Eftersom gårdagens påskmiddag uteblev pga Kent äter vi idag varmrökt lax tillsammans med mina föräldrar och systrar. Stämingen är inte på topp då far håller på att återhämta sig från influnensan och mor och en syster håller på att bli sjuka i densamma. Till laxen dricker vi 2005 Cecilia Beretta Picàie, vin som jag nu dricker för tredje gången. Första gången jag drack det slogs vi alla av att vinet nästan helt tycktes sakna syra. Andra gången var syran påtaglig och nu tredje gången hamnar det någonstans mitt emellan. Vinet är påtaligt gulare än normala viner av samma årgång. Det är gjort på 70% garganega och resten riesling. 15% har torkats ungefär som en vit ripasso. Smaken går åt torkade plommon och persikor, utan att imponera. Vinet är gott och annorlunda, men det kommer dröja innan jag dricker det igen. Hade varit kul att se var kännare hade placerat vinet vid en blindprovning. Den röda motsvarighten är förresten månadens vin på Henrik Ungerths amaroneguiden.se.
Dagens höjdpunkt blir instället 2002 Bolla Recioto di Soave. Vinet är gjort på torkade druvor, främst garganega. Läste i den trevliga gratistidningen Grapevine att en vanlig flaska vin görs på ca 1 kg druvor, amarone på 10 kg och recioto på 18kg. Stämmer säkert inte på detta vin som tillhör systemets billigare recioto, men det säger en del om vinernas koncentration. Vinet ligger i beställningssortminentet och beställdes för någon månad sedan. Har längtat efter att få tillfälle att korka upp det. Har tidigare skrivit om min svaghet för söta viner. Inte bara pga att jag har en sweet-tooth av rang, utan även pga vinernas smak- och doftrikedom. Man blir sällan besviken. Vinet uppskattas av samtliga. Färgen är inbjudande gyllen gul. Doftar honung, ananas, persika, påron, vanlij och bakade äpplen. Här märks tydligt hur mycket näsan störs av att ha en öppen spis i närheten, en rökig doft vill gärna infinna sig så fort man sticker ner näsan. Smaken är söt utan påtaglig syra och med honung, smörkola, vanlilj och en del nektar. Eftersmaken dröjer sig kvar härligt länge. Vinet uppskattas som sagt av alla inklusive undertecknad. Inte samma smak- och doftexplosion som tidigare Recioto di Soave, som jag nu lärt mig var en tamellini 2003, men gott! 87-88p
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar