2001 Louis Jadot Beaune Premier Cru

Släppt 1:a november förra. Som någon skrev, lockpris på mogen Bourgogne från dålig årgång. Mitt första släpp som jag faktiskt köade till. Inte de flaskorna som rusning var störst till, men det tog ändå inte många minuter innan de var slut...

Bourgogne med lite mognad är inte direkt något som det vimlar av i vår källare och just Jadot:s -01:a har vi ytterligare en flaska kvar av.

Direkt från källaren och i glasen möts vi initialt av en ansenlig mängd källare. Källaren som följt med upp vädras dock bort efter en ganska kort stund och ersätts av syrlig pinotfrukt, främst jordgubbar och körsbär. Det hela trängs med en fin kryddighet och lätt touch av ek. Med ytterligare luft kommer sedan mer och mer toner av tobak. I munnen möts vi av en lätt vin med begynnande mognad med en ansenlig mängd syrliga bär och ganska sträva tanniner. Hygglig längd på det syrliga avslutet.

Sammanfattningsvis ett trevligt, syrligt vin som nog i slutändan fick en ganska rättvis prislapp. Inget stort vin, men väl så trevligt. En flaska till i källaren känns ganska lagom.

Vi samlar ihop oss lite...

Precis som nyhetsuppläsarna här ska jag försöka samla ihop mig lite. Började skriva detta inlägg 27:e feb, men kom aldirg till skott.

Jour, bihåleinflammation och havererad mage...så stavas vår vardag just nu. Har ytterligare en liten godsak just nu, men det är lite för otrevlig för att blogga om (så ni som ev. känner mig slipper titta snett på mig). Kan bara konstatera att alkohol faktiskt funkar förvånansvärt bra som smärtstillande när man har lite mer ont på riktigt.

Vi försöker dränka våra sorger och besvär i vin, men är dåliga på att ta anteckningar. (och nej, så himla synd är det inte om oss).

Den gångn helgen har Dr Milf varit på besök med familj. Milf:en var en av de som introducerade mig till vin på lite mer allvar, så det är klart att man funderar lite extra innan man går ner i källaren...

2006 Produttori del Barbaresco. En kassiker i svenska bloggkretsar vid det här laget. Har fortfarande aldrig tänt på alla cylindrar när jag druckit det och inte heller denna gången. Relativt ljus färg med dragning åt tegel. Vinet är lite i kallaste laget initialt och den blygsamma doften skylls på det. Efterhand som timmarna går och temperaturen stiger händer det dock inte så värst mycket mer. Vi hittar lite ceder, viol och cassis. I munnen bjuds vi på ett bra hugg i tanninerna.

2001 Barolo Fontanafredda. Sista flaskan av tre inköpt hos danskarna på andra sidan sundet för 125 DKK. Ställdes mot ovanstående vin och vi var båda överens om att det hör drog det längsta strået. Klart mer framträdande tegel. Lite våt källardoft initialt som sedermera ersätts av ceder, viol, lakrits, timjan och en parfymerad rosendoft. Den högre åldern märks tydligt även i munnen med sin rundare munkänsla. Ska inte ligga längre.

2003 Finca el Puig. Även detta sista flaskan. Liksom sist, bjuds vi på ett moget vin med stor dos av torkad frukt, framför allt katrinplommon. Mycket mörka bär. Undervegetation och vått ylle blandar sig med örter och lite elidga toner (15%). Mogen munkänsla, men fortsatt relativt strävt. Tror inte heller detta hade passat oss bättre om det fått ligga längre. Det här är gott! Milfen gissar på en sydfransk Carignan-blanding.

1999 Mater Matuta. Mig veterligen den första gången jag dricker vin från Lazio. Gjort på 85% Syrah och 15% Petit Verdot. En av de olika flaskorna jag fick av min far när jag fyllde år. Det här vinet har passerat zenit och initialt är det oerhört svårt att komma förbi doften av champinjoner. Till slut hittar vi en rund doft som skvallrar om lite tid på ekfat. Även lite salami, rök och jord. lite söt, rund och övermogen smak med viss kvarvarande strävhet. Ingen höjdare, men kul udda fågel.

2004 Tamellini Vigna Marogne Recioto di Soave. Ska detta bli det godaste söta jag druckit för fjärde året i rad? Mycket talar för det. Precis som alla gånger förut bjuds vi på ordentligt med mango och aprikoser. Fantsatisk bränstensfärg och ett oändligt långt avslut. Var lite orolig att även detta vin skulle börja tappa, men icke. Jag älskar verligen det här. Två flaskor kvar nu... Får kanske ge mig på någon gammal Moulin Touchais bara för att få lite utmaning.

2009 Wishbone har också slunkit ner. Pinot Noir från Nya Zealand. Slunkit ner och slunkit ner. 2/3 åkte ut i vasken. Läste om ett nytt Pinot Noirvin som skulle kosta runt hundralappen och var ungt med bra lagringspotential. Har inte så mycket Pinot i källaren, så det vore trevligt att att ha ett ingångsvin att lagra. Kommer inte ihåg vad vinet jag läste om hette (eller var jag läste det), men jag är rätt övertygad om att det inte var Wishbone... Wish for something else.

