9. 2005 Chateau Mont-Redon

Dyrgripen på listan. Med sina 234 kronor ligger den en bra bit högre än övriga viner på listan. Även Mont-Redon har drabbats av prishöjningen, med en höjning på nära 10%, från 215 till 234 kronor. Den nya årgången har gjort en rejäl klättring i listan, 2004:an hamnade på 36:e plats.

Motiveringen i år lyder:
Rikt och kraftfullt, men ändå elegant med bra tanniner, kryddiga grenacheinslag och fina svartfruktiga syrahtoner.

Vin körs genom aeratorn ner i dekantern en dryg timme innan det är dags för middag. Kanske lite snålt med tid, men jag räknar med att aeratorn motsvarar 1-2 timmars dekantering.

Färgen är ljuströd, lite åt Bourgognehållet. Doften känns (förvånande nog) inte särkilt knuten, mer ungt. Rikt bärig med björnbär i frontlinjen, men även hallon, jordgubb, plommon och aningen körsbär. Lite sytligt. Fatigt med lite vanilj(kola) och ett knippe kryddor och peppar. I gommen finns naturligtvis en del tanniner, men en stramhet som ändå inte tar överhanden. Kryddor och mörka bär dominerar även här. Eftersmaken har en bra längd med lite bitter frukt.

Årgången har provats av åtminstone tre andra vinbloggare (enligt min modifierade sökmotor till höger).

Vet inte om det är dagsformen eller matvalet som förstör helhetsintrycket, men jag har svårt att tända helt på det här...och det förvånar mig. Jag brukar alltid gå ingång på Chateauneuf-du-pape. Vinet känns lite för intetsägande för prislappen. Tyckte, när jag provade efter fem till luftning att det nästan kändes lite vattnigt. Jag hoppas att det är ungdomen som gör det, men jag är lite skeptisk. Mindre bra flaska? Ska sägas att jag misshandlade vinet lite genom att servera det till starkt kryddade, grillade kamben. Vinet skulle nog gjort sig bättre till något med lite mindre dominerande kryddning.