Nygårda julmust x 2

Vi ger oss på att prova nästa omgång julmust. Denna gång är det Nygårda julmust som hamnar under lupp. Spendrups julmust alltså. Bäst-före 12 februari 2010 utmanar 12 december 2011. Återigen nästan två år mellan tappningsdatum alltså, och även denna gång är det lätt att hitta den äldre av de två. I den yngre flaskan stiger mer klassiska dofter, blandat med lite fjärt. Den utgångna flaska bjuder på en oerhört tydlig ton av smörkola och knäck. Något rundare i smak, med lite lägre syra. När vi provade Krönleins julmust gick den yngre flaskan klart hem med första priset, men så blev det inte här. Kanske över zenit, men trots att bäst-före-datumet alltså är passerat så tilltalade den äldre flaskan oss mer. Tror att man med fördel kan köpa på sig ett gäng och spara till nästa år. Då tror jag det är perfekt! Någon som provat den ekfatslagrade varianten?

Fick i fredags ynnesten att gå ut utan barn i Malmö. Vi hamnar på Dal Cuore, en spansk-italiensk restaurang runt David Hallstorg. God mat, men lite enkla tapas blandat med mer traditionella sydeuropeiska maträtter. Fördjupar mig inte mer i detta ställe, men ger det tummen upp. Vi passar även på att konstatera att vi i år helt glömt bort Italien och framför allt Chianti. Oh, så gott!

Utbudet av halvflaskor på vårt system är uselt. Så litet att jag nu funderar på att prova igenom de flaskor som i alla fall andas lite kvalitet. En halvflaska som definitivt inte andades kvalitet var 2008 Flat Roof Manor. Sydafrikanskt rö'tjut. "Cat got your tongue" står det på etiketten...och någon tunga vete katten om någon tog, men bedövade den duktigt med ett surt och snipigt vin gjorde de i alla fall. 2/3 åkte ut i vasken.

Three Hearts julmust x 2

Har ju tidigare funderat kring det här med att lagra julmust. Har några olika märken liggande i källaren för framtida jämförelser och nu när vinupplevelserna tyvärr lyser med sin frånvaro på grund av jourer och så, så passar vi på att jämför Three Heart julmust med bäst-före datum 10408 med 120512. Det borde alltså skilja ungefär två år mellan tappningarna. Det är Krönleins bryggeri som brygger (?) musten och enligt deras hemsida blev julmusten bäst-i-test vid Tastelines provning 2008. Vi provar de halvblint:

Flaska 1 bjuder på en tydlig doftt av kola, knäck och malt. Smaken känns rundare än vanlig julmust med tydliga drag av kola, men även tydliga associationer till mörk, maltig öl. Vi är båda rörande överens om att detta måste handla om det äldre flaskan.

Flaska 2 känns mycket mer "musttypisk" och doftar framför allt mer. Kolan och knäcken har ersatts av en doft som mer går åt brännt socker. Generellt känns både doft och smak fräschar, med touch av citrus. Definitivt den yngre flaskan.

Kul test. Skillnaden var definitivt större än förväntat. Tyckte ändå att flaska 2 drog det längsta strået, men ni som är förtjusta i malt och mörk öl kanske borde prova på att låta några flaskor ligga till nästa eller näst-nästa jul. Även om bäst-före var passerat så flaska 1 på intet sätt dålig.

Egyptiskt vin? Njae...

i alla fall inte det som serverades på det all inclusive hotell vi bott på senaste veckan. Nu var det ju inte heller därför vi åkte dit, men Pharaos som husets vin (så originellt) hette var ingen höjdare. Nä, Egyptens ska nog njutas av andra anledningar är vin. Två saker är man garanterad, sol och magsjuka. Nu höll sig magsjukan borta i alla fall till sista dagen (säkert eftersom vi inte hanterade särskilt mycket sedlar). Sist jag var där handlade det om sharter, nu klarade vi oss med charter (är kommentarer överflödiga?).

Två dyk blev det också. Tittade i min loggbok och insåg att det var över fyra år sedan sist. Kunde glatt kostatera att de gamla takterna satt i. Såg inget kul, men det var härligt att bara få komma ner under ytan igen. Annars har det mest varit bad i den 31°C poolen tillsammans med barnen.

Usch förresten, vad Egypten är skitigt! Det är inte bara sedlarna som är äckliga, utan över allt ligger det skräp och framför allt plast. Strandkanten översvämmades av plastkaplsyler och korkar och överallt står halvfärdiga hotellbyggen med skräp och avfall i drivor. Jag kan inte låta bli att tycka att resebolagen har ett stort ansvar och även möjlighet att påverka inställningen till återvinning och sätta press på regeringen att ta tag i problemet... Skulle väl kunna bli en riktigt bra reklam för den researrangören som kan skryta om att ha kommit längst i sitt miljöarbete även på de orter de reser till.

Inte mycket vin har det blivit i anlustning till semestern heller. Idag konsumerades dock en halvflaska 2007 Crozes-Hermitage Les Launes. Delas C-H hör väl till ett av Sveriges mest bloggade viner och även vi har druckit det tidigare. Trots att det serverades ur halvflaska känns vinet fortfarande ungt. Mörk, blålila ton. Ung doft med massvis av bär, främst björnbär och blåbär, men även lite jordgubb. Vinet känns både druv- och ursprungstypsikt och M hittar tämligen rätt direkt. Chark, lakrits och bränt gummi ackompanjerar den relativt diskreta fattonen. Även smaken är påtagligt bärig och ung. En av de få vinerna i ordinarie sortiment som finns på halvflaska och även om det kanske inte hör till de allra vassaste C-H:na som finns så skulle jag inte ha något emot att gömma undan några flaskor för att se var det tar vägen med ytterligare ålder. Beror väl lite på om man gillar ung frukt eller mer mogna toner, men det skulle utan tvekan klara några år till i horisontalläge.

Allt om mat vinspecial anno 1996

Ungefär en gång om året så smals ett gäng grabbar, inklusive undertecknad, för att vända vinylskivor. Reglerna är strikta, men enkla: spela aldrig spelat! Låtlistan är numera uppe i cirka 600 låtar, så det finns fortfarande en hel del kvar att lägga pick-up:en på...

För en som aldrig ägt en skivspelare, så blir det varje år lite pyssel med att hitta lite vax att spela. I år löstes dock problemet föredömligt med hjälp av pingstkyrkan second handbutik. Slapp dessutom ruinera mig då skivorna kostade 5 kronor styck. Kollade lite tidningar när jag var i farten och överst i en av de oändligt många högarna låg alltså allt om mat från 7 oktober 1996. "Finn fynden betyg på 1500 viner" låter rubriken på den årliga stora vinprovningen. Funderar lite på om jag verkligen vill ha det här numret, kommer man bli sned för att man inte upptäckte viner tidigare? 1996 hade jag precis påbörjat min första termin i Lund och hade nog fått spara ett tag för att ha råd med mer än Señorio de los Llanos eller Gredos...men tänk om man hade haft pengar då...

Eller vad sägs om:

En halvflaska 1988 Château Cheval Blanc för 276:-. För billigt? 1985:an tingade hela 423:- för 37 ml. För den som hade gott om pengar fanns även 1981 och 1986 Château Latour för 889:- respektive 849:-. Listan är lång på billiga viner och många av de gamla trotjänarna tycks ha följt inflationen ganska hyggligt. Listan dyraste vin ligger på hela 1316:-. Sjukt mycket pengar för en student på den tiden, men hade jag fått åka tillbaka i tiden hade köpet ändå varit givet. Vinet var nämligen inget mindre än 1992 La Tâche från Domaine de la Romanée Conti. Vet inte vad det gick på när det släptes nyligen, men nog måste det väl i alla fall kosta det tredubbla?

Det roligaste med tidningen måste nog ändå ha varit bilden på en "ung" Kronstam ;) Ska se om jag kan lägga upp den...

Det är stiltje på vinfronten här hemma. M har hastigt och olustigt fått operera sitt knä på grund av en inslagen menisk och är just nu junkie på Citodon, dessutom har vi varit bortbjudna en del utan att bli bjudna på några viner värda att blogga om. Har till råga på allt nog dragit på mig en lätt bihåleinflammation. Mina bihålor har verkligen insett att de kan leva ett eget liv nu sista året. Nåväl förra helgen gjorde vi dock en liten turné upp till Linköping, där vi efter att ha kryssat bland döda minkar bland anant drack:

1999 Château Haut-Bergeron. En present från far min som fick följa med upp till Östergötland. Blir inte riktigt klok på flaskan, för på etiketten står det Graves Supérieures, medan det överallt när man söker på nätet står Sauternes. Kanske en enklare variant från samma slott? Vinet hade hur som en härlig färg som skvallrade om att den hade några år på nacken. Vi bjöds på botrytis, karlssons klister, saffran, lite vanilj och kanderade apelsiner. Gott, men hade nog förväntat mig mer. Har svårt att se att det skulle ha så mycket mer att vinna på vidare lagring. PS. Vinös har druckit en 95:a (och på den står det också Sauternes).

Andra viner som passerat epiglottis är bland annat 2007 Domaine Pesquier Gigondas, som var riktigt gott. Inte lika kraftfullt som storebror. Bra matvin. Igår ställde vi två av våra mesta viner mot varandra. 2005 Le Bonheur Prima mot 2007 Cuvée du Vatican Côtes du Rhône Villages och ur den striden gick Rhône vinnande.

Nobelpriset i medicin - inte en dag för sent

Ni (ffa Stockholmare) som har Svenskan fick tidigt i morse "veta" att årets Nobelpris tilldelats Robert Edwards, provrörsbefruktningens fader. Lite av en skandal att någon i Nobelkommittén läckt detta till en dagstidning, men jag hoppas inte det tar glansen från dagens pristagare. Lite kontroversiellt, kanske, att ge det till in vitro fertilisationens pionjär, men det är kul att kommittén ändå känner sig så angelägna att de kan ta den kritiken som har kommit (Vatikanen, vem annars?) och säkerligen kommer.

Eftersom Nobelpriset inte delas ut posumt och Edwards hälsa verkar vara vacklande, så känns det extra kul att man inte väntade med att belöna denna metod. Kanske var det just därför priset gick till Edwards i år. Över 4 miljoner barn ska visst ha kommit till på "konstgjord väg" hittills och drygt 2% av landets barn hjälps fram på det här sättet i Sverige idag...

Själv har jag också lite att tacka Edwards för. Utan att gå närmare in på detaljer, kan jag säga att hade det inte varit för IVF så hade jag inte kunnat läsa färdigt läkarprogrammet...och nej, varesig jag eller mina barn är provrörsbarn.

Så grattis Robert Edwards! Hoppas du har hälsa nog att komma och hämta priset om en månad.

Foire aux Vins revisisted

Femte gången vi besöker föräldrarnas hus i Provence nu och bästa vädret hittills. Aöötid lite av en chansning i september, men i år var vädergudarna med oss.

Liksom förra gången var det dags för de stora varuhusens Foire aux Vins. Vare sig Auchan eller Carrefour verkade ha gjort någon större grej av det i år (eller så var vi där för sent), istället vände vi oss till LeClerc. Nu blev det i och för sig inte så mycket där heller. Min sweet tooth fick sitt framtida behov tillfredsställt i form av en flaska 1999 Château Suduiraut (Sauternes) för 35€. Tänkte även att jag skulle fördjupa mig lite mer i Languedoc, men det är bara att inse att de finare vinerna därifrån inte hittar till de stora kedjorna. Köpte i alla fall lite viner från Gérard Bertrand, som säkert kan vara värda sitt (gnaska låga) pris. Föräldrarna är fortfarande kvar därnere, så hittar ni något brakfynd som jag missat får ni gärna flagga! Det var förresten lite tragiskt att leta viner på Carrefour. I Antibes har det ett litet hörnrum där de har de finare vinerna. Man hittar inte de allra dyraste röda bordeauxerna, men väl d'Yquem och de 2-5 Cru slotten. Flaskorna ligger delivs inglasade, men saknar temperering och de varmaste rummet i hela affären (med åtminstone 25°C) var just detta rummet. Trist och lockar inte direkt till köp...

Lite viner hann vi med, men anteckningarna stannade i huvudet (och har nu nästan helt lämnat även det). Förre ägaren tillföräldrarnas hus var vänlig att lämna kvar lite flaskor och i år tullade vi 2000 Château la Tour Carnet. Vet inte hur vinet lagrats, men ingen av oss var sådär jätteimponerad. Själv hade jag kanske lite för höga förhoppningar, som då tyvärr då inte riktigt infriades. Har nog någon 2000:a i källaren, så det ska få en andra chans. Kändes definitivt som det inte hade mer att vinna på lagring. Har även druckit min första vita Crozes-Hemitage, i form av Guigal's 09:a. Kul och kryddigt, men inget "wow-liksom". Hann även dricka lite Bandoler och det är bara att konstatera att man sällan blir besviken på rödtjutet därifrån. Hoppas kunna ta en biltur runt det distriktet senare när barnen blivit lite mer tama...

Allt för denna gång. Tillbaka till vardagen och nu när man hunnit få igång semesteralkis-nerven är vin till helgen ett måste.

Fy fan!

Idag skäms jag över att vara svensk!

Lykkekassen levererar!

Imorgon bär det av ner till Frankrike och förhoppningsvis en del gott vin. Vädrets makter brukar inte vara på vår sida när vi är där, men vinet ska de högre makterna väl ändå inte rå på...

I packningsyran korkar vi upp ett vin från lykkekassen. 2004 August Kesseler Spätburgunder. Mig veterligen vår första tyska Pinot. Ett vin från Assmannhausen i Rheingau. Som jag konstaterat tidigare kostar nuvarande årgång 200 DKK hos Philipson. Där kan man också läsa att August är världsberömd i Tyskland för sina Pinot ;)
Vinet har en mycket blek färg. Doften känns relativt druvtypisk och bjuder oss på vingummi, ceder, peppar och jord. I munnen är vinet närmast silkeslent med en bra skjuts på eftersmaken. M ger stora tummen upp och det här ger klart en positiv känsla inför stundande ledighet! 91p

Produttori del Barbaresco 2006 och 1997 mfl.

Har de gångna veckorna varit lite snål på vinet, då vi väntat barn. Nu är detta emellertid med stor framgång levererat, och därmed har det funnits tillfällen att fira! Har ej tagit några noteringar, utan låtit mig hänföras av stunden varför omdömena blir kortfattade:

Produttori del Barbaresco Rio Sordo 1997: Bättre än så här tror jag inte en Barbaresco kan bli. Fantastisk balans och harmoni, tapetklister, körsbär, integrerade tanniner och mild syra. Om de 6 flaskor Ovello 2001 jag köpt på Philipson, men ännu ej smakat kan mäta sig med denna är jag en lycklig man! (96p)

Produttori del Barbaresco 2006: Ung och syrlig med torra tanniner vid öppnandet, tilltagande harmoni efter några timmar. God nu, men ännu bättre om några år! Har ni kollat era lot-nummer på flaskorna? Står på nedre delen av bakre etiketten. Har ni nummer högre än 9100 skall det finnas riserva-juice i dessa, då producenten efter första tappningen på grund av överproduktion av riserva-barbaresco pga fler högpresterande årgångar beslöt att bara släppa "standard"-barbaresco 2006. Så lot-nummer högre än 9100 skall tydligen indikera andra och tredje tappningen, och således riservainnehåll. (91p)

Palazzo della Torre 2006: Från septembersläppet. Stort, körsbär, tydlig sötma. Gott och prisvärt! Om man fördruckit sig på Amarone bör man dock leta vidare... (89p)

Ch. Haut-Maillet 1994: Från lyckekassen. Stendött tyvärr.

Mycket annat just nu...

Svensexor, bröllop, jourveckor och framtidens specialistläkare. Det är mycket som drar fokus från vinet just nu. Blåmärkena har fortfarande inte lagt sig från paintballen, trots att det snart gått tre veckor. Börjar undra om jag lyckats skjuta mig själv med tanke på hur länge det har tagit. ..

Idag inleddes framtidens specialistläkare. Lite som en klassträff, med en blandning av kollegor, gamla kursare och AT-gänget. Lite trevande inledning uppblandat med bland annat en underhållande stund med "den skånska indiern" David Batra. Han har hunnit bli rätt slipad sedan jag såg honom för typ 10 år sedan på Berns i Stockholm. Idag var det (naturligtvis) en del fokus på valet och sverigedemokraterna. Vad sägs till exempel om följande om SD: "Konstigt nog är de orter som verkar mest emot invandring också de som har störst behov av att utöka sin genpool." :)

Lite vin har också hunnit med:

2004 Louis Bernard Gigondas. Ursprungligen en negociantfirma , startad 1967, som sedemera köpts upp av den stora negociantfirman Boisset. Så vitt jag vet så framställer man viner från alla Rhônes appelationer. Louis Bernard hittar man ofta hos danska Netto, men har även hittat till systembolaget emellanåt. Nu senast var det deras Tavel som fick goda lovord. (kan tipsa räkntrissen och er andra om att priset förresten är sänkt just nu). Flaskan i fråga härstammar från ett av mina tidigare inköp och jag var därför lite rädd att vinet skulle ha hunnit bli för gammalt. Så var dock inte fallet. Ett ganska slankt vin, men med relativt stor doft. Tanninerna har hunnit rundats av en del, men vinet känns fortfarande balanserat. M ger stora tummen upp...87p

2008 Gnarly Head Zinfandel inköptes i början av sommaren för en av de där grillkvällarna när man hunnit få i sig tillräckligt med annat för att inte vilja öppna någon flaska med något större affektionsvärde. Den kvällen kom dock aldrig och vinet har därför få vänta i hyllan...och frågar ni mig hade det lika gärna kunnat ligga kvar där. Inte särskilt kul alls. Tummen ner och 4 dl åkte in i frysen som framtida såsbas. 80p

2006 Le Busche. Umani Ronchi har i min värld hittills mest varit associerat med viner i "upp till 69 kr"-klassen. Men kollar jag på systemet inser jag att jag uppenbarligen inte varit särskilt insatt. 2007 släpptes som tillfällig nyhet nu i september och fick som Billigt Vin konstaterat bra omdömen, men den här flaskan kom i (o)-lykkekassen. Vinet är gjort på lika delar Chardonnay och Verdicchio. Vinet har spenderat 8 månader på ekfat tillsammans med jästfällningen och eken är ganska påtaglig med sin kola och vanilj. Även den gyllene färgen skvallrar om en del ek. Hittar vidare en hel del mango (som blir tydligare efter någon dag i kylen) samt lite nötter. Hygglig syra och ett välbalanserat vin, förutom att alkoholen (14,5%) gör sig lite påmind. Sammantaget en trevlig bekantskap, men samtidigt finns det en hel del vin i samma pris och kvalitetsklass som jag ännu inte provat och som jag nog kommer inhandla innan det blir dags för nästa Le Busche. 85p. PS. Det finns andra som provat andra årgångar.

Sommarviner snabbis

Lite stiltje på vinfronten för tillfället, med bland annat svensexor och bröllop på programmet. Kan tipsa om att ha en tunn mössa nästa gång ni spelar paintball. Har ett saftigt blåmärke i pannan, vilket naturligtvis var en fröjd att visa upp såhär första dagen på nya arbetsplatsen ;)

Tills det dyker upp lite roliga viner, så får ni hålla tillgodo med några anteckningar från sommaren:

2005 Dutton Goldfield Chardonnay. OMG vad det här fick mina smaklökar i harmonisk svängning! Köptes för ett och ett halv år sedan efter ett inlägg av Frankofilen. Återigen var det snåljåpen i mig som pockade i jakten på fynd. Prissänkt från 284 till 199. Trodde nog på lite mer smör, men eken är samtidig påtaglig med vanilj och kola. Majs. Riktigt harmoniskt och perfekt till laxen! 90p

2004 Luigi Righetti Capitel de'Roari. En gammal favorit som jag alltid gillat. Den här föll mig dock inte helt på läppen. Gott, men utan det lilla extra. Drack en yngre årgång för inte så länge sedan och minnet av den var bättre. Kanske ska det inte ligga så länge... 88p

2004 Guigal Crozes-Hermitage. Rätt intetsägande och utan utmärkande karaktär. En hel del ek. Kommer inte köpa fler. 84-85p

2008 McManis Petite Sirah. Första vinet med denna druva för undertecknad. Ordentligt ekad med mycket vanilj. Ungdomligt med rejält med bär. Ett av sommarens bästa grillviner om man inte är främmande för ek. 86-87p

2004 Bodega del Fin del Mundo Reserva. Första flaskan från lykkekassen. Trist, med väldigt lite frukt kvar. Har en flaska kvar och den ger vi nog bort till någon vi inte tycker om...

Sätter nästan morgonfilen i halsen när jag sitter hemma hos föräldrarna och läser Allt om Mat till frukosten (dagens sydsvenska dök aldrig upp). Där står lite om La Bastide Blanche. Bland annat har Jan Holmström (som tituleras fransk vinexpert) skrivit att Bandol är en del av Rhônedalen. Nu har jag inte jättekoll på Rhônedalens exakta geografiska sträckning, men nog är vi väl lite väl långt söderut? ;)

Lykkekasse, avslut

Hej Gustav.

Tak for din mail.

Jeg kan godt forstå du føler det ærgerligt din kasse sammenlignet med din ven’s. Men kasserne bliver pakket fuldstændig tilfældigt, så din ven har i dette tilfælde været meget heldig.

Vi har desværre ikke flere lykkekasser tilbage. Det vil fremgå af vores hjemmeside når vi har nogen til salg igen.

God sommer.

Med venlig hilsen/Best Regards

M

2003 Picàie

Har nu mailat Philipson för att se om det möjligen kan ha varit så att jag råkat få 300 DKK - lykkekassen istället. Ska bli spännande att se om de vill kännas vid mina spörsmål.

I väntan på svar dricker vi idag ett bekant vin. Dracks senast för drygt ett och ett halvt år sedan. Då gav det bifall och 85-86p. Såvitt jag kan läsa mig till är vinet gjort som en Amarone, med torkade druvor, men på"fel" druvsorter. Det vill säga Corvina, Cabernet Sauvignon och Merlot och är därför IGT-klassat.

Doften är stor och inbjuande. Lätt parfymerad med en viss körsbärsbitterhet med nejlika och viol. Diskret ton av fat och ceder. Inga svarta vinbär eller annat som skvallrar om Cabernet. En lätt stickig eldighet avslöjar den höga alkoholhalten (15%). I munnen finns en relativt bra syra, och tanninerna känns fortfarande sträva. Edigheten äterfinns även i smaken. Hygglig längd på eftersmaken som är mättad med viol.

Landar nog på 85-86p även denna gång, kanske med litet plus. Ska väl snarast jämföras med en ripasso, men en trevlig sådan. Tror inte att den har så mycket mer att ge, för då hade nog alkoholen tagit överhanden. 2006:an finns på systemet nu. Det finns även ett vit variant som är lite annorlunda.

Vinstlott?

Som V&V skriver i sitt tidigare inlägg gjorde vi en gemensam chansning och slog till på var sin "Lykkekasse" på Philipson i Kokkedal. Lådorna kom hem och obrutna valde vi var sin. Vad V&V:s innehöll vet ni, vilka troféer min innehöll framkommer nedan:

2007 Domaine Weinbach Riesling Clos des Capucins Réserve

Verkar vara en trevlig riesling, finns som 08 hos Philipson till priset av 149 DKR vid köp av 12.

2004 Henri Boillot Puligny-Montrachet 1er Cru Les Caillerets

Finns som 02, 06 och 07 på Philipson för 699 DKR. 04:an finns på Wine-Searcher för 124 USD! Lådans kap således, iaf sett till priset.

2005 Seigneurs de Bligny Nuits St. Georges 1er Cru

Svår att hitta, verkar vara en liten producent som för mig är okänd och någon prisindikation har jag heller inte kunnat finna.

2005 Proprieta Sperino Lessona

Ombloggat tidigare med goda vitsord:

http://desbonsvins.wordpress.com/2009/02/14/graset-ar-alltid-gronare-pa-andra-sidan/

Verkar finnas för 57 USD på Wine-Searcher.

2008 Wieninger Grüner Veltliner Nußberg

12 USD på W-S

1994 Château Haut-Maillet

Fallande omdömen på Cellartracker, verkar ha toppat. 30 USD på W-S.

2005 Bodegas y Viñedos de Murcia Jumilla Pico Madama

Intressant vin på 80 år gamla monastrell-stockar och unga petit verdot-dito. Lagrad 13 månader på amerikansk respektive frans ek. 21 USD på W-S.

2004 Domaine de Villemajou Corbières Gérard Bertrand

17 USD

2007 First Drop Shiraz Mother's Milk

Barossa-shiraz. Ca 15 USD.

2008 Domaine Weinbach Gewurztraminer Altenbourg Clos des Capucins

Finns liknande på Philipson, dock ej identiska. Priser mellan 179 och 399 DKR.

2008 Mayu Sauvignon Blanc

Chilenare. Ca 10 USD.

2005 Torrione Petrolo Toscana IGT

Sangiovese. 2007 hamnade på 37:e plats på Wine Spectators topp 100-lista. Ca 25-30 USD.

Sett till vad V&V fick får jag nog erkänna att jag drog vinstlotten, med ett par intressanta viner, ffa Lessona, Pico Madama och Les Caillerets.

Jag ä int' bitter

Eller jo, va fan. Det har jag ju redan konstaterat att jag är...och nu har det ökat på sig ytterligare.

Jag och Phyllot köpte nyligen vars en "Lykkekasse" från Philipson vin i Danmark. För 600 DKK skulle man få 12 viner som antingen bara fanns i mindre partier, hade bytt årgång eller helt enkelt skulle slutas säljas. Ett sätt att bli av med överflödiga flaskor helt enkelt. Priser långt under normalpris utlovas. Här är en liten sammanfattning av vad min kasse innehöll:

2006 Le Busche från Umani Ronchi. Gjord på Verdicchio och Chardonnay. Nuvarande årgång tingar ett pris på ca 80 DKK.

2008 Viu Manent Secreto. Sauvignon Blanc. Nuvarande årgång tingar 70 DKK.

N.V. Ninth Island. Mousserande från Tasmanien, Australien gjord på Chardonnay, Pinot Meunier och Pinot Noir. Finns ej längre på Philipson, men verkar ändå tinga drygt hundralappen internationellt.

2006 Amayna. Chilenskt vin gjort på Chardonnay. 2007:an har visst fått 90p av Parker och kostar nu 130 DKK. 2006:an fick 88 av Wine Spectator.

2004 Domaine de Villemajou. Från Corbières, gjort av Gererard Bertrand. Verkar gå att hitta för 17 USD.

2008 Ried Sandgrube. Österrikiskt Grûner Veltliner. Kostar 60 DKK.

2004 August Kesseler. Spätburgunder, där nuvarande årgång faktiskt kostar hela 199 DKK.

2004 Domaine de Suremain, Mercurey 1er Cru Sazenay. Röd Bourgogne. 2005:an kan du få för 170 DKK. Denna årgången alltså betydligt sämre.

2002 Jorio. Ännu ett vin från Umani Ronchi. Ligger runt 70 DKK.

2005 Ribeauvillé Gewurztraminer. Alsace för ca 90 DKK.

2 x 2004 Bodega del Fin del Mundo Reserva. Malbec från Argentina à 70 DKK.

Det var alles. Ok, inga jätteroliga viner och han tjänade en liten slant jämfört med ordinarie pris tänker du. Varför är jag då bitter? Jo, för att i Phyllots låda fanns ett vin för 700 DKK. Ett som vi hittade för runt 60 USD och ett som placerats som #37 på Wine Spectators topp 100-list 2009. Bordeaux från 1994...osv.

Måste nästan fått en låda av det paket som erbjöds för 300 DKK istället. Ska nog maila Philipson och höra mig för...

Någon annan som provat lyckan, så vi har lite att jämföra med?

Intet drickbart att om läsa nedan...

Jag undrar om jag börjar bil gammal och bitter. Allt fler saker gör mig irriterad och i närmaste föraktfull. Jag störs av folk på som tycks tro att att stranden är en enda stor askkopp (och havet också för den delen). Jag irriterar mig på folk som sminkar sig och gör i ordning håret, för att sedan gå till ICA och handla i morgonrocken. Människor som sitter och röker på lunchens uteservering, med ätande gäster precis i vindriktningen gör mig vansinnig...

Hur mycket privilegier kan man vänta sig att ha inom vården som läkare eller pensionerad dito? I veckan röntgade vi en läkare jourtid. Undersökningen var elektiv (planerad, icke-akut) och efter undersökningen ville den pensionerade mannen se bilderna direkt tillsammans med en läkare. Sköterskorna kom och frågade min bakjour som fortfarande var kvar och han tyckte att det väl skulle gå bra, men patienten fick vänta till vi hunnit få undan de akuta undersökningarna som fortfarande var odikterade. Det var fullständigt oacceptabelt fick sköterskorna höra av en mycket otrevlig och upprörd man. Det här skitsjukhuset borde läggas ner och han tog namnet på både bakjour och chefen, så att han kunde anmäla oss. Det kommer ju naturligtvis aldrig bli några följder av en eventuell anmälan, men söterskorna var märkbart skakade av händelsen och upplevde mannens aggressivitet som mycket obehaglig. Är glad att det inte var jag som tog emot mannen, för jag hade nog kunna tända till ordentligt på en sådan patient... men ärligt talat, en planerad undersökning, på jourtid och sedan kräva att få titta på bilderna med en läkare direkt. Hur tänker man då?

I World of Wine's senaste nyhetbrev står att läsa att kvinnor av naturen är vassare vinprovare än män, men att männen har bättre självförtroende än kvinnorna och därför gärna hävdar sig mer. Kvinnorna skulle vara överlägsna oss män eftersom de generellt har högre täthet av smakpapiller på tungan och därmed kan skilja på smaker bättre. Vad som dock inte nämns, och som någon mycket riktigt kommenterat, är att vin främst innebär en utmaning för luktsinnet och inte lika mycket beror på förmpga att skilja på grundsmakerna. Så jag fortsätter helt glatt i min övertygelse om att jag är världens bäste vinprovare... ;)

Det bor en snåljåp i mig och varje gång Räknetrissen i Billig Vin är framme så vaknar han till liv. Drn här gången blev det lite amerikansk och tysk Pinot. Hoppas kunna korka upp några flaskor så fort M's oändliga nattjoursvecka tar slut...

Behöver förresten kanske inte väcka snåljåpen till liv lika ofta framöver. Har blivit erbjuden ST inom röntgen (eller bild- och finktionsmedicin som det så fint heter numera) och även om det inte handlar om några jättesummor, så innebär det en liten löneökning (förhoppningsvis +10%).

Snart baddags . Hörs!

Lågsäsong

Ryktet har spridit sig inom bloggvärlden om att Finare Vinare är och besöker sveriges riviera, Näset. Vård & Vin kan ju inte vara sämre än att vi packar väskorna och tubkikare och beger oss söderut för att försöka få en glimt av landets främsta bloggare.... men trots idogt spanande på såväl nudistbad som Aldo's och golfbana, går vi denna gång bet på att få sätta kryss i bloggmatrikeln. Den enda vi hittills fått bocka för är Ingvar i Billigt vin.

Skämt å sido, så spenderades helgen i Skanör med den mesta tiden på beachen. Bloggen får ligga lite i träda och anteckningarna har antingen lyst med sin frånvaro eller helt sonika glömts under resan till Frankrike för två veckor sedan. Drack i alla fall en 2000 Peter Lehmann Shiraz i helgen och för er som eventuellt har en flaska kvar av denna årgång, så blir nog rekommendationen att dricka omgående. Bäst-före datumet kändes klart passerat och kvar fanns en oerhört tydlig ekstruktur, uppblandat med med lite sherrytoner. Vi sparar minnet från första gången vi drack vinet för två år sedan (också det en sommarkväll i Skanör) och glömmer den här flaskan.

Bloggen får fortsätta i sin sommardvala. Semestern börjar nästa vecka och om det inte blir alltför mycket resande då hoppas jag på lite ny inspiration och goda viner då...

Trevlig sommar!

2007 Château Pesquié Quintessence

Vad är egentligen mest miljövänligt. Polska grillbriketter gjorda på trä, eller briketter gjorda på kokosnötsskal fraktade från Thailand? Vet ej, men jag skulle nog gissa på de thailändska trots allt. Kan i alla fall konstatera att båda sorter fungerar. Hur som så kan jag, trots att det känns som om sommaren aldrig vill nå oss här nere i söder, redan nu utse sommarens grillvin. Château Pesquié är lite av en favorit bland vinbloggarna. Vi drack 2005:an för två år sedan och då gick mungiporna uppåt.

2007 Château Pesquié Quintessence är riktigt tät, en av de tätare fransoser vi druckit. Redan när vi häller vinet i karaffen märker man att doften är stor, med mycket bär, blåbär. Det msyger sig även in en del ek,vanilj och saltlakrits. Både smak och doft känns rätt så druvtypisk. Vinet är ungt och piggt med en bra syra. Strävheten och den rika (blå-)bärigheten borgar för en trevlig utveckling de närmaste åren. Ska vi klaga på något är det eldigheten, de 15% gör sig trots allt lite påminda. 90p och ett riktigt brakfynd för de 80DKK flaskorna tingade hos Philipson Wine tidigare.

Hade även en trevlig upplevelse den gångna helgen då jag fick prova 2003 och 2005 av Domaine Gilles Robin Crozes-Hermitage Papillon mot varandra bilnt. Initialt väldigt olika doft,där 2003:an snabbt fick smeknamnet pissvinet då det initialt luktade lite åt kattpiss. Inte så mycket tanniner att tala om kvar. Lite åt det syltiga hållet med dominans av körssbär. Lång trevlig eftersmak. 88p.

2005:an var egentligen mer syrah/Rhône-typisk med sin rökta chark. Funderade ett tag på om det smugit sig ner en det brett i faten, för det drog lite åt plasthållet. Oerhört mycket mynta! 89p

Båda vinerna blir efter en del luft mer och mer lika varandra och även 2003:an fick mer drag av mynta.

Provade i samma seans även 2000 La Dame Blanche. Ett vin som kostat runt 100DKK och nu bjöd näsan på en lite grön ton, blandat med ceder och barr. I munnen finns tanninerna kvar, medan frukten övergett skappet för länge sedan. Lite dragning åt rosvatten skvallrar också om ett vin som passerat zenit. Både Don och jag gissar på Bordeaux, jag på Cabernet + Cab Franc, han på Cab + Merlot.Det innehöll naturligtvis alla tre ;) 83p

PS. Gissa vem som hade 13,3/15 på provet till druvkursen ;)

Prov avlagt

Så, nu var druvkursen avslutad. Hann ju naturligtvis inte läsa sådär jättemycket innan och hann faktiskt jobba upp en del ångest. Även i "provsalen" var det sådär lite tyst och tryckt stämning... minnena som student poppade genast upp. Inget man saknade direkt.

Vi började med det skriftliga provet, vilket faktiskt inte var sådär jättelätt. En fråga hade de formulerat så jag inte ens förstod vad de fråga efter (kommer inte ihåg själva frågan). Frågorna avhandlade bland annat fördelar med maskinell skörd, vilka taktila förnimmelser man kan få av ett vin i munnen (ej smaker) och den viktigaste principiella skillnade mellan pressning av ett vitt och rött vin. Har ännu inte fått svar, men tror att man ska ha typ10 av 15 och det bör jag ha klarat.

Över då till blindprovningen. Utan att gå händelserna alltför mycket i förväg så kunde man redan vid den visuella inspektionen komma ganska långt.

Vitt 1 var nämligen mycket blekare än övriga viner, vilket förde tankarna mot Sauvignon Blanc. Stoppade man sedan näsan i glaset fann man mycket riktigt ordentligt med framför allt fläder, men även svarta vinbärsblad. Även smaken dominerades av fläder. Syrligt. 83p och Stoneleigh Sauvignon Blanc.

Vitt 2 drog något mer åt gult. Doften kändes inte särskilt ekig, utan mer åt mineral. Lite citrus. I munnen kändes vinet ganska runt och int e alls med samma påtaliga syra. Detta i kombination med noteringarna från vitt 3 gav Chardonnay. 82p och Bonterra Chardonnay. Ännu en gång går jag alltså bet på eken. Vet inte om jag kan skylla på tidigare förkylningar, för det brukar i alla fall sällan vara några problem att plocka ut när det gäller röda viner.

Vitt 3 hade ungefär samma färg som 2. Doften skvallrade om päron med lite söt ton. Påtagligt mycket syrligare än 2:an. Sammantaget en riesling, 83p. Facit: GB Riesling Sauvage.

Rött 1's färg svallrade också om dess druva. Tät, med en lite blålia kant. En doft med ganksa lite bär och i så fall mörka dito. I munnen är vinet medelfylligt med viss strävhet. Ganska gott och nästan med lite touch av Pinot. 83 p och tveklöst en Syrah. Gissar på snäppet under en Crozes-Hermitage. Facit: Delas Les Launes Crozes-Hermitage. Lustigt, drack det för två veckor sedan och då luktade det extremt mycket medwurst, och idag endast lite chark. Trodde nog att jag skulle uppskatta det mer.

Rött 2 har tycligt öjusare toner än de två andra och såväl doft och smak känns typsikt pinot med bland annat mycket hallon. Ok, men inget att höja ögonbrynen för, 82p (83p sist). Facit: Couvent des Jacobins.

Rött 3 hade också en mörk färg. Doften avslöjade svarta vinbär och efter ett tag även ceder. Den gröna tonen förde tankarna mot Chile. Relativt syrlig smak. Ok längd, men inte särskilt gott. 81p. Facit: Palandri Estate Cabernet Sauvignon.

Full pott på den delen. Kändes trots allt ganska lätt. Det var några som missade på Syrah och Cabernet, vilket ju kan vara lurigt. Ni får ursökta att jag int elänkar till vinerna till systemet, men landstinget har spärrat systmets hemsida då den klassificeras som alkoholrelaterad (nähä!). Lustigt nog så är även Mise en bouteille's blogg också spärrad som enda vinblogg jag hittat hittills. :)

Efter regn kommer solsken...

...nåt måste ju bara komma snart. Haparanda 26°C och vi stoltserar med 9,5°. Bitter? Ja!

Måste säga att Spotify är en fantastisk sak. Middag hos oss häromveckan och ortopeden, som bilivt utsedd till musikansvarig, behövde lite tips till festen med 80-talsfesten. Bara att navigera sig fram bland hur mycket godbitar som helst. Lite läskigt bara att inse hur mänga av de låtar man fortfarande tycker är riktigt bra som gjordes på 80-talet. Man borjar bli gammal...

Nåväl, helgen bjöd på lite blandade upplevelser. Lämnade barnen hos föräldrarna på fredagen och åkte till Malmö för lite bowling och shuffle board (hysteriskt kul båda två). Lördagen följdes sedan upp av middag hos föräldrarna, där vi till oxfilén valde att korka uppen flaska 2001 Zenato Amarone della Valpolicella Classico. De årgångar som finns på systemet nu tingar ett rätt bra pris och 2001 var en riktigt trevlig årgång, så jag vågar knappt fundera på vad den gått lös på (födelsedagspresent). Tog inga anteckningar, men den bjld på en stor mognad både gällande färg och doft. Stor doft av russin, fikon och fat. Lite choklad. Den höga alkoholen (15%?) slog tyvärr igenom och gav ett eldigt intryck. Även i munnen var vinet lite väl eldigt, men samtidigt med en trevlig mognad med romrussin i frontlinjen. Med tanke på alkoholhettan tror jag inte att det skulle ha haft något ytterligare att vinna på att ligga. 88p.

Till kvällen grill provade vi 2007 d'Arenberg The Footbolt Shiraz. Testade ju nyligen 2005:an och nu var det alltså dags för 2007:an och samtidigt rök oskulden gällande systemets e-beställning. Fungerade förresten hur bra som helst att beställa, tog cirka 5 dagar att få sina varor. 2007 the Footbolt har en tät, blålila färg. Doften fyller direkt rummet när vi dekanterar den. Björnbär, fat och lite svarta vinbär. Lite läder. I munnen känns vinet betydligt strävare än 2005:an gjorde och detta i kombination med rikligt med frukt borgar för en lovande utveckling. Gott redan idag, men blir nog ännu bättre om det får vila några år. Lite eldigt om man ska klaga på något (14,5%). Utmärkt grillvin! 85p.pH 3,38.

Detta följde vi upp med ytterligare en d'Arenberg:are. Nämligen deras söta vita vin. 2008 The Noble Prankster. Titeln är vald då man anser att vinmakare Osborn har gått utanför ramarna och istället för att göra ett vin på Riesling och Semillon gjort det på Chardonnay och Semillon. Vinet har en härlig gyllengul färg, och för mig är det ofta färgen tillsammans mest eftersmaken som gör det lite extra härligt att dricka söta viner. Doften är stor med lager av kanderade citrusfrukter, honung och lite ananas. Munnen fylls av citrus och exotisk frukt. Lång härlig eftersmak och de 147,5g/l restsocker vägs upp av en ordentlig syra så att vinet inte känns jolmigt. Riktigt trevligt! 88p. pH 3,62.

Generalrepetition

Om två veckor är det dags för druvkursens slutprov och igår hade vi en liten sista genomgång av druvorna och blindprovning. Dubble vinprovningar till och med. Först en gemensam provning där vi alltså testade de sex olika druvorna blint och resonerades oss fram till vilka viner det var...

