Lektion 4 - Pinot Noir

Först en stilla undran...

Hur ska man kunna föryngra Munskänkarna? De (få) möten jag varit på hittills så har jag varit yngst med några få år, men framför allt har medelåldern legat åtminstone runt pensionsåldern. Vi är några som är under eller runt förtio, men majoriteten är nog över pensionsåldern. Känns som om man skulle kunna stämma av Rotarys medlemsmatrikel mot Munskänkarnas och få ungefär samma namn. Kan förstå om man som ung inte lockas av munskänkarna. Om man inte är inbiten vinnröd det vill säga...

Druvkursens sista druva är alltså Pinot Noir. Själv måste jag erkänna att min erfarenhet av Pinot, och framför allt lite bättre Pinot-viner är minst sagt begränsad. Lovade mig själv att i år skulle vara det år då jag fördjupade mig lite i dessa viner, men det löftet har jag inte direkt jobbat på att infria hittills.

Pinot Noir (P.N.) är en nobel gammal druva och faktiskt en av de äldsta odlade druvorna och kan ha odlats i 2000 år. Druvan tros härstamma från Bourgogne och redan på 1300-talet kom ett påbud om att Gamaydruvan skulle förbjudas i Côte d'Or till förmån för P.N. På grund av dess höga ålder är P.N. väldigt genetiskt instabil och bara i Bourgogne ska det finnas över 1000 olika kliner. P.N. ska även vara ursprung för ett antal olika druvor som till exempel Chardonnay, Gamay och Muscadet. Tydligtvis (enligt Oz Clarke's Druvan bakom vinet) ska P.N. har samma DNA som Pinot Blanc och Pinot Gris. Som gammal molekylärbiolog har jag svårt att helt få ihop hur samma DNA kan ge upphov till både blåa och gröna druvor.

Att odla P.N. innebär en stor utmaning. Den mognar tidigt och är känslig för röta på grund av dess tunna skal. P.N. gillar att mogna långsamt i ett svalt klimat, men behöver paradoxalt nog en hel del värme för att mogna ordentligt. Stockarna trivs bäst i väldränerad djup mylla. Utöver röta är den även känslig för oidium (mjöldagg). Stockarna dör ofta redan vid 30 års ålder, till skillnad från exempelvis Syrah som börjar producera riktigt bra viner vid den åldern.

Jancis robinson kallar P.N. för "retsamt ogripbar till sin karaktär" och att beskriva P.N.'s karaktär är inte helt lätt. Det tunna skalet gör att vinerna ofta är ganska ljusa och sällan med sådär påfallande mycket tanniner. Unga viner har ofta mycket hallon och jordgubbar. Med ökad mognad infinner sig ofta drag av vilt, läder, ruttna grönsaker(?) och tryffel. Själv tycker jag ofta man hittar en (inte helt lättdefinierad) kryddighet och lite bränt. P.N. är måhända svår att beskriva i ord, men jag tycker oftast att man känner igen den och det är nog den druva som jag har lättast att förnimma smaken efter även nästa dag.

Nämnas bör ju även att man även kan göra vita viner på P.N. och det ingår ju som en av druvorna i Champagne. Blanc de noirs görs ju bara på P.N.. men, det visste ni ju redan ;)

Kvällens fem viner som provades halvblint:

2007 Morgon Duboef. Som många vet när de läser namnet handlar det här inte om Pinot utan om Gamay från Beaujolais. Färgen är oväntat mörk, en av kvällens mörkare. Doften är initialt ganska blygsam och jag vet inte om det var det eller min, ännu ej krya, nos som ställde till det men jag hade svårt att skilja den från storebror Pinot. Efter ett tag blommar den dock ut i en bärig hallonsaft/godis med en ganska varm känsla (rumstempererat). Smaken är ung och bärig med lite sliskig (söt) saftkänsla. Ingen höjdare, men kanske ett bra party/bersåvin. 81p.


2007 Couvent des Jacobins från Jadot. Bourgogne och Pinot alltså. Doften här var ganska tunn. Hittade mest hallon och modellera(!), med lite krydda. Även smaken kändes något tunn med en bra syra. Hade nog hoppats på lite mer, för jag vill minnas att jag varit rätt förtjust i det tidigare. Trtos allt en rätt druvtypisk doft och druvan tog man inte misste på. 83p.


2001 Conde de Valdemar Gran Reserva. Här byter vi plötsligt spå till Rioja och Tempranillo...och det tar man inte misste på. Ekat så det förslår. Lite dill och en hel del torkad/mogen frukt. Har aldrig varit förtjust i Rioja och det här vinet var inget undantag. Lätt att placera dock. 82p.


2007 King's Ridge. Nya världen Pinot, eller närmare bestämt Oregon. Doften är stor och kryddig med en lätt bränd ton. Mycket Pinot-doft med hallon. Även smaken är lite bränd, och samtidigt en eldig kryddighet. Lite mer vulgär än nästa vin med +100% Pinot-karaktär. Gillar man den typen av vin blir man nog itne besviken. 86-87p.


2006 Vosne Romanée. Återigen är det Louis Jadot som står vid spakarna. Med sina 419:- torde det här vara det dyraste Pinot-vinet jag druckit. Doften är initialt ganska blygsam, framför allt i jämförelse med amerikanen. Doften känns äldre, mer utvecklast. De druvtypiska tonerna dyker upp efter en tid i glaset tillsammans med lite sötlakrits. I munnen känns vinet större än doften leder en att tro. Tanninerna är plötsligt betydligt strävare och man upptäcker även lite fat. Eftersmaken är lång och inbjudande. Det här vinet hade säkerligen mått bra av att lagras några och år och framför allt av att ha provats före amerikanen. Kanske inte värt pengarna idag om ni frågar mig, men ändock kvällens höjdare. 88p