Isola 200 och Le New Chastillon

Utsikten från hotellet gick inte att klaga på

Eftersom vi hade en del funderingar och frågor innan vi åkte hit, så lär det väl vara fler som har lite undringar. Tänkte därför skriva ner våra intryck och reflektioner om skidorten Isola 2000 och vårt hotell Le New Chastillon...

Orten ligger på 2000 meters höjd, därav namnet. Från Nice tar det cirka 1h 30 min att ta sig hit. Vi tog bussen hit från flygplatsen, vilket tog cirka 1h 50 min. Vägen upp är väldigt häftig med vacker natur och coola formationer. För er som ska bo på samma ställe som vi, så heter stationen Isola 2000 centre station, inte Les Hameaux eller byn Isola!

Jag är skåning ut i fingerspetsarna och är rätt risig på skidåkning. Vi har aldrig varit i alperna tidigare, utan har bara Sälen att jämföra med...och det blir inte mycket till jämförelse. Backarna här är längre med färre åkare, köerna kortare, landskapet vackrare och liftarna fler. Båda ställena är nog i första hand tänkta för barnfamiljer, med skidskolor och relativt många blåa backar. Skidsystemet här är nog relativt litet med alpmått mätt, men fullt tillräckligt för våra fyra dagar. Från en av toppstationerna (Cime de Sistron) ska man kunna se ända ner till havet, även om vi inte lyckades se ända dit idag. En av backarna ligger också rent geografiskt i Italien, vilket ungarna tyckte var lite spännande att kunna berätta när de väl kommer hem. Det finns i princip inga nattklubbar här, så det är inte så mycket hålligång. I centrum finns ett mindre shoppingcentrum, vilket mest påminner om affärer och restauranger förbundna av något som närmast är att likna vid sjukhusens kulvertar. Det finns två mindre supermarchéer. 

Le New Chastillon renoverades 2013 och  är inget riktigt hotell utan ett lägenhetshotell, dvs det finns ett litet pentry i alla lägenheter och man får stå för städningen själv (eller betala typ 65€). Vi läste lite olika recensioner innan med varierande omdöme. För att räta ut några av de frågetecken vi hade innan, så går det utmärkt att lämna bagaget innan incheckning. Incheckningen är sen, klockan 17. Vi kunde dock checka in lite tidigare, kl 16, men det är nog inte säkert man kan räkna med det. Frukosten är hyggligt dyr, runt 13€ och såg inte jättelockande ut. Vi använde oss av pentryt. Läget är perfekt med backen som närmaste granne. Vi hade i princip kunnat hopp rakt ner i den 2,5 m tjocka snön med utrustningen på. Toalettartiklar ingick inte, trots att det stod det. Lakan och handdukar ingår dock. 

Summa sumarum en mycket lyckad semester med en barnvänlig och tillgänglig skidort. Ok boende med perfekt läge. Vi hann även med två dagar i föräldrarnas hus och där var det full vår, nästan sommar. 19 grader varmt och mimosa i full blom. Lite vårkänslor även här i Skåne idag. Känns hoppfullt :)

PS. Återkommer med bilder och länkar 

Vårkänslor!

2005 Penfolds Koonunga Hill...budget som håller

Ibland, när jag har haft dålig framförhållning, är det nästan jobbigt att gå ner i källaren. Vår sval håller cirka 11 grader såhär års och om det behövs en flaska rött lite på stört så bär det emot att öppna något dyrt eller något jag varit nyfiken på eftersom vinet kommer vara för kallt när vi smakar. Men idag kom jag på att jag ställt lite enklare viner med skruvkork, som inte behöver ligga i vinstället, bland starkspriten i förvaringshyllan. Hyllan är placerad högt upp, så vinerna håller några grader högre temp.

Längst fram i hyllan stod en 2005 Koonunga Hill och pockade på uppmärksamheten. 9 år gammalt vin i 80-90 kronorsklassen, funkar det fortfarande? Svaret är tveklöst JA. Mogna toner och frukten börjar kanske bli aningen torr, men det jag ville ha fans där. Muskler, kryddor, en shirazig pepprighet och en del fat. Tanninerna är mjuka, men ger ändå struktur och lite motstånd. Hygglig längd. 

För ett såpass enkelt vin måste jag säga att det verkligen åldrats med värdighet, vilket vi kan konstatera återigen. Nya världen så det förslår, men det är ju givet redan innan. Aktuell årgång verkar vara 2011 på bolaget.

Imorgon bär det av till Nice och sedan vidare till Isola 2000 för några dagars skidåkning. Skåningens första alptur. 

Hemmagjord Ricotta...och lite pasta till det

Känsliga läsare varnas redan nu. Detta inlägg har inget med vin (eller vård) att göra.

Jag hittade för några veckor sedan ett recept i tidningen Al Dente på hemmagjord ricottaost. Vi är inga storkonsumenter av ricotta, sist jag använde det tror jag var i amerikanska pannkakor, men det är lite roligt att få göra sin egen ost. Det här var dessutom löjligt enkelt. Om du själv är sugen på att prova så lyder receptet:

3 L mjölk
2 tsk salt
½ dl vitvinsvinäger

Koka upp mjölk och salt. Häll därefter i vinägern och låt sjuda under omrörning cirka 5 minuter tills det börjar flocka sig. Häll av i kökshandduk eller silduk. Låt svalna och krama ur vätskan.

3 liter mjölk lät lite mycket för mina behov, så jag gjorde om receptet till 2 liter istället. Fick cirka 2,5 dl ostmassa på det. Osten blev (naturligtvis) mild, grynig och inte riktigt så krämig som jag trott. Kommer inte riktigt ihåg hur "köpericotta" är i konsistensen, men jag tror ändå att konsistensen är väldigt lika.

 Egenhändigt tillverkad ricotta :)

Jag var ju tvungen att göra något med ricottan eftersom det är en riktig färskost som helst ska njutas pinfärsk och lägligt nog kom jag på att jag gjort lite färsk pastadeg bara dagarna före som bara väntade på att få komma till användning. Gjorde en liten röra av ricottan, brödsmulor, parmesan, prosciutto crudo och pesto alla calabrese. Körde allt i mixern tillsammans med salt och peppar. Kunde gott ha skippat saltet, för det blev i saltaste laget. Men annarrs var det gott Fick lite behövlig hjälp av minstingen och tillsammans gjorde vi några tortellini (eller fylld pasta om ni hellre vill). Några minuter i kokande vatten, på med lite grädde och parmesan och voilà!

Tror ni ungarna gillade det? Jag vet inte, för de vägrade smaka. Som tur var hade jag även gjort några tortellini med halvor av mamma Scans köttbullar i ;)

 En hjälpande hand är välkommet vid pastatillverkning