Boxar att lagra...

...and now for something completely different. Nu har jag fått skriva av mig lite. Senast numret av Allt om Vin har jag liggande som toalettlektyr. Inte direkt ofta jag köper något utifrån deras rekommendation, men ibland snappar man upp något vin som verkar spännande. Idag bläddrade jag igenom deras "Röda Strama Fruktiga"-sektion och blir lite förvånad när Barone Ricasoli's Formulae, på Bag in Box, inte bara fått utmärkelsen bästa köp utan även belönats med ett "kan lagras"-omdöme. Njae, jag ställer mig avvaktande skeptisk ;) Sen är ju Allt om Vins betygssystem helt fantastiskt. Fem stjärnor som både kan vara ifyllda och ihåliga och kommer man så långt kan man även föräras med upp till tre utropstecken (!!!). Formulae fick för övrigt en ifylld stjärna och en ihålig.

Döden

Känner mig låg idag, inte bara för att det är dagen efter jour. När jag föddes så fick två av mammas bästa vänninor också varsin son med bara några månaders mellanrum. Tre söner med nära realtioner föräldrarna emellan alltså. Det blev lite som att vi utgjorde måttstock åt varandra och man fick jämt höra att ditten gjort datten osv. Åren går och livet drar åt olika håll. Man flyttar till olika orter och barnen bryter sig så småningom loss och flyttar. Jämförelserna återkom dock så fort det blev ett återseende, vankades större fester eller liknande.

För 2-3 år sedan tog den ena i trion livet av sig och idag fick jag läsa att nummer två avlidit. 35 år gammal är jag alltså den enda av oss som är kvar. Känns helt att absurt att man ska behöva sitta och tänka på livet som flyktigt när man 35, och då har jag nog varit mer förskonad från döden än de flesta. Nu hade jag varken träffat C eller J på säkert 17-18 år, men det kändes som vi hade en liten unik koppling och jag har svårt att inte gripas av deras öden. Speciellt J som hade små barn. Var inte riktigt beredd att vara jag skulle bli så berörd av det här, men det blir väl lite extra när det är små barn inblandade. Tror världen gått misste om två riktigt sköna grabbar, som jag verkligen önskar att jag haft en chans att lära känna igen.

Farväl Jon. Vila i frid. Mina tankar går till din familj.

Kort om 2004 Finca el Puig

Jaha, då var man 35. Inte längre så speciellt att fylla år, men när man väl har födelsedag på en lördag (och det dessutom dröjer 11 år till man fyller på en lördag nästa gång), så känns det lite surt att få inleda den som röntgenjour. Får väl i och för sig skylla mig själv som inte lagt mina schemaönskemål bättre. Nu var det tack och lov lugnaste jouren på mannaminne och jag fick lägga mig redan 01:30...måste varit handbollen som fick folk att hålla sig inne. Kände mig i alla fall hyggligt som en människa när det väl vankades kväll.

Efter diverse bortfall så slutar kvällen med en parmiddag hemma hos oss, med ungarna hos mina föräldrar. Inspirerade av Rhônarna får jag äntligen tillfälle att inhandla senaste årgången av Finca el Puig. Sora tummen upp sist och jag har varit sugen på att prova nya årgången ett tag nu. Kvällen blev inga anteckningar om vinet (vi hade helt enkelt för trevligt), men det var bara att konstatera att det är vinet kändes bra mycket yngre än vad 03:an gjorde för 1½ år sedan. Vi körde det genom aeratorn och i karaffen 3 timmar inna middagen, men det fortsatte att utveckals hela kvällen. Gott, men jag tyckte nog att det var lite väl i tuffaste laget som det var nu. Inte alls samma portvinsmognad som föregångaren. Ska nog köpa några flaskor och gömma unndan några år.

Gjorde förresten världens godaste marinad till oxfilén. Whiskeymarinad. Hämtad från Allt om mats senaste kokbok. Given favoritmarinad till sommmarens grill. Bidrar gärna med receptet om någon vill ha det, annars kan jag rekommendera kokboken! (är jour även nu så jag kan inte delge det just nu ;)

Sammanfattning av de senaste tio dagarnas inmundigande...