Efter regn kommer solsken...

...nåt måste ju bara komma snart. Haparanda 26°C och vi stoltserar med 9,5°. Bitter? Ja!

Måste säga att Spotify är en fantastisk sak. Middag hos oss häromveckan och ortopeden, som bilivt utsedd till musikansvarig, behövde lite tips till festen med 80-talsfesten. Bara att navigera sig fram bland hur mycket godbitar som helst. Lite läskigt bara att inse hur mänga av de låtar man fortfarande tycker är riktigt bra som gjordes på 80-talet. Man borjar bli gammal...

Nåväl, helgen bjöd på lite blandade upplevelser. Lämnade barnen hos föräldrarna på fredagen och åkte till Malmö för lite bowling och shuffle board (hysteriskt kul båda två). Lördagen följdes sedan upp av middag hos föräldrarna, där vi till oxfilén valde att korka uppen flaska 2001 Zenato Amarone della Valpolicella Classico. De årgångar som finns på systemet nu tingar ett rätt bra pris och 2001 var en riktigt trevlig årgång, så jag vågar knappt fundera på vad den gått lös på (födelsedagspresent). Tog inga anteckningar, men den bjld på en stor mognad både gällande färg och doft. Stor doft av russin, fikon och fat. Lite choklad. Den höga alkoholen (15%?) slog tyvärr igenom och gav ett eldigt intryck. Även i munnen var vinet lite väl eldigt, men samtidigt med en trevlig mognad med romrussin i frontlinjen. Med tanke på alkoholhettan tror jag inte att det skulle ha haft något ytterligare att vinna på att ligga. 88p.

Till kvällen grill provade vi 2007 d'Arenberg The Footbolt Shiraz. Testade ju nyligen 2005:an och nu var det alltså dags för 2007:an och samtidigt rök oskulden gällande systemets e-beställning. Fungerade förresten hur bra som helst att beställa, tog cirka 5 dagar att få sina varor. 2007 the Footbolt har en tät, blålila färg. Doften fyller direkt rummet när vi dekanterar den. Björnbär, fat och lite svarta vinbär. Lite läder. I munnen känns vinet betydligt strävare än 2005:an gjorde och detta i kombination med rikligt med frukt borgar för en lovande utveckling. Gott redan idag, men blir nog ännu bättre om det får vila några år. Lite eldigt om man ska klaga på något (14,5%). Utmärkt grillvin! 85p.pH 3,38.

Detta följde vi upp med ytterligare en d'Arenberg:are. Nämligen deras söta vita vin. 2008 The Noble Prankster. Titeln är vald då man anser att vinmakare Osborn har gått utanför ramarna och istället för att göra ett vin på Riesling och Semillon gjort det på Chardonnay och Semillon. Vinet har en härlig gyllengul färg, och för mig är det ofta färgen tillsammans mest eftersmaken som gör det lite extra härligt att dricka söta viner. Doften är stor med lager av kanderade citrusfrukter, honung och lite ananas. Munnen fylls av citrus och exotisk frukt. Lång härlig eftersmak och de 147,5g/l restsocker vägs upp av en ordentlig syra så att vinet inte känns jolmigt. Riktigt trevligt! 88p. pH 3,62.

2001 Chateau Musar vs. 2004 Domaine du Vieux Lazaret

Bild kommer.

Helgen bjuder på besök från Linköping. Med sig har min spelpartner på nätet, MB, en gammal bekant, 2001 Chateau Musar. Så här på halloween slänger vi ihop lite oxfilé med sötpotatis och hemmagjord bearnaise. Har även, inspirerad av den utmärkta bloggen Pain de Martin, dagen till ära gjort mitt första surdegsbröd någonsin. Riktigt, riktigt gott blev det (me proud). Bara en vecka efter att jag satte igång min surdeg så var det ett reportage i vår lokaltiding om just Martin Johansson, mannen bakom bloggen, med tillhörande recept...och vips var allt ekologisk rågmjöl slut på ICA Maxi. Det är ju lite trendigt med surdeg nu, skulle vara kul att se statistik på försäljningen av ekologiskt rågmjöl sista tiden...

Nåväl, över till vinet. För att bryta av lite mot Musar:en hämtade jag upp en flaska 2004 Domaine du Vieux Lazaret. Har druckit även det tidigare, men det var innan bloggandet startade.

