Placebo och en korkad libanes

Helg i Stockholm. Flyg upp på fredagen för att se ett av mina gamla husband, Placebo, i Annexet. Ett band som nu snart passerat sin storhetstid med ett decenium, men som fortfarande har en trogen skara fans såväl i Sverige som utomlands...och till den skaran hör definitivt jag. Ena halvan av kvarvarande ursprungsuppsättning är svenske Stefan Olsdal på bas (och gitarr och keybord), vilket kanske bidrar till populariteten på hemmaplan. Öppet homosexuell, med tunga basgångar och skön utstrålning på scen är han en riktig tillgång (...och nej, jag är inte gay men han har en skön stil) . Bandet vann nyligen pris för bästa alternativa band på MTV-galan i Berlin. Har sett bandet en gång tidigare typ '99 på Roskilde och nu var det då alltså äntligen dags igen... Ska inte fördjupa mig närmare i konserten (misstänker att de flesta av er som läser aldrig hört bandet), men efter att ha sett lite konsert-dvd:er inser man att de är rätt måna om att skapa en snygg produkt. Stor, påkostad skärm i bakgrunden och klockrent ljud. Det blev till slut riktigt trevliga 1 timme och 45 minuter. Det mesta de körde kom från de två senaste plattorna, vilket ibland blev lite för homogent. Har man ett eget sound och bara kör nytt så känns det flera gånger som man redan hört låten. Men, det är ändå med ett leende på läpparna man avslutar kvällen.

I Svenskan gick det dagen efter konserten att läsa att det lockats lika många försäljare av öronproppar som konsertdeltagare, men det är bara att (återigen) konstatera att musikrecensenter inte är särskilt objektiva. Ibland känns det som texten nästan är skriven innan konserten ens börjat.

Innan konserten bjöds jag förresten på några glas 2007 Alain Graillot Crozes-Hermitage. Har inte druckit Graillot innan, men prickade in druva och region vid blindprovningen (och då är det nog ganska druv och regionstypiskt). Tyckte dock att framför allt doften vittnade om ett äldre vin. Vinet var bra och vann absolut på luftning men samtidigt hade jag nog, utifrån det smakprovet, inte köpt fyra flaskor om jag smakat det innan släppet. Har för mig att jag läste någon som provat som tyckte att det kändes lite stjälkat och det håller jag med om. Lite tunnt och med en biton av något (stjälk?) gjorde att det inte nådde några höjder. Gömmer och glömmer kvarvarande några år.

Hade även tagit med mig en flaska 2004 Château Ksara som tyvärr var korkad. Hade sett fram emot den ett tag nu, så det är alltid en besvikelse när den enda flaska man har är dålig...

Korkad fransos ersattes av städad amerikan

Tyvärr visade det sig att lördagkvällens tilltänkta Domaine de Chevalier 1989 var korkad, men raska steg förde mig ner i vinkällaren för att hitta lämpligt sällskap till valnötsgratinerad oxe med hasselbackspotatis och rödvinssås gjord på vin ur fådd fulflaska. Vad hitta på? Övervägde att prova den sista kvarvarande av samma slag, men kände mig sugen på något yngre när den gamle riddaren visat sig vara i sämre skick än en deprimerad Don Quixote med KOL och hjärtsvikt.

Övervägde också någon av de Mollydooker-shirazer jag försett mig med men ännu inte provat, men beslutade mig för att avvakta då dessa har sagts vara något dominanta som matviner. Plockade till sist i alla fall på mig en Seghesio Old Vine Zinfandel från 2006 som visade sig vara en trevlig bekantskap, något mer sofistikerad (eller kanske slätstruken är rätt ord?) än sin kände lillebror. Mörkfruktig doft med toner av choklad, vilket även avspeglade sig i smaken. Gjorde sig hyfsat till maten, men kanske en stramare Barolo hade passat bättre. Till den efterföljande osten (och med stigande temperatur) gjorde den sig dock riktigt bra.

Sammanfattningsvis anser jag "den vanliga" Seghesio-Zinfandeln , i synnerhet årgång 2007 vara ett bättre köp då man nästan får två-för-en och jag faktiskt tycker att Old Vine saknar lite karaktär även om den på något sätt är mer harmonisk.

För övrigt är det mitt-i-novembersläpp bland annat av en del bourgogner i morgon. Kanske ska passa på att beställanågra flaskor? Någon som har några tips?

Nyhetsprovning hos munskänkarna och en besvikelse

Har bara varit medlem i munskänkarna sedan årskiftet och blev lite besviken när jag insåg att min avdelning inte hade nyhetsprovningar. Intresse har dock uppenbart funnits och i onsdags hade man premiär. Lite i senaste laget kanske, med en provning tre dagar efter släppet, men bätrre än inget. Tyvärr hade jag glömt bort att jag hade simträning (har börjat på vuxencrawl) senare på kvällen, så det blev ganska små klunkar av framför allt de vita vinerna. Undan fick det gå också. Kan säga att simpasset efteråt var rätt så tungt. Det bjöds i alla fall på fem vita och fem röda, anteckningarna är sparsmakade och får ses som en fingervisning:

2008 Neil Ellis Vineyard Selection Sauvignon Blanc bjöd på en rätt så druvtypisk doft med nässlor, fläder och fat. Torrt med påtagligt hög syra. Omdömet blev; nja. Gott om flaskor kvar om någon skulle bli sugen (?!).

2008 Château Gaudrelle från Vouvray bjöd även den på en ordentlig syra. Lite åt syrliga citrongodisar. Snustorrt med en lång syrlig eftersmak som tyvärr gränsade till surt. Ingen favorit.

2008 Alianto Pecorino. Nej, det handlar inte om ost helt plötsligt. Har inte stött på denna druva tidigare och kommer smakar de som denna så klarar jag mig utan. Kändes som ett rätt så enkelt matvin. Fruktigt med mineraler. Inte lika påträngande syror som föregående viner.

2008 Graham Beck Viogner hann jag inte anteckna mer än att doften var stor. Vill minnas att det bjöd på en hel del aromatisk blommighet och en gnutta rök.

2008 Rabl Riesling. Kvällen billigaste vita var även det som föll mig mest på läppen. Gott, friskt med en kittlande syra. Citrus och fläder.

Tände inte riktigt på det vita urvalet. Går ju i och för sig sällan igång på vita (torra) viner, så det var kanske inte någon överraskning. På den röda sidan var det lite mer positiva tongångar:

2007 Artesiá gjord på 50% tempranillo, 30% Cabernet Sauvignon, 20% Merlot kändes nästan sött när jag fick det i munnen. Tror det var övergången mellan vita och röda som spelade ett spratt. De hade tyvärr inget tilltugg att knapra på, så det blev lite hardcore att skifta. Lite köttig smak med en hel del fat och vanilj. Lite åt det rustika hållet. Fick för mig att jag skulle sätta poäng och drog till med en 83:a.

2007 Babylon's Peak gjord på 96% Syrah och 4% Viogner. Kändes ung, rökig och lite grön. Runt i munnen men ändå ganska strävt. Inte direkt druvtypsikt, men Viogners aromatiska inslag märktes.

2007 Geoff Merrill Wickham Park Sangiovese. Australiensisk Sangiovese var en ny bekantskap för mig. Ingen sådan som lockade till ytterligare återträffar. Det var inte mycket som påminde om den Sangiovese man är van vid. Mynta och eukalyptus slapp det inte undan. Varmt och mjukt i munnen.

2007 La Spinetta Langhe Nebbiolo blev något i hästväg när man provat de tidigare vinerna i högt tempo utan något att tugga på mellan. En sträv jävel med andra ord och med en riktigt stor doft. Druvtypsikt blandat med en trevlig kombination av hallon och lakrits. Kändes att doft och smak inte riktigt räckte till, men det fanns helt klart potential.

2006 Kanonkop Paul Sauer bjöd på extra allt. 65% Cabernet Sauvignon's bidrag var inte svårt att pricka in. Mycket frukt blandat med läder och kaffe. Föredömligt lite rök. Kvällens höjdpunkt enligt mig (91p). Åkte och köpte en flaska dagen efter, för att se om sambon också går igång på det. Tyvärr har hon nattjoursvecka så det blev inte läge denna helgen (och nästa ska jag till Stockholm): För er som gillar Bordeauxblandingar i nya världentappning kan denna helt klart rekommenderas (resterande druvor är 20% Cabernet franc och 15% Merlot). God idag och kommer nog bli ännu bättre.

Sammanfattningsvis trevligt att få gå på en släpprovning. Dagens höjdare var tveklöst La Spinnetta och Kanonkop (= kanonkulle :) ). Var lite besviken över att Graillot inte stod uppdukad, men jag har några flaskor själv att ta fram så småningom. Note to self nästa gång. Skippa träning efter och ta med en lite brödbit ;)

Skulle även skriva om en besvikelse och det var i form av 2007 Ètim Negre. Som Billigt Vin konstaterat har det fått fina lovord från flera skribenter och sist det släpptes en Ètim så drack vi den med välbehag. Denna är lite annorlunda och innehåller förutom Grenache även Carignan och Syrah. Orkar inte skriva så mycket om det, men det var riktigt med frukt och fat...men sen var det inte så himla mycket. Kändes lite för endimensionellt. Vi glömmer våra kvarvarande två flaskor och hoppas på nya dimensioner nästa gång.

1997 Domaine des Perdrix Vosne-Romanée

Efter några veckors vinmässig relativ stiltje har jag nu äntligen avnjutit en Domaine des Perdrix Vosne-Romanée 1997 från en förvånansvärt solid flaska. Flaskan väger nog ensam ett kilo vilket faktiskt ger ett gott intryck, lite som känslan att stänga en Bentleydörr.

Initialt ur vinkällaren något svalt, men ur glaset kommer övertygande pinot-toner av röda bär och stallighet (enl sambo gödsel). Smakmässigt ett relativt slankt vin, tegelrött till färgen med snygga ben. Röda saftiga bär, lite som mammas blandsaft med röda och svarta vinbär samt lite jordgubb men med en lite överraskande spritighet.

Under kvällen utvecklas vinet ytterligare, och utgör för oss en minnesvärd vinupplevelse. Jag satte 91p på Cellartracker, men vill uppgradera den till åtminstonde 92. Grymt vin! Tur att det finns en till i källaren.

En anekdot från den gångna veckan kan jag bjuda på: Det har ju varit nyhetssläpp med en del intressanta viner, vilka provinsialläkaren från Småland naturligtvis glömde beställa till lanthandeln på måndagen. Således stor risk att gå lottlös. Döm om min förvåning när jag på Bolagets hemsida hittar en flaska La Spinetta och fyra Crozes i grannstaden, vilka samtliga skulle vara mer eller mindre slut i hela landet. Sätter mig således efter avslutad nattjour på morgonbussen till staden med järnvägsknut och sociala problem för att hänga på låset tillsammans med ett knappt tiotal av samhällets stöttepelare. Jag var den enda som väntade i porten, resten lurkade runt i grannportar och vid korvkiosken men alldeles tydligt påbörjades D-day 10.00...

Hur som helst får jag berättat för mig att flaskorna naturligtvis är beställda av andra och inte alls är till försäljning trots att de låg kvar på lagersaldot. Kul.

Lyckades få en vän i en större stad att köpa 2 fl Ridge Geyserville 2007 vilket blir min blygsamma skörd av nyheterna i november. Bättre lycka nästa gång får jag hoppas!

2001 Chateau Musar vs. 2004 Domaine du Vieux Lazaret

Bild kommer.

Helgen bjuder på besök från Linköping. Med sig har min spelpartner på nätet, MB, en gammal bekant, 2001 Chateau Musar. Så här på halloween slänger vi ihop lite oxfilé med sötpotatis och hemmagjord bearnaise. Har även, inspirerad av den utmärkta bloggen Pain de Martin, dagen till ära gjort mitt första surdegsbröd någonsin. Riktigt, riktigt gott blev det (me proud). Bara en vecka efter att jag satte igång min surdeg så var det ett reportage i vår lokaltiding om just Martin Johansson, mannen bakom bloggen, med tillhörande recept...och vips var allt ekologisk rågmjöl slut på ICA Maxi. Det är ju lite trendigt med surdeg nu, skulle vara kul att se statistik på försäljningen av ekologiskt rågmjöl sista tiden...

Nåväl, över till vinet. För att bryta av lite mot Musar:en hämtade jag upp en flaska 2004 Domaine du Vieux Lazaret. Har druckit även det tidigare, men det var innan bloggandet startade.

Det märks direkt när man karaferar (?) Chateau Musar att det skiljer sig från mainstream vinerna. Helt plötsligt känns det som man är på någon bazar i mellanöstern...men jag kommer till det. Vinet har en mogen, blek färg med klar tegelkant. Ofiltrerat som det är så återfinns en del fällning. Nu till doften. Närvaron av Brettanomyces är omedelbart uppenbar med doft av gympasko och nyuppackad badring. Vi försöker reda ut det där med bazaren och hittar, förutom ett helt hopkok av kryddor även lite dragning åt blött djur. M kommer plötsligt på att det hon associerar det med är...kamelbajs. Känner inte direkt att jag har det i mitt doftregister, men hon är nog inte helt ute och cyklar. Faten finns där utan tvekan och en aning mogen frukt. Vi diskuterar kring volatila syror och aceton och M hävdar bestämt att det är mer av kemisk bensin och hämtar en flaska sådant för att övertyga oss andra. Vill väl mer säga att det nog är åt aceton hållet, men det var intressant att känna hur bensinen luktade som det sövningsmedel jag fick inhalera när jag skulle sövas som liten (var öronbarn modell extra plus). Förmodar att det kanske var eter då, annars blir man ju lite orolig ;). Hur som så finns det initialt lite acetondoft, men det stör inte och försvinner rätt snabbt. Smaken stämmer rätt bra överens med doften, med ett runt, kryddigt vin med mellanösternvibbar. Som med så många viner mer spännande doft än smak. Återigen kan jag konstatera att det här är ett rätt roligt och ganska gott vin, men som saknar det lilla extra och med en prislapp som gör att jag inte kommer köpa det igen...men har man inte fått uppleva Brett kan det klart rekommenderas.

2004 Domaine du Vieux Lazaret drack jag förra gången nyår 2006. Då tyckte jag nog att det drog det längsta strået jämfört med 2002:an som den ställdes mot. Men det var i begynnelsen av mitt vinintresse och jag är osäker på om jag tyckt så om jag hade fått göra om provningen. Domänen hälls upp direkt i glasen, utan luftning, vilket vi under kvällens gång inser mer och mer var en miss. Initialt är doften rätt så knuten och bjuder mest på vaniljglass och kola. Efterhand dyker det upp en dov doft av röda bär och kryddor med peppar som sticker ut. Lite åt rökt chark-hållet. M får ytterligare en uppenbarelse när hon glatt konstaterar att det doftar varm rödkål. Hoppar alltid över det på julbordet, men hon är nåt på spåren helt klart min kära sambo. I munnen känns vinet varmt och fylligt, men jag känner inte av den sytlighet som jag vill minnas att jag kände sist. Vinet fortsätter att utvecklas under kvällen och orden besvikelse som jag först skrev får jag stryka över. Eftersmaken var dock oväntat kort.

Summa sumarum två trevliga återvändare, som dock inte når några himmelska höjder.

Vi har även hunnit med att prova Blossas årgångsglögg som i år bär smak av clementin, men av den kände jag ingenting. Smakade precis som vanlig vitvinsglögg. 2007 Tendral från Priorat släpptes som nyhet i oktober, en god sådan. Inga anteckningar, men alla (ffa M) gav tummen upp. 2006 Rosso di Valtellina släpptes också i oktober. Inte heller här några anteckningar, men minns att det var gott och strävt. Kräver nog helst lite feta rätter à la sånt som de goda norditalienarna äter när vinter gör sig påmind.

Imorgon bär det av till en (sen) släpprovning med munskänkarna innan det är dags för crawl. Blir till och spotta i glaset.

PS. Även de inom spritbranschen har dåliga dagar :)