Battle of Nygårda...och en slurk La Clape

M's syster med ingift italienare på besök. Har alltid lite svårt att ställa till med större vinspektakel när någon är gravid och inte riktigt kan vara med. Försöker utmana smak- och luktsinnet genom att istället greppa en flaska fatlagrad Nygårda julmust på systemet, en 33:a "standard" Nygårda på Willys och en äldre variant av densamma ur källaren. De två 33:orna har bäst-före datum 11 Feb 2010 respektive 11 jan 2013. Cirka tre år mellan tappnigsdatum alltså. Kanske lite oansvarigt att bjuda en gravid på något som gått ut för snart två år sedan, men alla lever i alla fall och har hälsan idag. Förra året provade vi två flaskor med cirka två års skillnad i bäst-före datum och då gick den yngsta flaskan segrande. Förväntningarna är alltså att den yngre av de två 33:orna ska vara att föredra. Den ekftslagrade julmusten, eller som det också står: Vintage oak 2011, är lagrad 6 månader på bourbonfat.

Musten serveras halvblint till de övriga. Vi plockar ganska snabbt ut vilken respektive flaska är. Flaska 1 är den yngre standardvarianten, men kryddor och lite skarpa syror. Flaska 2 är den utgångna standardflaskan. Ur det glaset stiger en ganska funky doft som för tankarna till laktobaciller och sur mjölk. Smaken är rundare med dragning åt kola och möjligen är den något mindre söt. Flaska 3 har utan tvivel lagrats på bourbonfat. Tydlig whiskydoft med klara inslag av karamell. Mer skum än i de föregående. Även smaken bjuder på karamell, tillsammans med kaffe och choklad. I kombination med en lägre sötma är denna betydligt vuxnare i sin smak (och barnen tycker inte om den).

Alla tyckte vi väl att den gamla hederliga musten var bäst, men vill man ha lite mindre sötma och mer vuxentouch funkar den fatlagrade utmärkt.

Lite vin har vi naturligtvis även fått i oss denna helgen. Föräldrarna var snälla och köpte med sig tre flaskor 2009 Château L'Hospitalet La Clape på deras senaste Frankrikeresa och i går fick första flaskan sätta livet till. Allt skvallrar om ett ungt vin. Blårödfärg, ung doft med massor av syrliga bär och en härlig friskhet i munnen. Lägg till detta även lite fat och något sträva tanniner. Gott, men kanske inte riktigt harmoniskt ännu. Har nog en del att vinna på att ligga lite och hitta harmonin helt, men jag tvivlar på att den klarar de 10-12 år som baksidan vill göra gällande. Vi tittar väl till flaska nummer två om 2-3 år. Bör poängteras att noteringarna är från dag två. Första dagen åkte det fram lite sent och det enda jag la på minnet var att vinet kändes väldigt varmt när det serverades rumstempererat.

2009 Selma har också slunkit ner. Var bara tvungen att testa ett vin som har samma namn som dottern. Sydafrikan gjord på 90% Shiraz och 10% Cabernet Sauvignon. Ingen rök var väl det mest positiva. Solmogen frukt med kryddor, fat, choklad, kaffe och peppar. Relativt runt. De 14,5% lyste tyvärr igenom ganska tydligt. Inget jag rekommenderar och absolut inte värt 149:-.

2010 Esprit du Silène Rosé

Gårdagens tropiska hetta krävde något svalt. Hade fakitskt nästan bara denna att välja på visade det sig. Gjord på Grenache och Syrah.

Rosa, saftfärgad. Doften är frisk och bärig, med mycket jordgubb, persikor och hallon. Möjligen anas även lite gräs. När temperaturen stiger är det inte bara färgen som påminner om saft, utan även doften bjuder på klockren hallonsaft. Smaken är torr och frisk med hallon, persikor och blodapelsin.

Gott och svalkande i hettan.

2008 Gérard Bertrand Domaine des Garennes

Funderar lite på vad kvällens grillade fläksfilé med färkspotatis ska få för sällskap...och valet faller på ovanstående flaska som inhandlades på LeClerc i september förra året. Kommer inte ihåg vad det kostade, men är ganska säker på att det i alla fall inte var mer än 12€ (7.75€ var det visst).

M ger direkt det här vinet tummen upp, och jag också för den delen.

Färgen är mörk, med blålila kant. Doften är stor med massor av frukt. Vi hittar Körsbär, björnbär, plommon och lite åt syltade jordgubbar. Det finns även en del toner av kakao och lakrits uppblandat med en rejäl dos garrigue. I munnen känns fruktigheten påtaglig och tillsammans med ett rätt bra bett i tanninerna tippar jag på ett vin som med bravur klarar att ligga ner i några år. Hygglig längd.

Har svårt att hitta vilka druvor vinet är gjort på (svårt att hitta mycket info om vinet alls faktiskt), men jag skulle tippa på en rejäl dos Grenache. Sannolikt även lite Syrah.

Bara att ge stora tummen upp för Mr Bertrand som klarar av att leverera ett stort vin till ett litet pris. Det här var ritkigt gott! Årets köp? Hur som helst 90 enkla pinnar och en liten tår för att vi inte köpte mer än två flaskor...

Inte ofta man dricker numrerade flaskor för 7.75€

2008 Puech Auger Les Dolomies

Inte ofta nuförtiden som vardagen bjuder på vin. Man får passa på när man har utbildningsdagar och dessutom lite sovmorgon.

2008 Puech Auger lanserades i måndags. Ett spontanköp när jag var och kollade in nyhetssläppet. Har inte druckit så mycket från Languedoc, men det är ett av de områdena som jag skulle vilja fördjupa mig i och forfarande tror att det är möjligt att göra fynd från.

Vi häller upp utan att veta vilka druvor som ingår. Färgen är djup blålila. Doften är stor, ung, kryddig och bärig med blåbär och björnbär som dominanter. Doften känns väldigt fransk och vi finner utöver ovanstående öven korv och rosépeppar. Vinet har spenderat 1½ år på franska fat och faten finns där, men utan vanilj eller smörkola. Dofterna går igen i smaken, med blåbär, björnbär fat och korv. Vinet är drygt medelfylligt med en ungdomlig känsla och relativt hög syra. Lätt sandiga tanniner. Vinet är gjort på Syrah, mourvèdre, grenache och carignan i okänd proportioner. Tyckte inte primärt att det kändes särskilt syrah-igt, utan lutade lite mer åt en annorlunda grenache.

Har lite svårt att bestämma mig för hur jag ska poängsätta Puech Auger, men landar till slut på 85p. Gott, lite annorlunda men kan säkert bli lite vassare med något år i källaren.

PS. Enligt producentens hemsida var 2003:an gjord på 50% Syrah, 25% Grenache, 20% Mourvèdre och 5% Carignan, så man får väl misstänka något liknande även denna årgång.

2004 Paul Mas

Är idag och gräver djupt i källaren. En spontan vinkväll och jag gräver fram en flaska 2004 Paul Mas, en Syrah-, grenachblandning från Coteaux de Languedoc.Har inget minne av inköpet, men hittar en utskrift från systemets hemsida. Utskriften är daterad oktober -06, så antagligen inköptes vinet då. Hör i så fall till en av de äldre flaskorna i min samling. Är alltså verkligen ny i gamet. Av utskriften framgår att vinet tidigare kostat 64:-, men sänkts till 50:-. Hittar ingen notering gällande betyg eller rekommendation, så sannolikt är det prissänkningen som lockat till köp. Allt i jakten på ett "fynd". Läser på baksidan att skördeuttaget ligger på 42 hl/ha. Är inte särskilt beläst på detta, men det låter lågt i förhållande till pris.

Eftersom vinet tas fram oplanerat kommer min Aerator väl tillpass :)

Väl i glaset är färgen rubinröd, med viss mognadstendens. Doften domineras av röda bär och jordgubb, men även vanilj, lakrits och en viss pepprighet. Smaken är rund och bärig, inte särskilt fylligt och eftersmaken oväntat lång med en ordentlig initial syraattack. Riktigt angenämt.

Sambon är beredd att betala ungefär en hundring för det, så det får nog betraktas som ett fynd :) Gott, oväntat lång eftersmak. Nu har jag nog inte kvar särskilt många "randomköp" likt denna i källaren. Fast, det hade faktiskt varit kul att ha en flaska till att spara ytterligare...

PS. är det någon som vet varför det blir dubbla radavstånd när man har en bild med i inlägget?

PS. Upptäcker i efterhand att vinet fick fyndstämpel av Kronstam i DN och dessutom kunde lagras. Sannolikt är det därför det inköpts.