Foire aux Vins revisisted

Femte gången vi besöker föräldrarnas hus i Provence nu och bästa vädret hittills. Aöötid lite av en chansning i september, men i år var vädergudarna med oss.

Liksom förra gången var det dags för de stora varuhusens Foire aux Vins. Vare sig Auchan eller Carrefour verkade ha gjort någon större grej av det i år (eller så var vi där för sent), istället vände vi oss till LeClerc. Nu blev det i och för sig inte så mycket där heller. Min sweet tooth fick sitt framtida behov tillfredsställt i form av en flaska 1999 Château Suduiraut (Sauternes) för 35€. Tänkte även att jag skulle fördjupa mig lite mer i Languedoc, men det är bara att inse att de finare vinerna därifrån inte hittar till de stora kedjorna. Köpte i alla fall lite viner från Gérard Bertrand, som säkert kan vara värda sitt (gnaska låga) pris. Föräldrarna är fortfarande kvar därnere, så hittar ni något brakfynd som jag missat får ni gärna flagga! Det var förresten lite tragiskt att leta viner på Carrefour. I Antibes har det ett litet hörnrum där de har de finare vinerna. Man hittar inte de allra dyraste röda bordeauxerna, men väl d'Yquem och de 2-5 Cru slotten. Flaskorna ligger delivs inglasade, men saknar temperering och de varmaste rummet i hela affären (med åtminstone 25°C) var just detta rummet. Trist och lockar inte direkt till köp...

Lite viner hann vi med, men anteckningarna stannade i huvudet (och har nu nästan helt lämnat även det). Förre ägaren tillföräldrarnas hus var vänlig att lämna kvar lite flaskor och i år tullade vi 2000 Château la Tour Carnet. Vet inte hur vinet lagrats, men ingen av oss var sådär jätteimponerad. Själv hade jag kanske lite för höga förhoppningar, som då tyvärr då inte riktigt infriades. Har nog någon 2000:a i källaren, så det ska få en andra chans. Kändes definitivt som det inte hade mer att vinna på lagring. Har även druckit min första vita Crozes-Hemitage, i form av Guigal's 09:a. Kul och kryddigt, men inget "wow-liksom". Hann även dricka lite Bandoler och det är bara att konstatera att man sällan blir besviken på rödtjutet därifrån. Hoppas kunna ta en biltur runt det distriktet senare när barnen blivit lite mer tama...

Allt för denna gång. Tillbaka till vardagen och nu när man hunnit få igång semesteralkis-nerven är vin till helgen ett måste.

Fy fan!

Idag skäms jag över att vara svensk!

Lykkekassen levererar!

Imorgon bär det av ner till Frankrike och förhoppningsvis en del gott vin. Vädrets makter brukar inte vara på vår sida när vi är där, men vinet ska de högre makterna väl ändå inte rå på...

I packningsyran korkar vi upp ett vin från lykkekassen. 2004 August Kesseler Spätburgunder. Mig veterligen vår första tyska Pinot. Ett vin från Assmannhausen i Rheingau. Som jag konstaterat tidigare kostar nuvarande årgång 200 DKK hos Philipson. Där kan man också läsa att August är världsberömd i Tyskland för sina Pinot ;)
Vinet har en mycket blek färg. Doften känns relativt druvtypisk och bjuder oss på vingummi, ceder, peppar och jord. I munnen är vinet närmast silkeslent med en bra skjuts på eftersmaken. M ger stora tummen upp och det här ger klart en positiv känsla inför stundande ledighet! 91p

Produttori del Barbaresco 2006 och 1997 mfl.

Har de gångna veckorna varit lite snål på vinet, då vi väntat barn. Nu är detta emellertid med stor framgång levererat, och därmed har det funnits tillfällen att fira! Har ej tagit några noteringar, utan låtit mig hänföras av stunden varför omdömena blir kortfattade:

Produttori del Barbaresco Rio Sordo 1997: Bättre än så här tror jag inte en Barbaresco kan bli. Fantastisk balans och harmoni, tapetklister, körsbär, integrerade tanniner och mild syra. Om de 6 flaskor Ovello 2001 jag köpt på Philipson, men ännu ej smakat kan mäta sig med denna är jag en lycklig man! (96p)

