2009 La Bastide Blanche

Med sydfranska örter

Bitterheten har börjat lägga sig. Sambon blev inlagd två dagar på grund av pneumoni (dubbelsidig visade det sig efter att jag dubbelgranskat bilderna), så såhär i efterhand kändes det rätt skönt att jag åkte hem. Hon är dock mycket bättre nu och livet börjar återvända till det normala...

I och med det finns det även tillfälle för lite vin. Ni känner igen det, La Bastide Blanche. Systemets enda Bandol i det ordinarie sortimentet. Många har provat det genom åren. Finns visst några flaskor kvar av Domaine du Cagueloup som släpptes i november, men annars är man tvungen att beställa sexpack om man är sugen på rött från den sydfranska appellationen. Vi har druckit den la Bastide tidigare, men det var ett tag sedan och en årgång har hunnit passera sedan dess.

Lite pressat tidsschema gör att vinet körs via aeratorn ner i karaffen och hinner spendera en timme där innan middagen. Doften stiger omedelbart upp ur karaffen och bjuder på solmogna bär, med björnbär i spetsen. Färgen är blåröd och skvallrar om dess ungdom. Doftmässigt möts vi av mörk, solmogen frukt. Främst björn- och blåbär, men även lite svarta vinbärs(-sblad). Detta blandas med en behaglig fatton, antydan till mandelmassa och en sydfransk örtighet. Tyvärr dyker det även upp en del eldiga toner som irriterar. Även i munnen märks eldigheten och blandas med en bra dos sträva tanniner och den varma, solmogna känslan i bären. Efter hand som luften (syret) får chansen att jobba dyker det upp mer toner av kaffe och choklad och på slutet även lite katrinplommon. Svansen bjuder främst på redan nämnda eldighet (14,5% alkohol).

Nja, det här var inte riktigt vad jag var ute efter. Lite för eldigt och varmt. Vinet serverades initialt i rumstemperatur (vilket oftast är rätt varmt hos oss då sambon är frusen), men inte heller lite lite svalare temperatur kunde få bort känslan av att det är lite obalanserat med för mycket alkohol.

Jo, jag é fan bitter!

Goût bjuder in gräddan av Sveriges vinbloggelit, dvs de skånska vinbloggarna ;), till träff på Lagmarks i Helsingborg. Fantasktiskt trevligt initiativ och nog var det på tiden att vi skåningar (tvättäkta och hitflyttade) träffades!

Jag åkte på en förkylning i början av veckan med lite lätt feber och hosta, och var helt säker på att näsan skulle vara helt igenkorkad lagom till lördagen... Den klarade sig dock mirakulöst och jag var på riktigt bra humör på fredagkvällen! Men när en sak inte går fel, så finns det ju alltid andra som kan göra det. Sambon åker nämligen på hög feber och frossa och är fullständigt däckad. Egoistisk som jag är så kallar jag in förstärkning i form av min mor...för det går ju inte att sitta hemma och dalta när man kan prova vin. Lördag som det är har hon dock andra planer för kvällen och min visit får tyvärr huggas kort ordentligt.

Åtta deltagare. Konceptet är enkelt, håll din egen lilla provning på valfritt tema. Det lovades mellan 40-50 olika viner, jag hann dricka 17.

Gout inledde på Riesling x 4

De två första vinerna har jag skrivit Riesling om i mina anteckningar, men sen är jag uppfintad på läktaren. Det hela mynnar ut i en skön navigering genom Alsace där Per Warfinge på ett mycket sympatiskt sätt visar sina kunskaper. Patrik fångar det hela lysande här. Goût ger oss en skön lektion i terroirens betydelse då vinerna är odlade inom en radie av 45 km, men på granit, skiffer, kalk och vulkan och skiljer sig rejält från varandra. Hatten av för en trevlig lektion och trevliga viner!

 

Jörgen i Billig Vin bjöd på georgiskt

Jag har inte riktigt haft ork att engagera mig i naturvinernas framfart, men här bjöds vi på en närmast chockartad crash course. Qvevri-provning. Jag hade aldrig ens hört namnet förut, men qvevri är alltså de stora lerkärl som man häller ner druvor med skal och stjälkar där innehållet sedan får sköta jobbet själv. Fyra vita viner med varierande dragning åt bärnsten. Min gom var på intet sätt redo för vad som mötte oss i första glaset och det kändes faktiskt som vi var långt in på nästa flight innan den återhämtade sig. Snustorrt och svinmycket tanniner. Skitkul att få test och jag hade gärna provat det här med tillbehör (salt ost som föreslogs), för i egen majestät blev det här lite för mycket för mig.

Per Warfinge fick släppa vita Alsaceviner och bjöd på Pinot-race (3/4 från Alsace)

Lite taskigt kanske att sätta Pinot efter den qvevri-bonansan. Tror inte ens jag lyckades få ren glasen ordentligt (eller om det låg kvar i munnen), för jag tyckte först att de annars syrliga, slanka Alsace pinot:erna var oväntat sträva till en början. Ett "svart" får i form av Jadot's Beaune Grèves, vars kryddighet påminde en hel del om den Jadot vi drack i början av månaden.

Undertecknad stillade sötsuget

Vinerna så länge jag fick vara med. Jag fick ta min provning i förtid eftersom jag var tvungen att gå tidigare. Hade egentligen tänkt köra Sauternes-race, men i all hast glömde jag bort att jag tappat nyckeln till mitt ena vinställ och då fick jag helt enkelt improvisera lite. Tror egentligen det blev godare såhär, även om det kanske inte blev någon större aha-upplevelse ;)

Château Rieussec är beläget med självaste d'Yquem som närmaste granne åt väster. Slottet klassificerades 1855 som 1er Grand Cru tillsammans med ytterligare åtta slott från Sauternes och två från Barsac. Slottet ägs av Rotschilds (Lafite-varianten) och brukar generellt få goda omdömen. Egendomen domineras av semillon (90%) och resten sauvignon blanc och muscadelle. Vinerna fatlagras på upp till 26 månader, cirka hälften på nya fat.

Kanske lite av ett barnarov idag, men klart njutbar. Sauternes 2007 ska tydligen ha präglats av mycket botrytis och det märktes även här. Någon invände på att syran gärna hade fått vara lite högre och det är bara att hålla med. Läste någonstans att Rieussec ofta präglades av färgmässigt mättade, mustiga viner men så upplevde jag inte den här.

2004 Tamellini Recioto di Soave Vigna Marogne har jag lovordat många gånger nu. Det var ett tag sedan sist, så jag var lite rädd att den tropiska frukten skulle ha försvunnit för mycket, men det fanns kvar med besked. Framför allt i jämförelse med de andra vinerna blir det påtagligt att vinet gärna hade fått bjuda på lite mer syra, men doften kompenserar för det mesta.

Azienda Agricola Tamellini gör förutom sin Recioto även en vanlig Soave. Man gör vinerna på 100% Garganega, 100% fritt från fat. Vet att jag tidigare läst att vinerna är ekologiska. Druvorna torkas medllan spetember och mars och får därefter jäsa på rostfria ståltankar vid 15°C och vilar efter att den malolatiska jäsningen avslutats 4-5 månader på jästfällning innan buteljering.

Moulin Touchais behöver kanske ingen närmare presentation, men här kommer en kort ändå. Historien om vinet är nästan lika intressant som själva vinet. Vinet görs på 100% Chenin Blanc, där den större delen plockas sent när druvorna är på gränsen till övermogna (ingen botrytis). Innan dess har man dock plockat cirka 1/5 av druvorna innan de är riktigt mogna och dessa kan därmed se till att vinet får en tillräckligt med syra för att kunna ligga riktigt länge. För de här vinerna kan ligga länge och jag har flera gånger läst om (men tyvärr ej deltagit i) provningar med viner från 1800-talet. Källaren som dyrgriparna förvaras i ska vara världens största i enskild egendom och sägs innehålla 2,5-3,5 miljoner flaskor. Detta till mångt och mycket för att man initialt enbart gjorde vinet för konsumtion inom familjen...och handen på hjärtat hur ofta dricker man sött (alldeles för sällan). Ytterligare en faktor som bidragit till källarbeståndet är det faktum att man under andra världskriget, för att tyskarna inte skulle komma åt vinet, murade igen hela källaren. Det dröjde ända till 1970 innan man öppnade källaren och ytterligare år innan man började sälja till allmänheten. Har hört lite olika om anledningen till varför man började. Kronstam vill jag minnas pratade om någon holländare som övertygade familjen att ge allmänheten en chans  att prova detta fantastiska vin efter att själv ha fått smaka. En annan orsak jag hört var att sittande president (Mitterand?) ville börja beskatta större vininnehav och att man därför var så illa tvungna att börja. Oavsett ska vi nog vara väldigt glada att det finns, för ett mer prisvärt sött vin får man nog leta efter.

1993 Moulin Touchais bjöd jag på idag. De andra visste att de provade tre olika druvor, årgångar och regioner och det här var uppenbarligen den klart lättaste (följt av Rieussec:en). Drutypisk doft med, som någon sa, så mycket halm att det nästan gränsar till såpa (fast på ett positivt sätt). Vått ylle, mandelmassa och citrus. Klart dessertvänligt och som Goût sa, ett barnarov! Riktigt bra årgång.

Riktigt trevligt och det var inte alls kul att behöva dra tidigare. Intressanta upplevelser och jag blir allt mer ödmjuk för det faktum att jag fortfarande kan väldigt lite om vin och nog egentligen är rätt dålig på att prova desamma. Jag länkar till de andra provarna efter hand som deras inlägg dyker upp.

