2001 Louis Jadot Beaune Premier Cru

Släppt 1:a november förra. Som någon skrev, lockpris på mogen Bourgogne från dålig årgång. Mitt första släpp som jag faktiskt köade till. Inte de flaskorna som rusning var störst till, men det tog ändå inte många minuter innan de var slut...

Bourgogne med lite mognad är inte direkt något som det vimlar av i vår källare och just Jadot:s -01:a har vi ytterligare en flaska kvar av.

Direkt från källaren och i glasen möts vi initialt av en ansenlig mängd källare. Källaren som följt med upp vädras dock bort efter en ganska kort stund och ersätts av syrlig pinotfrukt, främst jordgubbar och körsbär. Det hela trängs med en fin kryddighet och lätt touch av ek. Med ytterligare luft kommer sedan mer och mer toner av tobak. I munnen möts vi av en lätt vin med begynnande mognad med en ansenlig mängd syrliga bär och ganska sträva tanniner. Hygglig längd på det syrliga avslutet.

Sammanfattningsvis ett trevligt, syrligt vin som nog i slutändan fick en ganska rättvis prislapp. Inget stort vin, men väl så trevligt. En flaska till i källaren känns ganska lagom.

Lektion 4 - Chardonnay och vinerna

Lite mer ork idag, då förkylningen börjar lägga sig och jag bara hostar upp gult sådär var 10:e minut. Även om Lektion 4 alltså bjöd på fel lektion om odling, så hade i alla fall ledaren förberett rätt druva. Chardonnay.

Chardonnay är en korsning av den enormt kända Gouais Blanc och den betydligt mer anonyma Pinot Noir, eller hur var det nu? Gouais Blanc ska visst inte alls vara någon höjdardruva, så det var kanske smart att slå sig ihop med en istället. Druvan knoppar tidigt, vilken gör den känslig för vårfrost. Något som kan vara ett problem i Chablis och Bourgogne. Genom att beskära sent, vilket ger en senare knoppning och blommning kan man dock komma runt det problemet. Chardonnay mognar snabbt,vilket gör att den lätt kan tappa syra på varmare platser. Druvan är oöm, mångsidig, växer i de flesta jordmåner med mera. Den perfekta, lättodlade druvan som ger bra viner helt enkelt. Dess popularitet gör att kvalitetsspannet är stort. Vi talar om tre olika sätt att framställa viner på Chardonnay. Traditionell (Bourgogne) går ut på att druvorna handplockas och mjukpressas för att sedan jäsas på fat, genomgå malolaktisk jäsning och bâtonnage (omrörning av fällningen). Detta ger ett mjukt och smörigt vin. Ny vinframställning (läs nya världen) med viner på druvor som hanterats varsammare, genomgått maceration med skalen, och kalltjäst i en mer hygienskt ren miljö ger istället tropiska, fruktiga viner. En liten avstickare utgör Chablis, som lagrar och jäser vinerna utan ek och använder lite, eller helst ingen alls, malolaktisk jäsning.

Chardonnaydruvan i sig har en ganska neutral smak, och blir istället för "offer" för terroir och vinmakrnas egna knep för att få karaktär. Det blir därför ganska svårt att generallisera om Chardonnay's smak. Knappt mogen Chardonnay har smak av gröna äpplen. Mer mogna viner från svalare klimat (med lång utveckling) ger smak av päron, akacia, citron och grapefrukt, flinta, rök. Chardonnay från varmare klimat får mer tropiska frukt, med mango, banan, melon och persika med gräddkola, smör, honung från faten.... ja, det mesta verkar kunna leta sig fram beroende på växtplats och framställning.

Nu tar jag de viner vi drack. Sätter inga poäng eftersom jag är duktigt förkyld och det inte skulle vara riktigt rättvisande. Näsan fungerade i och för sig rätt bra ändå, men jag tar ändå och skriver de andra deltagarnas fynd inom parentes för att ge en mer nyanserad bild.

2008 Domaine de Boissonneuse, vi startar med en Chablis som doftar friskt av äpple (återhållsam, citron, kiwi, mineral). I munnen är vinet friskt och torrt med tydliga gröna äpplen. Bra längd. Ett friskt vin (och ekologiskt visar det sig nu)!

2008 Louis Jadot Couvent des Jacobins doftar är klart annorlunda jämfört med föregående. Mindre frisk, lite sötare och kanske lite unken. Har gör sig eken också påmind. (smör, honung, blommigt tycker de andra) Även i munnen är vinet mindre friskt, men torrt trots doften. Eken bidrar med smörkola.

