Dr Milf är på besök och då vill man gärna gräva lite djupare i källaren. Lyckats faktiskt gräva så djupt att jag hittar två flaskor som jag trodde att jag druckit upp för länge sedan. 2002 Luigi Righetti Capitel de Roari var antingen en julklapp eller examenspresent från Ms föräldrar. Hur som helst legat i källaren ungefär sedan årskiftet 06/07. Fick två flaskor, den första dracks i oktober 2008. Flaska nummer två är 1999 Soria Barolo. Köpt i Danmark för 120 DKK sommaren 2008. Köpte då även några Fontanafredda Barolo 2001:or som druckits med välbehag. Trodde att även denna var från Fontanafredda, men så var det visst inte. Förstår faktiskt inte hur den lyckats undvika att korkas upp...
1999 Soria Barolo var inte bara oxiderad till färgen, utan även till smaken. Sur och ogin. Doftade hyggligt, men gick inte att dricka. Too bad...
2002 Luigi Righetti Capitel d'Roari var trevligare med sina lager av torkad frukt, framför allt russin, men även plommon. Lite ceder uppblandat med en skön pepprighet. Både smak och doft kändes ordentligt mogen, definitivt för mogen. Ingen vidare längd. Drygt medelfylligt. Milfen, som serveras flaskan blint, är först ute och vandrar i Rhône, men bestämmer sig sen för att all den torkade frukten nog snarare tillhör en amarone. Årgången hamnar på 2003, med gissning och det lägre prissegmentet av amarone på grund av den blygsamma fylligheten. Bara till att lyfta på hatten. 2002 var en riktigt dålig årgång och den uteblivna fylligheten får väl i alla fall delvis skyllas på det. Capitel de' Roari får väl räknas till bugdetamarone, men jag brukar tycka den är riktigt fin. 84p
Till efterrätten korkade vi upp en flaska 2010 Bricco Quaglia. Moscato d'Asti från La spinetta som lanserades i maj. Vår lokale vinskribent haussade det och vips så var det slut på hyllorna här. Nu hade en ny laddning kommit in och om man, som jag, har en svaghet för söta viner kändes det givet att prova. Vi häller upp det svagt, svag gräna vinet som pärlar sig med en fin mousse. Ur glasen sprider sig en blommig doft med massor av fläder och lychee. Eftersmaken är lång och frisk. Gott, men jag tror att jag uppskattat det ännu mer om alkoholhalten hade varit lite högre än de blygsamma 4,5% som det presterar. Rekommenderades till jordgubbar och det kan jag tänka är en riktigt bra kombination.
Summa sumarum två flaskor som passerat zenit och en flaska som inte riktigt nådde ända fram...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar