2010 M. Chapoutier Petite Ruche Crozes-Hermitage

Nyss hemkommen från grannlandet i väster (Norge alltså) korkar jag upp en flaska franskt för min kära sambo. Vet inte riktigt vad som fick mig att beställa Petite Ruche, men jag har för mig att det var en annons i någon vin(relaterad)-tidning. Okända C-Z från känd producent vill man ju gärna testa.

Lite av ett barnarov kanske, speciellt som vinet åker direkt från flaska till glas utan att passera dekanter. Petite Ruche doftar varmt och något örtigt, med en ungdomlig pepprighet. Svarta vinbär och hallon, tillsammans med diskreta toner av ek. I munnen känns vinet tyvärr något glest och vattnigt och syrorna har ännu inte funnit sin plats utan spretar lite. Vare sig jag heller sambonblir särskilt imponerade. Vinet hade säkert vunnit på att få ligga till sig minst ett år och den halva flaskan som åkte in i kylen hade varit trevlig att prova imorgon. Det får dock sambon stå för, för jag tar med mig mina dragnaglar ner till Näset för att spana fåglar, 08:or och fina(re) vinare. ;)

PS. Parker gav det 87.