Det märks direkt när man karaferar (?) Chateau Musar att det skiljer sig från mainstream vinerna. Helt plötsligt känns det som man är på någon bazar i mellanöstern...men jag kommer till det. Vinet har en mogen, blek färg med klar tegelkant. Ofiltrerat som det är så återfinns en del fällning. Nu till doften. Närvaron av Brettanomyces är omedelbart uppenbar med doft av gympasko och nyuppackad badring. Vi försöker reda ut det där med bazaren och hittar, förutom ett helt hopkok av kryddor även lite dragning åt blött djur. M kommer plötsligt på att det hon associerar det med är...kamelbajs. Känner inte direkt att jag har det i mitt doftregister, men hon är nog inte helt ute och cyklar. Faten finns där utan tvekan och en aning mogen frukt. Vi diskuterar kring volatila syror och aceton och M hävdar bestämt att det är mer av kemisk bensin och hämtar en flaska sådant för att övertyga oss andra. Vill väl mer säga att det nog är åt aceton hållet, men det var intressant att känna hur bensinen luktade som det sövningsmedel jag fick inhalera när jag skulle sövas som liten (var öronbarn modell extra plus). Förmodar att det kanske var eter då, annars blir man ju lite orolig ;). Hur som så finns det initialt lite acetondoft, men det stör inte och försvinner rätt snabbt. Smaken stämmer rätt bra överens med doften, med ett runt, kryddigt vin med mellanösternvibbar. Som med så många viner mer spännande doft än smak. Återigen kan jag konstatera att det här är ett rätt roligt och ganska gott vin, men som saknar det lilla extra och med en prislapp som gör att jag inte kommer köpa det igen...men har man inte fått uppleva Brett kan det klart rekommenderas.

2004 Domaine du Vieux Lazaret drack jag förra gången nyår 2006. Då tyckte jag nog att det drog det längsta strået jämfört med 2002:an som den ställdes mot. Men det var i begynnelsen av mitt vinintresse och jag är osäker på om jag tyckt så om jag hade fått göra om provningen. Domänen hälls upp direkt i glasen, utan luftning, vilket vi under kvällens gång inser mer och mer var en miss. Initialt är doften rätt så knuten och bjuder mest på vaniljglass och kola. Efterhand dyker det upp en dov doft av röda bär och kryddor med peppar som sticker ut. Lite åt rökt chark-hållet. M får ytterligare en uppenbarelse när hon glatt konstaterar att det doftar varm rödkål. Hoppar alltid över det på julbordet, men hon är nåt på spåren helt klart min kära sambo. I munnen känns vinet varmt och fylligt, men jag känner inte av den sytlighet som jag vill minnas att jag kände sist. Vinet fortsätter att utvecklas under kvällen och orden besvikelse som jag först skrev får jag stryka över. Eftersmaken var dock oväntat kort.

Summa sumarum två trevliga återvändare, som dock inte når några himmelska höjder.

Vi har även hunnit med att prova Blossas årgångsglögg som i år bär smak av clementin, men av den kände jag ingenting. Smakade precis som vanlig vitvinsglögg. 2007 Tendral från Priorat släpptes som nyhet i oktober, en god sådan. Inga anteckningar, men alla (ffa M) gav tummen upp. 2006 Rosso di Valtellina släpptes också i oktober. Inte heller här några anteckningar, men minns att det var gott och strävt. Kräver nog helst lite feta rätter à la sånt som de goda norditalienarna äter när vinter gör sig påmind.

Imorgon bär det av till en (sen) släpprovning med munskänkarna innan det är dags för crawl. Blir till och spotta i glaset.

PS. Även de inom spritbranschen har dåliga dagar :)

2001 Fontanafredda Barolo

Inget vin idag, då sambon jourar. Igår korkades dock ovanstående vin upp. Inköptes i april förra året, då jag var pappaledig och passade på att åka över till Danmark med S2. Åkte över för att köpa årgång 2003, som de hade extrapris på. 119 DKK. Väl där upptäckte jag dock att både 1999 och 2001 bara kostade 6 DKK mer. Slutade med att jag köpte tre 2001:or och 1999:a, eftersom jag hade mer koll på dessa årgångar än 2003. Den första av dessa flaskor korkades alltså upp igår. Det är alltså inte samma som den Serralunga som ligger systemets ordinarie sortiment, utan sannolikt en lite enklare variant. Var lite orolig att den Barolo redan skulle ha passerat bäst före, men så var inte fallet...

Det är alltid trevligt att korka upp en flaska Nebbiolo eftersom de mognar så snabbt i färgen. 2001 Fontafredda Barolo är inget undantag. Såväl färg som doft skvallrar om ett moget vin. Vi har initialt lite svårt att urskilja dofterna, men det första som vi lyckas identifiera är en inbjudande ton av salmiak och sötlakrits. Man anar även lite tjära och viol, men relativt diskret. Frukten finns där, men ligger lite inbakad utan att man urskiljer några speciella frukter. I munnen så gör sig fortfarande tanninerna påminda. Lite nejlika, som är mer påtagligt när man smakar än doftar. Efter hand som kvällen fortskrider dyker det upp alltmer toner av tobak och läder. Hygglig längd på eftersmaken. Syran är fortfarande närvarande och gör att vinet känns perfekt drickmoget idag. Ett ypperligt matvin! Bör nog inte ligga så värst mycket längre, så det är säkert högtid att ta upp även 1999:an ur källaren.

Kanske inte så mycket att skrykta med när man läser vad grabbarna uppe i Stockholm håller på med, men igår var det precis vad som behövdes efter en lång vecka på jobbet (90p)... och för 160 kronor ser jag det inte som något annat än ett riktigt bra köp!

Det är förresten påfallande ofta som texten på baksidan på flaskor inköpta i Danmark står på danska. Kan knappt påminna mig att jag läst på svenska på någon av systemets flaskor.

Foire aux vins

Nyss hemkommen från en veckas vistelse i krokarna runt den franska rivieran. Skulle inte gå så långt som att kalla det semester eftersom vädrets makter tyvärr inte stod på vår sida och med två ungar med typ "damp light", dåligt väder och dåligt med sysselsättning, så var det mer än en, två, fem, tio gånger som man längtade hem till rutiner och kompisar i vårt avlånga land.

De makter som i så fall stod på vår sida var kanske Dionysos och andra vingudar. Det visade sig nämligen att det lagom till vi kom ner var dags för supermarchéernas årliga vinsläpp av Bordeauxer. Något helt nytt för mig och det är kanske lite att överdriva att säga att vingudarna var på vår sida, men det måste sägas att det var en fröjd att gå där bland redan dignande vinhyllor och plötsligt ha ett nästan dubbelt så stort utbud tillhands. De olika kedjorna har sina släpp lite olika datum och vårt besök passade bra in på kedjan Auchan's släpp. Stod inte och hängde på låset, utan åkte dit på eftermiddagen för att kolla. Min erfarenhet av Bordeaux är i ärlighetens namn riktigt blygsam (har fått insett att jag aldrig ens druckit en riktigt fin bdx:are, eller ens blivit särskilt imponerad av någon), så det är mycket möjligt att jag gick misste om de värsta fynden...men det var hur som helst en fröjd att trava bland hyllorna utan all hets à la systembolagets primörsläpp. Rad upp och rad ner med Bordeuaxslott som till och med jag känner igen, och dessutom till priser som i alla fall snuddade till humana så var det inte utan att det vattnades i munnen. Några exempel (missade jag något riktigt fynd får ni säga till): Ch Pape Clement 99€, Ch Chasse-Spleen 17,25€, Ch Carbonnieux 20€, Ch Giscours 29,50€, Ch Talbot 29€, Ch Gruaud Larose 34,50€, Ch Calon Ségur 43€, Ch Lynch Bages 48€. Som sagt, bara för att nämna några. Alla var årgång 2007. 2006 Domaine de Chevalier gick lös på 32,50€.

För egen del var det som vanligt prislapp i kombination med flygvikt som satte gränsen. Stoppade i alla fall ner en flaska av vardera 2007 Ch Rauzan-Gassies (22,50€. Inser att en 2éme Cru med den prislappen inte kan vara någon värsting, men vara bara tvungen att prova), 2007 Sarget de Gruaud Larose (12€), 2007 Ch La Tour Carnet (18,75€), samt en bubblare i form av 2007 Côte-Rôtie av Vernay (?) för 25€. PAssade även på att köpa lite sött i form av 2006 Ch Guiraud (33€, Sauternes). Ska visst vara den nya ägarens första årgång. Vet inte om det ska ses som något positivt dock. 2005:an står nämligen med i boken 1001 wines you must try before you die. Några kommentarer eller drickfönster?

Har annars (återigen) mest druckit lite enklare viner under vistelsen. Det är lätt att falla för de Côtes du Rhône som finns för bara 5-7€ som är riktigt trevliga. Hade med mig en flaska av bloggsveriges ju nu mest hypade vin, Cuvée du Vaticans CdR Villages för att se hur det stod sig. Tyvärr var det lite rörligt precis när den dracks, så det blev utan vare sig djupare analys eller anteckningar, men mitt enda minne var en klar besvikelse i kombination med en doft av det jag fick inhalera när jag sövdes som liten (öronbarn). Eter? Då var jag betydligt mer förtjust i M Chapoutier CdR för 6€. Ska försöka ge vaticanen en y chans till helgen. Vi drack även en flaska från ett av de oändliga antalet Bordeauxslott som man aldrig hört talas om. I det här fallet 2001 Château Merville från St-Estèphe (8€). Det är otroligt trevligt att hitta drickfärdiga Bordeauxer i affären och dessutom till ett bra pris. Såvitt jag kan läsa mig till på nätet gjort på Cabernet Sauvignon och Merlot. Cabernet kunde man lätt hitta med sina vinbär tillsammans med en fin mognad i kombination med källare. Ett bra balanserat vin och ablsout drickmoget nu, något glest kanske. Brukar inte sätta poäng, men skulle nog hamna runt 87.

