1995 Château Cheval Brun

Försenat inlägg av torsdagens vin

Hösten 1999 var jag en mycket olycklig man. Ett av mitt livs stora kärlekar hade precis sagt att hon ville ta en paus för att känna efter och jag visste innerst inne att det innebar att vårt förhållande var slut. Jag bodde då i Lund och att bara gå där och vänta och hoppas blev snabbt outhärdligt. Mina föräldrar skulle åka till Bordeaux för att hälsa på min morbror och dennes nya franska fru och jag frågade om jag fick följa med...bara för att få komma komma bort från vardagen. Sagt och gjort, jag flög ner. Har inte så många starka minnen från den resan, men det starkaste var när vi var och hälsa på vinbonden på ett av vinslotten. Jag var vid den tiden inte särskilt vinitresserad, så tyvärr minns jag inte vilket slott vi var på, men det borde ha varit antingen Cheval Brun eller Château La Tour Figeac (det var de flaskorna vi fick med oss hem i alla fall). Hur som helst fick jag där för första gången smaka ett vin äldre än jag, samt även köpa ett par flaskor. Jag minns hur den franske bonden berättade lite vidskpeligt hur alla viner med siffran 9 i årtalet blivit bra och hur stora förhoppningar de hade på år 1999. Vi fick i alla fall köpa lite viner för 100 franska Franc styck. Själv köpte jag tre stycken som blev de första viner som jag lagrade.

Vi har idag besök av milfen, en av två som fick mig att snöa in på vin. Har man då fint främmande ändå från Stockholm måste man ju bjuda på något extra. Som synes av etiketten så har vinet kanske inte lagrats under optimala omständigheter, så jag hade inte allt för höga förväntingar. Speciallt som den flaska från 1997 som vi drack för två år sedan definitivt korkades upp för sent. Fast 1995 ska ju å andra sidan vara ett bättre år...

Och till vår stora förtjusning är vi inte för sent ute! Vinet har en härlig brunröd färg med tydligt tegel och en mindra mängd fällning. I nosen sitger det upp tydliga mognadstoner med stall, läder, svamp och hö tillsammans med lite portvinstoner i form av torkad frukt. Milfen tycker sig känna toner av Cabernet och tittar man på nätet så tycks åtminstone 10% av vinrankorna vara Cabernet. I munnen känns tanninerna fortfarande överraskande sträva utan att på något sätt dämpa upplevelsen. Det finns även fortfarande kvar en lite lätt retsam syra. Eftersmaken är lång och domineras av stall och läder. En positiv överraskning med andra ord!

Vi dricker även 2003 Sanleonino Chianti Classico Rriserva, ett vin som tyvärr aldrig får chansen eftersom vi tar det i fel ordning (vi visste inte hur mycket vin vi skulle mäkta med). Gjorde inga noteringar, men det var ändock riktigt trevligt med begynnande mognadston och smak av choklad och körsbär.

Kaos

Ibland blir man förundrad över organisationen inom sjukvården. Jag går nu min sista vecka på internmedicin och går då jour kvällstid. Vi AT-läkare ska alltid gå tillsammans med en legitimerad läkare, så att man alltid har någon mer rutinerad som kan svara på samtal från avdelningarna och som kan ta de svåra larmen. Idag var den legitimerade läkaren som jag skulle gått med sjuk. Då har man istället bett en annan läkare hoppa in. När så kontorstid närmar sig sitt slut, så kommer en av underläkarna på att denna inhoppande läkare inte heller är leggad. Helt plötsligt är ingen läkare på medicinakuten legitimerad. Men, tycker man då, det är bara för oss att bita ihop och ringa bakjouren om så behövs...och visst det kan man kanske göra, men om man har nåt riktigt akut som man känner att man inte hanterar? Ja, då står man där med skägget i brevlådan, för bakjouren hinner ju ändå inte in innan det har hunnit gå illa. Tydligtvis är det inte lag på att någon legitimerad ska vara på akuten (hävdade chefen för akuten i alla fall), vilket känns helt sjukt. Visst var det så förut att AT-läkarna stog själva på akuten, men då hade man inte samma anmälningshot hängande över sig och ej behandlingsmetoder och medicnarsenal var inte heller lika omfattande.

Nu gick det som tur var bra idag, och det var relativt lugnt på akuten...och den andra läkaren såg jag faktiskt inte ens skymten av. Men det hade lika gärna kunnat vara en riktigt skitdag som hade kunnat gå ut över någon patient. Med en organisation där varje läkare fyller en "måsteplats" blir det verligen bräckligt och faller en bort på fel ställe så blir det kaos. Sen är det imponerande att det kan gå en hel dag utan att någon uppmärksammar problemet, trots att den sjuka läkaren ringt in tidigt på morgonen...

Så, nu har jag fått skriva av mig för idag. Imorgon kommer en gammal vän på besök, så då blir det vin :)

4. 2007 Château Coucheroy

Dags för pallplats då bland buteljerna. Plats nummer två är nämligen Barone Ricasolis BiB Formulae. Ett försök att översätta stavas "Slottet där kungen sov". Den som är observant märker att allt inte stämmer helt. I allt om mats lista är det årgång 2006 som avses, men den var tyvärr slutsåld när jag var nere på systemet. Så jag får hålla tillgodo med 2007:an. Vinet är gjort på 100% Sauvignon Blanc, där en del jäst på temperaturkontrollerade, rostfria ståltankar och en del på ekfat. Likadant gäller lagringen, en del på fat och en på ståltankar.

Allt om mats motivering den här gången: Snygg och balanserad med längd och bra innehåll. Slottet ligger i kärnan av Gravesdistriktet och hör till det gedigna Lurtonstallet. Vinet har inte genomgått malolaktisk jäsning.

Vinet har en ljust gul färg med lätt dragning åt grönt. Doften är inbjudande med en dominans av nässlor och svarta vinbärsblad. Man finner även mineral och en liten antydan av aprikos. Vinet känns väldigt harmoniskt, då det också i munnen är bladigheten som dominerar med en bakgrund av mineral. Hade förväntat mig en ordentlig syra då jag såg att systemets klocka visade en tia på fruktsyran, men vinet är inte översyrligt, utan precis tillräckligt för att ge en lagom friskhet. Välbalanserat. Eftersmaken är lång och till skillnad från de senaste vinerna vi druckit så är det inte syran som dominerar eftersmaken utan istället nässlor.

Är det då ett bra slott som kungen valde att sova på? Ja, det måste man säga. Det här var en riktigt trevlig bekanskap, som passade perfekt till fisk. Inte något jättekomplext vin, men gott. Vi njöt det till lax med citronaioli, harricots verts och smörstekta potatisskivor.

PS. Dagen efter tycker jag att de svarta vinbärsbladen blivit lite mer dominanta, samtidigt som det smugit sig in en lite fetare, nötig doft...

Getingbo

Är riktigt bakis idag efter en kväll med grannen nere på stan. Tål verkligen inte många öl nufötiden utan att få baksälla. Vinnerven är alltså på intet sätt närvarande, utan idag blir det Darjeeling Limited och hemmagjord cheescakeglass...

Den gångna veckan har jag spenderat på narkos tillsammans med narkossyrrorna. Morgonmötena där var en riktig upplevelse. Uppskattningsvis 40 narkos-, operations och undersköterskor, varav typ fyra manliga. Riktigt intressant att lyssna på. Väldig skillnad från läkarmötena som fortfarande domineras av män, i alla fall bland överläkarna (som hörs mest). På båda ställena är det väldigt mycket gnäll, men sättet som man gnäller på är annorlunda. Bland sköterskorna tycks det mycket känsligare om man blivit trampad på tårna och man tar saker mer pesonligt. Det märktes även på operationssalarna, där var operationssyster har pinkat in sitt revir och mer eller mindre kräver att sakerna sköts som hon vill. Jag tycker mig ha upplevt detta även på andra arbetsplatser där det nästan uteslutande är kvinnor som jobbar. Man tycks vara mycket mer lättkränkt, ta saker mer personligt och samtidigt uttrycker man sitt missnöje på ett väldigt indirekt sätt...och gärna bakom ryggen

Intressant att det kan vara sådan skillnad i hur kvinnor och män kommunicerar och löser konflikter. Avundas inte direkt de fyra männen som jobbar där...

one down, 1000 to go

Det finns en bokserie kallade 1001 series som avhandlar 1001 saker, platser eller liknande man måste hinna kryssa av innan man dör. I det här fallet heter boken 1001 wines you must try before you die. Arbetet med boken har letts av Neil Beckett som är redaktör för tidningen The World of Fine Wine. Man har mestadels valt viner som fortfarande går att få tag, och de allra flesta är från 1990- och 2000-talet. En del viner är riktiga dyrgripar, som t ex Château Petrus, Yquem och Mouton Rotschild, men en del skulle till och med passa för en student. Bordeaux och Italien (Piemonte och Toscana) dominerar samtidigt som jag efter en snabb genomgång inte hittar en enda Amarone. Man har delat in vinerna i rött, vitt, mousserande och starkviner. Tyvärr har man inte delat in vinerna efter land och region utan i bokstavsordning. Så, det är inte att bara slå upp alla Rhôneviner man missat och skriva en lista inför nästa vinresa. Man får helt enkelt gå igenom hela boken.

Det enda vin som jag vet att jag druckit den rekommenderade årgången av är budgetvinet 2001 Capello di Prete. Ett riktigt fynd när årgången fortfarande fanns på systemet, men som känns lite malplace i en sådan här bok. Några viner har jag druckit fast andra årgångar, och ytterligare några ligger och väntar i källaren. För lite drygt 200 kr är det en lite småkul bok, men absolut inget som man inte klarar sig utan.

Nyfiken på om ditt vin är med? Lägg en kommentar!

2008 Café Culture

Jag har inte inte mycket förtroende för vinskribenten i vår lokaltidning. Vi har inte samma smak och tipsen kommer oftast veckan efter att månadens nyheter är släppta och en hel del av vinerna därmed redan är slutsålda. Han har vid tre tillfällen hypat Café Culture som ett riktigt fynd. Jag har inte direkt varit lockad av ett vin som man "säljer" som en klon av Pinotage, framagen just för att den ger så tydlig doft och smak av kaffe. Samtidigt så låter det onekligen lite intressant med en förädling där man tar fram en druvklon enbart för en speciell doft. Vinet har även legat på riktigt hårt rostade fat för att ta fram smaken ytterligare.

Ja, då tar man då oskulden på 08:orna. Redan när vinet hälls upp sprider sig en tydlig doft av kaffe i rummet. Vinet har en ganska inbjudande mörk blåröd färg. Stoppar man ner nosen ordentligt hittar man massor av nyrostat kaffe, choklad, mörka bär och en lite rökpuff. Öven i munnen dominerar kaffet tillsammans med mörka bär och lite fat. Tanninerna är runda och vinet helt drickfärdigt. M uttrycker sitt gillande, men vi funderar lite på vad vi ska njjuta till. Systemet har intressant nog bara en maträtt att rekommendera, rådjurskotletter med ostronskivling. Vi njuter det till en B-film.

Sammantaget en positiv överraskning. Ett kul vin att bjuda andra på...

Paracetamol

Kan man äta hur mycket Alvedon, Panodil eller liknande som helst bara för att det är receptfritt? Naturligtvis inte. Paracetamol som är den aktiva substansen har ett väldigt snävt terapeutiskt fönster. Det vill säga skillnaden mellan mängden som krävs för att substansen ska ha önskad effekt och mängden som ger toxisk effekt är väldigt liten. Hade paracetamol kommit idag hade den sannolikt varit receptbelagd. Samtidigt är det ett av våra viktigaste läkemedel vid behandling av feber och utgör basen i princip all behandling av smärta. Att det inte är receptbelagt innebär alltså inte bara att det inte är ofarligt utan även att det är väldigt effektivt.

I natt hade jag en tjej runt 20-strecket som kom in efter att ha pratat med sjukvårdsupplysningen. Hon hade nämligen haft ont i magen och på drygt 12 timmar knaprat i sig 20 tabletter. Maxdos fördelat på ett dygn är 8 stycken. När hon förutom magen även började känna sig lite underlig tyckte hon att det vara dags att ringa sjukvårdsupplysningen...och förhoppninsvis räddade det samtalet hennes lever. Paracetamol är nömligen oerhört levertoxiskt. Vad gör man då? Jo, man ger dropp med höga doser av Acetylcystein som fungerar som antidot.

Bara att hålla tummarna för den stackars tjejen. Att läsa bipacksedeln kan vara viktigare än man tror, men det är lite väl häftigt att det eventuellt ska kosta en ens lever att lära sig den läxan...

PS. vill ni läsa vidare, så kolla här

5. 2004 Pio Cesare Langhe Nebbiolo

Håller som bäst på att "vila mig i form". Första arbetsveckan på 7 mån förlöpte smärtfritt. Kände mig till och med ordentligt understimulerad som epikrisslav på avdelningen. Kommande vecka blir tuff med nattjour söndag samt ytterligare två kvällar och därefter dagjour på söndagen. Drar väl i och för sig in en dryg veckas komp på det, så inget ont som inte för något gott med sig. Hoppas det är riktigt lugnt, så kanske man till och med kan kolla lite på OS. Det är förresten lite roligt hur stora mästerskap, typ OS och fotbolls-VM, på verkar flödet på akuten. När jag vikarierade på kirurgen på ett mindre sjukhus lite längre ut sommaren 2005, så var det inte en själ där när Kajsa Bergqvist hoppade final. Helt öde. Lite underligt hur man inte tycks vara mer sjuk än att man kan kolla lite på TV innan man söker akut...

Dagens vinskörd då? Jo, vi närmar oss så smått pallplats och det här vinet knep femteplats med motiveringen: Stilfull, väl ihopskruvad med stadiga tanniner, fin frukt och syra. Nebbiolodruvan behöver lång mognadstid för att visa sin bästa sida. Den trivs utmärkt i Piemontes klimat, men ingen annan stans.

