrådan av just Phylloxera. Sista flaskan som gick. Saftförgad. Doften känns ganska pinot:ig med hallon och jordgubbar. Läder och kryddor. En hel del fat, men inte lika överdrivet som förra helgens Esser. Lyckas även plocka upp en ton av kinamat. Vet inte om det är ingefära eller vad det kan vara, men det gav det hela en lite exotisk touch. Realtivt runt, med viss mognad och mjuka tanniner. Bra syra. Hade gärna haft några flaskor till som smuttvin framöver.

Måste förresten passa på att agera språkpolis nu när Vingrodan inte längre verkar vara aktiv. I senaste numret av ICA Buffé (s. 4) står rekommenderat att man till desserten ska "Prova en gewürztraminer med reststöma från Alsace...". Kan man köpa restsötma via postorder, eller finns det på välsorterade ICA-affärer? ;)

Legitimerad och vaccinerad

2009-10-15T16:45:00.005+02:00

Så ja! 2000 kronor fattigare och ett ovärderligt papper rikare. Man blir ju lite fundersam när man på sitt legitimationsbevis läser att det är en ovärderlig originalhandling. Innebär det att det inte skulle gå att bevis att man är legitimerad om man slarvar bort pappret? Det borde ju rimligen finnas ett register på alla legitimerade läkare. Blir ännu mer intressan att de skickade det med vanlig post...

Har även passat på att få en spruta i vänster deltoideus. Ca 1 av 3 på jobbet som fått sprutan har mått dåligt dagen efter, med framför allt huvudvärk, feber och muskelvärk, och fått stanna hemma. Influensa-light helt enkelt. Jag var den enda av de som fått den hittills som inte märkt någonting förutom en ordentlig ömhet i armen. Det verkar ju annars som ni läsare inte verkar särskilt motiverade att ta sprutan (25 röster; 52% som inte tänker ta sprutan, 32% som tänker och 4% [1 person] som redan åkt dit). Jag tänkte inte heller ta den först, men min enda motivering till det var egentligen att jag hellre ville ha "the real thing" för att få ett bättre och mer långlivat immunsvar och det kändes inte riktigt hållbart i längden. Skulle både jag och M få det samtidigt som barnen så skulle vi vara illa på det. Speciellt som min feber på äldre dar tycks sätta sig på balansnerven och jag stapplar omkring som en drucken. Tyckte i så fall att det nästan kändes svårare att ge sprutan till dottern, som fick sin idag. Ännu svårare känns det med sonen som ännu inte är tre fyllda. Från början var det ju sagt att man inte skulle vaccinera barn under tre år, eftersom det saknades data för att det skulle vara säkert, men det senaste jag hörde vara att de trots allt skulle få sprutan. Har inte satt mig in i vad de har för nya data som stödjer att det skulle vara säkert, men man får väl lita på att ansvariga vet vad det talar om...

Häckeberga slott

2009-10-11T13:25:00.010+02:00

Föräldrarna passar barnen och ger M och mig chansen att spendera halegen helt på tu man hand. För att undvika att hamna i det eviga pysslet med all renovering som tornar över en som ett sisyfosarbete flyr vi fältet ner till Häckeberga slott, tre mil öster om Malmö, för en natts god sömn med tillhörande 4-rätters middag. Efter incheckning och en välkommen bensträckare börjar vi kvällen med en enkel champagneprovning med tilltugg (tror det var av köksmästare Carl Johan Österberg). Vi bjuds på N.V. Pierre Peters, lite oklar på vilken men sannolikt den Blanc de blancs som ligger i systemets beställningssortiment. Denna fick gå en match mot Louis Roederer N.V. Demi-sec. Tog omgång mot inga noteringar, men Peters bjöd på en klassisk, frisk champagne med lite brödtoner, citrus och svarta vinbär. M envisas med att försöka packa på resten av sällskap en doft av korv, typ salami, men ingen nappar. Roederer var lite roligare och både M och jag höll den som favorit. Är ju som bekant svag för söta drycker, men vi tyckte även att det hände lite mer när nosen dök ner. Man fick även en lite mer mogen känsla av vinet och det brukar jag gilla. Därefter bjöds det på 4-rätters middag...

