lördag 31 januari 2009

Kort om veckans skörd...

Tyvärr lite oinspirerade idag, så ni får ursäkta ett torftigt inlägg. Sambon slockande kl 22 och själv borde jag nog också krypa till kojs. Lite om en del av de viner som vi bekantat oss med under veckan. Har haft en ojämn vecka där jag bland annat hunnit starta min födelsedag med en natt på psykakuten (inga undersköterskor). Gick sedan ut på restaurang och åt och där vi till efterrätten åt:

770 Dulce Priorat - Ett spännande och gott rött sött vin. Packat med frukt, men framför allt tanniner. Så pass att det i eftersmaken nästan kändes som det gick från sött till torrt. Passade utmärkt till chokladdesserten. Ska man tro den här sidan så är det även Kosher ;) Så vitt jag kan läsa mig till så är det gjort på Syrah och Garnacha. Rhônarna har provat deras torra variant.

2003 Rioja Bordon Reserva. Ett vin med trevlig tegelnyans. Resten av vinet hade dock tyvärr inte mycket att erbjuda. Mycket fat. Dillen fanns där, men inte så markerad. Lite obalanserat med tunn syra och lite för veka tanniner. Tog ett halvt glas var, sedan korkade vi istället upp...

2005 MASI Campofiorin på halvflaska. Ska snart be om att bli sponsrad av MASI med tanke på senaste tiden inlägg. Markant mer syra jämfört med Riojan. Kryddigt med bra frukt. Fatigt och naturligtvis en del körsbär. Lite bränd ton. På baksidan står det att lagringspotentialen ska vara 10-15, vilket jag spontant ställer mig lite skeptisk till. Framför allt vad gäller halvflaskorna. Har en magnum någonstans i källaren och den ska nog få chansen att se om MASI håller vad de lovar. Ett ok vin som inte

Fick förresten en 2006 Domaine de la Mordorée Cuvée de la Reine des Bois i födelsedagspresent. Alltid vanskligt att veta när man ska knäcka en sådan flaska, men det lär inte bli på den här om 40-årskrisen.

söndag 25 januari 2009

Någon som provat...

2007 La Raia Barbera? I dagens nummer av DNs Söndag redovisar Kronstam en lista som bygger på en provning av åttiotalet viner där man av utrymmesskäl tvingats banta redovisade viner. Han har som han skriver skurit av vid midjan och redovisat de bästa samt de viner man inte behöver tänka på. Skulle tippa på att ungefär hälften av de 80 vinerna är med på listan. Av åttio viner är det tre viner som är så dåliga att de kvalar in på listan. Man blir ju lite sugen på att prova 2007 La Raia Barbera. En italienare som får omdömet ej prisvärt, kvalitet -2 och mognads omdömet häll ut. Bottennotering på allt alltså. Men det är i alla fall ett ekovin ;) På Giertz (importörens) hemsida står det beskrivet som ett härligt vin, ungt och fruktigt. Har ni druckit så skriv en rad...

Kostar 119:- och det är lite för mycket för att jag ska ge mig på att recensera det bara för att en referens i bottenträsket.

fredag 23 januari 2009

Undersköterska, ett riskyrke?

Mina relativt få dagar på psykakuten till trots har jag börjat fundera på om det inte är farligt att arbeta som undersköterska. Jag skulle uppskatta att cirka hälften av de patienter jag haft på akuten, som inte sökt på grund av missbruksproblem, har arbetat som undersköterskor. Några av de som sökt för missbruksproblem också för den delen. Attraherar yrket vissa typer av människor, eller har det bara slumpat sig så? Gjorde min första nattjour den här veckan och jag måste säga att jag tycker att det är lite läskigt med alla oberäkneliga knäppisar ibland. Vissa är verkligen inte friska någonstans...

Är förrsten numera medlem i munskänkarna. Var på introduktionsmöte nyligen. Hade vissa fördomar och onda aningar om att jag skulle vara en bra bit yngre än de andra när jag cyklade dit...och det visade sig faktiskt stämma ganska bra. Jag var yngst med en 4-5 års marginal. Majoriteten var i åldrarna 50-70, precis som de styrelsemedlemmar som var där och presenterade sig. Introduktionen var en kort genomgång av organisationen och lite info om provningsteknik med en enkel provning. Fick reda på att ett blålila vin inte bara signalerade att vinet var ungt utan ofta även innebar att vinet hade en låg syra. Men det var nog också det enda som var nytt för mig ;) Kommer inte riktigt ihåg alla fyra viner vi provade. Minns att det var MASIs Masianco, en ordentligt ekad Chardonnay, en Pinot Noir vid namn Mad Fish samt La Bastide Blanche. Inga stora viner, men så var det ju också gratis. Skrev inga noteringar, så vi lämnar det där. Det var i alla fall trevligt, och förvånansvärt opretentiöst.

Idag har M gjort Boeuf Bourgignogne på recept från Kronstams bok Vinets magi. Hade bara en flaska bourgogne i källaren så det var inte mycket att välja på. 2004 Couvent des Jacobins Rouge fick jag i samband med min examen för två år sedan. Blev aldrig av att jag drack den då och sen har den glömts bort. Röttorp gav den betyg 4,4 med ett drickfönster på 06-07. Vi korkar upp och kollar hur det står sig. Vinet är saftfärgat med lite tegelkanter. Doften är först lite knuten, men bjuder sen på plommon och lite hallon. Lite vanilj och en hel del kryddor. Ingen stor doft. I munnen återfinns plommonen och kryddorna igen. Syran är bra och vinet är naturligtvis inte särskilt fylligt. Inte alls likt de nya världen Pinot:er jag druckit på sistone. Ett helt ok vin, utan att imponera.

Efterrätt får jag själv hitta på, M är för förkyld för att ha någon lust till det. Plockar fram lite av SIAs mangosorbet. Till detta korkar jag upp en flaska 2007 Nederburg Noble Late Harvest. Ett vin gjort på 90% Chenin Blanc och 10 % Weisser Reisling, angripna av ädelröta. Vinet har en fin gul färg. Stoppar man ner näsan hittar man en söt doft med honung, kanderade frukter med en stor del aprikos. I munnen bjuds man på en söt smak med mycket aprikos och lite persika. Vinet har en bra citronkantad syra som hindrar att det käns jolmigt. Eftersmaken är inte stor, men angenäm och lång. I boken 1001 wines som jag skrivit om tidigare hittar jag en 2004 Nederburg Edelkur Noble Late Harvest. Det borde vara en lite mer exklusiv variant av samma vin eftersom prislappen beskrivs som 3$ av 5 möjliga, men det vinet hittar jag inte på Nederburgs hemsida. Dagens vin kostar modesta 69:-. Hur som helst ett riktigt trevligt vin för det priset och troligtvis det bästa söta vita under hundralappen jag druckit. Skulle vara kul att se hur det klarar att ligga lite. PS. Passade utmärkt till sorbeten, fick tipset via en vinblogg (har glömt vilken).

Bilder kommer (tror jag)

fredag 16 januari 2009

2004 MASI Grandarella


Ikväll njuter vid av revbensspjäll med en honungsglaze. I receptet på glazen ingår Knorr's Kött- och grillkrydda. Om ni läser förra inlägget kanske ni kan gissa vilken ingrediens som det finns näst mest av i kryddblandningen...natriumglutamat. ;) Häller på rikligt utan skuldkänslor.


Till detta dricker vi ett vin som jag gått förbi ett flertal gånger på systemet och känt mig lite nyfiken på, men inte riktigt kommit mig för att köpa. 2005 MASI Grandarella är ett IGT-klassat vin som är gjort på samma sätt som amarone med torkade druvor. Det är dock inte de klassiska amarone-druvorna, utan istället 25% Carmenère och 75% Refosco. Vinet är inte heller gjort i Valpolicella, utan en bit österut i Friuli. Relle är visst namnet på de bambumattor som druvorna torkas på och därav namnet.

Refosco är, så vitt jag vet, en ny bekantskap för mig. Slår upp det i Oz Clarke's Druvan bakom vinet. Där står att druvan ger mycket syrarika viner och ibland tilltalande bärig, lätt gräsig doft, men tanninerna är lite hårda och kantiga. Det står även att vinerna är bäst unga och oekade, men kan med lagring utveckla god plommonfrukt och smak av bitterchoklad. Det står tyvärr inget om hur druvan utvecklas om den får ligga och skrynkla till sig lite.

