Som ett brev på posten...

Slet förtjänstfullt på psykakuten igår och så fort jag kom hem och alltså påbörjade min julledighet kände jag ett välbekant obehag i halsen...årets sista förkylning kom ett som ett brev på posten. Ibland förundras man över vilken timing virus och dylika tingestar har. Kan meddela att var enda patient jag hade igår sökte på grund av ångest...och då snackar vi inte julklappsångest. Fröjdefull jul gäller helt enkelt inte för alla.

För er som undrar vad som bjöds när M's släkt var på besök så får jag be lite om ursäkt. Jag hann aldrig notera vilka flaskor det blev innan de var uppdruckna och förpassade till återvinningen. Det blev i alla fall en Gewuztraminer och en Shiraz. Skulle egentligen ha köpt en Riesling också för att se vilket vitt som passade bäst, men det hanns helt enkelt inte med. M hade gett mig en budget på 80-90 kronor per flaska, så det var inga guldkorn som valdes. Gewuztraminern föll mycket väl ut och uppskattades av bordet. Tyvärr kan jag inte säga samma och shirazen. Jag tror det var 2004 Palandri Estate vi drack. Tog den för att jag ville testa om denna 2004:a var något att ha, men det var det alltså inte. Var rätt säker redan innan på att det inte skulle passa super, men vinet kändes inte heller harmoniskt med en alltför påtalig syra. Så här i efterhand skulle man kanske ha satsat på en ripasso i den prisklassen...

Det blev en vit jul för mig trots allt i år (det här inlägget är lite utdraget i tiden), det vill säga alkoholfri. Är så fullständigt igenokorkad i snoken att inget smakar eller doftar något. Kändes inte lönt att dricka någon sprit då, så det blev julmust. Om jag berättar att jag fick en Ralph Lauren deo som inte luktade någonting alls förutom sprit, så förstår ni kanske hur illa det är. Nu hoppas jag bara att nosen hinner återhämta sig så de planerade vinerna till nyårhelgen smakar något.

GOD JUL på er allesammans!!

Lagra julmust?

Jaha, då har man upplevt sitt första jordskalv. Har i och för sig genomlevt ett skalv när jag var på Sumatra2000 som var så kraftigt att det hamnade på New York Times' förstasida, men det märkte jag inte ens. Jag var halvvaken idag när det började skaka och min första tanke var att källaren höll på att rasa in. Får kanske se det som ett friskhetstecken att jag inte direkt tänkte på mina vinflaskor :) M vaknade av skalvet och trodde att jag låg och krampade. Har snabbkollat huset utan synliga skador. Trodde aldrig att jag skulle få uppleva det...

Tänkte kolla om ni läsare har några bra tips på vin till julbordet? Ska ha M's släkt här och ingen av de är sådär jätteförtjust i öl och snaps utan dricker hellre vin...

Någon förresten som provat att lagra julmust? Läste i en tidning att det skulle vinna en hel del på ett år eller två i källaren. Hade ambitionen att prova en gång och la undan några flaskor, men blev hade inte disciplin nog att vänta :)

2001 Tahbilk Shiraz

Börjar nu så smått åter "känna livet i mig", för att citera Madicken. S2's vattkoppor har inte bara varit cirka 15-20 gånger fler än S1 de har även gett en minst sagt störd nattsömn. Och hur förklarar man för någon som knappt är två att du får inte klia, det kan ge dig ärr? Stackaren ser ut som en tonåring med riktigt tråkig acne. Men i natt vekar det ha lugnat ner sig och jag har till och med fått sova en halvtimme längre än vanligt! :)

Har ju förvarnat om att helgen skulle bjuda på ytterligare en Tahbilk. Min far är barndomsvän med den svenska importören. De har visst varit nere på plats för att njuta vinet och berättade om den familjära stämningen och hur man blev bjuden hjälpa till att laga maten och sedan sitta ner och äta som en stor familj. Dagens Tahbilk ligger i beställningssortimentet och kostar 120:-, vilket i mina värld är ett inbjudande pris på ett vin som har några år på nacken. Annnars känns det som om det mest är riojor och något enstaka dessertvin som går att hitta i den prisklassen med någon ålder att tala om.

Färgen är inbjudande tegelröd och utan fällning att tala om. Stoppar man ner näsan i glaset bjuds man på en hel del fat och ett helt batteri av mogna bär och frukter. Vi noterar björnbär, plommon och övermogna jordgubbar. Utan att för den sakens skull komma i närheten av syltburken. Vi finner även toner av läder och mynta. S1 får stoppa ner näsan och tycker att det luktar blommor, och kanske finns det en diskret blommighet. S2 tycker det luktar fis ;) I munnen hittar vi ett medelfylligt vin med dofter som på ett föredömligt sätt går igen i smaken. Tanninerna känns väl integrerade och inte särskilt sträva och syran harmonisk. Vi har båda svårt att tycka att vinet är helt druvtypiskt, men det kan nog till stor del bero på att vi inte är vana att dricka Shiraz med några år på nacken.

Det känns som om det var dags att hitta ett bra vin nu efter flera flaskor som inte riktigt nått ända fram...och det tycker jag vi lyckas med denna gången. Äntligen! Jag tyckte det här vinet var riktigt gott och tydligen är det så att vinet helst ska ha några år på nacken för att mina sinnen ska gå igång på alla cylindrar. Vågar man redan nu kora årets fynd?

PS. Rhônarna har också provat vinet.

Intet nytt tyvärr

Sitter här med lite parmesan uppdukat framför mig och skulle verkligen, verkligen vilja korka upp en flaska vin. Har dock inte samvete att ge mig på nåt särskilt spännande när jag sitter själv framför TV:n och M somnat och då kan det lika gärna vara...

Nu har S2 också fått vattkoppor, så jag har varit hemma från jobbet idag. Kan inte säga att jag direkt saknat missbrukarna på avdelningen (är på beroende). Har istället passat på att köpa julgransfot och lite annat kul.

Fick SMS från systemet idag att mina flaskor Tahbilk Shiraz hade anlänt idag, så det blir troligtvis vad som bjuds till helgen. Ska på fest nere i metropolen Malmö på lördagen, så det blir nog så att fredagen vigs åt lite australiensisk Shiraz.

Inte mycket att bidra med idag alltså...

2002 Chateau La Dame Blanche

Måste först berätta om min torsdag. Det var en såndär dag när man ganska tidigt inser att det inte kommer bli världens roligaste dag. Jag jobbade på sjukhuset i grannstaden den veckan och hade de tidigare dagarna tagit bilen. I torsdags var det dock minus och då jag inte hunnit byta till vinterdäck fick jag snällt ställa in mig på att ta bussen. För det var jag tvungen att ta cykeln bort till vårt jukhus, där bussen utgick. Som vanligt var jag ute lite i sista stund. Ute var det verkligen glashalt och i första stora korsningen gled jag ut och stod på nosen. Det gick i och för sig ganska bra, men naturligtvis hoppade kedjan av. Så undertecknad, som redan innan var sent på det, var plötsligt dödligt sen. Jag lyckades dock få på den snabbt och hämtade på något magiskt sätt in den förlorade tiden...bara för att inse när jag kom fram att jag hade glömt mina mycklar :/. RIngde hem till sambon som turligt nog inte hunnit åka med barnen till dagis. Hon lovade lägga ut en nyckeln. Så, jag cyklade hem, men där fanns ingen nyckel. Efter 15 minuter kom hon tillbaka. Hon hade missförstått och trodde jag behövde nyckeln till jag kom tillbaka efter jobbet. Väl tillbaka vid busshållplatsen visade det sig att jag hade missat nästa buss med tre minuter. Till slut kom jag då fram till sjukhuset, nästan två timmar för sent. Där fick jag gå med på en ST-läkares mottagning och han var verkligen helt ointresserad av att ha mig med och gick iväg till sina patienter utan att säga till mig, så det gav noll och ingenting. På eftermiddagen skulle jag gått med på operation, men istället fick jag sköta inskrivningarna eftersom underläkaren som skulle göra det var sjuk... sånt man mer eller mindre förväntas ställa upp på när man är längst ner på hackordningen.

Ingen höjdardag alltså, men ibland känns det skönt att man inte stressar upp sig i första taget utan istället kan skratta åt eländet...

Det blev lite viner i helgen, men inget jättepännande tyvärr:

2001 Lat 42 Gran Reserva en Rioja som redan recenserats av Frankofilen. Ett vin som även lovsjungits på diverse ställen. Ryktet går att det kommer kosta nästan det dubbla mot dagens 79:- nästa gång det släpps. Jag är hur som helst inte särskilt förtjust i Riojor och framför allt inte Granreservor. Dillen och all ek blir lite för bra för mina lökar...och både dill och ek återfinns naturligtvis även i dessa flaskor. Själv upplevelsen blir lite åsidosatt då M genast signalerar att hon tror vinet är korkat. Själv tror jag mer att vinet, som plockades direkt från källaren, var lite för kallt och det i kombination med all dill och ek får M's smaklökar att signalera. Hur som helst förtar den här osäkerheten lite av upplevelsen och koncentrationen går istället åt till att analysera vinet för eventuella defekter. En intressant sak var att vinet under hela kvällen kändes som om det var någon grad för kallt. Nu har vi visserligen strul med värmen i huset, men jag tror inte att det faktiskt var för kallt. Vet inte riktigt vad det berodde på. Håller annars med Franko i hans ord. Mycket dill och ek (naturligtvis) lite lakrits. Lite opersonligt och trots allt en Rioja, men ett klart fynd för priset.

2002 Chateau La Dame Blanche. Blir upplyst av min vän Milfen strax innan vi korkar upp att jag druckit denna Bordeaux (Haut-Mdeoc) två tidigare årgångar. Har inget riktigt minne av det, men jag blir förvarnad om att inte ha för stora förväntningar. Vinet är inhandlat i Danmark för en okänd summa, skulle tippa på strax under hundralappen. Försöker hitta vinet på nätet, men får inga vettiga träffar alls. På korken stod dock ett annat namn, Château du Taillan. Då fanns i alla fall en hemsida att besöka. Blev i och för sig inte mycket mer upplyst av den. Det mest intressanta var nog att de hade en länk med en brittiskflagga och tryckte man på den kom det upp ett meddelande om att någon engelsk version inte fanns. Vet inte varför man då sätter ut flaggan från början. Kändes på något sätt mycket franskt :) Vet inte vilka druvor vinet är gjort på, men det är nog inte mycket Cabernet i alla fall. Inga svarta vinbär att tala om. Vinet bjöd initialt mest på en hel del källare, våt yllekofta och sågspån. Påtagligt lite frukt. Efter cirka en halvtimme har dock det mesta av detta försvunnit och fram kryper istället en betydande frukt, dominerat av plommon. Vi finner även en blommig violkänsla, lakrits och en portion trä. Även smaken är initialt lite murrig, men lägger sig sedan för en syrlig plommonfruktighet. Inte mycket tanniner att tala om. Eftersmaken bjuder inte på några extravaganzer. Lite bättre än förväntat (vilket inte säger så mycket), men precis som tidigare årgångar kommer nog även detta glömmas bort ganska snart.

Fortsatt på tomgång. Imorgon börjar jag på psyk, kanske kommer inspirationen då...eller dräneras fullständigt.

Vattkoppor

S1 fick förra veckan besök av Herr Varicella-zoster. Det vill säga vattkoppor. Jag har fasat lite för kopporna, men jag kommer till det nedan...

Varicella-zoster tillhör samma grupp av herpesvirus som herpes simplex 1 och 2, det vill säga vanlig mun- och könsherpes. Viruset ger en infektion som lägger sig i den sensoriska ganglierna, alltså i nerver som förmedlar beröring. Smittan är luftburen, vilket borgar säker spridning på dagis. Inkubationstiden är 2-3 veckor och symptomen börjar ofta med övre luftvägssymptom och feber. Därefter kommer de klassiska blåsorna och med dem, klådan. Man är smittsam någon dag innan blåsdebut till blåsorna helt torkat in. Barn överstår ofta infektionen väl och utan komplikationer, medan vuxna (som med så mycket annat) klarar det mycket sämre med risk för bland annat pneumonit (en typ av inflammation i lungorna). Sjukdomen ger livslång immunitet, det vill säga man kan inte bli smittad på nytt. Däremot finns viruset kvar i nervtrådarna nära ryggmärgen och kan aktiveras igen, då som bältros. Man kan inte få bältros av att träffa någon med vattkoppor, däremot kan bältros ge vattkoppor, även om bältros anses mindre smittsamt. Bältros kalla sibland för helveteseld eftersom det kan ge svår smärta eller neuralgi som ibland kan dröja kvar under lång tid. Bältros drababr normalt bara ena kroppshalvan, men (för att döda en myt) det är inte farligare om den når runt hela kroppen!

