2000 Peter Lehmann Stonewell Shiraz

Ett kärt återseende. Provades förra sommaren hos förädrarna i Skanör och då gick vi igång på alla cylindrar. Då var det sommar, varmt och allmänt njutbart. Frågan är om det klarar att leverera på samma strålande sätt nu ett drygt år senare, hemma i den grå vardagen (fast det är i alla fall lördag)...

Far min fick alltså en låda i samband med 60-års dagen för drygt tre år sedan och förra helgen fick vi hans sista flaska som han hade glömt bort. Var lite orolig att flaskan förvarats stående och denna blir väl mer eller mindre bekräftad när jag ser att korken knappt har någon färg alls på sidorna. När vi korkade upp vinet trodde jag initialt att den hade hunnit bli defekt, för vinet var lite snipet och surt...efter ett tag inser vi dock att det snarast beror på att vinet var för kallt när det togs rakt från källaren (som nu håller ca 13ºC). Borde ha misstänkt det, men vinet kändes inte alls för kallt i munnen. Snacka om vinamatör! ;)

Vinet hämtar sig ganska snabbt och näsan möts av en dov doft av sötmogna bär, salmiak, choklad och lite chark. Faten finns där, men sticker inte ut. Efterhand tillkommer även tobak. Har svårt att hitta den mint/eukalyptus som vi hittade förra gången. Vinet har lämnat relativt mycket, finkornig fällning. I munnen möts man av ett runt , moget vin, med mjuka tanniner. Drygt medelfylligt. Dofterna går igen i smaken och vinet har en bra längd, med mycket vanilj.

div>Det här är fortfarande ett riktigt bra vin, även om det inte lyckas leva upp till sitt minne. Möjligen solkas intrycken något av att sonen timmarna innan lyckats slå en klädnypa i ögat på mig så jag fick en rift på hornhinnan precis över pupillen, så allt blir dimmigt och lite dubbelt. Vin är helt enkelt inte lika njutbart med ett rinnande öga och en lätt spänningshuvudvärk. Hur som helst så tror jag inte vinet har sådär himla mycket att hämta på vidare lagring, även om det nog klarar flera år till utan problem. Idag hade jag inte betalt 399 kronor för en flaska.

Fredagen bjöd för övrigt på en flaska 2006 Cuttaway Hill Estate Pinot Noir, tre flaskor inköpta på inrådan av just Phylloxera. Sista flaskan som gick. Saftförgad. Doften känns ganska pinot:ig med hallon och jordgubbar. Läder och kryddor. En hel del fat, men inte lika överdrivet som förra helgens Esser. Lyckas även plocka upp en ton av kinamat. Vet inte om det är ingefära eller vad det kan vara, men det gav det hela en lite exotisk touch. Realtivt runt, med viss mognad och mjuka tanniner. Bra syra. Hade gärna haft några flaskor till som smuttvin framöver.

Måste förresten passa på att agera språkpolis nu när Vingrodan inte längre verkar vara aktiv. I senaste numret av ICA Buffé (s. 4) står rekommenderat att man till desserten ska "Prova en gewürztraminer med reststöma från Alsace...". Kan man köpa restsötma via postorder, eller finns det på välsorterade ICA-affärer? ;)

Legitimerad och vaccinerad

Så ja! 2000 kronor fattigare och ett ovärderligt papper rikare. Man blir ju lite fundersam när man på sitt legitimationsbevis läser att det är en ovärderlig originalhandling. Innebär det att det inte skulle gå att bevis att man är legitimerad om man slarvar bort pappret? Det borde ju rimligen finnas ett register på alla legitimerade läkare. Blir ännu mer intressan att de skickade det med vanlig post...

