Kent och lite rö'tjut

Att se ett band som (åtminstone för några år sedan) sålde ut Stockholms stadion på en klubbscen är speciellt. Utan att ha varit runt i landet sådär fantastiskt mycket så vågar jag utnämna KB i Malmö till en av Sveriges bästa konsertlokaler. Med en kapacitet på cirka 750 pers, så kommer man tillräckligt nära för att se svettdropparna på pannan utan att behöva trängas eller pinka in sitt revir med armbågarna.

Har sett Kent åtminstone 6-7 gånger tidigare, men det var ett tag sen sist och har de senaste åren varit ganska mätt på Jocke Berg & Co, men detta var definitivt ett kärt återseende. Precis som det ska vara är klubbspelningen lite "skitig". Lite mumlande Jocke Berg i inledningen, en gitarrsträng som inte låter helt stämd, en omotiverad tempohöjning och en röst som inte riktigt håller i de högre registren (747). Just som jag vill ha det, ingen aptajt spelning utan själ och hjärta. Håller även Jocke Berg som en av de främsta vad gäller mellansnack. Ganska sparsamt med den varan dock den kvällen. Vi får i alla fall höra att Musik Non Stop nog är den låt med konstigast text, vilket ni som lyssnat mycket på Kent vet inte säger lite.

För er som har Spotify och vill lyssna på låtarna som spelades (i rätt ordning): Kent KB 120602

Jaha, lite vin har det ju också blivit. Vi har vårt lokala vinorakel i form av Håkan Nilsson, och även om jag inte läser eller följer hans rekommendationer så dök jag någon gång på en artikel av (eller om?) honom där han berättade att han brukar förse sina mindre vinbelevade vänner med Kevin Arnold Shiraz när han vill visa vad han sysslar med. Tydligen tycker då många att det är det godaste vin de druckit. Själv tvivlar jag på att det kommer vara det godaste jag druckit, men jag känner ändå att man får kolla in vad det går för...

...och nja. Det är inte det godaste jag druckit, det kan jag ganska snabbt konstatera, utan förväntningarna faller ganska väl ut. Ett fylligt, extraherat nyavärlden-vin, som känns väldigt druv- och ursprungstypiskt. Föredömligt dock utan rökighet. Tydliga drag av ekfatslagring (16 månader, 20% nya fat). Påtagligt fruktigt med plommon och björnbär. Det finns en liten grön ton, men för ovanlighetens skull stör den mig inte alls. Lätt uttorkande tanniner och en relativt lång, vaniljpräglad svans. De 14,5% ger en liten eldighet, som jag dock inte uppfattar som störande. Sammanfattningsvis en rätt typisk nyavärlden-shiraz. Balanserad och välgjord och jag kan förstå om man går igång på det som nybörjare och det hade nog jag också gjort för inte så länge sedan. Nu hade jag nog önskat något lite slankare. Årgång 2008 och man har visst slängt i 6% mourvèdre.

2010 Noble Vines 667 Pinot Noir och lite Glasvegas

Djävulens avkomma?

När var ni på konsert senast?

För egen del var det i alla fall inte igår, det var i torsdags. Men innan dess var det pinsamt längesedan. I torsdags spelade det skottska bandet Glasvegas på min absoluta favoritscen, KB i Malmö. Köpte först biljetterna i tron att det var bandet Snow Patrol och att M skulle följa med. Fråga mig inte hur, men jag hade alltså lyckats blanda ihop grupperna. När M fick höra att det var Glasvegas var hon inte längre så intresserad. Fick istället med mig min Co-author här på bloggen. Mina farhågor om att vara äldst på stället infriades inte, utan jag skulle nästan säga att vi bara precis höjde medelåldern. trodde att det skulle vara en riktig fjortiskonsert. Trots att jag inte är särskilt inkörd på senaste plattan så var konserten riktigt bra. Lite (mycket) svårt att förstå det skotska mellansnacket bara. och ni. Hur coolt är det inte med en trummis som står upp (ffa om hon är svensk och tjej)?!

...och lite vin på det. Lockades av senaste numret av Grapevine att köpa 2010 Noble Vines 667 Pinot Noir. Har märkt att jag inte är särskilt kräsen vad gäller Pinot, jag gillar det mesta. Det här föll mig dock ovanligt illa på läppen. Solmogen Pinot-frukt, på gränsen till syltigt. Brända fat med en viss eldighet och en något för låg syra. Ok, men det här köper vi inte igen.

På KB ser man bra även längst bak.

