Rättsstaten Sverige

Läkartidningen.

Provar att blogga via iPhone-appen Blogger, så det kanske ser lite lustigt ut.

För er som inte läst ovanstående artikel eller DN:s ledare kan jag verkligen rekommendera att ni lägger några minuter av er tid till det. Ett helt bisarrt exempel på en inkompetent organisation från början till slut. Nästan 1000 dagar gick från att "barnläkaren" (som eg är narkosläkare) hämtas mitt i ronden av fyra poliser till att dom faller. 2 år och 9 månader av mediadrev och anklagelser som sedan mynnar ut i en rättsprocess där det framträder en bild av ett åtal som grundar sig på medicinska experter som uttalat sig om saker utanför sin expertis i kombination med någon slags personlig prestige hos åklagaren.

Tyvärr pågår det ett drev där man verkar vilja smutskasta läkare och samtidigt vården bantas. 500 personer ska t.ex. bort från SUS i Skåne och politikerna lovar att vårdtagarna inte ska få sämre vård. Ja, tjena! Med de förutsättningarna lär det här inte vara det sista exemplet på läkare som åtalas. Någon som har ett bra jobb att erbjuda utanför vårdsektorn?

Vin någon? Det har blivit lite av den varan här

2006 Capitel d'Roari var en liten besvikelse. Har gillat de tidigare årgångarna skarpt, men den här hade inte samma kraft. Bara drygt medelfylligt utan riktig stund i frukten. Runda tanniner, en del ek och lite tobak. Bör nog inte ligga mkt längre.

2007 allesverloren fine old vintage var däremot riktigt bra. Ingen eldighet. Bra tryck i frukten med rikligt med katrinplommon. En julfavorit!

Vet ni förresten hur man enkelt skulle kunna spara miljoner inom vården? Porta alla 80-talister! Skämt å sido, men om vi hade fått de mellan 20-29 att se akuten som något annat än vårdens McDonald's så hade mycket varit vunnet (sparat). Bilden visar de som hänvisats från akuten på "mitt" sjukhus till primärvården. 80-talist? Javisst!

Battle of Nygårda...och en slurk La Clape

M's syster med ingift italienare på besök. Har alltid lite svårt att ställa till med större vinspektakel när någon är gravid och inte riktigt kan vara med. Försöker utmana smak- och luktsinnet genom att istället greppa en flaska fatlagrad Nygårda julmust på systemet, en 33:a "standard" Nygårda på Willys och en äldre variant av densamma ur källaren. De två 33:orna har bäst-före datum 11 Feb 2010 respektive 11 jan 2013. Cirka tre år mellan tappnigsdatum alltså. Kanske lite oansvarigt att bjuda en gravid på något som gått ut för snart två år sedan, men alla lever i alla fall och har hälsan idag. Förra året provade vi två flaskor med cirka två års skillnad i bäst-före datum och då gick den yngsta flaskan segrande. Förväntningarna är alltså att den yngre av de två 33:orna ska vara att föredra. Den ekftslagrade julmusten, eller som det också står: Vintage oak 2011, är lagrad 6 månader på bourbonfat.

Musten serveras halvblint till de övriga. Vi plockar ganska snabbt ut vilken respektive flaska är. Flaska 1 är den yngre standardvarianten, men kryddor och lite skarpa syror. Flaska 2 är den utgångna standardflaskan. Ur det glaset stiger en ganska funky doft som för tankarna till laktobaciller och sur mjölk. Smaken är rundare med dragning åt kola och möjligen är den något mindre söt. Flaska 3 har utan tvivel lagrats på bourbonfat. Tydlig whiskydoft med klara inslag av karamell. Mer skum än i de föregående. Även smaken bjuder på karamell, tillsammans med kaffe och choklad. I kombination med en lägre sötma är denna betydligt vuxnare i sin smak (och barnen tycker inte om den).

Alla tyckte vi väl att den gamla hederliga musten var bäst, men vill man ha lite mindre sötma och mer vuxentouch funkar den fatlagrade utmärkt.

Lite vin har vi naturligtvis även fått i oss denna helgen. Föräldrarna var snälla och köpte med sig tre flaskor 2009 Château L'Hospitalet La Clape på deras senaste Frankrikeresa och i går fick första flaskan sätta livet till. Allt skvallrar om ett ungt vin. Blårödfärg, ung doft med massor av syrliga bär och en härlig friskhet i munnen. Lägg till detta även lite fat och något sträva tanniner. Gott, men kanske inte riktigt harmoniskt ännu. Har nog en del att vinna på att ligga lite och hitta harmonin helt, men jag tvivlar på att den klarar de 10-12 år som baksidan vill göra gällande. Vi tittar väl till flaska nummer två om 2-3 år. Bör poängteras att noteringarna är från dag två. Första dagen åkte det fram lite sent och det enda jag la på minnet var att vinet kändes väldigt varmt när det serverades rumstempererat.

2009 Selma har också slunkit ner. Var bara tvungen att testa ett vin som har samma namn som dottern. Sydafrikan gjord på 90% Shiraz och 10% Cabernet Sauvignon. Ingen rök var väl det mest positiva. Solmogen frukt med kryddor, fat, choklad, kaffe och peppar. Relativt runt. De 14,5% lyste tyvärr igenom ganska tydligt. Inget jag rekommenderar och absolut inte värt 149:-.

En natt som röntgenjour

02:34, lönehelg.

Listan är tom, men det är ingen idé att gå och lägga sig. Beläggaren på akuten visar 14 patienter på akuten, och flertalet har kommit den senaste halvtimmen. Hittills har 12 CT Skalle passerat skärmarna under kvällen/natten och fler lär det bli. Blöt julfest, trillat. Svimmat på färjan, luktar alkohol. Svår att bedöma. Druckit 14 öl, hamnat i slagsmål och blåser nu 3,79 promille...ja, you get the picture.

Alkohol som kan vara så kul att skriva om när man druckit något trevligt är inte så kul att skriva om när det gäller gjorda röntgenundersökningar. Har röntgat en stackars yngling på mindre 30 år med självskadebeteende som gjort 12 CT Skalle där inremitterande tvunget skulle ha undersökningen trots att hon är på god väg att stråla sig till en cancer.

Hittills har jag inte hittat ett enda akut fynd, men det lär fortsätta såhär hela natten. Tonvis med CT Skalle för att folk är fulla och vi alltmer går mot en vårdkultur där man, likt USA, måste fria allt och alla by all means possible och inte vågar förlita sig på kliniska färdigheter och ha lite is i magen.

Nu vill de till exempel ha en CT Skalle på en ung man som haft domningar i fingrarna under 30-60 minuter tidigare idag.

SUCK!!!

Nackspärr

Ni som tror att ni någon gång haft nackspärr. Till er kan jag säga, att det har ni inte.

Har man haft nackspärr så VET man om det. Fick för en gångs skull tillfälle att gå ut i helgen. Sov över i föräldrarnas lägenhet i Malmö och vaknade med hyggligt ont i nacken. Inte värre än att det värsta var över till dagen efter och jag kunde ta mig till jobbet utan problem. På kvällen hade jag simträning och jag har tidigare haft lite olika krämpor som nästan alltid känts bättre efter simningen. Det tricket funkade dock inte vid nackspärr. Helt tvärtom faktiskt. Kan lugnt säga att jag aldrig i mitt liv haft så ont. Sjukligt ont i nacken och när jag vaknade tre i natt tog det mig en styv halvtimme att bara komma ur sängen. Nu har jag för första gången provat på Citodon (toppat med lite Naproxen), så förhoppningsvis ska det väl gå att sova lite i natt. Hade vi bara haft lite Stesolid hemma så hade nog saken varit biff...

Så, nu har jag fått gnälla av mig lite. ;-)

Har inte hunnit dricka så mycket kul. En flaska 2006 Produttori del Barbaresco. Italienska Viner drack det samma dag och diskussionen satte igång om ev tunnel. Vet inte om det är en tunnel eller om det här inte är min grej, men jag har aldrig riktigt gått igång på 2006 PdB. 2003 Château de Fontenille har också fått sätta livet till. Gammal trotjänare, och nu gick sista flaskan. Riktigt trevlig doft, men tyvärr levde inte smaken upp till förväntningarna. Kunde man väl i och för sig inte gärna förvänta sig av ett så pass enkelt vin efter 8 år.

2007 Alain Graillot Crozes-Hermitage

För första gången någonsin stod jag och köade utanför systembolaget igår tillsammans med en hygglig skara människor. Var där 20 minuter innan och var då 11:e man i kön, så någon riktig hysteri var det inte. Hörde att kön i Stockholm ringlade sig långt förbi NK.

Plånboken tillät tyvärr inga mängder av något, så det blev lite blandade skurar från släppet. Idag tillämpar principen två in en ut, en 2007 Graillot ut, två 2009 in.

Ur flaskan stiger en inbjudande doft av vitpeppar, kryddor, björnbär och tobak. M tycker det hela drar lite åt sherry tillsammans med oljat trä. Kan skriva under på det senare. Efter hand dyker det även upp lite parfymerade toner av viol, nästan lite tvålkänsla. Även lite nypon. I munnen känns vinet fortfarande väldigt ungt. Syran är hög och tanninerna fortfarande rätt sträva. Relativt mycket peppar i smaken. Lite vattnigt mellanparti. Efteråt dröjer sig den sträva känslan kvar tillsammans med syrliga, munvattnande (mouth watering?) bär.

Inte alls fel! Varit inte särskilt imponerad sist, men nu tycker jag att det visar mer potential. Hittar inget av den stjälkighet jag klagade över då. Fortsatt väldigt ungt och jag väntar nog minst två år till innan jag drar nästa kork.

PS. Fler har provat Guigal genom åren.

PS II. Såhär dag två och tre tycker jag stjälkigheten är påtaglig. Undrar om den inte fanns där även dag 1, men att jag tolkade det som något annat. Underligt. Känner mig alltmer tudelad...

2008 Babylon's Peak

Blev inspirerad av Konjären när jag läste att han(?) gav tummen upp till en sydafrikanskt vin gjort på Shiraz, Mourvèdre och Grenache som dessutom saknade den klassiska sydafrikanska rökigheten. Helgen spenderades i Linköping och vi tog med oss vårt ex av 2008 Babylon's Peak upp till schlätta.

Ett fylligt vin med rostade fat och mogna bär och frukt i frontlinjen, uppblandat med en rejäl dos kryddor. På baksidan står att det ska dofta av fynbos (vad det nu är) och kanel. Fynbos vet jag inte vad det är, så det var svårt att hitta och inte heller kanelen lyckas jag identifiera. Lite chark och choklad bjuds vi också på, men ingen rök! Riktigt bra smak, men tyvärr dras vinet av en viss grönska. Gräs tycker vår värdinna och det är bara att hålla med.

Gott och trevligt, och utan rök. Hade det inte varit för det gröna inslaget hade det varit riktigt bra. Kommer nog återkomma till senare årgångar för att se om den delen försvunnit...fast då har säkert rökigheten dykt upp istället :/

2006 Les Verrières

Man blir ju lite konfunderad när det står 2007 på korken och 2006 på etiketten.Förmodar att det beror på att den buteljerades 2007.

Blev faktiskt lite besviken på det här vinet. Inga direkta fel , men hade nog förväntat mig lite mer. Första gången Bristly inte levde upp till förväntningarna. Har en eller två flaskor kvar, så Gabriel ska få en chans till att göra rätt ;) Fler har provat.

Bloggtoppen

En liten blänkare för er, som jag, som är registrerade på bloggtoppen.se. Lösenorden ligger alltså ute på nätet och har man det minsta lilla hum om hur man kodar om md5 hash så går det på ett nafs att få fram rätt lösen. Jag kan inget alls om det och lyckades ändå avkoda lösenordet på personen under mig i listan på 1 minut (men inte mitt eget).

Se med andra ord till att ändra lösenord på er mail om det är samma som på bloggtoppen!

2007 La Spinetta Ca' di Pian

Försökte vara duktig och blogga om det här vinet via mobilen när det begav sig förra helgen. Gick sådär.

Hur som så får vi en nästan barnfri helg (2/3) i Malmö, dit vi var bjudna på inflyttningsfest. Lagar en enkel måltid innan vi traskar iväg och till detta inhandlades en Ca' di Pian på halvflaska. Utbudet av halvflaskor här hemma är magert, så det var nästan en fröjd att kolla igenom de typ två hyllmeter det fanns på Hansa Compagniet.

Anteckningarna i mobilen talar om ett strävt vin med relativt bra syra. Smak av fat med vanilj uppblandat med mogna, röda bär. Blanda detta med lite kryddor,choklad och viol så är i alla fall jag hemma. Bra längd.

Det finns visst några halvflaskor kvar av detta vin som släpptes i juni. Enstaka helflaskor också om man ska tro systembolagets saldo, men jag tvivlar på att det stämmer. Skulle gärna köpt på mig några till. 90p.

Är det lättja eller lätt panik som är uppfinningarnas moder?

2005 Armand Dartois Chateauneuf du Pape

Minns inte riktigt när jag köpte detta vin, men vill minnas att det var cirka 3-4 år sedan på andra sidan sundet. Skulle tippa på ett pris då runt cirka hundra kungen av Danmark. Har länge sneglat på denna när jag varit nere i källaren för något spontant, men det är alltid svårt när man bara har en flaska.

Vi håller upp vinet och förväntar oss en ganska lågpresterande Ch9dP. Faktum är att vi blir riktigt positivt överraskade! Riktigt inbjudande doft. Skön frukt med begynnande mognad, uppblandat med lite vaniljig kakao. Bra balans, med hygglig längd.

Skrivet några dagar efter inmundigande kan jag bara konstatera att minnesanteckningarna blev något knapphändiga, men inte desto mindre positiva. Alltid svårt när man bara har en flaska, men den här tog vi i ett bra fönster. Klarar säkert ett tag till i källaren, men ack så trevlig idag.

PS. Har äve druckit en flaska 1999 Künstler Reichstal Pinot Noir, men hänvisar helt fräckt till Finare Vinares inlägg. Lite kul att känna en otroligt tydlig doft av något man inte känner igen, för att sedan läsa i "facit" att det är malört. Fortsatt ett fräscht och trevligt vin. Hade gärna haft lite mer muskler. Nu blev det mer som mina biceps, slanka och fina. ;)

2007 Lauze

Söndagsmiddag med föräldrarna. Tillfälligt släpp i mitten av maj. Är väl på väg bort från hyllorna. Gjord på 80% Cabernet Sauvignon, 15% Syrah och 5% Mourvèdre.

Stor doft av mörk, ung frukt uppblandat med choklad. Tydlig doft av björnklister tycker föräldrarna. Jag som inte vet hur det doftar nöjer mig med att det doftar ordentligt med mandel. I munnen återkommer mandeln nästan ännu tydligare, tillsammans med frukten och en del fat. Drygt medelfylligt, men med lite för lite strävhet för min smak. Det känns som det saknas något, och systembolagets "nia" på strävhet känns lite off.

Sammantaget ett riktigt gott vin för den som vill ha ett von med stor doft utan alltför mycket motstånd. Skulle inte ha något emot ytterligare några flaskor, men det är tveksamt om vi köper fler ( i alla fall till det priset).

Middag med Phylloxera

2009 Delinea 300

Släpptes 1:a september. Vet bestämt att jag läste några positiva ord om den, men minns inte om det var i tidningen Gourmet eller i munskänken. Kollar lite på nätet och Livets Goda ger 78p, tasteline 1/5, Allt om Mat - prisvärt,

Druvtypsik doft med skogshallon och jordgubbar, uppblandat med en rostade fat. Lite toner av lakrits, coca cola och kryddor. Dofterna går till stor del igen i smaken och den lätt syrliga eftersmaken övergår efterhand i en mer eldig dito. 14% alkohol gömmer man inte så lätt. Medelfylligt.

Sitter som bäst och funderar på hur den skulle stå sig mot Sokol Blosser's Dundee Hill eftersom de känns ganska lika, när jag upptäcker att även det här vinet är Sokols Blosser's produkt. Känns ganska lika, men detta har mindre finess. Nja, inget vi lägger på minnet någon längre tid.

MASI besöker munskänkarna

Vinprovning mitt i veckan sitter perfekt när man ändå har en (omotiverad) ledig vecka.

Vår sektion får besök av Carina Kurtilla som är MASIs exportansvarige för Norden. Vi får inte så mycket bakgrund om Carina, men hon är i alla fall svensk. :)

Provningen inleds med lite fakta om MASI. Man har i dagsläget 35 etiketter, varav 5 amarone, och är Valpolicellas största producent. Sandro Boscaini är 6:e generationens Boscaini som driver MASI och sonen Raffaele, som nu jobbar med den tekniska gruppen (gruppo tecnico), blir altså 7:e generationen. Det hela började redan 1772 när första vinodlingarna köptes.

Under sin föreläsning passar Carina på att ondgöra sig lite över de bliiliga amarone som massproduceras av kooperativ och säljs för orimligt låga priser. Tydligtvis får man bidrag när man gör dessa viner så kooperativen behöver, eller ska inte ens gå med vinst och på så sätt kan priset dumpas till nivåer som ligger under inköpspris. Hon berättar vidare att inga av dessa "amarone" kommer från Classico-området. Får ju mig att undra över de Luigi Righetti-amarone som jag köpt i Danmark för typ 100DKK, som i alla fall enligt etiketten, kommer från Classico-området.

Samtliga amarone görs på torkade druvor (appassimento) som fått ligga minst 100 dagar. Druvorna heter corvina, molinara och rondinella. Molinara har många gått i från mer och mer, men Boscaini änvänder fortfarande denna för att ge vinerna en välbehövlig syra. Druvorna tappar 35-40% av sin vikt när de får torka och smakämnen etc koncentreras. Tydligen har man även visat att det händer något "genetiskt" i druvorna när klassarna klipps ner, så det sker inte bara en koncentration. Som gammal molekylärbiolog blir man ju lite nyfiken på vad det sker för något genetiskt, men man får väl förutsätta att det sker en modifiering i genuttryck som påverkar på något sätt. Man tillåter att upp till 20% av Corvina angrips av ädelröta för att dessa ska kunna producera glycerin för att på så sätt ge "en illusion av sötma".

Vi bjuds idag på 6 viner:

2010 MASI Masianco, finns i systembolagets ordinarie sortiment och har provats tidigare. Vinet är till största delen gjort på pinot gris, men har blandats med 25% Verduzzo som först fått torka i 3 veckor. Vi bjuds på en oväntat stor doft med en bra friskhet med tropisk frukt, päron, mandel och lite rostat bröd. Smaken är inte lika stor som doften, men fräsch och syrlig. Hygglig längd. Ett bra och friskt allroundvin till lättare rätter. 85p

2008 MASI Brolo di Campofiorin vet jag inte om vi druckit tidigare. Lillebror är däremot välkänd hemma hos oss. Vinet är gjort på 80% Corvina och 20% Rondinella, varav 30% är Corvina som fått torka i 6 veckor. Vinet har därefter spenderat 2 år på fat, 1/3 nya dito. Även är är doften relativt stor med ek och massor av rökt chark i fronten. Lite körsbär och torkad frukt på det så är jag hemma. Även i smaken dominerar charken. Smaken är lite fet, syrlig och relativt sträv med diskreta toner av choklad. Mycket kaffe i eftersmaken. Doften forsätter att växa under kvällen. Gott. 88p

2007 MASI Rondinella Appassimento har fått göra sällskap hem från systemet tidigare. 75 % Refosco och 25% Carmenère, samtliga druvor har fått torka runt 50 dagar. Dagens enda vin som inte kommer från Venetien, utan Friuli. Stor doft återigen. Mycket choklad och ek, men även toner av peppar, ceder och lakrits. I munnen gör sig framför allt lakritsen påmind uppblandat med torkade bär. Relativt strävt. Bra längd. Det här gillar jag. 90p

2007 MASI Amarone Costasera. MASIs standardamarone, som åtminstone druckits vid ett tidigare tillfälle. Tror jag druckit det ytterligare någon gång, utan att bli sådär jätteupphetsad. Vinet är gjort på 70% Corvina, 25% Rondinella och 5% Molinara och har fått spendera 2 år på fat. 25-30 år ska det kunna klara i horisontalläge under bra årgångar. Tycker faktiskt att dpften är oväntat anonym. Körsbär, kaffe och kryddor. I munnen är tanninerna finkorniga, men ändå påtaliga. Inte lika hög syra som det förra vinet. Kanske är vinet för ungt, men det här hittar inte hem hos mig. 86p

2005 Serego Alighieri Vaio Armaron. 65% Corina, 25% Rondinella och 15% Molinara (i alla fall enligt Carina). Anor från den store Dante och även stockarna har anor. Tydligen ska det finnas ett gäng rankor (Molinara) som planterades redan 1875 som ligger central på gården och som klarat sig undan Phylloxera. Dessa har man sedan klonat och använder sig av vid tillverkningen. Vinet har spenderat 3 år på fat, varav de sista 4 månaderna på körsbärsfat. Lite dyrare än de tidigare med sina 379 kronor. Doften har klara inslag av gröna örter (lite åt salviahållet), tillsammans med fat och körsbär. Strävt med ekkaraktär och återigen den lite grönanyansen som inte faller väl ut i min mun. En besvikelse med tanke på priset. 86p

2003 MASI Campolongo di Torbe. Dagens enda vin utanför ordinarie sortiment och kvällens dyrgrip. 689 kronor. I medeltal 50 år gamla stockar med Corvina, Rondinella och Molinara med okänd fördelning, odlade på vulkanjordar cirka 450 meter över havet. Vinet görs enbart stora årgångar och då med en produktino på cirka 15 000 flaskor. Det här vinet var ritkigt trevligt med en mognad med torkad frukt, stall och chark. Rundare, men rätt ordentligt sträva tanniner. Bra längd. Bravo. 93p

Lite förvånande föll mig vin 2,3 och 6 (i omvänd ordning) mig bäst på läppen. Grannarna mitt emot mig var inte alls förtjusta i 2 och 3, så smaken kan nog variera. Hur som helst en trevlig stund och det blir nog inte så mycket MASI-producerade amarone för mig framöver. Kanske något ur det billigare sortimentet.

Duktig sambo som jag är fraktade jag hem de sista centilitrarna till M som gav följande korta omdömen (helt blint):

1. Masianco. Gott, klassiskt fräscht vitt.

2. Campofiorin. Gott. Mycket rök. Chark. Ordentligt med kaffe i eftersmaken. Bra köttvin, grillvin.

3. Grandarella. Gott. Choklad, kaffe. Lite smörigt.

4. Costasera. Mint. Kryddigt. kött. Julkrydda (kanel?). Lite surt.

5. Vaio Armaron. Liten doft. Också mint. Kryddigt. Peppar. Lite surt.

6. Campolongo. Hö, källare, animaliskt. Ladugård/stall. Rundare. Fylligare. Bärigt.

Gissa vilka viner som föll henne i smaken? 3, 6 och 2 (i den ordningen). Så, även om vår smak kanske kan ifrågasättas, så är vi i alla fall synkade :) Kan kanske bero på att jag valt vin de senaste 4 åren.

2009 Château Tanunda Barossa Tower

Man kan inte alltid träffa rätt. Vin-rookies över på middag och jag inbillade att detta skulle kunna tillfredsställa både Ms smaklökar och vännernas. När jag själv provat så vågade jag faktiskt inte fråga vad de tyckte...

Barossa Tower är gjort på en Rhôneblanding med Grenache, Shiraz och Mourvèdre. Alkoholstarkt och sticksigt. Relativt fruktigt, men det klarar inte av hettan. Choklad och lite eukalyptus hittar jag också. Vet att munskänken gav den ett minus (-) i betyg, men minns inte vad de skrev. Är det inte lite märkligt att man inte hittar munskänken på munskänkarnas hemsida? 83-84p

2010 Gurra Gurra Creek som våra gäster hade med sig med anledning av mitt smeknamn (gissa vilket) var i så fall snäppet bättre. Gjort på 90% Shiraz och 10% Cabernet. Lite samma tongångar, men mer balanserat.

Ingen vidare vinhelg alltså...

2010 Tscheppe Weissburgunder

När vi i våras bytte köksluckor satt vi lite plikttroget in en annons på blocket på de gamla. Intresset var, föga förvånade ljummet. Vem vill egentligen ha solblekta gamla IKEA-luckor i björk? En av de som dock hörde av sig var en svensk boende i Österrike som undrade om vi hade möjlighet att lägga undan några luckor till sommaren. Jag tog för givet att luckorna skulle användas till det svenska sommarstället, men icke. Han hade letat runt i Europa på allt från österrikiska motsvarigheten till blocket till tyska Ebay utan att hitta luckorna som tydligen utgått ur IKEAs sortiment. Som tack för att vi la undan sakerna fick vi denna flaska.

Min tyska är lite knagglig (läs obefintlig) så vad som står på Tscheppe's hemsida har jag inte en aning om. Vinet är i alla fall en weissburgunder, alltså pinot blanc, och vi korkar upp utan att riktigt veta vad vi skulle vänta oss. Vi möts av ett ett kryddigt vin med en viss fetma i doften uppblandat med honung. I munnen är vinet härligt friskt och (tack och lov) torrt med toner av citrus och honung. Bra längd. Ett väldigt doft och smakrikt vin. Vinet förtjänar egentligen en utförligare beskrivning, men såhär fem dagar senare så tillåter inte mina anteckningar så mycket mer.

Stor tumme upp från både mig och M. Inte utan att man blir lite nyfiken på vad det kan ha kostat. Nu är flaskan uppdrucken och skulle det visa sig att det är ett 60 kronorsvin så tror jag inte att det skulle rubba vårt positiva minne, utan då är det bara att gratulera österrikarna till deras fina viner. För mig som mest druckit österrikiska grüner veltliner var detta klart intressant och gav definitivt mersmak. 90p och ett stort tack!

PS. Vi har även hunnit dricka en 2006 MASI Campofiorin. Viss ålder på detta vin alltså som de på etiketten hävdar ska kunna ligga 10-15 år. En initialt blygsam doft öppnar sedemera upp sig med mörka frukter, hänförda av katrinplommon. Ingen alkoholstickighet att tala om. Smaken är fruktig med något sträva tanniner och en begynnande mognad. Ok längd. Helt ok, men trots allt en besvikelse. Har säkert några år kvar, men 15 år tvivlar jag starkt på. Ska på MASI-provning i september, får se om det bjuds på något mer spännande då...

Sommaren är kort...

Har precis bytt 29°C soligt Provence mot 18°C regnigt Skåne. Känns som ett ordentligt nedköp. Sommaren har annars passerat med mycket fokus på att vara trebarnsförälder och husägare. Vin har det också konsumerats en del och min ovana trogen har jag slarvat med anteckningarna. Ur minnet kan dock konstateras att:

2008 Sokol Blosser Dundee Hill Pinot Noir initialt inte levde upp till minnet av föregående årgång. Efter några timmar öppnar den dock upp sig och jag känner att jag hittat hem. Kryddigt med tydliga drag av jordgubbar och hallon uppblandat med ordentligt rostade fat. Bra längd. Känns väldigt amerikansk. Tummen upp med betyg runt 90 p. Köpte tre flaskor totalt och nöjer mig så, så länge de sista flaskorna inte reas ut...

2008 Domaine de l'Hortus Grande Cuvée. Har 2003 och 2005 liggande in källaren, men fortfarande inte kommit mig för att dra upp korken. Hittade denna årgång på Carrefour i Antibes och köpet kändes givet. 20 € var säkerligen inget fyndpris, men det kunde kvitta. Ungt och fruktigt uppblandat med en rejäl örtighet. Föräldrarnas hus är omgivet av rosmarin, så först trodde jag att det var omgivningen som letat sig ner i glaset, men även vinet bjöd alltså på en bra dos av den förnäma örten. Bra finish och sällskapet ger tummen uppp. Kan säkert ligga, men det vore lite synd på fräschören. Gömde en flaska o föräldrarnas vinställ till nästa gång. Även här landar vi nog på 89-90 p.

It's all downhill from here

Dr Milf är på besök och då vill man gärna gräva lite djupare i källaren. Lyckats faktiskt gräva så djupt att jag hittar två flaskor som jag trodde att jag druckit upp för länge sedan. 2002 Luigi Righetti Capitel de Roari var antingen en julklapp eller examenspresent från Ms föräldrar. Hur som helst legat i källaren ungefär sedan årskiftet 06/07. Fick två flaskor, den första dracks i oktober 2008. Flaska nummer två är 1999 Soria Barolo. Köpt i Danmark för 120 DKK sommaren 2008. Köpte då även några Fontanafredda Barolo 2001:or som druckits med välbehag. Trodde att även denna var från Fontanafredda, men så var det visst inte. Förstår faktiskt inte hur den lyckats undvika att korkas upp...

1999 Soria Barolo var inte bara oxiderad till färgen, utan även till smaken. Sur och ogin. Doftade hyggligt, men gick inte att dricka. Too bad...

2002 Luigi Righetti Capitel d'Roari var trevligare med sina lager av torkad frukt, framför allt russin, men även plommon. Lite ceder uppblandat med en skön pepprighet. Både smak och doft kändes ordentligt mogen, definitivt för mogen. Ingen vidare längd. Drygt medelfylligt. Milfen, som serveras flaskan blint, är först ute och vandrar i Rhône, men bestämmer sig sen för att all den torkade frukten nog snarare tillhör en amarone. Årgången hamnar på 2003, med gissning och det lägre prissegmentet av amarone på grund av den blygsamma fylligheten. Bara till att lyfta på hatten. 2002 var en riktigt dålig årgång och den uteblivna fylligheten får väl i alla fall delvis skyllas på det. Capitel de' Roari får väl räknas till bugdetamarone, men jag brukar tycka den är riktigt fin. 84p

Till efterrätten korkade vi upp en flaska 2010 Bricco Quaglia. Moscato d'Asti från La spinetta som lanserades i maj. Vår lokale vinskribent haussade det och vips så var det slut på hyllorna här. Nu hade en ny laddning kommit in och om man, som jag, har en svaghet för söta viner kändes det givet att prova. Vi häller upp det svagt, svag gräna vinet som pärlar sig med en fin mousse. Ur glasen sprider sig en blommig doft med massor av fläder och lychee. Eftersmaken är lång och frisk. Gott, men jag tror att jag uppskattat det ännu mer om alkoholhalten hade varit lite högre än de blygsamma 4,5% som det presterar. Rekommenderades till jordgubbar och det kan jag tänka är en riktigt bra kombination.

Summa sumarum två flaskor som passerat zenit och en flaska som inte riktigt nådde ända fram...

2004 Luigi Righetti Amarone della Valpolicella Classico

Jour. Suck! Har precis fått reda på att jag inte kommer vara ledig på tisdag, vilket vi brukar vara när vi varit jour fredag och sändag. Semestertider och bemanningen är för låg för att det ska funka. Hade hoppats på att kunna åka hem till föräldrarna med lillkillen och plocka fram mina Star Wars-gubbar. Får bli någon annan gång helt enkelt...

För något år sedan dök det upp lite artiklar på danska Vinavisen om förfalskade flaskor som sålts i Danmark som sålts som amarone för 80 DKK . Diskussionen cirkulerade lite kring rimligheten i att tro att man kunde göra amarone så billigt att det gick att sälja för 80 DKK. Det tycktes inte rimligt då druvorna till amarone ska torkas och helt enkelt kräver lite mer än vanliga viner.

Ovanstående vin är dock köpt för just 80 DKK på danska Netto. Har svårt att att de skulle vara förfalskade. Flaskorna fått följa med ett tag, utan att någonsin imponera. Är annars riktigt förtjust i deras Capitel de' Roari.

Vinet bjuder på en lite stickig alkoholdoft blandat med russin, plommon och körsbär. Det hela blandas av en begynnande doft av rosvatten och ceder. Lite sunkig sommarstuga. Doften är bättre än smaken som känns mogen med mjuka tanniner, mörk frukt och lite alkoholhetta.

Har för mig att det var Finare Vinare som någon gång skrev att en amarones första plikt var att vara tio år gammal. Tror inte att de syfta på 80-kronorsvarianten... 84p

2010 Esprit du Silène Rosé

Gårdagens tropiska hetta krävde något svalt. Hade fakitskt nästan bara denna att välja på visade det sig. Gjord på Grenache och Syrah.

Rosa, saftfärgad. Doften är frisk och bärig, med mycket jordgubb, persikor och hallon. Möjligen anas även lite gräs. När temperaturen stiger är det inte bara färgen som påminner om saft, utan även doften bjuder på klockren hallonsaft. Smaken är torr och frisk med hallon, persikor och blodapelsin.

Gott och svalkande i hettan.

Värdefull blogg?

Gav mig hän till min narcisistiska sida idag och googlade på Vård & Vin. Hamnade då på bloggvarde.se och fick reda på att bloggen är värd 8475 kr. Har ingen aning om hur man har räknat och jag tvivlar på att det stämmer. Det som dock var lite intressant var att den tyckte att Billigt Vin var värt ungefär dubbelt så mycket som Frankofilen (24 000 mot 12 000). Hade varit intressant att se hur de gjort beräkningen (det står säkert, jag har inte orkat kolla). Finare vinare tog, inte oväntat, täten med sina 58 000. Alla verkar inte vara indexerade, hittade exempelvis inte Svenssonssmakaren...

Så, nu vet ni som funderar på att pensionera er hur mycket ni ska sälja er för (eller i alla fall var ni ska leta om ni vill sälja er)...

Nya tillskott till familjen, firad med skrattande skata

Ja, då var man trebarnsfar. Helt galet. 15 minuter på förlossningen, så var saken biff. Gjorde misstaget att säga till en av mammorna på dagis att det gick smidigt och möttes av ett "ja, så kan bara en man kunna säga" ;) Säkert helt sant. Vi satt förresten och funderade på namn till vår lille krabat och jag la in det som anteckningar i min iPhone, den korrigerade då Elvin till El vin. Kanske ett framtida omen om blivande connaisseur. ;) Men det blir ingen Elvin...

Har ens bättre hälft inte fått dricka vin ordentligt på 9 månader får man se till att smeka medhårs när det äntligen är dags. Det säkraste kortet då brukar vara Syrah/Shiraz och idag föll valet på 2006 d'Arenberg Laughing Magpie. Har en liten förkärlek till d'Arenberg. Gillar de mesta jag smakat från de goda australiensarna och är även lite förtjust i deras finurliga vinnamn. Det har vinet är visst uppkallat efter två sympatiska fåglar som i själva verket inte alls var magpie's. Midsommar spenderar vi hemma, bara familjen, idag ackompanjerade av en rejäl grillbricka.

Detta är inte ett Rhônevin på något sätt, men blandingen med 94% Shiraz och 6% Viognier får väl sägas ha hämtat sin inspiration därifrån. 92 poäng tilldelade R Parker det 2007.

Det första som slår en när man stoppar näsan i Laughing Magpie är rejält med sylt, främst gjord på björnbär och plommon. Ingen stärande syltighet märk väl. Inte heller de stadiga 15% alkohol stör, utan är snyggt integrerade i paketet som även bjuder på läder, lakrits, choklad och eukalyptus. Lite fat på det så är vi hemma. Även i munnen är sytligheten påtaglig. Vinet känns väldigt lättillgängligt med mjuka tanniner och en inbjudande eftersmak. En finkorning fällning bildas i glaset, då viner inte är filtrerat.

M ger stora tummen upp och även om jag fick hälla ut sista glaset (pga av några oaptitliga bananflugor som också vill festa till det), så njuter även jag i stora drag. Jag skulle nästan vara beredd att hålla med Robert Parkers poäng, något snäpp under. Fin, fint om man gillar den typiska lite (alkohol-)tunga autraliensiska stilen. Tror inte vinet har så där mycket mer att ge i källaren, men sparar sista flaskan till nästa år för att ändå testa. 2007:an får nog följa med hem nästa gång jag är på systemet.

2007 Cuvée du Vatican Côtes du Rhône VIllages

Det känns alltid farligt för plånboken när det dyker upp nyhetsmail från Gabriel på Bristly Wine. Vet inte om det är sättet som vinerna presenteras på, producenturvalet, priset eller det faktum att man alltsom oftast använder vinbloggare som referens när vinerna presenteras (sannolikt en kombination av alla ovanstående), men det är sällan som jag inte känner ett köpsug när det dyker ner tips på nya viner. Har två beställningar som ligger och väntar på systemet nu till exempel...

2007 CdR Villages från Cuvée du Vatican är sannolikt ett av Sveriges mest bloggade viner. Idel lovord.

Faktum är att jag inte var sådär jättebegistrad när jag korkade upp första flaskan för ungefär ett år sedan. Det blir dock bättre och bättre för var gång jag smakar det. Möjligen att den höga alkoholhalten skiner igenom lite nu, men annars är det riktigt trevligt. Rikligt med frukt i form av framför allt hallon och jordgubbar möter näsan, uppblandat med lite örter, lakrits och körsbär. Smaken är läskande fruktig med bra syror och en touch av lakrits. Övervikten av Grenache märks tydligt.

Riktigt trevligt och höggravida M suktar efter att få i sig ytterligare en klunk. För första gången sedan inköp önskar jag att hade fler kvar. Hur står sig 2009:an mot denna?

Väntans tider...

Fullgången och mycket stön och stånk. Så kan man nog sammanfatta sambon M just nu. Själv har jag idag bekräftat mitt faderskap hos familjerätten idag genom att skriva på ett papper. Känns inte helt 2010-tal att man ska behöva ta ledig flr att gå ner och skriva på för att intyga att man är far till familjens tredje barn. Däremot går det bra att intyga att man är far redan innan barnet är fött. Byråkrati i dess ädlaste form?

Det blir inte så seriöst vindrickande nu, men vi hoppas på snar bot och bättring.

Slunkit ner har dock 2008 Mullineux. Sydafrikansk Syrah. Gamla världen-känsla, med mycket frukt och fat. Ok, men en besvikelse med tanke på priset (189:-). 2007 Beni Duilio Castellani Riserva. Trevlig basChianti, som kändes rätt så ursprungstypisk. Italien samt Pinot Noir är det som just nu känns mest lockande på rödvinsfronten.

Ser fram emot lite mer seriöst vindrickande...any day now....

9 dagar i Frankrike, varav halva tiden i stora släktens sällskap. Alltid kul att botanisera i det vinställ i källaren som "ärvdes" vid köpet. Man vet aldrig vad man ska hitta. Har tidigare konstaterat att det bland annat finns en Black Tower från 1985. Mailade faktiskt den svenska importören, Tegnér Hermansson, för att se om de hade något intresse av att flaskan. Fick inget svar...

I år provade vi i alla fall:

1997 Maître d'Estournel. Vet inte riktigt vad det här vinet har för koppling till Cos d'Estournel, men elefanten på etiketten skvallrar om att det i alla fall borde finnas någon. Vit Bordeaux hör hur som helst inte till vanligheterna hos oss. Vinet har alltså lagrats under okända förhållanden, men nivån ser i alla fall lovande ut.

Vinet har en gyllene färg som skvallrar om dess ålder. Doften är förvånansvärt stor och domineras initialt av våt ylle. Efter ett tag dyker det upp mogna äpplen, kalk och mineral. Smaken lever tyvärr inte riktigt upp till doften. Framför allt mineral och riktigt frisk syra. Helt ok, men mer en kul raritet än en stor vinupplevelse.

M är ju gravid (typ 5 veckor kvar bara) och det blev inte så mycket annat vin. Fick i alla fall chansen att smaka Schweizisk Merlot för första gången. Ska ta reda på vad det var, men det var faktiskt riktigt gott! Tänkte fira min "löneförhöjning" med en flaska Hermitage från 2004. Tyvärr var den dock korkad, men det fanns en inbjudande fruktighet bakom trikloranisolet som skvallrade om ett riktigt bra vin. Hade tänkt försöka ta med det tillbaka till Auchan för att se om man kunde returnera det. Glömde tyvärr flaskan när jag skulle dit och handla nästa gång och sen var vinet uthällt. Någon som provat lämna tillbakka vin i Frakrike? Bouchonné heter det visst korkskadat...

2009 McManis Petite Sirah

Borde väl egentligen fira idag när jag fått reda på att årets löneförhöjning blir hela 300:-. Hurra!!!

Det vankas 9 dagars semester i Frankrike på fredag, så jag får väl lägga de på en fin flaska där. Har naturligtvis dragit på mig en förkylning lagom till ledigheten.

Det blir inte så mycket vin nu när sambon är stor om magen och mest går och stönar. Drygt 1½ månad kvar, så förhoppningsvis får vi snart dra upp konsumtionstakten lite. Helgen bjöd i alla fall på en ny årgång av ett av fjolårets riktiga grillviner.

