Rättsstaten Sverige

Läkartidningen.

Provar att blogga via iPhone-appen Blogger, så det kanske ser lite lustigt ut.

För er som inte läst ovanstående artikel eller DN:s ledare kan jag verkligen rekommendera att ni lägger några minuter av er tid till det. Ett helt bisarrt exempel på en inkompetent organisation från början till slut. Nästan 1000 dagar gick från att "barnläkaren" (som eg är narkosläkare) hämtas mitt i ronden av fyra poliser till att dom faller. 2 år och 9 månader av mediadrev och anklagelser som sedan mynnar ut i en rättsprocess där det framträder en bild av ett åtal som grundar sig på medicinska experter som uttalat sig om saker utanför sin expertis i kombination med någon slags personlig prestige hos åklagaren.

Tyvärr pågår det ett drev där man verkar vilja smutskasta läkare och samtidigt vården bantas. 500 personer ska t.ex. bort från SUS i Skåne och politikerna lovar att vårdtagarna inte ska få sämre vård. Ja, tjena! Med de förutsättningarna lär det här inte vara det sista exemplet på läkare som åtalas. Någon som har ett bra jobb att erbjuda utanför vårdsektorn?

Vin någon? Det har blivit lite av den varan här

2006 Capitel d'Roari var en liten besvikelse. Har gillat de tidigare årgångarna skarpt, men den här hade inte samma kraft. Bara drygt medelfylligt utan riktig stund i frukten. Runda tanniner, en del ek och lite tobak. Bör nog inte ligga mkt längre.

2007 allesverloren fine old vintage var däremot riktigt bra. Ingen eldighet. Bra tryck i frukten med rikligt med katrinplommon. En julfavorit!

Vet ni förresten hur man enkelt skulle kunna spara miljoner inom vården? Porta alla 80-talister! Skämt å sido, men om vi hade fått de mellan 20-29 att se akuten som något annat än vårdens McDonald's så hade mycket varit vunnet (sparat). Bilden visar de som hänvisats från akuten på "mitt" sjukhus till primärvården. 80-talist? Javisst!

Battle of Nygårda...och en slurk La Clape

M's syster med ingift italienare på besök. Har alltid lite svårt att ställa till med större vinspektakel när någon är gravid och inte riktigt kan vara med. Försöker utmana smak- och luktsinnet genom att istället greppa en flaska fatlagrad Nygårda julmust på systemet, en 33:a "standard" Nygårda på Willys och en äldre variant av densamma ur källaren. De två 33:orna har bäst-före datum 11 Feb 2010 respektive 11 jan 2013. Cirka tre år mellan tappnigsdatum alltså. Kanske lite oansvarigt att bjuda en gravid på något som gått ut för snart två år sedan, men alla lever i alla fall och har hälsan idag. Förra året provade vi två flaskor med cirka två års skillnad i bäst-före datum och då gick den yngsta flaskan segrande. Förväntningarna är alltså att den yngre av de två 33:orna ska vara att föredra. Den ekftslagrade julmusten, eller som det också står: Vintage oak 2011, är lagrad 6 månader på bourbonfat.

Musten serveras halvblint till de övriga. Vi plockar ganska snabbt ut vilken respektive flaska är. Flaska 1 är den yngre standardvarianten, men kryddor och lite skarpa syror. Flaska 2 är den utgångna standardflaskan. Ur det glaset stiger en ganska funky doft som för tankarna till laktobaciller och sur mjölk. Smaken är rundare med dragning åt kola och möjligen är den något mindre söt. Flaska 3 har utan tvivel lagrats på bourbonfat. Tydlig whiskydoft med klara inslag av karamell. Mer skum än i de föregående. Även smaken bjuder på karamell, tillsammans med kaffe och choklad. I kombination med en lägre sötma är denna betydligt vuxnare i sin smak (och barnen tycker inte om den).

Alla tyckte vi väl att den gamla hederliga musten var bäst, men vill man ha lite mindre sötma och mer vuxentouch funkar den fatlagrade utmärkt.

