2001 Chateau Musar vs. 2004 Domaine du Vieux Lazaret

Bild kommer.

Helgen bjuder på besök från Linköping. Med sig har min spelpartner på nätet, MB, en gammal bekant, 2001 Chateau Musar. Så här på halloween slänger vi ihop lite oxfilé med sötpotatis och hemmagjord bearnaise. Har även, inspirerad av den utmärkta bloggen Pain de Martin, dagen till ära gjort mitt första surdegsbröd någonsin. Riktigt, riktigt gott blev det (me proud). Bara en vecka efter att jag satte igång min surdeg så var det ett reportage i vår lokaltiding om just Martin Johansson, mannen bakom bloggen, med tillhörande recept...och vips var allt ekologisk rågmjöl slut på ICA Maxi. Det är ju lite trendigt med surdeg nu, skulle vara kul att se statistik på försäljningen av ekologiskt rågmjöl sista tiden...

Nåväl, över till vinet. För att bryta av lite mot Musar:en hämtade jag upp en flaska 2004 Domaine du Vieux Lazaret. Har druckit även det tidigare, men det var innan bloggandet startade.

Det märks direkt när man karaferar (?) Chateau Musar att det skiljer sig från mainstream vinerna. Helt plötsligt känns det som man är på någon bazar i mellanöstern...men jag kommer till det. Vinet har en mogen, blek färg med klar tegelkant. Ofiltrerat som det är så återfinns en del fällning. Nu till doften. Närvaron av Brettanomyces är omedelbart uppenbar med doft av gympasko och nyuppackad badring. Vi försöker reda ut det där med bazaren och hittar, förutom ett helt hopkok av kryddor även lite dragning åt blött djur. M kommer plötsligt på att det hon associerar det med är...kamelbajs. Känner inte direkt att jag har det i mitt doftregister, men hon är nog inte helt ute och cyklar. Faten finns där utan tvekan och en aning mogen frukt. Vi diskuterar kring volatila syror och aceton och M hävdar bestämt att det är mer av kemisk bensin och hämtar en flaska sådant för att övertyga oss andra. Vill väl mer säga att det nog är åt aceton hållet, men det var intressant att känna hur bensinen luktade som det sövningsmedel jag fick inhalera när jag skulle sövas som liten (var öronbarn modell extra plus). Förmodar att det kanske var eter då, annars blir man ju lite orolig ;). Hur som så finns det initialt lite acetondoft, men det stör inte och försvinner rätt snabbt. Smaken stämmer rätt bra överens med doften, med ett runt, kryddigt vin med mellanösternvibbar. Som med så många viner mer spännande doft än smak. Återigen kan jag konstatera att det här är ett rätt roligt och ganska gott vin, men som saknar det lilla extra och med en prislapp som gör att jag inte kommer köpa det igen...men har man inte fått uppleva Brett kan det klart rekommenderas.

2004 Domaine du Vieux Lazaret drack jag förra gången nyår 2006. Då tyckte jag nog att det drog det längsta strået jämfört med 2002:an som den ställdes mot. Men det var i begynnelsen av mitt vinintresse och jag är osäker på om jag tyckt så om jag hade fått göra om provningen. Domänen hälls upp direkt i glasen, utan luftning, vilket vi under kvällens gång inser mer och mer var en miss. Initialt är doften rätt så knuten och bjuder mest på vaniljglass och kola. Efterhand dyker det upp en dov doft av röda bär och kryddor med peppar som sticker ut. Lite åt rökt chark-hållet. M får ytterligare en uppenbarelse när hon glatt konstaterar att det doftar varm rödkål. Hoppar alltid över det på julbordet, men hon är nåt på spåren helt klart min kära sambo. I munnen känns vinet varmt och fylligt, men jag känner inte av den sytlighet som jag vill minnas att jag kände sist. Vinet fortsätter att utvecklas under kvällen och orden besvikelse som jag först skrev får jag stryka över. Eftersmaken var dock oväntat kort.

Summa sumarum två trevliga återvändare, som dock inte når några himmelska höjder.

Vi har även hunnit med att prova Blossas årgångsglögg som i år bär smak av clementin, men av den kände jag ingenting. Smakade precis som vanlig vitvinsglögg. 2007 Tendral från Priorat släpptes som nyhet i oktober, en god sådan. Inga anteckningar, men alla (ffa M) gav tummen upp. 2006 Rosso di Valtellina släpptes också i oktober. Inte heller här några anteckningar, men minns att det var gott och strävt. Kräver nog helst lite feta rätter à la sånt som de goda norditalienarna äter när vinter gör sig påmind.

Imorgon bär det av till en (sen) släpprovning med munskänkarna innan det är dags för crawl. Blir till och spotta i glaset.

PS. Även de inom spritbranschen har dåliga dagar :)