Placebo och en korkad libanes

Helg i Stockholm. Flyg upp på fredagen för att se ett av mina gamla husband, Placebo, i Annexet. Ett band som nu snart passerat sin storhetstid med ett decenium, men som fortfarande har en trogen skara fans såväl i Sverige som utomlands...och till den skaran hör definitivt jag. Ena halvan av kvarvarande ursprungsuppsättning är svenske Stefan Olsdal på bas (och gitarr och keybord), vilket kanske bidrar till populariteten på hemmaplan. Öppet homosexuell, med tunga basgångar och skön utstrålning på scen är han en riktig tillgång (...och nej, jag är inte gay men han har en skön stil) . Bandet vann nyligen pris för bästa alternativa band på MTV-galan i Berlin. Har sett bandet en gång tidigare typ '99 på Roskilde och nu var det då alltså äntligen dags igen... Ska inte fördjupa mig närmare i konserten (misstänker att de flesta av er som läser aldrig hört bandet), men efter att ha sett lite konsert-dvd:er inser man att de är rätt måna om att skapa en snygg produkt. Stor, påkostad skärm i bakgrunden och klockrent ljud. Det blev till slut riktigt trevliga 1 timme och 45 minuter. Det mesta de körde kom från de två senaste plattorna, vilket ibland blev lite för homogent. Har man ett eget sound och bara kör nytt så känns det flera gånger som man redan hört låten. Men, det är ändå med ett leende på läpparna man avslutar kvällen.

I Svenskan gick det dagen efter konserten att läsa att det lockats lika många försäljare av öronproppar som konsertdeltagare, men det är bara att (återigen) konstatera att musikrecensenter inte är särskilt objektiva. Ibland känns det som texten nästan är skriven innan konserten ens börjat.

Innan konserten bjöds jag förresten på några glas 2007 Alain Graillot Crozes-Hermitage. Har inte druckit Graillot innan, men prickade in druva och region vid blindprovningen (och då är det nog ganska druv och regionstypiskt). Tyckte dock att framför allt doften vittnade om ett äldre vin. Vinet var bra och vann absolut på luftning men samtidigt hade jag nog, utifrån det smakprovet, inte köpt fyra flaskor om jag smakat det innan släppet. Har för mig att jag läste någon som provat som tyckte att det kändes lite stjälkat och det håller jag med om. Lite tunnt och med en biton av något (stjälk?) gjorde att det inte nådde några höjder. Gömmer och glömmer kvarvarande några år.

Hade även tagit med mig en flaska 2004 Château Ksara som tyvärr var korkad. Hade sett fram emot den ett tag nu, så det är alltid en besvikelse när den enda flaska man har är dålig...

Kent, Baltiska hallen, Malmö - på speed?

Puh, man kommer ut från Baltiska hallen helt utpumpad! Snabbare konsert har jag nog aldrig upplevt. En av låtarna, tror det var kärleken väntar, gick betydligt långsammare än vanligt. Resten av låtarna gick i en rasande rytm. Funderade ett tag på om de ville försöka klämma in ytterligare en låt utöver vanliga playlisten. Om man tittar på nätet så är programmet relativt homogent, där man varierar några låtar vid varje konsert...och antalet stämmer med tidigare konserter, så det kan inte vara förklaringen till detta punktempo. Det är ju turnéavslutning denna helgen, så kanske vill man snabbt hem till famljen?

Publiken är i inledningen, trots uppvärmning med Familjen, väldigt avvaktande. Ståplats tar sig så småningom, medan sittplats mest sitter lugnt och stilla. Det var utsålt en ligt tidingen, men det märkts absolut inte. Flera jag talade med klagade på att Jocke Bergs röst ekade. Själv märkte jag inte av detta, men det berodde troligtvis på att jag (duktig som jag är) körde med öronproppar hela konserten. Jag har nog sett Kent 4-5 gånger tidigare och så otajta som de var idag har jag nog aldrig hört de. Sammi (?; gitarristen) spelade tidvis på en plågsamt ostämd gitarr och tycktes stunder helt försvinna, troligen tack vare folket vid mixerbordet som förbarmade sig över publiken. Kulmen nåddes vid Generation ex då det blev riktigt, rikitigt illa. Annars var detta en trevlig duett med Camilla(?) som väl måste vara samma som sjunger på plattan, för det lät väldigt likt. Även övriga levererade tidvis något underliga ljud. Trots detta tyckte jag att konserten var riktigt bra. Jocke Berg har dagen till ära ett par glittriga paljettbyxor som passar perfekt. Bakgrundsbelysning och laser känns (för ett svenskt band) påkostat. Musik Non Stop är nog en av Kents absolut sämsta låtar någonsin och hade gärna fått bytas ut, även om publiken tycks gå igång på den. Detta tror jag dock beror mer på låtens rytm än dess kvalitet. Man körde glädjande nog den gamla klassikern pojken med hålet i handen, vilket inte tycks höra till vanligheterna på den här turnén. Jag hade gärna hört Elefanter. Columbus regerar!

