Lektion 4 - Chardonnay och vinerna

Lite mer ork idag, då förkylningen börjar lägga sig och jag bara hostar upp gult sådär var 10:e minut. Även om Lektion 4 alltså bjöd på fel lektion om odling, så hade i alla fall ledaren förberett rätt druva. Chardonnay.

Chardonnay är en korsning av den enormt kända Gouais Blanc och den betydligt mer anonyma Pinot Noir, eller hur var det nu? Gouais Blanc ska visst inte alls vara någon höjdardruva, så det var kanske smart att slå sig ihop med en istället. Druvan knoppar tidigt, vilken gör den känslig för vårfrost. Något som kan vara ett problem i Chablis och Bourgogne. Genom att beskära sent, vilket ger en senare knoppning och blommning kan man dock komma runt det problemet. Chardonnay mognar snabbt,vilket gör att den lätt kan tappa syra på varmare platser. Druvan är oöm, mångsidig, växer i de flesta jordmåner med mera. Den perfekta, lättodlade druvan som ger bra viner helt enkelt. Dess popularitet gör att kvalitetsspannet är stort. Vi talar om tre olika sätt att framställa viner på Chardonnay. Traditionell (Bourgogne) går ut på att druvorna handplockas och mjukpressas för att sedan jäsas på fat, genomgå malolaktisk jäsning och bâtonnage (omrörning av fällningen). Detta ger ett mjukt och smörigt vin. Ny vinframställning (läs nya världen) med viner på druvor som hanterats varsammare, genomgått maceration med skalen, och kalltjäst i en mer hygienskt ren miljö ger istället tropiska, fruktiga viner. En liten avstickare utgör Chablis, som lagrar och jäser vinerna utan ek och använder lite, eller helst ingen alls, malolaktisk jäsning.

Chardonnaydruvan i sig har en ganska neutral smak, och blir istället för "offer" för terroir och vinmakrnas egna knep för att få karaktär. Det blir därför ganska svårt att generallisera om Chardonnay's smak. Knappt mogen Chardonnay har smak av gröna äpplen. Mer mogna viner från svalare klimat (med lång utveckling) ger smak av päron, akacia, citron och grapefrukt, flinta, rök. Chardonnay från varmare klimat får mer tropiska frukt, med mango, banan, melon och persika med gräddkola, smör, honung från faten.... ja, det mesta verkar kunna leta sig fram beroende på växtplats och framställning.

Nu tar jag de viner vi drack. Sätter inga poäng eftersom jag är duktigt förkyld och det inte skulle vara riktigt rättvisande. Näsan fungerade i och för sig rätt bra ändå, men jag tar ändå och skriver de andra deltagarnas fynd inom parentes för att ge en mer nyanserad bild.

2008 Domaine de Boissonneuse, vi startar med en Chablis som doftar friskt av äpple (återhållsam, citron, kiwi, mineral). I munnen är vinet friskt och torrt med tydliga gröna äpplen. Bra längd. Ett friskt vin (och ekologiskt visar det sig nu)!

2008 Louis Jadot Couvent des Jacobins doftar är klart annorlunda jämfört med föregående. Mindre frisk, lite sötare och kanske lite unken. Har gör sig eken också påmind. (smör, honung, blommigt tycker de andra) Även i munnen är vinet mindre friskt, men torrt trots doften. Eken bidrar med smörkola.

2007 Bonterra Chardonnay. Ytterligare ett vin gjort på ekologiska druvor. Doftern här är lite fetare, med nöt, päron och drag av äppelpaj. Hittar även lite kardemumma. (Märker att min nos inte är så mottaglig för ek idag, men de andra hittar smörkola, vanilj och fikon). Gällande smak har jag skrivit syrligt och att jag trodde att det skulle vara mer ektoner (det var innan jag insåg dagens svaga punkt). De andra noterar en viss sötma, lite oljighet och ek.

2008 Penfold's Koonunga Hill Chardonnay. Här blir det genast mer drag av tropiker, med melon och grapfrukt i frontlinjen. Vinet känns nästan lite strävt i munnen och inte lika troiskt. Syrligt, med drag åt det beska hållet. (mineral, melon, tydlig ek, oljigt och lite fadd)

2007 Château Coucheroy. Trots att jag druckit detta vin tidigare tänker jag inte på att det kommer från Bordeaux (där Chardonnay är förbjudet) när jag häller upp det. När jag väl sticker näsan i glaset och hittar tydliga drag av fläder och svarta vinbärsblad tänker jag att detta väl ändå måste vara en Sauvignon Blanc?...och sekunderna efter berättar provningledaren just precis detta. Lovar väl gott inför provet så småningom ;) Hittar även en trevlig friskhet och lite drag av fat. (krusbär, stickig). Smaken är frisk med dominans av svarta vinbärsblad med lite drag av grönt. (balanserat)

1989 Paul Pidant Mersault 1er Cru Les Charmes. Blir lite osäker på om jag skrev ner rätt namn eftersom jag inte får en enda vettig tröff när jag googlar. Uppdaterar när jag fått det bekräftat per mail. De andra vinerna var snarlika i färgen, men det här har,naturligtvis, en mer oxiderad, mörkare färg. Vinet doftar av kola, ylle, bränt socker, nötter och nejlika (mogna äpplen, fikon, bröd, crème brulée, plommon). I munnen är syran fortfarande med i matchen, samtidigt som vinet känns runt i munnen. Bra längd, om än lite bitter. Inköptes av ledare på auktion i Frankrike för runt sisådär 400kr...och det kan jag säga att jag aldrig skulle givit. Tydligtvis inte på sin topp ännu, men jag har svårt att se var det skulle landa med ytterligare lagring. hur som helst kul att ledaren tar med sig något lite speciellt.