Men först en kort repetition av druvorna:

Sauvignon Blanc: Ofta blekt gul, halmfärgad till färgen. Doften är aromatisk med svarta vinbärsblad som främsta karakteristiska, men även krusbär, kattpiss och gräs. Sällan ekad. Syran är ofta hög.

Riesling: Relativt mättad gul färg, ofta något grön. Diften är relativt aromatisk, men päron i frontlinjen. Inte sällan en ganska söt doft, ibland även med inslag av petroleum. Man talar om två varianter beoende på klimatet, där man i kalla klimat ofta får viner med tydlig pärontoner och en sötma. Varmare klimat ger lägre sötma och ofta petroleum (vet inte om denna generalisering är helt gångbar). Syran är hög till mycket hög.

Chardonnay: Har ofta en mättad gul till gyllengul färg. Inte lika aromatisk. Doftspektrat kan variera från äpplen, ananas, honung och smör. Ofta tydliga aromer från ek. Syran är ofta måttlig. Ofta ekad.

Pinot Noir: Ljus färg, med en kryddig doft. Om man hittar bär är det ofta hallon/jordgubb. Syran är ofta hög och tanninerna snälla. Vinerna blir ofta lätta till medelfylliga.

Cabernet Sauvignon: Mörk färg, ibland nästan svart/röd. Doft av framför allt svarta vinbär, cassis och ibland stall, ceder/blyertspenna. Smaken är fyllig med rejäla tanniner och medelhög syra.

Syrah/Shiraz: Mörk ärg, som ung ofta med inslag av lila. Doften är kryddig med charkuterier/rökt kött och mörka bär. Ofta är börigheten mer påtaglig i viner från nya världen, medan charken mer gör sig påmind bland gamla världens viner. Ibland med en stjälkighet. Smaken är fyllig med ordentliga tanniner och medelhög syra.

Dags då för provning:

Vin 1 är blekgult med dragning åt halm. Doften är aromatisk med en omisskännlig ton av svarta vinbärsblad. Även smaken präglas av svarta vinbär. Torrt. Tveklöst en Sauvignon Blanc. 82p. Facit: 2009 Neetlingshof Sauvignon Blanc.

Vin 2 har en gulare, mer mättad ton. Doften är relativt liten med lite ek och mineral. I munnen är syran lägre och smaken fetare med en tydlig ekton. Eftersmaken riktigt ok. 83p och alltså dagens Chardonnay. Facit: 2009 Lindeman's Bin 65.

Vin 3 har inte heller en särskilt stor doft. Päron och nästan lite sötma. Lite pappakrtong. I munnen har vinet en viss sötma, men med en bra syra som väger upp. Lite spritsig. 85 och Riesling. Facit: 2008 Schloss Vollrads Riesling Trocken.

Vin 4 har en ljus färg som genast skvalrar om druvsort. Detta bekräftas av doften som känns väldigt "pinot:ig". Kryddig med en ton av kaffe. I munnen känns vinet runt med en lite bränd underton och en hög syra. Eftersmaken känns ganska sur. Inte ett vin i min smak, men de andra deltagrna uppskattar det. 81-82p. 2008 Stoneleigh Pinot Noir.

Vin 5 har en mörk, blålila ton. Doften är syrlig med rök, peppar, kryddor och björnbär. Kanske lite grönt. I Munnen känns vinet strävt och fylligt med bränd, ekad ton. Otvetydligt Shiraz. 83p Facit 2007 Penfold's Thomas Hyland. Trodde faktiskt jag skulle uppskatta det vinet mer.

Vin 6 doftar av ek och en diskret stallighet (men inte några tydliga svarta vinbär). I Munnen är vinet sträv med en ok syra. Smak av ek och slånbär. 83p. Facit 2005 Torres Gran Cornas. Liten miss av ordföranden att välja ett vin som innehöll 15% Tempranillo.

Till slut ganska enkelt, även om det initialt var lite svårt att vara helt säker på vin 5 och 6. Vi gick sedan över och provade 6 nya viner. Skrev inga notiser, men fick skämmas och hade enormt svårt att skilja mellan GB Sauvage Riesling och Bonterra Chardonnay (rookie, jag vet...men sluta nu inte läsa bloggen bara för det ;) ). Syran var betydligt högre i rieslingen, men doften var obehagligt lika. Får skylla på att jag var otaktiskt och inte spottade första omgången och att jag idag är knallförkyld, så det var nog redan på G igår (så måste det ha varit).

2008 Puech Auger Les Dolomies

Inte ofta nuförtiden som vardagen bjuder på vin. Man får passa på när man har utbildningsdagar och dessutom lite sovmorgon.

2008 Puech Auger lanserades i måndags. Ett spontanköp när jag var och kollade in nyhetssläppet. Har inte druckit så mycket från Languedoc, men det är ett av de områdena som jag skulle vilja fördjupa mig i och forfarande tror att det är möjligt att göra fynd från.

Vi häller upp utan att veta vilka druvor som ingår. Färgen är djup blålila. Doften är stor, ung, kryddig och bärig med blåbär och björnbär som dominanter. Doften känns väldigt fransk och vi finner utöver ovanstående öven korv och rosépeppar. Vinet har spenderat 1½ år på franska fat och faten finns där, men utan vanilj eller smörkola. Dofterna går igen i smaken, med blåbär, björnbär fat och korv. Vinet är drygt medelfylligt med en ungdomlig känsla och relativt hög syra. Lätt sandiga tanniner. Vinet är gjort på Syrah, mourvèdre, grenache och carignan i okänd proportioner. Tyckte inte primärt att det kändes särskilt syrah-igt, utan lutade lite mer åt en annorlunda grenache.

Har lite svårt att bestämma mig för hur jag ska poängsätta Puech Auger, men landar till slut på 85p. Gott, lite annorlunda men kan säkert bli lite vassare med något år i källaren.

PS. Enligt producentens hemsida var 2003:an gjord på 50% Syrah, 25% Grenache, 20% Mourvèdre och 5% Carignan, så man får väl misstänka något liknande även denna årgång.

2005 d'Arenberg The Footbolt Shiraz

Som tvåbarnsförälder känns champagnegalopperna på Östgöta Nation i Lund ganska fjärran såhär års. På den tiden var det krypavstånd till lägenheten, hem och duscha av sig det värsta och ut och på det igen. Nu är det parmiddag som gäller och i år blev det inte ens någon brasa eftersom vädret (som vanligt) inte riktigt lockade...

Parmiddagen bestod i middag hos oss, men där gästerna stod för inköp av maten. Alltid lättare att vara hemma med barnen än att åka iväg och låta barnen testa barnsäkerheten samtidigt som man själv inte kan slappna av. Valborgmiddagen bestod i alla fall av grillad oxfilé, hemmagjord béarnaise och en ordentlig sallad. Hann tyvärr inte baka något surdegsbröd, som istället står och jäser nu as I write. Ska prova baka med Manitoba Cream för första gången. Nåja, hade hur som hört att oxilfé inte gjorde sig på grillen eftersom det är för lite insprängt fett. Det kunde vi snabbt konstatera att det inte alls stämde. Kalasgott! Till detta hade våra vänner tagit med 2006 Mont-Redon. Tror inte jag druckit den årgången tidigare, men det var riktigt fint. Tog inga noteringar, men det var betydligt bättre än minnet av förra årgången. Kraftfullt och laddat med bär. Allt om Mat har förresten återigen kommit med sin topp 100-lista och där har Redon tappat från 9 till 12. Ämnar försöka göra ett lite mer helhjärtat försök att komma igenom topp 10 i år, förra året gick det inte så bra...

Gårdagens grillade karré fick göra sällskap med 2005 d'Arenberg The Footbolt Shiraz. Misstänkte att det skulle falla sambon på läppen och ibland får man ju smöra lite ;) Har i och för sig själv ett gott öga till d'Arenberg. De brukar ha lite underhållande namn på sina viner och även om vi blev besvikna på d'Arry's Original, så tycker jag att de andra vinerna från producenten varit bra. The Footbolt är uppkallat after en häst, vars vinstrad hjälpte till att finansiera inköpet av den första vingårdarna 1912. Druvorna har fotpressats och fått jäsa på öppna jästankar. Vinet har inte genomgått filtrering eller klarning och har lagrats 20 månader på nya och gmala fransak och amerikanska ekfat.

Sist vi drack det utnämnde jag det till det tätaste vinet som jag druckit. Vet inte ritkigt när det var, men de uppskattningsvis 1½-2 årens som gått har lugnat färgen lite. Doften känns stor, druvtypisk ochännu förvånande ung. Mycket bär, med björnbär och svarta vinbär i överskott. Lite elidgt (14,5%). En hel del rostade fat med vanilj. Peppar som efter luftning utveckas i lite rökt chark. I munnen känns vinet rundare och mognare än doften avslöjade. Fylligt och lite eligdt med en balanserad syra. Relativt sträva tanniner. Lite alkoholsötma (som inte förtar helhetsintrycket). Ritkigt trevligt faktiskt och vinet fortsätter att utvecklas under kvällen och hade säkert vunnit på att ligga ytterligare några år. M ger definitivt tummen upp. Ett bra grillvin för er som gillar kraftfulla australiensare. Parker gav det 89p. Vill ni prova systemets nya e-beställning, så finns 2007:an för 119:-. Jag har beställt två :) 86-87p

PS.Parker's dom över Bordeaux 2009 har kommit och denär hård...för konsumenterna. Eller vad sägs om den bästa årgången han smakat under de 32 år han provat Bordeauxviner. Poängsättning kommer justeras när vinerna väl tappats på flaska, men vid fatprovningen fick 18 av 450 provade viner 98-100 poäng. Detta tillsammans med tidigare superlativ gällande 2009:orna lär inte direkt göra det lätt för plånboken...

Lektion 4 - Pinot Noir

Först en stilla undran...

Hur ska man kunna föryngra Munskänkarna? De (få) möten jag varit på hittills så har jag varit yngst med några få år, men framför allt har medelåldern legat åtminstone runt pensionsåldern. Vi är några som är under eller runt förtio, men majoriteten är nog över pensionsåldern. Känns som om man skulle kunna stämma av Rotarys medlemsmatrikel mot Munskänkarnas och få ungefär samma namn. Kan förstå om man som ung inte lockas av munskänkarna. Om man inte är inbiten vinnröd det vill säga...

Druvkursens sista druva är alltså Pinot Noir. Själv måste jag erkänna att min erfarenhet av Pinot, och framför allt lite bättre Pinot-viner är minst sagt begränsad. Lovade mig själv att i år skulle vara det år då jag fördjupade mig lite i dessa viner, men det löftet har jag inte direkt jobbat på att infria hittills.

