2002 Domaine Brenot Le Clos Genet, Santenay Blanc

Är numera slav på kolonlab och spenderar förmiddagarna med att röntga tjocktarmar efter att ha fyllt de med kontrast och luft. Inte särskilt glamoröst, men inte heller så illa som det låter. Har nu lärt mig hur jag ska få de bästa bilderna på friprojicerade tarmar. Jag tittar på skärmen och ser vilket håll jag tycker att patienten borde vända sig och sen ber jag denna vända sig åt motsatta håll. Slår aldrig fel, fungerar klockrent. :) Röntgen är annars lite som att prova vin. Saker kan vara väldigt svåra att se (lukta/smaka), men när någon väl påpekat de är det plötsligt väldigt tydligt. Nåja, nog om detta...

Det är något lite uppfriskande med ett vin som man inte vet riktigt hur man ska rubricera. Inget systembolag eller andra bloggar att vända blickarna åt för hjälp. Helgens vin privatimporterades av Gylfen efter att han fallit pladask för det på en restaurang i huvudstaden (möjligen operakällaren). Är inte särskilt bevandrad i vita Bourgogne, förutom några enstaka Chablis:er, så efter Gylfens haussande är det med hög förväntan vi korkar upp vinet. De blir inte direkt mindre av att Johan Magnusson i sin bok så bygger du din vinkällare ger 2002 bästa betyget av alla vita bourgogner under åren 1840-2005, 19/20! Parker är lite mer återhållsam med 92, medan winespectator vräker på med 95. 230 pickadoller gick det förresten lös på per flaska om man privatimporterade. Vet inte vilken svensk importör det var som tog in det till restaurangsortimentet.

2002 Le Clos Genet bjöd hur som helst på en något svag färg av gult och grönt. Trodde att färgen skulle ha hunnit dra den mer åt det gula. Doften är frisk, utan närvaro av ek. Lite flinta anar jag också. Vi finner även en kryddig bi-ton som ingen av oss lyckas sätta fingret på. I munnen möts man av en torrt och friskt vin med en bra mineralton. Inte mycket citrus att tala om och eken lyser som sagt med sin frånvaro. Eftersmaken har bra längd, om än något tunn. Detta är ett väldigt, väldigt gott vin men som så många gånger förr har jag svårt att tända på alla cylindrar på vita, torra viner. Det är liksom inte lika komplicerat som ett bra rött eller för den delen sött, tror att det är därför jag inte riktigt faller dit.

Helgen bjöd förresten även på Tenuta dell' Ornellaia's Le Volte anno 2007. Tog inga anteckningar, men det här var en riktigt trevlig bekantskap. Möjligen fortfarande något ungt, men definitivt njutbart redan nu. Inköpt i Toscana för 15€. Kostar visst 149 på systemet, så det var nog mest en extra vikt att släpa på...men en trevlig bekantskap.

PS. Förhoppningsvis händer det snart lite nya saker här på bloggen. Är bara beroende av en vän som ibland har tummen långt upp på ställen där de inte hör hemma ;)

Foire aux vins

Nyss hemkommen från en veckas vistelse i krokarna runt den franska rivieran. Skulle inte gå så långt som att kalla det semester eftersom vädrets makter tyvärr inte stod på vår sida och med två ungar med typ "damp light", dåligt väder och dåligt med sysselsättning, så var det mer än en, två, fem, tio gånger som man längtade hem till rutiner och kompisar i vårt avlånga land.

De makter som i så fall stod på vår sida var kanske Dionysos och andra vingudar. Det visade sig nämligen att det lagom till vi kom ner var dags för supermarchéernas årliga vinsläpp av Bordeauxer. Något helt nytt för mig och det är kanske lite att överdriva att säga att vingudarna var på vår sida, men det måste sägas att det var en fröjd att gå där bland redan dignande vinhyllor och plötsligt ha ett nästan dubbelt så stort utbud tillhands. De olika kedjorna har sina släpp lite olika datum och vårt besök passade bra in på kedjan Auchan's släpp. Stod inte och hängde på låset, utan åkte dit på eftermiddagen för att kolla. Min erfarenhet av Bordeaux är i ärlighetens namn riktigt blygsam (har fått insett att jag aldrig ens druckit en riktigt fin bdx:are, eller ens blivit särskilt imponerad av någon), så det är mycket möjligt att jag gick misste om de värsta fynden...men det var hur som helst en fröjd att trava bland hyllorna utan all hets à la systembolagets primörsläpp. Rad upp och rad ner med Bordeuaxslott som till och med jag känner igen, och dessutom till priser som i alla fall snuddade till humana så var det inte utan att det vattnades i munnen. Några exempel (missade jag något riktigt fynd får ni säga till): Ch Pape Clement 99€, Ch Chasse-Spleen 17,25€, Ch Carbonnieux 20€, Ch Giscours 29,50€, Ch Talbot 29€, Ch Gruaud Larose 34,50€, Ch Calon Ségur 43€, Ch Lynch Bages 48€. Som sagt, bara för att nämna några. Alla var årgång 2007. 2006 Domaine de Chevalier gick lös på 32,50€.

För egen del var det som vanligt prislapp i kombination med flygvikt som satte gränsen. Stoppade i alla fall ner en flaska av vardera 2007 Ch Rauzan-Gassies (22,50€. Inser att en 2éme Cru med den prislappen inte kan vara någon värsting, men vara bara tvungen att prova), 2007 Sarget de Gruaud Larose (12€), 2007 Ch La Tour Carnet (18,75€), samt en bubblare i form av 2007 Côte-Rôtie av Vernay (?) för 25€. PAssade även på att köpa lite sött i form av 2006 Ch Guiraud (33€, Sauternes). Ska visst vara den nya ägarens första årgång. Vet inte om det ska ses som något positivt dock. 2005:an står nämligen med i boken 1001 wines you must try before you die. Några kommentarer eller drickfönster?

Har annars (återigen) mest druckit lite enklare viner under vistelsen. Det är lätt att falla för de Côtes du Rhône som finns för bara 5-7€ som är riktigt trevliga. Hade med mig en flaska av bloggsveriges ju nu mest hypade vin, Cuvée du Vaticans CdR Villages för att se hur det stod sig. Tyvärr var det lite rörligt precis när den dracks, så det blev utan vare sig djupare analys eller anteckningar, men mitt enda minne var en klar besvikelse i kombination med en doft av det jag fick inhalera när jag sövdes som liten (öronbarn). Eter? Då var jag betydligt mer förtjust i M Chapoutier CdR för 6€. Ska försöka ge vaticanen en y chans till helgen. Vi drack även en flaska från ett av de oändliga antalet Bordeauxslott som man aldrig hört talas om. I det här fallet 2001 Château Merville från St-Estèphe (8€). Det är otroligt trevligt att hitta drickfärdiga Bordeauxer i affären och dessutom till ett bra pris. Såvitt jag kan läsa mig till på nätet gjort på Cabernet Sauvignon och Merlot. Cabernet kunde man lätt hitta med sina vinbär tillsammans med en fin mognad i kombination med källare. Ett bra balanserat vin och ablsout drickmoget nu, något glest kanske. Brukar inte sätta poäng, men skulle nog hamna runt 87.

Har tidigare berättat om vinkällaren i mina föräldrars hus i Frankrike. Mr Tate som bodde där tidigare lämnade kvar cirka 50 flaskor. Det mesta är ren skit och alldeles för gammalt och man borde nästan hänga en skylt med texten for educational purposes only ovanför. En del trevligt finns också, som till exempel en 2000 Ch la Tour Carnet, lite andra bordeauxer och några riojor, men jag hade inte ritkigt hjärta att lura av farsgubben detta, utan tipsade om vilka som skulle kunna passa. Var även vänlig nog att inte försöka lura på honom den flaska 1985 Black Tower jag hittade. Undrar om det finns något samlarvärde i en sådan, för det lär ju inte finnas så många kvar av den årgången ;). Vi provade några gamla australiensare, från 1996 och 2000 och det är bara att konstatera att billiga aussies inte åldras med värdighet. Det hade inte heller 1997 Jacob's Creek Chardonnay/Semillion gjort. Färgen var fantastikt inbjudande med riktig bärnsten och inte heller doften var så illa. Väldigt söt förvisso, men samtidigt oväntat frisk. Smaken var dock riktigt illa, närmast vinäger och stendött efter några sekunder i munnen. men, friskt vågat hälften vunnet. Vem vet, det kanske finns en guldklimp där någonstans trots allt ;)

På vinfronten intet nytt...

Dåligt med vin just nu. Har helt enkelt inte varit tillfälle. Sambon är på klinikfest och själv ska jag imorgon till Östergötland på kräftskiva, med kräftor fångade av min gamla kursares i dennes privata kräftdam :)

Låg sannolikhet för vin även kommande helg alltså.

En vecka kvar på vårdcentralen. Håller som bäst på att avveckla mig innan det är dags att börja på röntgen. 2000 kronor ska in till socialstyrelsen, sen får jag förhoppningsvis min legitimation om några veckor. Sju års studier och allmäntjänstgöring är äntligen slut. Ska se om jag inte kan hitta ett bra vin att fira med när vi åker till Frankrike nästa vecka. Ska bli riktigt trevligt att förlänga sommaren med nio dagar en La France.

På vårdcentralen handlar det annars mest om svininfluensan. Våra stackars syrror sitter som papegojor och svara på allehanda frågor som de sällan kan ge något konkret svar på. När börjar man vaccinera, hur ska man prioritera, är det farligt att vaccinera sig, kan man komma och ta blodprov om man tror att man haft flunsan för att slippa ta vaccin blablabla? När det diskuteras i fikarummet inser man hur mycket den här pandemin tillsammans med vaccinationsprogrammet kommer kosta samhället. Pensionerade sjuksystrar ska anställas, vacciner och kringutrustning ska transoprteras och förvaras med mera, med mera. För att inte tala om en så tillsynes enkel sak som att hitta en lokal. Den ska vara tillräckligt stor för att ta emot alla samtidigt som den ska kunna ventileras tillräckligt. En läkare måste vara närvarande för att ta hand om någon som eventuellt reagerar på vaccinet. Parkeringsplatserna måste räcka, alternativt måste man bussa folk...till det kommer dessutom alla frånvarodagar som kommer genereras när influensan slår till på allvar. Det ska bli intressant att se vad notan för nationen kommer att hamna på. Hur tänker förresten du göra när detär dags för vaccinering? Svara på enkäten till höger...själv lutar jag nog åt att låta bli.

Har förresten sällat mig till skaran som inhandlat Cuvée du Vatican Côtes du Rhône Villages. Tycker att det på allt fler ställen dyker upp inlägg och artiklar om vinbloggarnas effekt som opinionsbildare och inspirationskälla. Det är naturligtvis omöjligt att sätta några siffror på och säga exakt vilken effekt de mest lästa bloggarna har på folks val av vininköp, men för ett mindre företag som Bristly så måste det vara märkbart när exempelvis Frankofilen drar släggan i stora fyndklockan. Undrar om det finns några flaskor kvar, är lite sugen på att försöka få tag i en låda till...

Nu ska jag och barnen se på Aristocats!

2007 Spier Vintage Selection Shiraz

14 dagar utan vin ger, så här efter semestern, i det närmaste abstinenssymptom. M har dock nattjoursvecka, med det lika "härliga" som oförståeliga schemat med jobb tisdag-, torsdagnatt följt av lördag dag och sedan söndagnatt. Inte läge att korka något "finvin" alltså (vilket jag egentligen var sugen på) eftersom flaskan riskerar att inte bli tömd.

Spier inhandlades efter att jag och barnen stannat över en natt i Linköping på väg hem från Stockholm under semesterns sista dagar. Palander hade recenserat augustis nyhetssläpp i Corren och konstaterat att just Spier var det enda röda fyndet. Jag har aldrig köat till ett nyhetssläpp och det närmaste jag kommit var nu uppe i Linköping när jag åkte dit kl 10:30. Väl där fanns inte en enda de flaskor jag var intresserad av kvar. Inte ens etiketterna på hyllorna gick att hitta. Snabba jävlar de där östgötarna konstaterade jag, men var ändå tvungen att fråga om verkligen allt var slut...bara för att vänligen bli informerad om att augusti har 31 dagar, inte 30. Jag hade åkt dit en dag för tidigt. :-/

Hur som helst så fick 2007 Spier alltså agera kompanjon till dagens grillade kamben, och gjorde det riktigt bra. Tydligt shiraz-igt med rejält med mörka bär och örter. Vinet drog snarast åt det brända hållet istället för rökt, tillsammans med en tydlig pepprighet. Tydlig fatbehandling med en del vanilj. Smaken skiljer sig inte nämvärt från doften. Tyvärr finner man utöver den brända, peppriga karaktären även en alkoholeldighet, som stör mig lite. Ett ganska gott, lite små populistiskt vin med en viss restsötma som passar bra som grillvin för den som har en fallenhet för eldiga sydafrikanska budgetshirazer (jag vet att ni finns där ute).

Hoppas kunna bjuda på något lite roligare framöver, när det är dags att ta ut sin legitimation. Har några vinner som nog snart bör korkas upp. AT:n börjar annars alltså lida mot sitt slut och jag börjar bli heligt trött på att allt gnäll på vårdcentralen. Ibland tappar man nästan hakan när man hör vad patienter tycker att de borde få. Jag hade till exempel en kvinna som tyckte att jag hade någon slags moralisk/etisk skyldighet att sjukskriva henne eftersom hon hade gått med på att jobba en extra natt utan att i gengäld få ledigt den helg hon hade önskat. Hallå!?! ...och hon var dessutom sjuksköterska!

Semestern avklarad

...och efter en veckas arbete är man redan lite småsjuk med ont i halsen. Det kan inte vara nyttigt att arbeta. Två av våra vänner har för övrigt klarat av svininfluensan. Mannen fick förhållandevis lindriga symptom, medan frun tydligen var helt däckad och mest låg och kräktes. Måste dock vara skönt att ha det avklarat.

Sista delen av semestern bjöd på en del viner, varav några var riktig trevliga bekantskaper:

2005 Château Bouscassé innebar en ny bekantskap. Har inte tidigare provat på denna legendar i bloggsverige. Har någon flaska i källaren, men inte vågat lyfta på korken ännu. Vi provade vinet blint i Stockholm och bjöds då på en inbjudande, om än något sluten, doft med massor röda bär, chark och ek. Tycker mig tyvärr även ana lite toner av grönt. Intressant och lovande tyckte vi i alla fall och famlade lite blint till vi tog en sipp. Tanninerna tillsammans med vetskapen om innehållet i Gylfens vinställ gör att Bouscassé känns givet. El Don gissar helt rätt, själv tyckte jag färgen var lite mer mogen och gissade 2004. Har provats av en flera olika bloggare.

1995 La Masua Första gången jag provar en riktigt mogen amarone. Med tanke på avsaknaden av träffar på google sannolikt inget av de stora domänerna alternativt uppköpt. Vinet bjöd på portvinslika toner med massvis av choklad. Även den provades blint. Jag gissade rätt på årtal, men var precis som Gylfen ute och cyklar på resten (rätt världsdel i alla fall) ;). Trycket i alkoholen för ett vin i den åldern borde kanske ha avslöjat vad det rörde sig om. Gott och kanske framför allt intressant. Vi missade nog peaken med några år, men det var ändå spännande att få en liten känsla för amarones utvecklingtoner.

2007 Les Launes Crozes-Hermitage uppskattades av sällskapet. Ungt, men redan riktigt gott! Charkig, pepprig rökighet blandat med unga röda bär gjorde detta till en riktig hit på matbordet. Gott och kommer bli ännu godare. Tanninerna var lite tunnare än förväntat, så möjligen sätter de gräns för lägringpotentialen. Såväl Goda Vinare som Billigt vin har provat.

PS. Under inläggets gång har även Rhônarna hunnit prova Les Launes.

2004 Banfi Rosso di Montalcino

Imorgon bär det av till our nations capital. Hoppas på lite trevligt vin hos vännerna där uppe och ven vet kanske hinns det med en vinbar. Bävar lite för att spendera början på nästa vecka själv där uppe med mina två små odågor, efter att sambon börjat jobba. Härlig ålder på båda nu, en med typ damp och en som precis lärt sig alla tänkliga obsceniteter. Bajspappa är numera mitt andranamn.

I dagens inlägg avhandlas en flaska som legat på lur ganska länge nere i källaren. Har varit sugen på den ett tag nu, men det är alltid svårt att tag steget när man bara har en enda flaska...

Färgen är inbjudande mogen och lika så doften. Lite sötmogen, men inte alls lika stor som 2007:an som vi drack nyligen. Doften är initialt lite källarunken och bjuder inte på särskilt mycket frukt. Vi hittar lite blomvatten, men inte så att det dominerar eller irriterar.En antydan av choklad och vanilj och eventuellt en gnutta viol. Efter några timmars luftning får jag för mig att det dyker upp lite hallon, men det försvinner lika snabbt igen. I munnen är det knappt medelfylligt med relativt bra syra. En del kvarvarande strävhet.


Kanske inte direkt skrivit upp vinet inser jag nu, men det var faktiskt riktigt gott. Känns som det korkades upp i precis rätt tid...är lite orolig att blomvattnet fått ta över om vi väntat ännu längre.

8. 2007 Orballo Albariño

Semestertider och bloggandet går på lågvarv. Vin dricks, men ofta mer kvantitet än kvalitet. Semesteralkis? Idag är vi tillbaka i hemmet efter en vecka hos föräldrarna i södra Skåne. Vi lagar pasta med chiliräkor och det enda vita som finns tillgängligt är nummer 8 på allt om mats topp 100-lista, 2007 Orballo Abariño. 2006:an hamnade även den på 8:e plats på förra årets lista.

Motiveringen i år:

Friskt och snyggt med äpplen och plommon i smaken. Lätt krydda och aningen mineral.

Vi hittar ett vin som bjuder på en mycket ljust gul nyans med lätt gröntaktig ton. Doften bjuder initialt främst på en frisk doft av tropisk frukt med ananas i frontlinjen. Efterhand som temperaturen stiger ersätts den mer av den där doften som mest drar åt äpplen med lite päron, fanns ändå inte. Tjuvkikar på systemets beskrivning och där talar man om gråpäron. Vet inte ens vad det är, men kanske är det precis ordet vi letar efter. Tycker mig även hitta en touch av champinjoner. Väl i munnen hittar vi, precis som sist, en mycket torrt vin med frisk syra som riktigt kittlar på tungan. Allt uppblandat med en bra mineralton. Vi finner inte så mycket från citrusträden. Ganska kort eftersmak.

Jag är egentligen inte så förtjust i viner som känns sådär lite lätt frizzante, men jag måste säga att det här är ett riktigt trevligt och gott vin, perfekt för varma sommarkvällar. Ny årgången är ute nu och på mitt bolag tog jag den sista 2007:an. Får se om värmen kommer tillbaka, för då är det nog läge att prova även nästa årgång...

Gångna veckornas skörd...

Letar fortfarande efter mina anteckningar från Kroatien. Får se om de kommer tillrätta...

Lite korta noteringar om de vinare som passerat gomseglet de senaste veckorna:

2007 Banfi Ross di Montalcino bjöd på en stor, ungdomlig doft med mycket bär. En smula läder. Smaken var var även den ung med en frisk syra och oväntat mjuka tanniner. Ganska bra längd med syrlig eftersmak. Ska kanske ligga ett tag till, men kändes intesom något långlivat vin.
2004 Cappello di Prete. Förra årgången på systemet, 2001, tillhörde en av de 1001 man "måste" prova innan man dör (enligt 1001 wines you must try...). Minns att jag när jag provade 2004:an senast var rätt besviken. Den stod sig inte särskilt väl mot den äldre årgången (för hög syra). Nu har den dock fått två år på nacken och det har nog gjort den gott. Syran var fortfarande rätt markerad, men det var gott. En bra kandidat till vardags-/pizzavin.

2006 Vedré. En ny spansk bekantskap. Gjord på 50% Monastrell, 25% Syrah och 25% Tempranillo. Ett gott grillvin. Lite mulligt och murrigt på ett bra sätt. Relativt fylligt men inte så mycket tanniner.

2003 Finca el Puig slog an helt rätt strängar hos undertecknad. Ytterligare en spanjor gjord på 45% garnacha, 23% cariñena, 20% cabernet sauvignon, 10% merlot och 2% syrah. Vinet hade inte filtrerats. Doften var stor och oväntat utvecklad. Körsbär och plommon var det första jag slogs av, men även en hel del rostade fat. Lite åt choklad-, kaffe- , läder-hållet. Systemets "klockor" visar elvor på allt, men jag hade nog förväntat mig mer tanniner Riktigt trevlig bekantskap. Har två flaskor i källaren, men kommer definitivt att köpa fler. Tål att ligga ett tag. Rhônarna har också druckit och gillat.

