Lektion 4 - Pinot Noir

Först en stilla undran...

Hur ska man kunna föryngra Munskänkarna? De (få) möten jag varit på hittills så har jag varit yngst med några få år, men framför allt har medelåldern legat åtminstone runt pensionsåldern. Vi är några som är under eller runt förtio, men majoriteten är nog över pensionsåldern. Känns som om man skulle kunna stämma av Rotarys medlemsmatrikel mot Munskänkarnas och få ungefär samma namn. Kan förstå om man som ung inte lockas av munskänkarna. Om man inte är inbiten vinnröd det vill säga...

Druvkursens sista druva är alltså Pinot Noir. Själv måste jag erkänna att min erfarenhet av Pinot, och framför allt lite bättre Pinot-viner är minst sagt begränsad. Lovade mig själv att i år skulle vara det år då jag fördjupade mig lite i dessa viner, men det löftet har jag inte direkt jobbat på att infria hittills.

Pinot Noir (P.N.) är en nobel gammal druva och faktiskt en av de äldsta odlade druvorna och kan ha odlats i 2000 år. Druvan tros härstamma från Bourgogne och redan på 1300-talet kom ett påbud om att Gamaydruvan skulle förbjudas i Côte d'Or till förmån för P.N. På grund av dess höga ålder är P.N. väldigt genetiskt instabil och bara i Bourgogne ska det finnas över 1000 olika kliner. P.N. ska även vara ursprung för ett antal olika druvor som till exempel Chardonnay, Gamay och Muscadet. Tydligtvis (enligt Oz Clarke's Druvan bakom vinet) ska P.N. har samma DNA som Pinot Blanc och Pinot Gris. Som gammal molekylärbiolog har jag svårt att helt få ihop hur samma DNA kan ge upphov till både blåa och gröna druvor.

Att odla P.N. innebär en stor utmaning. Den mognar tidigt och är känslig för röta på grund av dess tunna skal. P.N. gillar att mogna långsamt i ett svalt klimat, men behöver paradoxalt nog en hel del värme för att mogna ordentligt. Stockarna trivs bäst i väldränerad djup mylla. Utöver röta är den även känslig för oidium (mjöldagg). Stockarna dör ofta redan vid 30 års ålder, till skillnad från exempelvis Syrah som börjar producera riktigt bra viner vid den åldern.

Jancis robinson kallar P.N. för "retsamt ogripbar till sin karaktär" och att beskriva P.N.'s karaktär är inte helt lätt. Det tunna skalet gör att vinerna ofta är ganska ljusa och sällan med sådär påfallande mycket tanniner. Unga viner har ofta mycket hallon och jordgubbar. Med ökad mognad infinner sig ofta drag av vilt, läder, ruttna grönsaker(?) och tryffel. Själv tycker jag ofta man hittar en (inte helt lättdefinierad) kryddighet och lite bränt. P.N. är måhända svår att beskriva i ord, men jag tycker oftast att man känner igen den och det är nog den druva som jag har lättast att förnimma smaken efter även nästa dag.

Nämnas bör ju även att man även kan göra vita viner på P.N. och det ingår ju som en av druvorna i Champagne. Blanc de noirs görs ju bara på P.N.. men, det visste ni ju redan ;)

Kvällens fem viner som provades halvblint:

2007 Morgon Duboef. Som många vet när de läser namnet handlar det här inte om Pinot utan om Gamay från Beaujolais. Färgen är oväntat mörk, en av kvällens mörkare. Doften är initialt ganska blygsam och jag vet inte om det var det eller min, ännu ej krya, nos som ställde till det men jag hade svårt att skilja den från storebror Pinot. Efter ett tag blommar den dock ut i en bärig hallonsaft/godis med en ganska varm känsla (rumstempererat). Smaken är ung och bärig med lite sliskig (söt) saftkänsla. Ingen höjdare, men kanske ett bra party/bersåvin. 81p.


2007 Couvent des Jacobins från Jadot. Bourgogne och Pinot alltså. Doften här var ganska tunn. Hittade mest hallon och modellera(!), med lite krydda. Även smaken kändes något tunn med en bra syra. Hade nog hoppats på lite mer, för jag vill minnas att jag varit rätt förtjust i det tidigare. Trtos allt en rätt druvtypisk doft och druvan tog man inte misste på. 83p.