2007 Bonterra Chardonnay. Ytterligare ett vin gjort på ekologiska druvor. Doftern här är lite fetare, med nöt, päron och drag av äppelpaj. Hittar även lite kardemumma. (Märker att min nos inte är så mottaglig för ek idag, men de andra hittar smörkola, vanilj och fikon). Gällande smak har jag skrivit syrligt och att jag trodde att det skulle vara mer ektoner (det var innan jag insåg dagens svaga punkt). De andra noterar en viss sötma, lite oljighet och ek.

2008 Penfold's Koonunga Hill Chardonnay. Här blir det genast mer drag av tropiker, med melon och grapfrukt i frontlinjen. Vinet känns nästan lite strävt i munnen och inte lika troiskt. Syrligt, med drag åt det beska hållet. (mineral, melon, tydlig ek, oljigt och lite fadd)

2007 Château Coucheroy. Trots att jag druckit detta vin tidigare tänker jag inte på att det kommer från Bordeaux (där Chardonnay är förbjudet) när jag häller upp det. När jag väl sticker näsan i glaset och hittar tydliga drag av fläder och svarta vinbärsblad tänker jag att detta väl ändå måste vara en Sauvignon Blanc?...och sekunderna efter berättar provningledaren just precis detta. Lovar väl gott inför provet så småningom ;) Hittar även en trevlig friskhet och lite drag av fat. (krusbär, stickig). Smaken är frisk med dominans av svarta vinbärsblad med lite drag av grönt. (balanserat)

1989 Paul Pidant Mersault 1er Cru Les Charmes. Blir lite osäker på om jag skrev ner rätt namn eftersom jag inte får en enda vettig tröff när jag googlar. Uppdaterar när jag fått det bekräftat per mail. De andra vinerna var snarlika i färgen, men det här har,naturligtvis, en mer oxiderad, mörkare färg. Vinet doftar av kola, ylle, bränt socker, nötter och nejlika (mogna äpplen, fikon, bröd, crème brulée, plommon). I munnen är syran fortfarande med i matchen, samtidigt som vinet känns runt i munnen. Bra längd, om än lite bitter. Inköptes av ledare på auktion i Frankrike för runt sisådär 400kr...och det kan jag säga att jag aldrig skulle givit. Tydligtvis inte på sin topp ännu, men jag har svårt att se var det skulle landa med ytterligare lagring. hur som helst kul att ledaren tar med sig något lite speciellt.

Munskänkarnas druvkurs, Lektion 1

Så var det då dags att göra en mer standardiserad och formell djupdykning i vinets värld, i form av munskänkarnas druvkurs. Kursen är uppdelad i 8 lektioner där vi ska få översiktlig kunskap om vinodling och vinframställning, men även fördjupa oss i några av de populärare druvorna. Vi ska, som det står i läroplanen, ha goda kunskaper om 3 gröna druvor (Chardonnay, Sauvignon Blanc, Riesling) och 3 blåa (Cabernet sauvignon, Syrah/Shiraz och Pinot Noir). Vidare ska man ha översiktliga kunskaper om Chenin Blanc och Gewürtztraminer samt Gamay, Tempranillo, Nebbiolo och Sangioves. Förstår inte riktigt hur Gamay lyckats hamna i detta sällskapet, det hade känts mer motiverat med exemplevis Grenache eller Merlot. Kursen avslutas sedan med ett teoretiskt (skriftligt) prov och ett praktiskt (blindprovning).

Lektion 1 är mer som som en allmänt hållen översikt. Vi får lära oss hur man provar vin, samt lite om vinframställning och de olika druvornas typiska drag. Inte så mycket nytt, men det hade jag inte heller förväntat mig. Tror att jag skulle klara provningsdelen av provet ganska lätt redan nu, men det finns säkert en del att lära vad gäller odling och framställning. Vi får även prova 6 olika viner:

2008 Les Baronnes Sancerre. Gjort på Sauvignon Blanc alltså. Vi går efter munskänkarnas protokoll och då finner man vinet med en grön ton med dragning åt halm. Doften är frisk med de typsiak svarta vinbärsbladen och mineral. Inte särskilt mycket frukt. I munnen känns syran hög, med tydliga toner av svarta vinbär. Bra längd, men med en lite besk ton

2008 Dr Loosen Erdener Treppchen. Dags då för Riesling. Lika blekare, grön ton. Doften är inte heller lika stor som föregående vin. Finner i all fall söta päron, mineral och krydda. Syran känns ännu mer påtaglig, men med en viss sötma. Riktigt bra längd. En trevlig bekantskap. Bra matvin.

2008 Les Sétilles. Bourgogne och Chardonnay kliver in i bilden. Diskret doft, utan påtagligt mycket ek. I munnen är syran lägre än föregångarna med en viss beska. Lite vanilj och en touch smör. Hygglig längd. Sämst av de vita. 82p.

2007 Domaine mouton, Givry. Bourgogne och Pinot Noir. Som sig bör är färgen ganska tunn och med rubinröd färg. Doften är ung och relativt stor med lite rökig chark. Kryddigt. inte så mycket bär. riktigt bra doft. Munnen fylls av en hög syra och lena tanniner. Oväntat bärig smak. Lite ung kanske, men god. 86p.

2007 Domaine des Entrefaux, Crozes-Hermitage. Syrah alltså. Mörkt med blålila purpurton. Shyrah:ig doft med peppar och chark. Tobak, inte så mycket bär. Lite tjälkigt. Syrligt och (naturligtvis) strävare än föregångaren. Precis som på nyår kändes det som om det nog skulle må bra av att ligga lite. 85p.

2006 Alto Cabernet Sauvignon och Sydafrika. Tät, rubinröd färg med lätt dragning åt tegel. Doften skvallrar om fatlagring med vanilj. En diskret ton av svarta vinbär. En ursprungstypisk rökig och även de lite gröna (paprika-)toner som jag allt mer kommit att förknippa med just Sydafrika. 84p.

Lite väl översiktiligt kanske, men jag hoppas kunna fördjupa även inläggen lite när vi går från att vara översiktiliga till att lära oss om odling etc och smatidigt tittar på enskulda druvor. Ska hur som bli kul ändå att gå kursen, även om jag som sagt är lite osäker på hur mycket nytt det faktiskt blir. Även om Oz Clarke's Druvan bakom vinet står som grundlitteratur, rekommenderas man köpa Munskänkarnas Vinbok. Undrar dock om det verkligen är nödvändigt, har så mycket annan vinlitteratur att jag inte har lust att lägga mer just nu. Nu skulle i och för sig svaren på frågorna mer eller mindre vara hämtade från den boken, så man kanske borde ändå...

*

Helgen bjöd även den på lite vin. Lite svårbedömda på grund av nästäppa och förkylning, så vi skippar poängen...

2000 Bramoss Barbaresco Riserva. En gåva från my old man, köpt i Danmark. Som alltid med Nebbiolo (med någa år i horisontalläge) en trevlig tegelfärgad ton. Cede och choklad och en fläkt tigerbalsam. Hasselnötter och lakritsrot. Sammetslena tanniner och en syrlig (nästan lite kall) munkänsla. M tycker det känns lite väl tunnt, men det är inget som stör mig. Har nog inte mycket att vinna på ytterligare lagring.

2008 Viña Sutil Late Harvest. Chilensare gjord på Sauvignon Blanc. För 80:- var det helt klart en ritkigt trevlig bekantskap. Söt tropisk frukt med lite papaya och citrus. Syran väger upp sötman på ett bra sätt. Den korta eftersmaken skvallrar om att vinet inte hör till plånbokstömmarna. 85p

Korkad fransos ersattes av städad amerikan

Tyvärr visade det sig att lördagkvällens tilltänkta Domaine de Chevalier 1989 var korkad, men raska steg förde mig ner i vinkällaren för att hitta lämpligt sällskap till valnötsgratinerad oxe med hasselbackspotatis och rödvinssås gjord på vin ur fådd fulflaska. Vad hitta på? Övervägde att prova den sista kvarvarande av samma slag, men kände mig sugen på något yngre när den gamle riddaren visat sig vara i sämre skick än en deprimerad Don Quixote med KOL och hjärtsvikt.

Övervägde också någon av de Mollydooker-shirazer jag försett mig med men ännu inte provat, men beslutade mig för att avvakta då dessa har sagts vara något dominanta som matviner. Plockade till sist i alla fall på mig en Seghesio Old Vine Zinfandel från 2006 som visade sig vara en trevlig bekantskap, något mer sofistikerad (eller kanske slätstruken är rätt ord?) än sin kände lillebror. Mörkfruktig doft med toner av choklad, vilket även avspeglade sig i smaken. Gjorde sig hyfsat till maten, men kanske en stramare Barolo hade passat bättre. Till den efterföljande osten (och med stigande temperatur) gjorde den sig dock riktigt bra.