I glaset bjuder vinet på en tät blåröd färg. Stoppar man ner näsan finner man en hel del röda bär, russin och choklad. Efter ett tag tillkommer en doft får beskrivas som fläder (!?) alternativt lite grönt gräs. Det bjuds även på lite fat, om än väldigt diskret. Väl i munnen bjuder vinet på en del tanniner av lite kornig typ. Bären finns där tillsammans med en liten lakritsbit. Alkoholen (14,5% enligt etiketten) gör sig mer påminnt ju varmare vinet blir och det blir lite eldigt. Annars känns vinet balanserat med bra syra. Till slut bjuds vi även på ett lite körsbärbittert avslut.

Var initialt inte sådär jättebegistrad över vinet, men det tar sig allt efter kvällens gång och till slut tycker jag att det är riktigt gott. Ska jag klaga på något så hade vinet gärna fått ha lite mindre alkohol så att det inte blev så eldigt. Vinet har säkerligen allt att vinna på några år i källaren, men är klart njutbart redan idag. I dagsläget dricker jag hellre denna än MASIs Costasera som vi drack förra helgen, även om jag skulle tippa att Costaseran går en större framtid till mötes. Grandarella var i alla fall en trevllig bekantskap och vi glömmer vår andra flaska några år och kommer då ha höga förväntningar. Vågar mig på att rekommendera denna till alla er amaronejunkies där ute.
199:-

tisdag 13 januari 2009

Glutamat

Fick en fråga av Des Bons Vins gällande min inställning och kunskap som läkare till livsmedelstillsatsen glutamat, ofta kallat GSM. Var inte alls insatt, men på en sådan fråga kan man ju inte annat än åtminstone försöka fördjupa sig...men det var inte så himla lätt visade det sig.

Glutamat, eller glutaminsyra, är en aminosyra som finns naturligt i kroppen och därmed alltså ingår i proteiner. Glutamat är ett samlingsnamn på glutaminsyrans salter. Den fungerar även som excitatorisk signalsubstans i hjärnan, där den faktiskt ska vara den vanligast förekommande signalsubstansen.

Glutamat är även en vanligt förekommande substans i vår föda. Höga halter finns naturligt i bland annat skinkor, vissa svampar och lagrade ostar. De sensaste åren har det blivit en allt vanligare tillsats i diverse matvaror, där det ofta står med som smakförstärkare, natruimglutamat eller MSG (mono sodium glutamate). Hittar man det inte i innehållsförteckningen kan man alltid kolla efter E620-E625. Anledning till att man gärna tillsätter den i mat är att glutamat fungerar som smakförstärkare för en rad andra smaker och dessutom förmedlar smaken av protein. Den utgör den så kallat "femte smaken" på tungan, utöver salt, sött, surt och beskt, och kallas då umami myntat av en japansk forskare som insåg dess potential och utvann det ur sjögräs.

I USA har glutamat mer eller mindre blivit utsett till djävulens tillsats och ger man sig ut och söker lite hittar man övertygelser om att ligger bakom fosterskador, demenssjukdom, astmaanfall, depressioner, tillväxtproblem, hormonstörningar, hjärnskador, sterilitet hos kvinnor, lever- och nervskador samt försämrad syn. Bara för att nämna några. Även i Sverige har häxjakten mot glutamat börjat trappats upp och fler livsmedelstillverkare tar nu bort det från sina produkter för att slippa dålig publicitet. Glutamat sägs även ligga bakom det så kallade Chinese Restaurant Syndrome (CRS). Ett syndrom där man får illamående, huvudvärk och smärta i nacke och bröstkorg efter att ha ätit kinesisk mat som ofta innehåller höga halter av glutamat.

Jag gav mig ut på nätet för att föröska hitta lite vetenskaplig evidens på att glutamat verkligen är så illa som dess rykte säger. Nu har jag på intet sätt finkammat den vetenskapliga litteraturen efter bevis, men jag kan inte säga att jag hittat något som egentligen styrker dess påstådda negativa effekter in vivo. Det påstås att folk är allergiska mot glutamat, vilket naturligtvis är båg. Man kan inte vara allergisk mot en kroppsegen aminosyra. Möjligen skule det kunna röra sig om en överkänslighetsreaktion som då ger symptom som vid CRS. Man har dock gjort placebokontrollerade studier där man inte kunnat visa någon skillnad mellan de som fick glutamat och placebo. När jag sökte hittade jag en reviewartikel (sammanfattande artikel) som behandlade glutamats påstådda effekter där man gått igenom artiklar som publicerats om glutamat de senaste 40 åren. I den ges inga belägg för att glutamat skulle ligga bakom någon av de besvär som det anklagas för.

Sammanfattnigsvis tycks det inte finnas särskilt starka bevis (om än några) för att glutamat skulle ge upphov till alla påstådda besvär. Aftonbladet, Expressen skriver ju dock gärna om det, men lämnar naturligtvis knapphändiga referenser. Sen kan man ju alltid fundera över hur bra grejerna man stoppar i sig är om man måste stoppa i en massa smakförstärkare för att de ska smaka gott. Jag är inte rädd att stoppa i mig glutamat med måtta så länge man inte har mer bevis än vad som tycks föreligga i dagsläget. Livsmedelsverket är inne på samma linje. SKa kanske tilläggas att jag inte satt mig in i sanningshalten i den påståenden som finns som gör gällande att glutamat är beroendeframkallande och stör mättnadskänslan.

PS. Såg precis att vininfo skrivit om precis samma sak. Hade ju helt enkelt kunnat hänvisa dig istället ;-/

PS2. Ni som hellre vill tro på glutamats negativa konsekvenser kan få ytterligare vatten på er kvarn här.

Lite fler referenser där de inte heller hittar något konstigt med glutaat i kosten: 1, 2, 3.

söndag 11 januari 2009

2005 MASI Costasera Amarone

Trodde att bihåleinflammationen lagt sig, då jag inte längre fick ut en massa gul sörja. Har i och för sig känt den där vämjeliga doften titt som tätt, så jag borde vetat bättre. Idag när jag gick böjd som en fällkniv för att städa efter barnen lossnande det dock och flödade fritt igen. Tröttsamt är bara förnamnet.

Har varit uppe i Borås och hälsat på då min italienske svåger somafyllt år. Vi hade med oss en flaska av MASIs standardamarone, senaste årgången. Är alltså lite ur fas vad gäller dofterna, men är nog uppe i 80-90% trots allt. Doften är initialt väldigt knuten och bjuder bara på lite mörk frukt. Efter fyra timmar i karaffen är jag fortfarande förvånad över hur liten doften är. Det bjuds som sagt på en hel del mörka bär, med plommon i spetsen. Inte så mycket körsbär även om de finns där. Ett helt hav av saltlakrits. Lite mineral. Jag har lite svårt att förklara hur vinet smakade. Vinet kändes mörkt och rustikt. Syran dominerade över tanninerna som jag nog hade förväntat mig skulle vara strävare. Jag har inte riktigt erfarenhet nog att förutspå hur vinet kommer utvecklas, men vinet har en känsla över sig (som jag inte kan sätta fingret på) som jag upplevt hos andra viner som spåtts en långlivad framtid. Henrik Unghert skrev nyligen på Munskänkarna i Lunds forum att vinet bör få vila 8-10 år.

Just nu är det inte värt pengarna. Vill man ha en amarone att dricka idag hade jag nog hellre rekommenderat Capitel de' Roari.

torsdag 8 januari 2009

Vinbloggsodyssé

När man går från att ha skrivit epikriser på kirurgiska akutvårdsavdelningen till att göra det samma på geropsykiatrisk avdelning (äldrepsyk) får man plötsligt en oändlighet av tid att bränna. På kirurgen skulle jag tro att vårdtiden ligger på sådär tre dagar i snitt, medan den på gero säkert ligger på över en månad. Man gör ju dessutom mycket mindre med patienterna på gero, sätter in lite medicin och avvaktar. Inte lika mycket att göra med andra ord. Så, hur fördriver man då tiden bäst?

Är man duktig så läser man eller går igenom gamla AT-tentor. Är man riktigt ambitiös så sätter man sig in på allvar i olika patienters journaler. Men de där dagarna när båda ungarna spenderat natten i ens säng stångades och snarkandes och man inte riktigt (men nästan) är kry från bihåleinflammationen då är inte det som lockar mest. Har idag spenderat en icke-oansenlig tid på http://www.1000apor.se/, tittandes på allehanda sköna You Tube-klipp...men även med att sondera fältet vad gäller vinbloggar. Det finns ju faktiskt sjukt många svenska vinbloggare. Många bloggare har en länklista till andra vinbloggar och på varje sådan lista upptäcker man minst en ny blogg. Hittade en del viner som lät intressanta när jag surfade runt. Jag kommer dock inte åt systemets hemsida på jobbet så dum som jag var skrev jag inte heller ner namnen på vinerna. Så, nu ikväll har jag fått försöka leta rätt på de försvunna vinerna, med blandad framgång. Kul i alla fall att det finns ett sånt myller av vinbloggar. Ska nog se till att uppdatera min egen länklista snart. Kommer man få se mer nischade bloggar framöver? Allt i kampen på läsare...

