torsdag 10 juni 2010
2007 Château Pesquié Quintessence
onsdag 26 maj 2010
Prov avlagt
Vi började med det skriftliga provet, vilket faktiskt inte var sådär jättelätt. En fråga hade de formulerat så jag inte ens förstod vad de fråga efter (kommer inte ihåg själva frågan). Frågorna avhandlade bland annat fördelar med maskinell skörd, vilka taktila förnimmelser man kan få av ett vin i munnen (ej smaker) och den viktigaste principiella skillnade mellan pressning av ett vitt och rött vin. Har ännu inte fått svar, men tror att man ska ha typ10 av 15 och det bör jag ha klarat.
Över då till blindprovningen. Utan att gå händelserna alltför mycket i förväg så kunde man redan vid den visuella inspektionen komma ganska långt.
Vitt 1 var nämligen mycket blekare än övriga viner, vilket förde tankarna mot Sauvignon Blanc. Stoppade man sedan näsan i glaset fann man mycket riktigt ordentligt med framför allt fläder, men även svarta vinbärsblad. Även smaken dominerades av fläder. Syrligt. 83p och Stoneleigh Sauvignon Blanc.
Vitt 2 drog något mer åt gult. Doften kändes inte särskilt ekig, utan mer åt mineral. Lite citrus. I munnen kändes vinet ganska runt och int e alls med samma påtaliga syra. Detta i kombination med noteringarna från vitt 3 gav Chardonnay. 82p och Bonterra Chardonnay. Ännu en gång går jag alltså bet på eken. Vet inte om jag kan skylla på tidigare förkylningar, för det brukar i alla fall sällan vara några problem att plocka ut när det gäller röda viner.
Vitt 3 hade ungefär samma färg som 2. Doften skvallrade om päron med lite söt ton. Påtagligt mycket syrligare än 2:an. Sammantaget en riesling, 83p. Facit: GB Riesling Sauvage.
Rött 1's färg svallrade också om dess druva. Tät, med en lite blålia kant. En doft med ganksa lite bär och i så fall mörka dito. I munnen är vinet medelfylligt med viss strävhet. Ganska gott och nästan med lite touch av Pinot. 83 p och tveklöst en Syrah. Gissar på snäppet under en Crozes-Hermitage. Facit: Delas Les Launes Crozes-Hermitage. Lustigt, drack det för två veckor sedan och då luktade det extremt mycket medwurst, och idag endast lite chark. Trodde nog att jag skulle uppskatta det mer.
Rött 2 har tycligt öjusare toner än de två andra och såväl doft och smak känns typsikt pinot med bland annat mycket hallon. Ok, men inget att höja ögonbrynen för, 82p (83p sist). Facit: Couvent des Jacobins.
Rött 3 hade också en mörk färg. Doften avslöjade svarta vinbär och efter ett tag även ceder. Den gröna tonen förde tankarna mot Chile. Relativt syrlig smak. Ok längd, men inte särskilt gott. 81p. Facit: Palandri Estate Cabernet Sauvignon.
Full pott på den delen. Kändes trots allt ganska lätt. Det var några som missade på Syrah och Cabernet, vilket ju kan vara lurigt. Ni får ursökta att jag int elänkar till vinerna till systemet, men landstinget har spärrat systmets hemsida då den klassificeras som alkoholrelaterad (nähä!). Lustigt nog så är även Mise en bouteille's blogg också spärrad som enda vinblogg jag hittat hittills. :)
måndag 17 maj 2010
Efter regn kommer solsken...

onsdag 12 maj 2010
Generalrepetition
Men först en kort repetition av druvorna:
Sauvignon Blanc: Ofta blekt gul, halmfärgad till färgen. Doften är aromatisk med svarta vinbärsblad som främsta karakteristiska, men även krusbär, kattpiss och gräs. Sällan ekad. Syran är ofta hög.
Riesling: Relativt mättad gul färg, ofta något grön. Diften är relativt aromatisk, men päron i frontlinjen. Inte sällan en ganska söt doft, ibland även med inslag av petroleum. Man talar om två varianter beoende på klimatet, där man i kalla klimat ofta får viner med tydlig pärontoner och en sötma. Varmare klimat ger lägre sötma och ofta petroleum (vet inte om denna generalisering är helt gångbar). Syran är hög till mycket hög.
Chardonnay: Har ofta en mättad gul till gyllengul färg. Inte lika aromatisk. Doftspektrat kan variera från äpplen, ananas, honung och smör. Ofta tydliga aromer från ek. Syran är ofta måttlig. Ofta ekad.