2001 Conde de Valdemar Gran Reserva. Här byter vi plötsligt spå till Rioja och Tempranillo...och det tar man inte misste på. Ekat så det förslår. Lite dill och en hel del torkad/mogen frukt. Har aldrig varit förtjust i Rioja och det här vinet var inget undantag. Lätt att placera dock. 82p.


2007 King's Ridge. Nya världen Pinot, eller närmare bestämt Oregon. Doften är stor och kryddig med en lätt bränd ton. Mycket Pinot-doft med hallon. Även smaken är lite bränd, och samtidigt en eldig kryddighet. Lite mer vulgär än nästa vin med +100% Pinot-karaktär. Gillar man den typen av vin blir man nog itne besviken. 86-87p.


2006 Vosne Romanée. Återigen är det Louis Jadot som står vid spakarna. Med sina 419:- torde det här vara det dyraste Pinot-vinet jag druckit. Doften är initialt ganska blygsam, framför allt i jämförelse med amerikanen. Doften känns äldre, mer utvecklast. De druvtypiska tonerna dyker upp efter en tid i glaset tillsammans med lite sötlakrits. I munnen känns vinet större än doften leder en att tro. Tanninerna är plötsligt betydligt strävare och man upptäcker även lite fat. Eftersmaken är lång och inbjudande. Det här vinet hade säkerligen mått bra av att lagras några och år och framför allt av att ha provats före amerikanen. Kanske inte värt pengarna idag om ni frågar mig, men ändock kvällens höjdare. 88p

Intet nytt

Inte mycket vin den här helgen. ST-fest ifredags bjöd mer på kvantitet än kvalitet och igår dracks det en Le Boheur Prima. Gårdagens flaska kändes mycket mjäkigare och syrafattig än den förra och de gröna paprikatonerna hade dessutom letat sig fram igen. Kanske var det en lite selektiv nps som gjorde att förra flaskan uppskattades så mycket...eller så var det bara en dålig dag igår?

Sista riktiga druvkursen på tisdag, sen återstår bara repetitionen innan det är dags för prov. Pinot Noir återstår att avhandlas...

Lektion 6 - Syrah/Shiraz

Mycoplasma pneumoniae, så trodde jag att min "baneman" hette. "Ville" nog gärna att det skulle vara en bakterie som orsakat min pneumoni och min nu drygt 5 veckor långa hosta. Inte helt typiskt förlopp kanske, och allt lutar åt att det istället varit någon typ av extremt seglivat virus...och ska jag vara krass så har jag ju egentligen inte blivit bättre trots två antibiotiakkurer. Expektoratet (upphostningarna) är inte längre lika missfärgat och näsan inte lika täppt. Märkte dock under lektionen att näsan verkligen inte är i närheten av vad den brukar vara.

Har insett att jag nog får ta lektionerna om vinframställning över ett bräde framöver och tills dess koncentrera mig på de olika druvorna:

Syrah eller Shiraz, gamla eller nya världen. Sällan är det så lätt att ana vilken huvudtyp av vin man finner i flaskan som när det gäller Syrah/Shiraz. Står det Syrah på flaskan har producenten satsat på ett vin med karaktär av gamla världen (läs Rhône) och står det istället Shiraz så är det nya världen som är förebild (och då kanske framför allt Penfold's flaggskepp Grange).

Man har länge tvistat om druvans ursprung (härefter Syrah). Är den uppkalla efter den persiska staden Shiraz? Kom den från Egypten till Rhône via Sicilien? Eller härstammar den helt enkelt från Rhône? Teorierna har varit många, men det verkar som den sistnämnda stämmer. Bland annat Syrah's stora genetiska variation stödjer denna teori. DNA analyser tyder på att föräldrarna är den blå Dureza och Mondeuse Blanche. Mer säkert är dock att Syrah introducerades i Australien 1832 av skotten James Busby. I början gjorde man mest starvin och mousserande(!) viner på Syrah i Australien och ett tag fick man till och med statliga bidrag för att dra upp Shirazstockarna. Som tur var det vissa som inte nappade.