Lite vin har vi naturligtvis även fått i oss denna helgen. Föräldrarna var snälla och köpte med sig tre flaskor 2009 Château L'Hospitalet La Clape på deras senaste Frankrikeresa och i går fick första flaskan sätta livet till. Allt skvallrar om ett ungt vin. Blårödfärg, ung doft med massor av syrliga bär och en härlig friskhet i munnen. Lägg till detta även lite fat och något sträva tanniner. Gott, men kanske inte riktigt harmoniskt ännu. Har nog en del att vinna på att ligga lite och hitta harmonin helt, men jag tvivlar på att den klarar de 10-12 år som baksidan vill göra gällande. Vi tittar väl till flaska nummer två om 2-3 år. Bör poängteras att noteringarna är från dag två. Första dagen åkte det fram lite sent och det enda jag la på minnet var att vinet kändes väldigt varmt när det serverades rumstempererat.

2009 Selma har också slunkit ner. Var bara tvungen att testa ett vin som har samma namn som dottern. Sydafrikan gjord på 90% Shiraz och 10% Cabernet Sauvignon. Ingen rök var väl det mest positiva. Solmogen frukt med kryddor, fat, choklad, kaffe och peppar. Relativt runt. De 14,5% lyste tyvärr igenom ganska tydligt. Inget jag rekommenderar och absolut inte värt 149:-.

En natt som röntgenjour

02:34, lönehelg.

Listan är tom, men det är ingen idé att gå och lägga sig. Beläggaren på akuten visar 14 patienter på akuten, och flertalet har kommit den senaste halvtimmen. Hittills har 12 CT Skalle passerat skärmarna under kvällen/natten och fler lär det bli. Blöt julfest, trillat. Svimmat på färjan, luktar alkohol. Svår att bedöma. Druckit 14 öl, hamnat i slagsmål och blåser nu 3,79 promille...ja, you get the picture.

Alkohol som kan vara så kul att skriva om när man druckit något trevligt är inte så kul att skriva om när det gäller gjorda röntgenundersökningar. Har röntgat en stackars yngling på mindre 30 år med självskadebeteende som gjort 12 CT Skalle där inremitterande tvunget skulle ha undersökningen trots att hon är på god väg att stråla sig till en cancer.

Hittills har jag inte hittat ett enda akut fynd, men det lär fortsätta såhär hela natten. Tonvis med CT Skalle för att folk är fulla och vi alltmer går mot en vårdkultur där man, likt USA, måste fria allt och alla by all means possible och inte vågar förlita sig på kliniska färdigheter och ha lite is i magen.

Nu vill de till exempel ha en CT Skalle på en ung man som haft domningar i fingrarna under 30-60 minuter tidigare idag.

SUCK!!!

Nackspärr

Ni som tror att ni någon gång haft nackspärr. Till er kan jag säga, att det har ni inte.

Har man haft nackspärr så VET man om det. Fick för en gångs skull tillfälle att gå ut i helgen. Sov över i föräldrarnas lägenhet i Malmö och vaknade med hyggligt ont i nacken. Inte värre än att det värsta var över till dagen efter och jag kunde ta mig till jobbet utan problem. På kvällen hade jag simträning och jag har tidigare haft lite olika krämpor som nästan alltid känts bättre efter simningen. Det tricket funkade dock inte vid nackspärr. Helt tvärtom faktiskt. Kan lugnt säga att jag aldrig i mitt liv haft så ont. Sjukligt ont i nacken och när jag vaknade tre i natt tog det mig en styv halvtimme att bara komma ur sängen. Nu har jag för första gången provat på Citodon (toppat med lite Naproxen), så förhoppningsvis ska det väl gå att sova lite i natt. Hade vi bara haft lite Stesolid hemma så hade nog saken varit biff...

Så, nu har jag fått gnälla av mig lite. ;-)

Har inte hunnit dricka så mycket kul. En flaska 2006 Produttori del Barbaresco. Italienska Viner drack det samma dag och diskussionen satte igång om ev tunnel. Vet inte om det är en tunnel eller om det här inte är min grej, men jag har aldrig riktigt gått igång på 2006 PdB. 2003 Château de Fontenille har också fått sätta livet till. Gammal trotjänare, och nu gick sista flaskan. Riktigt trevlig doft, men tyvärr levde inte smaken upp till förväntningarna. Kunde man väl i och för sig inte gärna förvänta sig av ett så pass enkelt vin efter 8 år.

