Lektion 4 - Chardonnay och vinerna

Lite mer ork idag, då förkylningen börjar lägga sig och jag bara hostar upp gult sådär var 10:e minut. Även om Lektion 4 alltså bjöd på fel lektion om odling, så hade i alla fall ledaren förberett rätt druva. Chardonnay.

Chardonnay är en korsning av den enormt kända Gouais Blanc och den betydligt mer anonyma Pinot Noir, eller hur var det nu? Gouais Blanc ska visst inte alls vara någon höjdardruva, så det var kanske smart att slå sig ihop med en istället. Druvan knoppar tidigt, vilken gör den känslig för vårfrost. Något som kan vara ett problem i Chablis och Bourgogne. Genom att beskära sent, vilket ger en senare knoppning och blommning kan man dock komma runt det problemet. Chardonnay mognar snabbt,vilket gör att den lätt kan tappa syra på varmare platser. Druvan är oöm, mångsidig, växer i de flesta jordmåner med mera. Den perfekta, lättodlade druvan som ger bra viner helt enkelt. Dess popularitet gör att kvalitetsspannet är stort. Vi talar om tre olika sätt att framställa viner på Chardonnay. Traditionell (Bourgogne) går ut på att druvorna handplockas och mjukpressas för att sedan jäsas på fat, genomgå malolaktisk jäsning och bâtonnage (omrörning av fällningen). Detta ger ett mjukt och smörigt vin. Ny vinframställning (läs nya världen) med viner på druvor som hanterats varsammare, genomgått maceration med skalen, och kalltjäst i en mer hygienskt ren miljö ger istället tropiska, fruktiga viner. En liten avstickare utgör Chablis, som lagrar och jäser vinerna utan ek och använder lite, eller helst ingen alls, malolaktisk jäsning.

Chardonnaydruvan i sig har en ganska neutral smak, och blir istället för "offer" för terroir och vinmakrnas egna knep för att få karaktär. Det blir därför ganska svårt att generallisera om Chardonnay's smak. Knappt mogen Chardonnay har smak av gröna äpplen. Mer mogna viner från svalare klimat (med lång utveckling) ger smak av päron, akacia, citron och grapefrukt, flinta, rök. Chardonnay från varmare klimat får mer tropiska frukt, med mango, banan, melon och persika med gräddkola, smör, honung från faten.... ja, det mesta verkar kunna leta sig fram beroende på växtplats och framställning.

Nu tar jag de viner vi drack. Sätter inga poäng eftersom jag är duktigt förkyld och det inte skulle vara riktigt rättvisande. Näsan fungerade i och för sig rätt bra ändå, men jag tar ändå och skriver de andra deltagarnas fynd inom parentes för att ge en mer nyanserad bild.

2008 Domaine de Boissonneuse, vi startar med en Chablis som doftar friskt av äpple (återhållsam, citron, kiwi, mineral). I munnen är vinet friskt och torrt med tydliga gröna äpplen. Bra längd. Ett friskt vin (och ekologiskt visar det sig nu)!

2008 Louis Jadot Couvent des Jacobins doftar är klart annorlunda jämfört med föregående. Mindre frisk, lite sötare och kanske lite unken. Har gör sig eken också påmind. (smör, honung, blommigt tycker de andra) Även i munnen är vinet mindre friskt, men torrt trots doften. Eken bidrar med smörkola.

2007 Bonterra Chardonnay. Ytterligare ett vin gjort på ekologiska druvor. Doftern här är lite fetare, med nöt, päron och drag av äppelpaj. Hittar även lite kardemumma. (Märker att min nos inte är så mottaglig för ek idag, men de andra hittar smörkola, vanilj och fikon). Gällande smak har jag skrivit syrligt och att jag trodde att det skulle vara mer ektoner (det var innan jag insåg dagens svaga punkt). De andra noterar en viss sötma, lite oljighet och ek.

2008 Penfold's Koonunga Hill Chardonnay. Här blir det genast mer drag av tropiker, med melon och grapfrukt i frontlinjen. Vinet känns nästan lite strävt i munnen och inte lika troiskt. Syrligt, med drag åt det beska hållet. (mineral, melon, tydlig ek, oljigt och lite fadd)

2007 Château Coucheroy. Trots att jag druckit detta vin tidigare tänker jag inte på att det kommer från Bordeaux (där Chardonnay är förbjudet) när jag häller upp det. När jag väl sticker näsan i glaset och hittar tydliga drag av fläder och svarta vinbärsblad tänker jag att detta väl ändå måste vara en Sauvignon Blanc?...och sekunderna efter berättar provningledaren just precis detta. Lovar väl gott inför provet så småningom ;) Hittar även en trevlig friskhet och lite drag av fat. (krusbär, stickig). Smaken är frisk med dominans av svarta vinbärsblad med lite drag av grönt. (balanserat)

1989 Paul Pidant Mersault 1er Cru Les Charmes. Blir lite osäker på om jag skrev ner rätt namn eftersom jag inte får en enda vettig tröff när jag googlar. Uppdaterar när jag fått det bekräftat per mail. De andra vinerna var snarlika i färgen, men det här har,naturligtvis, en mer oxiderad, mörkare färg. Vinet doftar av kola, ylle, bränt socker, nötter och nejlika (mogna äpplen, fikon, bröd, crème brulée, plommon). I munnen är syran fortfarande med i matchen, samtidigt som vinet känns runt i munnen. Bra längd, om än lite bitter. Inköptes av ledare på auktion i Frankrike för runt sisådär 400kr...och det kan jag säga att jag aldrig skulle givit. Tydligtvis inte på sin topp ännu, men jag har svårt att se var det skulle landa med ytterligare lagring. hur som helst kul att ledaren tar med sig något lite speciellt.