Sammanfattningsvis anser jag "den vanliga" Seghesio-Zinfandeln , i synnerhet årgång 2007 vara ett bättre köp då man nästan får två-för-en och jag faktiskt tycker att Old Vine saknar lite karaktär även om den på något sätt är mer harmonisk.

För övrigt är det mitt-i-novembersläpp bland annat av en del bourgogner i morgon. Kanske ska passa på att beställanågra flaskor? Någon som har några tips?

1997 Domaine des Perdrix Vosne-Romanée

Efter några veckors vinmässig relativ stiltje har jag nu äntligen avnjutit en Domaine des Perdrix Vosne-Romanée 1997 från en förvånansvärt solid flaska. Flaskan väger nog ensam ett kilo vilket faktiskt ger ett gott intryck, lite som känslan att stänga en Bentleydörr.

Initialt ur vinkällaren något svalt, men ur glaset kommer övertygande pinot-toner av röda bär och stallighet (enl sambo gödsel). Smakmässigt ett relativt slankt vin, tegelrött till färgen med snygga ben. Röda saftiga bär, lite som mammas blandsaft med röda och svarta vinbär samt lite jordgubb men med en lite överraskande spritighet.

Under kvällen utvecklas vinet ytterligare, och utgör för oss en minnesvärd vinupplevelse. Jag satte 91p på Cellartracker, men vill uppgradera den till åtminstonde 92. Grymt vin! Tur att det finns en till i källaren.

En anekdot från den gångna veckan kan jag bjuda på: Det har ju varit nyhetssläpp med en del intressanta viner, vilka provinsialläkaren från Småland naturligtvis glömde beställa till lanthandeln på måndagen. Således stor risk att gå lottlös. Döm om min förvåning när jag på Bolagets hemsida hittar en flaska La Spinetta och fyra Crozes i grannstaden, vilka samtliga skulle vara mer eller mindre slut i hela landet. Sätter mig således efter avslutad nattjour på morgonbussen till staden med järnvägsknut och sociala problem för att hänga på låset tillsammans med ett knappt tiotal av samhällets stöttepelare. Jag var den enda som väntade i porten, resten lurkade runt i grannportar och vid korvkiosken men alldeles tydligt påbörjades D-day 10.00...

Hur som helst får jag berättat för mig att flaskorna naturligtvis är beställda av andra och inte alls är till försäljning trots att de låg kvar på lagersaldot. Kul.

Lyckades få en vän i en större stad att köpa 2 fl Ridge Geyserville 2007 vilket blir min blygsamma skörd av nyheterna i november. Bättre lycka nästa gång får jag hoppas!

2002 Domaine Brenot Le Clos Genet, Santenay Blanc

Är numera slav på kolonlab och spenderar förmiddagarna med att röntga tjocktarmar efter att ha fyllt de med kontrast och luft. Inte särskilt glamoröst, men inte heller så illa som det låter. Har nu lärt mig hur jag ska få de bästa bilderna på friprojicerade tarmar. Jag tittar på skärmen och ser vilket håll jag tycker att patienten borde vända sig och sen ber jag denna vända sig åt motsatta håll. Slår aldrig fel, fungerar klockrent. :) Röntgen är annars lite som att prova vin. Saker kan vara väldigt svåra att se (lukta/smaka), men när någon väl påpekat de är det plötsligt väldigt tydligt. Nåja, nog om detta...

Det är något lite uppfriskande med ett vin som man inte vet riktigt hur man ska rubricera. Inget systembolag eller andra bloggar att vända blickarna åt för hjälp. Helgens vin privatimporterades av Gylfen efter att han fallit pladask för det på en restaurang i huvudstaden (möjligen operakällaren). Är inte särskilt bevandrad i vita Bourgogne, förutom några enstaka Chablis:er, så efter Gylfens haussande är det med hög förväntan vi korkar upp vinet. De blir inte direkt mindre av att Johan Magnusson i sin bok så bygger du din vinkällare ger 2002 bästa betyget av alla vita bourgogner under åren 1840-2005, 19/20! Parker är lite mer återhållsam med 92, medan winespectator vräker på med 95. 230 pickadoller gick det förresten lös på per flaska om man privatimporterade. Vet inte vilken svensk importör det var som tog in det till restaurangsortimentet.