Syrahdruvan liknar Cabernet på så sätt att den har ett tjockt skal som borgar för tanninrika viner med mycket färg, den är inte särskilt känslig (undantaget coulure), den går att odla på ett flertal olika platser och är relativt lättodlad. Druvorna knoppas sent och mognar sent, så det är viktigt att det varken blir för mycket eller för lite hetta. Syrahviner har ofta en blåton som är motståndskraftig mot oxidation. Doften domineras i unga år av bränt gummi, rökta charkuterier, svartpeppar, tjära och björnbär. Med stigande ålder utveckals de istället mer åt Bordeauxhållet med peppar, öäder, tobak och choklad.

Vi får under kvällen prova sex viner. Fyra gjorda på Syrah/Shiraz, två från Rhône, ett från Australien och ett sydafrikanskt. Med i leken finns även ett vin gjort på Nebbiolo och ett på Sangiovese. Näsan är alltså fortfarande inte på topp, så jag struntar i noteringar. Det som var lite intressant var att vissa dofter funkade, typ peppar, rosor, choklad och chark. Vi provade vinerna blankt och jag hade rätt på nebbiolon, australiensaren och rhônevinerna. Däremot kunde jag inte skilja Sangiovesen från sydafrikanen, inte ens efter att jag visste svaret (Briolo vs Allesverloren). Enda noteringen jag fick ur mig om Allesverloren var pappkartong. Inte helt frisk i nosen alltså ;)

Årets blåa druva - Grenache!?

Måste säga att jag blev lite förvånad när årets blåa druva skulle koras här på bloggen. Storslam för Grenache med 45% av rösterna. Hela 22 personer röstade så alla siffror är naturligtvis statistiskt signifikanta ;) God tvåa blev Nebbiolo (22%), tätt följt av Pinot Noir (18%).

Grenache känns ju bara SÅÅÅ 2009. Men det är bara att rätta sig i leden och kora årets kung Ska kanske tilläggas att jag inte röstade själv, men den druva jag tänkt försöka upptäcka lite mer av i år är Pinot Noir. Drottningen känns spontant som Riesling, men invändningar mottages tacksamt.

Några bra tips på trevlig Grenache som inte stavas Chateauneuf förresten? Lite intressant att man bara får 9 träffar om man söker på systemets hemsida efter viner på bara Grenache (el Granacha)

2005 Le Bonheur Prima

Känns som en gammal trotjänare trots att vi enbart druckit det två gånger tidigare. Hade sist en önskan om att få prova vinet igen efter ett år och nu 1½ år senare när systemet rear ut ett prima vin som Le Bonheur känns ett köp som ett måste.

Blir lite orolig efter att ha läst en förkyld post från Svenssonsmakaren, men inser snabbt att det här faller mig rätt bra på tungan. Även om luktsinnet endast uppskattas vara uppe i 70% av sitt forna jag möts man av en tydligt, nästan lite saftig, svart vinbärston. Mogen doft och rejält mogen frukt uppblandat med kaffe och tobak. M tycker framförallt att det doftar av källare och lite unkenhet, även om hon samtidigt uppskattar det. Sist tyckte jag att doften av paprika var påtaglig, men idag kan jag endast ana den i bakgrunden. Vet inte om det beror på förkylningen, eller om de mer vegetala tonerna dämpas med stigande ålder... I munnen känns vinet runt och moget med massvis med mogen frukt. Tanninerna är mer påtagliga än förväntat, i alla fall när man dricker det utan tillbehör. Man ska nog passa sig för att servera det för varmt, för då kommer syran lite i skymundan och gör att det kan kännas lite jolmigt.

Det här vinet för mindre än hundralappen är ett riktigt trevligt köp just nu. Ska man klaga på nåt är det den lite sytliga tonen, så där får man helt enkelt låta preferenser och känslighet avgöra. 86p

Lektion 5 - Cabernet Sauvignon

Cabernet sauvignon, druvornas kung? King Cab. Tycker man har hört det rätt många gånger (med Chardonnay som drottning). Måste säga att det vare sig i min vinprovarrepertoar eller i källare döljer sig sådär enorma mängder Cabernet...men oavsett så har det givetvis en plats i druvkursen som en av de tre blåa huvuddruvor som man fokuserar på.

Cabernet Sauvignon (härefter CS) är som namnet antyder en korsning mellan Cabernet Franc och Sauvignon Blanc. Detta verkar man dock inte ha varit medveten om, namnen till trots, förrän man tog DNA-tekniken till hjälp...trots att föräldrarna båda bär med sig många likheter med sin avkomma. Ursprunget sägs, liksom hos föräldrarna, vara Bordeaux.

Varför har då CS blivit så stor? Svaret får kanske sägas vara tudelat. Dels så smakar den väldigt lika var den än odlas (mer om smaken etc nedan). Sätter man CS på etiketten så vet konsumenten vad som bjuds. Namnet säljer helt enkelt. Den andra förklaringen är att den är väldigt tålig och lättodlad, så länge det är tillräckligt varmt. I detta ingår även att den inte heller är särskilt känslig för sjukdomar.

Druvan är liten med ett tjockt skal och många kärnor. Läste att förhållandet kärnor till fruktkött var 1:12 jämfört med 1:25 för Sémillon. Det tjocka skalet ger viner med tät, mörk färg men även tanniner vilket borgar för bra lagringspotential. Smakmässigt stavas ledstjärnan svarta vinbär. I sin ungdom har vinerna ofta smak av körsbär och och plommon, medan de med stigande ålder utvecklar toner av cederträ/blyertpenna/cigarrlåda. Just ceder får ses som CS andra ledstjärna. Vid låga mognadsgrader ger CS en ton av grön paprika i doften, medan mer övermogna druvor ger mer syltiga, kokta toner. Man kan även hitta toner av tobak, björnbär och cassis. Mynta och eukalyptus återfinns ofta i vinerna från Australien. CS går ofta bra ihop med ekens kryddor och vaniljdofter.

Lektionen bjöd även på vinframställning 1, men dagens jour tillåter inte riktigt att jag tar det nu. Hoppar även över vinerna vi gick igenom eftersom luktsinnet var helt förlorat. Vi provade i alla fall 6 olika viner, varav ett Sauvignon Blanc och ett Cabernet Franc för att man skulle få känna chansen att känna släktskapet. När vi provade ett sydafrikanskt vin kommer vi in på den syafrikanska rökigheten. Provningsledaren talar om att man spekulerar i om detta skulle kunna bero på svampen Brettanomyces. Har tidigare hört teorier om att rökigheten kunde bero på ett viru, men att det skulle vara Brett var nytt för mig. Vet inte riktigt om jag tror på det... Trodde Brettanomyces mer gav lite rustika toner och vid högre halter med badboll och annan plast, och inte rökighet. Någon annan som hört talas om detta?

PS. Börjar lite smått få hopp om livet igen. Känner lite dofter, hostar upp lite mindre skit och mår allmänt lite bättre. Det finns kanske hopp om livet trots allt.

Suck och stön

Någon som vill tolka?

Världens drygaste förkylning fortsätter. Hostar massa gult, biljud på lungorna, nästäppt och utan luktsinne...och lungröntgen får ni tolka själv (svar kommer). Fick feber i natt trots 6 dagar med kåvepenin. Tog ett CRP (snabbsänka i folkmun) i förrgår som då var det 10. Kände mig som värsta gnällspiken. Idag, efter nattens feber, hade CRP sitigt till 40. Fortsatt inte särskilt imponerande, men en indikation på att något är på gång och kanske en liten psykisk upprättelse. Har nu bytt till Doxyferm och hoppas på att det ska göra underverk. Finns det någon läkare eller annan bara allmänt vis därute med förslag på fortsatta åtgärder är jag tacksam... Kanske borde man gå till dokotorn ;)

Druvkurs i tisdags gav inte särskilt mycket. Vinprovningen var naturligtvis helt meningslös och jag vet inte om jag lärde mig så mycket nytt. Inlägg om Cabernet Sauvignon och vinframställning kommer dock.