2007 Alain Graillot Crozes-Hermitage

För första gången någonsin stod jag och köade utanför systembolaget igår tillsammans med en hygglig skara människor. Var där 20 minuter innan och var då 11:e man i kön, så någon riktig hysteri var det inte. Hörde att kön i Stockholm ringlade sig långt förbi NK.

Plånboken tillät tyvärr inga mängder av något, så det blev lite blandade skurar från släppet. Idag tillämpar principen två in en ut, en 2007 Graillot ut, två 2009 in.

Ur flaskan stiger en inbjudande doft av vitpeppar, kryddor, björnbär och tobak. M tycker det hela drar lite åt sherry tillsammans med oljat trä. Kan skriva under på det senare. Efter hand dyker det även upp lite parfymerade toner av viol, nästan lite tvålkänsla. Även lite nypon. I munnen känns vinet fortfarande väldigt ungt. Syran är hög och tanninerna fortfarande rätt sträva. Relativt mycket peppar i smaken. Lite vattnigt mellanparti. Efteråt dröjer sig den sträva känslan kvar tillsammans med syrliga, munvattnande (mouth watering?) bär.

Inte alls fel! Varit inte särskilt imponerad sist, men nu tycker jag att det visar mer potential. Hittar inget av den stjälkighet jag klagade över då. Fortsatt väldigt ungt och jag väntar nog minst två år till innan jag drar nästa kork.

PS. Fler har provat Guigal genom åren.

PS II. Såhär dag två och tre tycker jag stjälkigheten är påtaglig. Undrar om den inte fanns där även dag 1, men att jag tolkade det som något annat. Underligt. Känner mig alltmer tudelad...

2008 Babylon's Peak

Blev inspirerad av Konjären när jag läste att han(?) gav tummen upp till en sydafrikanskt vin gjort på Shiraz, Mourvèdre och Grenache som dessutom saknade den klassiska sydafrikanska rökigheten. Helgen spenderades i Linköping och vi tog med oss vårt ex av 2008 Babylon's Peak upp till schlätta.

Ett fylligt vin med rostade fat och mogna bär och frukt i frontlinjen, uppblandat med en rejäl dos kryddor. På baksidan står att det ska dofta av fynbos (vad det nu är) och kanel. Fynbos vet jag inte vad det är, så det var svårt att hitta och inte heller kanelen lyckas jag identifiera. Lite chark och choklad bjuds vi också på, men ingen rök! Riktigt bra smak, men tyvärr dras vinet av en viss grönska. Gräs tycker vår värdinna och det är bara att hålla med.

Gott och trevligt, och utan rök. Hade det inte varit för det gröna inslaget hade det varit riktigt bra. Kommer nog återkomma till senare årgångar för att se om den delen försvunnit...fast då har säkert rökigheten dykt upp istället :/

2006 Les Verrières

Man blir ju lite konfunderad när det står 2007 på korken och 2006 på etiketten.Förmodar att det beror på att den buteljerades 2007.

Blev faktiskt lite besviken på det här vinet. Inga direkta fel , men hade nog förväntat mig lite mer. Första gången Bristly inte levde upp till förväntningarna. Har en eller två flaskor kvar, så Gabriel ska få en chans till att göra rätt ;) Fler har provat.

Bloggtoppen

En liten blänkare för er, som jag, som är registrerade på bloggtoppen.se. Lösenorden ligger alltså ute på nätet och har man det minsta lilla hum om hur man kodar om md5 hash så går det på ett nafs att få fram rätt lösen. Jag kan inget alls om det och lyckades ändå avkoda lösenordet på personen under mig i listan på 1 minut (men inte mitt eget).

Se med andra ord till att ändra lösenord på er mail om det är samma som på bloggtoppen!

2007 La Spinetta Ca' di Pian

Försökte vara duktig och blogga om det här vinet via mobilen när det begav sig förra helgen. Gick sådär.

Hur som så får vi en nästan barnfri helg (2/3) i Malmö, dit vi var bjudna på inflyttningsfest. Lagar en enkel måltid innan vi traskar iväg och till detta inhandlades en Ca' di Pian på halvflaska. Utbudet av halvflaskor här hemma är magert, så det var nästan en fröjd att kolla igenom de typ två hyllmeter det fanns på Hansa Compagniet.

Anteckningarna i mobilen talar om ett strävt vin med relativt bra syra. Smak av fat med vanilj uppblandat med mogna, röda bär. Blanda detta med lite kryddor,choklad och viol så är i alla fall jag hemma. Bra längd.

Det finns visst några halvflaskor kvar av detta vin som släpptes i juni. Enstaka helflaskor också om man ska tro systembolagets saldo, men jag tvivlar på att det stämmer. Skulle gärna köpt på mig några till. 90p.

Är det lättja eller lätt panik som är uppfinningarnas moder?

2005 Armand Dartois Chateauneuf du Pape

Minns inte riktigt när jag köpte detta vin, men vill minnas att det var cirka 3-4 år sedan på andra sidan sundet. Skulle tippa på ett pris då runt cirka hundra kungen av Danmark. Har länge sneglat på denna när jag varit nere i källaren för något spontant, men det är alltid svårt när man bara har en flaska.

Vi håller upp vinet och förväntar oss en ganska lågpresterande Ch9dP. Faktum är att vi blir riktigt positivt överraskade! Riktigt inbjudande doft. Skön frukt med begynnande mognad, uppblandat med lite vaniljig kakao. Bra balans, med hygglig längd.

Skrivet några dagar efter inmundigande kan jag bara konstatera att minnesanteckningarna blev något knapphändiga, men inte desto mindre positiva. Alltid svårt när man bara har en flaska, men den här tog vi i ett bra fönster. Klarar säkert ett tag till i källaren, men ack så trevlig idag.

PS. Har äve druckit en flaska 1999 Künstler Reichstal Pinot Noir, men hänvisar helt fräckt till Finare Vinares inlägg. Lite kul att känna en otroligt tydlig doft av något man inte känner igen, för att sedan läsa i "facit" att det är malört. Fortsatt ett fräscht och trevligt vin. Hade gärna haft lite mer muskler. Nu blev det mer som mina biceps, slanka och fina. ;)

2007 Lauze

Söndagsmiddag med föräldrarna. Tillfälligt släpp i mitten av maj. Är väl på väg bort från hyllorna. Gjord på 80% Cabernet Sauvignon, 15% Syrah och 5% Mourvèdre.

Stor doft av mörk, ung frukt uppblandat med choklad. Tydlig doft av björnklister tycker föräldrarna. Jag som inte vet hur det doftar nöjer mig med att det doftar ordentligt med mandel. I munnen återkommer mandeln nästan ännu tydligare, tillsammans med frukten och en del fat. Drygt medelfylligt, men med lite för lite strävhet för min smak. Det känns som det saknas något, och systembolagets "nia" på strävhet känns lite off.

Sammantaget ett riktigt gott vin för den som vill ha ett von med stor doft utan alltför mycket motstånd. Skulle inte ha något emot ytterligare några flaskor, men det är tveksamt om vi köper fler ( i alla fall till det priset).

Middag med Phylloxera

2009 Delinea 300

Släpptes 1:a september. Vet bestämt att jag läste några positiva ord om den, men minns inte om det var i tidningen Gourmet eller i munskänken. Kollar lite på nätet och Livets Goda ger 78p, tasteline 1/5, Allt om Mat - prisvärt,

Druvtypsik doft med skogshallon och jordgubbar, uppblandat med en rostade fat. Lite toner av lakrits, coca cola och kryddor. Dofterna går till stor del igen i smaken och den lätt syrliga eftersmaken övergår efterhand i en mer eldig dito. 14% alkohol gömmer man inte så lätt. Medelfylligt.

Sitter som bäst och funderar på hur den skulle stå sig mot Sokol Blosser's Dundee Hill eftersom de känns ganska lika, när jag upptäcker att även det här vinet är Sokols Blosser's produkt. Känns ganska lika, men detta har mindre finess. Nja, inget vi lägger på minnet någon längre tid.

MASI besöker munskänkarna

Vinprovning mitt i veckan sitter perfekt när man ändå har en (omotiverad) ledig vecka.

Vår sektion får besök av Carina Kurtilla som är MASIs exportansvarige för Norden. Vi får inte så mycket bakgrund om Carina, men hon är i alla fall svensk. :)

Provningen inleds med lite fakta om MASI. Man har i dagsläget 35 etiketter, varav 5 amarone, och är Valpolicellas största producent. Sandro Boscaini är 6:e generationens Boscaini som driver MASI och sonen Raffaele, som nu jobbar med den tekniska gruppen (gruppo tecnico), blir altså 7:e generationen. Det hela började redan 1772 när första vinodlingarna köptes.

Under sin föreläsning passar Carina på att ondgöra sig lite över de bliiliga amarone som massproduceras av kooperativ och säljs för orimligt låga priser. Tydligtvis får man bidrag när man gör dessa viner så kooperativen behöver, eller ska inte ens gå med vinst och på så sätt kan priset dumpas till nivåer som ligger under inköpspris. Hon berättar vidare att inga av dessa "amarone" kommer från Classico-området. Får ju mig att undra över de Luigi Righetti-amarone som jag köpt i Danmark för typ 100DKK, som i alla fall enligt etiketten, kommer från Classico-området.

Samtliga amarone görs på torkade druvor (appassimento) som fått ligga minst 100 dagar. Druvorna heter corvina, molinara och rondinella. Molinara har många gått i från mer och mer, men Boscaini änvänder fortfarande denna för att ge vinerna en välbehövlig syra. Druvorna tappar 35-40% av sin vikt när de får torka och smakämnen etc koncentreras. Tydligen har man även visat att det händer något "genetiskt" i druvorna när klassarna klipps ner, så det sker inte bara en koncentration. Som gammal molekylärbiolog blir man ju lite nyfiken på vad det sker för något genetiskt, men man får väl förutsätta att det sker en modifiering i genuttryck som påverkar på något sätt. Man tillåter att upp till 20% av Corvina angrips av ädelröta för att dessa ska kunna producera glycerin för att på så sätt ge "en illusion av sötma".

Vi bjuds idag på 6 viner:

2010 MASI Masianco, finns i systembolagets ordinarie sortiment och har provats tidigare. Vinet är till största delen gjort på pinot gris, men har blandats med 25% Verduzzo som först fått torka i 3 veckor. Vi bjuds på en oväntat stor doft med en bra friskhet med tropisk frukt, päron, mandel och lite rostat bröd. Smaken är inte lika stor som doften, men fräsch och syrlig. Hygglig längd. Ett bra och friskt allroundvin till lättare rätter. 85p

2008 MASI Brolo di Campofiorin vet jag inte om vi druckit tidigare. Lillebror är däremot välkänd hemma hos oss. Vinet är gjort på 80% Corvina och 20% Rondinella, varav 30% är Corvina som fått torka i 6 veckor. Vinet har därefter spenderat 2 år på fat, 1/3 nya dito. Även är är doften relativt stor med ek och massor av rökt chark i fronten. Lite körsbär och torkad frukt på det så är jag hemma. Även i smaken dominerar charken. Smaken är lite fet, syrlig och relativt sträv med diskreta toner av choklad. Mycket kaffe i eftersmaken. Doften forsätter att växa under kvällen. Gott. 88p

2007 MASI Rondinella Appassimento har fått göra sällskap hem från systemet tidigare. 75 % Refosco och 25% Carmenère, samtliga druvor har fått torka runt 50 dagar. Dagens enda vin som inte kommer från Venetien, utan Friuli. Stor doft återigen. Mycket choklad och ek, men även toner av peppar, ceder och lakrits. I munnen gör sig framför allt lakritsen påmind uppblandat med torkade bär. Relativt strävt. Bra längd. Det här gillar jag. 90p

2007 MASI Amarone Costasera. MASIs standardamarone, som åtminstone druckits vid ett tidigare tillfälle. Tror jag druckit det ytterligare någon gång, utan att bli sådär jätteupphetsad. Vinet är gjort på 70% Corvina, 25% Rondinella och 5% Molinara och har fått spendera 2 år på fat. 25-30 år ska det kunna klara i horisontalläge under bra årgångar. Tycker faktiskt att dpften är oväntat anonym. Körsbär, kaffe och kryddor. I munnen är tanninerna finkorniga, men ändå påtaliga. Inte lika hög syra som det förra vinet. Kanske är vinet för ungt, men det här hittar inte hem hos mig. 86p