Har tidigare berättat om vinkällaren i mina föräldrars hus i Frankrike. Mr Tate som bodde där tidigare lämnade kvar cirka 50 flaskor. Det mesta är ren skit och alldeles för gammalt och man borde nästan hänga en skylt med texten for educational purposes only ovanför. En del trevligt finns också, som till exempel en 2000 Ch la Tour Carnet, lite andra bordeauxer och några riojor, men jag hade inte ritkigt hjärta att lura av farsgubben detta, utan tipsade om vilka som skulle kunna passa. Var även vänlig nog att inte försöka lura på honom den flaska 1985 Black Tower jag hittade. Undrar om det finns något samlarvärde i en sådan, för det lär ju inte finnas så många kvar av den årgången ;). Vi provade några gamla australiensare, från 1996 och 2000 och det är bara att konstatera att billiga aussies inte åldras med värdighet. Det hade inte heller 1997 Jacob's Creek Chardonnay/Semillion gjort. Färgen var fantastikt inbjudande med riktig bärnsten och inte heller doften var så illa. Väldigt söt förvisso, men samtidigt oväntat frisk. Smaken var dock riktigt illa, närmast vinäger och stendött efter några sekunder i munnen. men, friskt vågat hälften vunnet. Vem vet, det kanske finns en guldklimp där någonstans trots allt ;)

2001 Chateau Musar

Idag (läs igår) skulle det då äntligen avgöras. Vågar man lita på Kronstams tips eller inte? Är det bara sikte på prisvärdhet eller har mannen smaklökar man kan lita på? Brukar ju ofta röra mig bland viner som trots allt (prismässigt) är i de ligor som Kronstam brukar recensera, så det är svårt att inte slänga ett öga på söndagarnas listor. Senaste årgången av Musar fick ju inget vidare omdöme. "2001 Chateau Musar uppfyller å sin sida alla mina fördomar om detta vin. Både lukt och smak är pinsamt oxiderad med volatila ättikssyror. Häll en matsked salubrin i ett glas nattståndet vin och lukta, så förstår du vad jag menar. Även om flaskvariation någon gång kan göra att du hittar en Musar som går att dricka, så finns det roligare sätt att spendera ett par hundralappar", är ju inte direkt smickrande ord.

Jag kände efter mmm-vins inlägg om jästsvampen Brettanomyces att en Musar nästan var ett måste. Kände att jag själv var tvungen att själv få uppleva lite brett.

Vinet är blekt tegelrött. Det har inte filterats, så det simmar runt en del finkornig fällning i karaffen. Hade tänkt ha flaskan stående några dagar, men med en spontan barnfri helg och lån av föräldrarnas lägenhet så fick vi helt enkelt stå ut med detta. Doften i flaskan är klart intressant. Doften som sitger ur glaset är klart intressant. En doft som är svår att definiera stiger mot våra näsor. Det är inte långt från plåster, men ändå inte. Lite som nyuppackad plastbadring på sommmaren. Det finns även en stallighet och en lätt doft som drar lite åt aceton, men utan att på något sätt störa. Svettig sadel. Faten finns också där och i bakgrunden ligger en svag, dov doft av torkad frukt (läs russin). Faten och den dova, lite söta frukten återfinns även i den mogna smaken uppblandat med en viss diskret strävhet. Hittar även lädret. Eftersmaken är ok, utan att ligga kvar i oändlighet. Tyckte inte att vinet vann särskilt mycket på att dekanteras, även om det till och med rekommenderas på baksideetiketten. Men jag var lite okoncentrerad efter maten.

Önskar jag kunde säga att jag numera helt räknat ut Kronstams smak, men det har jag bara nästan. Jag gillade det här vinet, men hittar inte riktigt det där extra. Kommer nog inte köpa den här årgången igen, även om jag gärna skulle prova fler årgångar. För den prislappen skulle jag nog satsa på något annat...men det var kul att få känna på lite brett (och ett moget vin till överkomligt pris). Förstår parallellerna till plåster, även om det inte riktigt träffar rätt. Tycker mig nog att jag känt liknande doft från andra viner, så det finns nog mer brett därute än jag insett.

2001 Tahbilk Shiraz

Börjar nu så smått åter "känna livet i mig", för att citera Madicken. S2's vattkoppor har inte bara varit cirka 15-20 gånger fler än S1 de har även gett en minst sagt störd nattsömn. Och hur förklarar man för någon som knappt är två att du får inte klia, det kan ge dig ärr? Stackaren ser ut som en tonåring med riktigt tråkig acne. Men i natt vekar det ha lugnat ner sig och jag har till och med fått sova en halvtimme längre än vanligt! :)

Har ju förvarnat om att helgen skulle bjuda på ytterligare en Tahbilk. Min far är barndomsvän med den svenska importören. De har visst varit nere på plats för att njuta vinet och berättade om den familjära stämningen och hur man blev bjuden hjälpa till att laga maten och sedan sitta ner och äta som en stor familj. Dagens Tahbilk ligger i beställningssortimentet och kostar 120:-, vilket i mina värld är ett inbjudande pris på ett vin som har några år på nacken. Annnars känns det som om det mest är riojor och något enstaka dessertvin som går att hitta i den prisklassen med någon ålder att tala om.

Färgen är inbjudande tegelröd och utan fällning att tala om. Stoppar man ner näsan i glaset bjuds man på en hel del fat och ett helt batteri av mogna bär och frukter. Vi noterar björnbär, plommon och övermogna jordgubbar. Utan att för den sakens skull komma i närheten av syltburken. Vi finner även toner av läder och mynta. S1 får stoppa ner näsan och tycker att det luktar blommor, och kanske finns det en diskret blommighet. S2 tycker det luktar fis ;) I munnen hittar vi ett medelfylligt vin med dofter som på ett föredömligt sätt går igen i smaken. Tanninerna känns väl integrerade och inte särskilt sträva och syran harmonisk. Vi har båda svårt att tycka att vinet är helt druvtypiskt, men det kan nog till stor del bero på att vi inte är vana att dricka Shiraz med några år på nacken.

Det känns som om det var dags att hitta ett bra vin nu efter flera flaskor som inte riktigt nått ända fram...och det tycker jag vi lyckas med denna gången. Äntligen! Jag tyckte det här vinet var riktigt gott och tydligen är det så att vinet helst ska ha några år på nacken för att mina sinnen ska gå igång på alla cylindrar. Vågar man redan nu kora årets fynd?

PS. Rhônarna har också provat vinet.

2002 Chateau La Dame Blanche

Måste först berätta om min torsdag. Det var en såndär dag när man ganska tidigt inser att det inte kommer bli världens roligaste dag. Jag jobbade på sjukhuset i grannstaden den veckan och hade de tidigare dagarna tagit bilen. I torsdags var det dock minus och då jag inte hunnit byta till vinterdäck fick jag snällt ställa in mig på att ta bussen. För det var jag tvungen att ta cykeln bort till vårt jukhus, där bussen utgick. Som vanligt var jag ute lite i sista stund. Ute var det verkligen glashalt och i första stora korsningen gled jag ut och stod på nosen. Det gick i och för sig ganska bra, men naturligtvis hoppade kedjan av. Så undertecknad, som redan innan var sent på det, var plötsligt dödligt sen. Jag lyckades dock få på den snabbt och hämtade på något magiskt sätt in den förlorade tiden...bara för att inse när jag kom fram att jag hade glömt mina mycklar :/. RIngde hem till sambon som turligt nog inte hunnit åka med barnen till dagis. Hon lovade lägga ut en nyckeln. Så, jag cyklade hem, men där fanns ingen nyckel. Efter 15 minuter kom hon tillbaka. Hon hade missförstått och trodde jag behövde nyckeln till jag kom tillbaka efter jobbet. Väl tillbaka vid busshållplatsen visade det sig att jag hade missat nästa buss med tre minuter. Till slut kom jag då fram till sjukhuset, nästan två timmar för sent. Där fick jag gå med på en ST-läkares mottagning och han var verkligen helt ointresserad av att ha mig med och gick iväg till sina patienter utan att säga till mig, så det gav noll och ingenting. På eftermiddagen skulle jag gått med på operation, men istället fick jag sköta inskrivningarna eftersom underläkaren som skulle göra det var sjuk... sånt man mer eller mindre förväntas ställa upp på när man är längst ner på hackordningen.

Ingen höjdardag alltså, men ibland känns det skönt att man inte stressar upp sig i första taget utan istället kan skratta åt eländet...

Det blev lite viner i helgen, men inget jättepännande tyvärr:

2001 Lat 42 Gran Reserva en Rioja som redan recenserats av Frankofilen. Ett vin som även lovsjungits på diverse ställen. Ryktet går att det kommer kosta nästan det dubbla mot dagens 79:- nästa gång det släpps. Jag är hur som helst inte särskilt förtjust i Riojor och framför allt inte Granreservor. Dillen och all ek blir lite för bra för mina lökar...och både dill och ek återfinns naturligtvis även i dessa flaskor. Själv upplevelsen blir lite åsidosatt då M genast signalerar att hon tror vinet är korkat. Själv tror jag mer att vinet, som plockades direkt från källaren, var lite för kallt och det i kombination med all dill och ek får M's smaklökar att signalera. Hur som helst förtar den här osäkerheten lite av upplevelsen och koncentrationen går istället åt till att analysera vinet för eventuella defekter. En intressant sak var att vinet under hela kvällen kändes som om det var någon grad för kallt. Nu har vi visserligen strul med värmen i huset, men jag tror inte att det faktiskt var för kallt. Vet inte riktigt vad det berodde på. Håller annars med Franko i hans ord. Mycket dill och ek (naturligtvis) lite lakrits. Lite opersonligt och trots allt en Rioja, men ett klart fynd för priset.