Har även passat på att få en spruta i vänster deltoideus. Ca 1 av 3 på jobbet som fått sprutan har mått dåligt dagen efter, med framför allt huvudvärk, feber och muskelvärk, och fått stanna hemma. Influensa-light helt enkelt. Jag var den enda av de som fått den hittills som inte märkt någonting förutom en ordentlig ömhet i armen. Det verkar ju annars som ni läsare inte verkar särskilt motiverade att ta sprutan (25 röster; 52% som inte tänker ta sprutan, 32% som tänker och 4% [1 person] som redan åkt dit). Jag tänkte inte heller ta den först, men min enda motivering till det var egentligen att jag hellre ville ha "the real thing" för att få ett bättre och mer långlivat immunsvar och det kändes inte riktigt hållbart i längden. Skulle både jag och M få det samtidigt som barnen så skulle vi vara illa på det. Speciellt som min feber på äldre dar tycks sätta sig på balansnerven och jag stapplar omkring som en drucken. Tyckte i så fall att det nästan kändes svårare att ge sprutan till dottern, som fick sin idag. Ännu svårare känns det med sonen som ännu inte är tre fyllda. Från början var det ju sagt att man inte skulle vaccinera barn under tre år, eftersom det saknades data för att det skulle vara säkert, men det senaste jag hörde vara att de trots allt skulle få sprutan. Har inte satt mig in i vad de har för nya data som stödjer att det skulle vara säkert, men man får väl lita på att ansvariga vet vad det talar om...

Häckeberga slott

Föräldrarna passar barnen och ger M och mig chansen att spendera halegen helt på tu man hand. För att undvika att hamna i det eviga pysslet med all renovering som tornar över en som ett sisyfosarbete flyr vi fältet ner till Häckeberga slott, tre mil öster om Malmö, för en natts god sömn med tillhörande 4-rätters middag. Efter incheckning och en välkommen bensträckare börjar vi kvällen med en enkel champagneprovning med tilltugg (tror det var av köksmästare Carl Johan Österberg). Vi bjuds på N.V. Pierre Peters, lite oklar på vilken men sannolikt den Blanc de blancs som ligger i systemets beställningssortiment. Denna fick gå en match mot Louis Roederer N.V. Demi-sec. Tog omgång mot inga noteringar, men Peters bjöd på en klassisk, frisk champagne med lite brödtoner, citrus och svarta vinbär. M envisas med att försöka packa på resten av sällskap en doft av korv, typ salami, men ingen nappar. Roederer var lite roligare och både M och jag höll den som favorit. Är ju som bekant svag för söta drycker, men vi tyckte även att det hände lite mer när nosen dök ner. Man fick även en lite mer mogen känsla av vinet och det brukar jag gilla. Därefter bjöds det på 4-rätters middag...

Vi börjar middagen med två varianter av hummer tillsammans med kålrot, extremt rökiga kantareller och närproducerad prästots. Till detta bjuds vi på 2008 Pascal Jolivet Puoilly-Fumé. Vinet doftar extremt mycket av fläder och svarta vinbär. M tycker även att det anas lite hägg. Även smak bjuder på mycket fläder och därefter rejält med citrus i eftersmaken. Syra och mineraler finns där som sig bör. Passade riktigt bra med maten.

Rätt nummer två består av svartrot, fyra variationer på äpple, anklever och spädgris. Som partner till detta bjuds vi på 2007 Chateau Ste Michelle Riesling från Columbia Valley i Washington State. Oväntat nog bjöd det här på en hel del petroleum/tvål. Trodde inte ett så ungt Riesling skulle bjuda på så mycket av den varan. I munnen var vinet närmast frizzante med en härligt friskhet och även här dominerade petroleum smaken. Hygglig längd. Här tyckte jag nog att maträtten var godare än vinet, även om även vinet var gott.

Huvudnumret bestod av hjort med jorärtskocka, bondbönor, sylta och krasse (fast lite snitsigare än det låter). Till detta bjöds vi på 2007 Esser Pinot Noir från Napa Valley. Det vinet (till min stora förvåning) formligen skrek av smör! När man väl letat sig bakom detta fann vi även kola, lakrits, rostat kaffe och choklad. Efterhand som kvällen gick kunde vi dra paralleller med Café culture, som vi recenserat tidigare, med sin tydliga ton av rostat kaffe. Lite dova hallon och jordgubbstoner fanns också. Detta är nog det fylligaste Pinot Noir jag druckit. Jag satte under middagen 85p, men minnet av vinet lever inte ritkigt upp till de poängen. Tyvärr var vinet rumstempererat och skulle nog med fördel varit några grader kallare.

Till efterrätt fick vi pannacotta på havtorn och vanilj tillsammans med äppelglass, hasselnötter och en dulce de leche-sås. En riktig höjdare för en sockerjunkie. Här fick vi serverat 2006 Delheim Edelspatz från Stellenbosch i Sydafrika. Även detta gjort på Riesling. Inbjudande bärnstensfärg. Inslag av ädelröta i doft och smak, tillsammans med en lite fet ton av målarfärg. I munnen gav syran en bra attack och balanserade upp sötman bra. Lite åpple, men i övrigt relativt tunnt med frukten. Maten var bättre.

Summa sumarum en riktigt lyckad kväll, där vi vi efter middagen var lite runda om fötterna. Goda och relativt enkla rätter. Man behöver inte alltid snitsa till det med svindyra ingredienser för att få till en lyckad måltid!

Prior de Fic 3

Lyckligtvis klarade vi oss undan sonens kräksjuka, varför vi som utlovat fick tillfälle att öppna en flaska Prior de Fic 3, ett vin som jag haft höga förväntningar på. Kanske lite likt en "semesterhatt" då tre flaskor av ovanstående inköptes efter en semestervistelse där vi en magisk kväll drack den enklare lillebrodern Prior de Fic 1 med stort välbehag.

En oktoberkväll i Småland skall icke föraktas, men inklämd mellan nattjourer och med ett kräkande barn utgör den kanske inte rätt substrat för en magisk kväll, i alla fall inte i paritet med en sommarkväll blickandes ut över en solnedgång i Medelhavet... Så sammanfattningsvis måste jag tyvärr erkänna att vinet inte riktigt emotsvarade de högt ställda förväntningarna, även om det i allt var ett gott vin som passade väl till kvällens ryggbiff med rödvinssås och potatisgratäng.

Vinet var något ljusare/brunare till färgen än förväntat, och med en kraftfull doft av mogna bär, som dock efter en halvtimma minskat till en mer "normal" nivå. Smakmässigt något slankare än förväntat, med lite snällare tanniner än jag mindes lillebrodern ha haft. Detta kan ju bero på att kvällens vin är något äldre, och något mer välintegrerat. Jag skulle vilja beskriva vinet som medelfylligt, och något lättare än de Finca el Puig 2003:or jag hittills druckit. Om man ställer dessa mot varandra vinner Finca el Puig en knapp seger.

Sov gott!

Nya tider, gamla viner: Chateau Margaux 1989

Efter en inte försumbar övertalningsinsats har nu V&V lyckats förmå mig att börja co-blogga. Ett sant nöje skall det bli, och faktiskt premiär för undertecknad i bloggosfären (i alla fall som producent).

Har precis som V&V vigt mitt liv till att hjälpa mina medmänniskor, jag kanske med något ädlare medel än att pumpa deras tarmar fulla med luft... ;) Vi befinner oss inte heller på samma ort geografiskt, utan närmare 30 mil skiljer oss åt. Detta hindrar oss inte från att ses och ibland dricka vin, men naturligtvis alltför sällan. Gott då att man kan utbyta erfarenheter på detta vis!

Mitt vinintresse är tämligen ungt, men jag har under snart tre års tid samlat på mig viner jag blivit bjuden på, tror på, blivit tipsad om eller bara läst goda recensioner om. Är i dag uppe i 120 flaskor av hyfsad kvalitet, varav ett fyrtiotal är lite ädlare viner från kontinenten med mellan 10 och 20 år på nacken (den äldsta en Bodegas Riojanas Monte Real Gran Reserva 1975).

Jag har förmånen att som V&V beskriver ha "samboat" in mig i en vinkällare av rang, varur det under olika familjehögtider bjuds på godbitar, senast i helgen en Chateau Margaux 1989. Dekanterades i en timma och dracks under ytterligare tre till rådjursstek. Ett otroligt vin, som från start lämnar en fantastiskt rik doft av cassis och en hint av ceder och tobak. Smakmässigt elegant och välavvägt på ett utomordentligt sätt. Tanninerna alltjämt med riv i, och enligt min ödmjuka bedömning någonstans i början av sitt "drinking window". Vilken tur då att det finns ett gäng till att njuta av under kommande år!

I morgon kommer en flaska Prior de Fic 3 2002 drickas och recenseras om sonens kräksjuka inte smittat oss...

Reinforcements have arrived!

Utlovade ju förändringar här på bloggen i senaste inlägget...och äntligen kan Vård & Vin stolt meddela att vi numera är en duo!

Tanken är, förutom att öka det gångna årets ganska skrala antal inlägg, att förhoppningsvis även kunna få bjuda på ett lite bredare spektra av viner och kanske en och annan exklusiv pava. Phylloxera har tidigare i bloggen refererats till som Broilern (förstod inte varför du inte tog det namnet istället). Gammal kursare till undertecknad under läkarstudierna och tillika en man med allt mer imponerande vinkällare. Har dessutom haft turen att gifta (samboa) in sig i en riktigt vinintresserad släkt, med en hel del godbitar i gömmorna.

Kanske blir det även lite fler inslag av vårdrelaterad karaktär. Jag har ju numera inte så mycket att bjuda på på den fronten efter att jag började på röntgen. Min patientkontakt sträcker ju sig numera till människor som jag vrider, vänder och tippar på ett bord samtidigt som jag pumpar ändtarmen full med luft...och det känns som man ganska snabbt kan tömma ut det som finns att hämta där (bloggmässigt alltså). Phylloxera har fortfarande patienter och brukar dessutom vara en man med starka och (oftast) genomtänkta åsikter, så det kan nog bli lite reflektioner även om vården.

Kanske kan vi även starta en tjockisblogg. Skyller detta helt på föräldraskapet , men vi är om sanningen ska fram inte längre de slanka(-re) figurer vi en gång var (har inget alls med onyttigheter, brist på motion, vin etc att göra. ABSOLUT inte!). Hade man kunnat lägga en graf i högerspalten så hade det säkerligen dykt upp en viktkurva med vår "kamp" mot den dödliga fienden obesitas. Men nu lyckas jag inte med detta så den som är extremt intresserad är naturligtvis välkommen att lägga ett mail för månatlig uppdatering. ;)

Nä, nu har jag låtit munlädret gå alldeles för mycket. Två inlägg på en dag hör inte till vanligheten. Jag lämnar helt sonika över till Phylloxera att presentera sig, så fort nattens sjukhusvistelse gått ur kroppen...

2001 Fontanafredda Barolo

Inget vin idag, då sambon jourar. Igår korkades dock ovanstående vin upp. Inköptes i april förra året, då jag var pappaledig och passade på att åka över till Danmark med S2. Åkte över för att köpa årgång 2003, som de hade extrapris på. 119 DKK. Väl där upptäckte jag dock att både 1999 och 2001 bara kostade 6 DKK mer. Slutade med att jag köpte tre 2001:or och 1999:a, eftersom jag hade mer koll på dessa årgångar än 2003. Den första av dessa flaskor korkades alltså upp igår. Det är alltså inte samma som den Serralunga som ligger systemets ordinarie sortiment, utan sannolikt en lite enklare variant. Var lite orolig att den Barolo redan skulle ha passerat bäst före, men så var inte fallet...

Det är alltid trevligt att korka upp en flaska Nebbiolo eftersom de mognar så snabbt i färgen. 2001 Fontafredda Barolo är inget undantag. Såväl färg som doft skvallrar om ett moget vin. Vi har initialt lite svårt att urskilja dofterna, men det första som vi lyckas identifiera är en inbjudande ton av salmiak och sötlakrits. Man anar även lite tjära och viol, men relativt diskret. Frukten finns där, men ligger lite inbakad utan att man urskiljer några speciella frukter. I munnen så gör sig fortfarande tanninerna påminda. Lite nejlika, som är mer påtagligt när man smakar än doftar. Efter hand som kvällen fortskrider dyker det upp alltmer toner av tobak och läder. Hygglig längd på eftersmaken. Syran är fortfarande närvarande och gör att vinet känns perfekt drickmoget idag. Ett ypperligt matvin! Bör nog inte ligga så värst mycket längre, så det är säkert högtid att ta upp även 1999:an ur källaren.

Kanske inte så mycket att skrykta med när man läser vad grabbarna uppe i Stockholm håller på med, men igår var det precis vad som behövdes efter en lång vecka på jobbet (90p)... och för 160 kronor ser jag det inte som något annat än ett riktigt bra köp!

Det är förresten påfallande ofta som texten på baksidan på flaskor inköpta i Danmark står på danska. Kan knappt påminna mig att jag läst på svenska på någon av systemets flaskor.