Lugn helg. Ordspråket "det som göms i snö kommer fram i tö" har sällan känns mer sant (bokstavligt talat) . Töväder i helgen och resterna av höstens fönsterrenvovering tittar fram i trädgården. Fågelkvitter har präglat morgnarna och det har känts som rena rama våren.

Vi försöker hålla kvar vintern genom att laga gryta, eller närmare bestämt boeuf bourguignon. Gryta med ursprung från Bourgogne alltså, men det har alltid känts som Pinot skulle vara ett rätt underligt sällskap... Nästa gång har jag lovar mig själv att prova. Nu blev det istället alltså ett av Doimaine de la Janasses budgetviner, 2007 Terre de Bussière. Har inte tidigare uppmärksammat detta vin, utan det var när Gabriel i Bristly Wine skickade nyhetsmail att ytterligare en sändning inkommit som jag fick nys om det. Rhônarna bloggade nyligen om det och jag tar helt enkelt och hänvisar till det inlägget. En härlig bärighet, men jag märkte inget av det gröna de nämner. Gott!...och även gästerna gav tummen upp.

Vi har även provat 2006 Gini Cal Foscarin recioto di Soave. Prissänkt från 149:- till 119:-, och det verkar finnas en hel del flaskor kvar. Koncentrerad äppeljuice blandat med citrusmarmelad och lite honung. Sött, men med en frisk syra. Hyggligt fylligt, men inte med npgon större komplexitet. Bra bruks Recioto di Soave , som missar de högre höjderna...

2007 Château La Tour de By, gammal bekantskap i ny årgång. Sannolikt en av Sveriges mest bloggade budget-Bordeaux:er. Färgen var förvånandsvärt blek. I munnen möts vi (lite oväntat) mest av en rejäl dos kaffe, ackompanjerat med lite choklad, ceder, svarta vinbär och paprika (inte grön sådan). Systembolaget har angivit en "nia" i fyllighet och det håller jag väl inte riktigt med om. Tyckte snarast att det var lite tunnt i mellanregistret. Hygglig längd, med lätt sträva tanniner. 60% Cabernet Sauvignon, 36% Merlot och 4% Cabernet Franc. Bra budget-Bordeaux, men inget jag gick igång så värst mycket på idag. Kan säkert utvecklas lite de närmaste åren, men ingen långliggare.

2004 Château Marquis de Terme Les Gondats

Snett på det?

Egentligen borde man dricka mer vin när sambon jourar. Har känts lite bortkastat att pimpla vin när man är ensam hemma. Men nu dricker M inte mer än någon klunk i alla fall, så då kan man ju lika gärna passa på. Den här gången hann hon i och för sig ta sig en klunk innan det var dags att cykla bort till lasarettet. (och hon gav tummen upp). Häller omedelbart upp halva vinet på halvflaska, för framtida bruk, enligt alla tips från förra inlägget. Får se när det blir läge att dricka resten, middag ute imorgon och sen är det jourdags på lördag...

Château Marquis de Terme har faktiskt svenska anor. Slottet ägdes nämligen av den svenska négocianten Halvarous Sollberg 1809-1834. Därefter fick Sollberg fly landet efter att ha dragit på sig för mycket skulder. Det var dock inte värre än att Sollbergs 1845 åter återfick ägorna. 1886 såldes dock slottet vidare igen. Slottet är klassificerat som 4e Cru enligt 1855s klassifikation.

Har inga större förväntningar på det här vinet. Andraviner från Bordeaux och jag har hittills inte varit någon lyckad kombination. Nu får jag dock anledning att revidera mina åsikter. Les Gondats bjuder helt klart upp till dans. Doften är lite sötmogen med initialt enbart lite cedertoner. Cedertonerna blir dock mer och mer påtagliga eftesom kvällen går. Lite mörk frukt och stall anas i bakgrunden. I munnen gör den dominerande Cabernet:en sig påmind med en rejäl skvätt svarta vinbär. Tanninerna känns helt integrerade med en len, enbart lite smästräv, känsla i gommen. Möjligen något tunnt mittenparti, men det vägs upp av en riktigt bra längd.

Bra start på nya året!

Nu blir det nog mest halvflaskor framöver...