Vi börjar middagen med två varianter av hummer tillsammans med kålrot, extremt rökiga kantareller och närproducerad prästots. Till detta bjuds vi på 2008 Pascal Jolivet Puoilly-Fumé. Vinet doftar extremt mycket av fläder och svarta vinbär. M tycker även att det anas lite hägg. Även smak bjuder på mycket fläder och därefter rejält med citrus i eftersmaken. Syra och mineraler finns där som sig bör. Passade riktigt bra med maten.

Rätt nummer två består av svartrot, fyra variationer på äpple, anklever och spädgris. Som partner till detta bjuds vi på 2007 Chateau Ste Michelle Riesling från Columbia Valley i Washington State. Oväntat nog bjöd det här på en hel del petroleum/tvål. Trodde inte ett så ungt Riesling skulle bjuda på så mycket av den varan. I munnen var vinet närmast frizzante med en härligt friskhet och även här dominerade petroleum smaken. Hygglig längd. Här tyckte jag nog att maträtten var godare än vinet, även om även vinet var gott.

Huvudnumret bestod av hjort med jorärtskocka, bondbönor, sylta och krasse (fast lite snitsigare än det låter). Till detta bjöds vi på 2007 Esser Pinot Noir från Napa Valley. Det vinet (till min stora förvåning) formligen skrek av smör! När man väl letat sig bakom detta fann vi även kola, lakrits, rostat kaffe och choklad. Efterhand som kvällen gick kunde vi dra paralleller med Café culture, som vi recenserat tidigare, med sin tydliga ton av rostat kaffe. Lite dova hallon och jordgubbstoner fanns också. Detta är nog det fylligaste Pinot Noir jag druckit. Jag satte under middagen 85p, men minnet av vinet lever inte ritkigt upp till de poängen. Tyvärr var vinet rumstempererat och skulle nog med fördel varit några grader kallare.

Till efterrätt fick vi pannacotta på havtorn och vanilj tillsammans med äppelglass, hasselnötter och en dulce de leche-sås. En riktig höjdare för en sockerjunkie. Här fick vi serverat 2006 Delheim Edelspatz från Stellenbosch i Sydafrika. Även detta gjort på Riesling. Inbjudande bärnstensfärg. Inslag av ädelröta i doft och smak, tillsammans med en lite fet ton av målarfärg. I munnen gav syran en bra attack och balanserade upp sötman bra. Lite åpple, men i övrigt relativt tunnt med frukten. Maten var bättre.

Summa sumarum en riktigt lyckad kväll, där vi vi efter middagen var lite runda om fötterna. Goda och relativt enkla rätter. Man behöver inte alltid snitsa till det med svindyra ingredienser för att få till en lyckad måltid!

Prior de Fic 3

2009-10-05T23:08:00.006+02:00

Lyckligtvis klarade vi oss undan sonens kräksjuka, varför vi som utlovat fick tillfälle att öppna en flaska Prior de Fic 3, ett vin som jag haft höga förväntningar på. Kanske lite likt en "semesterhatt" då tre flaskor av ovanstående inköptes efter en semestervistelse där vi en magisk kväll drack den enklare lillebrodern Prior de Fic 1 med stort välbehag.

En oktoberkväll i Småland skall icke föraktas, men inklämd mellan nattjourer och med ett kräkande barn utgör den kanske inte rätt substrat för en magisk kväll, i alla fall inte i paritet med en sommarkväll blickandes ut över en solnedgång i Medelhavet... Så sammanfattningsvis måste jag tyvärr erkänna att vinet inte riktigt emotsvarade de högt ställda förväntningarna, även om det i allt var ett gott vin som passade väl till kvällens ryggbiff med rödvinssås och potatisgratäng.

Vinet var något ljusare/brunare till färgen än förväntat, och med en kraftfull doft av mogna bär, som dock efter en halvtimma minskat till en mer "normal" nivå. Smakmässigt något slankare än förväntat, med lite snällare tanniner än jag mindes lillebrodern ha haft. Detta kan ju bero på att kvällens vin är något äldre, och något mer välintegrerat. Jag skulle vilja beskriva vinet som medelfylligt, och något lättare än de Finca el Puig 2003:or jag hittills druckit. Om man ställer dessa mot varandra vinner Finca el Puig en knapp seger.