2002 Le Clos Genet bjöd hur som helst på en något svag färg av gult och grönt. Trodde att färgen skulle ha hunnit dra den mer åt det gula. Doften är frisk, utan närvaro av ek. Lite flinta anar jag också. Vi finner även en kryddig bi-ton som ingen av oss lyckas sätta fingret på. I munnen möts man av en torrt och friskt vin med en bra mineralton. Inte mycket citrus att tala om och eken lyser som sagt med sin frånvaro. Eftersmaken har bra längd, om än något tunn. Detta är ett väldigt, väldigt gott vin men som så många gånger förr har jag svårt att tända på alla cylindrar på vita, torra viner. Det är liksom inte lika komplicerat som ett bra rött eller för den delen sött, tror att det är därför jag inte riktigt faller dit.

Helgen bjöd förresten även på Tenuta dell' Ornellaia's Le Volte anno 2007. Tog inga anteckningar, men det här var en riktigt trevlig bekantskap. Möjligen fortfarande något ungt, men definitivt njutbart redan nu. Inköpt i Toscana för 15€. Kostar visst 149 på systemet, så det var nog mest en extra vikt att släpa på...men en trevlig bekantskap.

PS. Förhoppningsvis händer det snart lite nya saker här på bloggen. Är bara beroende av en vän som ibland har tummen långt upp på ställen där de inte hör hemma ;)

Undersköterska, ett riskyrke?

Mina relativt få dagar på psykakuten till trots har jag börjat fundera på om det inte är farligt att arbeta som undersköterska. Jag skulle uppskatta att cirka hälften av de patienter jag haft på akuten, som inte sökt på grund av missbruksproblem, har arbetat som undersköterskor. Några av de som sökt för missbruksproblem också för den delen. Attraherar yrket vissa typer av människor, eller har det bara slumpat sig så? Gjorde min första nattjour den här veckan och jag måste säga att jag tycker att det är lite läskigt med alla oberäkneliga knäppisar ibland. Vissa är verkligen inte friska någonstans...

Är förrsten numera medlem i munskänkarna. Var på introduktionsmöte nyligen. Hade vissa fördomar och onda aningar om att jag skulle vara en bra bit yngre än de andra när jag cyklade dit...och det visade sig faktiskt stämma ganska bra. Jag var yngst med en 4-5 års marginal. Majoriteten var i åldrarna 50-70, precis som de styrelsemedlemmar som var där och presenterade sig. Introduktionen var en kort genomgång av organisationen och lite info om provningsteknik med en enkel provning. Fick reda på att ett blålila vin inte bara signalerade att vinet var ungt utan ofta även innebar att vinet hade en låg syra. Men det var nog också det enda som var nytt för mig ;) Kommer inte riktigt ihåg alla fyra viner vi provade. Minns att det var MASIs Masianco, en ordentligt ekad Chardonnay, en Pinot Noir vid namn Mad Fish samt La Bastide Blanche. Inga stora viner, men så var det ju också gratis. Skrev inga noteringar, så vi lämnar det där. Det var i alla fall trevligt, och förvånansvärt opretentiöst.

Idag har M gjort Boeuf Bourgignogne på recept från Kronstams bok Vinets magi. Hade bara en flaska bourgogne i källaren så det var inte mycket att välja på. 2004 Couvent des Jacobins Rouge fick jag i samband med min examen för två år sedan. Blev aldrig av att jag drack den då och sen har den glömts bort. Röttorp gav den betyg 4,4 med ett drickfönster på 06-07. Vi korkar upp och kollar hur det står sig. Vinet är saftfärgat med lite tegelkanter. Doften är först lite knuten, men bjuder sen på plommon och lite hallon. Lite vanilj och en hel del kryddor. Ingen stor doft. I munnen återfinns plommonen och kryddorna igen. Syran är bra och vinet är naturligtvis inte särskilt fylligt. Inte alls likt de nya världen Pinot:er jag druckit på sistone. Ett helt ok vin, utan att imponera.

Efterrätt får jag själv hitta på, M är för förkyld för att ha någon lust till det. Plockar fram lite av SIAs mangosorbet. Till detta korkar jag upp en flaska 2007 Nederburg Noble Late Harvest. Ett vin gjort på 90% Chenin Blanc och 10 % Weisser Reisling, angripna av ädelröta. Vinet har en fin gul färg. Stoppar man ner näsan hittar man en söt doft med honung, kanderade frukter med en stor del aprikos. I munnen bjuds man på en söt smak med mycket aprikos och lite persika. Vinet har en bra citronkantad syra som hindrar att det käns jolmigt. Eftersmaken är inte stor, men angenäm och lång. I boken 1001 wines som jag skrivit om tidigare hittar jag en 2004 Nederburg Edelkur Noble Late Harvest. Det borde vara en lite mer exklusiv variant av samma vin eftersom prislappen beskrivs som 3$ av 5 möjliga, men det vinet hittar jag inte på Nederburgs hemsida. Dagens vin kostar modesta 69:-. Hur som helst ett riktigt trevligt vin för det priset och troligtvis det bästa söta vita under hundralappen jag druckit. Skulle vara kul att se hur det klarar att ligga lite. PS. Passade utmärkt till sorbeten, fick tipset via en vinblogg (har glömt vilken).

Bilder kommer (tror jag)

6. 2006 Louis Jadot Couvent des Jacobins Blanc

Torka både här på bloggen och utanför... Vad passar då bättre än ett glas rosé? Jo, ett glas vitt! I alla fall för mig som inte är sådär översvallande förtjust i rosé.

Couvent des Jacobins knep alltså sjätte plats på Allt om Mat's topp 100-lista. Deras motivering löd: "Snyggt och ursprungstypsikt med bra frukt och läckra syror". Har druckit det vid tidigare tillfälle, men inte bloggat om det. Kör den först i Aeratorn. Färgen är ljust gul med en mycket svag grön ton. Doften är oväntat liten, med frukt, nötter och en gnutta smör. Smaken är torr och riktigt frisk och lite nötig. Eftersmaken ligger kvar ett bra tag i munnen.

Inget vin jag hade placerat på listan. Doften blev visserligen betydligt större och nötigare efter ett dygn i kylskåpet, men jag är inte såld. Tycker att vinet känns som det är av god kvalitet, men jag hade velat ha lite "extra allt".

PS. Ni som undrar om 7:e placeringen så var det en BiB i form av 2006 Laurent Miquel Syrah Grenache. Hoppar alltså över alla BiB:ar

Amatörprovning

Höll idag i en liten amatörprovning tillsammans med 4 "vinamatörer". Är ju definitivt själv en sådan, men jag har ända gått Medborgarskolans nybörjar- + fortsättningskurs ;) Det är första gången vi träffas, men förhoppningsvis blir det fler...

Ikväll provar vi fyra röda viner. Har valt viner utifrån vad som utifrån systemets beskrivning och Röttorps betyg. Var på jakt efter någorlunda druvtypiska viner, runt hundralappen. Har tyvärr inte tid för någon djupdykning med sjuka barn och fullt program och två viner har jag därför smakat tidigare och två är nya. Årgångarna som prövats på systemets hemsida stämmer inget vidare med de flaskor vi får tag i och därmed faller den del där vi jämför färg på vin med olika ålder delvis bort.

2006 Casillero del Diablo. Två (och en halv) av deltagarna håller detta vin som kvällens bästa. Färgen är ung och mörkast av de fyra. Doftmässigt finner jag främst svarta vinbär och grön paprika. Även i smaken dominerar även dessa smaker. En av deltagarna slås framförallt av dess chokladrika innehåll.

2006 Allesverloren Shiraz. Min egen favorit, och det är jag ensam om. Doften domineras i början av rök och tändstickor. Tändstickorna ger efter luftning rum för framförallt mörka bär. Smaken är angenäm. En del tanniner, men fungerar ändock bra utan tillbehör.

2001 Laturce Reserva. Kvällens Rioja, 100% Tempranillo. Tegelnyans. Doftar av fat och dill. Smaken är även den dominerad av fat med vanilj samt dill. Runda tanniner och bra eftersmak. Brukar inte vara förjust i Rioja, men i det här sällskapet står den sig bra. Favorit för 1½.

2006 Bourgogne Hautes Côtes de Nuits, Les Dames de Vergy. Denna Pinot Noir håller samtliga deltagare som 4:e vin. Har själv inte druckit fler pinot noir än att jag kan räkna dem på en hand. Har fortfarande inte druckit någon höjdare och kanske är det därför jag inte insett tjusningen. BoB-blandsaft är kopplingen som deltagarna gör både efter ockulär och nasalbesikting. Viss fatkaraktär coh rikligt med hallon i såväl doft som smak.

Inget av vinerna sitcker ut. Allesverloren är min personliga vinnare, medan det i gruppen generellt är Casillero del Diablo som uppskattas. Glädjande på så sätt att den då klart får ses som kvällen mest prisväda. Gruppen träffades idag för första gången, men om man ska tolka åsikterna rätt inte för sista.