2009 McManis Petite Sirah liknar (minnet av) föregående årgång. Mycket av det mesta. Rejäla doser mogna frukter och bär med plommon och björnbär i frontlinjen. Det hela blandas upp med rikligt med med kryddor, kakao, lakrits och ordentligt med fat och vanilj. Dofterna går igen i smaken och blandas upp med lena, drickfärdiga tanniner.

Ett tämligen publikt vin som säkert kommer att gå hem hos mången grillfantast under sommar. Den som avskräcks av mycket fat ska dock inte göra sig besväret att inhandla.

PS: Flera har provat.

Bortbjuden på midsommar?

Nej, jag har inte fått betalt för det här inlägget...Nej, det handlar inte om vin.

Däremot starksprit. Eller närmare bestämt en back snaps. 12 x 50 ml snaps i sex olika smaker. Midsommars mest klockrena gå-bort-present för er som tänker fira lite mer traditionellt? Jag tyckte i alla fall att det var helt lysande! "Fixar ni maten, så tar jag med en back snaps." ;)Ny leverans inne nu. Finns att beställa här.

Kan för övrigt kort konstatera att Zeta's mozzarella inte smakar någonting. Här hemma håller faktiskt Euroshoppers en tätposition bland ful-mozzarellorna. Marabou Mango smakar penicillin...och 2007 Château Pesquié Quintessence har lugnat ner sig och fungerar fint till grillat. Lite eldig precis som sist.

2008 Gérard Bertrand Domaine des Garennes

Funderar lite på vad kvällens grillade fläksfilé med färkspotatis ska få för sällskap...och valet faller på ovanstående flaska som inhandlades på LeClerc i september förra året. Kommer inte ihåg vad det kostade, men är ganska säker på att det i alla fall inte var mer än 12€ (7.75€ var det visst).

M ger direkt det här vinet tummen upp, och jag också för den delen.

Färgen är mörk, med blålila kant. Doften är stor med massor av frukt. Vi hittar Körsbär, björnbär, plommon och lite åt syltade jordgubbar. Det finns även en del toner av kakao och lakrits uppblandat med en rejäl dos garrigue. I munnen känns fruktigheten påtaglig och tillsammans med ett rätt bra bett i tanninerna tippar jag på ett vin som med bravur klarar att ligga ner i några år. Hygglig längd.

Har svårt att hitta vilka druvor vinet är gjort på (svårt att hitta mycket info om vinet alls faktiskt), men jag skulle tippa på en rejäl dos Grenache. Sannolikt även lite Syrah.

Bara att ge stora tummen upp för Mr Bertrand som klarar av att leverera ett stort vin till ett litet pris. Det här var ritkigt gott! Årets köp? Hur som helst 90 enkla pinnar och en liten tår för att vi inte köpte mer än två flaskor...

Inte ofta man dricker numrerade flaskor för 7.75€

Dags att deklarera!

Deklaration och internet fungerar faktiskt klockrent tillsammans! Det som förut var minst en helkvälls arbete sköts nu snabbt och lätt med några enkla musklick...och har man glömt några uppgifter är det oftast bara att logga in på sin bank/depå/förvaltare's hemsida och leta rätt på rätt nuffra.

Nu var det inte enkelheten med att deklarera som jag tänkte skriva om utan snarare ett litet tips. Om ni, som jag, inte tror så värst mycket på gud eller andra högre väsen och dessutom passat på att gå ur svenska kyrkan, så blir det ju oftast en liten slant tillbaka på deklarationen. Jag var innan med i svenska kyrkan för att stödja deras verksamhet, inte för att jag delade deras tro. Nu har jag istället valt att använda de pengarna till nåt jag tror på (inte vin). Så mitt enkla tips för den som vill känna att man bidrar med något är att ta summan motsvarande kyrkoavgiften och skänk till något som känns bra. För egen del blir det något som har med den marina miljön att göra. Kanske Sea Shepherd. En piss i havet, I know, men om alla pissar så kanske...

Nyligen hemkommen från Egypten. Litet reseinlägg på G. Inte druckit så mycket vin. 1994 Château Laroque smakade rosenvatten och jag mäktade med ett halvt glas. 2004 Brolio var däremot riktigt trevlig. Önskar jag hade fler flaskor.

4 x 2003 Guigal Côtes-du-Rhône

Undrande och nyfikna? Eller undrar ni varför idioten druckit fyra flaskor av samma medelmåttiga vin och tillråga på allt samma (för-)gamla årgång?

Jag och min vänner Dr Milf och Don bestämde oss för drygt tre år sedan för att kolla om våra olika förutsättningar för att lagra vin skulle ge något utslag efter trå års lagring i olika miljöer. Vi hade då inte så mycket pengar att spendera, så vi bestämde oss för att köpa ett vin runt hundralappen.

Jag mailade systemets kundtjänst och bad de föreslå ett vin som skulle kunna passa våra förutsättningar. Dessa var alltså lagring i tre år i min (något svala) källare, Milfens (rumstempererade) byrå och Dons (strax under rumtempererade) garderob. De förslog alltså Guigals basvin.Nu 3½ år senare var det alltså upp till bevis...

Vi serverar givetvis vinerna blint. Ganska snabbt kan vi konstatera att detta inte är ett vin för lagring i tre år. Inte särskilt mycket frukt och begynnande rosenvatten. Lite lakrits och en hel del fat. Don proklamerar ganska snart att han inte tycker att det är någon skillnad. Jag och Milfen sträcker oss till att det trots allt är ett vin som är lite tristare än de övriga, lite mer platt helt enkelt...vill ni gissa vilket vin det var? Mitt naturligtvis.:)

Don som är värd är inte sämre än att han har ett litet ess i rockärmen. Vi får oss serverade ytterligare tre glas blint. Ska vi gå på mitt initiala intryck tyckte jag då att två av glasen var kompisar med varandra och att det tredje glaset var kompis med 03:orna. Det visar sig att det tredje glaset var ytterligare en 03:a, men inköpt nästan ett år före de andra, dvs för fyra år sedan. Lite annorlunda etikett samt rejält mycket mer fällning. De två andra glasen visade sig innehålla 07:an från samma flaska. Inte helt fel på det alltså. Men det är svårt att vara så kaxig att man säger att två glas innehåller exakt samma vin. Framför allt när man redan hunnit med några andra viner.

Sammanfattningsvis tycker jag ändå att man kan konstatera att för ett såpass enkelt vin som Guigals CdR så spelar några graders skillnad i temperatur ingen större roll. Sen ska man kanske inte tolka in för mycket i ett vin som släpptes på 2 700 000 flaskor. Det måste finnas en del variationer och vi köpte inte heller in vinerna från samma bolag. Borde finnas en hel del viner (även i den prisklassen) som skulle klarat uppgiften bättre.

På lördag bär det av ner till Egypten för en veckas dykning. Blir nog inte mycket vin och förhoppningsvis inte så mycket oroligheter heller....

PS. Har även hunnit dricka 1999 Louis Jadot Beaune Premier Cru. Hann inte med i huggsexan, utan fick nöja mig med en flaska. Gott, men inget wow-liksom. Ni som fick flaskorna kan vara nöjda, men jag kommer inte att gräma mig. Då gillade jag 2006 Sokol Blosser Dundee Hill Pinot Noir, som dracks på 19 Glas, bättre. Skönt, men riktigt bra längd. 2008 Dandelion Vineyards Lionheart of the Barossa Shiraz slank ner ikväll. Håller med Frankofilen i hans beskrivning. Doften lovade mer än vad smaken höll.

Vinbloggarna vinner mark

Det är roligt att se hur vinbloggarna verkar få en allt större roll som inspirationskällor och opinionsbildare i vinsverige. Bristly har länge citerat vinbloggarna i sina mail. Anders Enquist i Livets Goda känner sig så hotad att han måste skriva en patetisk ledare om vinbloggarnas tillkortakommande...och nu, på andra sidan i dagsfärska Munskänken, är Finare Vinare citerade tillsammans med Allt om Mat i vinunics helsidesannons för Jadots viner.

Kul!

PS. Dagens 2008 Brolio på halvflaska var faktiskt oväntat trevlig. Fat, och örter med bra drag i frukten. Mycket körsbär.

Vi samlar ihop oss lite...

Precis som nyhetsuppläsarna här ska jag försöka samla ihop mig lite. Började skriva detta inlägg 27:e feb, men kom aldirg till skott.

