Självmedicinering

Får väl passa på nu, när jag är ensam hemma, att skriva ytterligare ett inlägg. Jag måste ju skriva lite om vård också för att låta bloggen leva upp till sitt namn (även om det mest tycks vara vin som efterlyses; se och rösta till höger).

Jag har idag skrivit ut en man som legat inne för en liten hjärtinfarkt. Det intressanta med den här mannen var inte det, utan det faktum att han senaste två månaderna ätit en hästdos med kortison (>40mg prednisolon). Som han själv påbörjat på grund av luftvägsbesvär. Han var påtagligt cushingoid, med speciell fettdistribution i ansiktet och utstående ögon. Han hade även lyckats medicinera sig till en insulinkrävande diabetes.

För patienten innebär detta nu att han kommer behöva insulin över mycket lång tid, sannolikt resten av livet. Han kommer även att få trappa ut sitt kortison under en mycket lång tid, med stor risk för att han kommer känna sig väldigt trött...och inte har det hjälpt hans höga blodtryck heller.

Tyvärr är detta ingen unik historia. Självmedicinering är väldigt vanligt. Framför allt tycks många tro att man kan ta lite överbliven antibiotika för att kurera förkylningar eller urinvägsbesvär, gärna efter att de varit ute på nätet och kollat lite först. Inte sällan behandling med uselt resultat. Antigen biter inte antibiotikat eller så tar kuren slut innan sjukdomen är över. I båda fallen naturligtvis lysande ur resistenssynpunkt. Det är sällan så att dessa patienterna är några nötter som man kanske skulle kunna tro (i alla fall långt i från alltid). I det här fallet handlade det om en mycket adekvat och sympatisk herre. Givetvis ska även läkaren ha en känga i det här fallet. På mycket oklara grunder har han skrivit ut stora doser kortison, uppenbarligen utan vare sig ordentlig utredning eller tillräcklig information till patienten. Ska kanske tiläggas att läkaren är verksam i Stockholm ;)