söndag 15 februari 2009

2001 Chateau Musar

Idag (läs igår) skulle det då äntligen avgöras. Vågar man lita på Kronstams tips eller inte? Är det bara sikte på prisvärdhet eller har mannen smaklökar man kan lita på? Brukar ju ofta röra mig bland viner som trots allt (prismässigt) är i de ligor som Kronstam brukar recensera, så det är svårt att inte slänga ett öga på söndagarnas listor. Senaste årgången av Musar fick ju inget vidare omdöme. "2001 Chateau Musar uppfyller å sin sida alla mina fördomar om detta vin. Både lukt och smak är pinsamt oxiderad med volatila ättikssyror. Häll en matsked salubrin i ett glas nattståndet vin och lukta, så förstår du vad jag menar. Även om flaskvariation någon gång kan göra att du hittar en Musar som går att dricka, så finns det roligare sätt att spendera ett par hundralappar", är ju inte direkt smickrande ord.

Jag kände efter mmm-vins inlägg om jästsvampen Brettanomyces att en Musar nästan var ett måste. Kände att jag själv var tvungen att själv få uppleva lite brett.

Vinet är blekt tegelrött. Det har inte filterats, så det simmar runt en del finkornig fällning i karaffen. Hade tänkt ha flaskan stående några dagar, men med en spontan barnfri helg och lån av föräldrarnas lägenhet så fick vi helt enkelt stå ut med detta. Doften i flaskan är klart intressant. Doften som sitger ur glaset är klart intressant. En doft som är svår att definiera stiger mot våra näsor. Det är inte långt från plåster, men ändå inte. Lite som nyuppackad plastbadring på sommmaren. Det finns även en stallighet och en lätt doft som drar lite åt aceton, men utan att på något sätt störa. Svettig sadel. Faten finns också där och i bakgrunden ligger en svag, dov doft av torkad frukt (läs russin). Faten och den dova, lite söta frukten återfinns även i den mogna smaken uppblandat med en viss diskret strävhet. Hittar även lädret. Eftersmaken är ok, utan att ligga kvar i oändlighet. Tyckte inte att vinet vann särskilt mycket på att dekanteras, även om det till och med rekommenderas på baksideetiketten. Men jag var lite okoncentrerad efter maten.

Önskar jag kunde säga att jag numera helt räknat ut Kronstams smak, men det har jag bara nästan. Jag gillade det här vinet, men hittar inte riktigt det där extra. Kommer nog inte köpa den här årgången igen, även om jag gärna skulle prova fler årgångar. För den prislappen skulle jag nog satsa på något annat...men det var kul att få känna på lite brett (och ett moget vin till överkomligt pris). Förstår parallellerna till plåster, även om det inte riktigt träffar rätt. Tycker mig nog att jag känt liknande doft från andra viner, så det finns nog mer brett därute än jag insett.

3 kommentarer:

Kayaker sa...

Jag har helt räknat ut Kronstam. Kanske inte så mycket för hans smak som för att han envisas med att mest prova och skriva om viner jag inte är intresserad av. I de fall han skriver om nå't intressant så är vi dock sällan överens...

Des Bons Vins sa...

Åh fan, jag hade inte läst BG:s sågning av Musar. Och jag skriver under!
Nu var det iofs längesedan jag provade Musar,långt innan folk började snacka brett. Det som jag verkligen alltid reagerat på är just att det är så oxiderat.
Men jag har hört badboll förut ang brett, så badring ligger väl rätt nära.:)
Ska kanske sätta på mig vita rocken också och kolla bretten i den Musaren som ligger och skräpar i garderoben (får kolla imorgon vilken årgång).

Vård o Vin sa...

-Kayaker: Håller med, det är sällan särskilt kul eller intressant när B-G recenserar. Det är ibland när han t.ex. recenserar söta viner eller sådant som är lite mers pecial som man kan ha lite nytta av det.

-DBV: Håller med om att vinet är oxiderat, men inte så att det störde mig. Det ska ju vara lite on off, antingen gillar man eller inte. Jag gillade det, även om jag inte tyckte att det var särskilt prisvärt. Röttorp gav det ett drickfönster på 08-15 och det har jag svårt att köpa. Det fanns knappt någon frukt kvar alls.

Om du har 1999:a så kan jag meddela att den är med i boken 1001 you must drink before you die.