Låtlistan:

Vy från ett luftslott
Max 500
Socker
Pojken med hålet i handen
Innan allting tar slut
Columbus
LSD, någon?
Romeo återvända ensam
Generation ex
Döda vinkeln
Musik Non Stop
Kärleken väntar
Ingenting
Om du var här
Dom andra
(paus)
Berlin
Vinter 02
747
Mannen i den vita hatten

Melodifestivalen

Har ju för första gången sedan barnsben fastnat framför melodifestivalen. Skrev tidigare att jag tyckte svenska folket skulle ha respekt för att de rösta fram rätt låter till finalen. Men ikväll dog mycket av den respekten. Sanna Nielsen röst är visserligen riktigt bra, men hade en ruggigt trist låt och ändå får den flest röster. Hade jag fått bestämma hade resultatet sett ut så här:

1. Christer Sjögren
2. Amy Diamond
3. C Perelli
4. Rongedal
5. Bengtzing
6. Nielsen
7. BWO
8. Sibel
9. Nordman
10. Frida feat. Headline

Förstår att det är lite udda att ha Christer som etta, men det är en skön låt och det hade varit grymt kul att se den i Belgrad. Amy sjunger också hon riktigt bra. Låten sätter sig och, även om hon är rätt valpig, så hade hennes ålder nog gett några gratispoäng. Dessutom lätt den snyggaste bakgrundssångerskan (hon på Amy's vänstra sida i början). Rongedal's låt var störtskön. Scissor sisters-kopia förvisso, men bra! Perelli är som hon är, en professionell artist. Hon kommer inte vinna. Nielsen som sagt rätt trist. Bengtzing strålar som vanligt energi. Hur speedad är hon i vardagen? BWOs låt kommer jag inte ens ihåg, den lämnade inget intryck alls. Sibel sjunger vackert, men trist låt. Nordman och Frida kändes som rätt givna i bottenskiktet. Min sambo trodde tidigare att Frida skulle kunna vinna. Efter att ha hört låten börjar jag fundera på om jag känner henne över huvud taget....

PS. Tycker lite synd om Carola efter senaste häxjakten. Hon får trösta sig med att det inte var hennes fel att de inte ens gick vidare. Låten höll helt enkelt inte.

Respekt Sverige!

Har nu för andra veckan följt det spektakel som kallas melodifestivalen. Blev "tvingad" av sambon och måste (om än motvilligt) erkänna att det var rätt underhållande.

Kvällens deltävling var generellt klart sämre än för en vecka sedan. Björn Gustavsson var inte lika vass. Morgan Pålsson höll inte och framför allt var startfältet mycket lamare.

I första deltävlingen var det inget snack om att rätt låtar gick vidare till stora finalen. Christer och Amy var de klart starkaste stjärnorna. Ska man klaga på något så får det bli Amy's kör som lät som fem individer som sjöng var för sig snarare än som kör. Att E-type och pudlarna gick vidare var väl inte mycket att säga om. Inte alls en låt i min smak och E-type ska inte ge sig på annat än sin techno om man frågar mig, men de har väl många fans runt om i Sverige. Kul att Tapper också fick chansen.

Att det idag blev Nielsen och Rongedal som gick vidare måste betraktas som en ordentlig skräll...icke desto mindre var det helt rätt låtar. Förvisso en ordentlig Sissor Sister spinn-off, men det kan jag förlåta...och Sanna är ju rätt mycket Celine Dion, men hon sjunger onekligen bra. Kan inte annat än gotta mig lite åt att Johnson/Häggkvist inte klarade cuten. Säkrare på avancemang än Carola såg ut att vara kan man nog inte bli. Men låten var inte särskilt spännande. Mainstream, men utan udd. Jag kan, såhär 20 minuter efter att ha hört den, inte ens komma ihåg melodin. Nä, respekt Sverige för att favoriter inte alltid håller och att bästa låten verkligen får chansen!!

Bäst hittills således:
1. Amy diamond
2. Christer Sjögren
3. Rongedal
4. Sanna Nielsen

Lemonheads

Malmö 070823

Jag var på Malmöfestivalen och såg Lemonheads i torsdags...

Det är ungefär 10 år sedan jag lyssnade på Lemonheads...och på den tiden lyssnade jag verkligen på de. De spelade på mejeriet i Lund i av slutet av 90-talet. Jag minns att jag var rätt besviken den gången. Sångaren Evan Dando stod och drack rent ur en Jack Daniel's och verkade inte alls säkert närvarande. Säkerligen var det inte det enda som intogs på den tiden.

I Malmö hade whisky:n bytts ut mot vattenflaskor, men engagemanget lyste fortfarande med sin frånvaro. Framträdandet kändes närmast pliktskyldigt. Man gick ut och gav publiken sina gamla hits samt några låtar från senaste plattan och så var det inte mer med det. Låtarna framfördes visserligen bra och även om stämsången ibland inte var av skönaste karaktär så var det rent musikaliskt inte mycket att klaga på. De flesta hitsen spelades, det enda som möjligen saknades var covern av "Mrs Robinson" och det kändes fatiskt bra att vi slapp den. Hade de spelat den hade det känts som om de sålt sig totalt för ett framträdande som de egentligen inte kände för...för så kändes det tyvärr.

För att nämna några låtar fick vi höra: It's a shame about Ray, Great big no, outdoor type, into your arms, style, big gay heart. Framträdandet varade ca 50 min.