2002 Chateau La Dame Blanche. Blir upplyst av min vän Milfen strax innan vi korkar upp att jag druckit denna Bordeaux (Haut-Mdeoc) två tidigare årgångar. Har inget riktigt minne av det, men jag blir förvarnad om att inte ha för stora förväntningar. Vinet är inhandlat i Danmark för en okänd summa, skulle tippa på strax under hundralappen. Försöker hitta vinet på nätet, men får inga vettiga träffar alls. På korken stod dock ett annat namn, Château du Taillan. Då fanns i alla fall en hemsida att besöka. Blev i och för sig inte mycket mer upplyst av den. Det mest intressanta var nog att de hade en länk med en brittiskflagga och tryckte man på den kom det upp ett meddelande om att någon engelsk version inte fanns. Vet inte varför man då sätter ut flaggan från början. Kändes på något sätt mycket franskt :) Vet inte vilka druvor vinet är gjort på, men det är nog inte mycket Cabernet i alla fall. Inga svarta vinbär att tala om. Vinet bjöd initialt mest på en hel del källare, våt yllekofta och sågspån. Påtagligt lite frukt. Efter cirka en halvtimme har dock det mesta av detta försvunnit och fram kryper istället en betydande frukt, dominerat av plommon. Vi finner även en blommig violkänsla, lakrits och en portion trä. Även smaken är initialt lite murrig, men lägger sig sedan för en syrlig plommonfruktighet. Inte mycket tanniner att tala om. Eftersmaken bjuder inte på några extravaganzer. Lite bättre än förväntat (vilket inte säger så mycket), men precis som tidigare årgångar kommer nog även detta glömmas bort ganska snart.

Fortsatt på tomgång. Imorgon börjar jag på psyk, kanske kommer inspirationen då...eller dräneras fullständigt.

2001 José Maria da Fonseca Moscatel de Setúbal

Så här på sluttampen på kirurgplaceringen är det dags för min enda nattjoursvecka. Jobbade i natt och var verkligen halvdöd på småtimmarna. Empatin för patienter som inte hör hemma på akuten är verkligen låg när vargatimmarna närmar sig. Tror att jag hade närmare 20 patienter igår och har man då missat ett diktat så är det inte lätt att försöka minnas i efterhand vem man hade att göra med.

Under helgen provade vi 2001 José Maria da Fonseca's Moscatel de Steúbal som släpptes som nyhet i oktober. Jag har, som ni kanske märkt, en svaghet för sött vin. Detta är dock min första Moscatel. Vinet har en fin färg med bärnstensnyans. Doften är stor med inslag av pomerans, lakrits och en doft som jag associerar med curry (fast inte spiskummin). Det finns även bränd nötighet med inslag av gula russin. Smaken är inbjudande med bra sötma och inslag av nötter och lakrits. Eftersmaken har en bra länd och återigen dyker de gula russinen upp tillsammans med den brända knäckigheten. Ett trevligt vin för en billig peng, som jag mycket hellre väljer framför de billiga Sauterneskopior som finns i samma prisklass. På systemets beskrivning talas det i både doft och smak om medicinska örter. Vad är det?!

Vi drack halva flaskan av 2007 Duorum. Detta vin har fått mycket trevliga recensioner av flera vinskribenter senaste tiden. Duorum är visst latin och betyder från två. Namnet syftar på att vinet kommer från de två vinmakarna João Portugal Ramos och José Maria Soares Franco. Vinet stammar från portvinsditriktet Duoro och är gjort på Tinta roriz, Touriga franca och Touriga nacional. Tog inga noteringar, men även om lovorden haglat var det inte riktigt vad jag var sugen på. Lite för ungdomligt. Minns att det bjöds på ett kryddigt vin med kaffe, lite smörkola och lite ek. Lite för mycket tonåring när jag mer är sugen på gammal tant.

Oskuldens tid

Insåg när vi landade i Nice att det var riktigt länge sedan jag var i Frankrike. En kort sejour 2000 och innan dess var det nog 15 år sedan. Sommaren 1990 passade vi en katt under sex veckor i en jättevåning med gigantisk takerass i centrala Monaco...så är det någon del av Frankrike som jag känner att jag har lite koll på så är det just Nice med omnejd. Nu bodde vi cirka 1½ mil norr om Cannes, uppe bland kullarna.

Det första man slås av i Frankrike är att det verkligen är bilar överallt. Att promenera eller cykla när man kan ta bilen verkar snarast betraktas som något sjukligt. Bara i en stad som Antibes, som bara har 75 000 invånare, känns trafiken i klass med Stockholm under rusningstrafik. Nästa sak jag slogs av var hur dyrt allt är, framför allt mat i affärer. Till exempel ett 6-pack ägg kostade 2,8€. Det enda som går att få billigt är vin (och i viss mån ost). Fulvin kostar mindre än färskmjölk... Underligt land. Samtidigt är det lite charmigt att åka förbi pizzerior med skyltar, köp 3 pizzor få en liter vin. Då vet man att man är utomlands.

Vad gäller vin, så blev det kanske inte så mycket roligt vin som jag hade hoppats på. Man ska kanske inte ha så stora förhoppningar när man åker runt med två barn i bilen. Det blev tyvärr bara viner inhandlade på stormarknader som Carrefour och Auchan. Hur som helst så blev det lite oskuldernas tagande för min del. Tre oskulder togs: Bandol, vitt Chateauneuf-du-Pape, samt Côtie-Rôtie.

2006 Les Moutonnes Côtie-Rôtie. 18€ på Carrefour. Var relativt ljust i färgen, lite som svartvinbärsaft. Vinet har en klart ungdomlig ton och känns lite obalanserat. Det bjuds på lätt sträva tanniner och relativt mycket syra med lätt brända toner av kaffe. Eftersmaken är lång om än inte särskilt angenäm. Inget vin som fick gommen att slå några större volter och kanske så här i efterhand inte rätt vin att upptäcka Côtie-Rôtie med. Säkerligen skulle det vinna på att ligga några år, men det här är inget stort vin. Har sagt det förut: ibland är jag dumsnål. :(

2006 Château Cabrières. 14€ på Auchan. Mitt första vita Chateauneuf-du-Pape. Det här är en betydligt trevligare bekantskap. Färgen är halmgul med dragning mot orange. Hade utifrån färgen förväntat mig ett ganska kryddigt vin, men möts istället av gula frukter, äpplen och plommon tillsammans med en hel del fläder. Ingen fatkänsla att tala om och endast en gnutta citrus. Syran är riktigt pigg och trevlig och följer med som en röd tråd genom hela vinet över i eftersmaken som ligger kvar angenämt länge.

och så några korta ord om...

2001 Château Lauriol en Bordeaux som köptes lite i desperation över att försöka hitta ett vin med några år på nacken. Trodde faktiskt att det skulle vara lättare att hitta äldre viner, men det var svårt både på Rhônesidan och Bordeaux. Detta var inget fancy. En del röda bär med en hel del jordgubb. Lite multna toner blandat med hö. Ganska trist.

2005 Domaine Gros' Noré Bandoloskulden rök här. Gjorde inga anteckningar, men minns att vinet var kryddigt och mustigt med relativt mjuka tanniner. Trevligt, lite ungt, men blir nog tyvärr aldrig något stort vin.

Lyckades bara få med mig tre flaskor Bordeaux hem, men är egentligen rätt nöjd med det eftersom jag slapp betala extra trots 1½kg övervikt med Sterling. Försökte leta efter 2005:or, så att jag skulle kunna hävda mig bland alla bloggar om primörerna, men så bidde det inte. ;) Fick med mig en flaska 2000 La Tour Carnet en 4e Cru som införskaffades för 31€ på Carrefour. Efter att ha läst Frankofilen inlägg om 2002 vet jag inte om priset var så himla bra. Men om man beaktar hur mycket stryk kronan fått på sistone så kanske man kan motivera priset. Köpte även 2006 Château d'armailhac 5e Cru för 28€ samt 2006 Château Vrai Canon Bouché för sisådär 12-14 €. En St Emilion som fick bra ömdöme i Livets Goda vid deras genomgång av 2005:or. Har ju tyvärr bara en flaska av varje så om någon har förslag på när man kan förvänta sig att det peakar så blir jag glad.

Amatörprovning

Höll idag i en liten amatörprovning tillsammans med 4 "vinamatörer". Är ju definitivt själv en sådan, men jag har ända gått Medborgarskolans nybörjar- + fortsättningskurs ;) Det är första gången vi träffas, men förhoppningsvis blir det fler...

Ikväll provar vi fyra röda viner. Har valt viner utifrån vad som utifrån systemets beskrivning och Röttorps betyg. Var på jakt efter någorlunda druvtypiska viner, runt hundralappen. Har tyvärr inte tid för någon djupdykning med sjuka barn och fullt program och två viner har jag därför smakat tidigare och två är nya. Årgångarna som prövats på systemets hemsida stämmer inget vidare med de flaskor vi får tag i och därmed faller den del där vi jämför färg på vin med olika ålder delvis bort.

2006 Casillero del Diablo. Två (och en halv) av deltagarna håller detta vin som kvällens bästa. Färgen är ung och mörkast av de fyra. Doftmässigt finner jag främst svarta vinbär och grön paprika. Även i smaken dominerar även dessa smaker. En av deltagarna slås framförallt av dess chokladrika innehåll.

2006 Allesverloren Shiraz. Min egen favorit, och det är jag ensam om. Doften domineras i början av rök och tändstickor. Tändstickorna ger efter luftning rum för framförallt mörka bär. Smaken är angenäm. En del tanniner, men fungerar ändock bra utan tillbehör.

2001 Laturce Reserva. Kvällens Rioja, 100% Tempranillo. Tegelnyans. Doftar av fat och dill. Smaken är även den dominerad av fat med vanilj samt dill. Runda tanniner och bra eftersmak. Brukar inte vara förjust i Rioja, men i det här sällskapet står den sig bra. Favorit för 1½.

2006 Bourgogne Hautes Côtes de Nuits, Les Dames de Vergy. Denna Pinot Noir håller samtliga deltagare som 4:e vin. Har själv inte druckit fler pinot noir än att jag kan räkna dem på en hand. Har fortfarande inte druckit någon höjdare och kanske är det därför jag inte insett tjusningen. BoB-blandsaft är kopplingen som deltagarna gör både efter ockulär och nasalbesikting. Viss fatkaraktär coh rikligt med hallon i såväl doft som smak.

Inget av vinerna sitcker ut. Allesverloren är min personliga vinnare, medan det i gruppen generellt är Casillero del Diablo som uppskattas. Glädjande på så sätt att den då klart får ses som kvällen mest prisväda. Gruppen träffades idag för första gången, men om man ska tolka åsikterna rätt inte för sista.