1986 Château Latour

Andra kvällen i Stockholm var det dags att prova undertecknads första Premier Grand Cru. En vinkännare ville tunna ut källaren lite, fyra grabbar ville bli en erfarenhet rikare. Tyvärr är inlägget postumt och gör kanske inte upplevelsen helt rättvisa.

Var lite orolig efter fredagens bravader (läs förra inlägget), då jag vaknade med lätt betongkeps och några deciliter vätska i underskott. Skulle jag hinna bli sugen på vin? Jodå, det blev jag. En sväng ner på Östermalmshallen för lite hängmörat (inget billigt ställe), en öl med tilltugg på Bishops Arms och sen inom vinbutik för köp konserveringsspray (recension kommer vid tillfälle)...sen var vinsuget där igen :)

1986 Château Latour alltså. Doften känns ganska klassisk Bordeaux, om man nu kan bortse från det faktum att jag nog egentligen inte druckit tillräckligt många Bordeaux för att definiera klassisk. Hursomhelst så finns där ceder och cigarrlåda, blandat med den rosvattendoft som jag förknippar med mogna flaskor från det berömda distriktet. Initialt ligger det även en viss källararom över det hela, men den vädras bort efter hand.  Efter ett tag tillkommer en utpräglad örtig doft, blandat med lite läder och en antydd grönska. Munkänslan skvallrar om tanniner som ännu inte hunnit mogna ut fullt. Tycker dock frukten är lite i fattigaste laget och det vette tusan om jag tror att det skulle klara sådär jättemycket ytterligare tid i källaren. Syran finns där, men det är alltså frukten som oroar. Även längden är en liten besvikelse och det hela dör ut snabbare än förväntat.

Ja, som ni märker så var mitt första möte med Bordeauxslottens finrum inte någon av mina större vinupplevlser. Kan samtidigt inte säga att jag blev besviken, för jag hade inte väntat mig några stordåd. Bordeaux har hittills egentligen aldrig fått igång mig ordentligt och med nuvarande prisnivå har jag svårt att motivera mig själv till att utforska det ytterligare.


Under middagen bjöds vi även på ytterligare två flaskor. Båda serverades blint.

Vin 1 bjöd har en mogen färg med dragning åt tegel och rätt rejält med fällning. Doften bjuder på skolkrita, läder och en animalisk ton. Det finns lätta drag av brettanomyces med plast. Don tycker även att han hittar mycket tydliga toner av smink. Jag har inte riktigt det i mitt register, men jag antar att det hans tolkning av brett. Efterhand tillkommer allt mer t drag av tobak och även lite jordärtskocka. I munnen känns vinet moget och samtidigt rätt så rejält strävt. Det finns en liten restsötma och summa sumarum så tycker jag det här var rätt gott. Dock har jag svårt att hitta något bra förslag på vad vi har att göra med. Hittar vare sig något druv eller ursprungstypiskt. Funderar ett tag på Château Musar på grund av brettanomyces:en, men landar senare i Nebbiolo-lan, på grund av tegelfärgen och strävheten. Facit: 2000 Château Musar. Riktigt bra. Inte så mycket volatilt som jag mindes och även mindre än den 2004:a som jag drack förra veckan.

Vin 2 tyckte jag var ännu svårare. Vinet först på oerhört tydliga drag av vaniljdrömmar som dock snabbt vädras bort. Istället finner vi lakrits, entrecôte, köttbukjong och dragon. Det finns även lite drag av smör och kardemumma och någon hittar även marsipan. Dofterna går i stort igen i smaken. Vinet växer under kvällen, men känns lite obalanserat med markerade tanniner. Eftersmaken får väl närmast beskrivas som eldig. Svårt vin och jag vet inte riktigt om jag gillade det som det var idag. Passade dock väldigt bra till kvällens köttbit. Facit: 2005 Domaine du vieux Télégraphe Télégramme. Kändes osm det här nog befann sig i en tunnel och har en hel del mer att ge. De andra var inne på rätt distrikt. Jag hade inte en aning. :)

Flytt om två veckor och fokus ligger helt på det just nu. Intenetuppkopplingen har dessutom havererat, så det lär bli snålt med inlägg den närmaste tiden.

2001 Chateau Musar vs. 2004 Domaine du Vieux Lazaret

Bild kommer.

Helgen bjuder på besök från Linköping. Med sig har min spelpartner på nätet, MB, en gammal bekant, 2001 Chateau Musar. Så här på halloween slänger vi ihop lite oxfilé med sötpotatis och hemmagjord bearnaise. Har även, inspirerad av den utmärkta bloggen Pain de Martin, dagen till ära gjort mitt första surdegsbröd någonsin. Riktigt, riktigt gott blev det (me proud). Bara en vecka efter att jag satte igång min surdeg så var det ett reportage i vår lokaltiding om just Martin Johansson, mannen bakom bloggen, med tillhörande recept...och vips var allt ekologisk rågmjöl slut på ICA Maxi. Det är ju lite trendigt med surdeg nu, skulle vara kul att se statistik på försäljningen av ekologiskt rågmjöl sista tiden...

Nåväl, över till vinet. För att bryta av lite mot Musar:en hämtade jag upp en flaska 2004 Domaine du Vieux Lazaret. Har druckit även det tidigare, men det var innan bloggandet startade.

Det märks direkt när man karaferar (?) Chateau Musar att det skiljer sig från mainstream vinerna. Helt plötsligt känns det som man är på någon bazar i mellanöstern...men jag kommer till det. Vinet har en mogen, blek färg med klar tegelkant. Ofiltrerat som det är så återfinns en del fällning. Nu till doften. Närvaron av Brettanomyces är omedelbart uppenbar med doft av gympasko och nyuppackad badring. Vi försöker reda ut det där med bazaren och hittar, förutom ett helt hopkok av kryddor även lite dragning åt blött djur. M kommer plötsligt på att det hon associerar det med är...kamelbajs. Känner inte direkt att jag har det i mitt doftregister, men hon är nog inte helt ute och cyklar. Faten finns där utan tvekan och en aning mogen frukt. Vi diskuterar kring volatila syror och aceton och M hävdar bestämt att det är mer av kemisk bensin och hämtar en flaska sådant för att övertyga oss andra. Vill väl mer säga att det nog är åt aceton hållet, men det var intressant att känna hur bensinen luktade som det sövningsmedel jag fick inhalera när jag skulle sövas som liten (var öronbarn modell extra plus). Förmodar att det kanske var eter då, annars blir man ju lite orolig ;). Hur som så finns det initialt lite acetondoft, men det stör inte och försvinner rätt snabbt. Smaken stämmer rätt bra överens med doften, med ett runt, kryddigt vin med mellanösternvibbar. Som med så många viner mer spännande doft än smak. Återigen kan jag konstatera att det här är ett rätt roligt och ganska gott vin, men som saknar det lilla extra och med en prislapp som gör att jag inte kommer köpa det igen...men har man inte fått uppleva Brett kan det klart rekommenderas.

2004 Domaine du Vieux Lazaret drack jag förra gången nyår 2006. Då tyckte jag nog att det drog det längsta strået jämfört med 2002:an som den ställdes mot. Men det var i begynnelsen av mitt vinintresse och jag är osäker på om jag tyckt så om jag hade fått göra om provningen. Domänen hälls upp direkt i glasen, utan luftning, vilket vi under kvällens gång inser mer och mer var en miss. Initialt är doften rätt så knuten och bjuder mest på vaniljglass och kola. Efterhand dyker det upp en dov doft av röda bär och kryddor med peppar som sticker ut. Lite åt rökt chark-hållet. M får ytterligare en uppenbarelse när hon glatt konstaterar att det doftar varm rödkål. Hoppar alltid över det på julbordet, men hon är nåt på spåren helt klart min kära sambo. I munnen känns vinet varmt och fylligt, men jag känner inte av den sytlighet som jag vill minnas att jag kände sist. Vinet fortsätter att utvecklas under kvällen och orden besvikelse som jag först skrev får jag stryka över. Eftersmaken var dock oväntat kort.