2005 Serego Alighieri Vaio Armaron. 65% Corina, 25% Rondinella och 15% Molinara (i alla fall enligt Carina). Anor från den store Dante och även stockarna har anor. Tydligen ska det finnas ett gäng rankor (Molinara) som planterades redan 1875 som ligger central på gården och som klarat sig undan Phylloxera. Dessa har man sedan klonat och använder sig av vid tillverkningen. Vinet har spenderat 3 år på fat, varav de sista 4 månaderna på körsbärsfat. Lite dyrare än de tidigare med sina 379 kronor. Doften har klara inslag av gröna örter (lite åt salviahållet), tillsammans med fat och körsbär. Strävt med ekkaraktär och återigen den lite grönanyansen som inte faller väl ut i min mun. En besvikelse med tanke på priset. 86p

2003 MASI Campolongo di Torbe. Dagens enda vin utanför ordinarie sortiment och kvällens dyrgrip. 689 kronor. I medeltal 50 år gamla stockar med Corvina, Rondinella och Molinara med okänd fördelning, odlade på vulkanjordar cirka 450 meter över havet. Vinet görs enbart stora årgångar och då med en produktino på cirka 15 000 flaskor. Det här vinet var ritkigt trevligt med en mognad med torkad frukt, stall och chark. Rundare, men rätt ordentligt sträva tanniner. Bra längd. Bravo. 93p

Lite förvånande föll mig vin 2,3 och 6 (i omvänd ordning) mig bäst på läppen. Grannarna mitt emot mig var inte alls förtjusta i 2 och 3, så smaken kan nog variera. Hur som helst en trevlig stund och det blir nog inte så mycket MASI-producerade amarone för mig framöver. Kanske något ur det billigare sortimentet.

Duktig sambo som jag är fraktade jag hem de sista centilitrarna till M som gav följande korta omdömen (helt blint):

1. Masianco. Gott, klassiskt fräscht vitt.

2. Campofiorin. Gott. Mycket rök. Chark. Ordentligt med kaffe i eftersmaken. Bra köttvin, grillvin.

3. Grandarella. Gott. Choklad, kaffe. Lite smörigt.

4. Costasera. Mint. Kryddigt. kött. Julkrydda (kanel?). Lite surt.

5. Vaio Armaron. Liten doft. Också mint. Kryddigt. Peppar. Lite surt.

6. Campolongo. Hö, källare, animaliskt. Ladugård/stall. Rundare. Fylligare. Bärigt.

Gissa vilka viner som föll henne i smaken? 3, 6 och 2 (i den ordningen). Så, även om vår smak kanske kan ifrågasättas, så är vi i alla fall synkade :) Kan kanske bero på att jag valt vin de senaste 4 åren.

2009 Château Tanunda Barossa Tower

Man kan inte alltid träffa rätt. Vin-rookies över på middag och jag inbillade att detta skulle kunna tillfredsställa både Ms smaklökar och vännernas. När jag själv provat så vågade jag faktiskt inte fråga vad de tyckte...

Barossa Tower är gjort på en Rhôneblanding med Grenache, Shiraz och Mourvèdre. Alkoholstarkt och sticksigt. Relativt fruktigt, men det klarar inte av hettan. Choklad och lite eukalyptus hittar jag också. Vet att munskänken gav den ett minus (-) i betyg, men minns inte vad de skrev. Är det inte lite märkligt att man inte hittar munskänken på munskänkarnas hemsida? 83-84p

2010 Gurra Gurra Creek som våra gäster hade med sig med anledning av mitt smeknamn (gissa vilket) var i så fall snäppet bättre. Gjort på 90% Shiraz och 10% Cabernet. Lite samma tongångar, men mer balanserat.

Ingen vidare vinhelg alltså...

2010 Tscheppe Weissburgunder

När vi i våras bytte köksluckor satt vi lite plikttroget in en annons på blocket på de gamla. Intresset var, föga förvånade ljummet. Vem vill egentligen ha solblekta gamla IKEA-luckor i björk? En av de som dock hörde av sig var en svensk boende i Österrike som undrade om vi hade möjlighet att lägga undan några luckor till sommaren. Jag tog för givet att luckorna skulle användas till det svenska sommarstället, men icke. Han hade letat runt i Europa på allt från österrikiska motsvarigheten till blocket till tyska Ebay utan att hitta luckorna som tydligen utgått ur IKEAs sortiment. Som tack för att vi la undan sakerna fick vi denna flaska.

Min tyska är lite knagglig (läs obefintlig) så vad som står på Tscheppe's hemsida har jag inte en aning om. Vinet är i alla fall en weissburgunder, alltså pinot blanc, och vi korkar upp utan att riktigt veta vad vi skulle vänta oss. Vi möts av ett ett kryddigt vin med en viss fetma i doften uppblandat med honung. I munnen är vinet härligt friskt och (tack och lov) torrt med toner av citrus och honung. Bra längd. Ett väldigt doft och smakrikt vin. Vinet förtjänar egentligen en utförligare beskrivning, men såhär fem dagar senare så tillåter inte mina anteckningar så mycket mer.

Stor tumme upp från både mig och M. Inte utan att man blir lite nyfiken på vad det kan ha kostat. Nu är flaskan uppdrucken och skulle det visa sig att det är ett 60 kronorsvin så tror jag inte att det skulle rubba vårt positiva minne, utan då är det bara att gratulera österrikarna till deras fina viner. För mig som mest druckit österrikiska grüner veltliner var detta klart intressant och gav definitivt mersmak. 90p och ett stort tack!

PS. Vi har även hunnit dricka en 2006 MASI Campofiorin. Viss ålder på detta vin alltså som de på etiketten hävdar ska kunna ligga 10-15 år. En initialt blygsam doft öppnar sedemera upp sig med mörka frukter, hänförda av katrinplommon. Ingen alkoholstickighet att tala om. Smaken är fruktig med något sträva tanniner och en begynnande mognad. Ok längd. Helt ok, men trots allt en besvikelse. Har säkert några år kvar, men 15 år tvivlar jag starkt på. Ska på MASI-provning i september, får se om det bjuds på något mer spännande då...

Sommaren är kort...

Har precis bytt 29°C soligt Provence mot 18°C regnigt Skåne. Känns som ett ordentligt nedköp. Sommaren har annars passerat med mycket fokus på att vara trebarnsförälder och husägare. Vin har det också konsumerats en del och min ovana trogen har jag slarvat med anteckningarna. Ur minnet kan dock konstateras att:

2008 Sokol Blosser Dundee Hill Pinot Noir initialt inte levde upp till minnet av föregående årgång. Efter några timmar öppnar den dock upp sig och jag känner att jag hittat hem. Kryddigt med tydliga drag av jordgubbar och hallon uppblandat med ordentligt rostade fat. Bra längd. Känns väldigt amerikansk. Tummen upp med betyg runt 90 p. Köpte tre flaskor totalt och nöjer mig så, så länge de sista flaskorna inte reas ut...

2008 Domaine de l'Hortus Grande Cuvée. Har 2003 och 2005 liggande in källaren, men fortfarande inte kommit mig för att dra upp korken. Hittade denna årgång på Carrefour i Antibes och köpet kändes givet. 20 € var säkerligen inget fyndpris, men det kunde kvitta. Ungt och fruktigt uppblandat med en rejäl örtighet. Föräldrarnas hus är omgivet av rosmarin, så först trodde jag att det var omgivningen som letat sig ner i glaset, men även vinet bjöd alltså på en bra dos av den förnäma örten. Bra finish och sällskapet ger tummen uppp. Kan säkert ligga, men det vore lite synd på fräschören. Gömde en flaska o föräldrarnas vinställ till nästa gång. Även här landar vi nog på 89-90 p.

It's all downhill from here

Dr Milf är på besök och då vill man gärna gräva lite djupare i källaren. Lyckats faktiskt gräva så djupt att jag hittar två flaskor som jag trodde att jag druckit upp för länge sedan. 2002 Luigi Righetti Capitel de Roari var antingen en julklapp eller examenspresent från Ms föräldrar. Hur som helst legat i källaren ungefär sedan årskiftet 06/07. Fick två flaskor, den första dracks i oktober 2008. Flaska nummer två är 1999 Soria Barolo. Köpt i Danmark för 120 DKK sommaren 2008. Köpte då även några Fontanafredda Barolo 2001:or som druckits med välbehag. Trodde att även denna var från Fontanafredda, men så var det visst inte. Förstår faktiskt inte hur den lyckats undvika att korkas upp...