Det här är sannolikt ett av Vinsveriges mest bloggade viner, omdömen finns från Frankofilen, Finare Vinare och Drucket.

Det är nästan alltid trevligt att dricka Nebbiolo eftersom de så snabbt drar sig mt tegel. Så även i det är fallet, med en brun nyans. Vi stoppar näsan i glaset och finner, efter en drygt timmes uftning, en stor och komplex doft med körsbärsplommon, blandade kryddor, viol, vanilj, ceder och kola. Munkänslan är relativt sträv och medelfyllig med kryddighet och en bra dos syra. Eftersmaken är oväntat lång och precis när det sväljs ner kommer en ordentlig touch ceder för att sedan bäras upp av syran.

Det här vinet är riktigt trevligt. Om mitt minne inte sviker mig, klart mer inbjudande än Fontanafreddas dito. Alltid kul att skapa sig en egen uppfattning och sedan kolla med "facit" (se länkar ovan) och visst är vi inne på samma spår. Har lite svårare att hitta grusvägarna ner till nötträden, men annars tycker jag det är rätt så lika omdömen. Får väl skylla på att deras omdömen snart är ett år gamla ;) Väl värd sig placering och med en frukt och tanniner som borgar för ytterligare lagring. Köp! För det kommer jag göra...

Självmedicinering

Får väl passa på nu, när jag är ensam hemma, att skriva ytterligare ett inlägg. Jag måste ju skriva lite om vård också för att låta bloggen leva upp till sitt namn (även om det mest tycks vara vin som efterlyses; se och rösta till höger).

Jag har idag skrivit ut en man som legat inne för en liten hjärtinfarkt. Det intressanta med den här mannen var inte det, utan det faktum att han senaste två månaderna ätit en hästdos med kortison (>40mg prednisolon). Som han själv påbörjat på grund av luftvägsbesvär. Han var påtagligt cushingoid, med speciell fettdistribution i ansiktet och utstående ögon. Han hade även lyckats medicinera sig till en insulinkrävande diabetes.

För patienten innebär detta nu att han kommer behöva insulin över mycket lång tid, sannolikt resten av livet. Han kommer även att få trappa ut sitt kortison under en mycket lång tid, med stor risk för att han kommer känna sig väldigt trött...och inte har det hjälpt hans höga blodtryck heller.

Tyvärr är detta ingen unik historia. Självmedicinering är väldigt vanligt. Framför allt tycks många tro att man kan ta lite överbliven antibiotika för att kurera förkylningar eller urinvägsbesvär, gärna efter att de varit ute på nätet och kollat lite först. Inte sällan behandling med uselt resultat. Antigen biter inte antibiotikat eller så tar kuren slut innan sjukdomen är över. I båda fallen naturligtvis lysande ur resistenssynpunkt. Det är sällan så att dessa patienterna är några nötter som man kanske skulle kunna tro (i alla fall långt i från alltid). I det här fallet handlade det om en mycket adekvat och sympatisk herre. Givetvis ska även läkaren ha en känga i det här fallet. På mycket oklara grunder har han skrivit ut stora doser kortison, uppenbarligen utan vare sig ordentlig utredning eller tillräcklig information till patienten. Ska kanske tiläggas att läkaren är verksam i Stockholm ;)

Vintillverkningens ABC - Lars Torstensson

Ibland känns det faktiskt helt ok att avsluta semestern. När regnet fullständigt pissar ner utanför och det på en dag faller 60 mm regn är det inte så tungt. Så var det för mig i måndags. Idag är jag istället gräsänkling oh sitter och käkar kex i soffan och har det gott.

Nu till dagens inlägg. En enkel bokrecension.
Jag har läst en del böcker som berör olika druvor, lagring, vinprovning med med, men att läsa om själv tillverkningen berör de flesta böcker bara på ytan. Det kan man väl även säga att Torstenssons bok gör. Planerar man att bli vinodlare ska man hitta en bok som även berör D-Ö. Vintillverkningens ABC fördjupar sig dock och berör ämnen utöver vanliga "heltäckande" vinböcker. Språket är enkelt, lättbegripligt och skrivet på ett språk som känns personligt. Boken, som är på knappt 200 sidor, går enkelt att plöja igenom på en dag (om man inte har småbarn det vill säga ;). Boken är bland annat indelad i kapitel enligt odling, skörd, jäsning, lagring, assemblage, tappning och förpackning samt druvor.

Sammanfattningsvis så lyckas Torstensson på ett lättsamt sätt få ett på pappret lite halvtrist ämne att bli riktigt trevligt och lättsamt. Jag har nu fått klart för mig en del begrepp som jag skämts för att ha varit okuning om. Stark rekommendation till alla vinrookies...för det är nog trots allt de som har mest behållning av boken.