2009 La Bastide Blanche

Med sydfranska örter

Bitterheten har börjat lägga sig. Sambon blev inlagd två dagar på grund av pneumoni (dubbelsidig visade det sig efter att jag dubbelgranskat bilderna), så såhär i efterhand kändes det rätt skönt att jag åkte hem. Hon är dock mycket bättre nu och livet börjar återvända till det normala...

I och med det finns det även tillfälle för lite vin. Ni känner igen det, La Bastide Blanche. Systemets enda Bandol i det ordinarie sortimentet. Många har provat det genom åren. Finns visst några flaskor kvar av Domaine du Cagueloup som släpptes i november, men annars är man tvungen att beställa sexpack om man är sugen på rött från den sydfranska appellationen. Vi har druckit den la Bastide tidigare, men det var ett tag sedan och en årgång har hunnit passera sedan dess.

Lite pressat tidsschema gör att vinet körs via aeratorn ner i karaffen och hinner spendera en timme där innan middagen. Doften stiger omedelbart upp ur karaffen och bjuder på solmogna bär, med björnbär i spetsen. Färgen är blåröd och skvallrar om dess ungdom. Doftmässigt möts vi av mörk, solmogen frukt. Främst björn- och blåbär, men även lite svarta vinbärs(-sblad). Detta blandas med en behaglig fatton, antydan till mandelmassa och en sydfransk örtighet. Tyvärr dyker det även upp en del eldiga toner som irriterar. Även i munnen märks eldigheten och blandas med en bra dos sträva tanniner och den varma, solmogna känslan i bären. Efter hand som luften (syret) får chansen att jobba dyker det upp mer toner av kaffe och choklad och på slutet även lite katrinplommon. Svansen bjuder främst på redan nämnda eldighet (14,5% alkohol).

Nja, det här var inte riktigt vad jag var ute efter. Lite för eldigt och varmt. Vinet serverades initialt i rumstemperatur (vilket oftast är rätt varmt hos oss då sambon är frusen), men inte heller lite lite svalare temperatur kunde få bort känslan av att det är lite obalanserat med för mycket alkohol.