Pinot Noir: Ljus färg, med en kryddig doft. Om man hittar bär är det ofta hallon/jordgubb. Syran är ofta hög och tanninerna snälla. Vinerna blir ofta lätta till medelfylliga.
Cabernet Sauvignon: Mörk färg, ibland nästan svart/röd. Doft av framför allt svarta vinbär, cassis och ibland stall, ceder/blyertspenna. Smaken är fyllig med rejäla tanniner och medelhög syra.
Syrah/Shiraz: Mörk ärg, som ung ofta med inslag av lila. Doften är kryddig med charkuterier/rökt kött och mörka bär. Ofta är börigheten mer påtaglig i viner från nya världen, medan charken mer gör sig påmind bland gamla världens viner. Ibland med en stjälkighet. Smaken är fyllig med ordentliga tanniner och medelhög syra.
Dags då för provning:
Vin 1 är blekgult med dragning åt halm. Doften är aromatisk med en omisskännlig ton av svarta vinbärsblad. Även smaken präglas av svarta vinbär. Torrt. Tveklöst en Sauvignon Blanc. 82p. Facit: 2009 Neetlingshof Sauvignon Blanc.
Vin 2 har en gulare, mer mättad ton. Doften är relativt liten med lite ek och mineral. I munnen är syran lägre och smaken fetare med en tydlig ekton. Eftersmaken riktigt ok. 83p och alltså dagens Chardonnay. Facit: 2009 Lindeman's Bin 65.
Vin 3 har inte heller en särskilt stor doft. Päron och nästan lite sötma. Lite pappakrtong. I munnen har vinet en viss sötma, men med en bra syra som väger upp. Lite spritsig. 85 och Riesling. Facit: 2008 Schloss Vollrads Riesling Trocken.
Vin 4 har en ljus färg som genast skvalrar om druvsort. Detta bekräftas av doften som känns väldigt "pinot:ig". Kryddig med en ton av kaffe. I munnen känns vinet runt med en lite bränd underton och en hög syra. Eftersmaken känns ganska sur. Inte ett vin i min smak, men de andra deltagrna uppskattar det. 81-82p. 2008 Stoneleigh Pinot Noir.
Vin 5 har en mörk, blålila ton. Doften är syrlig med rök, peppar, kryddor och björnbär. Kanske lite grönt. I Munnen känns vinet strävt och fylligt med bränd, ekad ton. Otvetydligt Shiraz. 83p Facit 2007 Penfold's Thomas Hyland. Trodde faktiskt jag skulle uppskatta det vinet mer.
Vin 6 doftar av ek och en diskret stallighet (men inte några tydliga svarta vinbär). I Munnen är vinet sträv med en ok syra. Smak av ek och slånbär. 83p. Facit 2005 Torres Gran Cornas. Liten miss av ordföranden att välja ett vin som innehöll 15% Tempranillo.
Till slut ganska enkelt, även om det initialt var lite svårt att vara helt säker på vin 5 och 6. Vi gick sedan över och provade 6 nya viner. Skrev inga notiser, men fick skämmas och hade enormt svårt att skilja mellan GB Sauvage Riesling och Bonterra Chardonnay (rookie, jag vet...men sluta nu inte läsa bloggen bara för det ;) ). Syran var betydligt högre i rieslingen, men doften var obehagligt lika. Får skylla på att jag var otaktiskt och inte spottade första omgången och att jag idag är knallförkyld, så det var nog redan på G igår (så måste det ha varit).
torsdag 6 maj 2010
2008 Puech Auger Les Dolomies
söndag 2 maj 2010
2005 d'Arenberg The Footbolt Shiraz
tisdag 27 april 2010
Lektion 4 - Pinot Noir
Hur ska man kunna föryngra Munskänkarna? De (få) möten jag varit på hittills så har jag varit yngst med några få år, men framför allt har medelåldern legat åtminstone runt pensionsåldern. Vi är några som är under eller runt förtio, men majoriteten är nog över pensionsåldern. Känns som om man skulle kunna stämma av Rotarys medlemsmatrikel mot Munskänkarnas och få ungefär samma namn. Kan förstå om man som ung inte lockas av munskänkarna. Om man inte är inbiten vinnröd det vill säga...
Druvkursens sista druva är alltså Pinot Noir. Själv måste jag erkänna att min erfarenhet av Pinot, och framför allt lite bättre Pinot-viner är minst sagt begränsad. Lovade mig själv att i år skulle vara det år då jag fördjupade mig lite i dessa viner, men det löftet har jag inte direkt jobbat på att infria hittills.
Pinot Noir (P.N.) är en nobel gammal druva och faktiskt en av de äldsta odlade druvorna och kan ha odlats i 2000 år. Druvan tros härstamma från Bourgogne och redan på 1300-talet kom ett påbud om att Gamaydruvan skulle förbjudas i Côte d'Or till förmån för P.N. På grund av dess höga ålder är P.N. väldigt genetiskt instabil och bara i Bourgogne ska det finnas över 1000 olika kliner. P.N. ska även vara ursprung för ett antal olika druvor som till exempel Chardonnay, Gamay och Muscadet. Tydligtvis (enligt Oz Clarke's Druvan bakom vinet) ska P.N. har samma DNA som Pinot Blanc och Pinot Gris. Som gammal molekylärbiolog har jag svårt att helt få ihop hur samma DNA kan ge upphov till både blåa och gröna druvor.
Att odla P.N. innebär en stor utmaning. Den mognar tidigt och är känslig för röta på grund av dess tunna skal. P.N. gillar att mogna långsamt i ett svalt klimat, men behöver paradoxalt nog en hel del värme för att mogna ordentligt. Stockarna trivs bäst i väldränerad djup mylla. Utöver röta är den även känslig för oidium (mjöldagg). Stockarna dör ofta redan vid 30 års ålder, till skillnad från exempelvis Syrah som börjar producera riktigt bra viner vid den åldern.
Jancis robinson kallar P.N. för "retsamt ogripbar till sin karaktär" och att beskriva P.N.'s karaktär är inte helt lätt. Det tunna skalet gör att vinerna ofta är ganska ljusa och sällan med sådär påfallande mycket tanniner. Unga viner har ofta mycket hallon och jordgubbar. Med ökad mognad infinner sig ofta drag av vilt, läder, ruttna grönsaker(?) och tryffel. Själv tycker jag ofta man hittar en (inte helt lättdefinierad) kryddighet och lite bränt. P.N. är måhända svår att beskriva i ord, men jag tycker oftast att man känner igen den och det är nog den druva som jag har lättast att förnimma smaken efter även nästa dag.
Nämnas bör ju även att man även kan göra vita viner på P.N. och det ingår ju som en av druvorna i Champagne. Blanc de noirs görs ju bara på P.N.. men, det visste ni ju redan ;)
Kvällens fem viner som provades halvblint:
2007 Morgon Duboef. Som många vet när de läser namnet handlar det här inte om Pinot utan om Gamay från Beaujolais. Färgen är oväntat mörk, en av kvällens mörkare. Doften är initialt ganska blygsam och jag vet inte om det var det eller min, ännu ej krya, nos som ställde till det men jag hade svårt att skilja den från storebror Pinot. Efter ett tag blommar den dock ut i en bärig hallonsaft/godis med en ganska varm känsla (rumstempererat). Smaken är ung och bärig med lite sliskig (söt) saftkänsla. Ingen höjdare, men kanske ett bra party/bersåvin. 81p.
2007 Couvent des Jacobins från Jadot. Bourgogne och Pinot alltså. Doften här var ganska tunn. Hittade mest hallon och modellera(!), med lite krydda. Även smaken kändes något tunn med en bra syra. Hade nog hoppats på lite mer, för jag vill minnas att jag varit rätt förtjust i det tidigare. Trtos allt en rätt druvtypisk doft och druvan tog man inte misste på. 83p.
2001 Conde de Valdemar Gran Reserva. Här byter vi plötsligt spå till Rioja och Tempranillo...och det tar man inte misste på. Ekat så det förslår. Lite dill och en hel del torkad/mogen frukt. Har aldrig varit förtjust i Rioja och det här vinet var inget undantag. Lätt att placera dock. 82p.
2007 King's Ridge. Nya världen Pinot, eller närmare bestämt Oregon. Doften är stor och kryddig med en lätt bränd ton. Mycket Pinot-doft med hallon. Även smaken är lite bränd, och samtidigt en eldig kryddighet. Lite mer vulgär än nästa vin med +100% Pinot-karaktär. Gillar man den typen av vin blir man nog itne besviken. 86-87p.
2006 Vosne Romanée. Återigen är det Louis Jadot som står vid spakarna. Med sina 419:- torde det här vara det dyraste Pinot-vinet jag druckit. Doften är initialt ganska blygsam, framför allt i jämförelse med amerikanen. Doften känns äldre, mer utvecklast. De druvtypiska tonerna dyker upp efter en tid i glaset tillsammans med lite sötlakrits. I munnen känns vinet större än doften leder en att tro. Tanninerna är plötsligt betydligt strävare och man upptäcker även lite fat. Eftersmaken är lång och inbjudande. Det här vinet hade säkerligen mått bra av att lagras några och år och framför allt av att ha provats före amerikanen. Kanske inte värt pengarna idag om ni frågar mig, men ändock kvällens höjdare. 88p
söndag 25 april 2010
Intet nytt
Sista riktiga druvkursen på tisdag, sen återstår bara repetitionen innan det är dags för prov. Pinot Noir återstår att avhandlas...
tisdag 20 april 2010
Lektion 6 - Syrah/Shiraz
Har insett att jag nog får ta lektionerna om vinframställning över ett bräde framöver och tills dess koncentrera mig på de olika druvorna:
Syrah eller Shiraz, gamla eller nya världen. Sällan är det så lätt att ana vilken huvudtyp av vin man finner i flaskan som när det gäller Syrah/Shiraz. Står det Syrah på flaskan har producenten satsat på ett vin med karaktär av gamla världen (läs Rhône) och står det istället Shiraz så är det nya världen som är förebild (och då kanske framför allt Penfold's flaggskepp Grange).
Man har länge tvistat om druvans ursprung (härefter Syrah). Är den uppkalla efter den persiska staden Shiraz? Kom den från Egypten till Rhône via Sicilien? Eller härstammar den helt enkelt från Rhône? Teorierna har varit många, men det verkar som den sistnämnda stämmer. Bland annat Syrah's stora genetiska variation stödjer denna teori. DNA analyser tyder på att föräldrarna är den blå Dureza och Mondeuse Blanche. Mer säkert är dock att Syrah introducerades i Australien 1832 av skotten James Busby. I början gjorde man mest starvin och mousserande(!) viner på Syrah i Australien och ett tag fick man till och med statliga bidrag för att dra upp Shirazstockarna. Som tur var det vissa som inte nappade.
Syrahdruvan liknar Cabernet på så sätt att den har ett tjockt skal som borgar för tanninrika viner med mycket färg, den är inte särskilt känslig (undantaget coulure), den går att odla på ett flertal olika platser och är relativt lättodlad. Druvorna knoppas sent och mognar sent, så det är viktigt att det varken blir för mycket eller för lite hetta. Syrahviner har ofta en blåton som är motståndskraftig mot oxidation. Doften domineras i unga år av bränt gummi, rökta charkuterier, svartpeppar, tjära och björnbär. Med stigande ålder utveckals de istället mer åt Bordeauxhållet med peppar, öäder, tobak och choklad.
Vi får under kvällen prova sex viner. Fyra gjorda på Syrah/Shiraz, två från Rhône, ett från Australien och ett sydafrikanskt. Med i leken finns även ett vin gjort på Nebbiolo och ett på Sangiovese. Näsan är alltså fortfarande inte på topp, så jag struntar i noteringar. Det som var lite intressant var att vissa dofter funkade, typ peppar, rosor, choklad och chark. Vi provade vinerna blankt och jag hade rätt på nebbiolon, australiensaren och rhônevinerna. Däremot kunde jag inte skilja Sangiovesen från sydafrikanen, inte ens efter att jag visste svaret (Briolo vs Allesverloren). Enda noteringen jag fick ur mig om Allesverloren var pappkartong. Inte helt frisk i nosen alltså ;)
måndag 19 april 2010
Årets blåa druva - Grenache!?
Grenache känns ju bara SÅÅÅ 2009. Men det är bara att rätta sig i leden och kora årets kung Ska kanske tilläggas att jag inte röstade själv, men den druva jag tänkt försöka upptäcka lite mer av i år är Pinot Noir. Drottningen känns spontant som Riesling, men invändningar mottages tacksamt.
Några bra tips på trevlig Grenache som inte stavas Chateauneuf förresten? Lite intressant att man bara får 9 träffar om man söker på systemets hemsida efter viner på bara Grenache (el Granacha)
lördag 10 april 2010
2005 Le Bonheur Prima
Blir lite orolig efter att ha läst en förkyld post från Svenssonsmakaren, men inser snabbt att det här faller mig rätt bra på tungan. Även om luktsinnet endast uppskattas vara uppe i 70% av sitt forna jag möts man av en tydligt, nästan lite saftig, svart vinbärston. Mogen doft och rejält mogen frukt uppblandat med kaffe och tobak. M tycker framförallt att det doftar av källare och lite unkenhet, även om hon samtidigt uppskattar det. Sist tyckte jag att doften av paprika var påtaglig, men idag kan jag endast ana den i bakgrunden. Vet inte om det beror på förkylningen, eller om de mer vegetala tonerna dämpas med stigande ålder... I munnen känns vinet runt och moget med massvis med mogen frukt. Tanninerna är mer påtagliga än förväntat, i alla fall när man dricker det utan tillbehör. Man ska nog passa sig för att servera det för varmt, för då kommer syran lite i skymundan och gör att det kan kännas lite jolmigt.
Det här vinet för mindre än hundralappen är ett riktigt trevligt köp just nu. Ska man klaga på nåt är det den lite sytliga tonen, så där får man helt enkelt låta preferenser och känslighet avgöra. 86p
onsdag 7 april 2010
Lektion 5 - Cabernet Sauvignon
Cabernet Sauvignon (härefter CS) är som namnet antyder en korsning mellan Cabernet Franc och Sauvignon Blanc. Detta verkar man dock inte ha varit medveten om, namnen till trots, förrän man tog DNA-tekniken till hjälp...trots att föräldrarna båda bär med sig många likheter med sin avkomma. Ursprunget sägs, liksom hos föräldrarna, vara Bordeaux.
Varför har då CS blivit så stor? Svaret får kanske sägas vara tudelat. Dels så smakar den väldigt lika var den än odlas (mer om smaken etc nedan). Sätter man CS på etiketten så vet konsumenten vad som bjuds. Namnet säljer helt enkelt. Den andra förklaringen är att den är väldigt tålig och lättodlad, så länge det är tillräckligt varmt. I detta ingår även att den inte heller är särskilt känslig för sjukdomar.
Druvan är liten med ett tjockt skal och många kärnor. Läste att förhållandet kärnor till fruktkött var 1:12 jämfört med 1:25 för Sémillon. Det tjocka skalet ger viner med tät, mörk färg men även tanniner vilket borgar för bra lagringspotential. Smakmässigt stavas ledstjärnan svarta vinbär. I sin ungdom har vinerna ofta smak av körsbär och och plommon, medan de med stigande ålder utvecklar toner av cederträ/blyertpenna/cigarrlåda. Just ceder får ses som CS andra ledstjärna. Vid låga mognadsgrader ger CS en ton av grön paprika i doften, medan mer övermogna druvor ger mer syltiga, kokta toner. Man kan även hitta toner av tobak, björnbär och cassis. Mynta och eukalyptus återfinns ofta i vinerna från Australien. CS går ofta bra ihop med ekens kryddor och vaniljdofter.
Lektionen bjöd även på vinframställning 1, men dagens jour tillåter inte riktigt att jag tar det nu. Hoppar även över vinerna vi gick igenom eftersom luktsinnet var helt förlorat. Vi provade i alla fall 6 olika viner, varav ett Sauvignon Blanc och ett Cabernet Franc för att man skulle få känna chansen att känna släktskapet. När vi provade ett sydafrikanskt vin kommer vi in på den syafrikanska rökigheten. Provningsledaren talar om att man spekulerar i om detta skulle kunna bero på svampen Brettanomyces. Har tidigare hört teorier om att rökigheten kunde bero på ett viru, men att det skulle vara Brett var nytt för mig. Vet inte riktigt om jag tror på det... Trodde Brettanomyces mer gav lite rustika toner och vid högre halter med badboll och annan plast, och inte rökighet. Någon annan som hört talas om detta?
PS. Börjar lite smått få hopp om livet igen. Känner lite dofter, hostar upp lite mindre skit och mår allmänt lite bättre. Det finns kanske hopp om livet trots allt.
torsdag 1 april 2010
Suck och stön
Någon som vill tolka?söndag 28 mars 2010
Stopp i kranen
Har druvkurs på tisdag, så lite teori ska jag väl kunna bjuda på då, men noteringarna om vinerna skulle nog bli väldigt strömlinjeformade: mörk färg, ingen doft, viss strävhet utan sötma (Cabernet Sauvignon). ;)
torsdag 18 mars 2010
Lektion 4 - Chardonnay och vinerna
Chardonnay är en korsning av den enormt kända Gouais Blanc och den betydligt mer anonyma Pinot Noir, eller hur var det nu? Gouais Blanc ska visst inte alls vara någon höjdardruva, så det var kanske smart att slå sig ihop med en istället. Druvan knoppar tidigt, vilken gör den känslig för vårfrost. Något som kan vara ett problem i Chablis och Bourgogne. Genom att beskära sent, vilket ger en senare knoppning och blommning kan man dock komma runt det problemet. Chardonnay mognar snabbt,vilket gör att den lätt kan tappa syra på varmare platser. Druvan är oöm, mångsidig, växer i de flesta jordmåner med mera. Den perfekta, lättodlade druvan som ger bra viner helt enkelt. Dess popularitet gör att kvalitetsspannet är stort. Vi talar om tre olika sätt att framställa viner på Chardonnay. Traditionell (Bourgogne) går ut på att druvorna handplockas och mjukpressas för att sedan jäsas på fat, genomgå malolaktisk jäsning och bâtonnage (omrörning av fällningen). Detta ger ett mjukt och smörigt vin. Ny vinframställning (läs nya världen) med viner på druvor som hanterats varsammare, genomgått maceration med skalen, och kalltjäst i en mer hygienskt ren miljö ger istället tropiska, fruktiga viner. En liten avstickare utgör Chablis, som lagrar och jäser vinerna utan ek och använder lite, eller helst ingen alls, malolaktisk jäsning.
Chardonnaydruvan i sig har en ganska neutral smak, och blir istället för "offer" för terroir och vinmakrnas egna knep för att få karaktär. Det blir därför ganska svårt att generallisera om Chardonnay's smak. Knappt mogen Chardonnay har smak av gröna äpplen. Mer mogna viner från svalare klimat (med lång utveckling) ger smak av päron, akacia, citron och grapefrukt, flinta, rök. Chardonnay från varmare klimat får mer tropiska frukt, med mango, banan, melon och persika med gräddkola, smör, honung från faten.... ja, det mesta verkar kunna leta sig fram beroende på växtplats och framställning.
Nu tar jag de viner vi drack. Sätter inga poäng eftersom jag är duktigt förkyld och det inte skulle vara riktigt rättvisande. Näsan fungerade i och för sig rätt bra ändå, men jag tar ändå och skriver de andra deltagarnas fynd inom parentes för att ge en mer nyanserad bild.
2008 Domaine de Boissonneuse, vi startar med en Chablis som doftar friskt av äpple (återhållsam, citron, kiwi, mineral). I munnen är vinet friskt och torrt med tydliga gröna äpplen. Bra längd. Ett friskt vin (och ekologiskt visar det sig nu)!
2008 Louis Jadot Couvent des Jacobins doftar är klart annorlunda jämfört med föregående. Mindre frisk, lite sötare och kanske lite unken. Har gör sig eken också påmind. (smör, honung, blommigt tycker de andra) Även i munnen är vinet mindre friskt, men torrt trots doften. Eken bidrar med smörkola.
2007 Bonterra Chardonnay. Ytterligare ett vin gjort på ekologiska druvor. Doftern här är lite fetare, med nöt, päron och drag av äppelpaj. Hittar även lite kardemumma. (Märker att min nos inte är så mottaglig för ek idag, men de andra hittar smörkola, vanilj och fikon). Gällande smak har jag skrivit syrligt och att jag trodde att det skulle vara mer ektoner (det var innan jag insåg dagens svaga punkt). De andra noterar en viss sötma, lite oljighet och ek.
2008 Penfold's Koonunga Hill Chardonnay. Här blir det genast mer drag av tropiker, med melon och grapfrukt i frontlinjen. Vinet känns nästan lite strävt i munnen och inte lika troiskt. Syrligt, med drag åt det beska hållet. (mineral, melon, tydlig ek, oljigt och lite fadd)
2007 Château Coucheroy. Trots att jag druckit detta vin tidigare tänker jag inte på att det kommer från Bordeaux (där Chardonnay är förbjudet) när jag häller upp det. När jag väl sticker näsan i glaset och hittar tydliga drag av fläder och svarta vinbärsblad tänker jag att detta väl ändå måste vara en Sauvignon Blanc?...och sekunderna efter berättar provningledaren just precis detta. Lovar väl gott inför provet så småningom ;) Hittar även en trevlig friskhet och lite drag av fat. (krusbär, stickig). Smaken är frisk med dominans av svarta vinbärsblad med lite drag av grönt. (balanserat)
1989 Paul Pidant Mersault 1er Cru Les Charmes. Blir lite osäker på om jag skrev ner rätt namn eftersom jag inte får en enda vettig tröff när jag googlar. Uppdaterar när jag fått det bekräftat per mail. De andra vinerna var snarlika i färgen, men det här har,naturligtvis, en mer oxiderad, mörkare färg. Vinet doftar av kola, ylle, bränt socker, nötter och nejlika (mogna äpplen, fikon, bröd, crème brulée, plommon). I munnen är syran fortfarande med i matchen, samtidigt som vinet känns runt i munnen. Bra längd, om än lite bitter. Inköptes av ledare på auktion i Frankrike för runt sisådär 400kr...och det kan jag säga att jag aldrig skulle givit. Tydligtvis inte på sin topp ännu, men jag har svårt att se var det skulle landa med ytterligare lagring. hur som helst kul att ledaren tar med sig något lite speciellt.
onsdag 17 mars 2010
Lektion 4 - Odling II
Druvorna till dagens viner kommer alla från den europeiska vinrankan, arten Vitis vinifera. Det finns cirka 1000 olika druvsorter inom arten. Av dessa är några hundra lämpade för vinframställning. Det finns även andra vinarter och när vinlusen (tidigare Phylloxera vastatrix, numera Daktulospharia vitifoliae) angrepp de europeiska vinrankorna fick man ta hjälp av amerikanska vinrankor, som inte angreps av lusen. De amerikanska rankornas rotstockar användes för att ympa eurpeiska vinstockar och på så sätt dra nytta av lus-resistensen hos de amerikanska med kvaliteten hos de europeiska...och så ser det idag ut på de allra flesta håll Europa, med undantag av områden med sandiga jordar (där lusen inte trivs) eller områden med begränsad import. Korsar man två arter, får man en hybrid. hybrider är förbjudet i EU från och med i år. Vi diskuterar lite hur det kommer sig och någon tror att det beror på att man vill lägga hinder för/minska behovet av import från USA. Själv tycker jag det känns lite långsökt, rimligtvis måste ju amerikanska vinrankor finnas här redan för att användas till ympning. Någon som vet varför det förblivit förbjudet?
Vi talar lite om odlingstäthet. Detta beror bland annat på faktorer som nederbörd, solexponering, avkastning, makinell skörd med mera. Bordeaux tillämpar traditionellt en hög odlingstäthet, 10 000 rankor/ha (ca 1m emellan) för att varje vinstock bara ska ha ett begränsat antal klasar och på så sätt få mer koncentrerade druvor.
Beskärning blir sista ämnet för dagen innan vi går in på dagens druva. För att förhållandet mellan grenar, blad och frukt ska bli lämpligt behöver man beskära rankorna. Upp till 90% av växtmaterialet kan tas bort. 1-4 klasar blidas sedan per kvarlämnad knopp. De finns ett flertal olika beskärningsmetoder och ibland regleras detta i vinlagstiftningen. Exempelvis Gobelet där rankan beskärs som en fristående buske, som en bägare. Detta lämpar sigväl för mindre vingårdar som skärdar för hand. Guyot är då motsatsen då fruktbärande grenar och skott får stöd avståltråd, vilket lämpar sig väl för maskinell skörd. Grön skörd (vendange verte) innebär att omogna eller halvmogna klasar tas bort för att uppnå optimal mognad eller koncentration. Det kan även vara ett sätt att minska risken för mögel då klasarna sitter mindre tätt...
Det var alles för idag. Återkommer med vinerna och lite om Chardonnay inom en snar framtid...
fredag 12 mars 2010
2006 Château la Tour de By
Vinet bjuder nosen på ett riktigt trevligt bemötande. Köttigt, blodigt järn uppblandat med tobak som passerat via rosten. Ganska mogen doft med svarta vinbär och lite plommon. Några nypor kaffe hittar jag också. Dofterna går tillstor deligen i smaken. Tanninerna ärsådär litemåttligt sträva, men inte värre än att det funkar fint på egen hand. Bra längd på eftersmaken.
Detta var en riktigt trevlig bekantskap som jag definitivt kommer att återvända till. Säkerligen ett ypperligt matvin. Fullt njutbart redan nu, men kommer säkert klara ytterligare några år med bravur. Man kan ju inte annat än nyfiket undra hur 2005:an skulle smakat. 89p.
tisdag 9 mars 2010
Lektion 2, odling och Riesling - vinerna
Druvkursen fortsätter och nu var det snart två veckor sedan andra lektionen (tredje imorgon). Utförligare inlägg om vad som gicks igenom kommer, men vi har blivit utlovade en pdf och innan den kommer ligger jag lite lågt. Antecknade nämligen inget mer än provningsnoteringarna. Tänkte i alla fall att jag skulle bjuda på dessa så länge...
2008 Erdener Treppchen Riesling Kabinett var blekgul med en lätt grön touch. Doften var relativt stor med gröna äpplen, lite citrus, persika och tutti-frutti. I munnen är syran mycket frisk, närmast lite spritsig. Halvtorrt med inslag av honung, lichee och äpplen med en hygglig längd. Gott! 85p.
Konstaterar återigen att jag har svårt att gå igång på vita viner, så länge de inteär söta. Det är gott, men inte alls med samma spektrum och finess...
Vi har förresten fått en ny vinskribent i vår lokaltidning. Drog inte riktigt jämt med vår gamla, Sune Liljevall. Var kanske lite präglad av att han även skrev för Arbetarbladet och det hela därmed gärna köndes som en jakt på billiga, prisvärda pavor. Kanske lite fördomsfullt, men det enda jag minns av Sunes krönikor var att han lovordade Café Culture som ett roligt vin, vilket jag håller med om (om än nästan lite vulgärt). Satte nästan morgonjuicen i vrångstrupen (trachea på fikomspråk) när första vinspaltens billigaste vin kostade hela 119:-. Dåligt insatt som jag var insåg jag (när jag läste Kronstams lista) att billigaste vinet kostade just 119. Hade hoppats på något nytt, men nu efter att ha läst lite av hans alster får jag tyvärr inse att det är mycket snack om prisvärde och fyndvarning på 89:- flaskor. Vinskribenten har hur som även han startat en blogg och genaste trasslat till det lite för sig genom att, i ett försök att avkoda vinnördarnas vinspråk, referera Rieslings petroleumdoft som del i begreppet mineralitet och hur detta skulle vara en produkt av jordmånen. Blev dock ganska snart tillrättavisad och informerad om att Rieslings petroleumdoft kommer av nedbrytningen av karotenoider, närmare bestämt från den kemiska föreningen 1,1,6-trimethyl- 1,2-dihydronaphthalene. Karotenoiderna kan härledas från ämnen i frukt och bär och har således inte med jordmån att göra...
PS. Magbesvären slutade med att jag fick åka hem från jouren och väl hemma havererade magen fullständigt. Trots 10-talet resor till Asien och Egypten var det här det i särklass värsta jag varit med om. Det hela höll i tyvärr i sig så att jag missade tredje lektionen. Har dock fått en pdf från den föreläsningen, så det blir nog en liten sammanställning ändå vad det lider...
söndag 7 mars 2010
2008 Feudi di San Gregorio Greco di Tufo
lördag 13 februari 2010
2005 Château Croizet-Bages
Vin är inte direkt det första man är sugen på när man är förkyld, men eftersom livsandan sakta börja återkomma känns det ändå rätt att leta lite djupare i källaren idag. Valet faller på 2005 Croizet-Bages. En 5e Cru inte levt upp till sin klassificering på senare år. Inköptes för ganska exakt två år sedan i Danmark för 149 DKK (ca 200 SEK).
Vinet är gjort på 70% Cabernet Sauvignon, 25% Merlot och 5% Cabernet Franc. Efter dekantering återfinns en måttligt med finkornig fällning i flaskan. Färgen har en begynnande mognad, med an sammetsröd touch. Vi möts en relativt stor doft av ceder, tobak och saltlakrits. Cabernet gör sig påmind med svarta vinbär. Lite stjälkigt, grönt följer också med. Längst bak tittar nåt som jag associerar med pälsdjur (typ marsvin) fram. En svårdefinierad doft, men pälsdjur alternativt torrfoder var det närmaste jag kom. Kanske lite åt våt ylle-hållet. Den hänger i alla fall med när vi smakar vinet, som i övrigt känns harmoniskt och medelfylligt. Relativt drickvänliga tanniner. Ok längd på eftersmaken.
Mina förväntingar på det här vinet var inte särskilt högt ställda. Inte ens för ett bra år som 2005. Har läst att Croizet-Bages' viner mognar snabbt och även det här känns på intet sätt som ett barnarov. Har två flaskor till och de lär inte bli sämre de närmaste åren, men samtidigt lär det aldrig bli någt stort vin. Vinet fick 86-88p när grappe testade 2005 Bordeaux:er och det tycker jag var ett ganska passande betyg. Tror även att det fick 86p av Parker. 149DKK kändes som ett ganska rimilgt pris, även om det inte är det jag skulle köpt nästa gång om jag haft pengar över...