Lektion 2, odling och Riesling - vinerna

Ni tjejer snackar om att vara gravid. Ni skulle bara veta hur en kille känner sig när han är förkyld... och magsjuk... och jour. Samtidigt. Nåväl, man kan ju alltid glädjas åt att man glömde bort dagens nyhetssläpp eller åt att landstinget envisas med att ha sandpapper istället för Edet Soft på alla toaletter. Bitter? Jag? Nädå, inte så farligt. Vill bara passa på att gnälla och tycka lite synd om mig själv. ;)

Druvkursen fortsätter och nu var det snart två veckor sedan andra lektionen (tredje imorgon). Utförligare inlägg om vad som gicks igenom kommer, men vi har blivit utlovade en pdf och innan den kommer ligger jag lite lågt. Antecknade nämligen inget mer än provningsnoteringarna. Tänkte i alla fall att jag skulle bjuda på dessa så länge...

2008 Erdener Treppchen Riesling Kabinett var blekgul med en lätt grön touch. Doften var relativt stor med gröna äpplen, lite citrus, persika och tutti-frutti. I munnen är syran mycket frisk, närmast lite spritsig. Halvtorrt med inslag av honung, lichee och äpplen med en hygglig längd. Gott! 85p.

2008 Dr Loosen Bernkasteler Kurfürstlay Riesling Spätlese har ungefär samma färg som ovanstående. Näsan drar åt skiffer och mineral med aprikos och svarta vinblad. Anstränger man sig riktigt kan man ana lite petroleum (kan vara önsketänkande). Syran är initialt nästan ännu friskare, men lugnar ner sig efterhand som temperaturen i glaset sitger. Känns inte riktigt lika söt som Erdener Treppchen, även om systemet ger båda sexor i sötma. 85p.

1989 Johannishof Weingut Rheingau hade ropats in av dagens talare på auktion i Frankrike för ca 200:-. Här bjöds man på lite mer mognad i färgen. Doften drar lite åt plast med vag petroleumtouch. Svarta vinbär och mineral. I munnen är vinet torrare än föregångarna, vilket kanske var en liten miss av ledaren eftersom det blir lite svårare att hitta nyanserna efter de sötare föregångarna. Rundare och med lägre syra samtidigt som det även är fylligare och har bättre längd. Det bedöms som en stor riesling på sin topp och utses till kvällens klart bästa vin. Själv tyckte jag nog också att det var bäst för kvällen, men inte någon solklar vinnare. 86p.

2008 Domaine de Villaudière Sancerre gav en liten avstickare till Sauvignon Blanc. Vinet doftade ganska fruktigt och druvtypiskt med fläder, svarta vinbärsblad och sparris. Syran var mindre än vinerna ett och två. Vi hittar svarta vinbärsblad, mineral och lite grönt. Lätt besk eftersmak. 83-84p.

2008 Bellingham The Old Orchards Chenin Blanc. Vissa dagar är det precis som om snoken är inställd på en viss doft och denna dag var det lakrisal som gällde för mig. Hittade det i flera viner, men framför allt i detta. Annars bjöds det på gula frukter och lite vått ylle. Lätt sötma. Alkoholen ligger på hela 14,5% och det känns redan på doften, men framför allt i munnen där den blir lite skarp. Torrare i munnen än doften hintade. Ekfaten gör sig påminda. Lite dragning åt skumbanan. Hygglig längd. Lite för mycket alkohol alltså. 83p.

2008 Gustave Lorentz Riesling Réserve kändes även den lite söt när man doftade på den. Kiwi och päron. Torrt och syrligt i munnen. Lite åt citronsyra. 83p.

Konstaterar återigen att jag har svårt att gå igång på vita viner, så länge de inteär söta. Det är gott, men inte alls med samma spektrum och finess...

*

Vi har förresten fått en ny vinskribent i vår lokaltidning. Drog inte riktigt jämt med vår gamla, Sune Liljevall. Var kanske lite präglad av att han även skrev för Arbetarbladet och det hela därmed gärna köndes som en jakt på billiga, prisvärda pavor. Kanske lite fördomsfullt, men det enda jag minns av Sunes krönikor var att han lovordade Café Culture som ett roligt vin, vilket jag håller med om (om än nästan lite vulgärt). Satte nästan morgonjuicen i vrångstrupen (trachea på fikomspråk) när första vinspaltens billigaste vin kostade hela 119:-. Dåligt insatt som jag var insåg jag (när jag läste Kronstams lista) att billigaste vinet kostade just 119. Hade hoppats på något nytt, men nu efter att ha läst lite av hans alster får jag tyvärr inse att det är mycket snack om prisvärde och fyndvarning på 89:- flaskor. Vinskribenten har hur som även han startat en blogg och genaste trasslat till det lite för sig genom att, i ett försök att avkoda vinnördarnas vinspråk, referera Rieslings petroleumdoft som del i begreppet mineralitet och hur detta skulle vara en produkt av jordmånen. Blev dock ganska snart tillrättavisad och informerad om att Rieslings petroleumdoft kommer av nedbrytningen av karotenoider, närmare bestämt från den kemiska föreningen 1,1,6-trimethyl- 1,2-dihydronaphthalene. Karotenoiderna kan härledas från ämnen i frukt och bär och har således inte med jordmån att göra...

PS. Magbesvären slutade med att jag fick åka hem från jouren och väl hemma havererade magen fullständigt. Trots 10-talet resor till Asien och Egypten var det här det i särklass värsta jag varit med om. Det hela höll i tyvärr i sig så att jag missade tredje lektionen. Har dock fått en pdf från den föreläsningen, så det blir nog en liten sammanställning ändå vad det lider...

Korkad fransos ersattes av städad amerikan

Tyvärr visade det sig att lördagkvällens tilltänkta Domaine de Chevalier 1989 var korkad, men raska steg förde mig ner i vinkällaren för att hitta lämpligt sällskap till valnötsgratinerad oxe med hasselbackspotatis och rödvinssås gjord på vin ur fådd fulflaska. Vad hitta på? Övervägde att prova den sista kvarvarande av samma slag, men kände mig sugen på något yngre när den gamle riddaren visat sig vara i sämre skick än en deprimerad Don Quixote med KOL och hjärtsvikt.

Övervägde också någon av de Mollydooker-shirazer jag försett mig med men ännu inte provat, men beslutade mig för att avvakta då dessa har sagts vara något dominanta som matviner. Plockade till sist i alla fall på mig en Seghesio Old Vine Zinfandel från 2006 som visade sig vara en trevlig bekantskap, något mer sofistikerad (eller kanske slätstruken är rätt ord?) än sin kände lillebror. Mörkfruktig doft med toner av choklad, vilket även avspeglade sig i smaken. Gjorde sig hyfsat till maten, men kanske en stramare Barolo hade passat bättre. Till den efterföljande osten (och med stigande temperatur) gjorde den sig dock riktigt bra.

Sammanfattningsvis anser jag "den vanliga" Seghesio-Zinfandeln , i synnerhet årgång 2007 vara ett bättre köp då man nästan får två-för-en och jag faktiskt tycker att Old Vine saknar lite karaktär även om den på något sätt är mer harmonisk.

För övrigt är det mitt-i-novembersläpp bland annat av en del bourgogner i morgon. Kanske ska passa på att beställanågra flaskor? Någon som har några tips?

Nya tider, gamla viner: Chateau Margaux 1989

Efter en inte försumbar övertalningsinsats har nu V&V lyckats förmå mig att börja co-blogga. Ett sant nöje skall det bli, och faktiskt premiär för undertecknad i bloggosfären (i alla fall som producent).

Har precis som V&V vigt mitt liv till att hjälpa mina medmänniskor, jag kanske med något ädlare medel än att pumpa deras tarmar fulla med luft... ;) Vi befinner oss inte heller på samma ort geografiskt, utan närmare 30 mil skiljer oss åt. Detta hindrar oss inte från att ses och ibland dricka vin, men naturligtvis alltför sällan. Gott då att man kan utbyta erfarenheter på detta vis!

Mitt vinintresse är tämligen ungt, men jag har under snart tre års tid samlat på mig viner jag blivit bjuden på, tror på, blivit tipsad om eller bara läst goda recensioner om. Är i dag uppe i 120 flaskor av hyfsad kvalitet, varav ett fyrtiotal är lite ädlare viner från kontinenten med mellan 10 och 20 år på nacken (den äldsta en Bodegas Riojanas Monte Real Gran Reserva 1975).

Jag har förmånen att som V&V beskriver ha "samboat" in mig i en vinkällare av rang, varur det under olika familjehögtider bjuds på godbitar, senast i helgen en Chateau Margaux 1989. Dekanterades i en timma och dracks under ytterligare tre till rådjursstek. Ett otroligt vin, som från start lämnar en fantastiskt rik doft av cassis och en hint av ceder och tobak. Smakmässigt elegant och välavvägt på ett utomordentligt sätt. Tanninerna alltjämt med riv i, och enligt min ödmjuka bedömning någonstans i början av sitt "drinking window". Vilken tur då att det finns ett gäng till att njuta av under kommande år!

I morgon kommer en flaska Prior de Fic 3 2002 drickas och recenseras om sonens kräksjuka inte smittat oss...