Summa sumarum två trevliga återvändare, som dock inte når några himmelska höjder.

Vi har även hunnit med att prova Blossas årgångsglögg som i år bär smak av clementin, men av den kände jag ingenting. Smakade precis som vanlig vitvinsglögg. 2007 Tendral från Priorat släpptes som nyhet i oktober, en god sådan. Inga anteckningar, men alla (ffa M) gav tummen upp. 2006 Rosso di Valtellina släpptes också i oktober. Inte heller här några anteckningar, men minns att det var gott och strävt. Kräver nog helst lite feta rätter à la sånt som de goda norditalienarna äter när vinter gör sig påmind.

Imorgon bär det av till en (sen) släpprovning med munskänkarna innan det är dags för crawl. Blir till och spotta i glaset.

PS. Även de inom spritbranschen har dåliga dagar :)

2001 Chateau Musar

Idag (läs igår) skulle det då äntligen avgöras. Vågar man lita på Kronstams tips eller inte? Är det bara sikte på prisvärdhet eller har mannen smaklökar man kan lita på? Brukar ju ofta röra mig bland viner som trots allt (prismässigt) är i de ligor som Kronstam brukar recensera, så det är svårt att inte slänga ett öga på söndagarnas listor. Senaste årgången av Musar fick ju inget vidare omdöme. "2001 Chateau Musar uppfyller å sin sida alla mina fördomar om detta vin. Både lukt och smak är pinsamt oxiderad med volatila ättikssyror. Häll en matsked salubrin i ett glas nattståndet vin och lukta, så förstår du vad jag menar. Även om flaskvariation någon gång kan göra att du hittar en Musar som går att dricka, så finns det roligare sätt att spendera ett par hundralappar", är ju inte direkt smickrande ord.

Jag kände efter mmm-vins inlägg om jästsvampen Brettanomyces att en Musar nästan var ett måste. Kände att jag själv var tvungen att själv få uppleva lite brett.

Vinet är blekt tegelrött. Det har inte filterats, så det simmar runt en del finkornig fällning i karaffen. Hade tänkt ha flaskan stående några dagar, men med en spontan barnfri helg och lån av föräldrarnas lägenhet så fick vi helt enkelt stå ut med detta. Doften i flaskan är klart intressant. Doften som sitger ur glaset är klart intressant. En doft som är svår att definiera stiger mot våra näsor. Det är inte långt från plåster, men ändå inte. Lite som nyuppackad plastbadring på sommmaren. Det finns även en stallighet och en lätt doft som drar lite åt aceton, men utan att på något sätt störa. Svettig sadel. Faten finns också där och i bakgrunden ligger en svag, dov doft av torkad frukt (läs russin). Faten och den dova, lite söta frukten återfinns även i den mogna smaken uppblandat med en viss diskret strävhet. Hittar även lädret. Eftersmaken är ok, utan att ligga kvar i oändlighet. Tyckte inte att vinet vann särskilt mycket på att dekanteras, även om det till och med rekommenderas på baksideetiketten. Men jag var lite okoncentrerad efter maten.

Önskar jag kunde säga att jag numera helt räknat ut Kronstams smak, men det har jag bara nästan. Jag gillade det här vinet, men hittar inte riktigt det där extra. Kommer nog inte köpa den här årgången igen, även om jag gärna skulle prova fler årgångar. För den prislappen skulle jag nog satsa på något annat...men det var kul att få känna på lite brett (och ett moget vin till överkomligt pris). Förstår parallellerna till plåster, även om det inte riktigt träffar rätt. Tycker mig nog att jag känt liknande doft från andra viner, så det finns nog mer brett därute än jag insett.