PS. Hittade ett kärt gammalt minne i form av Kaninen Snuffe. Ibland är det inte lätt att hålla sig för skratt.

PS2. Hittade den här listan som just nu innehåller 35 vinbloggar.

lördag 3 januari 2009

Tröttsamt

Förkylningen fortsätter. Tyvärr är nosen fortfarande lika igenkorkad, så det blir inga riktiga recensioner av helgens viner...det gick helt enkelt inte att analysera mer än de smaker som tungan uppfattar. Tänkte i alla ge en lite summering av vad vi drack och åt. Förrätt och huvudrätt hämtades från Allt om Vins senaste nummer. Efterrätten blev en klassiker, knäckig äppelpaj med hasselnötter. Nyår firades för övrigt in tillsammansmed Don, Milfen och respektive. Don och Milfen var de två som fick in mig på vinspåret

Till lite hummersnittar bjöd jag på en flaska N.V. Champagne de Pompadour som spendaret de två senaste åren i källaren. En mycket uppskattad Champagne som jag tror vunnit på att få ligga till sig lite. Trevlig mousse, var ungefär vad jag uppfattade.

Förrätten bestod av hemagjord ravioli med pilgrimsmusslor med tryffelskum och rostade pinjenötter på en bädd av babyspenat. Till detta drack vi en Österrikisk Riesling som fått ligga tre år. Mycket uppskattad av bordet och det talades om päronglass och bra syra. Syran är tyvärr det enda jag kan skriva under på.


Huvudrätten bestod av oxfilé inlindad i prosciutto och färska örter. Detta serverades med ett reductat på bland annat rödvin, kalvfond och färska rotfrukter. Detta i sällskap med risotto på shiitakesvamp. Till detta bjöd jag på en liten chansning i form av 1989 Viña Ardanza Reserva, en Rioja som visade upp en ordentlig fällning, men var fortfarande förvånansvärt vitalt och till och med bjöd på lite syra. Min vän Don placerar vinet i södra Rhône och blir ordentligt överraskad när vi täcker av flaskan. Vi provad också en 2003 Broilo som fått ligga till sig några år i Milfens källare. Tyvärr skulle vi nog ha druckit vinerna i omvänd ordning. Syran i Brolion blev väldigt dominant efter Riojan. Brolion var i alla fall oväntat sträv och de andra var besvikna över hur sluten den var. Tunnel?

Efterrätten blev alltså en klassiker vid det här laget, M's knäckig äppelpaj. Till detta bjöd jag på årets favoritvin, 2004 Tamellini Recioto di Soave. Här talas det om fruktexplosion av mango och passionsfrukt. Lite i dyraste laget får jag höra, men det uppskattades verkligen. Frågar "panelen" om de hittar melon och gräs som Henrik Unghert talar om i sitt nyhetsbrev. Med lite vilja finns det en touch honungsmelon och kanske även lite gräs, men inte direkt i frontlinjen....

Har nu varit nästäppt i två veckor och det börjar minst sagt bli lite drygt. Nu upplever jag även en dålig doft i näsan, vilket tyder på att jag kanske lyckats dra på mig en bihåleinflammation. Skulle stämma rätt bra med utvecklingen på förkylningen, med tjock gulgrön snuva typ tio dagar efter debut. Känner mig även "fylld" i huvudet vilket nog är bihålorna som spänner. Avvaktar dock antibiotika, mår rätt hyggligt (förutom lite huvudvärk och försvunnet luktsinne).

PS. Dagen inna drack vi en 2001 Tahbilk Shiraz, där grabbarna inte höll med mig om dess storhet. De fördrog i så fall Allesverloren. Drog även upp en 2001 Lat 42, som sällskapet placerar i Rhône(?). Intressant nog hade vinet (som dekanterats) stendött efter en dryg halvtimmes paus.