Luigi Righetti Capitel de'Roari minivertikal

Det är lustigt hur påverkad man blir av dofter och smak när man vet vad det är man provar...

Idag bjuds det alltså på en liten vertikal av Captiel de'Roari, systembolagets billigaste Amarone. Upptäckte att jag hade en likasinnad (alltså vinintresserad) på jobbet och då måste man ju ta tillfället i akt och bjuda in till provning. Totalt är vi sex stycken som provar. Vi Bjuder på Boeuf Bourguignon, men för att få en ärlig chans att bedöma vinerna så väntar vi tills barnen somnat och man, som någon passande uttryckte det, kunde höra tystnaden. Till maten delade vi istället på en flaska från Priorat. Tog inga anteckningar och i dimman av de andra vinerna får jag nöja mig med att konstatera att det var gott.

Anteckningarna nedan är ett hopplock av allas omdömen och intryck. De flesta intrycken är nog inte mina egna då jag med facit i hand hade svårt att känna några jättestora skillnader. Vinerna var väldigt lika i färg med en mörkröd färg, där de två äldsta vinerna drog lite mer åt tegel.

2005 Capitel de'Roari - Bjuder på fat och ceder. Vinet var kryddigt med drag av lakrits, nejlika och lite grönt (jag hör både gräs och krondill nämnas). Vinet bjuder på frukt i form av plommon och aprikos uppblandat med lite jordgubbssaft. Smaken är eldig med relativt sträva tanniner. Eftersmaken är riktigt lång med en bra syra.

2003 Capitel de'Roari - Här talas det om lite mer mogna toner med multna löv och portvinstoner. Vinet har en rökig charkig doft uppblandat med vanilj och kola. Mycket bär. Riktigt inbjudande doft, men tyvärr lever inte smaken upp till förväntningarna. Vinet känns betydligt tunnare än 2005:an. Kaffe, kola och gummi är smaker som nämns.

2002 Capitel de'Roari - Ett katastrofår i Venetien. Här dock läst att Righetti la ner en mindre förmögenhet på årgången med skyhöga elräkningar för att få druvorna att torka. Vinet bjuder doftmässigt på ett stänk viol uppblandat med tobak, choklad, rostat kaffe och te. Smaken är utvecklad med fat och choklad.

Även om beskrvningarna ovan kan tyckas skilja sig en hel del så tyckte jag att vinerna var väldigt lika. Kryddiga, fylliga viner. Precis som i Righettis ripasso, Campolieti, så bjuds det på rätt så mycket fat och cederträ. Alla vinerna innehåller 15% alkohol, men det var egentligen bara i 2005:an som det beskrevs som eldigt. Det talades i och för sig om en del sötma som kanske även det är ett uttryck för hög alkoholhalt. Jag tyckte inte riktigt att vinerna levde upp riktigt till mina förväntningar så här heads-up. De fick sig dock ett ordentligt lyft när vi sedan drack de till lite plock av oster och skinka. Gällande ursprung bjuds det på rätt så spridda förslag, men amarone nämns både på 2002:an och 2005:an. Alla prlacerar 2003:an i Europa. Tre av deltagarna tyckte mest om 2005:an och tre (bland annat jag) mest om 2002:an. Alla placerade 2003:an sist.

Till efterrätten drack vi 2004 Château Dereszla 5 puttonyos. En tokajer som släpptes nu i oktober. Med tanke på en relativt stor alkoholmängd får omdömet tas med en nypa salt. Ljus, gyllene färg. Doften bjöd på mycket aprikos och hjortron med honung, lite citrus och en nypa saffran. Frisk smak, men realtivt kort eftersmak. Ett gott vin men utan riktig finess.

PS. På Henrik Ungerths amaroneguiden.se så finns inte Capitel de'Roari recenserat. Däremot finns Tamellinis Recioto beskriven i senaste nyhetsbrevet, och hamnar på andra plats när Ungerth korar systemets bästa Recioto di Soave. Ni kan kanske gissa vem läsaren som tipsat om vinet är ;)

Dagens anteckningar ;)