Jour, bihåleinflammation och havererad mage...så stavas vår vardag just nu. Har ytterligare en liten godsak just nu, men det är lite för otrevlig för att blogga om (så ni som ev. känner mig slipper titta snett på mig). Kan bara konstatera att alkohol faktiskt funkar förvånansvärt bra som smärtstillande när man har lite mer ont på riktigt.

Vi försöker dränka våra sorger och besvär i vin, men är dåliga på att ta anteckningar. (och nej, så himla synd är det inte om oss).

Den gångn helgen har Dr Milf varit på besök med familj. Milf:en var en av de som introducerade mig till vin på lite mer allvar, så det är klart att man funderar lite extra innan man går ner i källaren...

2006 Produttori del Barbaresco. En kassiker i svenska bloggkretsar vid det här laget. Har fortfarande aldrig tänt på alla cylindrar när jag druckit det och inte heller denna gången. Relativt ljus färg med dragning åt tegel. Vinet är lite i kallaste laget initialt och den blygsamma doften skylls på det. Efterhand som timmarna går och temperaturen stiger händer det dock inte så värst mycket mer. Vi hittar lite ceder, viol och cassis. I munnen bjuds vi på ett bra hugg i tanninerna.

2001 Barolo Fontanafredda. Sista flaskan av tre inköpt hos danskarna på andra sidan sundet för 125 DKK. Ställdes mot ovanstående vin och vi var båda överens om att det hör drog det längsta strået. Klart mer framträdande tegel. Lite våt källardoft initialt som sedermera ersätts av ceder, viol, lakrits, timjan och en parfymerad rosendoft. Den högre åldern märks tydligt även i munnen med sin rundare munkänsla. Ska inte ligga längre.

2003 Finca el Puig. Även detta sista flaskan. Liksom sist, bjuds vi på ett moget vin med stor dos av torkad frukt, framför allt katrinplommon. Mycket mörka bär. Undervegetation och vått ylle blandar sig med örter och lite elidga toner (15%). Mogen munkänsla, men fortsatt relativt strävt. Tror inte heller detta hade passat oss bättre om det fått ligga längre. Det här är gott! Milfen gissar på en sydfransk Carignan-blanding.

1999 Mater Matuta. Mig veterligen den första gången jag dricker vin från Lazio. Gjort på 85% Syrah och 15% Petit Verdot. En av de olika flaskorna jag fick av min far när jag fyllde år. Det här vinet har passerat zenit och initialt är det oerhört svårt att komma förbi doften av champinjoner. Till slut hittar vi en rund doft som skvallrar om lite tid på ekfat. Även lite salami, rök och jord. lite söt, rund och övermogen smak med viss kvarvarande strävhet. Ingen höjdare, men kul udda fågel.

2004 Tamellini Vigna Marogne Recioto di Soave. Ska detta bli det godaste söta jag druckit för fjärde året i rad? Mycket talar för det. Precis som alla gånger förut bjuds vi på ordentligt med mango och aprikoser. Fantsatisk bränstensfärg och ett oändligt långt avslut. Var lite orolig att även detta vin skulle börja tappa, men icke. Jag älskar verligen det här. Två flaskor kvar nu... Får kanske ge mig på någon gammal Moulin Touchais bara för att få lite utmaning.

2009 Wishbone har också slunkit ner. Pinot Noir från Nya Zealand. Slunkit ner och slunkit ner. 2/3 åkte ut i vasken. Läste om ett nytt Pinot Noirvin som skulle kosta runt hundralappen och var ungt med bra lagringspotential. Har inte så mycket Pinot i källaren, så det vore trevligt att att ha ett ingångsvin att lagra. Kommer inte ihåg vad vinet jag läste om hette (eller var jag läste det), men jag är rätt övertygad om att det inte var Wishbone... Wish for something else.

Vårkänslor

+ 7 °C. Svårt att tro att det är bärjan av februari nu. Full aktivitet i trädgårdar och på soptippar. Vår helg har varit lugn. Har druckit lite vin, men inte tagit ngra anteckningar. 2004 Domaine de Villemajou, gjort av geniförklarade Gérard Bertrand. Ett av få Carignandominerade viner jag druckit. Rustika toner och riktigt trevligt. Har även hunnit med en flaska 2007 Tendral. Stort och kraftigt vin från Priorat. Nästan bäst dag 2.

Visste ni förresten att det idag är 100 år sedan Champagne fick skyddad ursprungbeteckning? Inte jag heller...men det stod i dagens tidning.

Boxar att lagra...

...and now for something completely different. Nu har jag fått skriva av mig lite. Senast numret av Allt om Vin har jag liggande som toalettlektyr. Inte direkt ofta jag köper något utifrån deras rekommendation, men ibland snappar man upp något vin som verkar spännande. Idag bläddrade jag igenom deras "Röda Strama Fruktiga"-sektion och blir lite förvånad när Barone Ricasoli's Formulae, på Bag in Box, inte bara fått utmärkelsen bästa köp utan även belönats med ett "kan lagras"-omdöme. Njae, jag ställer mig avvaktande skeptisk ;) Sen är ju Allt om Vins betygssystem helt fantastiskt. Fem stjärnor som både kan vara ifyllda och ihåliga och kommer man så långt kan man även föräras med upp till tre utropstecken (!!!). Formulae fick för övrigt en ifylld stjärna och en ihålig.

Döden

Känner mig låg idag, inte bara för att det är dagen efter jour. När jag föddes så fick två av mammas bästa vänninor också varsin son med bara några månaders mellanrum. Tre söner med nära realtioner föräldrarna emellan alltså. Det blev lite som att vi utgjorde måttstock åt varandra och man fick jämt höra att ditten gjort datten osv. Åren går och livet drar åt olika håll. Man flyttar till olika orter och barnen bryter sig så småningom loss och flyttar. Jämförelserna återkom dock så fort det blev ett återseende, vankades större fester eller liknande.

För 2-3 år sedan tog den ena i trion livet av sig och idag fick jag läsa att nummer två avlidit. 35 år gammal är jag alltså den enda av oss som är kvar. Känns helt att absurt att man ska behöva sitta och tänka på livet som flyktigt när man 35, och då har jag nog varit mer förskonad från döden än de flesta. Nu hade jag varken träffat C eller J på säkert 17-18 år, men det kändes som vi hade en liten unik koppling och jag har svårt att inte gripas av deras öden. Speciellt J som hade små barn. Var inte riktigt beredd att vara jag skulle bli så berörd av det här, men det blir väl lite extra när det är små barn inblandade. Tror världen gått misste om två riktigt sköna grabbar, som jag verkligen önskar att jag haft en chans att lära känna igen.

Farväl Jon. Vila i frid. Mina tankar går till din familj.

Kort om 2004 Finca el Puig

Jaha, då var man 35. Inte längre så speciellt att fylla år, men när man väl har födelsedag på en lördag (och det dessutom dröjer 11 år till man fyller på en lördag nästa gång), så känns det lite surt att få inleda den som röntgenjour. Får väl i och för sig skylla mig själv som inte lagt mina schemaönskemål bättre. Nu var det tack och lov lugnaste jouren på mannaminne och jag fick lägga mig redan 01:30...måste varit handbollen som fick folk att hålla sig inne. Kände mig i alla fall hyggligt som en människa när det väl vankades kväll.

Efter diverse bortfall så slutar kvällen med en parmiddag hemma hos oss, med ungarna hos mina föräldrar. Inspirerade av Rhônarna får jag äntligen tillfälle att inhandla senaste årgången av Finca el Puig. Sora tummen upp sist och jag har varit sugen på att prova nya årgången ett tag nu. Kvällen blev inga anteckningar om vinet (vi hade helt enkelt för trevligt), men det var bara att konstatera att det är vinet kändes bra mycket yngre än vad 03:an gjorde för 1½ år sedan. Vi körde det genom aeratorn och i karaffen 3 timmar inna middagen, men det fortsatte att utveckals hela kvällen. Gott, men jag tyckte nog att det var lite väl i tuffaste laget som det var nu. Inte alls samma portvinsmognad som föregångaren. Ska nog köpa några flaskor och gömma unndan några år.

Gjorde förresten världens godaste marinad till oxfilén. Whiskeymarinad. Hämtad från Allt om mats senaste kokbok. Given favoritmarinad till sommmarens grill. Bidrar gärna med receptet om någon vill ha det, annars kan jag rekommendera kokboken! (är jour även nu så jag kan inte delge det just nu ;)

Sammanfattning av de senaste tio dagarnas inmundigande...