Sov gott!

Nya tider, gamla viner: Chateau Margaux 1989

2009-10-04T00:38:00.004+02:00

Efter en inte försumbar övertalningsinsats har nu V&V lyckats förmå mig att börja co-blogga. Ett sant nöje skall det bli, och faktiskt premiär för undertecknad i bloggosfären (i alla fall som producent).

Har precis som V&V vigt mitt liv till att hjälpa mina medmänniskor, jag kanske med något ädlare medel än att pumpa deras tarmar fulla med luft... ;) Vi befinner oss inte heller på samma ort geografiskt, utan närmare 30 mil skiljer oss åt. Detta hindrar oss inte från att ses och ibland dricka vin, men naturligtvis alltför sällan. Gott då att man kan utbyta erfarenheter på detta vis!

Mitt vinintresse är tämligen ungt, men jag har under snart tre års tid samlat på mig viner jag blivit bjuden på, tror på, blivit tipsad om eller bara läst goda recensioner om. Är i dag uppe i 120 flaskor av hyfsad kvalitet, varav ett fyrtiotal är lite ädlare viner från kontinenten med mellan 10 och 20 år på nacken (den äldsta en Bodegas Riojanas Monte Real Gran Reserva 1975).

Jag har förmånen att som V&V beskriver ha "samboat" in mig i en vinkällare av rang, varur det under olika familjehögtider bjuds på godbitar, senast i helgen en Chateau Margaux 1989. Dekanterades i en timma och dracks under ytterligare tre till rådjursstek. Ett otroligt vin, som från start lämnar en fantastiskt rik doft av cassis och en hint av ceder och tobak. Smakmässigt elegant och välavvägt på ett utomordentligt sätt. Tanninerna alltjämt med riv i, och enligt min ödmjuka bedömning någonstans i början av sitt "drinking window". Vilken tur då att det finns ett gäng till att njuta av under kommande år!

I morgon kommer en flaska Prior de Fic 3 2002 drickas och recenseras om sonens kräksjuka inte smittat oss...

Reinforcements have arrived!

2009-10-03T22:30:00.003+02:00

Utlovade ju förändringar här på bloggen i senaste inlägget...och äntligen kan Vård & Vin stolt meddela att vi numera är en duo!

Tanken är, förutom att öka det gångna årets ganska skrala antal inlägg, att förhoppningsvis även kunna få bjuda på ett lite bredare spektra av viner och kanske en och annan exklusiv pava. Phylloxera har tidigare i bloggen refererats till som Broilern (förstod inte varför du inte tog det namnet istället). Gammal kursare till undertecknad under läkarstudierna och tillika en man med allt mer imponerande vinkällare. Har dessutom haft turen att gifta (samboa) in sig i en riktigt vinintresserad släkt, med en hel del godbitar i gömmorna.

Kanske blir det även lite fler inslag av vårdrelaterad karaktär. Jag har ju numera inte så mycket att bjuda på på den fronten efter att jag började på röntgen. Min patientkontakt sträcker ju sig numera till människor som jag vrider, vänder och tippar på ett bord samtidigt som jag pumpar ändtarmen full med luft...och det känns som man ganska snabbt kan tömma ut det som finns att hämta där (bloggmässigt alltså). Phylloxera har fortfarande patienter och brukar dessutom vara en man med starka och (oftast) genomtänkta åsikter, så det kan nog bli lite reflektioner även om vården.

Kanske kan vi även starta en tjockisblogg. Skyller detta helt på föräldraskapet , men vi är om sanningen ska fram inte längre de slanka(-re) figurer vi en gång var (har inget alls med onyttigheter, brist på motion, vin etc att göra. ABSOLUT inte!). Hade man kunnat lägga en graf i högerspalten så hade det säkerligen dykt upp en viktkurva med vår "kamp" mot den dödliga fienden obesitas. Men nu lyckas jag inte med detta så den som är extremt intresserad är naturligtvis välkommen att lägga ett mail för månatlig uppdatering. ;)

Nä, nu har jag låtit munlädret gå alldeles för mycket. Två inlägg på en dag hör inte till vanligheten. Jag lämnar helt sonika över till Phylloxera att presentera sig, så fort nattens sjukhusvistelse gått ur kroppen...