1986 Château Latour

Andra kvällen i Stockholm var det dags att prova undertecknads första Premier Grand Cru. En vinkännare ville tunna ut källaren lite, fyra grabbar ville bli en erfarenhet rikare. Tyvärr är inlägget postumt och gör kanske inte upplevelsen helt rättvisa.

Var lite orolig efter fredagens bravader (läs förra inlägget), då jag vaknade med lätt betongkeps och några deciliter vätska i underskott. Skulle jag hinna bli sugen på vin? Jodå, det blev jag. En sväng ner på Östermalmshallen för lite hängmörat (inget billigt ställe), en öl med tilltugg på Bishops Arms och sen inom vinbutik för köp konserveringsspray (recension kommer vid tillfälle)...sen var vinsuget där igen :)

1986 Château Latour alltså. Doften känns ganska klassisk Bordeaux, om man nu kan bortse från det faktum att jag nog egentligen inte druckit tillräckligt många Bordeaux för att definiera klassisk. Hursomhelst så finns där ceder och cigarrlåda, blandat med den rosvattendoft som jag förknippar med mogna flaskor från det berömda distriktet. Initialt ligger det även en viss källararom över det hela, men den vädras bort efter hand.  Efter ett tag tillkommer en utpräglad örtig doft, blandat med lite läder och en antydd grönska. Munkänslan skvallrar om tanniner som ännu inte hunnit mogna ut fullt. Tycker dock frukten är lite i fattigaste laget och det vette tusan om jag tror att det skulle klara sådär jättemycket ytterligare tid i källaren. Syran finns där, men det är alltså frukten som oroar. Även längden är en liten besvikelse och det hela dör ut snabbare än förväntat.

Ja, som ni märker så var mitt första möte med Bordeauxslottens finrum inte någon av mina större vinupplevlser. Kan samtidigt inte säga att jag blev besviken, för jag hade inte väntat mig några stordåd. Bordeaux har hittills egentligen aldrig fått igång mig ordentligt och med nuvarande prisnivå har jag svårt att motivera mig själv till att utforska det ytterligare.


Under middagen bjöds vi även på ytterligare två flaskor. Båda serverades blint.

Vin 1 bjöd har en mogen färg med dragning åt tegel och rätt rejält med fällning. Doften bjuder på skolkrita, läder och en animalisk ton. Det finns lätta drag av brettanomyces med plast. Don tycker även att han hittar mycket tydliga toner av smink. Jag har inte riktigt det i mitt register, men jag antar att det hans tolkning av brett. Efterhand tillkommer allt mer t drag av tobak och även lite jordärtskocka. I munnen känns vinet moget och samtidigt rätt så rejält strävt. Det finns en liten restsötma och summa sumarum så tycker jag det här var rätt gott. Dock har jag svårt att hitta något bra förslag på vad vi har att göra med. Hittar vare sig något druv eller ursprungstypiskt. Funderar ett tag på Château Musar på grund av brettanomyces:en, men landar senare i Nebbiolo-lan, på grund av tegelfärgen och strävheten. Facit: 2000 Château Musar. Riktigt bra. Inte så mycket volatilt som jag mindes och även mindre än den 2004:a som jag drack förra veckan.

Vin 2 tyckte jag var ännu svårare. Vinet först på oerhört tydliga drag av vaniljdrömmar som dock snabbt vädras bort. Istället finner vi lakrits, entrecôte, köttbukjong och dragon. Det finns även lite drag av smör och kardemumma och någon hittar även marsipan. Dofterna går i stort igen i smaken. Vinet växer under kvällen, men känns lite obalanserat med markerade tanniner. Eftersmaken får väl närmast beskrivas som eldig. Svårt vin och jag vet inte riktigt om jag gillade det som det var idag. Passade dock väldigt bra till kvällens köttbit. Facit: 2005 Domaine du vieux Télégraphe Télégramme. Kändes osm det här nog befann sig i en tunnel och har en hel del mer att ge. De andra var inne på rätt distrikt. Jag hade inte en aning. :)

Flytt om två veckor och fokus ligger helt på det just nu. Intenetuppkopplingen har dessutom havererat, så det lär bli snålt med inlägg den närmaste tiden.

2007 Château Pesquié Quintessence

Vad är egentligen mest miljövänligt. Polska grillbriketter gjorda på trä, eller briketter gjorda på kokosnötsskal fraktade från Thailand? Vet ej, men jag skulle nog gissa på de thailändska trots allt. Kan i alla fall konstatera att båda sorter fungerar. Hur som så kan jag, trots att det känns som om sommaren aldrig vill nå oss här nere i söder, redan nu utse sommarens grillvin. Château Pesquié är lite av en favorit bland vinbloggarna. Vi drack 2005:an för två år sedan och då gick mungiporna uppåt.

2007 Château Pesquié Quintessence är riktigt tät, en av de tätare fransoser vi druckit. Redan när vi häller vinet i karaffen märker man att doften är stor, med mycket bär, blåbär. Det msyger sig även in en del ek,vanilj och saltlakrits. Både smak och doft känns rätt så druvtypisk. Vinet är ungt och piggt med en bra syra. Strävheten och den rika (blå-)bärigheten borgar för en trevlig utveckling de närmaste åren. Ska vi klaga på något är det eldigheten, de 15% gör sig trots allt lite påminda. 90p och ett riktigt brakfynd för de 80DKK flaskorna tingade hos Philipson Wine tidigare.

Hade även en trevlig upplevelse den gångna helgen då jag fick prova 2003 och 2005 av Domaine Gilles Robin Crozes-Hermitage Papillon mot varandra bilnt. Initialt väldigt olika doft,där 2003:an snabbt fick smeknamnet pissvinet då det initialt luktade lite åt kattpiss. Inte så mycket tanniner att tala om kvar. Lite åt det syltiga hållet med dominans av körssbär. Lång trevlig eftersmak. 88p.

2005:an var egentligen mer syrah/Rhône-typisk med sin rökta chark. Funderade ett tag på om det smugit sig ner en det brett i faten, för det drog lite åt plasthållet. Oerhört mycket mynta! 89p

Båda vinerna blir efter en del luft mer och mer lika varandra och även 2003:an fick mer drag av mynta.

Provade i samma seans även 2000 La Dame Blanche. Ett vin som kostat runt 100DKK och nu bjöd näsan på en lite grön ton, blandat med ceder och barr. I munnen finns tanninerna kvar, medan frukten övergett skappet för länge sedan. Lite dragning åt rosvatten skvallrar också om ett vin som passerat zenit. Både Don och jag gissar på Bordeaux, jag på Cabernet + Cab Franc, han på Cab + Merlot.Det innehöll naturligtvis alla tre ;) 83p

PS. Gissa vem som hade 13,3/15 på provet till druvkursen ;)

Munskänkarnas druvkurs, Lektion 1

Så var det då dags att göra en mer standardiserad och formell djupdykning i vinets värld, i form av munskänkarnas druvkurs. Kursen är uppdelad i 8 lektioner där vi ska få översiktlig kunskap om vinodling och vinframställning, men även fördjupa oss i några av de populärare druvorna. Vi ska, som det står i läroplanen, ha goda kunskaper om 3 gröna druvor (Chardonnay, Sauvignon Blanc, Riesling) och 3 blåa (Cabernet sauvignon, Syrah/Shiraz och Pinot Noir). Vidare ska man ha översiktliga kunskaper om Chenin Blanc och Gewürtztraminer samt Gamay, Tempranillo, Nebbiolo och Sangioves. Förstår inte riktigt hur Gamay lyckats hamna i detta sällskapet, det hade känts mer motiverat med exemplevis Grenache eller Merlot. Kursen avslutas sedan med ett teoretiskt (skriftligt) prov och ett praktiskt (blindprovning).

Lektion 1 är mer som som en allmänt hållen översikt. Vi får lära oss hur man provar vin, samt lite om vinframställning och de olika druvornas typiska drag. Inte så mycket nytt, men det hade jag inte heller förväntat mig. Tror att jag skulle klara provningsdelen av provet ganska lätt redan nu, men det finns säkert en del att lära vad gäller odling och framställning. Vi får även prova 6 olika viner:

2008 Les Baronnes Sancerre. Gjort på Sauvignon Blanc alltså. Vi går efter munskänkarnas protokoll och då finner man vinet med en grön ton med dragning åt halm. Doften är frisk med de typsiak svarta vinbärsbladen och mineral. Inte särskilt mycket frukt. I munnen känns syran hög, med tydliga toner av svarta vinbär. Bra längd, men med en lite besk ton

2008 Dr Loosen Erdener Treppchen. Dags då för Riesling. Lika blekare, grön ton. Doften är inte heller lika stor som föregående vin. Finner i all fall söta päron, mineral och krydda. Syran känns ännu mer påtaglig, men med en viss sötma. Riktigt bra längd. En trevlig bekantskap. Bra matvin.