Pinot Noir (P.N.) är en nobel gammal druva och faktiskt en av de äldsta odlade druvorna och kan ha odlats i 2000 år. Druvan tros härstamma från Bourgogne och redan på 1300-talet kom ett påbud om att Gamaydruvan skulle förbjudas i Côte d'Or till förmån för P.N. På grund av dess höga ålder är P.N. väldigt genetiskt instabil och bara i Bourgogne ska det finnas över 1000 olika kliner. P.N. ska även vara ursprung för ett antal olika druvor som till exempel Chardonnay, Gamay och Muscadet. Tydligtvis (enligt Oz Clarke's Druvan bakom vinet) ska P.N. har samma DNA som Pinot Blanc och Pinot Gris. Som gammal molekylärbiolog har jag svårt att helt få ihop hur samma DNA kan ge upphov till både blåa och gröna druvor.

Att odla P.N. innebär en stor utmaning. Den mognar tidigt och är känslig för röta på grund av dess tunna skal. P.N. gillar att mogna långsamt i ett svalt klimat, men behöver paradoxalt nog en hel del värme för att mogna ordentligt. Stockarna trivs bäst i väldränerad djup mylla. Utöver röta är den även känslig för oidium (mjöldagg). Stockarna dör ofta redan vid 30 års ålder, till skillnad från exempelvis Syrah som börjar producera riktigt bra viner vid den åldern.

Jancis robinson kallar P.N. för "retsamt ogripbar till sin karaktär" och att beskriva P.N.'s karaktär är inte helt lätt. Det tunna skalet gör att vinerna ofta är ganska ljusa och sällan med sådär påfallande mycket tanniner. Unga viner har ofta mycket hallon och jordgubbar. Med ökad mognad infinner sig ofta drag av vilt, läder, ruttna grönsaker(?) och tryffel. Själv tycker jag ofta man hittar en (inte helt lättdefinierad) kryddighet och lite bränt. P.N. är måhända svår att beskriva i ord, men jag tycker oftast att man känner igen den och det är nog den druva som jag har lättast att förnimma smaken efter även nästa dag.

Nämnas bör ju även att man även kan göra vita viner på P.N. och det ingår ju som en av druvorna i Champagne. Blanc de noirs görs ju bara på P.N.. men, det visste ni ju redan ;)

Kvällens fem viner som provades halvblint:

2007 Morgon Duboef. Som många vet när de läser namnet handlar det här inte om Pinot utan om Gamay från Beaujolais. Färgen är oväntat mörk, en av kvällens mörkare. Doften är initialt ganska blygsam och jag vet inte om det var det eller min, ännu ej krya, nos som ställde till det men jag hade svårt att skilja den från storebror Pinot. Efter ett tag blommar den dock ut i en bärig hallonsaft/godis med en ganska varm känsla (rumstempererat). Smaken är ung och bärig med lite sliskig (söt) saftkänsla. Ingen höjdare, men kanske ett bra party/bersåvin. 81p.


2007 Couvent des Jacobins från Jadot. Bourgogne och Pinot alltså. Doften här var ganska tunn. Hittade mest hallon och modellera(!), med lite krydda. Även smaken kändes något tunn med en bra syra. Hade nog hoppats på lite mer, för jag vill minnas att jag varit rätt förtjust i det tidigare. Trtos allt en rätt druvtypisk doft och druvan tog man inte misste på. 83p.


2001 Conde de Valdemar Gran Reserva. Här byter vi plötsligt spå till Rioja och Tempranillo...och det tar man inte misste på. Ekat så det förslår. Lite dill och en hel del torkad/mogen frukt. Har aldrig varit förtjust i Rioja och det här vinet var inget undantag. Lätt att placera dock. 82p.


2007 King's Ridge. Nya världen Pinot, eller närmare bestämt Oregon. Doften är stor och kryddig med en lätt bränd ton. Mycket Pinot-doft med hallon. Även smaken är lite bränd, och samtidigt en eldig kryddighet. Lite mer vulgär än nästa vin med +100% Pinot-karaktär. Gillar man den typen av vin blir man nog itne besviken. 86-87p.


2006 Vosne Romanée. Återigen är det Louis Jadot som står vid spakarna. Med sina 419:- torde det här vara det dyraste Pinot-vinet jag druckit. Doften är initialt ganska blygsam, framför allt i jämförelse med amerikanen. Doften känns äldre, mer utvecklast. De druvtypiska tonerna dyker upp efter en tid i glaset tillsammans med lite sötlakrits. I munnen känns vinet större än doften leder en att tro. Tanninerna är plötsligt betydligt strävare och man upptäcker även lite fat. Eftersmaken är lång och inbjudande. Det här vinet hade säkerligen mått bra av att lagras några och år och framför allt av att ha provats före amerikanen. Kanske inte värt pengarna idag om ni frågar mig, men ändock kvällens höjdare. 88p

Intet nytt

Inte mycket vin den här helgen. ST-fest ifredags bjöd mer på kvantitet än kvalitet och igår dracks det en Le Boheur Prima. Gårdagens flaska kändes mycket mjäkigare och syrafattig än den förra och de gröna paprikatonerna hade dessutom letat sig fram igen. Kanske var det en lite selektiv nps som gjorde att förra flaskan uppskattades så mycket...eller så var det bara en dålig dag igår?

Sista riktiga druvkursen på tisdag, sen återstår bara repetitionen innan det är dags för prov. Pinot Noir återstår att avhandlas...

Lektion 6 - Syrah/Shiraz

Mycoplasma pneumoniae, så trodde jag att min "baneman" hette. "Ville" nog gärna att det skulle vara en bakterie som orsakat min pneumoni och min nu drygt 5 veckor långa hosta. Inte helt typiskt förlopp kanske, och allt lutar åt att det istället varit någon typ av extremt seglivat virus...och ska jag vara krass så har jag ju egentligen inte blivit bättre trots två antibiotiakkurer. Expektoratet (upphostningarna) är inte längre lika missfärgat och näsan inte lika täppt. Märkte dock under lektionen att näsan verkligen inte är i närheten av vad den brukar vara.

Har insett att jag nog får ta lektionerna om vinframställning över ett bräde framöver och tills dess koncentrera mig på de olika druvorna:

Syrah eller Shiraz, gamla eller nya världen. Sällan är det så lätt att ana vilken huvudtyp av vin man finner i flaskan som när det gäller Syrah/Shiraz. Står det Syrah på flaskan har producenten satsat på ett vin med karaktär av gamla världen (läs Rhône) och står det istället Shiraz så är det nya världen som är förebild (och då kanske framför allt Penfold's flaggskepp Grange).

Man har länge tvistat om druvans ursprung (härefter Syrah). Är den uppkalla efter den persiska staden Shiraz? Kom den från Egypten till Rhône via Sicilien? Eller härstammar den helt enkelt från Rhône? Teorierna har varit många, men det verkar som den sistnämnda stämmer. Bland annat Syrah's stora genetiska variation stödjer denna teori. DNA analyser tyder på att föräldrarna är den blå Dureza och Mondeuse Blanche. Mer säkert är dock att Syrah introducerades i Australien 1832 av skotten James Busby. I början gjorde man mest starvin och mousserande(!) viner på Syrah i Australien och ett tag fick man till och med statliga bidrag för att dra upp Shirazstockarna. Som tur var det vissa som inte nappade.

Syrahdruvan liknar Cabernet på så sätt att den har ett tjockt skal som borgar för tanninrika viner med mycket färg, den är inte särskilt känslig (undantaget coulure), den går att odla på ett flertal olika platser och är relativt lättodlad. Druvorna knoppas sent och mognar sent, så det är viktigt att det varken blir för mycket eller för lite hetta. Syrahviner har ofta en blåton som är motståndskraftig mot oxidation. Doften domineras i unga år av bränt gummi, rökta charkuterier, svartpeppar, tjära och björnbär. Med stigande ålder utveckals de istället mer åt Bordeauxhållet med peppar, öäder, tobak och choklad.

Vi får under kvällen prova sex viner. Fyra gjorda på Syrah/Shiraz, två från Rhône, ett från Australien och ett sydafrikanskt. Med i leken finns även ett vin gjort på Nebbiolo och ett på Sangiovese. Näsan är alltså fortfarande inte på topp, så jag struntar i noteringar. Det som var lite intressant var att vissa dofter funkade, typ peppar, rosor, choklad och chark. Vi provade vinerna blankt och jag hade rätt på nebbiolon, australiensaren och rhônevinerna. Däremot kunde jag inte skilja Sangiovesen från sydafrikanen, inte ens efter att jag visste svaret (Briolo vs Allesverloren). Enda noteringen jag fick ur mig om Allesverloren var pappkartong. Inte helt frisk i nosen alltså ;)

Årets blåa druva - Grenache!?

Måste säga att jag blev lite förvånad när årets blåa druva skulle koras här på bloggen. Storslam för Grenache med 45% av rösterna. Hela 22 personer röstade så alla siffror är naturligtvis statistiskt signifikanta ;) God tvåa blev Nebbiolo (22%), tätt följt av Pinot Noir (18%).

Grenache känns ju bara SÅÅÅ 2009. Men det är bara att rätta sig i leden och kora årets kung Ska kanske tilläggas att jag inte röstade själv, men den druva jag tänkt försöka upptäcka lite mer av i år är Pinot Noir. Drottningen känns spontant som Riesling, men invändningar mottages tacksamt.

Några bra tips på trevlig Grenache som inte stavas Chateauneuf förresten? Lite intressant att man bara får 9 träffar om man söker på systemets hemsida efter viner på bara Grenache (el Granacha)

2005 Le Bonheur Prima

Känns som en gammal trotjänare trots att vi enbart druckit det två gånger tidigare. Hade sist en önskan om att få prova vinet igen efter ett år och nu 1½ år senare när systemet rear ut ett prima vin som Le Bonheur känns ett köp som ett måste.

Blir lite orolig efter att ha läst en förkyld post från Svenssonsmakaren, men inser snabbt att det här faller mig rätt bra på tungan. Även om luktsinnet endast uppskattas vara uppe i 70% av sitt forna jag möts man av en tydligt, nästan lite saftig, svart vinbärston. Mogen doft och rejält mogen frukt uppblandat med kaffe och tobak. M tycker framförallt att det doftar av källare och lite unkenhet, även om hon samtidigt uppskattar det. Sist tyckte jag att doften av paprika var påtaglig, men idag kan jag endast ana den i bakgrunden. Vet inte om det beror på förkylningen, eller om de mer vegetala tonerna dämpas med stigande ålder... I munnen känns vinet runt och moget med massvis med mogen frukt. Tanninerna är mer påtagliga än förväntat, i alla fall när man dricker det utan tillbehör. Man ska nog passa sig för att servera det för varmt, för då kommer syran lite i skymundan och gör att det kan kännas lite jolmigt.

Det här vinet för mindre än hundralappen är ett riktigt trevligt köp just nu. Ska man klaga på nåt är det den lite sytliga tonen, så där får man helt enkelt låta preferenser och känslighet avgöra. 86p

Lektion 5 - Cabernet Sauvignon

Cabernet sauvignon, druvornas kung? King Cab. Tycker man har hört det rätt många gånger (med Chardonnay som drottning). Måste säga att det vare sig i min vinprovarrepertoar eller i källare döljer sig sådär enorma mängder Cabernet...men oavsett så har det givetvis en plats i druvkursen som en av de tre blåa huvuddruvor som man fokuserar på.

Cabernet Sauvignon (härefter CS) är som namnet antyder en korsning mellan Cabernet Franc och Sauvignon Blanc. Detta verkar man dock inte ha varit medveten om, namnen till trots, förrän man tog DNA-tekniken till hjälp...trots att föräldrarna båda bär med sig många likheter med sin avkomma. Ursprunget sägs, liksom hos föräldrarna, vara Bordeaux.

Varför har då CS blivit så stor? Svaret får kanske sägas vara tudelat. Dels så smakar den väldigt lika var den än odlas (mer om smaken etc nedan). Sätter man CS på etiketten så vet konsumenten vad som bjuds. Namnet säljer helt enkelt. Den andra förklaringen är att den är väldigt tålig och lättodlad, så länge det är tillräckligt varmt. I detta ingår även att den inte heller är särskilt känslig för sjukdomar.

Druvan är liten med ett tjockt skal och många kärnor. Läste att förhållandet kärnor till fruktkött var 1:12 jämfört med 1:25 för Sémillon. Det tjocka skalet ger viner med tät, mörk färg men även tanniner vilket borgar för bra lagringspotential. Smakmässigt stavas ledstjärnan svarta vinbär. I sin ungdom har vinerna ofta smak av körsbär och och plommon, medan de med stigande ålder utvecklar toner av cederträ/blyertpenna/cigarrlåda. Just ceder får ses som CS andra ledstjärna. Vid låga mognadsgrader ger CS en ton av grön paprika i doften, medan mer övermogna druvor ger mer syltiga, kokta toner. Man kan även hitta toner av tobak, björnbär och cassis. Mynta och eukalyptus återfinns ofta i vinerna från Australien. CS går ofta bra ihop med ekens kryddor och vaniljdofter.

Lektionen bjöd även på vinframställning 1, men dagens jour tillåter inte riktigt att jag tar det nu. Hoppar även över vinerna vi gick igenom eftersom luktsinnet var helt förlorat. Vi provade i alla fall 6 olika viner, varav ett Sauvignon Blanc och ett Cabernet Franc för att man skulle få känna chansen att känna släktskapet. När vi provade ett sydafrikanskt vin kommer vi in på den syafrikanska rökigheten. Provningsledaren talar om att man spekulerar i om detta skulle kunna bero på svampen Brettanomyces. Har tidigare hört teorier om att rökigheten kunde bero på ett viru, men att det skulle vara Brett var nytt för mig. Vet inte riktigt om jag tror på det... Trodde Brettanomyces mer gav lite rustika toner och vid högre halter med badboll och annan plast, och inte rökighet. Någon annan som hört talas om detta?

PS. Börjar lite smått få hopp om livet igen. Känner lite dofter, hostar upp lite mindre skit och mår allmänt lite bättre. Det finns kanske hopp om livet trots allt.

Suck och stön

Någon som vill tolka?

Världens drygaste förkylning fortsätter. Hostar massa gult, biljud på lungorna, nästäppt och utan luktsinne...och lungröntgen får ni tolka själv (svar kommer). Fick feber i natt trots 6 dagar med kåvepenin. Tog ett CRP (snabbsänka i folkmun) i förrgår som då var det 10. Kände mig som värsta gnällspiken. Idag, efter nattens feber, hade CRP sitigt till 40. Fortsatt inte särskilt imponerande, men en indikation på att något är på gång och kanske en liten psykisk upprättelse. Har nu bytt till Doxyferm och hoppas på att det ska göra underverk. Finns det någon läkare eller annan bara allmänt vis därute med förslag på fortsatta åtgärder är jag tacksam... Kanske borde man gå till dokotorn ;)

Druvkurs i tisdags gav inte särskilt mycket. Vinprovningen var naturligtvis helt meningslös och jag vet inte om jag lärde mig så mycket nytt. Inlägg om Cabernet Sauvignon och vinframställning kommer dock.

Stopp i kranen

Det lär tyvärr dröja ett tag innan det dyker upp några läsvärda vinnotiser på bloggen är jag rädd. Har varit stenförkyld i två veckor nu och de senaste dagarna har luktsinnet lagt av fullständigt...och då menar jag verkligen fullständigt. Tog exempelvis en handfull handsprit idag och luktade på och förutom att det stack lite i ögonen, så kände jag ingenting...och då är det illa. Har lite biljud på lungorna, så sedan i fredags äter jag antibiotika på vinst och förslust. Hittills utan effekt.

Har druvkurs på tisdag, så lite teori ska jag väl kunna bjuda på då, men noteringarna om vinerna skulle nog bli väldigt strömlinjeformade: mörk färg, ingen doft, viss strävhet utan sötma (Cabernet Sauvignon). ;)

Lektion 4 - Chardonnay och vinerna

Lite mer ork idag, då förkylningen börjar lägga sig och jag bara hostar upp gult sådär var 10:e minut. Även om Lektion 4 alltså bjöd på fel lektion om odling, så hade i alla fall ledaren förberett rätt druva. Chardonnay.

Chardonnay är en korsning av den enormt kända Gouais Blanc och den betydligt mer anonyma Pinot Noir, eller hur var det nu? Gouais Blanc ska visst inte alls vara någon höjdardruva, så det var kanske smart att slå sig ihop med en istället. Druvan knoppar tidigt, vilken gör den känslig för vårfrost. Något som kan vara ett problem i Chablis och Bourgogne. Genom att beskära sent, vilket ger en senare knoppning och blommning kan man dock komma runt det problemet. Chardonnay mognar snabbt,vilket gör att den lätt kan tappa syra på varmare platser. Druvan är oöm, mångsidig, växer i de flesta jordmåner med mera. Den perfekta, lättodlade druvan som ger bra viner helt enkelt. Dess popularitet gör att kvalitetsspannet är stort. Vi talar om tre olika sätt att framställa viner på Chardonnay. Traditionell (Bourgogne) går ut på att druvorna handplockas och mjukpressas för att sedan jäsas på fat, genomgå malolaktisk jäsning och bâtonnage (omrörning av fällningen). Detta ger ett mjukt och smörigt vin. Ny vinframställning (läs nya världen) med viner på druvor som hanterats varsammare, genomgått maceration med skalen, och kalltjäst i en mer hygienskt ren miljö ger istället tropiska, fruktiga viner. En liten avstickare utgör Chablis, som lagrar och jäser vinerna utan ek och använder lite, eller helst ingen alls, malolaktisk jäsning.

Chardonnaydruvan i sig har en ganska neutral smak, och blir istället för "offer" för terroir och vinmakrnas egna knep för att få karaktär. Det blir därför ganska svårt att generallisera om Chardonnay's smak. Knappt mogen Chardonnay har smak av gröna äpplen. Mer mogna viner från svalare klimat (med lång utveckling) ger smak av päron, akacia, citron och grapefrukt, flinta, rök. Chardonnay från varmare klimat får mer tropiska frukt, med mango, banan, melon och persika med gräddkola, smör, honung från faten.... ja, det mesta verkar kunna leta sig fram beroende på växtplats och framställning.

Nu tar jag de viner vi drack. Sätter inga poäng eftersom jag är duktigt förkyld och det inte skulle vara riktigt rättvisande. Näsan fungerade i och för sig rätt bra ändå, men jag tar ändå och skriver de andra deltagarnas fynd inom parentes för att ge en mer nyanserad bild.

2008 Domaine de Boissonneuse, vi startar med en Chablis som doftar friskt av äpple (återhållsam, citron, kiwi, mineral). I munnen är vinet friskt och torrt med tydliga gröna äpplen. Bra längd. Ett friskt vin (och ekologiskt visar det sig nu)!

2008 Louis Jadot Couvent des Jacobins doftar är klart annorlunda jämfört med föregående. Mindre frisk, lite sötare och kanske lite unken. Har gör sig eken också påmind. (smör, honung, blommigt tycker de andra) Även i munnen är vinet mindre friskt, men torrt trots doften. Eken bidrar med smörkola.

2007 Bonterra Chardonnay. Ytterligare ett vin gjort på ekologiska druvor. Doftern här är lite fetare, med nöt, päron och drag av äppelpaj. Hittar även lite kardemumma. (Märker att min nos inte är så mottaglig för ek idag, men de andra hittar smörkola, vanilj och fikon). Gällande smak har jag skrivit syrligt och att jag trodde att det skulle vara mer ektoner (det var innan jag insåg dagens svaga punkt). De andra noterar en viss sötma, lite oljighet och ek.

2008 Penfold's Koonunga Hill Chardonnay. Här blir det genast mer drag av tropiker, med melon och grapfrukt i frontlinjen. Vinet känns nästan lite strävt i munnen och inte lika troiskt. Syrligt, med drag åt det beska hållet. (mineral, melon, tydlig ek, oljigt och lite fadd)

2007 Château Coucheroy. Trots att jag druckit detta vin tidigare tänker jag inte på att det kommer från Bordeaux (där Chardonnay är förbjudet) när jag häller upp det. När jag väl sticker näsan i glaset och hittar tydliga drag av fläder och svarta vinbärsblad tänker jag att detta väl ändå måste vara en Sauvignon Blanc?...och sekunderna efter berättar provningledaren just precis detta. Lovar väl gott inför provet så småningom ;) Hittar även en trevlig friskhet och lite drag av fat. (krusbär, stickig). Smaken är frisk med dominans av svarta vinbärsblad med lite drag av grönt. (balanserat)

1989 Paul Pidant Mersault 1er Cru Les Charmes. Blir lite osäker på om jag skrev ner rätt namn eftersom jag inte får en enda vettig tröff när jag googlar. Uppdaterar när jag fått det bekräftat per mail. De andra vinerna var snarlika i färgen, men det här har,naturligtvis, en mer oxiderad, mörkare färg. Vinet doftar av kola, ylle, bränt socker, nötter och nejlika (mogna äpplen, fikon, bröd, crème brulée, plommon). I munnen är syran fortfarande med i matchen, samtidigt som vinet känns runt i munnen. Bra längd, om än lite bitter. Inköptes av ledare på auktion i Frankrike för runt sisådär 400kr...och det kan jag säga att jag aldrig skulle givit. Tydligtvis inte på sin topp ännu, men jag har svårt att se var det skulle landa med ytterligare lagring. hur som helst kul att ledaren tar med sig något lite speciellt.

Lektion 4 - Odling II

Ibland ska man ha lite flyt. Missade ju tredje lektionen efter att ha åkt på magsjukan Duga. Som tur var så hade gårdagens "lärare" förberett odling II istället för den tänkta odling III. Så de som var där gången innan fick en repetition och jag fick höra det jag hade missat. Dessutom blev det ett extra tillfälle för att gå igenom odling III :) Drar lite kort det vi fick höra om odlingen. Säkeligen repetition för de flesta, men vi drar det likväl...

Druvorna till dagens viner kommer alla från den europeiska vinrankan, arten Vitis vinifera. Det finns cirka 1000 olika druvsorter inom arten. Av dessa är några hundra lämpade för vinframställning. Det finns även andra vinarter och när vinlusen (tidigare Phylloxera vastatrix, numera Daktulospharia vitifoliae) angrepp de europeiska vinrankorna fick man ta hjälp av amerikanska vinrankor, som inte angreps av lusen. De amerikanska rankornas rotstockar användes för att ympa eurpeiska vinstockar och på så sätt dra nytta av lus-resistensen hos de amerikanska med kvaliteten hos de europeiska...och så ser det idag ut på de allra flesta håll Europa, med undantag av områden med sandiga jordar (där lusen inte trivs) eller områden med begränsad import. Korsar man två arter, får man en hybrid. hybrider är förbjudet i EU från och med i år. Vi diskuterar lite hur det kommer sig och någon tror att det beror på att man vill lägga hinder för/minska behovet av import från USA. Själv tycker jag det känns lite långsökt, rimligtvis måste ju amerikanska vinrankor finnas här redan för att användas till ympning. Någon som vet varför det förblivit förbjudet?

Vi talar lite om odlingstäthet. Detta beror bland annat på faktorer som nederbörd, solexponering, avkastning, makinell skörd med mera. Bordeaux tillämpar traditionellt en hög odlingstäthet, 10 000 rankor/ha (ca 1m emellan) för att varje vinstock bara ska ha ett begränsat antal klasar och på så sätt få mer koncentrerade druvor.

Beskärning blir sista ämnet för dagen innan vi går in på dagens druva. För att förhållandet mellan grenar, blad och frukt ska bli lämpligt behöver man beskära rankorna. Upp till 90% av växtmaterialet kan tas bort. 1-4 klasar blidas sedan per kvarlämnad knopp. De finns ett flertal olika beskärningsmetoder och ibland regleras detta i vinlagstiftningen. Exempelvis Gobelet där rankan beskärs som en fristående buske, som en bägare. Detta lämpar sigväl för mindre vingårdar som skärdar för hand. Guyot är då motsatsen då fruktbärande grenar och skott får stöd avståltråd, vilket lämpar sig väl för maskinell skörd. Grön skörd (vendange verte) innebär att omogna eller halvmogna klasar tas bort för att uppnå optimal mognad eller koncentration. Det kan även vara ett sätt att minska risken för mögel då klasarna sitter mindre tätt...

Det var alles för idag. Återkommer med vinerna och lite om Chardonnay inom en snar framtid...

2006 Château la Tour de By

M jourar och jag och barnen köper hem en kebabpizza. Till den passar vanlig, hederlig svensk mjölk bäst om ni frågar mig. Till efterföljande tecknad film ochpopcorn däremot kändes ju valet självklart med lite Bordeaux på halvflaska ;) Ett av Sveriges mest hyllade bloggviner, i ny årgång. Har någon flaska av gamla årgången (2004) i källaren, men är osäker på om jag faktiskt druckit det tidigare.

Vinet bjuder nosen på ett riktigt trevligt bemötande. Köttigt, blodigt järn uppblandat med tobak som passerat via rosten. Ganska mogen doft med svarta vinbär och lite plommon. Några nypor kaffe hittar jag också. Dofterna går tillstor deligen i smaken. Tanninerna ärsådär litemåttligt sträva, men inte värre än att det funkar fint på egen hand. Bra längd på eftersmaken.

Detta var en riktigt trevlig bekantskap som jag definitivt kommer att återvända till. Säkerligen ett ypperligt matvin. Fullt njutbart redan nu, men kommer säkert klara ytterligare några år med bravur. Man kan ju inte annat än nyfiket undra hur 2005:an skulle smakat. 89p.

Lektion 2, odling och Riesling - vinerna

Ni tjejer snackar om att vara gravid. Ni skulle bara veta hur en kille känner sig när han är förkyld... och magsjuk... och jour. Samtidigt. Nåväl, man kan ju alltid glädjas åt att man glömde bort dagens nyhetssläpp eller åt att landstinget envisas med att ha sandpapper istället för Edet Soft på alla toaletter. Bitter? Jag? Nädå, inte så farligt. Vill bara passa på att gnälla och tycka lite synd om mig själv. ;)

Druvkursen fortsätter och nu var det snart två veckor sedan andra lektionen (tredje imorgon). Utförligare inlägg om vad som gicks igenom kommer, men vi har blivit utlovade en pdf och innan den kommer ligger jag lite lågt. Antecknade nämligen inget mer än provningsnoteringarna. Tänkte i alla fall att jag skulle bjuda på dessa så länge...

2008 Erdener Treppchen Riesling Kabinett var blekgul med en lätt grön touch. Doften var relativt stor med gröna äpplen, lite citrus, persika och tutti-frutti. I munnen är syran mycket frisk, närmast lite spritsig. Halvtorrt med inslag av honung, lichee och äpplen med en hygglig längd. Gott! 85p.

2008 Dr Loosen Bernkasteler Kurfürstlay Riesling Spätlese har ungefär samma färg som ovanstående. Näsan drar åt skiffer och mineral med aprikos och svarta vinblad. Anstränger man sig riktigt kan man ana lite petroleum (kan vara önsketänkande). Syran är initialt nästan ännu friskare, men lugnar ner sig efterhand som temperaturen i glaset sitger. Känns inte riktigt lika söt som Erdener Treppchen, även om systemet ger båda sexor i sötma. 85p.

1989 Johannishof Weingut Rheingau hade ropats in av dagens talare på auktion i Frankrike för ca 200:-. Här bjöds man på lite mer mognad i färgen. Doften drar lite åt plast med vag petroleumtouch. Svarta vinbär och mineral. I munnen är vinet torrare än föregångarna, vilket kanske var en liten miss av ledaren eftersom det blir lite svårare att hitta nyanserna efter de sötare föregångarna. Rundare och med lägre syra samtidigt som det även är fylligare och har bättre längd. Det bedöms som en stor riesling på sin topp och utses till kvällens klart bästa vin. Själv tyckte jag nog också att det var bäst för kvällen, men inte någon solklar vinnare. 86p.

2008 Domaine de Villaudière Sancerre gav en liten avstickare till Sauvignon Blanc. Vinet doftade ganska fruktigt och druvtypiskt med fläder, svarta vinbärsblad och sparris. Syran var mindre än vinerna ett och två. Vi hittar svarta vinbärsblad, mineral och lite grönt. Lätt besk eftersmak. 83-84p.

2008 Bellingham The Old Orchards Chenin Blanc. Vissa dagar är det precis som om snoken är inställd på en viss doft och denna dag var det lakrisal som gällde för mig. Hittade det i flera viner, men framför allt i detta. Annars bjöds det på gula frukter och lite vått ylle. Lätt sötma. Alkoholen ligger på hela 14,5% och det känns redan på doften, men framför allt i munnen där den blir lite skarp. Torrare i munnen än doften hintade. Ekfaten gör sig påminda. Lite dragning åt skumbanan. Hygglig längd. Lite för mycket alkohol alltså. 83p.

2008 Gustave Lorentz Riesling Réserve kändes även den lite söt när man doftade på den. Kiwi och päron. Torrt och syrligt i munnen. Lite åt citronsyra. 83p.

Konstaterar återigen att jag har svårt att gå igång på vita viner, så länge de inteär söta. Det är gott, men inte alls med samma spektrum och finess...

*

Vi har förresten fått en ny vinskribent i vår lokaltidning. Drog inte riktigt jämt med vår gamla, Sune Liljevall. Var kanske lite präglad av att han även skrev för Arbetarbladet och det hela därmed gärna köndes som en jakt på billiga, prisvärda pavor. Kanske lite fördomsfullt, men det enda jag minns av Sunes krönikor var att han lovordade Café Culture som ett roligt vin, vilket jag håller med om (om än nästan lite vulgärt). Satte nästan morgonjuicen i vrångstrupen (trachea på fikomspråk) när första vinspaltens billigaste vin kostade hela 119:-. Dåligt insatt som jag var insåg jag (när jag läste Kronstams lista) att billigaste vinet kostade just 119. Hade hoppats på något nytt, men nu efter att ha läst lite av hans alster får jag tyvärr inse att det är mycket snack om prisvärde och fyndvarning på 89:- flaskor. Vinskribenten har hur som även han startat en blogg och genaste trasslat till det lite för sig genom att, i ett försök att avkoda vinnördarnas vinspråk, referera Rieslings petroleumdoft som del i begreppet mineralitet och hur detta skulle vara en produkt av jordmånen. Blev dock ganska snart tillrättavisad och informerad om att Rieslings petroleumdoft kommer av nedbrytningen av karotenoider, närmare bestämt från den kemiska föreningen 1,1,6-trimethyl- 1,2-dihydronaphthalene. Karotenoiderna kan härledas från ämnen i frukt och bär och har således inte med jordmån att göra...

PS. Magbesvären slutade med att jag fick åka hem från jouren och väl hemma havererade magen fullständigt. Trots 10-talet resor till Asien och Egypten var det här det i särklass värsta jag varit med om. Det hela höll i tyvärr i sig så att jag missade tredje lektionen. Har dock fått en pdf från den föreläsningen, så det blir nog en liten sammanställning ändå vad det lider...