2009 La Bastide Blanche

Med sydfranska örter

Bitterheten har börjat lägga sig. Sambon blev inlagd två dagar på grund av pneumoni (dubbelsidig visade det sig efter att jag dubbelgranskat bilderna), så såhär i efterhand kändes det rätt skönt att jag åkte hem. Hon är dock mycket bättre nu och livet börjar återvända till det normala...

I och med det finns det även tillfälle för lite vin. Ni känner igen det, La Bastide Blanche. Systemets enda Bandol i det ordinarie sortimentet. Många har provat det genom åren. Finns visst några flaskor kvar av Domaine du Cagueloup som släpptes i november, men annars är man tvungen att beställa sexpack om man är sugen på rött från den sydfranska appellationen. Vi har druckit den la Bastide tidigare, men det var ett tag sedan och en årgång har hunnit passera sedan dess.

Lite pressat tidsschema gör att vinet körs via aeratorn ner i karaffen och hinner spendera en timme där innan middagen. Doften stiger omedelbart upp ur karaffen och bjuder på solmogna bär, med björnbär i spetsen. Färgen är blåröd och skvallrar om dess ungdom. Doftmässigt möts vi av mörk, solmogen frukt. Främst björn- och blåbär, men även lite svarta vinbärs(-sblad). Detta blandas med en behaglig fatton, antydan till mandelmassa och en sydfransk örtighet. Tyvärr dyker det även upp en del eldiga toner som irriterar. Även i munnen märks eldigheten och blandas med en bra dos sträva tanniner och den varma, solmogna känslan i bären. Efter hand som luften (syret) får chansen att jobba dyker det upp mer toner av kaffe och choklad och på slutet även lite katrinplommon. Svansen bjuder främst på redan nämnda eldighet (14,5% alkohol).

Nja, det här var inte riktigt vad jag var ute efter. Lite för eldigt och varmt. Vinet serverades initialt i rumstemperatur (vilket oftast är rätt varmt hos oss då sambon är frusen), men inte heller lite lite svalare temperatur kunde få bort känslan av att det är lite obalanserat med för mycket alkohol.

Fler gråa hår och ett besök i Malmö

One year older, none the wiser. Ännu en i raden (av ganska många känns det som nu) födelsedagar. Barnen följer med mina föräldrar hem och M och jag lånar fars lägenhet i Malmö och trotsar snö(o)vädret för ett besök på Restaurang Atmosfär. Tror mig ha hört att restaurangen realtivt nyligen bytt ägare och man har därmed infört ett nytt koncept. Alla rätter har ungefär samma storlek och kostar lika mycket, 110:-. Spontant känns det som en rätt så rolig idé, men jag hade samtidigt gärna sett att det fanns lite fler rätter att välja på. Det första man möts av i entrén är ett diplom som förkunnar att man fått omdömet tre klasar av munskänkarna pga deras vinutbud. Vinlistan var på intet sätt jättelång, men icke desto mindre imponerande med en 3 liters Ornellaia som dyraste pjäs (10 000:-). Svårt att jämföra priser, men t.ex. 500:- för en flaska 2005 Roger Perrin Chateauneuf-du-Pape kändes inte som någon stöld. Jag startar hur som upp kalaset med en Foie Gras-terrine och eftersom jag inte provat med dess klassiska följeslagare Sauternes faller valet på 2005 Le Dauphin de Guiraud. En riktigt trevlig kombo, även om vinet inte levde upp till förväntingarna. Hade egentligen det mesta man kan begära av en Sauternes, men i lite för liten dos. Lite i yngsta laget. Har några flaskor själv hemma, så det här var ändå ett bra sätt att prova det utan att känna att man gjort ett barnarov. Härnäst tog båda lamm med rostad vitlökssås och rotfrukter. Himmelskt gott! Varför äter man inte lamm oftare? Hur som så tog M ett glas 2007 Chianti och jag 2005 Gigondas. Kommer tyvärr inte ihåg vilka producenter det var, men Chiantin vann på en större och mer intressant doft. Gigondasen var lite mjäkig. Efterrätten, i form av chokladfondant med tillbehör, fick göra sällskap av...en kopp kaffe!