2006 A Amarone dracks som tur var innan Finca:n, för den var inte alls i samma klass som spanjoren. Fylligt och rätt så ursprungstypiskt, men utan att imponera. Skulle säkert mått bra av att luftas ordentligt, vilket tyvärr inte hanns med. Som lite kuriosa kan nämnas att vinet faktiskt innehåller 5% Cabernet Sauvignon. Har aldrig sett CS i Amarone förut.

Tog förresten en oskuld i måndags...

Kroatien

Marken har precis slutat gunga efter en första veckan någonsin i segelbåt för unge (nåja) herr doktor. Måste först och främst ge en stor tumme upp till Kroatien. Fantastiskt vackert land! Inte mycket vind att bjuda på dock. Vi gick för motor mer än hälften av dagarna. Gav i och för sig tillfälle att spana in både delfiner ochsvärdfisk som hoppade i vattnet.

Varje stad vi var i, både på fastlandet och ute på öarna hade en geniun liten stadskärna som förde tankarna tillbaka till romarriket. Små, trånga och mysiga gränder med med hus och gatsten av marmor gjorde att man nästan såg både romare och pirater spatsera på gatorna framför sig. I gränderna låg ofta små anspråkslösa restauranger som ledde in till fantatiska små innergårdar, inte sällan belägna under stora apelsinträd eller stora vinrankor. Priserna låg en bit under svenska, utan att för den delen kännas som jättekap. Fisk, räkor och annat gott från havet var för det mesta dock inte bara billigt utan även grymt gott! Varje restaurang hade ett eget husvin, både rött och vitt, vilket normalt sett kostade runt hundralappen för en liter. Då resten av sällskapet inte särskilt vinintresserade blev det oftast husets som avnjöts. Det gjorde i och för sig inget, för det var för det mesta riktigt trevliga bekatnskaper. En del var lite vattniga, men på andra ställen var det så att jag lätt varit beredd att betala över hundralappen för en flaska på systemet. På många av ställena verkade det som husets vin faktiskt brygdes på plats. Vid något tillfälle fanns till och med lite av bottensatsen med i karaffen.

Tack Finare Vinare och Tommy för tipset om Zlatan Plavac. Tyvärr lyckades jag inte hitta hans Grand Cru annat än på ett kaffe i Trogir. Där kostade det dock cirka 500 SEK, så det hade säkert varit en hel del billigare i affär än hemma i Sverige. Skulle ha letat när vi var på Hvar, för det är tydligen där det görs. Hittade en hel del av hans billigare viner, men fick tyvärr inte tillfälle att prova. Det fanns en hel del Vinotek i Kroatien, men de flesta var små och sålde oftast enbart 4-5 olika viner från samma producent. Ville man ha större utbud fick man vända sig till snabbköpen. Där var inte heller något större utbud, framför allt inte bland de lite dyrare vinerna. Hittade dock vinet Grgic, som står omnämnt i 1001 wines you must drink before you die som ensam representant för Kroatien. Kände mig dock "tvungen" att ge bort båda flaskorna till mina föräldrar som ju faktiskt stått ut med våra två bastarder i en vecka...men jag har blivit lovad smakprov vad det lider. Vinet är gjort på samma druva som Zlatan's, Plavac Mali, så det ska bli intressant att prova framöver...

Kommer en recension på ett vin från Hvar framöver, men det tar vi en annan gång ananrs kommer jag aldrig bli klar med det här inlägget...

Kroatien coming up

Varför stavas inte coming med två m egentligen?

AT-tentan avklarad. Snublande nära att bli "riktig" doktor nu. Några månader på vårdcentral så...

I övermorgon bär det av till Kroatien för en veckas segling. I senaste munskänken står det ju om just Kroatien och i "1001 wines you must drink before you die" finns ett kroatiskt vin med. Ska se om jag hittar något trevligt att dricka eller ta med mig hem. Tips mottages tacksamt.

When in France...

...drink Californian Zinfandel. Ja, jag vet, det låter inte klokt. Men som lite bakgrund kan jag berätta att mina föräldrar förra året köpte ett hus någon mil norr om Cannes av en britt. Han skulle flytta hem igen och när det väl var dags att bege sig så fick bohaget stanna kvar. Detta inkluderade en mindre vinkällare...eller i alla fall en vinhylla nere i källaren av högst varierande kvalitet. Skulle tippa på att 3/4 av vinerna redan är för gamla och på en del har dessutom etiketten trillat av. Men, det fanns även lite kul som några flaskor Champagne och lite utländska flaskor. Hur som helst så noterade jag sist vi var där att det fanns en flaska av 1997 Ravenswood Sonoma County Zinfandel. Vinet finns ju även här hemma i Sverige så inför resan till Frankrike köpte jag med mig en flaska av årgång 2005.

1997 Ravenswood Sonoma County Zinfandel har tappats på butelj den 31 mars 1999 enligt etiketten och med en syrahalt på 0.72g/dl. Doften känns ordentligt mogen, lite sötaktig med en lite mogen frukt. Efter ett tag dyker ett helt hav av sötlakrits upp. Även i munnen är vinet naturligtvis mogen med en inbjudande rundhet. Slutet bjuder på bra längd med överaskande syrlighet. Lite over the edge, men roligt att prova en riktigt mogen zin. Har lite dåliga anteckningar på hur frukten stog sig, men kanske är avsaknanden av anteckningar ett tecken på att det ändå fansn en del frukt kvar?

2005 Ravenswood Sonoma County Zinfandel's syrahalt var enligt etikett 0.61g/dl. Enligt bibendum är vinet gjort på 83% Zinfandel, 14% Carignan, 3% Petite sirah. Doften bjuder på fuktigt trä och mogna bär, med björnbär i frontlinjen. Vinet har lagrats 18 månader på franska ekfat vilket bidragit med en rejäl smörighet, som efterhand övergår i smörkola. I munnen är vinet naturligtvis strävare. Man finner inte alls samma syltiga sötma som i den äldre versionen. Den feta smörigheten återfinns även i smaken. Eftersmaken är oväntat kort.

En intressant jämförelse där det yngre vinet kändes för ungt och det äldre för gammalt. Vi var sex som provade och det blev ungefär dött lopp mellan de båda. Har själv lite svårt att sätta ner foten i något läger, men det var kul att se att 1997:an ändå stod sig bra i konkurrensen. Tyckte inte att 2005:an kändes sådär jättespännande för 179:-. Vinet skulle säkert vinna på att ligga några år. Kanske inte 8, men 3 år skulle säkert lyfta det lite till...men det får jag aldrig reda på, för så intressant var det inte att jag tänker köpa en pava till.

Skabb

På söndag bär det av mot Frankrike tillsammans med två andra barnfamiljer. Vet inte om sex barn i samma ålder tar ut varandra eller om 2+2+2=10. Befarar det senare. Hoppas hur som helst att det blir tillfälle att inmundiga lite trevliga vin och kanske även få lite blogginspiriation. Det har varit dåligtmed viner med sistone och framför allt dåligt med anteckningar.

Får bjuda på lite vård istället:
Är ju som bekant på vårdcentral för tillfället och i häromveckan hade jag en 17-årig flicka som patient. Hon sökte pga kliande utslag äver hela kroppen, inklusive mellan fingrar och runt bröstvårtorna. Hon hade haft det ett tag och nu hade även pojkvännen börjat få besvär. Trots att jag inte lyckades hitta något värddjur (mikroskopet funkade inte), så var det rätt uppenbart att hon hade lyckats få skabb. Det "roliga" i kråksången var att tjejen nu insåg att "fan jag måste berätta för min pojkvän att jag smittat honom med skabb". Jaha, vad är det för kul med det tänker då du? Det roliga var pappan som också var med vid besöket. Han skrattade så tårarna sprutade när han hörde detta och undrade om han fick vara med när hon berättade de glada nyheterna. Ibland är det skönt att ha förädrarnas stöd ;)

AT-tenta

Igår avklarades förhoppningsvissista tentan på åtminstone 5 år, AT-tentan. Rätt klurig måste jag erkänna. För ev läsare som är läkare eller bara nyfikna kan ni prova lyckan här.

Inte mycket vin att berätta om. Blev inspirerad av Billigt Vin, när dessa nu faktiskt gjorde skäl för namnet och provade billigt vin. Hänvisar helt sonika till deras beskrivning av 2007 Tabalí Syrah Reserva. Ett bra vin för priset, men inte så himla spännande. Blir att ta till när vardagen kräver en skvätt...

PS. Idag blir det inte heller mycket vin. Tänkte för en gångsskull ge mig utoch festa lite.

Onsdag

När man är lite så här småonykter på en onsdag så vill jag gärna bjuda på ett skratt ;)

9. 2005 Chateau Mont-Redon

Dyrgripen på listan. Med sina 234 kronor ligger den en bra bit högre än övriga viner på listan. Även Mont-Redon har drabbats av prishöjningen, med en höjning på nära 10%, från 215 till 234 kronor. Den nya årgången har gjort en rejäl klättring i listan, 2004:an hamnade på 36:e plats.

Motiveringen i år lyder:
Rikt och kraftfullt, men ändå elegant med bra tanniner, kryddiga grenacheinslag och fina svartfruktiga syrahtoner.

Vin körs genom aeratorn ner i dekantern en dryg timme innan det är dags för middag. Kanske lite snålt med tid, men jag räknar med att aeratorn motsvarar 1-2 timmars dekantering.

Färgen är ljuströd, lite åt Bourgognehållet. Doften känns (förvånande nog) inte särkilt knuten, mer ungt. Rikt bärig med björnbär i frontlinjen, men även hallon, jordgubb, plommon och aningen körsbär. Lite sytligt. Fatigt med lite vanilj(kola) och ett knippe kryddor och peppar. I gommen finns naturligtvis en del tanniner, men en stramhet som ändå inte tar överhanden. Kryddor och mörka bär dominerar även här. Eftersmaken har en bra längd med lite bitter frukt.

Årgången har provats av åtminstone tre andra vinbloggare (enligt min modifierade sökmotor till höger).

Vet inte om det är dagsformen eller matvalet som förstör helhetsintrycket, men jag har svårt att tända helt på det här...och det förvånar mig. Jag brukar alltid gå ingång på Chateauneuf-du-pape. Vinet känns lite för intetsägande för prislappen. Tyckte, när jag provade efter fem till luftning att det nästan kändes lite vattnigt. Jag hoppas att det är ungdomen som gör det, men jag är lite skeptisk. Mindre bra flaska? Ska sägas att jag misshandlade vinet lite genom att servera det till starkt kryddade, grillade kamben. Vinet skulle nog gjort sig bättre till något med lite mindre dominerande kryddning.

