Precis som nyhetsuppläsarna här ska jag försöka samla ihop mig lite. Började skriva detta inlägg 27:e feb, men kom aldirg till skott.
Jour, bihåleinflammation och havererad mage...så stavas vår vardag just nu. Har ytterligare en liten godsak just nu, men det är lite för otrevlig för att blogga om (så ni som ev. känner mig slipper titta snett på mig). Kan bara konstatera att alkohol faktiskt funkar förvånansvärt bra som smärtstillande när man har lite mer ont på riktigt.
Vi försöker dränka våra sorger och besvär i vin, men är dåliga på att ta anteckningar. (och nej, så himla synd är det inte om oss).
Den gångn helgen har Dr Milf varit på besök med familj. Milf:en var en av de som introducerade mig till vin på lite mer allvar, så det är klart att man funderar lite extra innan man går ner i källaren...
2006 Produttori del Barbaresco. En kassiker i svenska bloggkretsar vid det här laget. Har fortfarande aldrig tänt på alla cylindrar när jag druckit det och inte heller denna gången. Relativt ljus färg med dragning åt tegel. Vinet är lite i kallaste laget initialt och den blygsamma doften skylls på det. Efterhand som timmarna går och temperaturen stiger händer det dock inte så värst mycket mer. Vi hittar lite ceder, viol och cassis. I munnen bjuds vi på ett bra hugg i tanninerna.
2001 Barolo Fontanafredda. Sista flaskan av tre inköpt hos danskarna på andra sidan sundet för 125 DKK. Ställdes mot ovanstående vin och vi var båda överens om att det hör drog det längsta strået. Klart mer framträdande tegel. Lite våt källardoft initialt som sedermera ersätts av ceder, viol, lakrits, timjan och en parfymerad rosendoft. Den högre åldern märks tydligt även i munnen med sin rundare munkänsla. Ska inte ligga längre.
2003 Finca el Puig. Även detta sista flaskan. Liksom sist, bjuds vi på ett moget vin med stor dos av torkad frukt, framför allt katrinplommon. Mycket mörka bär. Undervegetation och vått ylle blandar sig med örter och lite elidga toner (15%). Mogen munkänsla, men fortsatt relativt strävt. Tror inte heller detta hade passat oss bättre om det fått ligga längre. Det här är gott! Milfen gissar på en sydfransk Carignan-blanding.
1999 Mater Matuta. Mig veterligen den första gången jag dricker vin från Lazio. Gjort på 85% Syrah och 15% Petit Verdot. En av de olika flaskorna jag fick av min far när jag fyllde år. Det här vinet har passerat zenit och initialt är det oerhört svårt att komma förbi doften av champinjoner. Till slut hittar vi en rund doft som skvallrar om lite tid på ekfat. Även lite salami, rök och jord. lite söt, rund och övermogen smak med viss kvarvarande strävhet. Ingen höjdare, men kul udda fågel.
2004 Tamellini Vigna Marogne Recioto di Soave. Ska detta bli det godaste söta jag druckit för fjärde året i rad? Mycket talar för det. Precis som alla gånger förut bjuds vi på ordentligt med mango och aprikoser. Fantsatisk bränstensfärg och ett oändligt långt avslut. Var lite orolig att även detta vin skulle börja tappa, men icke. Jag älskar verligen det här. Två flaskor kvar nu... Får kanske ge mig på någon gammal Moulin Touchais bara för att få lite utmaning.
2009 Wishbone har också slunkit ner. Pinot Noir från Nya Zealand. Slunkit ner och slunkit ner. 2/3 åkte ut i vasken. Läste om ett nytt Pinot Noirvin som skulle kosta runt hundralappen och var ungt med bra lagringspotential. Har inte så mycket Pinot i källaren, så det vore trevligt att att ha ett ingångsvin att lagra. Kommer inte ihåg vad vinet jag läste om hette (eller var jag läste det), men jag är rätt övertygad om att det inte var Wishbone... Wish for something else.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar