Ikväll njuter vid av revbensspjäll med en honungsglaze. I receptet på glazen ingår Knorr's Kött- och grillkrydda. Om ni läser förra inlägget kanske ni kan gissa vilken ingrediens som det finns näst mest av i kryddblandningen...natriumglutamat. ;) Häller på rikligt utan skuldkänslor.
Till detta dricker vi ett vin som jag gått förbi ett flertal gånger på systemet och känt mig lite nyfiken på, men inte riktigt kommit mig för att köpa. 2005 MASI Grandarella är ett IGT-klassat vin som är gjort på samma sätt som amarone med torkade druvor. Det är dock inte de klassiska amarone-druvorna, utan istället 25% Carmenère och 75% Refosco. Vinet är inte heller gjort i Valpolicella, utan en bit österut i Friuli. Relle är visst namnet på de bambumattor som druvorna torkas på och därav namnet.
Refosco är, så vitt jag vet, en ny bekantskap för mig. Slår upp det i Oz Clarke's Druvan bakom vinet. Där står att druvan ger mycket syrarika viner och ibland tilltalande bärig, lätt gräsig doft, men tanninerna är lite hårda och kantiga. Det står även att vinerna är bäst unga och oekade, men kan med lagring utveckla god plommonfrukt och smak av bitterchoklad. Det står tyvärr inget om hur druvan utvecklas om den får ligga och skrynkla till sig lite.
I glaset bjuder vinet på en tät blåröd färg. Stoppar man ner näsan finner man en hel del röda bär, russin och choklad. Efter ett tag tillkommer en doft får beskrivas som fläder (!?) alternativt lite grönt gräs. Det bjuds även på lite fat, om än väldigt diskret. Väl i munnen bjuder vinet på en del tanniner av lite kornig typ. Bären finns där tillsammans med en liten lakritsbit. Alkoholen (14,5% enligt etiketten) gör sig mer påminnt ju varmare vinet blir och det blir lite eldigt. Annars känns vinet balanserat med bra syra. Till slut bjuds vi även på ett lite körsbärbittert avslut.
Var initialt inte sådär jättebegistrad över vinet, men det tar sig allt efter kvällens gång och till slut tycker jag att det är riktigt gott. Ska jag klaga på något så hade vinet gärna fått ha lite mindre alkohol så att det inte blev så eldigt. Vinet har säkerligen allt att vinna på några år i källaren, men är klart njutbart redan idag. I dagsläget dricker jag hellre denna än MASIs Costasera som vi drack förra helgen, även om jag skulle tippa att Costaseran går en större framtid till mötes. Grandarella var i alla fall en trevllig bekantskap och vi glömmer vår andra flaska några år och kommer då ha höga förväntningar. Vågar mig på att rekommendera denna till alla er amaronejunkies där ute.
199:-
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar