2010 Brolio

Det mesta ligger i OS-dvala nu, inklusive bloggandet och det aktiva föräldraskapet. M jourar idag och lat som man är så blir det köbepizza. För en gångs skulle var jag lite taktisk när jag var på systemet igår (vilka fynd hittade ni?) och köpte mig en halvflaska 2010 Brolio att njuta till pizza och städning inför helgens utflykt till den östgötska slätten.

Brolio har vi (naturligtvis) druckit förr och nog känner man igen sig även nu när den nya årgången kommit. 2010 Brolio känns omisskännligt italienskt. Doften bärs fram av ung röd frukt, inte helt oväntat mest körsbär men även lite plommon. Detta blandas med kaffe, choklad och rostade fat. Efter en tids luftning dyker det upp galet mycket koriander. Är inte särskilt förtjust i koriander, men det är lättare att tackla i vinet än i såpasmakande thairätter. Koriandern lugnar sig efter ytterligare luftning. I munnen är vinet relativt slankt med en balanserad syra och stramhet och faten känns plötsligt mer påtagliga. Körsbären och chokladen kvarstannar och blandas med en lätt touch av mynta.

Inte alls dumt. Vinet kändes inte så fylligt som systembolaget vill ha det till med sin 10-11. Jag har inte någon koll på årgången i Chiant, men det här kändes (behagligt nog) inte som något varmt muskelknippe utan vinet bjöd på en behaglig syra och slankhet som gav en balanserad känsla.

2009 Gratena Chianti

Vad gör man inte för sina barn? En tripp till Lalandia i Danmark gör man i alla fall inte (om). I alla fall inte om man ska lita på magkänslan såhär efter 4 timmar. 7 åringen får värsta psykbrytet när vi säger att det är färdigspelat på Nintendot och när ungarna till slut somnat undrar vi smått om det inte skulle bli mer semester om vi checkade ut imorgon och åkte hem istället.

Som tur är fick vi med oss en flaska vin hemifrån som vi nu kan fokusera på istället för trotsiga ungar (hur ska det gå när de blir tonåringar?). Flaskan, den andra som konsumeras på lika många dagar, inköptes efter en post av Svenssonsmakaren.

Det här vinet fullkomligt skriker Italien! Packat med syrliga körsbär, mineral, blod och chark tillsammans med en lagom dos ek. Dofterna går igen i smaken tillsammans med en frisk syra och en balanserad mängd uttorkande tanniner. Det här är inget komplicerat vin, men ack så gott. Igår var jag inte så imponerad, men idag var det perfekt. Kanske får tacka dottern för det ;)

Vi har även druckit en flaska 2004 Pengold's Bin 2. Förr hörde Penfold's viner till vanligheterna hos oss, men nu var det längesen sist. Bin 2 hade i alla fall överlevt lagringen med bravur. En mogen doft, full med solmogen frukt. Det kändes som vi verkligen knep den på topp. Hade nog klarat ytterligare något år, men tror inte att det blivit bättre.