Countdown 2009 - 10. 2006 Brolio

Så var det då dags för en favorit i repris. Allt om mats topplista med Sveriges 100 bästa viner...mest prisvärda skulle väl vara en mer korrekt formulering, men vi lämnar den diskussionen därhän ikväll. (Finns det förresten fler än skåningar som säger därhän? Känns sjukt skånskt)

Listan innehåller en del förändringar jämfört förra året. Glädjande nog innehåller 10-i-topp inga boxviner. Barone Rocasoli's Formulae har blivit förpassad till 11:e plats och blir därmed återigen bästa BiB. Tycker även att vinerna är lite dyrare i år. Snittpriset ligger på ca 120:-.

Brolio knep första platsen både 2006 och 2007. 2008 fick den dock se sig förpassad till bronsplats...och raset fortsätter. I år kvalar det alltså in på tionde plats. Det är samma årgång som på förra årets lista, så antingen har vinet inte utvecklats med fördel eller så har helt enkelt en hel bunt viner ryckt upp sig.

Jaha, vad har då hänt sedan vi provade den sist? Har lite svårt att svara på den frågan eftersom minnet av det tillfället inte har någon framskjuten plats i minnet. Vilket kanske i och för sig säger väl så mycket om vinet. Vinet har ju inte direkt fått ros av övriga bloggsverige. Läs här, här och här...eller varför inte prova min nya sökmotor i högerlisten?

Motiveringen förra året skrevs:
Härlig koncentrerad frukt. Balanserade syror och drag av färsk tobak, fat och örter.

I år låter det såhär:
Utmärkt och koncentrerad med balanserade syror och drag av körsbär, fat och örter.

I tidningen kostar vinet 99:-, men efter prishöjningen ligger det på betydligt styvare 115:-. Undrar om det hade hamnat lika högt om bedömningen gjorts efter det nya priset. Personligen ställer jag betydligt högre krav på ett vin för 115:-, jämfört med ett för knappt hundralappen.

Idag fick vinet göra sällskap till ett stycke grillad kyckling. Grillade indirekt i Webergrillen. Vilket tar cirka en timme för er som undrar. Man möts av mognadstoner med fat, peppar, mörk choklad, kaffe och lite chark när man stoppar ner nosen. En hel del kryddor och det passar bra i kategorin kryddigt och mustigt. Lite mörka bär naturligtvis, men de känns rätt så anonyma. När man sedan tar vinet i munnen slås man direkt av att det känns för varmt. Nu kommer det visserligen direkt från systemet, så det är säkert någon grad varmare än det borde. Men det är så väldigt påtaligt. Tidigare bloggar har talat om ett jolmigt, bläckigt vin och det är precis så det känns. Har inget minne av att det kändes så sist, men då plockade jag upp det från källaren och då var det säkerligen lite kallare. Hur som så leder det till att syrorna känns lite för svaga. Vinet är i övrigt relativt fylligt med lätt sträva tanniner. Lite mer syraattack i eftersmaken.

Det här kändes inte som någon vidare inledning på topplistan. I alla fall inte till det priset. Skulle bli förvånad om vinet kvalar in på topp-10 nästa år med den prislappen...om nu inte nästa årgång är något i hästväg.

Let's call it the comeback!

Inte riktigt kanske...men ett nytt inlägg i alla fall. Påsken har passerat, våren är här och det tryter fortfarande med blogginspiration...

Var nere på bolaget och hämtade ut en flaska champagne idag som jag beställt. Gjorde beställningen innan prishöjningen och hade hoppats på (ja, faktiskt räknat med) att få betala det lägre priset. Men icke! Nu blev det bara 21kr mer, men det stör mig likförbannat.

Nu lite om några av de viner som passerat gomseglet den senaste tiden...

2006 Il Nero di Casanova från La Spinetta hämtades hem från beställningssortimentet nyligen. En La Spinetta frånToscana gjord på 95% Sangiovese och 5% av, den för mig okända druvan, Colorino. Hittar den inte ens i Oz Clarke's Druvan bakom vinet, så då måste den vara en raritet eller möjligen gå under något annat namn normalt. Stoppar man ner näsan i glaset möts man av en ungdomlig doft med tydligt drag av riven mjölkchoklad, tillsammans med körsbär och lite kaffe. I munnen återfinns ett strävt vin med ordentlig syra. Mörka bär och choklad. Ett hyggligt vin nu, men jag ser fram emot att prova det igen om sisådär två, tre år.

2004 Tamellini Recioto di Soave. Jag har sagt det förut, det här vinet är fantstiskt! En fullkomlig explosion av tropisk frukt, med mango, aprikos och ananas i frontlinjen. Har ni inte smakat och gillar sött vitt så ser det ut som om det finns några flaskor kvar på bolaget. Bara färgen är värd ett köp.

2007 Terra Andina Reserve Carmenère. Inköptes som utfyllnadsvin och fick utgöra sällskap till gårdagens grill. Vinet får bifall av folket runt bordet, inklusive vår italienske svåger som precis suttit sågat alla Nya Världen-viner och konstaterat att de alla smakar damm. Själv har jag svårt att komma förbi den oerhört tydliga tonen av grön paprika som först möter snoken. Till slut lyckas jag dock krångla mig förbi och hittar då en hel del fat tillsammans med choklad och lite kaffe. Vinet är runt, relativt fylligt och utan påtaglig syra. Lite mjuka tanniner. Ett ok grillvin om man gillar gröna tongångar.

Har även varit nere i Helsingborg på utbildning och passade på att gå på Lagmarks med Esping från Billigt Vin. Lite som att vara på blinddate ;) Har inte tidigare varit på den typen av Vinbar med vin på "tappkran". Blev lite besviken när Tignanellon från -99 som utlovades på nätet inte visade sig finnas IRL.

2005 Aalto P.S. var ett riktigt muskelknippe. Koncentrerat med bär och vanilj. Lite kaffe. I munnen är strävheten något i höstväg. Är väl kanske lite av en vekling när det gäller tanniner, men besrivningen på Lagmarks som "mjuka, runda och sammetslena" känns som lite av ett skämt. Men nog var det riktigt gott!

2004 Ca'Rugate La Perlara. Läste precis att Finare Vinare inte gav tummen upp åt 2006:an, men jag gillade detta. Mörk, inbjudande färg. Torkade aprikoser, nötter och ett uns choklad. Bränt socker och honung. Lång härlig eftersmak. Trevlig, men ingen Tamellini ;)

Andra viner som också passerat, men utan utförligare anteckningar:
-2007 Il Fitto. När de till och med i munskänken skriver att det kommer att sälja på namnet, så var man ju bara tvungen att prova. Hög syra och lite tunnt.
-Misiones de Rengo Carmenère ska visst vara Concha y Toro's botförsök för Casillero del Diablo. Etiketten är formad som ett kors. Lite sötfruktigt insmickrande, men trevligt när manär inne på kvällen fjärde flaska.
-2005 Louis Bernard Chateauneuf-du-Pape. Danskt snabbköpsvin. Knutet och bjöd endast på lite frukt. En del tanniner. Har en flaska kvar och den får nog ligga två år till...
-1996 Segond de Durfort (Lagmarks). Hade hoppats på en trevlig mogen Bordeaux, fick blomvatten.

Tack Esping för en trevlig stund!

2007 Gustave Lorentz Riesling Réserve

Kort liten notis om dagens vin...
2007 Gustave Lorentz Riesling Réserve bjuder på en ljust blekgul färg. Doften är nåt hopkok av päron, äpple och kvitten. Mineral, men ingen citrus att tala om. Smaken bjuder på ett torrt vin med samma okända fusionsfrukt som ovan tillsammans med mineral, toppat med en bra syra där man till slut återfinner citrusen.

Vinet öppnades egentligen igår, men jag kunde inte med att dricka mer än ett halvt glas. Doften påminde nämligen extremt mycket om gamla minnen av Östgöta Nation i Lunds årligen återkommande champagnegalopp. Minns inte vad det var man hade i flaskorna när det väl begav sig för min del, men det var knappast riesling (eller champagne för den delen). Men doften väcker hur som helst minnen, som var svåra att få harmoniska med gårdagens räkpasta. Gammal fylla funkar helt enkelt inte helt hundra vid familjemiddagen. Såhär dagen efter är den doften inte alls påträngande, men jag har svårt att gå igång på det här...

2007 Kenwood Yulupa Chardonnay

Årets första bi får väl tillsammans med sommartid ses som ett riktigt startskott på våren. Strålande dag idag. Magsjukan gav med sig efter ett dygn och lördagen bjöd på utemiddag på liten italiensk trattoria. M ville dricka vitt och jag rött, så vi fick hålla oss till husets vin som var det enda som fanns på glas...

2006 Bassi Sangiovese di Romagna bjöd på en stor tilltalande doft med nycket bär. Tyvärr levde inte smaken upp till doften. Lite för bra tryck i syran och lite platt smak. Drack även en Muscato Passito vars namn tyvärr gick mig förbi. En underlig upplevelse där doften kändes söt och packad med tropisk frukt och melon. Smaken däremot var nästan torr. Mycket skumt med tanke på att vinet alltså var gjort på torkade muscatdruvor.

Innan helgen drack vi även 2007 Kenwood Yulupa. En amerikansk chardonnay som släpptes nu i mars och som fått goda lovord. Vinet har en ljusgul färg och doften kändes väldigt druvtypsik och bjöd på ett rejält knippe frukt tillsammans med en näve nötter toppat med lite smör. Dofterna gick igen i smaken på detta torra vin som även bjöd på en ordentlig syra. Tyvärr var inte eftersmaken något vidare utan drog lite åt det beska hållet uppblandat med smör. När temperaturen i glasen stigit någon grad dök det även upp en påtaglig doft av vanilj.

För er som inte tillhör ABC-skolan (anything but chardonnay) var detta ett hyggligt smakprov på en ekad Chardonnay, där beskan tyvärr sänkte betyget ett snäpp.

PS. Hörde på Ekot att min gamle föreläsare Fredrik Nyström skulle göra en studie där man skulle jämföra vad som hände om man drack 1-2 glas rödvin om dagen med en kontrollgrupp som inte ska dricka något (vin). Vet tyvärr inte vad man skulle studera, men enligt Ekot trodde Nyström att studien eventuellt kunde leda till att läkarna ordinerade ett dagligt glas rött till patienterna. Studien skulle bara hålla på i tre månader, vilket känns lite väl kort för att man ska kunna dra några slutsatser. Nyström har tidigare gjort studier som varit gett intryck av lite publicitetsmakeri (bl a en "super-size me"-studie), och det här känns lite likadant...men kanske är det så manfår gå tillväga för att få finansiärer till studier numera.

Ni kvinnor...

snackar om hur det är att föda barn. Ni skulle bara veta hur en kille känner sig när han är förkyld...och dålig i magen. Samtidigt!

Vår ensamma middag på restaurang flög plötsligt all världens väg. Istället blir det hemmakväll och försök till kurering med Ben & Jerry's.

In innehållsdeklarationen veritas

Mats-Eric Nilssons bok Den hemlige kocken har varit minst sagt hypad på sistone. Aftonbladet har tagit in Nilsson som en häxjägare på jakt efter producenterna som tillverkar den undermåliga maten vi så ofta stoppar i oss. Boken finns just nu att införskaffa på bokrean och är en av få böcker jag plöjt igenom den senaste året.

Boken avhandlar det mesta och de värsta av de tillsatser och genvägar som producenterna tar till för att tillverka produkter (eller mat om man vill kalla det för det) som tilltalar konsumenterna och samtidigt håller nere kostnaderna.

E-nummer avhandlas naturligtvis flitigt, men även saker som vaniljsmak gjord på kodynga, färgämnen för att imitera ränder från grillgallret på köttet, färskpressat som är ett år gammalt...ja listan kan göras lång. Känner mig lite som en frände till författaren efter att redan ha avhandlat Lejonet & Björnens halvabrikat (hörde förresten att de hade konkat) och glutamat.

Finare Vinare är knappast ensamma om att tro att den tryffelolja de häller på maten innehåller tryffel. Enligt Nillson saknar tryffel essensoljor och tryffelolja skulle därmed alltså vara en omöjlighet. Farbror kemist har istället varit framme. Inte heller den närmast avgudade balsamicovinägern (di Modena) får man ha i fred. Vinäger blandat med druvmust och karamellfärg. Vill man ha äkta vara ska man leta efter aceto balsamico tradizionale (som naturligtvis kostar skjortan).

I slutet av boken finns ett register med olika matvaror som och vad man bör tänka på när de inhandlas. Det finns även ett register som avhandlar alla E-ämnen. Tyvärr är allt i princip inriktat på vad som är osunt, rent fusk eller mest bara nasty. Det hade varit trevligt att få ett litet kapitel om vilka ämnen är "ofarliga" eller kan intas utan dåligt samvete utan att behöva lusläsa registret...men det kanske inte finns några, jag har inte läst registret.

Är den här boken något för alla? Nej! Om du är nöjd med den mat du stoppar i dig och inte vill våndas på stormarknaden när du ska välja varor till dig själv och barnen (med läsglasögonen i högsta hugg för att kunna läsa det finstilta), så skippa den här boken. Lägg hellre dina slantar på annat om du inte har råd med dyrare inköp, för det blir oundvikligen följden om man väljer att ta till sig Nilssons text. Själv gillade jag den här boken...tyvärr är det numera mycket svårare att äta till exempelt industribakat bröd och riktigt njuta av det. Det blir snarast med en lätt avsmak man stoppar i sig frukostmackan.

Jadajadajada, vad han babblar på. Var är vinet?! Lite kan jag bjuda på...
Jämförde två viner gjorda på Shiraz och Viogner, 2007 Treasures och 2006 Graham Becks the Joshua, båda tillfälliganyheter. Joshua drog det längsta strået med lite mer rustik känsla och var riktigt trevligt, medan Treasures kändes betydligt yngre i frukten och med en friskare syra. Lite enklare.

Vi har även hunnit med att dricka 2004 Porte du Roy en St Emilion som inhandlats i danskens land. Har tidigare varit positiv till den, men nu känns det som vi passerat bäst före. Vinet var fortfarande stramt men frukten stod inte längre upp mot tanninera. Lite tunn doft med animalisk touch.

2006 Zenato Ripassa stod sig bättre än sin franske granne till lammet. Kryddigt och mustigt med en dov doft med mycket lakrits. Värt en slant mer än andra ripasso, men vet inte om det är värt dubbelt upp mot exempelvis Monti Garbi.

Why bother

Ibland undrar jag varför manöverhuvudtaget ska bry sig. Man kan lika gärna skriva ut antibiotka till alla som ber om det.

Jag hade en kvinnlig patient igår, snygg och piffad i 40-45 års åldern (påtaligt opåverkad), som sedan 5-6 dagar hade drabbats av hög feber, hosta och ledvärk. Hennes son hade nyligen haft liknande besvär och hade fått antibiotika och ganska snabbt blivit bra efter det. Nu kom hon alltså och hade samma symptom som sonen, som blivit bra på antibiotika, och ville ha samma medicin. Hon tyckte att hostan kändes rosslig, men hostade inte upp något. När jag undersökte henne hittade jag inget avvikande, lungorna lät helt bra. Tog då en snabb sänka (CRP) som var klart förhöjd, men inte så hög att det gick att säga säkert att det inte rörde sig om influensan...för det var alltså min tolkning att det rörde sig om influensan. Bakteriellunginflammation smittar normalt sett inte om det inte rör sig om specialbakterier och i så fall hjälper inte vanlig antibiotika. Ofta hostar man dessutom upp fult slem. Jag visste dock att patienten var helt inställd på att få antibiotika så när jag berättade om min tolkning så föreslog jag att vi skulle göra en akut lungröntgen, eftersom man vid så långdragna besvär och så högt CRP troligtvis skulle se infiltrat. "Inte en chans!" var det svar jag fick då, det hade hon inte tid med. Jag stod dock på mig och sa att om inte hade tid idag var detinte värre än att hon kunde åka upp imorgon och att jag skulle ringa när jag fått svar... Dagen efter möter jag henne i korridoren. Då har hon fått en ny akuttid hos en annan doktor som skrivit ut antibiotika till henne eftersom det lät lite på lungorna. Mitt diktat var inte utskrivet och patienten sa naturlitgvis inget om vad jag hade sagt dagen innan. CRP:t hade sjunkit med 1/3, men tydligen lät det lite på lungorna den här gången.

Jag är fortfarande helt övertygad om att hon hade influensa. Med sjunkande CRP skulle hon säkerligen bli frisk inom de närmaste dygnen utan antibiotika. Nu blir tolkningen den att hon visst hade rätt som trodde att hon hade lunginflammation och blev bra på stört och de där okunniga jävla AT-läkarna som inte kan något.

Det är min fasta övertygelse att man ska vara restriktiv med antibiotika om man inte är absolut säker på sin sak och det inte är en potentiellt farlig sjukdom. På vårdcentralen har man dessutom alla chanser att följa upp patienten och sätta in antibiotika senare om man omvärderar sina fynd. Men ibland känns det inte som man har mycket för den hållningen, speciellt inte om patienterna vägrar lyssna på vad man säger till de. Patienterna känner visserligen sin egen kropp bäst, men om man har olika uppfattning om saker så hade i alla fall jag hellre valt att försöka objektifiera det hela (med exempelvis en lungröntgen), istället för att stoppa i mig medicin som både kan ge biverkningar och bidra till en ökad antibiotikaresistens. Suck! Ytterligare en anledning till att välja röntgen efter ATn.

Helgen v 11

Första veckan på vårdcental avklarad. Folk har sökt på grund av allt från innebrännare till hjärtsvikt och misstänkta tumörer. Vårdcentral innebär helt andra utmaningar än sjukhus. Plötsligt är utmaning att övertyga folk om att deras åkommor är ofarliga och att man kan avvakta, eller för den delen att antibiotika inte är aktuellt och inte skulle hjälpa...

Helgens eloge måste otvivleaktligen gå till svenska folket. Att rösta fram Malena Ernman som årets vinnare i meodifestivalen var lika oväntat som kul! Ska bli kul att se hur den presterar i Moskva. Blir säkert antingen kanon eller kalkon, kan inte tänka migenmittenplacering. Jag tror på Malena!

På vinfronten intet nytt...mycket lite i alla fall.

Helgens första vin är initialt en riktig besvikelse. 2006 Cellier des Dauphins Cru des Côtes du Rhône känns knutet och bjuder inte alls upp till dans. Doften bjuder bara på lite ungdomliga bär och stänk av lakrits. Även smakmässigt återfinns bär och salmiak. Vinet känns knappt medelfylligt och oblanserat med lite för markerad syra och ett mellanregister som känns vattnigt. Efter lite luftning hämtar sig dock vinet en aning. Fatkaraktären blir framträdande med både vanilj och smörkola, lite sötma. En mustigare kryddigare känsla. Kaffe. De läckra sötlakritsbitarna från Gott & Blandat har fått vara med. Lätt sträva tanniner. Vinet når aldrig några högre höjder och syran förblir lite för markerad. Såg att vinet fått lite olika omdömen. Grappe.se gillade det, här var det mindre smickrande tongångar och slutligen godkänt av Röttorp. Tots att jag inte går loss på det hade det varit kul att se hur det skulle hur källaren skulle behandla det.

2002 Azienda San Martino Barolo är inköpt på något att de danska snabbköpen för en okänd (säkert rätt låg) summa. Har en annan Barolo från samma årgång och lika okänd producent, också inköpt i grannlandet. Intressant nog har flaskorna exakt samma text på baksidan. Alkoholhalten skiljer sig en halvprocent, annars hade jag nog funderat på om det inte var samma vin. Vi har med det till några vänner som inte dricker vin särskilt ofta,vi koncentrerar oss inte direkt på vinet. Det finns inte ens en karaff att tillgå utan vinet far mellan flaska och kastrull några gånger. "Nebbiolobrun" i kanten. Viol, lite chark och en viss fatighet. M gillar det, jag tycker det känns lite oinspirerat. Ett matkrävande vin med en del sträva tanniner. Inget ni behöver korsa sundet för.

Gräsänkling

Dåligt med bloggande just nu. Känner mig inte riktigt inspirerad och har mest druckit den senaste tidens viner utan att riktigt anstränga mig för att analysera vinet och framför allt inte för några anteckningar. Denna helgen är jag dessutom gräsänkling med smabon i Linköping för tjejhelg. Kallade visserligen in förstärkning i form av föräldrarna på fredagen. Några korta tankar om de viner som slunkit ner bara...

2005 Casanova di Neri Rosso di Montalcino köptes av mina föräldrar på Bordershopen. Pappa fråga vinansvarig vilket av deras viner han tyckte var bäst. Tänk vilket oerhört trist jobb om man nu verkligen är vinitresserad. Tror att frågorna mer brukar vara i stil vilken box som är billigast, godast eller innehåller mest alkohol. Tog inga anteckningar när vinet dracks förra helgen. men, det var gott. ;)

1996 Château Haut Caperot St Emilion hade mina föräldrar med sig. Farsan har en hel del viner på lager som jag tror kan vara riktigt intresanta och med några år på nacken. En hel del har säkert passerat bäst före datum, men många kan säkert vara riktigt trevliga. Tyvärr var dagens exemplar korkskadad. Riktigt synd för man kunde ana ett riktigt angenämt vin i bakgrunden. Försökte hitta lite om denna Grand Cru på nätet, men hittade i princip inget. Antagligen har slottet bytt namn.

