Helgen v 11

Första veckan på vårdcental avklarad. Folk har sökt på grund av allt från innebrännare till hjärtsvikt och misstänkta tumörer. Vårdcentral innebär helt andra utmaningar än sjukhus. Plötsligt är utmaning att övertyga folk om att deras åkommor är ofarliga och att man kan avvakta, eller för den delen att antibiotika inte är aktuellt och inte skulle hjälpa...

Helgens eloge måste otvivleaktligen gå till svenska folket. Att rösta fram Malena Ernman som årets vinnare i meodifestivalen var lika oväntat som kul! Ska bli kul att se hur den presterar i Moskva. Blir säkert antingen kanon eller kalkon, kan inte tänka migenmittenplacering. Jag tror på Malena!

På vinfronten intet nytt...mycket lite i alla fall.

Helgens första vin är initialt en riktig besvikelse. 2006 Cellier des Dauphins Cru des Côtes du Rhône känns knutet och bjuder inte alls upp till dans. Doften bjuder bara på lite ungdomliga bär och stänk av lakrits. Även smakmässigt återfinns bär och salmiak. Vinet känns knappt medelfylligt och oblanserat med lite för markerad syra och ett mellanregister som känns vattnigt. Efter lite luftning hämtar sig dock vinet en aning. Fatkaraktären blir framträdande med både vanilj och smörkola, lite sötma. En mustigare kryddigare känsla. Kaffe. De läckra sötlakritsbitarna från Gott & Blandat har fått vara med. Lätt sträva tanniner. Vinet når aldrig några högre höjder och syran förblir lite för markerad. Såg att vinet fått lite olika omdömen. Grappe.se gillade det, här var det mindre smickrande tongångar och slutligen godkänt av Röttorp. Tots att jag inte går loss på det hade det varit kul att se hur det skulle hur källaren skulle behandla det.

2002 Azienda San Martino Barolo är inköpt på något att de danska snabbköpen för en okänd (säkert rätt låg) summa. Har en annan Barolo från samma årgång och lika okänd producent, också inköpt i grannlandet. Intressant nog har flaskorna exakt samma text på baksidan. Alkoholhalten skiljer sig en halvprocent, annars hade jag nog funderat på om det inte var samma vin. Vi har med det till några vänner som inte dricker vin särskilt ofta,vi koncentrerar oss inte direkt på vinet. Det finns inte ens en karaff att tillgå utan vinet far mellan flaska och kastrull några gånger. "Nebbiolobrun" i kanten. Viol, lite chark och en viss fatighet. M gillar det, jag tycker det känns lite oinspirerat. Ett matkrävande vin med en del sträva tanniner. Inget ni behöver korsa sundet för.