Jag häller upp sista slatten av gårdagens Bourgogne och gråter en smula inombords (ni märker att det är mig det är synd om, inte min sambo)

Goût är först ut på nätet. Billigt Vin är tvåa. Italienska viner bjuder på sin version här.

Koonunga Hill Cabernet/Shiraz 2004 vs 2010

04:an i fokus

Det här inlägget försvann av någon anledning, så följande rader är det som fastnade i minnet.

En av systembolagets trotjänare, den ena flaskan har fått spendera några år i källaren och den andra inköpt samma dag (aktuell årgång alltså). Bjöd våra grannar (som vill lära sig mer om vin) i förhoppning att de skulle få ett litet hum om vad som händer med ett vin när det får ligga lite. Det är lite svårt att hitta den exakta fördelningen mellan shiraz och cabernet, men 07:an innehöll 70% shiraz och 30% cabernet.

Redan för ögat är det tydligt vilket av vinerna som är det äldre. 04:an drar med lite god vilja åt begynnande tegel, medan 10:an är ilsket blålila. Även näsa och mun känner tydlig skillnad. Den yngre varianten bjuder på ung, frukt med tydliga toner av svarta vinbär. Något sträva och uttorkande tanniner. Den äldre brodern bjuder i stället på toner av bränt gummi, blandat med lite kola. Efter lite luftning dycker det även upp rejäla doser av kaffe. Båda vinerna har ett relativt kort slut.

Samtliga tycker att det äldre vinet går hem med segern och vinet hade utan problem överlevt sin 10-årsdag (dock utan att ha så mycket mer att vinna på att lagras ytterligare). Inte illa för ett vin som "inte vinner på lagring". Lite intressant är att det på baksidan av 04:an står att vinet vinner på ytterligare lagring, men det har man numera tagit bort. Utifrån doftprofilerna kan man ju även fundera på om fördelningen cabernet/shiraz har ändrats...


PS. Även Des Bons Vins upptäckte också att vinet vann på lagring (-01:an). Var tog Des Bons vägen förresten? 

Påskmiddag hos föräldrarna

2001 Louis Jadot Beaune Premier Cru

Släppt 1:a november förra. Som någon skrev, lockpris på mogen Bourgogne från dålig årgång. Mitt första släpp som jag faktiskt köade till. Inte de flaskorna som rusning var störst till, men det tog ändå inte många minuter innan de var slut...

Bourgogne med lite mognad är inte direkt något som det vimlar av i vår källare och just Jadot:s -01:a har vi ytterligare en flaska kvar av.

Direkt från källaren och i glasen möts vi initialt av en ansenlig mängd källare. Källaren som följt med upp vädras dock bort efter en ganska kort stund och ersätts av syrlig pinotfrukt, främst jordgubbar och körsbär. Det hela trängs med en fin kryddighet och lätt touch av ek. Med ytterligare luft kommer sedan mer och mer toner av tobak. I munnen möts vi av en lätt vin med begynnande mognad med en ansenlig mängd syrliga bär och ganska sträva tanniner. Hygglig längd på det syrliga avslutet.

Sammanfattningsvis ett trevligt, syrligt vin som nog i slutändan fick en ganska rättvis prislapp. Inget stort vin, men väl så trevligt. En flaska till i källaren känns ganska lagom.

2010 Noble Vines 667 Pinot Noir och lite Glasvegas

Djävulens avkomma?

När var ni på konsert senast?

För egen del var det i alla fall inte igår, det var i torsdags. Men innan dess var det pinsamt längesedan. I torsdags spelade det skottska bandet Glasvegas på min absoluta favoritscen, KB i Malmö. Köpte först biljetterna i tron att det var bandet Snow Patrol och att M skulle följa med. Fråga mig inte hur, men jag hade alltså lyckats blanda ihop grupperna. När M fick höra att det var Glasvegas var hon inte längre så intresserad. Fick istället med mig min Co-author här på bloggen. Mina farhågor om att vara äldst på stället infriades inte, utan jag skulle nästan säga att vi bara precis höjde medelåldern. trodde att det skulle vara en riktig fjortiskonsert. Trots att jag inte är särskilt inkörd på senaste plattan så var konserten riktigt bra. Lite (mycket) svårt att förstå det skotska mellansnacket bara. och ni. Hur coolt är det inte med en trummis som står upp (ffa om hon är svensk och tjej)?!

...och lite vin på det. Lockades av senaste numret av Grapevine att köpa 2010 Noble Vines 667 Pinot Noir. Har märkt att jag inte är särskilt kräsen vad gäller Pinot, jag gillar det mesta. Det här föll mig dock ovanligt illa på läppen. Solmogen Pinot-frukt, på gränsen till syltigt. Brända fat med en viss eldighet och en något för låg syra. Ok, men det här köper vi inte igen.

På KB ser man bra även längst bak.