Måste först berätta om min torsdag. Det var en såndär dag när man ganska tidigt inser att det inte kommer bli världens roligaste dag. Jag jobbade på sjukhuset i grannstaden den veckan och hade de tidigare dagarna tagit bilen. I torsdags var det dock minus och då jag inte hunnit byta till vinterdäck fick jag snällt ställa in mig på att ta bussen. För det var jag tvungen att ta cykeln bort till vårt jukhus, där bussen utgick. Som vanligt var jag ute lite i sista stund. Ute var det verkligen glashalt och i första stora korsningen gled jag ut och stod på nosen. Det gick i och för sig ganska bra, men naturligtvis hoppade kedjan av. Så undertecknad, som redan innan var sent på det, var plötsligt dödligt sen. Jag lyckades dock få på den snabbt och hämtade på något magiskt sätt in den förlorade tiden...bara för att inse när jag kom fram att jag hade glömt mina mycklar :/. RIngde hem till sambon som turligt nog inte hunnit åka med barnen till dagis. Hon lovade lägga ut en nyckeln. Så, jag cyklade hem, men där fanns ingen nyckel. Efter 15 minuter kom hon tillbaka. Hon hade missförstått och trodde jag behövde nyckeln till jag kom tillbaka efter jobbet. Väl tillbaka vid busshållplatsen visade det sig att jag hade missat nästa buss med tre minuter. Till slut kom jag då fram till sjukhuset, nästan två timmar för sent. Där fick jag gå med på en ST-läkares mottagning och han var verkligen helt ointresserad av att ha mig med och gick iväg till sina patienter utan att säga till mig, så det gav noll och ingenting. På eftermiddagen skulle jag gått med på operation, men istället fick jag sköta inskrivningarna eftersom underläkaren som skulle göra det var sjuk... sånt man mer eller mindre förväntas ställa upp på när man är längst ner på hackordningen.
Ingen höjdardag alltså, men ibland känns det skönt att man inte stressar upp sig i första taget utan istället kan skratta åt eländet...
Det blev lite viner i helgen, men inget jättepännande tyvärr:
2001 Lat 42 Gran Reserva en Rioja som redan recenserats av Frankofilen. Ett vin som även lovsjungits på diverse ställen. Ryktet går att det kommer kosta nästan det dubbla mot dagens 79:- nästa gång det släpps. Jag är hur som helst inte särskilt förtjust i Riojor och framför allt inte Granreservor. Dillen och all ek blir lite för bra för mina lökar...och både dill och ek återfinns naturligtvis även i dessa flaskor. Själv upplevelsen blir lite åsidosatt då M genast signalerar att hon tror vinet är korkat. Själv tror jag mer att vinet, som plockades direkt från källaren, var lite för kallt och det i kombination med all dill och ek får M's smaklökar att signalera. Hur som helst förtar den här osäkerheten lite av upplevelsen och koncentrationen går istället åt till att analysera vinet för eventuella defekter. En intressant sak var att vinet under hela kvällen kändes som om det var någon grad för kallt. Nu har vi visserligen strul med värmen i huset, men jag tror inte att det faktiskt var för kallt. Vet inte riktigt vad det berodde på. Håller annars med Franko i hans ord. Mycket dill och ek (naturligtvis) lite lakrits. Lite opersonligt och trots allt en Rioja, men ett klart fynd för priset.
2002 Chateau La Dame Blanche. Blir upplyst av min vän Milfen strax innan vi korkar upp att jag druckit denna Bordeaux (Haut-Mdeoc) två tidigare årgångar. Har inget riktigt minne av det, men jag blir förvarnad om att inte ha för stora förväntningar. Vinet är inhandlat i Danmark för en okänd summa, skulle tippa på strax under hundralappen. Försöker hitta vinet på nätet, men får inga vettiga träffar alls. På korken stod dock ett annat namn, Château du Taillan. Då fanns i alla fall en hemsida att besöka. Blev i och för sig inte mycket mer upplyst av den. Det mest intressanta var nog att de hade en länk med en brittiskflagga och tryckte man på den kom det upp ett meddelande om att någon engelsk version inte fanns. Vet inte varför man då sätter ut flaggan från början. Kändes på något sätt mycket franskt :) Vet inte vilka druvor vinet är gjort på, men det är nog inte mycket Cabernet i alla fall. Inga svarta vinbär att tala om. Vinet bjöd initialt mest på en hel del källare, våt yllekofta och sågspån. Påtagligt lite frukt. Efter cirka en halvtimme har dock det mesta av detta försvunnit och fram kryper istället en betydande frukt, dominerat av plommon. Vi finner även en blommig violkänsla, lakrits och en portion trä. Även smaken är initialt lite murrig, men lägger sig sedan för en syrlig plommonfruktighet. Inte mycket tanniner att tala om. Eftersmaken bjuder inte på några extravaganzer. Lite bättre än förväntat (vilket inte säger så mycket), men precis som tidigare årgångar kommer nog även detta glömmas bort ganska snart.
Fortsatt på tomgång. Imorgon börjar jag på psyk, kanske kommer inspirationen då...eller dräneras fullständigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar