Visar inlägg med etikett 10-i-topp 2009. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett 10-i-topp 2009. Visa alla inlägg

söndag 19 juli 2009

8. 2007 Orballo Albariño


Semestertider och bloggandet går på lågvarv. Vin dricks, men ofta mer kvantitet än kvalitet. Semesteralkis? Idag är vi tillbaka i hemmet efter en vecka hos föräldrarna i södra Skåne. Vi lagar pasta med chiliräkor och det enda vita som finns tillgängligt är nummer 8 på allt om mats topp 100-lista, 2007 Orballo Abariño. 2006:an hamnade även den på 8:e plats på förra årets lista.

Motiveringen i år:
Friskt och snyggt med äpplen och plommon i smaken. Lätt krydda och aningen mineral.

Vi hittar ett vin som bjuder på en mycket ljust gul nyans med lätt gröntaktig ton. Doften bjuder initialt främst på en frisk doft av tropisk frukt med ananas i frontlinjen. Efterhand som temperaturen stiger ersätts den mer av den där doften som mest drar åt äpplen med lite päron, fanns ändå inte. Tjuvkikar på systemets beskrivning och där talar man om gråpäron. Vet inte ens vad det är, men kanske är det precis ordet vi letar efter. Tycker mig även hitta en touch av champinjoner. Väl i munnen hittar vi, precis som sist, en mycket torrt vin med frisk syra som riktigt kittlar på tungan. Allt uppblandat med en bra mineralton. Vi finner inte så mycket från citrusträden. Ganska kort eftersmak.
Jag är egentligen inte så förtjust i viner som känns sådär lite lätt frizzante, men jag måste säga att det här är ett riktigt trevligt och gott vin, perfekt för varma sommarkvällar. Ny årgången är ute nu och på mitt bolag tog jag den sista 2007:an. Får se om värmen kommer tillbaka, för då är det nog läge att prova även nästa årgång...

tisdag 12 maj 2009

9. 2005 Chateau Mont-Redon


Dyrgripen på listan. Med sina 234 kronor ligger den en bra bit högre än övriga viner på listan. Även Mont-Redon har drabbats av prishöjningen, med en höjning på nära 10%, från 215 till 234 kronor. Den nya årgången har gjort en rejäl klättring i listan, 2004:an hamnade på 36:e plats.

Motiveringen i år lyder:
Rikt och kraftfullt, men ändå elegant med bra tanniner, kryddiga grenacheinslag och fina svartfruktiga syrahtoner.

Vin körs genom aeratorn ner i dekantern en dryg timme innan det är dags för middag. Kanske lite snålt med tid, men jag räknar med att aeratorn motsvarar 1-2 timmars dekantering.

Färgen är ljuströd, lite åt Bourgognehållet. Doften känns (förvånande nog) inte särkilt knuten, mer ungt. Rikt bärig med björnbär i frontlinjen, men även hallon, jordgubb, plommon och aningen körsbär. Lite sytligt. Fatigt med lite vanilj(kola) och ett knippe kryddor och peppar. I gommen finns naturligtvis en del tanniner, men en stramhet som ändå inte tar överhanden. Kryddor och mörka bär dominerar även här. Eftersmaken har en bra längd med lite bitter frukt.

Årgången har provats av åtminstone tre andra vinbloggare (enligt min modifierade sökmotor till höger).
Vet inte om det är dagsformen eller matvalet som förstör helhetsintrycket, men jag har svårt att tända helt på det här...och det förvånar mig. Jag brukar alltid gå ingång på Chateauneuf-du-pape. Vinet känns lite för intetsägande för prislappen. Tyckte, när jag provade efter fem till luftning att det nästan kändes lite vattnigt. Jag hoppas att det är ungdomen som gör det, men jag är lite skeptisk. Mindre bra flaska? Ska sägas att jag misshandlade vinet lite genom att servera det till starkt kryddade, grillade kamben. Vinet skulle nog gjort sig bättre till något med lite mindre dominerande kryddning.

lördag 25 april 2009

Countdown 2009 - 10. 2006 Brolio


Så var det då dags för en favorit i repris. Allt om mats topplista med Sveriges 100 bästa viner...mest prisvärda skulle väl vara en mer korrekt formulering, men vi lämnar den diskussionen därhän ikväll. (Finns det förresten fler än skåningar som säger därhän? Känns sjukt skånskt)

Listan innehåller en del förändringar jämfört förra året. Glädjande nog innehåller 10-i-topp inga boxviner. Barone Rocasoli's Formulae har blivit förpassad till 11:e plats och blir därmed återigen bästa BiB. Tycker även att vinerna är lite dyrare i år. Snittpriset ligger på ca 120:-.

Brolio knep första platsen både 2006 och 2007. 2008 fick den dock se sig förpassad till bronsplats...och raset fortsätter. I år kvalar det alltså in på tionde plats. Det är samma årgång som på förra årets lista, så antingen har vinet inte utvecklats med fördel eller så har helt enkelt en hel bunt viner ryckt upp sig.

Jaha, vad har då hänt sedan vi provade den sist? Har lite svårt att svara på den frågan eftersom minnet av det tillfället inte har någon framskjuten plats i minnet. Vilket kanske i och för sig säger väl så mycket om vinet. Vinet har ju inte direkt fått ros av övriga bloggsverige. Läs här, här och här...eller varför inte prova min nya sökmotor i högerlisten?

Motiveringen förra året skrevs:
Härlig koncentrerad frukt. Balanserade syror och drag av färsk tobak, fat och örter.

I år låter det såhär:
Utmärkt och koncentrerad med balanserade syror och drag av körsbär, fat och örter.

I tidningen kostar vinet 99:-, men efter prishöjningen ligger det på betydligt styvare 115:-. Undrar om det hade hamnat lika högt om bedömningen gjorts efter det nya priset. Personligen ställer jag betydligt högre krav på ett vin för 115:-, jämfört med ett för knappt hundralappen.

Idag fick vinet göra sällskap till ett stycke grillad kyckling. Grillade indirekt i Webergrillen. Vilket tar cirka en timme för er som undrar. Man möts av mognadstoner med fat, peppar, mörk choklad, kaffe och lite chark när man stoppar ner nosen. En hel del kryddor och det passar bra i kategorin kryddigt och mustigt. Lite mörka bär naturligtvis, men de känns rätt så anonyma. När man sedan tar vinet i munnen slås man direkt av att det känns för varmt. Nu kommer det visserligen direkt från systemet, så det är säkert någon grad varmare än det borde. Men det är så väldigt påtaligt. Tidigare bloggar har talat om ett jolmigt, bläckigt vin och det är precis så det känns. Har inget minne av att det kändes så sist, men då plockade jag upp det från källaren och då var det säkerligen lite kallare. Hur som så leder det till att syrorna känns lite för svaga. Vinet är i övrigt relativt fylligt med lätt sträva tanniner. Lite mer syraattack i eftersmaken.

Det här kändes inte som någon vidare inledning på topplistan. I alla fall inte till det priset. Skulle bli förvånad om vinet kvalar in på topp-10 nästa år med den prislappen...om nu inte nästa årgång är något i hästväg.