One year older, none the wiser. Ännu en i raden (av ganska många känns det som nu) födelsedagar. Barnen följer med mina föräldrar hem och M och jag lånar fars lägenhet i Malmö och trotsar snö(o)vädret för ett besök på Restaurang Atmosfär. Tror mig ha hört att restaurangen realtivt nyligen bytt ägare och man har därmed infört ett nytt koncept. Alla rätter har ungefär samma storlek och kostar lika mycket, 110:-. Spontant känns det som en rätt så rolig idé, men jag hade samtidigt gärna sett att det fanns lite fler rätter att välja på. Det första man möts av i entrén är ett diplom som förkunnar att man fått omdömet tre klasar av munskänkarna pga deras vinutbud. Vinlistan var på intet sätt jättelång, men icke desto mindre imponerande med en 3 liters Ornellaia som dyraste pjäs (10 000:-). Svårt att jämföra priser, men t.ex. 500:- för en flaska 2005 Roger Perrin Chateauneuf-du-Pape kändes inte som någon stöld. Jag startar hur som upp kalaset med en Foie Gras-terrine och eftersom jag inte provat med dess klassiska följeslagare Sauternes faller valet på 2005 Le Dauphin de Guiraud. En riktigt trevlig kombo, även om vinet inte levde upp till förväntingarna. Hade egentligen det mesta man kan begära av en Sauternes, men i lite för liten dos. Lite i yngsta laget. Har några flaskor själv hemma, så det här var ändå ett bra sätt att prova det utan att känna att man gjort ett barnarov. Härnäst tog båda lamm med rostad vitlökssås och rotfrukter. Himmelskt gott! Varför äter man inte lamm oftare? Hur som så tog M ett glas 2007 Chianti och jag 2005 Gigondas. Kommer tyvärr inte ihåg vilka producenter det var, men Chiantin vann på en större och mer intressant doft. Gigondasen var lite mjäkig. Efterrätten, i form av chokladfondant med tillbehör, fick göra sällskap av...en kopp kaffe!
*
Dagen efter bjuder föräldrarna på renfilé. Pappa har varit och letat i gömmorna och fiskat upp en 1975 Château de Pez, Saint-Estèphe. Man vet aldrig hur vinerna förvarats och oftast inte heller om de tillhör de finare slotten. Googlar lite och får i alla fall reda på att slottet 2003 klassats som Cru Bourgeois Exceptionell, vilket ju låter lovande. Korken är mer än lovligt indränkt, men utan tecken till läckage och även nivån i flaskan får anses som bra med tanke på åldern. När man väl sticker ner nosen inser vi i alla fall till vår förtjusning att vinet fortfarande lever. Lite rosvatten blandat med Sherry och en gnutta choklad och läder. Absolut inget stort vin och det är lite i tunnaste laget med en viss beska i eftersmaken, men kul ändå!. Tanninerna gör sig fortfarande påminda. 82-83p
Vi ställer vinet mot en flaska 2005 Luigi Righetti Amarone della Valpolicella Classico. Ni som prenumererar på vinavisens veckobrev kommer säkert ihåg diskussionen och misstankarna om man verkligen kan tillverka en amarone som går att sälja för 80DKK eller huruvida de som varit ute till försäljning i Danmark för just det priset i själva verket var oäktingar. Nu köptes visserligen det här vinet för drygt 2 år sedan, men betingade då just 80DKK på Netto. Drack det för drygt ett år sedan och då imponerade det absolut inte. Inte heller denna gång när vi några större höjder. Oväntat mogen doft, med lite körsbär, chark och choklad. Bra syra och ok längd. Den i särklass tunnaste amarone jag druckit. Man undrar nästan om det inte är en vanlig Valpolicella i flaskan... 84p
Hittade även (till min fasa) resterna av 2005 Tamellini Recioto di Soave som dracks för 2 veckor sedan, när jag sist hälsade på. Trodde att den halvfulla flaskan skulle vara mer eller mindre dålig efter så länge i kylskåp, men den visade upp sig i all sin prakt med mango, aprikos, lite mandel och en gnutta citrus. Letar förgäves efter den melon som Sveriges amaronekännare Henrik Ungerth hittade när han provade. 92p
*
2007 La Bastide Blanche Bandol Rouge. Bandol hör inte till vanligheterna för oss, även om det finns lite i källaren för framtiden. Än så länge har ingen anklagat Vård & Vin för att vara trendsättare när det gäller vinflaskor i ropet...och så inte heller denna gång. La Bastide är onekligen i ropet just nu och det med all rätt. Vinet behöver luftas ordentligt och med lilltjejens simskola mitt i förberedelserna, så hann det inte ritkigt få den tid i karaffen som det behövde. Tog Aeratorn till hjälp, men vinet fortsätter att utvecklas hela kvällen som bevis på luftbehov. Doften är relativt stor redan när den hälls i karaffen. Dova, mörka bär med klara chokladtoner. Bra fatkänsla och en tydlig kryddighet, som efter hand övergår i en mer och mer tydlig rosmarinton. Lite mer tanniner är förväntat efter Finare Vinares inlägg och utan innan maten gör det sällskap känns det ganska strävt. Dofterna går igen i smaken och även om våra gäster inte verkar övertygad, så njuter i alla fall jag. PS. vinet är gjort på 70% Mourvèdre, 25% Grenache, 3 % Cinsault och 2% Carignan och är ekologiskt framställt. 88p
PS. Bilden är hämtad från wikipedia. Fler som haft tillgång till just den årgången ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar