Let's call it the comeback!

Inte riktigt kanske...men ett nytt inlägg i alla fall. Påsken har passerat, våren är här och det tryter fortfarande med blogginspiration...

Var nere på bolaget och hämtade ut en flaska champagne idag som jag beställt. Gjorde beställningen innan prishöjningen och hade hoppats på (ja, faktiskt räknat med) att få betala det lägre priset. Men icke! Nu blev det bara 21kr mer, men det stör mig likförbannat.

Nu lite om några av de viner som passerat gomseglet den senaste tiden...

2006 Il Nero di Casanova från La Spinetta hämtades hem från beställningssortimentet nyligen. En La Spinetta frånToscana gjord på 95% Sangiovese och 5% av, den för mig okända druvan, Colorino. Hittar den inte ens i Oz Clarke's Druvan bakom vinet, så då måste den vara en raritet eller möjligen gå under något annat namn normalt. Stoppar man ner näsan i glaset möts man av en ungdomlig doft med tydligt drag av riven mjölkchoklad, tillsammans med körsbär och lite kaffe. I munnen återfinns ett strävt vin med ordentlig syra. Mörka bär och choklad. Ett hyggligt vin nu, men jag ser fram emot att prova det igen om sisådär två, tre år.

2004 Tamellini Recioto di Soave. Jag har sagt det förut, det här vinet är fantstiskt! En fullkomlig explosion av tropisk frukt, med mango, aprikos och ananas i frontlinjen. Har ni inte smakat och gillar sött vitt så ser det ut som om det finns några flaskor kvar på bolaget. Bara färgen är värd ett köp.

2007 Terra Andina Reserve Carmenère. Inköptes som utfyllnadsvin och fick utgöra sällskap till gårdagens grill. Vinet får bifall av folket runt bordet, inklusive vår italienske svåger som precis suttit sågat alla Nya Världen-viner och konstaterat att de alla smakar damm. Själv har jag svårt att komma förbi den oerhört tydliga tonen av grön paprika som först möter snoken. Till slut lyckas jag dock krångla mig förbi och hittar då en hel del fat tillsammans med choklad och lite kaffe. Vinet är runt, relativt fylligt och utan påtaglig syra. Lite mjuka tanniner. Ett ok grillvin om man gillar gröna tongångar.

Har även varit nere i Helsingborg på utbildning och passade på att gå på Lagmarks med Esping från Billigt Vin. Lite som att vara på blinddate ;) Har inte tidigare varit på den typen av Vinbar med vin på "tappkran". Blev lite besviken när Tignanellon från -99 som utlovades på nätet inte visade sig finnas IRL.

2005 Aalto P.S. var ett riktigt muskelknippe. Koncentrerat med bär och vanilj. Lite kaffe. I munnen är strävheten något i höstväg. Är väl kanske lite av en vekling när det gäller tanniner, men besrivningen på Lagmarks som "mjuka, runda och sammetslena" känns som lite av ett skämt. Men nog var det riktigt gott!

2004 Ca'Rugate La Perlara. Läste precis att Finare Vinare inte gav tummen upp åt 2006:an, men jag gillade detta. Mörk, inbjudande färg. Torkade aprikoser, nötter och ett uns choklad. Bränt socker och honung. Lång härlig eftersmak. Trevlig, men ingen Tamellini ;)

Andra viner som också passerat, men utan utförligare anteckningar:
-2007 Il Fitto. När de till och med i munskänken skriver att det kommer att sälja på namnet, så var man ju bara tvungen att prova. Hög syra och lite tunnt.
-Misiones de Rengo Carmenère ska visst vara Concha y Toro's botförsök för Casillero del Diablo. Etiketten är formad som ett kors. Lite sötfruktigt insmickrande, men trevligt när manär inne på kvällen fjärde flaska.
-2005 Louis Bernard Chateauneuf-du-Pape. Danskt snabbköpsvin. Knutet och bjöd endast på lite frukt. En del tanniner. Har en flaska kvar och den får nog ligga två år till...
-1996 Segond de Durfort (Lagmarks). Hade hoppats på en trevlig mogen Bordeaux, fick blomvatten.

Tack Esping för en trevlig stund!

2004 Tamellini Vigna Marogne Recioto di Soave

Huvudvärken försvann och jag kände att jag inte kunde hålla mig borta från mina efterlängtade Recioto.

Recioto görs ju på samma sätt som Amarone. Man torkar de mogna druvorna under en längre tid, för att sedan låta de russinlika druvorna påbörja sin jäsning. Något som tar lite tid för den koncentrerade musten att börja jäsa. När man gör Amarone låter man sockret jäsa ut, medan Recioto alltså är ett sött vin. Alkoholhalten i det här fallet ligger ändå på 13,5%. Det finns två typer av Recioto, di Valpolicella som är rött och det vita di Soave som görs på druvan Garganega. Jag har läst att det till en flaska vanligt "bondvin" går år ett kilo druvor, till en flaska Amarone går det åt cirka 10 kilo och till en Recioto 18 kilo.

Söker lite på nätet och där framgår att Tamellini sköter sin vingård ekologiskt. Druvorna plockas för hand i september/oktober. Druvorna torkas i det här fallet i fem månader. Vinet pressas försiktigt och kyls till 5°C och rensas innan jäsningen tar vid. Detta sker på rostfria ståltankar vid 15°C. När alkohol- och malolaktiskjäsning är klar vilar vinet fyra till fem månader på jästfällningen innan den buteljeras och lagras minst två månader.

Jag var lite orolig att det skulle vara slut innan jag ens hann fram till Systemet, eftersom det endast fanns 120 flaskor. Har dock inte hittat någon som kommenterat eller recenserat vinet inför septembersläppet. Läste Henrik Ungerths nyhetsbrev från amaroneguiden.se med hjärtat i halsgropen, men inte ens hann hade kommenterat det.

Vinet har en härlig färg som ger associationer till bärnstensfärgad nektar. Synd att de buteljerat på färgade flaskor, för färgen är riktigt inbjudande. Stoppar man ner näsan möts man av en explosion av söta tropiska frukter, med Mango och Aprikos i frontlinjen. Smaken är helt underbar med massvis av frukt. Mango, Aprikos, fikon och ett litet hav kanderade frukter. Utöver frukten återfinns även honung och en liten nyans av hö. Vinet är samtidigt inte alltför sött och med en viss syra känns det välbalanserat och harmoniskt. Eftersmak ör oändlig. Det känns som om hela munnen kläs av en hinna av ljuvligaste nektar. Tror jag skippar tandborstningen idag :)

Återigen stark köprekommendation! Om ni dricker det får ni väldigt gärna berätta vad ni tyckte...

Vigna Marogne (nr 98224), 230:-

PS. Har lärt mig att det finns ytterligare Recioto i Venetien, Recioto di Gambellara, som även detta är DOCG-klassat. Kvalitetsmässigt ska det inte skilja särskilt mycket från Recioto di Soave, men däremot vara mycket billigare. Skulle vara kul att testa. Kanske finns det ytterligare Recioto?

Jo, jag é fan bitter!

Goût bjuder in gräddan av Sveriges vinbloggelit, dvs de skånska vinbloggarna ;), till träff på Lagmarks i Helsingborg. Fantasktiskt trevligt initiativ och nog var det på tiden att vi skåningar (tvättäkta och hitflyttade) träffades!

Jag åkte på en förkylning i början av veckan med lite lätt feber och hosta, och var helt säker på att näsan skulle vara helt igenkorkad lagom till lördagen... Den klarade sig dock mirakulöst och jag var på riktigt bra humör på fredagkvällen! Men när en sak inte går fel, så finns det ju alltid andra som kan göra det. Sambon åker nämligen på hög feber och frossa och är fullständigt däckad. Egoistisk som jag är så kallar jag in förstärkning i form av min mor...för det går ju inte att sitta hemma och dalta när man kan prova vin. Lördag som det är har hon dock andra planer för kvällen och min visit får tyvärr huggas kort ordentligt.

Åtta deltagare. Konceptet är enkelt, håll din egen lilla provning på valfritt tema. Det lovades mellan 40-50 olika viner, jag hann dricka 17.

Gout inledde på Riesling x 4

De två första vinerna har jag skrivit Riesling om i mina anteckningar, men sen är jag uppfintad på läktaren. Det hela mynnar ut i en skön navigering genom Alsace där Per Warfinge på ett mycket sympatiskt sätt visar sina kunskaper. Patrik fångar det hela lysande här. Goût ger oss en skön lektion i terroirens betydelse då vinerna är odlade inom en radie av 45 km, men på granit, skiffer, kalk och vulkan och skiljer sig rejält från varandra. Hatten av för en trevlig lektion och trevliga viner!

 

Jörgen i Billig Vin bjöd på georgiskt

Jag har inte riktigt haft ork att engagera mig i naturvinernas framfart, men här bjöds vi på en närmast chockartad crash course. Qvevri-provning. Jag hade aldrig ens hört namnet förut, men qvevri är alltså de stora lerkärl som man häller ner druvor med skal och stjälkar där innehållet sedan får sköta jobbet själv. Fyra vita viner med varierande dragning åt bärnsten. Min gom var på intet sätt redo för vad som mötte oss i första glaset och det kändes faktiskt som vi var långt in på nästa flight innan den återhämtade sig. Snustorrt och svinmycket tanniner. Skitkul att få test och jag hade gärna provat det här med tillbehör (salt ost som föreslogs), för i egen majestät blev det här lite för mycket för mig.

Per Warfinge fick släppa vita Alsaceviner och bjöd på Pinot-race (3/4 från Alsace)

Lite taskigt kanske att sätta Pinot efter den qvevri-bonansan. Tror inte ens jag lyckades få ren glasen ordentligt (eller om det låg kvar i munnen), för jag tyckte först att de annars syrliga, slanka Alsace pinot:erna var oväntat sträva till en början. Ett "svart" får i form av Jadot's Beaune Grèves, vars kryddighet påminde en hel del om den Jadot vi drack i början av månaden.

Undertecknad stillade sötsuget

Vinerna så länge jag fick vara med. Jag fick ta min provning i förtid eftersom jag var tvungen att gå tidigare. Hade egentligen tänkt köra Sauternes-race, men i all hast glömde jag bort att jag tappat nyckeln till mitt ena vinställ och då fick jag helt enkelt improvisera lite. Tror egentligen det blev godare såhär, även om det kanske inte blev någon större aha-upplevelse ;)

Château Rieussec är beläget med självaste d'Yquem som närmaste granne åt väster. Slottet klassificerades 1855 som 1er Grand Cru tillsammans med ytterligare åtta slott från Sauternes och två från Barsac. Slottet ägs av Rotschilds (Lafite-varianten) och brukar generellt få goda omdömen. Egendomen domineras av semillon (90%) och resten sauvignon blanc och muscadelle. Vinerna fatlagras på upp till 26 månader, cirka hälften på nya fat.

Kanske lite av ett barnarov idag, men klart njutbar. Sauternes 2007 ska tydligen ha präglats av mycket botrytis och det märktes även här. Någon invände på att syran gärna hade fått vara lite högre och det är bara att hålla med. Läste någonstans att Rieussec ofta präglades av färgmässigt mättade, mustiga viner men så upplevde jag inte den här.

2004 Tamellini Recioto di Soave Vigna Marogne har jag lovordat många gånger nu. Det var ett tag sedan sist, så jag var lite rädd att den tropiska frukten skulle ha försvunnit för mycket, men det fanns kvar med besked. Framför allt i jämförelse med de andra vinerna blir det påtagligt att vinet gärna hade fått bjuda på lite mer syra, men doften kompenserar för det mesta.

Azienda Agricola Tamellini gör förutom sin Recioto även en vanlig Soave. Man gör vinerna på 100% Garganega, 100% fritt från fat. Vet att jag tidigare läst att vinerna är ekologiska. Druvorna torkas medllan spetember och mars och får därefter jäsa på rostfria ståltankar vid 15°C och vilar efter att den malolatiska jäsningen avslutats 4-5 månader på jästfällning innan buteljering.

Moulin Touchais behöver kanske ingen närmare presentation, men här kommer en kort ändå. Historien om vinet är nästan lika intressant som själva vinet. Vinet görs på 100% Chenin Blanc, där den större delen plockas sent när druvorna är på gränsen till övermogna (ingen botrytis). Innan dess har man dock plockat cirka 1/5 av druvorna innan de är riktigt mogna och dessa kan därmed se till att vinet får en tillräckligt med syra för att kunna ligga riktigt länge. För de här vinerna kan ligga länge och jag har flera gånger läst om (men tyvärr ej deltagit i) provningar med viner från 1800-talet. Källaren som dyrgriparna förvaras i ska vara världens största i enskild egendom och sägs innehålla 2,5-3,5 miljoner flaskor. Detta till mångt och mycket för att man initialt enbart gjorde vinet för konsumtion inom familjen...och handen på hjärtat hur ofta dricker man sött (alldeles för sällan). Ytterligare en faktor som bidragit till källarbeståndet är det faktum att man under andra världskriget, för att tyskarna inte skulle komma åt vinet, murade igen hela källaren. Det dröjde ända till 1970 innan man öppnade källaren och ytterligare år innan man började sälja till allmänheten. Har hört lite olika om anledningen till varför man började. Kronstam vill jag minnas pratade om någon holländare som övertygade familjen att ge allmänheten en chans  att prova detta fantastiska vin efter att själv ha fått smaka. En annan orsak jag hört var att sittande president (Mitterand?) ville börja beskatta större vininnehav och att man därför var så illa tvungna att börja. Oavsett ska vi nog vara väldigt glada att det finns, för ett mer prisvärt sött vin får man nog leta efter.

1993 Moulin Touchais bjöd jag på idag. De andra visste att de provade tre olika druvor, årgångar och regioner och det här var uppenbarligen den klart lättaste (följt av Rieussec:en). Drutypisk doft med, som någon sa, så mycket halm att det nästan gränsar till såpa (fast på ett positivt sätt). Vått ylle, mandelmassa och citrus. Klart dessertvänligt och som Goût sa, ett barnarov! Riktigt bra årgång.

Riktigt trevligt och det var inte alls kul att behöva dra tidigare. Intressanta upplevelser och jag blir allt mer ödmjuk för det faktum att jag fortfarande kan väldigt lite om vin och nog egentligen är rätt dålig på att prova desamma. Jag länkar till de andra provarna efter hand som deras inlägg dyker upp.

Jag häller upp sista slatten av gårdagens Bourgogne och gråter en smula inombords (ni märker att det är mig det är synd om, inte min sambo)

Goût är först ut på nätet. Billigt Vin är tvåa. Italienska viner bjuder på sin version här.

Tröttsamt

Förkylningen fortsätter. Tyvärr är nosen fortfarande lika igenkorkad, så det blir inga riktiga recensioner av helgens viner...det gick helt enkelt inte att analysera mer än de smaker som tungan uppfattar. Tänkte i alla ge en lite summering av vad vi drack och åt. Förrätt och huvudrätt hämtades från Allt om Vins senaste nummer. Efterrätten blev en klassiker, knäckig äppelpaj med hasselnötter. Nyår firades för övrigt in tillsammansmed Don, Milfen och respektive. Don och Milfen var de två som fick in mig på vinspåret

Till lite hummersnittar bjöd jag på en flaska N.V. Champagne de Pompadour som spendaret de två senaste åren i källaren. En mycket uppskattad Champagne som jag tror vunnit på att få ligga till sig lite. Trevlig mousse, var ungefär vad jag uppfattade.

Förrätten bestod av hemagjord ravioli med pilgrimsmusslor med tryffelskum och rostade pinjenötter på en bädd av babyspenat. Till detta drack vi en Österrikisk Riesling som fått ligga tre år. Mycket uppskattad av bordet och det talades om päronglass och bra syra. Syran är tyvärr det enda jag kan skriva under på.


Huvudrätten bestod av oxfilé inlindad i prosciutto och färska örter. Detta serverades med ett reductat på bland annat rödvin, kalvfond och färska rotfrukter. Detta i sällskap med risotto på shiitakesvamp. Till detta bjöd jag på en liten chansning i form av 1989 Viña Ardanza Reserva, en Rioja som visade upp en ordentlig fällning, men var fortfarande förvånansvärt vitalt och till och med bjöd på lite syra. Min vän Don placerar vinet i södra Rhône och blir ordentligt överraskad när vi täcker av flaskan. Vi provad också en 2003 Broilo som fått ligga till sig några år i Milfens källare. Tyvärr skulle vi nog ha druckit vinerna i omvänd ordning. Syran i Brolion blev väldigt dominant efter Riojan. Brolion var i alla fall oväntat sträv och de andra var besvikna över hur sluten den var. Tunnel?

Efterrätten blev alltså en klassiker vid det här laget, M's knäckig äppelpaj. Till detta bjöd jag på årets favoritvin, 2004 Tamellini Recioto di Soave. Här talas det om fruktexplosion av mango och passionsfrukt. Lite i dyraste laget får jag höra, men det uppskattades verkligen. Frågar "panelen" om de hittar melon och gräs som Henrik Unghert talar om i sitt nyhetsbrev. Med lite vilja finns det en touch honungsmelon och kanske även lite gräs, men inte direkt i frontlinjen....

Har nu varit nästäppt i två veckor och det börjar minst sagt bli lite drygt. Nu upplever jag även en dålig doft i näsan, vilket tyder på att jag kanske lyckats dra på mig en bihåleinflammation. Skulle stämma rätt bra med utvecklingen på förkylningen, med tjock gulgrön snuva typ tio dagar efter debut. Känner mig även "fylld" i huvudet vilket nog är bihålorna som spänner. Avvaktar dock antibiotika, mår rätt hyggligt (förutom lite huvudvärk och försvunnet luktsinne).

PS. Dagen inna drack vi en 2001 Tahbilk Shiraz, där grabbarna inte höll med mig om dess storhet. De fördrog i så fall Allesverloren. Drog även upp en 2001 Lat 42, som sällskapet placerar i Rhône(?). Intressant nog hade vinet (som dekanterats) stendött efter en dryg halvtimmes paus.

Enkät 1

Har lite tappat stinget just nu känner jag. Var i Eksjö igår och hälsade på Broilern med familj. Drack faktiskt ett gäng trevliga viner igår, men tog inga anteckningar och koncentrerade mig mer på sällskapet. Vi drack en 1986 Corton-Charlemagne Domaine Bonneau du Martray, 2005 Château Courac Laudun samt 2000 Château Derezsla 6 puttonyos. Kan mest bara konstatera att Corton-Charlemagne nog passerat zenit, men ändå bjöd på smör, nötter och gula äpplen och var en rolig annorlunda upplevelse. Château Courac Laudun blev lite för syrligt efter föregående vinet, men ska definitivt provas igen under rätt förutsättningar. 2000 Derezsla var kvällen höjdare enligt Broilern och nog var det trevligt. Fast det kommer inte upp till favoriten Tamellini ;) Enligt en klisterlapp på Tokajern så ska den ha fått 96 poäng i Wine Spectator 2004. Känns lite väl högt.

Nu till min senaste Gallup:
Châteauneuf-du-Pape kammade lätt hem förstaplatsen med 38% (14 röster). Andraplatsen blev däremot en jämnare historia. Piemonte knep den med 22% (8 röster), följt av Amarone 19% och Bordeaux 16%. Sist kom Bourgogne med 2%. Amarone kom starkt på slutet och jag blir lite nyfiken om Amaroneguiden.se's senaste nyhetsbrev med lovord om Tamellinin kan ha bidragit till det. Gläds åt att fördelningen mellan viner faktiskt stämmer rätt så bra överens med den jag själv skulle skissat.

Hoppas att jag kan återfå lite inspiration framöver, annars funderar jag på att lägga ner bloggen... åker snart till Frankrike för lite rekreation med familjen och förhoppningsvis blir det lite trevliga viner och inspiration för framtida inlägg.

Vi samlar ihop oss lite...

Precis som nyhetsuppläsarna här ska jag försöka samla ihop mig lite. Började skriva detta inlägg 27:e feb, men kom aldirg till skott.

Jour, bihåleinflammation och havererad mage...så stavas vår vardag just nu. Har ytterligare en liten godsak just nu, men det är lite för otrevlig för att blogga om (så ni som ev. känner mig slipper titta snett på mig). Kan bara konstatera att alkohol faktiskt funkar förvånansvärt bra som smärtstillande när man har lite mer ont på riktigt.

Vi försöker dränka våra sorger och besvär i vin, men är dåliga på att ta anteckningar. (och nej, så himla synd är det inte om oss).

Den gångn helgen har Dr Milf varit på besök med familj. Milf:en var en av de som introducerade mig till vin på lite mer allvar, så det är klart att man funderar lite extra innan man går ner i källaren...

2006 Produttori del Barbaresco. En kassiker i svenska bloggkretsar vid det här laget. Har fortfarande aldrig tänt på alla cylindrar när jag druckit det och inte heller denna gången. Relativt ljus färg med dragning åt tegel. Vinet är lite i kallaste laget initialt och den blygsamma doften skylls på det. Efterhand som timmarna går och temperaturen stiger händer det dock inte så värst mycket mer. Vi hittar lite ceder, viol och cassis. I munnen bjuds vi på ett bra hugg i tanninerna.

2001 Barolo Fontanafredda. Sista flaskan av tre inköpt hos danskarna på andra sidan sundet för 125 DKK. Ställdes mot ovanstående vin och vi var båda överens om att det hör drog det längsta strået. Klart mer framträdande tegel. Lite våt källardoft initialt som sedermera ersätts av ceder, viol, lakrits, timjan och en parfymerad rosendoft. Den högre åldern märks tydligt även i munnen med sin rundare munkänsla. Ska inte ligga längre.

2003 Finca el Puig. Även detta sista flaskan. Liksom sist, bjuds vi på ett moget vin med stor dos av torkad frukt, framför allt katrinplommon. Mycket mörka bär. Undervegetation och vått ylle blandar sig med örter och lite elidga toner (15%). Mogen munkänsla, men fortsatt relativt strävt. Tror inte heller detta hade passat oss bättre om det fått ligga längre. Det här är gott! Milfen gissar på en sydfransk Carignan-blanding.

1999 Mater Matuta. Mig veterligen den första gången jag dricker vin från Lazio. Gjort på 85% Syrah och 15% Petit Verdot. En av de olika flaskorna jag fick av min far när jag fyllde år. Det här vinet har passerat zenit och initialt är det oerhört svårt att komma förbi doften av champinjoner. Till slut hittar vi en rund doft som skvallrar om lite tid på ekfat. Även lite salami, rök och jord. lite söt, rund och övermogen smak med viss kvarvarande strävhet. Ingen höjdare, men kul udda fågel.

2004 Tamellini Vigna Marogne Recioto di Soave. Ska detta bli det godaste söta jag druckit för fjärde året i rad? Mycket talar för det. Precis som alla gånger förut bjuds vi på ordentligt med mango och aprikoser. Fantsatisk bränstensfärg och ett oändligt långt avslut. Var lite orolig att även detta vin skulle börja tappa, men icke. Jag älskar verligen det här. Två flaskor kvar nu... Får kanske ge mig på någon gammal Moulin Touchais bara för att få lite utmaning.

2009 Wishbone har också slunkit ner. Pinot Noir från Nya Zealand. Slunkit ner och slunkit ner. 2/3 åkte ut i vasken. Läste om ett nytt Pinot Noirvin som skulle kosta runt hundralappen och var ungt med bra lagringspotential. Har inte så mycket Pinot i källaren, så det vore trevligt att att ha ett ingångsvin att lagra. Kommer inte ihåg vad vinet jag läste om hette (eller var jag läste det), men jag är rätt övertygad om att det inte var Wishbone... Wish for something else.

2004 Cecilia Beretta Case Vecie Recioto di Soave

Lånad bild av Prime Wine. Etiketten var i verkligheten av fär dålig svärta för att göra sig på bild.

Dagens vin är gjort på 90% Garganega och 10% Chardonnay. Druvoorna torkas 4-5 månader i ventilerade lokaler innan de krossas och får genomgå skalkontakt under 8-10 timmar. Druvorna har sedan pressats, klarats och jäst i franksa ekfat med daglig omrörning av jästfällningen. Därefter har ytterligare 3-4 månaders lagring skett på franska barriques.

Jämföreslen idag blir självklart med Tamellini's recioto som vi drack tidigare i månaden. Case Vecie kostar lite mindre, 179:-, och återfinns i beställningssortimentet.

Det första man slås av är att den massiva tropiska frukten som Tamellinin hade inte alls finns. Visst doftar vinet av lite persika, men på intet sätt dominerande. Istället är det honung, vanilj, kola och (bubblaren) choklad som dominerar. Kan inte minans att jag druckit ett vitt vin som doftar choklad, men näst efter honungen är det den påtagligaste doften. I munnen finner man främst söt, bränd lite chokladknäckig smak. Vinet är gott, men inte lika komplext som Tamellinin och utan frukten blir det inte lika spännande. Eftersmaken är lång (inte oändlig) och dras ner lite av att den brända smaken ligger kvar. Lite synd att de envisas med att tappa på färgade flaskor, för färgen är även här av en härlig bärnstensnyans. Vi dricker den till en knäckig äppelkolapaj med hasselnötter

Dessutom har vi ikväll druckit ytterligare en flaska 2007 Château Coucheroy, en av favoriterna från 10-i-topplistan. Vinet har en härlig fräschör och en doft av nässlor, äpplen och päron samt en lite syrligare frukt/bär som jag tror skulle kunna vara krusbär. Kom på idag att jag aldrig ätit krusbär, så jag vet egentligen inte. I alla fall en klar favorit.

Uppdatering

Det gångna året höll på att ända med förskräckelse, då lillgrabben blev påkörd av en bil på väg till pulkabacken första dagen med snö. Nu hade han änglavakt och klarade sig, trots att han blev medsläpad 10-15m, utan några större(fysiska) men. Det hela ledde dock till lite andra prioriteringar och den nystart på bloggandet som jag hade tänkt mig kom helt på skam... Har inte skrivit ner en enda anteckning de senaste vekorna, men tänkte ändå skrapa ihop det som fortfarande ryms i minnet.

2006 Produttori di Barbaresco Sveriges mest bloggade fynd just nu? Ja, antagligen. När det säljs till det facila priser av 80 DKK, rinner det i mungiporna på alla stackars Stockholmbloggare (och många andra också för den delen). Bara att lyfta på hatten för min far som var snäll att ta bilen över till dansken och införskaffa en låda. Ungt, fruktigt och strävt. Ritkigt trevligt för den slanten (även om farsgubben inte var så förtjust). 88-89p

1999 Babi Soprani Barolo fick agera motståndare och det hela mynnade ut i ett dött lopp. Fylligare och mer moget (nähä!) med en rejäl dos choklad. Fortsatt något sträva tanniner. 88-89p.

2004 Tamellini Recioto di Soave. Har sagt det förut och säger det gärna igen. det här vinet är fantastiskt. Bärnstensfärgat med ton av mango, aprikoser och fikon. Milslång eftersmak. Bästa söta vin 2008 och 2009. Håller den platsen även i år, men man får ju nästan hoppas på tronskifte snart...frågan är bara vad som ska kunna matcha det. Tyckte i och för sig att det var lite vassare sist, men det kan även vara dagsformen. 93-94p.

2006 Rocca Guicciardia Riserva var en ny (trevlig) bekantskap för undertecknad. En rejäl portion rostade fat, men även mörka, mogna bär blandat med kaffe och choklad. Relativt sträv och kan säkert "ligga till sig" som överläkaren på psyk sa om alla som skrevs in för att hon var för bekväm för att ha någon högre omsättning på sin avdelning... Köper gärna några fler. Provades på halvflaska. 85-86p.

2003 Finca el Puig har däremot druckits och gillats tidigare. Dracks på nyår i sällskap med en ung Crozes och fick dä en väldigt tydlig portvinslik sötma. En av förra årets absoluta favoriter.

2001 Allesverloren Fine Old Vintage har också lyckats slinka ner. Tidigare flaskor av varierande årgångar har alltid fått tummen upp. Tycker att de vinner en hel del på att få ligga något år. Kan var detta dock lite i längsta laget. Kändes ovanligt eldigt, menannars var det fint.

Provade även D'Arenbergs 2006 d'Arry's Original och insåg att det nog inte var någon höjdare. Glömmer mina kvarvarande flaskor ett tag och ser om det kan locka fram lite gillande nästa gång. 78-79p.

Det var allt för den här gången. Börjar druvkurs hon munskänkarna i februari, så om inte annats så hoppas jag det blir lite fortlöpande info från den...

PS. Kör försiktigt i halkan!

Fler gråa hår och ett besök i Malmö

One year older, none the wiser. Ännu en i raden (av ganska många känns det som nu) födelsedagar. Barnen följer med mina föräldrar hem och M och jag lånar fars lägenhet i Malmö och trotsar snö(o)vädret för ett besök på Restaurang Atmosfär. Tror mig ha hört att restaurangen realtivt nyligen bytt ägare och man har därmed infört ett nytt koncept. Alla rätter har ungefär samma storlek och kostar lika mycket, 110:-. Spontant känns det som en rätt så rolig idé, men jag hade samtidigt gärna sett att det fanns lite fler rätter att välja på. Det första man möts av i entrén är ett diplom som förkunnar att man fått omdömet tre klasar av munskänkarna pga deras vinutbud. Vinlistan var på intet sätt jättelång, men icke desto mindre imponerande med en 3 liters Ornellaia som dyraste pjäs (10 000:-). Svårt att jämföra priser, men t.ex. 500:- för en flaska 2005 Roger Perrin Chateauneuf-du-Pape kändes inte som någon stöld. Jag startar hur som upp kalaset med en Foie Gras-terrine och eftersom jag inte provat med dess klassiska följeslagare Sauternes faller valet på 2005 Le Dauphin de Guiraud. En riktigt trevlig kombo, även om vinet inte levde upp till förväntingarna. Hade egentligen det mesta man kan begära av en Sauternes, men i lite för liten dos. Lite i yngsta laget. Har några flaskor själv hemma, så det här var ändå ett bra sätt att prova det utan att känna att man gjort ett barnarov. Härnäst tog båda lamm med rostad vitlökssås och rotfrukter. Himmelskt gott! Varför äter man inte lamm oftare? Hur som så tog M ett glas 2007 Chianti och jag 2005 Gigondas. Kommer tyvärr inte ihåg vilka producenter det var, men Chiantin vann på en större och mer intressant doft. Gigondasen var lite mjäkig. Efterrätten, i form av chokladfondant med tillbehör, fick göra sällskap av...en kopp kaffe!

*

Dagen efter bjuder föräldrarna på renfilé. Pappa har varit och letat i gömmorna och fiskat upp en 1975 Château de Pez, Saint-Estèphe. Man vet aldrig hur vinerna förvarats och oftast inte heller om de tillhör de finare slotten. Googlar lite och får i alla fall reda på att slottet 2003 klassats som Cru Bourgeois Exceptionell, vilket ju låter lovande. Korken är mer än lovligt indränkt, men utan tecken till läckage och även nivån i flaskan får anses som bra med tanke på åldern. När man väl sticker ner nosen inser vi i alla fall till vår förtjusning att vinet fortfarande lever. Lite rosvatten blandat med Sherry och en gnutta choklad och läder. Absolut inget stort vin och det är lite i tunnaste laget med en viss beska i eftersmaken, men kul ändå!. Tanninerna gör sig fortfarande påminda. 82-83p

Vi ställer vinet mot en flaska 2005 Luigi Righetti Amarone della Valpolicella Classico. Ni som prenumererar på vinavisens veckobrev kommer säkert ihåg diskussionen och misstankarna om man verkligen kan tillverka en amarone som går att sälja för 80DKK eller huruvida de som varit ute till försäljning i Danmark för just det priset i själva verket var oäktingar. Nu köptes visserligen det här vinet för drygt 2 år sedan, men betingade då just 80DKK på Netto. Drack det för drygt ett år sedan och då imponerade det absolut inte. Inte heller denna gång när vi några större höjder. Oväntat mogen doft, med lite körsbär, chark och choklad. Bra syra och ok längd. Den i särklass tunnaste amarone jag druckit. Man undrar nästan om det inte är en vanlig Valpolicella i flaskan... 84p

Hittade även (till min fasa) resterna av 2005 Tamellini Recioto di Soave som dracks för 2 veckor sedan, när jag sist hälsade på. Trodde att den halvfulla flaskan skulle vara mer eller mindre dålig efter så länge i kylskåp, men den visade upp sig i all sin prakt med mango, aprikos, lite mandel och en gnutta citrus. Letar förgäves efter den melon som Sveriges amaronekännare Henrik Ungerth hittade när han provade. 92p

*

2007 La Bastide Blanche Bandol Rouge. Bandol hör inte till vanligheterna för oss, även om det finns lite i källaren för framtiden. Än så länge har ingen anklagat Vård & Vin för att vara trendsättare när det gäller vinflaskor i ropet...och så inte heller denna gång. La Bastide är onekligen i ropet just nu och det med all rätt. Vinet behöver luftas ordentligt och med lilltjejens simskola mitt i förberedelserna, så hann det inte ritkigt få den tid i karaffen som det behövde. Tog Aeratorn till hjälp, men vinet fortsätter att utvecklas hela kvällen som bevis på luftbehov. Doften är relativt stor redan när den hälls i karaffen. Dova, mörka bär med klara chokladtoner. Bra fatkänsla och en tydlig kryddighet, som efter hand övergår i en mer och mer tydlig rosmarinton. Lite mer tanniner är förväntat efter Finare Vinares inlägg och utan innan maten gör det sällskap känns det ganska strävt. Dofterna går igen i smaken och även om våra gäster inte verkar övertygad, så njuter i alla fall jag. PS. vinet är gjort på 70% Mourvèdre, 25% Grenache, 3 % Cinsault och 2% Carignan och är ekologiskt framställt. 88p

PS. Bilden är hämtad från wikipedia. Fler som haft tillgång till just den årgången ;)

Ibland undrar man...

...om de verkligen vill hjälpa till på Sytemet. Jag hade tipsat min vän Milfen om en Recioto som ingick i septembernyheterna. 120 flaskor var inköpta, 60 till depån i Örebro och resten fördelade på de stora butikerna i Stockholm, Göteborg och Malmö. När han var nere på sitt lokala system och ville beställa så fick han höra att det absolut inte gick utan det vara bara de som var på plats i någon av de tre butikerna som skulle få köpa. Då hade jag redan mailat kundtjänst och kollat att man kunde beställa lokalt...vilket man naturligtvis kunde. Jag har tidigare läst om att personalen på systemet ibland gnäller när man ska betälla från beställnigssortimentet, men det är riktigt illa när de inte vet hur man ska göra alternativt ljuger. Jag åkte i alla fall ner till mitt system och beställde och det gick hur bra som helst!

Vinet är förresten 2004 Vigna Marogne, Recioto di Soave från Tamellini. Jag har druckit 2003:an tidigare och jag vågar nog drista mig till att det är det godaste vinet jag druckit sen jag började blogga. Så det här är, med en lite brasklapp för vad sammanhanget kan ha tillfört upplevelsen, en stark köprekommendation! om man gillar sött vitt vin det vill säga. Har själv beställt 6 flaskor.

PS. En annan intressant sak är att det från början stod i katalogen och på nätet att det rörde sig om 75cl flaskor à 228:-. När väl försäljningen börjar, så står det 50cl à 230:-. En höjning av literpriset med 154:-!

2002 Bolla recioto di Soave

Eftersom gårdagens påskmiddag uteblev pga Kent äter vi idag varmrökt lax tillsammans med mina föräldrar och systrar. Stämingen är inte på topp då far håller på att återhämta sig från influnensan och mor och en syster håller på att bli sjuka i densamma. Till laxen dricker vi 2005 Cecilia Beretta Picàie, vin som jag nu dricker för tredje gången. Första gången jag drack det slogs vi alla av att vinet nästan helt tycktes sakna syra. Andra gången var syran påtaglig och nu tredje gången hamnar det någonstans mitt emellan. Vinet är påtaligt gulare än normala viner av samma årgång. Det är gjort på 70% garganega och resten riesling. 15% har torkats ungefär som en vit ripasso. Smaken går åt torkade plommon och persikor, utan att imponera. Vinet är gott och annorlunda, men det kommer dröja innan jag dricker det igen. Hade varit kul att se var kännare hade placerat vinet vid en blindprovning. Den röda motsvarighten är förresten månadens vin på Henrik Ungerths amaroneguiden.se.

Dagens höjdpunkt blir instället 2002 Bolla Recioto di Soave. Vinet är gjort på torkade druvor, främst garganega. Läste i den trevliga gratistidningen Grapevine att en vanlig flaska vin görs på ca 1 kg druvor, amarone på 10 kg och recioto på 18kg. Stämmer säkert inte på detta vin som tillhör systemets billigare recioto, men det säger en del om vinernas koncentration. Vinet ligger i beställningssortminentet och beställdes för någon månad sedan. Har längtat efter att få tillfälle att korka upp det. Har tidigare skrivit om min svaghet för söta viner. Inte bara pga att jag har en sweet-tooth av rang, utan även pga vinernas smak- och doftrikedom. Man blir sällan besviken. Vinet uppskattas av samtliga. Färgen är inbjudande gyllen gul. Doftar honung, ananas, persika, påron, vanlij och bakade äpplen. Här märks tydligt hur mycket näsan störs av att ha en öppen spis i närheten, en rökig doft vill gärna infinna sig så fort man sticker ner näsan. Smaken är söt utan påtaglig syra och med honung, smörkola, vanlilj och en del nektar. Eftersmaken dröjer sig kvar härligt länge. Vinet uppskattas som sagt av alla inklusive undertecknad. Inte samma smak- och doftexplosion som tidigare Recioto di Soave, som jag nu lärt mig var en tamellini 2003, men gott! 87-88p