2008 Les Sétilles. Bourgogne och Chardonnay kliver in i bilden. Diskret doft, utan påtagligt mycket ek. I munnen är syran lägre än föregångarna med en viss beska. Lite vanilj och en touch smör. Hygglig längd. Sämst av de vita. 82p.

2007 Domaine mouton, Givry. Bourgogne och Pinot Noir. Som sig bör är färgen ganska tunn och med rubinröd färg. Doften är ung och relativt stor med lite rökig chark. Kryddigt. inte så mycket bär. riktigt bra doft. Munnen fylls av en hög syra och lena tanniner. Oväntat bärig smak. Lite ung kanske, men god. 86p.

2007 Domaine des Entrefaux, Crozes-Hermitage. Syrah alltså. Mörkt med blålila purpurton. Shyrah:ig doft med peppar och chark. Tobak, inte så mycket bär. Lite tjälkigt. Syrligt och (naturligtvis) strävare än föregångaren. Precis som på nyår kändes det som om det nog skulle må bra av att ligga lite. 85p.

2006 Alto Cabernet Sauvignon och Sydafrika. Tät, rubinröd färg med lätt dragning åt tegel. Doften skvallrar om fatlagring med vanilj. En diskret ton av svarta vinbär. En ursprungstypisk rökig och även de lite gröna (paprika-)toner som jag allt mer kommit att förknippa med just Sydafrika. 84p.

Lite väl översiktiligt kanske, men jag hoppas kunna fördjupa även inläggen lite när vi går från att vara översiktiliga till att lära oss om odling etc och smatidigt tittar på enskulda druvor. Ska hur som bli kul ändå att gå kursen, även om jag som sagt är lite osäker på hur mycket nytt det faktiskt blir. Även om Oz Clarke's Druvan bakom vinet står som grundlitteratur, rekommenderas man köpa Munskänkarnas Vinbok. Undrar dock om det verkligen är nödvändigt, har så mycket annan vinlitteratur att jag inte har lust att lägga mer just nu. Nu skulle i och för sig svaren på frågorna mer eller mindre vara hämtade från den boken, så man kanske borde ändå...

*

Helgen bjöd även den på lite vin. Lite svårbedömda på grund av nästäppa och förkylning, så vi skippar poängen...

2000 Bramoss Barbaresco Riserva. En gåva från my old man, köpt i Danmark. Som alltid med Nebbiolo (med någa år i horisontalläge) en trevlig tegelfärgad ton. Cede och choklad och en fläkt tigerbalsam. Hasselnötter och lakritsrot. Sammetslena tanniner och en syrlig (nästan lite kall) munkänsla. M tycker det känns lite väl tunnt, men det är inget som stör mig. Har nog inte mycket att vinna på ytterligare lagring.

2008 Viña Sutil Late Harvest. Chilensare gjord på Sauvignon Blanc. För 80:- var det helt klart en ritkigt trevlig bekantskap. Söt tropisk frukt med lite papaya och citrus. Syran väger upp sötman på ett bra sätt. Den korta eftersmaken skvallrar om att vinet inte hör till plånbokstömmarna. 85p

2000 Peter Lehmann Stonewell Shiraz

Ett kärt återseende. Provades förra sommaren hos förädrarna i Skanör och då gick vi igång på alla cylindrar. Då var det sommar, varmt och allmänt njutbart. Frågan är om det klarar att leverera på samma strålande sätt nu ett drygt år senare, hemma i den grå vardagen (fast det är i alla fall lördag)...

Far min fick alltså en låda i samband med 60-års dagen för drygt tre år sedan och förra helgen fick vi hans sista flaska som han hade glömt bort. Var lite orolig att flaskan förvarats stående och denna blir väl mer eller mindre bekräftad när jag ser att korken knappt har någon färg alls på sidorna. När vi korkade upp vinet trodde jag initialt att den hade hunnit bli defekt, för vinet var lite snipet och surt...efter ett tag inser vi dock att det snarast beror på att vinet var för kallt när det togs rakt från källaren (som nu håller ca 13ºC). Borde ha misstänkt det, men vinet kändes inte alls för kallt i munnen. Snacka om vinamatör! ;)

Vinet hämtar sig ganska snabbt och näsan möts av en dov doft av sötmogna bär, salmiak, choklad och lite chark. Faten finns där, men sticker inte ut. Efterhand tillkommer även tobak. Har svårt att hitta den mint/eukalyptus som vi hittade förra gången. Vinet har lämnat relativt mycket, finkornig fällning. I munnen möts man av ett runt , moget vin, med mjuka tanniner. Drygt medelfylligt. Dofterna går igen i smaken och vinet har en bra längd, med mycket vanilj.

div>Det här är fortfarande ett riktigt bra vin, även om det inte lyckas leva upp till sitt minne. Möjligen solkas intrycken något av att sonen timmarna innan lyckats slå en klädnypa i ögat på mig så jag fick en rift på hornhinnan precis över pupillen, så allt blir dimmigt och lite dubbelt. Vin är helt enkelt inte lika njutbart med ett rinnande öga och en lätt spänningshuvudvärk. Hur som helst så tror jag inte vinet har sådär himla mycket att hämta på vidare lagring, även om det nog klarar flera år till utan problem. Idag hade jag inte betalt 399 kronor för en flaska.

Fredagen bjöd för övrigt på en flaska 2006 Cuttaway Hill Estate Pinot Noir, tre flaskor inköpta på inrådan av just Phylloxera. Sista flaskan som gick. Saftförgad. Doften känns ganska pinot:ig med hallon och jordgubbar. Läder och kryddor. En hel del fat, men inte lika överdrivet som förra helgens Esser. Lyckas även plocka upp en ton av kinamat. Vet inte om det är ingefära eller vad det kan vara, men det gav det hela en lite exotisk touch. Realtivt runt, med viss mognad och mjuka tanniner. Bra syra. Hade gärna haft några flaskor till som smuttvin framöver.

Måste förresten passa på att agera språkpolis nu när Vingrodan inte längre verkar vara aktiv. I senaste numret av ICA Buffé (s. 4) står rekommenderat att man till desserten ska "Prova en gewürztraminer med reststöma från Alsace...". Kan man köpa restsötma via postorder, eller finns det på välsorterade ICA-affärer? ;)

2000 Peter Lehmann Stonewell Shiraz

Ytterligare en fantastisk dag på strand är lagd till handlingarna. Det känns nästan overkligt att det ska ta slut snart.

Vi äter ute i solnedgången. Far går igenom sina vingömmor och hittar en låda med 2000 Peter Lehmann Stonewell Shiraz. Lådan var en gåva av importören (gammal barndomsvän) i 60-årspresent för två år sedan. Sedan dess har den varit bortglömd och legat och samlat damm. Har ett svagt minne av att jag läst ett inlägg av Frankofilen med samma vin, fast av annan årgång, så det känns extra roligt att få jämföra om våra smaklökar tänder på samma smaker :)

Vi njuter alltså vinet utomhus och med en rätt spräcklig duk som bakgrund är det inte helt lätt att bedöma färgen. Men viss mognadston kan ändå skönjas. Flaskan innehåller även en hel del fällning. Doften är underbar! Rikligt med söt, mörk frukt, där russin och plommon sticker ut. Det bjuds även på en hel del choklad samt lite eukalyptus, sötlaktrits och vanilj. I munnen är vinet välbalanserat, moget och relativt fylligt. Den mörka frukten dominerar tillsammans med en viss sötma, men även rikligt med vanilj och mörk choklad. Portvinstoner. M drar en passande parallell med portvinsfylld chokladpralin. Eftersmaken är underbart lång och vaniljpackad.

Sammanfattningsvis riktigt, riktigt gott. Lätt den godaste australiensaren jag druckit. Efter att mest ha druckit unga, enklare viner senaste tiden var det här precis vad jag behövde. Vi rekommenderar väl kanske inte att det njuts med grillad fläskarré och färskpotatis, men inget kan förstöra intrycket av det här vinet. Vi kan inte låta bli att kolla upp vad frankofilen tyckte, och tongångarna gick även där i dur. Vinet visar sig vidare även vara den dyraste australiensaren jag druckit (384:-), men det är värt en rejäl slant extra. Får lov att ta med mig en flaska hem...och jag ser redan fram emot att korka upp den. Men, det blir nog först om ett år eller så.