1995 Château Cheval Brun

Försenat inlägg av torsdagens vin

Hösten 1999 var jag en mycket olycklig man. Ett av mitt livs stora kärlekar hade precis sagt att hon ville ta en paus för att känna efter och jag visste innerst inne att det innebar att vårt förhållande var slut. Jag bodde då i Lund och att bara gå där och vänta och hoppas blev snabbt outhärdligt. Mina föräldrar skulle åka till Bordeaux för att hälsa på min morbror och dennes nya franska fru och jag frågade om jag fick följa med...bara för att få komma komma bort från vardagen. Sagt och gjort, jag flög ner. Har inte så många starka minnen från den resan, men det starkaste var när vi var och hälsa på vinbonden på ett av vinslotten. Jag var vid den tiden inte särskilt vinitresserad, så tyvärr minns jag inte vilket slott vi var på, men det borde ha varit antingen Cheval Brun eller Château La Tour Figeac (det var de flaskorna vi fick med oss hem i alla fall). Hur som helst fick jag där för första gången smaka ett vin äldre än jag, samt även köpa ett par flaskor. Jag minns hur den franske bonden berättade lite vidskpeligt hur alla viner med siffran 9 i årtalet blivit bra och hur stora förhoppningar de hade på år 1999. Vi fick i alla fall köpa lite viner för 100 franska Franc styck. Själv köpte jag tre stycken som blev de första viner som jag lagrade.

Vi har idag besök av milfen, en av två som fick mig att snöa in på vin. Har man då fint främmande ändå från Stockholm måste man ju bjuda på något extra. Som synes av etiketten så har vinet kanske inte lagrats under optimala omständigheter, så jag hade inte allt för höga förväntingar. Speciallt som den flaska från 1997 som vi drack för två år sedan definitivt korkades upp för sent. Fast 1995 ska ju å andra sidan vara ett bättre år...

Och till vår stora förtjusning är vi inte för sent ute! Vinet har en härlig brunröd färg med tydligt tegel och en mindra mängd fällning. I nosen sitger det upp tydliga mognadstoner med stall, läder, svamp och hö tillsammans med lite portvinstoner i form av torkad frukt. Milfen tycker sig känna toner av Cabernet och tittar man på nätet så tycks åtminstone 10% av vinrankorna vara Cabernet. I munnen känns tanninerna fortfarande överraskande sträva utan att på något sätt dämpa upplevelsen. Det finns även fortfarande kvar en lite lätt retsam syra. Eftersmaken är lång och domineras av stall och läder. En positiv överraskning med andra ord!

Vi dricker även 2003 Sanleonino Chianti Classico Rriserva, ett vin som tyvärr aldrig får chansen eftersom vi tar det i fel ordning (vi visste inte hur mycket vin vi skulle mäkta med). Gjorde inga noteringar, men det var ändock riktigt trevligt med begynnande mognadston och smak av choklad och körsbär.