onsdag 2 november 2011

2007 Alain Graillot Crozes-Hermitage


För första gången någonsin stod jag och köade utanför systembolaget igår tillsammans med en hygglig skara människor. Var där 20 minuter innan och var då 11:e man i kön, så någon riktig hysteri var det inte. Hörde att kön i Stockholm ringlade sig långt förbi NK.

Plånboken tillät tyvärr inga mängder av något, så det blev lite blandade skurar från släppet. Idag tillämpar principen två in en ut, en 2007 Graillot ut, två 2009 in.

Ur flaskan stiger en inbjudande doft av vitpeppar, kryddor, björnbär och tobak. M tycker det hela drar lite åt sherry tillsammans med oljat trä. Kan skriva under på det senare. Efter hand dyker det även upp lite parfymerade toner av viol, nästan lite tvålkänsla. Även lite nypon. I munnen känns vinet fortfarande väldigt ungt. Syran är hög och tanninerna fortfarande rätt sträva. Relativt mycket peppar i smaken. Lite vattnigt mellanparti. Efteråt dröjer sig den sträva känslan kvar tillsammans med syrliga, munvattnande (mouth watering?) bär.

Inte alls fel! Varit inte särskilt imponerad sist, men nu tycker jag att det visar mer potential. Hittar inget av den stjälkighet jag klagade över då. Fortsatt väldigt ungt och jag väntar nog minst två år till innan jag drar nästa kork.

PS. Fler har provat Guigal genom åren.

PS II. Såhär dag två och tre tycker jag stjälkigheten är påtaglig. Undrar om den inte fanns där även dag 1, men att jag tolkade det som något annat. Underligt. Känner mig alltmer tudelad...

Inga kommentarer: