Kent och lite rö'tjut

Att se ett band som (åtminstone för några år sedan) sålde ut Stockholms stadion på en klubbscen är speciellt. Utan att ha varit runt i landet sådär fantastiskt mycket så vågar jag utnämna KB i Malmö till en av Sveriges bästa konsertlokaler. Med en kapacitet på cirka 750 pers, så kommer man tillräckligt nära för att se svettdropparna på pannan utan att behöva trängas eller pinka in sitt revir med armbågarna.

Har sett Kent åtminstone 6-7 gånger tidigare, men det var ett tag sen sist och har de senaste åren varit ganska mätt på Jocke Berg & Co, men detta var definitivt ett kärt återseende. Precis som det ska vara är klubbspelningen lite "skitig". Lite mumlande Jocke Berg i inledningen, en gitarrsträng som inte låter helt stämd, en omotiverad tempohöjning och en röst som inte riktigt håller i de högre registren (747). Just som jag vill ha det, ingen aptajt spelning utan själ och hjärta. Håller även Jocke Berg som en av de främsta vad gäller mellansnack. Ganska sparsamt med den varan dock den kvällen. Vi får i alla fall höra att Musik Non Stop nog är den låt med konstigast text, vilket ni som lyssnat mycket på Kent vet inte säger lite.

För er som har Spotify och vill lyssna på låtarna som spelades (i rätt ordning): Kent KB 120602

Jaha, lite vin har det ju också blivit. Vi har vårt lokala vinorakel i form av Håkan Nilsson, och även om jag inte läser eller följer hans rekommendationer så dök jag någon gång på en artikel av (eller om?) honom där han berättade att han brukar förse sina mindre vinbelevade vänner med Kevin Arnold Shiraz när han vill visa vad han sysslar med. Tydligen tycker då många att det är det godaste vin de druckit. Själv tvivlar jag på att det kommer vara det godaste jag druckit, men jag känner ändå att man får kolla in vad det går för...

...och nja. Det är inte det godaste jag druckit, det kan jag ganska snabbt konstatera, utan förväntningarna faller ganska väl ut. Ett fylligt, extraherat nyavärlden-vin, som känns väldigt druv- och ursprungstypiskt. Föredömligt dock utan rökighet. Tydliga drag av ekfatslagring (16 månader, 20% nya fat). Påtagligt fruktigt med plommon och björnbär. Det finns en liten grön ton, men för ovanlighetens skull stör den mig inte alls. Lätt uttorkande tanniner och en relativt lång, vaniljpräglad svans. De 14,5% ger en liten eldighet, som jag dock inte uppfattar som störande. Sammanfattningsvis en rätt typisk nyavärlden-shiraz. Balanserad och välgjord och jag kan förstå om man går igång på det som nybörjare och det hade nog jag också gjort för inte så länge sedan. Nu hade jag nog önskat något lite slankare. Årgång 2008 och man har visst slängt i 6% mourvèdre.