Komplikationer är som sagt ovanligt, men det förekommer tyvärr. När jag gjorde min barnplacering under utbildningen var det en flicka i S1's ålder som inte klarade sig. Jag vill inte gå in på några detaljer med hänsyn till föräldrar och anhöriga, men det var den natten jag insåg att jag inte skulle orka med att bli barnläkare. Detta är tack och lov extremt ovanligt.

...tungt inlägg idag kände jag. Några korta vinnoteringar från den gångna helgen:

2005 Novaia Amarone della Valpolicella Classico en tillfällig nyhet som passar bra i kategorin kryddigt och mustigt. Vinet har fått lovord av Amaronegurun Henrik Ungerth som utser den till systmets bästa under 200 kr och ger den 90p. Sune Liljewall som skriver för TT ger den dock tummen ner. Fast när det gäller deras omdömen litar jag nog mer på Ungerth. Ur minnet bjöd vinet just på en kryddig doft med russin, fat, choklad och lite kaffe. Dofterna går igen i smaken med en körsbärssyrlighet och tanniner som bjuder på en del strävhet. Vinet påminner rätt mycket om Capitel de'Roari och fast med mindre ceder. Grappe ger det hyggliga 16p med ett fönster på 2008-2013. Inte riktigt något muskelpacket, men kanske kan det bli lite mer elegant efter några år. Känns lite spretigt just nu.

2005 Tahbilk gjort på 100% Marsanne känns som en modern klassiker som gått mig förbi. Vinet (fast årgång 2006) är med i 1001 wines you try before you die som jag berättat om tidigare. Vinet ger en fet, lite vaxig doft med inslag av honung, päron, citron och tropiska frukter. Inget fat så långt näsan kan nå. Smaken är frisk och torr med en härlig eftersmak med massor av citron. I 1001 wines sägs vinet utveckla en distinkt doft av kaprifol efter fem år på flaskan. 2006:an finns ute nu och kommer att inköpas, om inte av annan anledning så för att beta av ytterligare en på 1001-listan. ;)

Provning med Tre kronor

Idag har jag haft nöjet att vara på besök i Helsingborg. Närmare bestämt Jacob Hansens hus. Har varit medlem i vinklubben Tre kronor ett längre tag nu, men det har aldrig blivit av att jag kunnat gå på någon av deras provningar. Just i Helsingborg har de en tendens att bli fullbokade väldigt snabbt. Men nu fick jag alltså möjlighet att åka dit, då jag är ledig imorgon förmiddag.

Provningarna brukar inkludera runt åtta viner till det facila priset av 200:- (dessutom fyra deltagare för priset av tre). Provningarna verkar i princip alltid vara kombinerade med genomtänkta tilltugg för att höja upplevelsen. Vinerna som provas är normalt inte i de dyraste prisklasserna, utan brukar ligga runt hundralappen. Idag utlovas dock en lite exklusivare provning, då vi ska prova oss igenom den chilenske topproducenten Ventisquero.

Vi får reda på att Ventisquero ägs av en chilensk mångmiljardär (Gonzalo Vial heter han visst) som är ägare till Chiles största producent av animala livsmedel och även fruktproducent och exportör. 1998 valde man även att satsa på vinproduktion. Ambitionen är inte blygsam. Man vill göra världens bästa vin! Efter att ha läst Livets Godas sågningar vid fotknölarna av chilenska viner är man ju lite avvaktande till den ambitionen. Till sin hjälp har man i all fall tagit John Duval som varit vinmakare hos Penfold's i 29 år och stått för deras Grange, som har varit med och producerat två av kvällens viner.

För att alla, som provningsledare uttryckte det, ska hamna på samma nivå inför själv Ventisquerovinerna inleder vi med ett glas Crémant d'Alsace Brut Rosé, gjort på 100% Pinot Noir. Vinet har en trevlig aprikosrosa färg och beskrivs som en av provningsledarens personliga favoriter. Doften har lite inslag av jordgubbar och grapefrukt. Smaken är torrt med lagom kolsyra, men lite väl mycket bitterhet och grape för min smak. Eftersmaken är lång, men saknar lite syra och känns lite fadd.

Nu till kvällens "riktiga" viner:

1. 2007 Queulat Sauvignon Blanc Gran Reserva. Ett mycket ljust, närmast guldfärgat vin. Doften bjuder på fläder, svarta vinbärsblad, med en blommig doft av ananas och honung. Lime. Tycker mig även känna liten paprikatendens, men mycket diskret sådan. Smaken bjuder på en ordentlig syra och viss beska. Till detta får vi prova en lite cocktail på räkor och citronskal och vinet känns därefter mindre beskt med lite mer dragning åt sött. Eftersmaken är riktigt bra. Ett bra matvin. Kostar 102:-.

2. 2005 Queulat Chardonnay Gran Reserva. Även detta för 102:-. Färgen är betydligt gulare än ettan. Doften avslöjar ett eklagrat vin med vanilj, smörkola och smör. Doften har en klar citronnyans, men även lite päron. Syran i munnen är bra, men inte lika markant som Sauvignonen. Eftersmaken är riktigt fin och len med kola och citron. Luktade mer än det smakade, men återigen ett bra matvin för pengarna. Passar till skaldjur och stekt fisk.

3. 2006 Queulat Carménère Gran Reserva. Kvällens första röda alltså. Alltid svårt efter ett vitt. För att underlätta övergången bjuds vi på en wrap gjord på tonfisk och mango chutney. En kombination som jag inte riktigt gillade. Vinet är rött utan några blåtoner. Doften är vaniljig med en viss brändhet. Vi bjuds även på björnbärssylt, läder och choklad. Det talas även om svarta vinbärsblad, men det hittar jag inte. Smaken är stor och fatig. Svarta vinbär. Och kombinationen med wrappen föll mig inte alls på läppen alltså. Det vinet vi uppskattade minst tillsammans med fyran.

4. 2004 Queulat Merlot Gran Reserva. 85% Merlot, 10% Cabernet Sauvignon, 5 Carménère. Ett vin som bjuder på begynnande tegel. Doften bjuder på vinbär, vingummi och plommon. Vanilj/ek och choklad. I munnen har vinet en viss sötma och är, utöver eken, bärigt och har en del tanniner och en bra syra. Eftersmaken är hygglig, men det saknas något som jag itne riktigt kan sätta fingret på. Lite för sött för min smak. Vi bjuds på en kall soppa gjord på nejlika och ingefära. Kalasgod soppa som avlägsnade den lilla beska som fanns tidigare.

5. 2005 Queulat Cabernet Sauvignon Gran Reserva. 85% Cabernet Sauvignon, 15% Syrah. Druvtypisk doft med svarta vinbär. Vi bjuds även på vanilj (surprise!), lakrits, tobak och en bra bärighet med hallon. Smaken känns lite grön med bra bärighet och en balanserad sötma, beska, syra. Ett helt ok vin. Till detta serveras en wrap med köttfärs och tomatsalsa.

6. 2006 Queulat Pinot Noir Gran Reserva. Inte oväntat ljusare än de övriga vinerna. Jag är inte så inkörd på Pinot Noir, men doftar väldigt likt den Cuttaway Hill vi provade för inte så länge sedan. Så antagligen är doften druvtypsik. Doften bjuder på en lite bränd ton av hallon, stall, läder, löv, körsbärskärnor, lakrits. Smaken är balanserad med en charkighet och bra med frukt/bär. Inte lika syrligt som ovanstående. Gott.

7. 2005 Vertice. Nu kommer vi till det första av kvällen två lite finare viner. Det första av två signerat Duval alltså. Provningsledaren (hittar inte hans namn) trycker på att vi ska ta emot detta vin som ett vin som vinner på lagring. Själv känner jag tyvärr att alkoholen jag druckit börjat göra sig påmind även om jag försökt spotta och hålla nere intaget. Doften är stor och man känner direkt att det är gjort på bland annat Syrah (tror det även var Carménère). Peppar, mycket bärighet och svarta vinbär. Smaken har en bra, stor bärighet och sträva tanniner som borgar för bra lagringspotential. Ledaren rekommenderar carpaccio.

8. 2005 Pangea. Kvällens dyrgrip (269:-) och producentens stjärnvin. Vinet är gjort på 90% Syrah, 10% Cabernet Sauvignon. Här talas det om en lagringspotential på 15 år. Första flaskan vi får in är korkskadad. Doften är stor, med mandel, rått kött, bärighet och jord. Smaken är ordentligt sträv och gott, men inte så fylligt som förväntat. Lite rökigt.

Sammanfattningsvis måste jag säga att det var en mycket prisvärd prövning och 200:- känns som ett mycket bra pris. Tempot var dock lite väl högt. Nio viner på två timmar är lite skyndat. Tyvärr dricks alla viner ur samma glas, så det ges inga möjligheter att sitta och jämföra. Om jag lyckas gå på det fler gånger, ska jag vara duktigare på att spotta. Det blev lite mycket till slut. Kanske skulle man även ta med egna glas så man kan jämföra. Vin nummer sju skulle jag mycket gärna vilja ha några flaskor av att gömma i garderoben några år. Det talas om riktigt stora fynd och om viner som skulle vara i upp till 2-3000 kronorsklassen om det varit från Europa...men det ställer jag mig lite skeptisk till.

Korta noter

Precis som hos Frankofilen så går blogginspirationen på lågvarv. Klarade min nattjoursvecka riktigt bra och är otroligt tacksam att jag slapp jobba fredagnatten när det blev kallt och halt. Planerar ett framtida inlägg om smärta och smärtkänslighet, vilket nog är en av de mest individuella upplevelser man kan ha...

Vi har den här helgen besök från Linköping och har druckit en del viner. Tyvärr blir det bara korta noteringar. Vi har även fått tillfälle att prova ICAs färskvarugaranti. Vi hade nämligen köpt en rostasstek som, när vi väl packade upp den, luktade som en självdöd ko hade släppt sig. Bäst-före datum var den 30:e. Dubbla pengar tillbaka och gratis uppgradering till oxfilé :)

Chanoine Champagne var lite för rikligt kolsyrat. Friskt och fruktigt med mycket äpplen och päron. Hygglig längd på eftersmaken. Gott, men ingen av de bättre champagner jag druckit.

2002 Château Puygueraud var medelfylligt och bjöd inte riktigt på någon vidare upplevelse det heller. Begynnande tegel. Inte särskilt mycket frukt. En del stall blandat med kaffe och lakrits. Relativt lugnt på ekfronten. Inget höjdarvin och jag hade nog inte betalt 163:- om jag hade fått tillfälle att köpa det igen. Nu lanerades det som tillfällig nyhet för inte så länge sedan och jag kommer inte köpa det igen.

2005 Château Tanunda, Grand Barossa var i jämförelse med ovanstående betydligt mer fruktpackat och syrligt. Betydligt mer fatpräglat. En trevlig australiensare som vi druckit förut, och som inte hunnit utvecklas sedan dess. Har en flaska kvar och den ska jag försöka hålla i lite längre.

2001 Fonseca's Moscatel som provades i förra inlägget åker fram ur kylen tillsammans med en äpple/kola/mandelpaj. I kombination med pajen träder en mycket dominant smak av lakrisal fram . Doften har även den utvecklats och den tidigare currykänslan är nu ersatt med doft av egyptisk bazar. Mycket märkligt.

2001 José Maria da Fonseca Moscatel de Setúbal

Så här på sluttampen på kirurgplaceringen är det dags för min enda nattjoursvecka. Jobbade i natt och var verkligen halvdöd på småtimmarna. Empatin för patienter som inte hör hemma på akuten är verkligen låg när vargatimmarna närmar sig. Tror att jag hade närmare 20 patienter igår och har man då missat ett diktat så är det inte lätt att försöka minnas i efterhand vem man hade att göra med.

Under helgen provade vi 2001 José Maria da Fonseca's Moscatel de Steúbal som släpptes som nyhet i oktober. Jag har, som ni kanske märkt, en svaghet för sött vin. Detta är dock min första Moscatel. Vinet har en fin färg med bärnstensnyans. Doften är stor med inslag av pomerans, lakrits och en doft som jag associerar med curry (fast inte spiskummin). Det finns även bränd nötighet med inslag av gula russin. Smaken är inbjudande med bra sötma och inslag av nötter och lakrits. Eftersmaken har en bra länd och återigen dyker de gula russinen upp tillsammans med den brända knäckigheten. Ett trevligt vin för en billig peng, som jag mycket hellre väljer framför de billiga Sauterneskopior som finns i samma prisklass. På systemets beskrivning talas det i både doft och smak om medicinska örter. Vad är det?!

Vi drack halva flaskan av 2007 Duorum. Detta vin har fått mycket trevliga recensioner av flera vinskribenter senaste tiden. Duorum är visst latin och betyder från två. Namnet syftar på att vinet kommer från de två vinmakarna João Portugal Ramos och José Maria Soares Franco. Vinet stammar från portvinsditriktet Duoro och är gjort på Tinta roriz, Touriga franca och Touriga nacional. Tog inga noteringar, men även om lovorden haglat var det inte riktigt vad jag var sugen på. Lite för ungdomligt. Minns att det bjöds på ett kryddigt vin med kaffe, lite smörkola och lite ek. Lite för mycket tonåring när jag mer är sugen på gammal tant.

2002 Poole's Rock

Dagens eloge går till grabbarna (får man kalla er det?) i Billigt Vin för deras inlägg om Systemts "reaviner". På så vis lyckades jag få tag i Sveriges sista flaska av 2002 Poole's Rock. En australiensare som en gång kostat 193:-, men nu var nere i moderata 125:-. En ganska hygglig sänkning...

Vinet är gjort på 100% Shiraz, från Hunter's Valley. Vinet är mörkrött med tegel. Av hemsidan framgår att vinet legat 18 månader på franska ekfat, nya eller gamla framgår ej. Men vinets doft är hur som helst präglat av en ordentlig ekkaraktär med en lätt dragning åt smörkola. Doften är stor med mängder av mörka bär och en hel del lakrits. Tjuvtittar lite på systemets beskrivning och de har även funnit gummi, vilket jag inte alls lyckas identifiera. I munnen är vinet påtagligt syrligt, men utan att syran tar överhanden och det framgår på hemsidan att vinet har ett pH på 3.43. Har ingen aning hur detta förhåller sig till andra viner, men syran är markant. Även i munnen gör eken sig påmind med vanilj utblandat i de mörka bären. Tanninerna gör sig fortfarande påminda, men på ett sätt som ändå gör det njutbart även utan mat. Eftersmaken är intressant. Den är lång, vilket ofta är lika med ett vin i lite högre prisklaass än hundralappen, men med en körsbärssyra som nästan övergår i ett slags sälta. Mycket underligt, men även riktigt trevligt.

M var sugen på en riktigt god australiensisk Shiraz och hon var mer än nöjd med Poole's Rock. Snäppet bättre än hyggliga australiensare och sydafrikaner i 100-120 kronorsklassen. Hade gärna haft någon flaska till att hålla på nåt år. Tack än en gång Trisse och Esping för tipset!

Suck

Hade hoppats på att få tag i några flaskor av Alain Graillot's senaste Crozes-Hermitage trots att jag inte kunde komma ifrån jobbet förra måndagen. Ringde mitt systembolag på tisdagen och det lät positivt. Leverantören hade inte meddelat att flaskorna var slut. Det var dessutom över hundra flaskor kvar om man kollade systemets saldo på butikerna i landet. Flaskorna skulle ha kommit i fredags, men mitt utlovade SMS uteblev. Idag ringde jag och fick reda på att jag inget hade fått, det var slut hos leverantören. Sen ringde de runt de få bolag som fortfarande hade flaskor kvar enligt salodt, men de var naturligtvis slut sedan länge. Grämer mig som fan nu, hade de hört av sig i fredags hade jag kanske haft en ärlig chans att få tag på överblivna flaskor. Bland annat Varberg hade 49 flaskor kvar då. Nu kanske alla de flaskorna också var borta sedan länge...men det får jag aldrig chansen att ta reda på... Fan!

Sömnbehov

Den gångna veckan har mest präglats av en konstant sömnbrist. S2 har varit förkyld och kommit in till oss varenda natt. Placerad som jag är närmast dörren faller det alltid på min lott att bli väckt. S2 har dessutom en tendens att ligga intill mig som ett plåster hela natten, gärna med the occasional slg i ansiktet. Så, sömnen har minst sagt varit sådär. I natt gick jag nattjour och att börja kvällens resa mot gryning med sömnbrist och huvudvärk var, om man ska uttrycka sig milt, inte särskilt lockande. Lördagnätter på kirurgen är inte heller nätter som man sitter på fikarummet och kollar på Kvinnofängelset eller andra inspirerande nattserier. Fylla, misshandel och huvudskador är standard. Man får ofta sy lite, vilket är kul men det blir lite drygt i längden att försöka motivera packade människor att stanna för övervakning några timmar till.

Nu till kvällens rubrik. Riktigt dåligt med sömn senaste veckan och ingen sömn alls i natt. Nu på förmiddagen har jag sovit 2½ timme och när jag började skriva inlägget kände jag mig konstigt nog inte mycket tröttare än vanligt vid den här tiden. Nu efter att ha slumrat till när jag lagt S1 så har väl verkligeheten kommit ikapp mig lite. Annars tycker jag det är intressant hur lite sömn man egentligen klarar sig på. Innan jag fick barn brukade jag behöva 8-9 timmars sömn. Nu klarar jag mig på 6 timmar, även om 7 är det ideala. Det säg ju att Churchill klarade sig på 4 timmars sömn varje natt. Vet inte om det är sant och det låter inte riktigt hälsosamt (han blev ju i och försig typ 90 år, så vem vet), men tänk så mycket man hade kunnat utträtta! ...eller hur många avsnitt av Kvinnofängelset man hunnit med ;)

Enkät 2

Det blir inget vin den här veckan. Har haft fullt upp kväll/nattetid med en förkyld S2. Går som grädde på moset ett 15-timmars pass på akuten mellan lördag och sändag. Har dessutom hunnit med att vara på anställningsintervju på medicinsk radioloi (röntgen) för framtida vik/ST. Funderar faktiskt allvarligt på att bli radiolog, vilket verkligeninte var något jag kunde tänka mig för 2 år sedan. Men specialiteten har uppenbara fördelar och verkar dessutom riktigt kul. Det händer extremt mycket inom bild och funktionsmedicin som det numera heter. Nya undersökningar dyker upp varje år. Man kommer dessutom sannolikt kunna jobba privat hemifrån inom en ganska snar framtid. Jag tycker dessutom att det är rätt kul att sitta och pula framför datorn.

...och skulle jag hamna inom röntgen kommer frågan som den senaate enkäten gällde sannolikt inte vara av intresse. Det kommer nog inte finnas så många patientfall att diskutera. Jag måste säga att jag blev dubbelt överraskad av resultatet. Trodde att det skulle vara flera än 22% som skulle välja alternativet "Vem bryr sig? Läser bara vininläggen", så det var ju glädjande. Jag blev dock ännu mer överraskad av att 54% inte tyckte att det var ok att skriva om autentiska patientfall. Jag vet inte om ni läst de patientfall jag skrivit om hittills, men själv anser jag att risken att en patient ska känna igen sig måste ses som extremt liten. Kanske finns det inget behov av patientbeskrivningar, men jag fortsätter ett tag till om något dyker upp så får vi se :)

På tal om patienter har vi nu två stycken på avdeliningen just nu födda på 70-talet med förändringar på röntgen som ser ut som bukspottskörtelcancer. Hoppas verkligen inte att verkligen stämmer med röntgenfynden. Bukspottscancer är en riktigt otrevlig sjukdom. Dels uptäcks de alltid så sent att det är ritkigt, riktigt dålig prognos och dels så brukar de ofta ha väldigt ont eftersom cancern ofta växer in mot nerver i ryggen. Det finns de som säger att de som överlever en sådan cancer inte har fått rätt diagnos utan att det snarare handlar om en riktigt elak inflammation som missbedömts. Detta och andra erfarenheter får en att inse att man, som 70-talist, inte längre är så ung att man inte råkar ut för sjukdomar.

Helgens skörd

Har i helgen haft besök av Tyskarna från Linköping. Ett mindre kaos med ytterligare två små barn i en hyperaktiv ålder, som dessutom sov riktigt dålig på nätterna. Stackars tyskar som kommer hit för en lugn helg och åker härifrån helt urlakade. Vi drack i alla fall några trevliga viner...

2007 Mayu En chilenare gjord på Syrah. Alltså inte Shiraz vilket väl får tolkas som ett försök till ett försök att göra ett lite mer sofistikerat vin med lite gamla världen-känsla. Dracks i onsdags tillsammans med M's halvsyster. Lanserades i oktober. Vinet hade en tät färg med en undomlig rökig peppar. Lite träigt. Ungdomligt, som sagt, med en grön känsla som nog mest drar åt paprika. Jag får hela tiden associationer till lasagne. Vet inte om det är pepparen eller om det finns en touch timjan också. Lite för grönt i smaken för min del, men får bifall av resten av bordet.

2003 Picàie Ett vin från Venetien i Italien. Vinet är gjort enligt passito-metoden (appassimento) med torkade druvor precis som Amarone, men får inte kallas Amarone då det är "fel" druvor då man även blandat in franska druvor. Amarone innehåller ju normalt druvorna Corvina, rondinella och Molinara. Picàie består istället av 40% Corvina, 30 Cabernet Sauvignon och 30% Merlot. Jag blir inte riktigt klok på om alla eller bara en del av druvorna som torkats och om det kanske är mer korrekt att jamföra med en Ripasso. Köpte vinet förra sommaren. Vinet är hur som helst riktigt trevligt. Stor doft a fat med lite ceder. Kryddigt med inslag av nejlika. Smaken är väldigt präglad av viol, med russin, mandel och en liten gnutta grön paprika. Välbalanserat. Med en lång violpräglad eftersmak och lätt ströva tanniner. Ett riktigt trevligt matvin. Brukar inte ge poäng, men skulle nog drifta mig till 85-86 poäng. Nu finns 2004:an på systemet. En årgång som anses bättre än 2003:an, så jag kommer nog skaffa några flaskor till.

2005 Le Bonheur Prima Har tidigare druckit 2004:an med välbehag. Doften är lätt metallisk med grön paprika, vanlij och gräddkola. Lätt rökigt, men inte lika utpräglat som föregående årgång. En bra bärig och fatig smak. Eftersmaken är bra och tanninerna har ännu inte mjuknat fullt ut. Inte alls lika angenämt som förra årgången, vilket förvånade mig. Trodde att dessa lite enklare viner i kombination med ett rätt pålitligt klimat i Sydafrika skulle vara rätt lika varandra år från år. Kanske skulle ett år i källaren kunna göra susen.

2004 Luigi Righetti Amarone della Valpolicella Calssico Inköptes i Danmark förra sommaren för 80DKK. Drack en flaska då som inte lämnade något större intryck. En kaffepräglad doft med lite rökig, katrinplommon och mandelridå. Smaken präglas av mörka, torkade bär med framför allt russin och även fat. En medelfyllig amarone som inte når upp till några större höjder. Det finns en "icke-classico" variant i beställnigssortimentet för 159:- och om de är jämförbara är den inte värt pengarna. Låter de andra flaskorna jag har ligga och hoppas på underverk.

Drack även en halv flaska 2006 Cuttaway Hill. Det var dock efter ett stadigt intag så jag hänvisar till All Tinto tills vidare. En flaska 2005 Vila Santa korkades också upp, men det var korkskadad, sur och ogin. Är det någon som kan förklara svenska vinkritikers hyllnigskör till detta vin? Har bara druckit det vid enstaka tillfälle, men var då långt ifrån imponerad.

Mycket grön paprika i helgens viner. Kanske kan det vara så att jag bara fått upp nosen för doften, men det är inte direkt ett smickrande omdöme för ett vin när det dyker upp. Jag har inte tillräckligt med efarenhet av denna omogna ton för att säga om den försvinner med lagring, men jag förmodar det...

Oskuldens tid

Insåg när vi landade i Nice att det var riktigt länge sedan jag var i Frankrike. En kort sejour 2000 och innan dess var det nog 15 år sedan. Sommaren 1990 passade vi en katt under sex veckor i en jättevåning med gigantisk takerass i centrala Monaco...så är det någon del av Frankrike som jag känner att jag har lite koll på så är det just Nice med omnejd. Nu bodde vi cirka 1½ mil norr om Cannes, uppe bland kullarna.

Det första man slås av i Frankrike är att det verkligen är bilar överallt. Att promenera eller cykla när man kan ta bilen verkar snarast betraktas som något sjukligt. Bara i en stad som Antibes, som bara har 75 000 invånare, känns trafiken i klass med Stockholm under rusningstrafik. Nästa sak jag slogs av var hur dyrt allt är, framför allt mat i affärer. Till exempel ett 6-pack ägg kostade 2,8€. Det enda som går att få billigt är vin (och i viss mån ost). Fulvin kostar mindre än färskmjölk... Underligt land. Samtidigt är det lite charmigt att åka förbi pizzerior med skyltar, köp 3 pizzor få en liter vin. Då vet man att man är utomlands.

Vad gäller vin, så blev det kanske inte så mycket roligt vin som jag hade hoppats på. Man ska kanske inte ha så stora förhoppningar när man åker runt med två barn i bilen. Det blev tyvärr bara viner inhandlade på stormarknader som Carrefour och Auchan. Hur som helst så blev det lite oskuldernas tagande för min del. Tre oskulder togs: Bandol, vitt Chateauneuf-du-Pape, samt Côtie-Rôtie.

2006 Les Moutonnes Côtie-Rôtie. 18€ på Carrefour. Var relativt ljust i färgen, lite som svartvinbärsaft. Vinet har en klart ungdomlig ton och känns lite obalanserat. Det bjuds på lätt sträva tanniner och relativt mycket syra med lätt brända toner av kaffe. Eftersmaken är lång om än inte särskilt angenäm. Inget vin som fick gommen att slå några större volter och kanske så här i efterhand inte rätt vin att upptäcka Côtie-Rôtie med. Säkerligen skulle det vinna på att ligga några år, men det här är inget stort vin. Har sagt det förut: ibland är jag dumsnål. :(

2006 Château Cabrières. 14€ på Auchan. Mitt första vita Chateauneuf-du-Pape. Det här är en betydligt trevligare bekantskap. Färgen är halmgul med dragning mot orange. Hade utifrån färgen förväntat mig ett ganska kryddigt vin, men möts istället av gula frukter, äpplen och plommon tillsammans med en hel del fläder. Ingen fatkänsla att tala om och endast en gnutta citrus. Syran är riktigt pigg och trevlig och följer med som en röd tråd genom hela vinet över i eftersmaken som ligger kvar angenämt länge.

och så några korta ord om...

2001 Château Lauriol en Bordeaux som köptes lite i desperation över att försöka hitta ett vin med några år på nacken. Trodde faktiskt att det skulle vara lättare att hitta äldre viner, men det var svårt både på Rhônesidan och Bordeaux. Detta var inget fancy. En del röda bär med en hel del jordgubb. Lite multna toner blandat med hö. Ganska trist.

2005 Domaine Gros' Noré Bandoloskulden rök här. Gjorde inga anteckningar, men minns att vinet var kryddigt och mustigt med relativt mjuka tanniner. Trevligt, lite ungt, men blir nog tyvärr aldrig något stort vin.

Lyckades bara få med mig tre flaskor Bordeaux hem, men är egentligen rätt nöjd med det eftersom jag slapp betala extra trots 1½kg övervikt med Sterling. Försökte leta efter 2005:or, så att jag skulle kunna hävda mig bland alla bloggar om primörerna, men så bidde det inte. ;) Fick med mig en flaska 2000 La Tour Carnet en 4e Cru som införskaffades för 31€ på Carrefour. Efter att ha läst Frankofilen inlägg om 2002 vet jag inte om priset var så himla bra. Men om man beaktar hur mycket stryk kronan fått på sistone så kanske man kan motivera priset. Köpte även 2006 Château d'armailhac 5e Cru för 28€ samt 2006 Château Vrai Canon Bouché för sisådär 12-14 €. En St Emilion som fick bra ömdöme i Livets Goda vid deras genomgång av 2005:or. Har ju tyvärr bara en flaska av varje så om någon har förslag på när man kan förvänta sig att det peakar så blir jag glad.

France

Lovar mer än jag kan hålla nuförtiden. Inget vin igår utan bara en massa städning i källaren...

Imorgon bär det av till Frankrike. Vi kommer bo cirka 1½ norr om Cannes...eller
43°37'13"N
6°55'0"O
För den som har Google Earth eller liknande.

Inga vingårdsbesök inplanerade med tanke på barnen. Men väl en hel del vininmundigande. Ska visst finnas en liten pizzaugn, så förslag på passande franska pizzaviner tas tacksam emot :)

Ses om en vecka!

Inlägg 100

Får spara jubileet till ett annat tillfälle...

Det blev inte så mycket vin ikväll. Ett glas 2003 Proyecto Qu4tro var allt jag mäktade med efter mastodontpasset på akuten. Barnen är uthyrda till föräldrarna över helgen och vi har för första gången på minst ett år bara kunnat slappa hela eftermiddagen utan att göra något nyttigt :) Kvällen avslutades med ett besök på en av stadens finare restauranger där M åt Moules Frites och jag lamm. Till detta drack jag som sagt 2003 Proyecto Qu4tro från Conca de Barbera i Spanien. Tydligen en blandning av Merlot, Cabernet, Tempranillo och Grenache. Ett välbalanserat vin med en ordentlig ekprofil blandat med röda bär, kaffe och lakrits. Riktigt bra längd på eftersmaken, dock med en lite omogen bismak.

Natten på akuten blev oväntat lugn. Lärdom för undertecknad underläkare blev, utan att avslöja för mycket, att vara lite försiktig med alltför mycket morfinpreprat mot smärta då detta kan (läs gav) andningsdepression. Som tur var finns ett utmärkt antidot som heter Narcanti och som fungerar bra mot överdoser av morfon, heroin och liknande. Problemet med Narcanti är att det bryts ner mycket snabbare än morfinet, så man riskerar att halka in i andningsdepressionen ingen.

Är nu ledig en vecka, så förhoppningen är att jag ska kunna bjuda på en ordentlig vinrecension redan imorgon.

Go' Natt! Var uppe hela natten och har sovit fyra timmar på förmiddagen, så jag är rätt mör just nu...

Stålbad

Sitter och förbereder mig mentalt på mitt första pass som nattjour på kirurgen. Ett nätt litet 17-timmarspass...och på en fredag dessutom. Kan nog bli sådär kul. Hoppas på dåligt väder så det inte kommer in alltför många fall av misshandel. Ska försöka sova en ordetlig tupplur nu när barnen är på dagis.

Detta innebär ju i alla fall att vin är ett måste på lördag! :)

Enkät 1

Har lite tappat stinget just nu känner jag. Var i Eksjö igår och hälsade på Broilern med familj. Drack faktiskt ett gäng trevliga viner igår, men tog inga anteckningar och koncentrerade mig mer på sällskapet. Vi drack en 1986 Corton-Charlemagne Domaine Bonneau du Martray, 2005 Château Courac Laudun samt 2000 Château Derezsla 6 puttonyos. Kan mest bara konstatera att Corton-Charlemagne nog passerat zenit, men ändå bjöd på smör, nötter och gula äpplen och var en rolig annorlunda upplevelse. Château Courac Laudun blev lite för syrligt efter föregående vinet, men ska definitivt provas igen under rätt förutsättningar. 2000 Derezsla var kvällen höjdare enligt Broilern och nog var det trevligt. Fast det kommer inte upp till favoriten Tamellini ;) Enligt en klisterlapp på Tokajern så ska den ha fått 96 poäng i Wine Spectator 2004. Känns lite väl högt.

Nu till min senaste Gallup:
Châteauneuf-du-Pape kammade lätt hem förstaplatsen med 38% (14 röster). Andraplatsen blev däremot en jämnare historia. Piemonte knep den med 22% (8 röster), följt av Amarone 19% och Bordeaux 16%. Sist kom Bourgogne med 2%. Amarone kom starkt på slutet och jag blir lite nyfiken om Amaroneguiden.se's senaste nyhetsbrev med lovord om Tamellinin kan ha bidragit till det. Gläds åt att fördelningen mellan viner faktiskt stämmer rätt så bra överens med den jag själv skulle skissat.

Hoppas att jag kan återfå lite inspiration framöver, annars funderar jag på att lägga ner bloggen... åker snart till Frankrike för lite rekreation med familjen och förhoppningsvis blir det lite trevliga viner och inspiration för framtida inlägg.

Luigi Righetti Capitel de'Roari minivertikal

Det är lustigt hur påverkad man blir av dofter och smak när man vet vad det är man provar...

Idag bjuds det alltså på en liten vertikal av Captiel de'Roari, systembolagets billigaste Amarone. Upptäckte att jag hade en likasinnad (alltså vinintresserad) på jobbet och då måste man ju ta tillfället i akt och bjuda in till provning. Totalt är vi sex stycken som provar. Vi Bjuder på Boeuf Bourguignon, men för att få en ärlig chans att bedöma vinerna så väntar vi tills barnen somnat och man, som någon passande uttryckte det, kunde höra tystnaden. Till maten delade vi istället på en flaska från Priorat. Tog inga anteckningar och i dimman av de andra vinerna får jag nöja mig med att konstatera att det var gott.

Anteckningarna nedan är ett hopplock av allas omdömen och intryck. De flesta intrycken är nog inte mina egna då jag med facit i hand hade svårt att känna några jättestora skillnader. Vinerna var väldigt lika i färg med en mörkröd färg, där de två äldsta vinerna drog lite mer åt tegel.

2005 Capitel de'Roari - Bjuder på fat och ceder. Vinet var kryddigt med drag av lakrits, nejlika och lite grönt (jag hör både gräs och krondill nämnas). Vinet bjuder på frukt i form av plommon och aprikos uppblandat med lite jordgubbssaft. Smaken är eldig med relativt sträva tanniner. Eftersmaken är riktigt lång med en bra syra.

2003 Capitel de'Roari - Här talas det om lite mer mogna toner med multna löv och portvinstoner. Vinet har en rökig charkig doft uppblandat med vanilj och kola. Mycket bär. Riktigt inbjudande doft, men tyvärr lever inte smaken upp till förväntningarna. Vinet känns betydligt tunnare än 2005:an. Kaffe, kola och gummi är smaker som nämns.

2002 Capitel de'Roari - Ett katastrofår i Venetien. Här dock läst att Righetti la ner en mindre förmögenhet på årgången med skyhöga elräkningar för att få druvorna att torka. Vinet bjuder doftmässigt på ett stänk viol uppblandat med tobak, choklad, rostat kaffe och te. Smaken är utvecklad med fat och choklad.

Även om beskrvningarna ovan kan tyckas skilja sig en hel del så tyckte jag att vinerna var väldigt lika. Kryddiga, fylliga viner. Precis som i Righettis ripasso, Campolieti, så bjuds det på rätt så mycket fat och cederträ. Alla vinerna innehåller 15% alkohol, men det var egentligen bara i 2005:an som det beskrevs som eldigt. Det talades i och för sig om en del sötma som kanske även det är ett uttryck för hög alkoholhalt. Jag tyckte inte riktigt att vinerna levde upp riktigt till mina förväntningar så här heads-up. De fick sig dock ett ordentligt lyft när vi sedan drack de till lite plock av oster och skinka. Gällande ursprung bjuds det på rätt så spridda förslag, men amarone nämns både på 2002:an och 2005:an. Alla prlacerar 2003:an i Europa. Tre av deltagarna tyckte mest om 2005:an och tre (bland annat jag) mest om 2002:an. Alla placerade 2003:an sist.

Till efterrätten drack vi 2004 Château Dereszla 5 puttonyos. En tokajer som släpptes nu i oktober. Med tanke på en relativt stor alkoholmängd får omdömet tas med en nypa salt. Ljus, gyllene färg. Doften bjöd på mycket aprikos och hjortron med honung, lite citrus och en nypa saffran. Frisk smak, men realtivt kort eftersmak. Ett gott vin men utan riktig finess.

PS. På Henrik Ungerths amaroneguiden.se så finns inte Capitel de'Roari recenserat. Däremot finns Tamellinis Recioto beskriven i senaste nyhetsbrevet, och hamnar på andra plats när Ungerth korar systemets bästa Recioto di Soave. Ni kan kanske gissa vem läsaren som tipsat om vinet är ;)

Dagens anteckningar ;)