Värdefull blogg?

Gav mig hän till min narcisistiska sida idag och googlade på Vård & Vin. Hamnade då på bloggvarde.se och fick reda på att bloggen är värd 8475 kr. Har ingen aning om hur man har räknat och jag tvivlar på att det stämmer. Det som dock var lite intressant var att den tyckte att Billigt Vin var värt ungefär dubbelt så mycket som Frankofilen (24 000 mot 12 000). Hade varit intressant att se hur de gjort beräkningen (det står säkert, jag har inte orkat kolla). Finare vinare tog, inte oväntat, täten med sina 58 000. Alla verkar inte vara indexerade, hittade exempelvis inte Svenssonssmakaren...

Så, nu vet ni som funderar på att pensionera er hur mycket ni ska sälja er för (eller i alla fall var ni ska leta om ni vill sälja er)...

Nya tillskott till familjen, firad med skrattande skata

Ja, då var man trebarnsfar. Helt galet. 15 minuter på förlossningen, så var saken biff. Gjorde misstaget att säga till en av mammorna på dagis att det gick smidigt och möttes av ett "ja, så kan bara en man kunna säga" ;) Säkert helt sant. Vi satt förresten och funderade på namn till vår lille krabat och jag la in det som anteckningar i min iPhone, den korrigerade då Elvin till El vin. Kanske ett framtida omen om blivande connaisseur. ;) Men det blir ingen Elvin...

Har ens bättre hälft inte fått dricka vin ordentligt på 9 månader får man se till att smeka medhårs när det äntligen är dags. Det säkraste kortet då brukar vara Syrah/Shiraz och idag föll valet på 2006 d'Arenberg Laughing Magpie. Har en liten förkärlek till d'Arenberg. Gillar de mesta jag smakat från de goda australiensarna och är även lite förtjust i deras finurliga vinnamn. Det har vinet är visst uppkallat efter två sympatiska fåglar som i själva verket inte alls var magpie's. Midsommar spenderar vi hemma, bara familjen, idag ackompanjerade av en rejäl grillbricka.

Detta är inte ett Rhônevin på något sätt, men blandingen med 94% Shiraz och 6% Viognier får väl sägas ha hämtat sin inspiration därifrån. 92 poäng tilldelade R Parker det 2007.

Det första som slår en när man stoppar näsan i Laughing Magpie är rejält med sylt, främst gjord på björnbär och plommon. Ingen stärande syltighet märk väl. Inte heller de stadiga 15% alkohol stör, utan är snyggt integrerade i paketet som även bjuder på läder, lakrits, choklad och eukalyptus. Lite fat på det så är vi hemma. Även i munnen är sytligheten påtaglig. Vinet känns väldigt lättillgängligt med mjuka tanniner och en inbjudande eftersmak. En finkorning fällning bildas i glaset, då viner inte är filtrerat.

M ger stora tummen upp och även om jag fick hälla ut sista glaset (pga av några oaptitliga bananflugor som också vill festa till det), så njuter även jag i stora drag. Jag skulle nästan vara beredd att hålla med Robert Parkers poäng, något snäpp under. Fin, fint om man gillar den typiska lite (alkohol-)tunga autraliensiska stilen. Tror inte vinet har så där mycket mer att ge i källaren, men sparar sista flaskan till nästa år för att ändå testa. 2007:an får nog följa med hem nästa gång jag är på systemet.

2007 Cuvée du Vatican Côtes du Rhône VIllages

Det känns alltid farligt för plånboken när det dyker upp nyhetsmail från Gabriel på Bristly Wine. Vet inte om det är sättet som vinerna presenteras på, producenturvalet, priset eller det faktum att man alltsom oftast använder vinbloggare som referens när vinerna presenteras (sannolikt en kombination av alla ovanstående), men det är sällan som jag inte känner ett köpsug när det dyker ner tips på nya viner. Har två beställningar som ligger och väntar på systemet nu till exempel...

2007 CdR Villages från Cuvée du Vatican är sannolikt ett av Sveriges mest bloggade viner. Idel lovord.

Faktum är att jag inte var sådär jättebegistrad när jag korkade upp första flaskan för ungefär ett år sedan. Det blir dock bättre och bättre för var gång jag smakar det. Möjligen att den höga alkoholhalten skiner igenom lite nu, men annars är det riktigt trevligt. Rikligt med frukt i form av framför allt hallon och jordgubbar möter näsan, uppblandat med lite örter, lakrits och körsbär. Smaken är läskande fruktig med bra syror och en touch av lakrits. Övervikten av Grenache märks tydligt.

Riktigt trevligt och höggravida M suktar efter att få i sig ytterligare en klunk. För första gången sedan inköp önskar jag att hade fler kvar. Hur står sig 2009:an mot denna?

Väntans tider...

Fullgången och mycket stön och stånk. Så kan man nog sammanfatta sambon M just nu. Själv har jag idag bekräftat mitt faderskap hos familjerätten idag genom att skriva på ett papper. Känns inte helt 2010-tal att man ska behöva ta ledig flr att gå ner och skriva på för att intyga att man är far till familjens tredje barn. Däremot går det bra att intyga att man är far redan innan barnet är fött. Byråkrati i dess ädlaste form?

Det blir inte så seriöst vindrickande nu, men vi hoppas på snar bot och bättring.

Slunkit ner har dock 2008 Mullineux. Sydafrikansk Syrah. Gamla världen-känsla, med mycket frukt och fat. Ok, men en besvikelse med tanke på priset (189:-). 2007 Beni Duilio Castellani Riserva. Trevlig basChianti, som kändes rätt så ursprungstypisk. Italien samt Pinot Noir är det som just nu känns mest lockande på rödvinsfronten.

Ser fram emot lite mer seriöst vindrickande...any day now....