Produttori del Barbaresco 2006: Ung och syrlig med torra tanniner vid öppnandet, tilltagande harmoni efter några timmar. God nu, men ännu bättre om några år! Har ni kollat era lot-nummer på flaskorna? Står på nedre delen av bakre etiketten. Har ni nummer högre än 9100 skall det finnas riserva-juice i dessa, då producenten efter första tappningen på grund av överproduktion av riserva-barbaresco pga fler högpresterande årgångar beslöt att bara släppa "standard"-barbaresco 2006. Så lot-nummer högre än 9100 skall tydligen indikera andra och tredje tappningen, och således riservainnehåll. (91p)

Palazzo della Torre 2006: Från septembersläppet. Stort, körsbär, tydlig sötma. Gott och prisvärt! Om man fördruckit sig på Amarone bör man dock leta vidare... (89p)

Ch. Haut-Maillet 1994: Från lyckekassen. Stendött tyvärr.

Mycket annat just nu...

Svensexor, bröllop, jourveckor och framtidens specialistläkare. Det är mycket som drar fokus från vinet just nu. Blåmärkena har fortfarande inte lagt sig från paintballen, trots att det snart gått tre veckor. Börjar undra om jag lyckats skjuta mig själv med tanke på hur länge det har tagit. ..

Idag inleddes framtidens specialistläkare. Lite som en klassträff, med en blandning av kollegor, gamla kursare och AT-gänget. Lite trevande inledning uppblandat med bland annat en underhållande stund med "den skånska indiern" David Batra. Han har hunnit bli rätt slipad sedan jag såg honom för typ 10 år sedan på Berns i Stockholm. Idag var det (naturligtvis) en del fokus på valet och sverigedemokraterna. Vad sägs till exempel om följande om SD: "Konstigt nog är de orter som verkar mest emot invandring också de som har störst behov av att utöka sin genpool." :)

Lite vin har också hunnit med:

2004 Louis Bernard Gigondas. Ursprungligen en negociantfirma , startad 1967, som sedemera köpts upp av den stora negociantfirman Boisset. Så vitt jag vet så framställer man viner från alla Rhônes appelationer. Louis Bernard hittar man ofta hos danska Netto, men har även hittat till systembolaget emellanåt. Nu senast var det deras Tavel som fick goda lovord. (kan tipsa räkntrissen och er andra om att priset förresten är sänkt just nu). Flaskan i fråga härstammar från ett av mina tidigare inköp och jag var därför lite rädd att vinet skulle ha hunnit bli för gammalt. Så var dock inte fallet. Ett ganska slankt vin, men med relativt stor doft. Tanninerna har hunnit rundats av en del, men vinet känns fortfarande balanserat. M ger stora tummen upp...87p

2008 Gnarly Head Zinfandel inköptes i början av sommaren för en av de där grillkvällarna när man hunnit få i sig tillräckligt med annat för att inte vilja öppna någon flaska med något större affektionsvärde. Den kvällen kom dock aldrig och vinet har därför få vänta i hyllan...och frågar ni mig hade det lika gärna kunnat ligga kvar där. Inte särskilt kul alls. Tummen ner och 4 dl åkte in i frysen som framtida såsbas. 80p

2006 Le Busche. Umani Ronchi har i min värld hittills mest varit associerat med viner i "upp till 69 kr"-klassen. Men kollar jag på systemet inser jag att jag uppenbarligen inte varit särskilt insatt. 2007 släpptes som tillfällig nyhet nu i september och fick som Billigt Vin konstaterat bra omdömen, men den här flaskan kom i (o)-lykkekassen. Vinet är gjort på lika delar Chardonnay och Verdicchio. Vinet har spenderat 8 månader på ekfat tillsammans med jästfällningen och eken är ganska påtaglig med sin kola och vanilj. Även den gyllene färgen skvallrar om en del ek. Hittar vidare en hel del mango (som blir tydligare efter någon dag i kylen) samt lite nötter. Hygglig syra och ett välbalanserat vin, förutom att alkoholen (14,5%) gör sig lite påmind. Sammantaget en trevlig bekantskap, men samtidigt finns det en hel del vin i samma pris och kvalitetsklass som jag ännu inte provat och som jag nog kommer inhandla innan det blir dags för nästa Le Busche. 85p. PS. Det finns andra som provat andra årgångar.