1999 Soria Barolo var inte bara oxiderad till färgen, utan även till smaken. Sur och ogin. Doftade hyggligt, men gick inte att dricka. Too bad...

2002 Luigi Righetti Capitel d'Roari var trevligare med sina lager av torkad frukt, framför allt russin, men även plommon. Lite ceder uppblandat med en skön pepprighet. Både smak och doft kändes ordentligt mogen, definitivt för mogen. Ingen vidare längd. Drygt medelfylligt. Milfen, som serveras flaskan blint, är först ute och vandrar i Rhône, men bestämmer sig sen för att all den torkade frukten nog snarare tillhör en amarone. Årgången hamnar på 2003, med gissning och det lägre prissegmentet av amarone på grund av den blygsamma fylligheten. Bara till att lyfta på hatten. 2002 var en riktigt dålig årgång och den uteblivna fylligheten får väl i alla fall delvis skyllas på det. Capitel de' Roari får väl räknas till bugdetamarone, men jag brukar tycka den är riktigt fin. 84p

Till efterrätten korkade vi upp en flaska 2010 Bricco Quaglia. Moscato d'Asti från La spinetta som lanserades i maj. Vår lokale vinskribent haussade det och vips så var det slut på hyllorna här. Nu hade en ny laddning kommit in och om man, som jag, har en svaghet för söta viner kändes det givet att prova. Vi häller upp det svagt, svag gräna vinet som pärlar sig med en fin mousse. Ur glasen sprider sig en blommig doft med massor av fläder och lychee. Eftersmaken är lång och frisk. Gott, men jag tror att jag uppskattat det ännu mer om alkoholhalten hade varit lite högre än de blygsamma 4,5% som det presterar. Rekommenderades till jordgubbar och det kan jag tänka är en riktigt bra kombination.

Summa sumarum två flaskor som passerat zenit och en flaska som inte riktigt nådde ända fram...

2004 Luigi Righetti Amarone della Valpolicella Classico

Jour. Suck! Har precis fått reda på att jag inte kommer vara ledig på tisdag, vilket vi brukar vara när vi varit jour fredag och sändag. Semestertider och bemanningen är för låg för att det ska funka. Hade hoppats på att kunna åka hem till föräldrarna med lillkillen och plocka fram mina Star Wars-gubbar. Får bli någon annan gång helt enkelt...

För något år sedan dök det upp lite artiklar på danska Vinavisen om förfalskade flaskor som sålts i Danmark som sålts som amarone för 80 DKK . Diskussionen cirkulerade lite kring rimligheten i att tro att man kunde göra amarone så billigt att det gick att sälja för 80 DKK. Det tycktes inte rimligt då druvorna till amarone ska torkas och helt enkelt kräver lite mer än vanliga viner.

Ovanstående vin är dock köpt för just 80 DKK på danska Netto. Har svårt att att de skulle vara förfalskade. Flaskorna fått följa med ett tag, utan att någonsin imponera. Är annars riktigt förtjust i deras Capitel de' Roari.

Vinet bjuder på en lite stickig alkoholdoft blandat med russin, plommon och körsbär. Det hela blandas av en begynnande doft av rosvatten och ceder. Lite sunkig sommarstuga. Doften är bättre än smaken som känns mogen med mjuka tanniner, mörk frukt och lite alkoholhetta.

Har för mig att det var Finare Vinare som någon gång skrev att en amarones första plikt var att vara tio år gammal. Tror inte att de syfta på 80-kronorsvarianten... 84p

2010 Esprit du Silène Rosé

Gårdagens tropiska hetta krävde något svalt. Hade fakitskt nästan bara denna att välja på visade det sig. Gjord på Grenache och Syrah.

Rosa, saftfärgad. Doften är frisk och bärig, med mycket jordgubb, persikor och hallon. Möjligen anas även lite gräs. När temperaturen stiger är det inte bara färgen som påminner om saft, utan även doften bjuder på klockren hallonsaft. Smaken är torr och frisk med hallon, persikor och blodapelsin.

Gott och svalkande i hettan.