2002 Domaine Brenot Le Clos Genet, Santenay Blanc

Är numera slav på kolonlab och spenderar förmiddagarna med att röntga tjocktarmar efter att ha fyllt de med kontrast och luft. Inte särskilt glamoröst, men inte heller så illa som det låter. Har nu lärt mig hur jag ska få de bästa bilderna på friprojicerade tarmar. Jag tittar på skärmen och ser vilket håll jag tycker att patienten borde vända sig och sen ber jag denna vända sig åt motsatta håll. Slår aldrig fel, fungerar klockrent. :) Röntgen är annars lite som att prova vin. Saker kan vara väldigt svåra att se (lukta/smaka), men när någon väl påpekat de är det plötsligt väldigt tydligt. Nåja, nog om detta...

Det är något lite uppfriskande med ett vin som man inte vet riktigt hur man ska rubricera. Inget systembolag eller andra bloggar att vända blickarna åt för hjälp. Helgens vin privatimporterades av Gylfen efter att han fallit pladask för det på en restaurang i huvudstaden (möjligen operakällaren). Är inte särskilt bevandrad i vita Bourgogne, förutom några enstaka Chablis:er, så efter Gylfens haussande är det med hög förväntan vi korkar upp vinet. De blir inte direkt mindre av att Johan Magnusson i sin bok så bygger du din vinkällare ger 2002 bästa betyget av alla vita bourgogner under åren 1840-2005, 19/20! Parker är lite mer återhållsam med 92, medan winespectator vräker på med 95. 230 pickadoller gick det förresten lös på per flaska om man privatimporterade. Vet inte vilken svensk importör det var som tog in det till restaurangsortimentet.

2002 Le Clos Genet bjöd hur som helst på en något svag färg av gult och grönt. Trodde att färgen skulle ha hunnit dra den mer åt det gula. Doften är frisk, utan närvaro av ek. Lite flinta anar jag också. Vi finner även en kryddig bi-ton som ingen av oss lyckas sätta fingret på. I munnen möts man av en torrt och friskt vin med en bra mineralton. Inte mycket citrus att tala om och eken lyser som sagt med sin frånvaro. Eftersmaken har bra längd, om än något tunn. Detta är ett väldigt, väldigt gott vin men som så många gånger förr har jag svårt att tända på alla cylindrar på vita, torra viner. Det är liksom inte lika komplicerat som ett bra rött eller för den delen sött, tror att det är därför jag inte riktigt faller dit.

Helgen bjöd förresten även på Tenuta dell' Ornellaia's Le Volte anno 2007. Tog inga anteckningar, men det här var en riktigt trevlig bekantskap. Möjligen fortfarande något ungt, men definitivt njutbart redan nu. Inköpt i Toscana för 15€. Kostar visst 149 på systemet, så det var nog mest en extra vikt att släpa på...men en trevlig bekantskap.

PS. Förhoppningsvis händer det snart lite nya saker här på bloggen. Är bara beroende av en vän som ibland har tummen långt upp på ställen där de inte hör hemma ;)