Petrus, Yquem och skållad tunga

Ibland är man mer än lovligt dum. Inledde nyårsaftonens middagsförberedelser med att stoppa in en liten kopp kallnad glögg i micron, och tog därefter en stor klunk av den kokande vätskan. Skållar således munnen, vilket kan vara nog så irriterande, men att lyckas göra detta inför nyårsmiddag med Chateau d´Yquem -83 och Chateau Petrus -82 borde vara förenat med spöstraff. Smaklökarna var dock inte helt utslagna, då jag utan större problem kunde känna beska...

Yquemen var bärnstensfärgad och något simmig i viskositeten, med en initial ljuvlig mogen doft av honungsmelon och ett stråk av dillchips(!). Efter lite luft tillkommer en kolaton till doften, och den blommighet som finns hos en del andra Sauternesviner jag druckit finns ej påtagligt här. Smakmässigt en generös sötma med kolaton och harmonierande lätt syra. Några detaljer utöver det kunde min skadade tunga dock ej leverera.

Petrusen gav ett alltjämt reltivt tungt intryck, med kompakt färg utan direkta mognadstoner. Eken fortfarande tydlig med cigarrlåda och blyerts, och en hint ljuvlig stallbake. Kompakt även i smaken, fruktintensiv, tyngre än någon Bordeaux jag druckit tidigare, och tankarna går nästan till Californien, som ju är en något vanligare referens för undertecknad än det aktuella vinet...

Vi drack också en Cos d´Estournel -88 efter Petrusen, och den stod sig tämligen slätt i jämförelse, med en antydd fadd doft initialt som dock snabbt vädrades ur. Vinet levde dock inte särskilt länge i glaset, tycker att det tappade greppet efter 1-2 timmar. Petrus och Yquem däremot utvecklades positivt under aftonen.

Sammanfattningsvis fantastiska viner, både doft- och smakmässigt, som faktiskt förmådde stimulera de sargade smaklökarna mer än jag vågat hoppas.

Gott nytt år på er!