måndag 22 april 2013

2010 Foppiano Vineyards Petite Sirah. Vintweetup på G...


Äntligen börjar våren ge sig till känna. Med vår kommer ju även grill. Numera har jag bara cirka 400 meter till närmaste systembolag och när nu grillkänslan började infinna sig, så gjorde även behovet av ett saftigt, köttigt rödvin detsamma. Det är säkert inte bara jag som upptäckt och njutit av druvan petite sirah, förpackad i McManis tolkning av druvan. Läser man på nätet tycks druvan vara identisk med den druva som i Frankrike kallas för Durif, efter personen som skapade den, en korsning mellan syrah och den för mig helt okända druvan peloursin. Oz Clarke hävdar dock att detta inte stämmer, då denna korsning inte bar frukt förrän på 1880-talet och då var petite sirah redan omtalad i kalifornisk litteratur. Dock verkar det mesta av Kaliforniens "petite sirah" idag vara just durif, så någonstans är det fler än de på nätet som blandat ihop saker och ting. Druvan ger viner som är ännu mörkare än syrah med köttig karaktär och djup björnbärsfrukt.

2010 Foppiano Vineyards petite sirah är vad gäller färg en klassisk petite sirah. Djup, tät, mörk blålila färg. Doften är redan från början stor med skogsbär (björnbär), vaniljiga fat, choklad och lite mynta. Vinet träffat grillsmaklökarna perfekt med en massa frukt, blandat med en maffig, lite köttig känsla där de flesta av dofterna går igen i smaken. Bra längd. Det krävs att man gillar den här typen av vin, där faten ibland blir lite väl påtagliga (20 månader på franska barriques; 25% nya), men gillar man McManis till en bit grillat så vågar jag lova att man gillar man detta. Lite dyrare, men också några snäpp vassare.

Ni som bor i den kungliga huvudstaden kanske redan har varit på en vintweetup. Vintwittrande nördar träffas och dricker och snackar vin (visst är väl egentligen även namnet rätt nördigt ;).  Nu vankas det tur söderut, till lilla Skåne, och när tillfälle ges, måste det tas! Speciellt som begivenheten faktiskt till största delen är lokaliserad till min nya hemstad. Tyvärr infaller trippen mitt i min nattjoursvecka, men jag planerar att vara med på lördag eftermiddag och kväll. Någon annan som ska dit?

Även i växthuset spirar våren.

Vinstock anno 1947. Det ni!

lördag 13 april 2013

2007 Château Pech-Latt och lite gratisreklam...

Hembakt surdegsbröd och rötjut. Enklare (och godare) blir det knappast.
Börjar med graitsreklamen....

Ni (som har blivit förgiftade av facebbok-flugan) vet de där irriterande reklamposterna som senaste året eller så börjat dyka upp allt mer bland statusuppdateringarna. De är irriterande på så många nivåer, och det läskigaste av allt är att de gärna kommer med reklam relaterat till saker som man surfat på när facebook inte ens varit öppet. Storebror ser dig definitivt. Hur som helst så dök det upp reklam för en app genom vilken man genom att betala 99 kronor per månad får obegränsad tillgång till ett gäng tidningar i nya och tidigare utgåvor. Reklamen utlovar att man får prova en utgåva av varje titel helt gratis. När jag väl gick in på Readlys hemsida så såg jag att det bland annat fanns ett gäng fototidningar, lite fitnesstidningar (man kan alltid drömma) och framför allt både Livets Goda och Allt om Vin. Jag vill egentligen inte prenumerera på någon av dessa, men om man kan läsa nya och gamla nummer av de för 99 kr/mån och dessutom läsa en massa andra tidningar så kändes det plötsligt värt det. Jag har fortfarande bara provat gratiserbjudandet och det har fungerat bra.

Senaste numret av Livets Goda bjöd bland annat på en småtrevlig intervju med två av musiksveriges mest begåvade låtskrivare, Jocke Berg (Kent) och Peter Svensson (Cardigans), som båda hunnit utveckla ett gediget vinintresse under alla back-stagesejourer. Underhållande är ju alltid Anders Enquists ledare. Det är sällan jag läser ledare och känner att jag verkligen inte alls håller med. Med Enquist är det sällan jag inte känner så. Denna  utgåvas utlägg handlar om hur fel det är att säga att ett vin kommer vara bättre om 10-20 år. Så får man inte säga för ett bra vin är bra även som ungt, från första stund. Det må kanske vara sant, men även om jag inte är särskilt bevandrad bland kvalitetsviner med 20 år på nacken så känns det som man lugnt kan konstatera att vissa viner med tanniner med en strävhet likt en sked ren kanel i munnen (prova, det är inte kul) och galen, ungdomlig obalans kommer att vara bättre efter ganska många år i horisontalläge. Enquist passar även på att göra en fullständigt idiotisk jämförelse med hur förolämpande det skulle vara att säga till en vinmakare att hans vin skulle vara bättre om 10-20 år och hur förolämpande det skulle vara att säga till David Bowie att säga att hans skiva kommer vara ännu bättre om ett tag. Känns ju helt rimligt att jämföra ett vin, som utvecklas och ändrar karaktär över tiden, med musik som är inspelad och icke-formbar, där det är de personliga preferenserna och influenserna (bland annat) som påverkar hur man uppfattar ett vin.

Jag tror Enquist har rätt kul när han ska skriva sina ledare. Han sätter sig säkert ner och tänker "hur ska jag kunna provocera den här gången" och sen skriver han ihop ett lagom underhållande och narcissistiskt inlägg där han försöker sparka på alla andra och hävda sig själv. Vem skulle inte tycka att det var underhållande? Hade varit kul att se vad de andra vinskribenterna tycker om Enquist.

Bland vinskribenter, vinsamlare, bloggare, och annat kreti och pleti som skriver och i de flesta fall (ibland undrar jag om inte vissa vinskribenter/bloggare älskar sig själva mer än själva vinet...) älskar vin är det ett mycket vanlig uttryck. [Det här vinet kommer vara mycket bättre om 10-20 år; VoVs anm.]. Som sagt, han måste asgarva inför varje upplaga.


Jaha, lite vin ska det bli också. 2007 Château Pech-Latt har funnits på bolaget ett tag. Aktuell årgång verkar vara 2011. Vi har druckit det tidigare, men verkar inte ha bloggat om det. Den här flaskan åker mest fram i ett försök att på kortast möjliga tid hitta en flaska till dagens slaktarbiff. Vinet åker direkt i glaset och med det en lätt, finkornig fällning. M säger direkt "det här var annorlunda" och jag märker att det inte direkt är annorlunda på ett bra sätt. Jag kan hålla med om att det är annorlunda. Doften av lagerblad är oerhört tydlig och blandas av en märklig ton av brända vin- och blåbär. Vinet är örtigt och jag tycker jag hittar rätt tydliga drag av fat, men läser sedan att det bara legat 6 månader på betongtankar. Ser att även de på bolaget hittar fat, så jag är kanske inte ensam om det. Utöver ovanstående finns drag av av kött, peppar och salmiak. Tyvärr är alkoholen (14%) rätt så påtaglig. M var inte så förtjust, men jag tyckte det var riktigt trevligt. Tror inte det hade vunnit på att få ligga ytterligare. Vinet är gjort på 60% Carignan, 20% Grenache, 15% Syrah och 5% Mouvèdre

torsdag 4 april 2013

I väntan på vår i Höganäs

Saluhallen i Höganäs
Märkligt vin. Innan rejäl luftning doftade det enbart vatten!
Del av de gamla förbränningsugnarna. Höganäs Saluhall. 
Lunch!
Bastflaskorna är inte längre vad de har varit
Inomhus är våren på väg.
Inte läge att avtäcka poolen än.