Sitter som bäst och dräglar över vinbloggarnas nyårskrönikor och best of 2010-listor. Det är bara att konstatera att det för egen del var ett bedrövligt vin-år och att det kommer bli en lika bedrövlig vin-vår. Dags nämligen för kotte #3 i juli (antagligen snarare juni), så det blir till att pimpla halvflaskor, alternativt se till att ha mycket folk på besök på helgerna. Drack 2008 Brolio nyligen i jakten på hyggliga halvflaskor, men tyckte inte det nådde några större höjder. Lite rostat och lite körsbär, men ganska opersonligt. Sortimentet på vårt system är som sagt uselt vad gäller halvpavor, som om någon har bra tips på halvflaskor i beställningssortimentet så tas det tacksamt emot...

Det kalla vädret gör även avtryck nere i källaren. 4,9°C är det kallaste noteringen sedan inflyttningen sommaren -07. Kanske lite i kallaste laget, men det mest oroande är nog att temperaturen ibland skiftar upp till 4-5°C på ett par dygn. Min gamle vinmentor på Medborgarskolan sa att han en gång ringt upp Vin & Sprits chefkemist för att fråga om lägsta temp att lagra vin i och denne ska visst ha sagt att det var ok ner till 4°C. Farligt nära alltså.

Nyår bjöd inte heller på några direkt minnsvärda viner. Ombads vara resurs när det gällde vinval till knytkalaset vi var på, men fegade ur och hänvisade till systemets personal. Man ville nämligen ha tips på ett rött vin som skulle passa till någon av endera lax eller falafel. Valet föll på Duboeuf's Morgon efter systemets tips. Ingen personlig favorit. Vi bjöds dessutom på piroger med vitkålsfyllning istället (ingen personlig favorit det heller). Vi stod för huvudrätt och gjorde en en kräftartar upplagt på hembakt surdegsbröd, samt pilgrimsmusslor med gremolata, äppelsalsa på bädd av machésallad. Hade föreslagit Chablis, men det passade även fint med den Petit Chablis vi bjöds på.

PS. Ber om ursäkt till de av er som jag känner personligen och som får reda på graviditeten på detta sättet. Opersonligt, men kanske i tidens anda ;)

Petrus, Yquem och skållad tunga

Ibland är man mer än lovligt dum. Inledde nyårsaftonens middagsförberedelser med att stoppa in en liten kopp kallnad glögg i micron, och tog därefter en stor klunk av den kokande vätskan. Skållar således munnen, vilket kan vara nog så irriterande, men att lyckas göra detta inför nyårsmiddag med Chateau d´Yquem -83 och Chateau Petrus -82 borde vara förenat med spöstraff. Smaklökarna var dock inte helt utslagna, då jag utan större problem kunde känna beska...

Yquemen var bärnstensfärgad och något simmig i viskositeten, med en initial ljuvlig mogen doft av honungsmelon och ett stråk av dillchips(!). Efter lite luft tillkommer en kolaton till doften, och den blommighet som finns hos en del andra Sauternesviner jag druckit finns ej påtagligt här. Smakmässigt en generös sötma med kolaton och harmonierande lätt syra. Några detaljer utöver det kunde min skadade tunga dock ej leverera.

Petrusen gav ett alltjämt reltivt tungt intryck, med kompakt färg utan direkta mognadstoner. Eken fortfarande tydlig med cigarrlåda och blyerts, och en hint ljuvlig stallbake. Kompakt även i smaken, fruktintensiv, tyngre än någon Bordeaux jag druckit tidigare, och tankarna går nästan till Californien, som ju är en något vanligare referens för undertecknad än det aktuella vinet...

Vi drack också en Cos d´Estournel -88 efter Petrusen, och den stod sig tämligen slätt i jämförelse, med en antydd fadd doft initialt som dock snabbt vädrades ur. Vinet levde dock inte särskilt länge i glaset, tycker att det tappade greppet efter 1-2 timmar. Petrus och Yquem däremot utvecklades positivt under aftonen.

Sammanfattningsvis fantastiska viner, både doft- och smakmässigt, som faktiskt förmådde stimulera de sargade smaklökarna mer än jag vågat hoppas.

Gott nytt år på er!