Lugn helg. Ordspråket "det som göms i snö kommer fram i tö" har sällan känns mer sant (bokstavligt talat) . Töväder i helgen och resterna av höstens fönsterrenvovering tittar fram i trädgården. Fågelkvitter har präglat morgnarna och det har känts som rena rama våren.

Vi försöker hålla kvar vintern genom att laga gryta, eller närmare bestämt boeuf bourguignon. Gryta med ursprung från Bourgogne alltså, men det har alltid känts som Pinot skulle vara ett rätt underligt sällskap... Nästa gång har jag lovar mig själv att prova. Nu blev det istället alltså ett av Doimaine de la Janasses budgetviner, 2007 Terre de Bussière. Har inte tidigare uppmärksammat detta vin, utan det var när Gabriel i Bristly Wine skickade nyhetsmail att ytterligare en sändning inkommit som jag fick nys om det. Rhônarna bloggade nyligen om det och jag tar helt enkelt och hänvisar till det inlägget. En härlig bärighet, men jag märkte inget av det gröna de nämner. Gott!...och även gästerna gav tummen upp.

Vi har även provat 2006 Gini Cal Foscarin recioto di Soave. Prissänkt från 149:- till 119:-, och det verkar finnas en hel del flaskor kvar. Koncentrerad äppeljuice blandat med citrusmarmelad och lite honung. Sött, men med en frisk syra. Hyggligt fylligt, men inte med npgon större komplexitet. Bra bruks Recioto di Soave , som missar de högre höjderna...

2007 Château La Tour de By, gammal bekantskap i ny årgång. Sannolikt en av Sveriges mest bloggade budget-Bordeaux:er. Färgen var förvånandsvärt blek. I munnen möts vi (lite oväntat) mest av en rejäl dos kaffe, ackompanjerat med lite choklad, ceder, svarta vinbär och paprika (inte grön sådan). Systembolaget har angivit en "nia" i fyllighet och det håller jag väl inte riktigt med om. Tyckte snarast att det var lite tunnt i mellanregistret. Hygglig längd, med lätt sträva tanniner. 60% Cabernet Sauvignon, 36% Merlot och 4% Cabernet Franc. Bra budget-Bordeaux, men inget jag gick igång så värst mycket på idag. Kan säkert utvecklas lite de närmaste åren, men ingen långliggare.

2004 Château Marquis de Terme Les Gondats

Snett på det?

Egentligen borde man dricka mer vin när sambon jourar. Har känts lite bortkastat att pimpla vin när man är ensam hemma. Men nu dricker M inte mer än någon klunk i alla fall, så då kan man ju lika gärna passa på. Den här gången hann hon i och för sig ta sig en klunk innan det var dags att cykla bort till lasarettet. (och hon gav tummen upp). Häller omedelbart upp halva vinet på halvflaska, för framtida bruk, enligt alla tips från förra inlägget. Får se när det blir läge att dricka resten, middag ute imorgon och sen är det jourdags på lördag...

Château Marquis de Terme har faktiskt svenska anor. Slottet ägdes nämligen av den svenska négocianten Halvarous Sollberg 1809-1834. Därefter fick Sollberg fly landet efter att ha dragit på sig för mycket skulder. Det var dock inte värre än att Sollbergs 1845 åter återfick ägorna. 1886 såldes dock slottet vidare igen. Slottet är klassificerat som 4e Cru enligt 1855s klassifikation.

Har inga större förväntningar på det här vinet. Andraviner från Bordeaux och jag har hittills inte varit någon lyckad kombination. Nu får jag dock anledning att revidera mina åsikter. Les Gondats bjuder helt klart upp till dans. Doften är lite sötmogen med initialt enbart lite cedertoner. Cedertonerna blir dock mer och mer påtagliga eftesom kvällen går. Lite mörk frukt och stall anas i bakgrunden. I munnen gör den dominerande Cabernet:en sig påmind med en rejäl skvätt svarta vinbär. Tanninerna känns helt integrerade med en len, enbart lite smästräv, känsla i gommen. Möjligen något tunnt mittenparti, men det vägs upp av en riktigt bra längd.

Bra start på nya året!

Nu blir det nog mest halvflaskor framöver...

Sitter som bäst och dräglar över vinbloggarnas nyårskrönikor och best of 2010-listor. Det är bara att konstatera att det för egen del var ett bedrövligt vin-år och att det kommer bli en lika bedrövlig vin-vår. Dags nämligen för kotte #3 i juli (antagligen snarare juni), så det blir till att pimpla halvflaskor, alternativt se till att ha mycket folk på besök på helgerna. Drack 2008 Brolio nyligen i jakten på hyggliga halvflaskor, men tyckte inte det nådde några större höjder. Lite rostat och lite körsbär, men ganska opersonligt. Sortimentet på vårt system är som sagt uselt vad gäller halvpavor, som om någon har bra tips på halvflaskor i beställningssortimentet så tas det tacksamt emot...

Det kalla vädret gör även avtryck nere i källaren. 4,9°C är det kallaste noteringen sedan inflyttningen sommaren -07. Kanske lite i kallaste laget, men det mest oroande är nog att temperaturen ibland skiftar upp till 4-5°C på ett par dygn. Min gamle vinmentor på Medborgarskolan sa att han en gång ringt upp Vin & Sprits chefkemist för att fråga om lägsta temp att lagra vin i och denne ska visst ha sagt att det var ok ner till 4°C. Farligt nära alltså.

Nyår bjöd inte heller på några direkt minnsvärda viner. Ombads vara resurs när det gällde vinval till knytkalaset vi var på, men fegade ur och hänvisade till systemets personal. Man ville nämligen ha tips på ett rött vin som skulle passa till någon av endera lax eller falafel. Valet föll på Duboeuf's Morgon efter systemets tips. Ingen personlig favorit. Vi bjöds dessutom på piroger med vitkålsfyllning istället (ingen personlig favorit det heller). Vi stod för huvudrätt och gjorde en en kräftartar upplagt på hembakt surdegsbröd, samt pilgrimsmusslor med gremolata, äppelsalsa på bädd av machésallad. Hade föreslagit Chablis, men det passade även fint med den Petit Chablis vi bjöds på.

PS. Ber om ursäkt till de av er som jag känner personligen och som får reda på graviditeten på detta sättet. Opersonligt, men kanske i tidens anda ;)

Petrus, Yquem och skållad tunga

Ibland är man mer än lovligt dum. Inledde nyårsaftonens middagsförberedelser med att stoppa in en liten kopp kallnad glögg i micron, och tog därefter en stor klunk av den kokande vätskan. Skållar således munnen, vilket kan vara nog så irriterande, men att lyckas göra detta inför nyårsmiddag med Chateau d´Yquem -83 och Chateau Petrus -82 borde vara förenat med spöstraff. Smaklökarna var dock inte helt utslagna, då jag utan större problem kunde känna beska...

Yquemen var bärnstensfärgad och något simmig i viskositeten, med en initial ljuvlig mogen doft av honungsmelon och ett stråk av dillchips(!). Efter lite luft tillkommer en kolaton till doften, och den blommighet som finns hos en del andra Sauternesviner jag druckit finns ej påtagligt här. Smakmässigt en generös sötma med kolaton och harmonierande lätt syra. Några detaljer utöver det kunde min skadade tunga dock ej leverera.

Petrusen gav ett alltjämt reltivt tungt intryck, med kompakt färg utan direkta mognadstoner. Eken fortfarande tydlig med cigarrlåda och blyerts, och en hint ljuvlig stallbake. Kompakt även i smaken, fruktintensiv, tyngre än någon Bordeaux jag druckit tidigare, och tankarna går nästan till Californien, som ju är en något vanligare referens för undertecknad än det aktuella vinet...

Vi drack också en Cos d´Estournel -88 efter Petrusen, och den stod sig tämligen slätt i jämförelse, med en antydd fadd doft initialt som dock snabbt vädrades ur. Vinet levde dock inte särskilt länge i glaset, tycker att det tappade greppet efter 1-2 timmar. Petrus och Yquem däremot utvecklades positivt under aftonen.

Sammanfattningsvis fantastiska viner, både doft- och smakmässigt, som faktiskt förmådde stimulera de sargade smaklökarna mer än jag vågat hoppas.

Gott nytt år på er!