2006 Château Laquirou Champs Rouge har redan föredömligt beskrivits av MSVin. Det var dock ett drygt halvår sedan och vinets färg har nu fått lite mer mognad och bjuder därför inte på några violetta kanter. Tycker även att frukten är lite mer nertonad nu jämfört med MS beskrivning. Det var hur som helst riktigt gott och det är bara att gratulera de som fick tag i några pavor efter prissänkningen.Önskar jag hade ett helg gäng kvar. Billigt vin, hur gick det för er?

Imorgon börjar allvaret på vårdcentral utanför stan. Antibiotikastinna föräldar beware!

PS. Jag kan förresten varmt rekommendera Slumdog Millionaire som går på biograferna nu. Riktigt bra!

2 x 2006 Shiraz/Syrah

Förra veckan bjöd på två trevliga händelser för undertecknad:

1. Jag gick min sista nattjour på psyk (utan besök av undersköterskor för er som undrar). Är inte "psyk-material", så det är skönt att få slut på den placeringen. Även om det varit nyttigt. Dags då för vårdcentral om två veckor. Inte heller det min framtida arbetsplats, men det kan jag i alla fall hyggligt och även om man saknar alla kollegor på sjukhuset så är det rätt så trivsamt. Det ser förresten ut som om jag kommer prova på röntgen efter avslutad AT.

2. Ett av världens bästa band, Placebo, kommer till den lilla festivalen Siesta i Hässleholm i maj. Bara att gratulera bandbokaren som lyckats med ett riktigt kap. Hoppas bara det går att fixa barnvakt.

Under helgen jämförde vi två 2006:or gjorda på Syrah/Shiraz. Som representant för gamla världen har vi Moillard-Grivot Crozes Hermitage, som även fanns i glaset förra veckan. Nu är det dock tre nya analytiker som stoppar ner nosen, så noteringarna kommer ändå skilja sig åt en del. Peter Lehmann The Barossa får representera nya världen. 3 kronor skiljer dessa två viner åt.

The Barossa är definitivt fatlagrat. Vi hittar både vanilj och kola. Mandel nämns. Doften är lite blöt, åt svamphållet. En viss grön ton. Jag har alltid haft svårt att hitta minten och eukalyptusen som så ofta ska återfinnas i australiensiska viner, men här finns den. Efter lite luftning har kaffet hittat ner i glaset. I munnen känns syran bra och tanninerna mjuka. Vinet är drygt medelfylligt och bjuder främst på bär och fat.

Crozes-Hermitage är något tunnare i förgen, men inte så mycket som jag förväntat mig. Vinet doftar tydligt av stall med dragning åt häst(gödsel). Det noteras även mandelmassa, samt en lite bränt charkuteri. Det talas om en blommighet, vilket väl bara att skriva under på. Vi försöker länge komma på vilken blomma, men lyckas inte nå ända fram. Tulpan är jag inne på, hyacint tycker någon annan. Efter ett tag tillkommer precis som i första vinet även en rejäl dos kaffe. Hittar varken Earl Grey eller julmust i dagens flaska. Vinet bjuder på lite mindre syra än Barossan och samtidigt lite mer beskhet. Tanninerna är något mer sträva än första vinet.

Jaha, vilket vin var då godast undar du säkert? Det ärliga svaret är att vi aldrig riktigt kom så långt. Vi packade nämligen upp två gitarrer till nyinköpta Guitar Hero och sen var vi fast. Trots ett sällskap på fyra personer gick knappt hälften av vinet ner. Så dagens vinnare var alltså en plastkopia av en Gibson Les Paul :) Men jag skulle nog säga att fransosen föll mig mer i smaken.

2001 Chateau Musar

Idag (läs igår) skulle det då äntligen avgöras. Vågar man lita på Kronstams tips eller inte? Är det bara sikte på prisvärdhet eller har mannen smaklökar man kan lita på? Brukar ju ofta röra mig bland viner som trots allt (prismässigt) är i de ligor som Kronstam brukar recensera, så det är svårt att inte slänga ett öga på söndagarnas listor. Senaste årgången av Musar fick ju inget vidare omdöme. "2001 Chateau Musar uppfyller å sin sida alla mina fördomar om detta vin. Både lukt och smak är pinsamt oxiderad med volatila ättikssyror. Häll en matsked salubrin i ett glas nattståndet vin och lukta, så förstår du vad jag menar. Även om flaskvariation någon gång kan göra att du hittar en Musar som går att dricka, så finns det roligare sätt att spendera ett par hundralappar", är ju inte direkt smickrande ord.

Jag kände efter mmm-vins inlägg om jästsvampen Brettanomyces att en Musar nästan var ett måste. Kände att jag själv var tvungen att själv få uppleva lite brett.

Vinet är blekt tegelrött. Det har inte filterats, så det simmar runt en del finkornig fällning i karaffen. Hade tänkt ha flaskan stående några dagar, men med en spontan barnfri helg och lån av föräldrarnas lägenhet så fick vi helt enkelt stå ut med detta. Doften i flaskan är klart intressant. Doften som sitger ur glaset är klart intressant. En doft som är svår att definiera stiger mot våra näsor. Det är inte långt från plåster, men ändå inte. Lite som nyuppackad plastbadring på sommmaren. Det finns även en stallighet och en lätt doft som drar lite åt aceton, men utan att på något sätt störa. Svettig sadel. Faten finns också där och i bakgrunden ligger en svag, dov doft av torkad frukt (läs russin). Faten och den dova, lite söta frukten återfinns även i den mogna smaken uppblandat med en viss diskret strävhet. Hittar även lädret. Eftersmaken är ok, utan att ligga kvar i oändlighet. Tyckte inte att vinet vann särskilt mycket på att dekanteras, även om det till och med rekommenderas på baksideetiketten. Men jag var lite okoncentrerad efter maten.

Önskar jag kunde säga att jag numera helt räknat ut Kronstams smak, men det har jag bara nästan. Jag gillade det här vinet, men hittar inte riktigt det där extra. Kommer nog inte köpa den här årgången igen, även om jag gärna skulle prova fler årgångar. För den prislappen skulle jag nog satsa på något annat...men det var kul att få känna på lite brett (och ett moget vin till överkomligt pris). Förstår parallellerna till plåster, även om det inte riktigt träffar rätt. Tycker mig nog att jag känt liknande doft från andra viner, så det finns nog mer brett därute än jag insett.

2006 Moillard-Grivot Crozes-Hermitage

Den gångna veckan har bjudit på ännu en natt på psyket. Hade sista patienten 20:30, vilket faktiskt kändes helt absurt. Det innebär att jag sover på sjukhuset (och sover riktigt dåligt) hela natten och knappt tjänar några pengar alls. Nu ringde de från avdelningen några gånger, så lite pengar blir det...men annars känns det som en natts dålig sömn utan betalning. Aldrig får man vara nöjd ;) Nästa vecka ska jag vara på psykosavdelning bland de riktigt galna. Ska bli intresant, och samtidigt lite scary.

Dagens vin, systemets budgetC-H, har jag ett lite partiskt gott öga till. Dels har jag provat förra årgången och tyckte att det var riktigt trevlig...men framför allt har jag nu fem årgångar liggande i källaren och gärna ser att jag tycker om det. Laddat för en liten vertikal alltså. Har inga större förhoppningar om att vinet ska ha åldrats med någon större värdighet, men det är alltid kul och lärorikt att jämföra årgångar av samma vin.


Vinet har en trevlig röd färg med lite blårött i kanten. Doften bjuder initialt mest på bär, ganska mycket sådana med en ungdomlig fräschör. Efter ett tag är det som om någon är framme och släpper ner en påse Earl Grey-te i glaset, något som dock försvinner med tiden. Vinet bjuder även nosen på en hel del fat, lite stall och tidvis även en touch av nejlika. I munnen går frukten och faten igen, tillsammans med en harmonisk syra och lätt sträva tanniner. Jag finner även lakrits och dagens bubblare...julmust! Eftersmaken är hygglig, längre än förväntad.


Tycker precis som förra årgången att detta är ett riktigt trevligt vin. Med både nejlika och julmust passar den bra bland Systemets kryddiga & mustiga viner ;) När rhônarna provade 2004:an, hamnade vinet någonstans mellan Crozes-Hermitage och Côtes du Rhône, vilket tycker är en passande beskrivning. Det skulle vara kul att prova denna parallellt med Guigals Côtes du Rhône. Skulle tippa att vinet kan blir ännu mer intressant efter ett eller två år i källaren, så den där lilla vertikalen blir nog inte så dum trots allt. Ska bara hitta en bra tidpunkt och rätt sällskap...

2005 Ètim Old Vines

Ska kanske börja med att säga att jag varit så sugen på vin hela veckan att jag nog skulle tycka om just about any wine. Alla blogginlägg och dagdrömmar om veckans vinnyheter har onekligen triggat vinnerven. Tror inte heller att en vecka på psykakuten har minskat suget. Möjligen skulle det vara tvärtom, med alla alkisar och så, men jag har haft det extremt lugnt och då har en icke-oansenlig tid ägnats åt bloggsfären (en undersköterska för de som undrar).

Dagens vin släpptes också i måndags. Hade inte läst något om det, utan det blev ett spontaninköp. Vinet är gjort på 100% Grenache och kommer från den för mig tidigare okända regionen Montsant. Har nu lärt mig att det betydligt mer namnkunniga Priorat utgör en enklav i Montsant. Fick mitt första nummer av minskänken idag och där får vinet 14 poäng och omdömet prisvärt. Av Röttorp i Dagens Industri får vinet 3,6 och ett fönster på 10-14. I GP får det fyra fyrar. Grappe delar ut 16 poäng. Hittar inte årgången alls i Cellartracker.

Vinet har en trevlig mörkröd färg. Stoppar man ner näsan hittar man ett realtivt kryddigt vin med lite vaniljträig doft från de 10 månader vinet legat på fat. Det bjuds på mogna bär med bland annat björnbär, lite åt sylthållet. Lite bränd doft. På baksidan av flaskan talas det om lakrits och mineral, men hittar inte jag. I munnen bjuder vinet upp till dans med bra krydda, syra och frukt. Främst plommon, björnbär och körsbär. En del sträva tanniner och hygglig längd på den bäriga eftersmaken. Jag måste säga att jag uppskattar det här vinet, det blir dessutom bättre under kvällens gång och vinner alltså på att luftas. Det utvecklas säkert positivt pm det får ligga något år till, men jag undrar om det håller hela vägen till 2014. Hur som helst klart njutbart redan idag och jag ska försöka ta mig till bolaget imorgon och skaffa några fler...

Kort om veckans skörd...

Tyvärr lite oinspirerade idag, så ni får ursäkta ett torftigt inlägg. Sambon slockande kl 22 och själv borde jag nog också krypa till kojs. Lite om en del av de viner som vi bekantat oss med under veckan. Har haft en ojämn vecka där jag bland annat hunnit starta min födelsedag med en natt på psykakuten (inga undersköterskor). Gick sedan ut på restaurang och åt och där vi till efterrätten åt:

770 Dulce Priorat - Ett spännande och gott rött sött vin. Packat med frukt, men framför allt tanniner. Så pass att det i eftersmaken nästan kändes som det gick från sött till torrt. Passade utmärkt till chokladdesserten. Ska man tro den här sidan så är det även Kosher ;) Så vitt jag kan läsa mig till så är det gjort på Syrah och Garnacha. Rhônarna har provat deras torra variant.

2003 Rioja Bordon Reserva. Ett vin med trevlig tegelnyans. Resten av vinet hade dock tyvärr inte mycket att erbjuda. Mycket fat. Dillen fanns där, men inte så markerad. Lite obalanserat med tunn syra och lite för veka tanniner. Tog ett halvt glas var, sedan korkade vi istället upp...

2005 MASI Campofiorin på halvflaska. Ska snart be om att bli sponsrad av MASI med tanke på senaste tiden inlägg. Markant mer syra jämfört med Riojan. Kryddigt med bra frukt. Fatigt och naturligtvis en del körsbär. Lite bränd ton. På baksidan står det att lagringspotentialen ska vara 10-15, vilket jag spontant ställer mig lite skeptisk till. Framför allt vad gäller halvflaskorna. Har en magnum någonstans i källaren och den ska nog få chansen att se om MASI håller vad de lovar. Ett ok vin som inte

Fick förresten en 2006 Domaine de la Mordorée Cuvée de la Reine des Bois i födelsedagspresent. Alltid vanskligt att veta när man ska knäcka en sådan flaska, men det lär inte bli på den här om 40-årskrisen.

Någon som provat...

2007 La Raia Barbera? I dagens nummer av DNs Söndag redovisar Kronstam en lista som bygger på en provning av åttiotalet viner där man av utrymmesskäl tvingats banta redovisade viner. Han har som han skriver skurit av vid midjan och redovisat de bästa samt de viner man inte behöver tänka på. Skulle tippa på att ungefär hälften av de 80 vinerna är med på listan. Av åttio viner är det tre viner som är så dåliga att de kvalar in på listan. Man blir ju lite sugen på att prova 2007 La Raia Barbera. En italienare som får omdömet ej prisvärt, kvalitet -2 och mognads omdömet häll ut. Bottennotering på allt alltså. Men det är i alla fall ett ekovin ;) På Giertz (importörens) hemsida står det beskrivet som ett härligt vin, ungt och fruktigt. Har ni druckit så skriv en rad...

Kostar 119:- och det är lite för mycket för att jag ska ge mig på att recensera det bara för att en referens i bottenträsket.

Undersköterska, ett riskyrke?

Mina relativt få dagar på psykakuten till trots har jag börjat fundera på om det inte är farligt att arbeta som undersköterska. Jag skulle uppskatta att cirka hälften av de patienter jag haft på akuten, som inte sökt på grund av missbruksproblem, har arbetat som undersköterskor. Några av de som sökt för missbruksproblem också för den delen. Attraherar yrket vissa typer av människor, eller har det bara slumpat sig så? Gjorde min första nattjour den här veckan och jag måste säga att jag tycker att det är lite läskigt med alla oberäkneliga knäppisar ibland. Vissa är verkligen inte friska någonstans...

Är förrsten numera medlem i munskänkarna. Var på introduktionsmöte nyligen. Hade vissa fördomar och onda aningar om att jag skulle vara en bra bit yngre än de andra när jag cyklade dit...och det visade sig faktiskt stämma ganska bra. Jag var yngst med en 4-5 års marginal. Majoriteten var i åldrarna 50-70, precis som de styrelsemedlemmar som var där och presenterade sig. Introduktionen var en kort genomgång av organisationen och lite info om provningsteknik med en enkel provning. Fick reda på att ett blålila vin inte bara signalerade att vinet var ungt utan ofta även innebar att vinet hade en låg syra. Men det var nog också det enda som var nytt för mig ;) Kommer inte riktigt ihåg alla fyra viner vi provade. Minns att det var MASIs Masianco, en ordentligt ekad Chardonnay, en Pinot Noir vid namn Mad Fish samt La Bastide Blanche. Inga stora viner, men så var det ju också gratis. Skrev inga noteringar, så vi lämnar det där. Det var i alla fall trevligt, och förvånansvärt opretentiöst.

Idag har M gjort Boeuf Bourgignogne på recept från Kronstams bok Vinets magi. Hade bara en flaska bourgogne i källaren så det var inte mycket att välja på. 2004 Couvent des Jacobins Rouge fick jag i samband med min examen för två år sedan. Blev aldrig av att jag drack den då och sen har den glömts bort. Röttorp gav den betyg 4,4 med ett drickfönster på 06-07. Vi korkar upp och kollar hur det står sig. Vinet är saftfärgat med lite tegelkanter. Doften är först lite knuten, men bjuder sen på plommon och lite hallon. Lite vanilj och en hel del kryddor. Ingen stor doft. I munnen återfinns plommonen och kryddorna igen. Syran är bra och vinet är naturligtvis inte särskilt fylligt. Inte alls likt de nya världen Pinot:er jag druckit på sistone. Ett helt ok vin, utan att imponera.

Efterrätt får jag själv hitta på, M är för förkyld för att ha någon lust till det. Plockar fram lite av SIAs mangosorbet. Till detta korkar jag upp en flaska 2007 Nederburg Noble Late Harvest. Ett vin gjort på 90% Chenin Blanc och 10 % Weisser Reisling, angripna av ädelröta. Vinet har en fin gul färg. Stoppar man ner näsan hittar man en söt doft med honung, kanderade frukter med en stor del aprikos. I munnen bjuds man på en söt smak med mycket aprikos och lite persika. Vinet har en bra citronkantad syra som hindrar att det käns jolmigt. Eftersmaken är inte stor, men angenäm och lång. I boken 1001 wines som jag skrivit om tidigare hittar jag en 2004 Nederburg Edelkur Noble Late Harvest. Det borde vara en lite mer exklusiv variant av samma vin eftersom prislappen beskrivs som 3$ av 5 möjliga, men det vinet hittar jag inte på Nederburgs hemsida. Dagens vin kostar modesta 69:-. Hur som helst ett riktigt trevligt vin för det priset och troligtvis det bästa söta vita under hundralappen jag druckit. Skulle vara kul att se hur det klarar att ligga lite. PS. Passade utmärkt till sorbeten, fick tipset via en vinblogg (har glömt vilken).

Bilder kommer (tror jag)

2004 MASI Grandarella

Ikväll njuter vid av revbensspjäll med en honungsglaze. I receptet på glazen ingår Knorr's Kött- och grillkrydda. Om ni läser förra inlägget kanske ni kan gissa vilken ingrediens som det finns näst mest av i kryddblandningen...natriumglutamat. ;) Häller på rikligt utan skuldkänslor.

Till detta dricker vi ett vin som jag gått förbi ett flertal gånger på systemet och känt mig lite nyfiken på, men inte riktigt kommit mig för att köpa. 2005 MASI Grandarella är ett IGT-klassat vin som är gjort på samma sätt som amarone med torkade druvor. Det är dock inte de klassiska amarone-druvorna, utan istället 25% Carmenère och 75% Refosco. Vinet är inte heller gjort i Valpolicella, utan en bit österut i Friuli. Relle är visst namnet på de bambumattor som druvorna torkas på och därav namnet.

Refosco är, så vitt jag vet, en ny bekantskap för mig. Slår upp det i Oz Clarke's Druvan bakom vinet. Där står att druvan ger mycket syrarika viner och ibland tilltalande bärig, lätt gräsig doft, men tanninerna är lite hårda och kantiga. Det står även att vinerna är bäst unga och oekade, men kan med lagring utveckla god plommonfrukt och smak av bitterchoklad. Det står tyvärr inget om hur druvan utvecklas om den får ligga och skrynkla till sig lite.

I glaset bjuder vinet på en tät blåröd färg. Stoppar man ner näsan finner man en hel del röda bär, russin och choklad. Efter ett tag tillkommer en doft får beskrivas som fläder (!?) alternativt lite grönt gräs. Det bjuds även på lite fat, om än väldigt diskret. Väl i munnen bjuder vinet på en del tanniner av lite kornig typ. Bären finns där tillsammans med en liten lakritsbit. Alkoholen (14,5% enligt etiketten) gör sig mer påminnt ju varmare vinet blir och det blir lite eldigt. Annars känns vinet balanserat med bra syra. Till slut bjuds vi även på ett lite körsbärbittert avslut.

Var initialt inte sådär jättebegistrad över vinet, men det tar sig allt efter kvällens gång och till slut tycker jag att det är riktigt gott. Ska jag klaga på något så hade vinet gärna fått ha lite mindre alkohol så att det inte blev så eldigt. Vinet har säkerligen allt att vinna på några år i källaren, men är klart njutbart redan idag. I dagsläget dricker jag hellre denna än MASIs Costasera som vi drack förra helgen, även om jag skulle tippa att Costaseran går en större framtid till mötes. Grandarella var i alla fall en trevllig bekantskap och vi glömmer vår andra flaska några år och kommer då ha höga förväntningar. Vågar mig på att rekommendera denna till alla er amaronejunkies där ute.

199:-

Glutamat

Fick en fråga av Des Bons Vins gällande min inställning och kunskap som läkare till livsmedelstillsatsen glutamat, ofta kallat GSM. Var inte alls insatt, men på en sådan fråga kan man ju inte annat än åtminstone försöka fördjupa sig...men det var inte så himla lätt visade det sig.

Glutamat, eller glutaminsyra, är en aminosyra som finns naturligt i kroppen och därmed alltså ingår i proteiner. Glutamat är ett samlingsnamn på glutaminsyrans salter. Den fungerar även som excitatorisk signalsubstans i hjärnan, där den faktiskt ska vara den vanligast förekommande signalsubstansen.

Glutamat är även en vanligt förekommande substans i vår föda. Höga halter finns naturligt i bland annat skinkor, vissa svampar och lagrade ostar. De sensaste åren har det blivit en allt vanligare tillsats i diverse matvaror, där det ofta står med som smakförstärkare, natruimglutamat eller MSG (mono sodium glutamate). Hittar man det inte i innehållsförteckningen kan man alltid kolla efter E620-E625. Anledning till att man gärna tillsätter den i mat är att glutamat fungerar som smakförstärkare för en rad andra smaker och dessutom förmedlar smaken av protein. Den utgör den så kallat "femte smaken" på tungan, utöver salt, sött, surt och beskt, och kallas då umami myntat av en japansk forskare som insåg dess potential och utvann det ur sjögräs.

I USA har glutamat mer eller mindre blivit utsett till djävulens tillsats och ger man sig ut och söker lite hittar man övertygelser om att ligger bakom fosterskador, demenssjukdom, astmaanfall, depressioner, tillväxtproblem, hormonstörningar, hjärnskador, sterilitet hos kvinnor, lever- och nervskador samt försämrad syn. Bara för att nämna några. Även i Sverige har häxjakten mot glutamat börjat trappats upp och fler livsmedelstillverkare tar nu bort det från sina produkter för att slippa dålig publicitet. Glutamat sägs även ligga bakom det så kallade Chinese Restaurant Syndrome (CRS). Ett syndrom där man får illamående, huvudvärk och smärta i nacke och bröstkorg efter att ha ätit kinesisk mat som ofta innehåller höga halter av glutamat.

Jag gav mig ut på nätet för att föröska hitta lite vetenskaplig evidens på att glutamat verkligen är så illa som dess rykte säger. Nu har jag på intet sätt finkammat den vetenskapliga litteraturen efter bevis, men jag kan inte säga att jag hittat något som egentligen styrker dess påstådda negativa effekter in vivo. Det påstås att folk är allergiska mot glutamat, vilket naturligtvis är båg. Man kan inte vara allergisk mot en kroppsegen aminosyra. Möjligen skule det kunna röra sig om en överkänslighetsreaktion som då ger symptom som vid CRS. Man har dock gjort placebokontrollerade studier där man inte kunnat visa någon skillnad mellan de som fick glutamat och placebo. När jag sökte hittade jag en reviewartikel (sammanfattande artikel) som behandlade glutamats påstådda effekter där man gått igenom artiklar som publicerats om glutamat de senaste 40 åren. I den ges inga belägg för att glutamat skulle ligga bakom någon av de besvär som det anklagas för.

Sammanfattnigsvis tycks det inte finnas särskilt starka bevis (om än några) för att glutamat skulle ge upphov till alla påstådda besvär. Aftonbladet, Expressen skriver ju dock gärna om det, men lämnar naturligtvis knapphändiga referenser. Sen kan man ju alltid fundera över hur bra grejerna man stoppar i sig är om man måste stoppa i en massa smakförstärkare för att de ska smaka gott. Jag är inte rädd att stoppa i mig glutamat med måtta så länge man inte har mer bevis än vad som tycks föreligga i dagsläget. Livsmedelsverket är inne på samma linje. SKa kanske tilläggas att jag inte satt mig in i sanningshalten i den påståenden som finns som gör gällande att glutamat är beroendeframkallande och stör mättnadskänslan.

PS. Såg precis att vininfo skrivit om precis samma sak. Hade ju helt enkelt kunnat hänvisa dig istället ;-/

PS2. Ni som hellre vill tro på glutamats negativa konsekvenser kan få ytterligare vatten på er kvarn här.

Lite fler referenser där de inte heller hittar något konstigt med glutaat i kosten: 1, 2, 3.

2005 MASI Costasera Amarone

Trodde att bihåleinflammationen lagt sig, då jag inte längre fick ut en massa gul sörja. Har i och för sig känt den där vämjeliga doften titt som tätt, så jag borde vetat bättre. Idag när jag gick böjd som en fällkniv för att städa efter barnen lossnande det dock och flödade fritt igen. Tröttsamt är bara förnamnet.

Har varit uppe i Borås och hälsat på då min italienske svåger somafyllt år. Vi hade med oss en flaska av MASIs standardamarone, senaste årgången. Är alltså lite ur fas vad gäller dofterna, men är nog uppe i 80-90% trots allt. Doften är initialt väldigt knuten och bjuder bara på lite mörk frukt. Efter fyra timmar i karaffen är jag fortfarande förvånad över hur liten doften är. Det bjuds som sagt på en hel del mörka bär, med plommon i spetsen. Inte så mycket körsbär även om de finns där. Ett helt hav av saltlakrits. Lite mineral. Jag har lite svårt att förklara hur vinet smakade. Vinet kändes mörkt och rustikt. Syran dominerade över tanninerna som jag nog hade förväntat mig skulle vara strävare. Jag har inte riktigt erfarenhet nog att förutspå hur vinet kommer utvecklas, men vinet har en känsla över sig (som jag inte kan sätta fingret på) som jag upplevt hos andra viner som spåtts en långlivad framtid. Henrik Unghert skrev nyligen på Munskänkarna i Lunds forum att vinet bör få vila 8-10 år.

Just nu är det inte värt pengarna. Vill man ha en amarone att dricka idag hade jag nog hellre rekommenderat Capitel de' Roari.

Vinbloggsodyssé

När man går från att ha skrivit epikriser på kirurgiska akutvårdsavdelningen till att göra det samma på geropsykiatrisk avdelning (äldrepsyk) får man plötsligt en oändlighet av tid att bränna. På kirurgen skulle jag tro att vårdtiden ligger på sådär tre dagar i snitt, medan den på gero säkert ligger på över en månad. Man gör ju dessutom mycket mindre med patienterna på gero, sätter in lite medicin och avvaktar. Inte lika mycket att göra med andra ord. Så, hur fördriver man då tiden bäst?

Är man duktig så läser man eller går igenom gamla AT-tentor. Är man riktigt ambitiös så sätter man sig in på allvar i olika patienters journaler. Men de där dagarna när båda ungarna spenderat natten i ens säng stångades och snarkandes och man inte riktigt (men nästan) är kry från bihåleinflammationen då är inte det som lockar mest. Har idag spenderat en icke-oansenlig tid på http://www.1000apor.se/, tittandes på allehanda sköna You Tube-klipp...men även med att sondera fältet vad gäller vinbloggar. Det finns ju faktiskt sjukt många svenska vinbloggare. Många bloggare har en länklista till andra vinbloggar och på varje sådan lista upptäcker man minst en ny blogg. Hittade en del viner som lät intressanta när jag surfade runt. Jag kommer dock inte åt systemets hemsida på jobbet så dum som jag var skrev jag inte heller ner namnen på vinerna. Så, nu ikväll har jag fått försöka leta rätt på de försvunna vinerna, med blandad framgång. Kul i alla fall att det finns ett sånt myller av vinbloggar. Ska nog se till att uppdatera min egen länklista snart. Kommer man få se mer nischade bloggar framöver? Allt i kampen på läsare...

PS. Hittade ett kärt gammalt minne i form av Kaninen Snuffe. Ibland är det inte lätt att hålla sig för skratt.

PS2. Hittade den här listan som just nu innehåller 35 vinbloggar.

Tröttsamt

Förkylningen fortsätter. Tyvärr är nosen fortfarande lika igenkorkad, så det blir inga riktiga recensioner av helgens viner...det gick helt enkelt inte att analysera mer än de smaker som tungan uppfattar. Tänkte i alla ge en lite summering av vad vi drack och åt. Förrätt och huvudrätt hämtades från Allt om Vins senaste nummer. Efterrätten blev en klassiker, knäckig äppelpaj med hasselnötter. Nyår firades för övrigt in tillsammansmed Don, Milfen och respektive. Don och Milfen var de två som fick in mig på vinspåret

Till lite hummersnittar bjöd jag på en flaska N.V. Champagne de Pompadour som spendaret de två senaste åren i källaren. En mycket uppskattad Champagne som jag tror vunnit på att få ligga till sig lite. Trevlig mousse, var ungefär vad jag uppfattade.

Förrätten bestod av hemagjord ravioli med pilgrimsmusslor med tryffelskum och rostade pinjenötter på en bädd av babyspenat. Till detta drack vi en Österrikisk Riesling som fått ligga tre år. Mycket uppskattad av bordet och det talades om päronglass och bra syra. Syran är tyvärr det enda jag kan skriva under på.


Huvudrätten bestod av oxfilé inlindad i prosciutto och färska örter. Detta serverades med ett reductat på bland annat rödvin, kalvfond och färska rotfrukter. Detta i sällskap med risotto på shiitakesvamp. Till detta bjöd jag på en liten chansning i form av 1989 Viña Ardanza Reserva, en Rioja som visade upp en ordentlig fällning, men var fortfarande förvånansvärt vitalt och till och med bjöd på lite syra. Min vän Don placerar vinet i södra Rhône och blir ordentligt överraskad när vi täcker av flaskan. Vi provad också en 2003 Broilo som fått ligga till sig några år i Milfens källare. Tyvärr skulle vi nog ha druckit vinerna i omvänd ordning. Syran i Brolion blev väldigt dominant efter Riojan. Brolion var i alla fall oväntat sträv och de andra var besvikna över hur sluten den var. Tunnel?

Efterrätten blev alltså en klassiker vid det här laget, M's knäckig äppelpaj. Till detta bjöd jag på årets favoritvin, 2004 Tamellini Recioto di Soave. Här talas det om fruktexplosion av mango och passionsfrukt. Lite i dyraste laget får jag höra, men det uppskattades verkligen. Frågar "panelen" om de hittar melon och gräs som Henrik Unghert talar om i sitt nyhetsbrev. Med lite vilja finns det en touch honungsmelon och kanske även lite gräs, men inte direkt i frontlinjen....

Har nu varit nästäppt i två veckor och det börjar minst sagt bli lite drygt. Nu upplever jag även en dålig doft i näsan, vilket tyder på att jag kanske lyckats dra på mig en bihåleinflammation. Skulle stämma rätt bra med utvecklingen på förkylningen, med tjock gulgrön snuva typ tio dagar efter debut. Känner mig även "fylld" i huvudet vilket nog är bihålorna som spänner. Avvaktar dock antibiotika, mår rätt hyggligt (förutom lite huvudvärk och försvunnet luktsinne).

PS. Dagen inna drack vi en 2001 Tahbilk Shiraz, där grabbarna inte höll med mig om dess storhet. De fördrog i så fall Allesverloren. Drog även upp en 2001 Lat 42, som sällskapet placerar i Rhône(?). Intressant nog hade vinet (som dekanterats) stendött efter en dryg halvtimmes paus.