*

Dagen efter bjuder föräldrarna på renfilé. Pappa har varit och letat i gömmorna och fiskat upp en 1975 Château de Pez, Saint-Estèphe. Man vet aldrig hur vinerna förvarats och oftast inte heller om de tillhör de finare slotten. Googlar lite och får i alla fall reda på att slottet 2003 klassats som Cru Bourgeois Exceptionell, vilket ju låter lovande. Korken är mer än lovligt indränkt, men utan tecken till läckage och även nivån i flaskan får anses som bra med tanke på åldern. När man väl sticker ner nosen inser vi i alla fall till vår förtjusning att vinet fortfarande lever. Lite rosvatten blandat med Sherry och en gnutta choklad och läder. Absolut inget stort vin och det är lite i tunnaste laget med en viss beska i eftersmaken, men kul ändå!. Tanninerna gör sig fortfarande påminda. 82-83p

Vi ställer vinet mot en flaska 2005 Luigi Righetti Amarone della Valpolicella Classico. Ni som prenumererar på vinavisens veckobrev kommer säkert ihåg diskussionen och misstankarna om man verkligen kan tillverka en amarone som går att sälja för 80DKK eller huruvida de som varit ute till försäljning i Danmark för just det priset i själva verket var oäktingar. Nu köptes visserligen det här vinet för drygt 2 år sedan, men betingade då just 80DKK på Netto. Drack det för drygt ett år sedan och då imponerade det absolut inte. Inte heller denna gång när vi några större höjder. Oväntat mogen doft, med lite körsbär, chark och choklad. Bra syra och ok längd. Den i särklass tunnaste amarone jag druckit. Man undrar nästan om det inte är en vanlig Valpolicella i flaskan... 84p

Hittade även (till min fasa) resterna av 2005 Tamellini Recioto di Soave som dracks för 2 veckor sedan, när jag sist hälsade på. Trodde att den halvfulla flaskan skulle vara mer eller mindre dålig efter så länge i kylskåp, men den visade upp sig i all sin prakt med mango, aprikos, lite mandel och en gnutta citrus. Letar förgäves efter den melon som Sveriges amaronekännare Henrik Ungerth hittade när han provade. 92p

*

2007 La Bastide Blanche Bandol Rouge. Bandol hör inte till vanligheterna för oss, även om det finns lite i källaren för framtiden. Än så länge har ingen anklagat Vård & Vin för att vara trendsättare när det gäller vinflaskor i ropet...och så inte heller denna gång. La Bastide är onekligen i ropet just nu och det med all rätt. Vinet behöver luftas ordentligt och med lilltjejens simskola mitt i förberedelserna, så hann det inte ritkigt få den tid i karaffen som det behövde. Tog Aeratorn till hjälp, men vinet fortsätter att utvecklas hela kvällen som bevis på luftbehov. Doften är relativt stor redan när den hälls i karaffen. Dova, mörka bär med klara chokladtoner. Bra fatkänsla och en tydlig kryddighet, som efter hand övergår i en mer och mer tydlig rosmarinton. Lite mer tanniner är förväntat efter Finare Vinares inlägg och utan innan maten gör det sällskap känns det ganska strävt. Dofterna går igen i smaken och även om våra gäster inte verkar övertygad, så njuter i alla fall jag. PS. vinet är gjort på 70% Mourvèdre, 25% Grenache, 3 % Cinsault och 2% Carignan och är ekologiskt framställt. 88p

PS. Bilden är hämtad från wikipedia. Fler som haft tillgång till just den årgången ;)

Oskuldens tid

Insåg när vi landade i Nice att det var riktigt länge sedan jag var i Frankrike. En kort sejour 2000 och innan dess var det nog 15 år sedan. Sommaren 1990 passade vi en katt under sex veckor i en jättevåning med gigantisk takerass i centrala Monaco...så är det någon del av Frankrike som jag känner att jag har lite koll på så är det just Nice med omnejd. Nu bodde vi cirka 1½ mil norr om Cannes, uppe bland kullarna.

Det första man slås av i Frankrike är att det verkligen är bilar överallt. Att promenera eller cykla när man kan ta bilen verkar snarast betraktas som något sjukligt. Bara i en stad som Antibes, som bara har 75 000 invånare, känns trafiken i klass med Stockholm under rusningstrafik. Nästa sak jag slogs av var hur dyrt allt är, framför allt mat i affärer. Till exempel ett 6-pack ägg kostade 2,8€. Det enda som går att få billigt är vin (och i viss mån ost). Fulvin kostar mindre än färskmjölk... Underligt land. Samtidigt är det lite charmigt att åka förbi pizzerior med skyltar, köp 3 pizzor få en liter vin. Då vet man att man är utomlands.

Vad gäller vin, så blev det kanske inte så mycket roligt vin som jag hade hoppats på. Man ska kanske inte ha så stora förhoppningar när man åker runt med två barn i bilen. Det blev tyvärr bara viner inhandlade på stormarknader som Carrefour och Auchan. Hur som helst så blev det lite oskuldernas tagande för min del. Tre oskulder togs: Bandol, vitt Chateauneuf-du-Pape, samt Côtie-Rôtie.

2006 Les Moutonnes Côtie-Rôtie. 18€ på Carrefour. Var relativt ljust i färgen, lite som svartvinbärsaft. Vinet har en klart ungdomlig ton och känns lite obalanserat. Det bjuds på lätt sträva tanniner och relativt mycket syra med lätt brända toner av kaffe. Eftersmaken är lång om än inte särskilt angenäm. Inget vin som fick gommen att slå några större volter och kanske så här i efterhand inte rätt vin att upptäcka Côtie-Rôtie med. Säkerligen skulle det vinna på att ligga några år, men det här är inget stort vin. Har sagt det förut: ibland är jag dumsnål. :(

2006 Château Cabrières. 14€ på Auchan. Mitt första vita Chateauneuf-du-Pape. Det här är en betydligt trevligare bekantskap. Färgen är halmgul med dragning mot orange. Hade utifrån färgen förväntat mig ett ganska kryddigt vin, men möts istället av gula frukter, äpplen och plommon tillsammans med en hel del fläder. Ingen fatkänsla att tala om och endast en gnutta citrus. Syran är riktigt pigg och trevlig och följer med som en röd tråd genom hela vinet över i eftersmaken som ligger kvar angenämt länge.

och så några korta ord om...

2001 Château Lauriol en Bordeaux som köptes lite i desperation över att försöka hitta ett vin med några år på nacken. Trodde faktiskt att det skulle vara lättare att hitta äldre viner, men det var svårt både på Rhônesidan och Bordeaux. Detta var inget fancy. En del röda bär med en hel del jordgubb. Lite multna toner blandat med hö. Ganska trist.

2005 Domaine Gros' Noré Bandoloskulden rök här. Gjorde inga anteckningar, men minns att vinet var kryddigt och mustigt med relativt mjuka tanniner. Trevligt, lite ungt, men blir nog tyvärr aldrig något stort vin.

Lyckades bara få med mig tre flaskor Bordeaux hem, men är egentligen rätt nöjd med det eftersom jag slapp betala extra trots 1½kg övervikt med Sterling. Försökte leta efter 2005:or, så att jag skulle kunna hävda mig bland alla bloggar om primörerna, men så bidde det inte. ;) Fick med mig en flaska 2000 La Tour Carnet en 4e Cru som införskaffades för 31€ på Carrefour. Efter att ha läst Frankofilen inlägg om 2002 vet jag inte om priset var så himla bra. Men om man beaktar hur mycket stryk kronan fått på sistone så kanske man kan motivera priset. Köpte även 2006 Château d'armailhac 5e Cru för 28€ samt 2006 Château Vrai Canon Bouché för sisådär 12-14 €. En St Emilion som fick bra ömdöme i Livets Goda vid deras genomgång av 2005:or. Har ju tyvärr bara en flaska av varje så om någon har förslag på när man kan förvänta sig att det peakar så blir jag glad.